Carsten: Valdemar Lindholm: Solsönernas Saga – Nischergurgjes vandring

2025-05-11T05:20:38Z

Valdemar Lindholm: Solsönernas Saga – Nischergurgjes vandring

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsönernas Saga – Nischergurgjes vandring]] !!
|-
|}

<center>'''[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]''' '''Valdemar Lindholm''' <big>'''[[Solsönernas Saga]]'''</big>

 <big><big><big>'''Nischergurgjes vandring'''</big></big></big>

</center>

<blockquote>
[[Fil:Elgström 27.jpg|500px|center]]

::::NISCHERGURGJE, den gamle,
::::han, som föddes i dunkel förtid,
::::föddes på fjällets spetsar
::::nära till Beijves hemvist,
::5         föddes af Storfaders båges
::::glans öfver vintriga drifvan,
::::Nischergurgje, den gamle,
::::vandrar ensam på fjällen.
::::Starka äro hans senor,
::10       snabba äro hans fötter,
::::skarpa äro hans blickar.

:::::::<big><big>*</big></big>

::::Nischergurgje vandrar ensam
::::utan mål för snabba färden
::::Ursprungsordens tunga visdom
::15       bär han gömd uti sitt hufvud.
::::Alla nåjdekonsters upphof
::::har ej bruk för all sin visdom.
::::Ensam går han, högst på fjället,
::::fjärran ifrån Solens söner.

:::::::<big><big>*</big></big>

::20       Sames solglade söner,
::::de, som i mörka tider
::::fingo ett heligt löfte
::::utaf den ljuse Beijve
::::och af den höge Jubmel:
::25       löftet om Beijve-skatten,
::::dold intill jordens hjärta;
::::Sames solglade söner
::::äga ej ännu kåbdas
::::känna ej nåjdekonster,
::30       pröfvande gudars vilja.

:::::::<big><big>*</big></big>

::::Talade så den höge Jubmel
::::högst bland gudar:
::::»Löftet, en gång gifvet åt Beijves söner,
::::löftet om skatten, dold intill jordens hjärta,
::35       för att en gång, när tiden väl är mogen
::::återföra till jorden den goda tiden,
::::detta löfte glömmes af Sames söner
::::genom tidernas lopp, och bort de vandra,
::::glömma sökandet efter Beijve-skatten,
::40       glömma Beijve och höge himlagudar.
::::Därför sänder jag nåjden Nischergurgje,
::::därför skall jag dem också sända kåbdas.
::::Nåjdens sånger och trummans dofva dunder
::::skola hålla Sames söner tillsamman,
::45       skola skänka dem kraft att genom tiden
::::vänta den dag, då strålande Beijve-skatten
::::kommer tillbaka.»

:::::::<big><big>*</big></big>

::::Nåjden, vandrande på fjället
::::hörde Jubmels starka stämma
::50       sällsamt genom hjärtat ljuda:
::::»du skall gå till Sames söner,
::::Beijves barn bland höga fjällen.
::::Som en stark och mäktig vårflod
::::väller fram i dalens sköte
::55       sjungande om ljusa tider
::::bådande den unga våren
::::så skall Nischergurgje komma.
::::Som en stormvind öfver fjällen,
::::som en åska djupt i dalen
::60       må han komma för de onda,
::::men för ljuse Beijves söner
::::må han komma mild och älskad,
::::lära Sames gode söner
::::nya konster, förr ej kända.»

:::::::<big><big>*</big></big>

::65       Nischergurgje, den gamle
::::hörde den mäktiges stämma
::::ljuda genom sitt hjärta,
::::sade: »Jag vill snarligt vandra
::::söka rätt på Sames söner.
::70       gjuta ut mitt hufvuds visdom,
::::lära barnen nya konster.»

:::::::<big><big>*</big></big>

::::Nischergurgje, den gamle,
::::han, som föddes i dunkel förtid,
::::föddes af Jubmels båges
::75       glans öfver fjällets spetsar,
::::vandrar ensam bland fjällen
::::sökande Sames söner.
::::Starka äro hans senor
::::snabba äro hans fötter
::80       skarpa äro hans blickar; —
::::mäktiga ganord hvila
::::uppå hans tunga.
::::Hufvudet tynges af djupa
::::ursprungsordens visdom.

