Solsången (FWP) - Revisjonshistorikk

Carsten på 17. jan. 2019 kl. 14:48

2019-01-17T14:48:17Z

Jesper på 16. jul. 2018 kl. 21:12

2018-07-16T21:12:18Z

Jesper på 24. mar. 2014 kl. 06:24

2014-03-24T06:24:42Z

Carsten på 24. mar. 2014 kl. 05:47

2014-03-24T05:47:48Z

Carsten på 24. mar. 2014 kl. 05:44

2014-03-24T05:44:41Z

Vis endringer

Carsten på 24. mar. 2014 kl. 05:37

2014-03-24T05:37:09Z

Vis endringer

Carsten på 24. mar. 2014 kl. 05:25

2014-03-24T05:25:44Z

Carsten på 23. mar. 2014 kl. 20:31

2014-03-23T20:31:55Z

Carsten på 23. mar. 2014 kl. 17:53

2014-03-23T17:53:49Z

Carsten på 23. mar. 2014 kl. 17:52

2014-03-23T17:52:20Z

@@ Linje 14: / Linje 14: @@
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Vers af Sólarljóð]] !!  !!
 |-
 |}

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Solens Sang (B.C.Sandvig)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sol-Sången (AAA)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Forelskelsens kraft]] !!  [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången (FWP)]] !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Forelskelsens kraft]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsången (FWP)]] !!
 |-
 |}

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 24. mar. 2014 kl. 06:24
Linje 41:		Linje 41:


−	Öfriga arbeten, hvilka jag begagnat, äro “Lexicon poëticum antiquae linguæ septentrionalis, ed. Sveinbjörn Egilsson”, “Die Edda, herausgegeben von Hermann Lüning”, “Die Edda, übersetzt von Karl Simrock”, “Eddalæren ved Finn Magnusen”, “Snorra-Edda, utgefin af Rask”, “Altnordisches lesebuch von Pfeiffer”, “Westgöta-lagen, utgifven af Collin och Schlyter”, ~~“Goflands~~-lagen samt Wisby stadslag och sjörätt, utgifna af Schlyter”, “Oldnordisk ordföjningslsere af Lund”, “Nordmændenes religionsforfatning i Hedendommen af Keyser”, “Nordmændenes ældste Gude-og Heltesagn af Munch”, “Isländische volkssagen der gegenwart von Maurer”, “Nordbon under hednatiden af Holmberg”, “Bref rörande en resa till Island 1772” samt dessutom en del afhandlingar och samlingar af allmoge-ord.	+	Öfriga arbeten, hvilka jag begagnat, äro “Lexicon poëticum antiquae linguæ septentrionalis, ed. Sveinbjörn Egilsson”, “Die Edda, herausgegeben von Hermann Lüning”, “Die Edda, übersetzt von Karl Simrock”, “Eddalæren ved Finn Magnusen”, “Snorra-Edda, utgefin af Rask”, “Altnordisches lesebuch von Pfeiffer”, “Westgöta-lagen, utgifven af Collin och Schlyter”, “Gotlands-lagen samt Wisby stadslag och sjörätt, utgifna af Schlyter”, “Oldnordisk ordföjningslsere af Lund”, “Nordmændenes religionsforfatning i Hedendommen af Keyser”, “Nordmændenes ældste Gude-og Heltesagn af Munch”, “Isländische volkssagen der gegenwart von Maurer”, “Nordbon under hednatiden af Holmberg”, “Bref rörande en resa till Island 1772” samt dessutom en del afhandlingar och samlingar af allmoge-ord.

@@ Linje 16: / Linje 16: @@
-[[File:Solvogn.jpg|500px|right|thumb|<center>'''Solvognen''' fra Trundholm. ''Nationalmuseet, København.'' <small>Foto: Wikimedia</small></center>]]<center><big><big>'''Solsången'''</big></big>
+[[File:Solvogn.jpg|420px|right|thumb|<center>'''Solvognen''' fra Trundholm. ''Nationalmuseet, København.'' <br><small>Foto: Wikimedia</small></center>]]<center><big><big>'''Solsången'''</big></big>
 Öfversättning från Isländskan:<br>jemte Upplysningar.
@@ Linje 28: / Linje 28: @@
 Köpenhamn<br>1862</center>
@@ Linje 539: / Linje 538: @@
 <big>'''Förkortningar'''</big>
 ::Eg. = Lexicon poeticum antiqnæ linguæ septentrionalis.

