Forskjell mellom versjoner av «Balders bål (Frithiofs saga)»

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
(Balders bål (Frithiofs saga))
 
 
Linje 14: Linje 14:
  
  
<blockquote>Midnattssolen på bergen satt,
+
::Midnattssolen på bergen satt,
<br>blodröd till att skåda;
+
::blodröd till att skåda;
<br>det var ej dag, det var ej natt,
+
::det var ej dag, det var ej natt,
<br>det vägde emellan båda.
+
::det vägde emellan båda.
  
<br><br>Baldersbålet, den solens bild,
 
<br>brann på vigda härden.
 
<br>Snart är ändå lågan spild,
 
<br>då rår Höder för verlden.
 
  
<br><br>Prester stodo kring tempelvägg,
+
::Baldersbålet, den solens bild,
<br>makade bålets bränder,
+
::brann på vigda härden.
<br>bleka gubbar med silfverskägg
+
::Snart är ändå lågan spild,
<br>och med flintknif i hårda händer.
+
::då rår Höder för verlden.
  
<br><br>Kung med krona står bredvid,
 
<br>sysslar kring altarrunden.
 
<br>Hör! då klinga i midnattstid
 
<br>vapen i offerlunden.
 
  
<br><br>"Björn, håll endast dörren till,
+
::Prester stodo kring tempelvägg,
<br>fångne äro de alle.
+
::makade bålets bränder,
<br>Ut eller in om någon vill,
+
::bleka gubbar med silfverskägg
<br>klyf hans hufvudskalle!"
+
::och med flintknif i hårda händer.
  
<br><br>Blek vardt kungen, allt för väl
 
<br>kände han den rösten.
 
<br>Fram steg Frithiof med vredgad själ,
 
<br>qvad som en storm om hösten:
 
  
<br><br>"Här är skatten, som du bjöd
+
::Kung med krona står bredvid,
<br>hämtas från vestervågor,
+
::sysslar kring altarrunden.
<br>tag den! sedan på lif och död
+
::Hör! då klinga i midnattstid
<br>slåss vi vid Balders lågor:
+
::vapen i offerlunden.
  
<br><br>sköld på ryggen, barmen bar,
 
<br>ingen skall striden klandra
 
<br>Första hugget som kung du har,
 
<br>glöm ej, mitt är det andra.
 
  
<br><br>Blicka ej åt dörren så!
+
::"Björn, håll endast dörren till,
<br>Räf är fångad i kula.
+
::fångne äro de alle.
<br>Tänk på Framnäs, tänk uppå
+
::Ut eller in om någon vill,
<br>systern med lockar gula!" -
+
::klyf hans hufvudskalle!"
  
<br><br>Så han talte med hjeltefog,
 
<br>drog ur gördel pungen;
 
<br>föga varsamt han den slog
 
<br>midt i pannan på kungen.
 
  
<br><br>Blodet forsade ut ur mund,
+
::Blek vardt kungen, allt för väl
<br>snart det blef för öga:
+
::kände han den rösten.
<br>dånad låg vid sin altarrund
+
::Fram steg Frithiof med vredgad själ,
<br>Asafränden höga.
+
::qvad som en storm om hösten:
  
<br><br>"Tål du ej ditt eget guld,
 
<br>fegaste i ditt rike?
 
<br>Angurvadel vill ej ha skuld
 
<br>att ha fällt din like.
 
  
<br><br>Stilla, prester med offerknif,
+
::"Här är skatten, som du bjöd
<br>bleke månskensförstar!
+
::hämtas från vestervågor,
<br>Kunde gälla ert usla lif,
+
::tag den! sedan på lif och död
<br>ty min klinga törstar.
+
::slåss vi vid Balders lågor:
  
<br><br>Hvite Balder, styr din harm,
 
<br>se ej på mig så mulen!
 
<br>Ringen, som du bär på arm,
 
<br>med förlof, han är stulen.
 
  
<br><br>Ej för dig, så vidt jag vet,
+
::sköld på ryggen, barmen bar,
<br>smiddes han af Vaulunder.
+
::ingen skall striden klandra
<br>Våldet rånade, jungfrun gret,
+
::Första hugget som kung du har,
<br>bort med de nidingsfunder!" -
+
::glöm ej, mitt är det andra.
  
<br><br>Tappert drog han, men ring och arm
 
<br>voro som grodda samman:
 
<br>när den lossnade, stöp af harm
 
<br>guden i offerflamman.
 