:::::::<big><big>*</big></big>

::85       Nåjden, gamle Nischergurgje,
::::vandrar öfver vida marker,
::::går att söka Sames söner,
::::Beijen-Neitas lifsfrösäde.
::::Möter honom Attjis-ene,
::90       hon, som vandrar fram i mörker,
::::illdådskvinnan från Rotaimo.
::::Hög hon står framför den gamle.
::::Fager är hon ej att skåda:
::::Håret uti stripor hänger
::95       rundt den ådersvällda pannan.
::::Bistra äro hennes blickar
::::onda äro hennes ögon
::::hotande är hennes uppsyn.
::::Talar så till Nischergurgje
::100     illdådskvinnan från Rotaimo:
::::»Säg, hvart ställer du din vandring?
::::Hvartåt löpa dina vägar?
::::Hvar är målet för din bana?»
::::Svarar nåjden Nischergurgje:
::105     »Se, jag söker Sames söner,
::::Beijen-Neitas lifsfrösäde.»
::::Sade onda Attjis-ene,
::::illdådskvinnan från Rotaimo:
::::»Hvarför gå till Sames söner?
::110     All din visdom de förakta.
::::Följ mig, kloke Nischergurgje,
::::följ mig, skall jag visa vägen
::::till ett annat, bättre ställe
::::där du snart skall sitta aktad
::115     främst i kåtan, närmast elden,
::::vördad som en gammal fader
::::utan sorg för morgondagen.
::::Men om ej mitt råd du följer
::::skall jag snart din vandring stäcka.
::120     Stormens, mörkrets, köldens andar
::::skola dina ganord pröfva,
::::skola all din visdom trotsa,
::::skola gömma dig i drifvan
::::låta dina leder stelna,
::125     låta själen hastigt fara
::::ned i mörka Jabme-aimo.»
::::Sade gamle Nischergurgje,
::::sonen utaf Jubmels bågas
::::sken på fjällets hvita drifvor:
::130     »Attjis-ene, Manos dotter,
::::illdådskvinnan från Rotaimo
::::plägar goda råd ej gifva.
::::Vis du nämnde Nischergurgje —
::::väl, så vet då ock hans visdom:
::135     ursprungsordet, som kan drifva
::::Attjis-ene till Rotaimo,
::::som betvingar hennes andar,
::::löser upp de onda konster,
::::Nischergurgje, nåjden, känner.»
::140     Så han nämner ursprungsordet,
::::nämner Attjis-enes upphof
::::ifrån bleke guden Mano
::::långt tillbaks i förra tiden.
::::Attjis-ene, Manos dotter,
::145     illdådskvinnan från Rotaimo
::::måste fly för Nischergurgje
::::kan ej motstå nåjdens visdom.
::::Vredgad flyr hon bort till mörkret
::::i det understa Rotaimo
::150     sänder stormens, mörkrets andar,
::::sänder äfven köldens ande,
::::sänder sina onda hundar
::::till att hejda nåjdens vandring
::::att han ej till Sames söner
::155     måtte komma med sin visdom.

:::::::<big><big>*</big></big>

::::Nischergurgje, den gamle
::::siaren, trumslagsmannen,
::::vandrar ensam på fjället
::::sökande Sames söner,
::160     Beijves solglada släkte.
::::Tungan väpnad med ganord,
::::hufvudet tyngdt af djupa
::::ursprungsordens visdom.

