Carsten: OM: Lag om korpars dödande

2026-08-01T07:38:14Z

OM: Lag om korpars dödande

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Lag om korpars dödande]] !!
|-
|}

<center>

 <big>'''Olaus Magnus'''</big>
 <big><big>'''Lag om korpars dödande'''</big></big>

1555 / 2010

Utdrag ur Olaus Magnus: [[Olaus Magnus: Historia om de nordiska folken (uddrag)|'''Historia om de nordiska folken''']] ''Historia de gentibus septentrionalibus'' Fjärde boken, kap. 15
</center>

----

'''Nyckelord:''' – Island. – Hvita korpar döda lamm och svin. – Pilar såsom belöning. – Hvita björnar. – Hudar vid altarnas fot. – Spanska råttor. – Kaniner utrotas af en romersk krigshär. – Gräshoppor. – Ett vildsvin. – Konung Cyri svar. – Konungens son dödad.
----

[[Fil:OM 4,15.jpg|thumb|600px]]PÅ ISLAND, d. v. s. »is-landet» (''terra glacialis''), som af ålder lydt och ännu lyder under Norges rike, stadgar en lag, att en hvar som dödat ett skadedjur skall af allmänna medel eller af konungens fogde erhålla en bestämd belöning alltefter det dödade och vederbörligen uppvisade djurets skadlighet. Då nu korpar, äfven hvita, därstädes utmärka sig för en vildare framfart än i andra länder, i det att de döda lamm och spädgrisar, som de i snabb flykt skjuta ned på och sönderslita med sina klor, pläga de unga männen i dessa trakter, för att hämnas denna ödeläggelse, ihärdigt öfva sig i jakt på korpar, hvilka de massvis nedlägga med sina pilar. De taga härvid blott vara på näbbarna, som de uppfästa på snören och förete som bevis för fogdarna, hvilka då tilldela dem en frikostig belöning, bestående i ett antal pilar, som motsvarar mängden af de dödade djuren. Samma ordning iakttages i hela Norden äfven i fråga om andra skadedjur. I sammanhang härmed kan anmärkas, att hudarna af stora björnar, särskildt hvita, pläga utbredas under altarpallarna i kyrkorna, för att icke prässterna må taga skada af kölden. En motsvarighet till det ofvan omtalade finna vi i den jakt på råttor som enligt Strabo förekom bland folken i Spanien. Inbyggarna i dessa landsändar plägade nämligen, för att icke få sin säd förstörd af de små gnagarna, för allmänna medel leja personer, som hade till uppgift att utrota denna landsplåga, en omtänksamhet som dock ej kröntes af någon framgång. Vissa likheter erbjuder ock berättelsen om två kaniner, som infördes på en ö, belägen i närheten af Herkules stoder och Gades, hvilken de nästan helt och hållet skulle hafva förstört, om icke romarna skyndsamt kommit till hjälp. Nu blefvo de genom oaflåtliga jakter fullständigt utrotade från ön. Tid efter annan hafva de mäktiga romarna vidtagit andra åtgärder i liknande syfte, i det att de utfäst statsbelöningar åt landtbefolkningen för utrotande af de gräshoppor eller höskräckor, som plägat ödelägga icke blott deras åkerfält, utan äfven träd och öfver hufvud taget all grönska. Detta hade jag själf tillfälle att med beundran bevittna, då jag en gång vistades i Rom. För ett visst mått eller antal dödade gräshoppor utbetalades nämligen ett pris, ända till dess denna här af skadedjur begynte aftaga. Det torde ej ligga utom ämnet att här omnämna den beskickning som myserna en gång sände till Cyrus med ett budskap af följande lydelse: »O, konung, hos oss har uppträdt ett stort vidunder: ett vildsvin, som förhärjar våra åkerfält. Trots ifriga jakter hafva vi ej lyckats taga det af daga. Fördenskull anropa vi dig, att du ville sända till vår hjälp din son jämte några utvalda unga män samt hundar, för att vi måtte kunna befria landet från odjuret.» Konungen svarade dem, att han visserligen ej ville sända dem sin son, enär denne nyss vore förmäld; däremot skulle han skicka lydier, utvaldt folk och alla säkra jägare, jämte hundar, med uppdrag att så fort som möjligt göra slut på odjurets framfart i landet. Men Cyri son, som ej ville synas feg, drog på eget bevåg skyndsamt ut med hästar och hundar för att dräpa djuret. Härvid råkade han emellertid att blifva träffad af ett kastspjut, som var afsedt att fälla vildsvinet, och ljöt så en ond bråddöd.

----

 
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Olaus Magnus]]
[[Kategori:Samisk mytologi]]
[[Kategori:Nordisk mytologi og religion]]

Lag om korpars dödande - Revisjonshistorikk

Carsten: OM: Lag om korpars dödande