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 24. mar. 2014 kl. 05:25
Linje 515:		Linje 515:
	:::'''Orpin''' är part. pass. af '''verpa, kasta''', moes. '''vairpan''', mht '''werpen''', nht '''werfen''', qvar i '''värpa ägg''', samt i '''varp''' subs., ''inslag i väf'', samt i hall. och sk. '''varp och manvarp''', gotl. '''kalvarp''' n., sammankastad ris- eller stenhög på det ställe, der någon genom våda eller dråp ljutit döden, samt i '''notvarp''', ''notdrag''.		:::'''Orpin''' är part. pass. af '''verpa, kasta''', moes. '''vairpan''', mht '''werpen''', nht '''werfen''', qvar i '''värpa ägg''', samt i '''varp''' subs., ''inslag i väf'', samt i hall. och sk. '''varp och manvarp''', gotl. '''kalvarp''' n., sammankastad ris- eller stenhög på det ställe, der någon genom våda eller dråp ljutit döden, samt i '''notvarp''', ''notdrag''.

		+
		+	:::'''50.'''
		+	:::Skalden bestraffar i denna stroph så väl vällust i allmän het, som specielt den veklighet befordrande seden att allt för ofta taga varma bad.
		+
		+	:::'''Hörund''', ''hud'', är vanl. neut., ehuru den här förekommande gen. '''hörundar''' hänvisar på ett feminint '''hörund''', och begagnas i theologisk stil i st. f. '''hold''' med bet. ''σαρξ''. '''Húngr''' är både masc. och neut., hvarföre man i tredje raden läser, än '''hann hefir margr til mikinn''', än '''þat hefir margr til mikit'''.
		+
		+	:::'''Höldr''', äfven '''haldr''', m., af '''halda''', ''hålla'', betyder eg. ''en fri bonde'', gs ''hælad, hælæd'', fht '''helid''', fsachs. '''helið''', nht '''held'''; är slägt med landskaps målens '''halare''' m., ''stark karl''.
		+
		+	:::'''Laugar''' kallas det ena slaget af de heta vattensprång, som på Island i stor mängd förekomma, och som skilja sig från det andra slaget, '''hverar''', ''kettlar'', kallade, genom en mindre värmegrad hos deras vatten. '''Laug''' f., fht '''louga''', är beslägtadt med '''lögr''' m., ''vatten, haf, sjö'', samt med vårt '''löga''' = ''bada''; ordet finnes qvar i östg. '''löga (löja)''' f., ''sump, hvari något blifvit tvåttadt'' och vestg. '''lög''', ''tvättvatten''.
		+
		+	:::'''Eitt''' anser jag här stå till förstärkning af supérlativen i st. f. det i sådant fall vanliga '''einna''', som är gen. plur. I denna förmodan styrkes jag deraf, att ''en, ett'' i lndsm., åtminstone i blek., så användes vid adj. i alla grader.
		+
		+
		+	:::'''51.'''
		+	:::'''Norna stöll''' anses vara likbåren, så kallad, säger Finn Magnusen, emedan den döde der låg på grund af deras fälda dom; med '''á hest hafinn''' åter förstår Iduna likets upplyftande på bålet, en uppfattning som är alldeles oriktig, ty likförbränning egde icke rum under christna tiden, utan upphörde redan, under hedendomens dagar, sannolikt i början af nionde århundradet.
		+
		+	:::Med '''Gýgjar sól''' förstår Eg. och Köp. Upp. ''sol infernalis'', men jag tror, i likhet med Finn Magnusen, att dermed menas ''månen'', hvilken så kunnat kallas, derföre att hon lyser om natten, som var tiden för de onda makternas uppträdande på jorden.
		+
		+
		+
		+
		+	'''Förkortningar'''
		+
		+	:Eg. = Lexicon poeticum antiqnæ linguæ septentrionalis.
		+	:Köp. Upp = Köpenhamns upplagan af Sæmunds Edda.
		+	:WGL = Westgöta lagen,
		+	:GLL = Gotlands lagen,
		+	:lndsl = landskapslagarna,
		+	:lndsm = landskapsmålen,
		+	:sv = svenska,
		+	:gs = gammal svenska,
		+	:isl = isländska,
		+	:nsk = norska,
		+	:d = danska,
		+	:fr = franska,
		+	:lat = latin,
		+	:moes och moesog = moesogötiska,
		+	:fht = fornhögtyska,
		+	:mht = medelhögtyska,
		+	:nht = nyhögtyska,
		+	:fsachs = fornsachsiska,
		+	:gl fris = gammal frisiska,
		+	:fris = frisiska,
		+	:as = anglosaxiska,
		+	:sansk = sanskrit,
		+	:dal = dalska,
		+	:gotl = gotländska,
		+	:vg = vestgötska,
		+	:ög = östgötska,
		+	:vestb — vesterbottniska,
		+	:bl = blekingska,
		+	:hall = halländska,
		+	:sk = skånska.
		+	:Öfriga förkortningar torde ej behöfva någon förklaring.