:::::::<big><big>*</big></big>

::::Sänd af onda Attjis-ene,
::165     illdådskvinnan från Rotaimo
::::kommer stormen öfver fjället,
::::dånande, med vida vingar,
::::rytande i kylig vrede.
::::Stormens ande, stor i orden,
::170     hånar gamle Nischergurgje,
::::frågar: »Gamle, har du ganord
::::till att stormens ande binda?
::::Känner du väl ursprungsorden?»
::::Svarar gamle Nischergurgje
::175     bistert leende i skägget:
::::»Föga vis väl vore mannen
::::visste han ej vindens upphof,
::::kände han ej stormens ursprung,
::::kände han ej ursprungsordet.
::180     Föga vore väl att säga
::::om den nåjdkonst, som ej visste
::::Bjäggogalles söners härkomst:
::::I en håla, djupt i jorden
::::österut från sol och måne
::185     bor den gamle Bjäggogalle,
::::han med hammaren och skofveln.
::::Bjäggogalles fyra söner
::::Östan, Nordan, Västan, Sunnan
::::bo i fyra renskinnssäckar
::190     där de bindas af sin fader.
::::Östan föddes först vid Altai
::::vid Staiberna, vid Reppe,
::::betade på Baikals sluttning,
::::drack sig stark af Amars flöde.
::195     Nordan föddes först vid Lena
::::närmast upp vid Ishafsstranden,
::::närde sig af snön på fjället
::::drack sig stark af Ishafsströmmar.
::::Sunnan, ljuse Beijves ättlägg,
::200     budskapsbringarn för det goda
::::föddes uti Saivo-aimo
::::utaf Njavvis-enes anda.
::::Men på hafvet Västan föddes,
::::nämnes därför örnens broder.
::205     Hammarn binder alla vindar —
::::Bjäggogalles starka hammar.
::::Men af skofveln vinden löses,
::::sändes ut, rundt om i världen.
::::Hammarordet är det första
::210     ursprungsordet, — bindeordet.
::::Skofvelordet är det andra
::::ursprungsordet — lösenordet.
::::Nischergurgje, trumslagsmannen
::::mumlar första ursprungsordet,
::215     nämner sakta hammarordet.
::::Se, då tystnar stormens ande,
::::bindes utaf ordets välde.
::::Ostörd Nischergurgje vandrar
::::vidare framåt på fjället.

:::::::<big><big>*</big></big>

::220     Nischergurgje den gamle
::::konstförståndige mannen
::::vandrar ensam på fjället
::::sökande Beijen-barnen,
::::Sames solglade söner.

:::::::<big><big>*</big></big>

::225     Manos dotter, Attjis-ene
::::illdådskvinnan från Rotaimo
::::önskar stäcka nåjdens vandring
::::sänder mörkrets, kylans andar
::::till att honom platt förgöra.
::230     Nischergurgje, kloke gubben
::::talar så till mörkrets ande:
::::»I Rotaimo är ditt ursprung
::::född du är af mörke Rota
::::Mano är din falske broder
::235     vänd tillbaka till ditt ursprung!»
::::Sade så till köldens ande:
::::»född du är i undre världen,
::::smög dig upp till fjällens spetsar
::::måste fly för Beijves öga —
::240     vänd tillbaka till ditt ursprung!»
::::Se, då vände mörkrets ande
::::hastigt åter till Rotaimo,
::::följdes utaf köldens ande
::::åter till den undre världen,
::245     drifna utaf ursprungsorden,
::::utaf Nischergurgjes visdom.
::::Ostörd åter Nischergurgje
::::vandrar ensam öfver fjället.

:::::::<big><big>*</big></big>

::::Nischergurgje, den vise,
::250     han, som föddes i dunkel förtid
::::högst på fjället,
::::när det rördes af Jubmels båge,
::::Nischergurgje, den store
::::trumslagsmannen och nåjden
::255     sänd af Jubmel
::::sänd af den höge Beijve
::::bärande visdom och konster till Sames söner,
::::Nischergurgje, den starke
::::vandrar fram öfver fjället.
::260     Sames söner han söker,
::::mötes af Attjis-ene
::::mötes af onda gastar
::::manade fram ur mörkret,
::::till att hans vandring stäcka.
::265     Fåfängt den onda kvinnan
::::kämpar emot hans visdom
::::Beijve och höge Jubmel
::::vaka öfver hans vandring
::::ge honom starka ganord
::270     ge honom visdomens gåfva,
::::ge honom kraft att förgöra
::::Attjis-enes anslag.

:::::::<big><big>*</big></big>

::::Så har Nischergurgje vandrat,
::::segrat öfver alla hinder
::275     med sin kraft och med sin visdom.
::::Så ha fäderna berättat,
::::så har sagan gått till barnen
::::att för deras barn förtäljas.

[[Fil:Elgström 28.jpg|250px|center]]

</blockquote> 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Valdemar Lindholm]]
[[Kategori:Ossian Elgström]]
[[Kategori:Samisk mytologi]]

Solsönernas Saga – Nischergurgjes vandring - Revisjonshistorikk

Carsten: Valdemar Lindholm: Solsönernas Saga – Nischergurgjes vandring