  
<br><br>Hör! det knattrar, lågan slår
+
::Blicka ej åt dörren så!
<br>guldtand i tak och sparrar.
+
::Räf är fångad i kula.
<br>Dödsblek Björn vid porten står,
+
::Tänk på Framnäs, tänk uppå
<br>Frithiof blygs, att han darrar.
+
::systern med lockar gula!" -
  
<br><br>"Öppna dörren, släpp folket ut!
 
<br>vakt ej mer jag behöfver.
 
<br>Templet brinner, gjut vatten, gjut
 
<br>hela hafvet deröfver!" -
 
  
<br><br>Nu från templet och ned till strand
+
::Så han talte med hjeltefog,
<br>knyts en kedja af händer,
+
::drog ur gördel pungen;
<br>böljan vandrar från hand till hand,
+
::föga varsamt han den slog
<br>fräser mot svedda bränder.
+
::midt i pannan på kungen.
  
<br><br>Frithiof sitter, som regnets gud,
 
<br>högt på bjelken och flödar,
 
<br>delar till alla sitt herskarbud,
 
<br>lugn bland de heta dödar.
 
  
<br><br>Fåfängt! Elden tar öfverhand,
+
::Blodet forsade ut ur mund,
<br>rökmoln hvirfla och välta,
+
::snart det blef för öga:
<br>guldet droppar på glödhet sand,
+
::dånad låg vid sin altarrund
<br>silfverplåtarna smälta.
+
::Asafränden höga.
  
<br><br>Allt förloradt! Ur halfbränd sal
 
<br>eldröd hane sig svingar,
 
<br>sitter på takets ås och gal,
 
<br>flaxar med lösta vingar.
 
  
<br><br>Morgonvinden spelar från norr,
+
::"Tål du ej ditt eget guld,
<br>högt det mot himlen blossar.
+
::fegaste i ditt rike?
<br>Balderslunden är sommartorr
+
::Angurvadel vill ej ha skuld
<br>lågan är hungrig och frossar.
+
::att ha fällt din like.
  
<br><br>Rasande far hon från gren till gren,
 
<br>än har hon långt till målet.
 
<br>Eja, hvad vildt, hvad rysligt sken!
 
<br>Väldigt är Baldersbålet.
 
  
<br><br>Hör, hur det knakar i remnad rot,
+
::Stilla, prester med offerknif,
<br>se hur topparna glöda!
+
::bleke månskensförstar!
<br>Hvad är menniskokraft emot
+
::Kunde gälla ert usla lif,
<br>Muspels söner, de röda!
+
::ty min klinga törstar.
  
<br><br>Eldhaf böljar i Balders lund,
 
<br>strandlöst svalla dess vågor.
 
<br>Sol går opp, men fjärd och sund
 
<br>spegla blott afgrundslågor.
 
  
<br><br>Aska är templet inom kort,
+
::Hvite Balder, styr din harm,
<br>aska tempellunden:
+
::se ej på mig så mulen!
<br>sorgsen drager Frithiof bort,
+
::Ringen, som du bär på arm,
<br>gråter i morgonstunden.</blockquote>
+
::med förlof, han är stulen.
 +
 
 +
 
 +
::Ej för dig, så vidt jag vet,
 +
::smiddes han af Vaulunder.
 +
::Våldet rånade, jungfrun gret,
 +
::bort med de nidingsfunder!" -
 +
 
 +
 
 +
::Tappert drog han, men ring och arm
 +
::voro som grodda samman:
 +
::när den lossnade, stöp af harm
 +
::guden i offerflamman.
 +
 
 +
 
 +
::Hör! det knattrar, lågan slår
 +
::guldtand i tak och sparrar.
 +
::Dödsblek Björn vid porten står,
 +
::Frithiof blygs, att han darrar.
 +
 
 +
 
 +
::"Öppna dörren, släpp folket ut!
 +
::vakt ej mer jag behöfver.
 +
::Templet brinner, gjut vatten, gjut
 +
::hela hafvet deröfver!" -
 +
 
 +
 
 +
::Nu från templet och ned till strand
 +
::knyts en kedja af händer,
 +
::böljan vandrar från hand till hand,
 +
::fräser mot svedda bränder.
 +
 
 +
 
 +
::Frithiof sitter, som regnets gud,
 +
::högt på bjelken och flödar,
 +
::delar till alla sitt herskarbud,
 +
::lugn bland de heta dödar.
 +
 