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 23. mar. 2014 kl. 20:31
Linje 454:		Linje 454:

	:::Prædicatet '''máttug''' om solen anser Finn. Magn. smaka af hedendomens föreställningar om solens gudom; en åsigt, som förefaller mig ganska antaglig, isynn. vid jemf. med följande strophen.		:::Prædicatet '''máttug''' om solen anser Finn. Magn. smaka af hedendomens föreställningar om solens gudom; en åsigt, som förefaller mig ganska antaglig, isynn. vid jemf. med följande strophen.
		+
		+
		+	:::'''41.'''
		+	:::'''Göfugr''', ''förträfflig'', är qvar i dal., vg. och hall. '''gäf''', i gotl. '''gäf, gäfver'''; i äldre sv. heter ordet '''gäfver, gæver''', i d. giev.
		+
		+	:::'''Hindstr''' superl., comp. '''hindri''', utan posit.; denna finna vi i fht. '''hintar''', nht. '''hinter''', comp. '''hintaro''' superl, '''hintarost'''; i WGL förekommer '''hindradagher''' (i st. f. '''hin annar dagher''' säger Schlyter), ''dagen näst efter giflarqvällen''.
		+
		+
		+	:::'''42.'''
		+	:::'''Geisla''' af '''geisli''' m., ''stråle'', slägt med '''geisl''' m., ''den staf, som skidlöpare begagna'', trol. äfven med gs. '''gesl''', ''gissel''.
		+
		+	:::Med '''Gilvarstraumar''', som sedan blifvit ändradt till '''Gjallar straumar''', förstår man floden '''Gjöll'''. Att tanken på denna hedendomens helvetesflod föresväfvat skalden, kan svårligen förnekas, ehuru man derjemte alltför väl kan antaga, att han på denna uråldriga föreställning velat inympa en ny, hemtad från de christnas åsigt om helvetet. Eg. förmodar, att ordet '''Gilv''' el. '''Gilvr''' kan sättas i sammanhang med nht. '''gelb''', ''gul'', och '''Gilbe''', ''gul'' ''färg''; är denna förmodan riktig, så ligger tanken på ''svafvelströmmar'' icke så synnerligen aflägse.
		+
		+
		+	:::'''43.'''
		+	:::'''Runnit sundr i siga''' är att fatta metaphoriskt, likasom til '''trés metin''' i följ. stroph. '''Sigi''' m, är = '''segi''' af '''seigr''' adj., ''seg'', men har vanligen blifvit tolkadt med ''vanmakt''. Iduna läser '''sevi''', men bibehåller det oaktadt den gamla tolkningen, af ''vanmakt''. I ''sönder'' ('''i sundr''') '''bör noga''' skiljas från ''i sender'' ('''senn''' el. '''i senn''').
		+
		+
		+	:::'''44.'''
		+	:::'''Köinat (var) at fyr utan'''. At adv., utan casus = '''hjá, við''', skiljes från præp. och neg. part. at derigenom , att det alltid är till qvantiteten långt och har tonen, hvilket icke är fallet med de båda andra.
		+
		+	:::'''Kölna''', ''blifva kall'', af '''kala''', ''frysa'', är slägt med lndsms. '''kola''' å, ''dö''.
		+
		+
		+	:::'''45.'''
		+	:::'''Fjallavötn''' anser Köp. Upp. vara en hypallage för '''vattna fjöll''', ''tegumenta'' ('''fjall''' n. af '''fela''', ''dölja'') ''aquarum'', hvarmed hon menar ''coelum''. Hon anför tillika Högnasons tolkning, ''montium aquas'', hvarmed han förstår ''ögonen''. Iduna och Afzelius sluta sig till Köp. Upps. förklaring och återgifva ordet med ''skyarne''. Finn Magn., som öfversätter: ''fjeldströmmene luktes över mit hoved'', vill dermed förstå '''Niflheims''' eller '''Elivågornas''' vatten vid '''Utgårds''' yttersta fjellsträckning. Från alla dessa inkrånglade tolkningar skiljer sig Eg., som helt enkelt återgifver uttrycket med '''flumina ex montibus delabentia''', hvilket så kan fattas, att den döende, hvilken, ss. boende i en vild och bergig trakt, dagligen haft detta skådespel för ögonen, nu såg det för sista gången.
		+
		+
		+	:::'''46.'''
		+	:::Ofvan meddelade öfversättning är i öfverenstämmelse med den vanliga tolkningen af detta ställe, som är alltför dunkelt att tillåta någon bestämdt giltig förklaring. Köp. Upp. förklarar öppet sin okunnighet om meningen, ehuru hon tyckes sluta sig till Högnason, som förklarar '''vánar''' '''stjärna''' med ''anima'', äfvensom hon förmodar, att skalden här kunnat betrakta den lekamliga döden såsom sjelfva begynnelsen till det verkliga lifvet. Finn Magnusen deremot anser detta ställe hafva en astrologisk syftning, en åsigt som har blifvit upptagen af Holmberg, hvilken just anför detta ställe såsom bevis på, att de gamle brukade vid ett barns födelse ställa dess nativitet och horoskop, med anledning af den constellation, hvarunder det var födt, på grund hvaraf han anser skalden här påtagligen syfta på en mindre gynnsam planet, som beherrskat gengångarens födelse. Lemnande denna bevisledning åt sitt värde, omfattar jag hellre Högnasons mening, att vánarstjarna skulle vara en poetisk omskrifning för själ, ty att denna i dåtidens poesi så kunnat betecknas är väl föga orimligare, än att hjertat, som ofta fattas synonymt med själen, af den orsak att själslifvet der troddes hafva sitt egentliga säte, kan benämnas ''tankens, modets, sinnets hus, land, sten, äpple, ollon, nöt, korn'' o, s. v. För Köp. Upp. nyss anförda hypothes åter talar den parantheslika ställning, som satsen '''Þá var ek fæddr''' innehafver, såvida icke något skriffel insmugit sig i '''fæddr'''. På försök torde man dock kunna våga en annan tolkning genom att sätta fœddr, som är part. pass. af '''foeda''', ''gignere nutrire'', i samband med vårt ''fet'', d. och sk. ''fed'', då meningen kunda blifva ''då svälde jag upp'' eller ''då började upplösningen af min organism''. Säkert anser jag emellertid, att Finn Magn-s och Holmb-s uppfattning här ej kan vara riktig, ty derigenom ryckes str. ur allt sammanhang såväl med det föregående som det efterföljande.
		+
		+	:::'''Ván''' f., moes. '''véns''', as. '''vên, vêna''', fht '''wan''', gs. '''van''', nsk. '''von''', lndsms '''vån'''; af detta ord kommer ''vänta''.
		+
		+	:::'''Brot''' adv. ''bort'', är egentligen acc. sing. af '''brot''' ('''braut''') f., ''väg'', af '''brjóta''', ''bryta''; det heter också '''á brót, braut, á braut, i braut.'''
		+
		+	:::'''At''', anser jag vara ett suffix till adj. '''hátt''', bildadt af '''þat''', som på detta sätt, än med bortkastadt, än med bibehållet '''þ''', bifogas neutra af adjectiver t. ex. '''littat''' = '''nokkut litit, seint þat''', ''tardiuscule''; man skulle också kunna anse det för en öfverflöds partikel, begagnad likasom er och motsvarande lat. ''quidem'', men att, ss Iduna och Afzelius tyckas hafva gjort, fatta det såsom præp. låter sig icke göra.
		+
		+	:::'''Hátt''' är acc. sing. neut. af '''hár, há, hátt''', hvilket ofta i masc. skrifves med två '''r'''; men detta är icke rätt, ty '''r''' hör ej till stammen, hviiket man kan finna såväl af fem., som af ordets form i närslägtade språk, i moes. '''hauhs''', i fht '''haoh, hóh, hó''', i as. '''heáh'''.
		+
		+	:::'''Hvergi''', i WGL '''hvarghi, hvarghin''', finnes qvar i gotl. '''hvarges''', ''ingenstädes''.
		+
		+
		+	:::'''47.'''
		+	:::'''Guðmæli''' har först Köp. Upp. förenat till ett ord och fattat ss. subs, då man deremot förut fattade '''mæli''' såsom verb., hvarföre de fleste också läste '''mælti'''. Iduna ensam har '''þat Guð mælti áðr'''. Detta '''mæli''', som kommer af '''mál''', moes. '''maþl''', as. '''madhel, mál, mœl''', finnes i WGL samt i d. '''mæl''' och lndsms '''mäle''', ''mål, talförmåga''.
		+
		+
		+	:::'''48.'''
		+	:::'''Virkr''', som Finn Magn. tolkar med ''väldig'', men andra med ''verksam, danande'', sätter Eg. i samband med '''virkt''' f., ''kärlek, omsorg''. En annan läsart är '''vitki''', som återgifves med ''vis'', en bet. som detta ord likväl svårligen kan hafva, ss. uppkommet af '''vit''' n. pl., ''veneficia''.
		+
		+	:::'''Hauðr''' n, deriverar man vanl. ur '''hæð''' f., ''höjd'', af hár, men bättre synes mig att sätta det i samband med ''ουδα&sigmaf;'' n., ''golf, jordyta, jord.''
		+
		+	:::'''Köp.''' Upp. anser den sednare hemistichen innehålla denna mening: ett stort antal siägtingar och vänner båtar den döde till ingenting, ty ingen af dessa vill följa honom på färden. '''Einmana''' anses nämnl. för ett adj. indecl.; likväl skulle jag hellre vilja fatta det ss. adverb med bet. ''enkelt, oansenligt'', då denna halfstroph innebär en förebråelse af den döde för den simpla begrafning, som hade kommit honom till del. Detta anser jag äfven få någon bekräftelse af följande strophs sednare hemistich; ty, att de i sandbackar uppkastade grafvarne varit af ringaste slaget, kan man sluta deraf, att äfven från brännåldern benfylda urnor, som blifvit nedsatta i sådana, anträffas, hvilka synbarligen förvara stoftet af fattigt och ringa folk.
		+
		+
		+	:::'''49.'''
		+	:::'''Seggr''' m., '''as secg''', torde kunna sättas i samband med hall. och bl. '''sigg''' m., ''snöpt fargalt'', i sednare dial. äfven begagnadt ss. skällsord, lika väl som '''jöfurr''' m., ''konung'', sammanställes med as '''eofor''' eller '''eafor''', fht. '''ebar''', nht. '''eber''', lat. '''aper''', gr. ''καπρο&sigmaf;''. I Skirnis för, 5te strophen, kallas Freyr '''Seggr'''.
		+
		+	:::Med '''sæng sandi orpin''' menar Köp. Upp. ''capulus funebris (likkista)'' och förklarar, att det är alldeles nödvändigt att så fatta uttrycket, om man skall kunna förklara '''þaðan var ek á hest hafinn''' i 51 sta strophen med likets utförande ur begrafningshuset till grafven, såsom sannolikt meningen är. Men samma bet. tror jag kunna i sist anförda uttryck inläggas, utan, att någon likkista behöfver förut vara nämnd eller påpekad.
		+
		+	:::'''Orpin''' är part. pass. af '''verpa, kasta''', moes. '''vairpan''', mht '''werpen''', nht '''werfen''', qvar i '''värpa ägg''', samt i '''varp''' subs., ''inslag i väf'', samt i hall. och sk. '''varp och manvarp''', gotl. '''kalvarp''' n., sammankastad ris- eller stenhög på det ställe, der någon genom våda eller dråp ljutit döden, samt i '''notvarp''', ''notdrag''.

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 23. mar. 2014 kl. 17:53
Linje 16:		Linje 16:


−	[[File:Solvogn.jpg\|500px\|right\|thumb\|<center>Solvognen fra Trundholm. ''Nationalmuseet, København.'' <small>Foto: Wikimedia</small></center>]]<center><big><big>'''Solsången'''</big></big>	+	[[File:Solvogn.jpg\|500px\|right\|thumb\|<center>'''Solvognen''' fra Trundholm. ''Nationalmuseet, København.'' <small>Foto: Wikimedia</small></center>]]<center><big><big>'''Solsången'''</big></big>

	Öfversättning från Isländskan:<br>jemte Upplysningar.		Öfversättning från Isländskan:<br>jemte Upplysningar.

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 23. mar. 2014 kl. 17:52
Linje 428:		Linje 428:

	:::'''Feigr''' adj., som i vårt närvarande språk antagit bet. ''rädd'', finnes i sin ursprungl. bet. qvar i vestb. '''feg''', gotl., '''faigur''' och hall. '''feg''', (fäj).		:::'''Feigr''' adj., som i vårt närvarande språk antagit bet. ''rädd'', finnes i sin ursprungl. bet. qvar i vestb. '''feg''', gotl., '''faigur''' och hall. '''feg''', (fäj).
		+
		+
		+	:::'''37.'''
		+	:::Med '''Hels rep''' menas en dödlig, med svåra plågor förenad, sjukdom. Möjligen är bildeu hemtad från den hedniska föreställningen om Rán, Oegis hustru, hvilken troddes hafva ett garn, hvarmed hon sökte draga de sjöfarande ned till sig i afgrunden. Hel f. Lokis och Ángrboðas (den sorgebebådandes) dotter samt Niflheims fruktansvärda herrskarinna, var också känd af de öfriga forngermaniska folken, ty i moes. förekommer '''halja''', i fht. '''hellia''', i as. '''hell''', oaktadt namnet i de på dessa språk befintliga skrifter blott brukas om underverlden. Till och med efter christendomens införande tänktes och framstäldes helvetet ss. ett gapande vidunder, icke ss. ett ställe. Ordet finnes qvar i '''helvete''', as. '''hellewite''', isl. '''helviti''', enl. Munch, ''Hels boning'', enl. andra '''helviti''', ''Hels straff'', samt i '''ihjäl''', som rätteligen borde skrifvas och talas '''i häl''' (''till Hel''), ss. ännu förh. är i lndsm; vidare i '''helbregda''', dal. '''jelbrygd''', efter orden ''en som bedrager Hel'', i gotl. '''helbräck''', ''dödlig åkomma'', i vg. '''hälsot''', ''dödlig sjukdom'', o. s. v.
		+
		+	:::Svårt är att inse, i hvad sammanhang sista versr., som har utseende af en proverbial sentens, står med den öfriga delen af strophen; ett sådant torde dock genom följande tolkning kunna räddas: när plågorna häftigt ansatte mig, uppsteg hos mig den tanken att med egen hand påskynda min död, (ty lätt är en hastig död, svår deremot den på sjuksängen, da man har svåra plågor att kämpa emot) men plågorna hade till den grad öfvermäktigat mig, att jag icke förmådde sätta denna tanke i verket.
		+
		+
		+	:::'''38.'''
		+	:::'''Sút''' f. = '''sótt''' af '''soekja''', ''söka, sot, sjukdom'', moes. '''sauths''', nht. '''sucht''', dal. '''sött''', jemtl. '''sutta''', vg. '''sot''' och '''sutta'''; jfr. “taga hoten, der man tagit soten”.
		+
		+	:::Med '''Hels möar''' förstår Köp. Upp. '''parcæ, mortis prænuntiæ''', eller de underordnade nornor, som vid ett barns födelse af de höga nornorna utskickades för att bestämma dess öde, och sedan ss. '''fylgjur voro''' menniskan följaktiga genom lifvet samt slutligen vid hennes förestående död inbjödo henne till de aflidnas boningar (se Finn. Magn. Eddaläras 4de del). Annars kunde man helt enkelt med dem förstå ett slags qvinnliga tjensteandar, som skalden här gifver Hel, för att till hennes rike inbjuda de döende, motsvarande de valkyrjur, som Oðinn utsände (se t. ex Hákonm.)
		+
		+	:::'''Hrolla''', som Köp. Upp. antager vara dat. sing. af '''hrolli''' m., en utbildning af '''hrollr''', ''horror'', motsvarande '''hugi''' af '''hugr''', bör väl rätteligen anses för inf. præs.; om ordet fattas på sistnämnda sätt, finna vi äfven motsvarigheter dertill i sv. ''rulla'', vg. '''ralla''', ''falla nedåt'', samt '''rullta''', ''skakas'' (Almqvist)?, äfvensom i blek. '''rullta''' subst. ''en qvinna, som till följe af fetma har en tung och släpande gång.''
		+
		+
		+	:::'''39.'''
		+	:::Första hemistichen återgifver Köp. Upp.: ''solem vidi, verum diei aslrum, moestum in sonitus regionibus''; hvad sjelfva ordalydelsen beträffar, har visserl. denna tolkning ingenting emot sig, ty att ett adj. drúpr med denna bet. i språket funnits, kan man sluta af nht. ''betrubt, d. drövet, bedrövet'', samt vårt ''bedröfvad'', äfvensom dynheimar, sonitus regiones, hvarmed hon tyckes förstå luften, kan hafva denna bet. lika väl som bet. haf; men deremot strider andra hemistichen mot en sådan uppfattning, ty alldenstund det der heter á '''annan veg''', hvilket man då må fatta ant. bestämdt eller obestämdt, måste nödvändigt en väderstrecks bestämning innehållas i första hem. '''Heljar grind''' var porten till Hels egen boning, som låg innanför de hennes rike omgifvande mörka och djupa dalar, '''Helvegir''' kallade, till hvilka man kom öfver den guldbelagda '''Gjallarbron''', som låg öfver floden '''Gjöll'''.
		+
		+	:::Med solen, kallad '''sönn dagstjarna''', jemför Eg. Platos ''ηλιο&sigmaf;'', ''αστρον'' ''ημεροφανε&sigmaf;''.
		+
		+
		+	:::'''40.'''
		+	:::'''Sol, sett dreyrstöfum''', tyckes innehålla ett astrologiskt begrepp och häntyda på en snart förestående död. Man kan härmed jemföra, livad som i en gammal saga från 13de århundradet berättas om Sæmundr hinn fröði, när han tillsammans med Jon Ögmundarson rymde från sin lärare i astrologi och magi. När nämnl. denne satte efter flyktingarne, och Sæmundr märkte det, sade han till Jon: tag min ena sko, drag din knif och stick mig i benet; fyll skon med blod och sätt den på min hjessa! Jon gjorde så. Men då mästaren såg på Sæmunds stjerna, sade han: blod är nu om mäster Kolls (detta var Sæmunds namn under hans lärotid) stjerna, och säkert är det nu, att främlingen mördat honom.
		+
		+	:::Prædicatet '''máttug''' om solen anser Finn. Magn. smaka af hedendomens föreställningar om solens gudom; en åsigt, som förefaller mig ganska antaglig, isynn. vid jemf. med följande strophen.