 +
 
 +
::Fåfängt! Elden tar öfverhand,
 +
::rökmoln hvirfla och välta,
 +
::guldet droppar på glödhet sand,
 +
::silfverplåtarna smälta.
 +
 
 +
 
 +
::Allt förloradt! Ur halfbränd sal
 +
::eldröd hane sig svingar,
 +
::sitter på takets ås och gal,
 +
::flaxar med lösta vingar.
 +
 
 +
 
 +
::Morgonvinden spelar från norr,
 +
::högt det mot himlen blossar.
 +
::Balderslunden är sommartorr
 +
::lågan är hungrig och frossar.
 +
 
 +
 
 +
::Rasande far hon från gren till gren,
 +
::än har hon långt till målet.
 +
::Eja, hvad vildt, hvad rysligt sken!
 +
::Väldigt är Baldersbålet.
 +
 
 +
 
 +
::Hör, hur det knakar i remnad rot,
 +
::se hur topparna glöda!
 +
::Hvad är menniskokraft emot
 +
::Muspels söner, de röda!
 +
 
 +
 
 +
::Eldhaf böljar i Balders lund,
 +
::strandlöst svalla dess vågor.
 +
::Sol går opp, men fjärd och sund
 +
::spegla blott afgrundslågor.
 +
 
 +
 
 +
::Aska är templet inom kort,
 +
::aska tempellunden:
 +
::sorgsen drager Frithiof bort,
 +
::gråter i morgonstunden.
  
 
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]

Nåværende revisjon fra 23. des. 2013 kl. 20:12

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Frithiofs saga
af Esaias Tegnér
(1782-1846)


Balders bål


Midnattssolen på bergen satt,
blodröd till att skåda;
det var ej dag, det var ej natt,
det vägde emellan båda.


Baldersbålet, den solens bild,
brann på vigda härden.
Snart är ändå lågan spild,
då rår Höder för verlden.


Prester stodo kring tempelvägg,
makade bålets bränder,
bleka gubbar med silfverskägg
och med flintknif i hårda händer.


Kung med krona står bredvid,
sysslar kring altarrunden.
Hör! då klinga i midnattstid
vapen i offerlunden.


"Björn, håll endast dörren till,
fångne äro de alle.
Ut eller in om någon vill,
klyf hans hufvudskalle!"


Blek vardt kungen, allt för väl
kände han den rösten.
Fram steg Frithiof med vredgad själ,
qvad som en storm om hösten:


"Här är skatten, som du bjöd
hämtas från vestervågor,
tag den! sedan på lif och död
slåss vi vid Balders lågor:


sköld på ryggen, barmen bar,
ingen skall striden klandra
Första hugget som kung du har,
glöm ej, mitt är det andra.


Blicka ej åt dörren så!
Räf är fångad i kula.
Tänk på Framnäs, tänk uppå
systern med lockar gula!" -


Så han talte med hjeltefog,
drog ur gördel pungen;
föga varsamt han den slog
midt i pannan på kungen.


Blodet forsade ut ur mund,
snart det blef för öga:
dånad låg vid sin altarrund
Asafränden höga.


"Tål du ej ditt eget guld,
fegaste i ditt rike?
Angurvadel vill ej ha skuld
att ha fällt din like.


Stilla, prester med offerknif,
bleke månskensförstar!
Kunde gälla ert usla lif,
ty min klinga törstar.


Hvite Balder, styr din harm,
se ej på mig så mulen!
Ringen, som du bär på arm,
med förlof, han är stulen.


Ej för dig, så vidt jag vet,
smiddes han af Vaulunder.
Våldet rånade, jungfrun gret,
bort med de nidingsfunder!" -


Tappert drog han, men ring och arm
voro som grodda samman:
när den lossnade, stöp af harm
guden i offerflamman.


Hör! det knattrar, lågan slår
guldtand i tak och sparrar.
Dödsblek Björn vid porten står,
Frithiof blygs, att han darrar.


"Öppna dörren, släpp folket ut!
vakt ej mer jag behöfver.
Templet brinner, gjut vatten, gjut
hela hafvet deröfver!" -


Nu från templet och ned till strand
knyts en kedja af händer,
böljan vandrar från hand till hand,
fräser mot svedda bränder.


Frithiof sitter, som regnets gud,
högt på bjelken och flödar,
delar till alla sitt herskarbud,
lugn bland de heta dödar.


Fåfängt! Elden tar öfverhand,
rökmoln hvirfla och välta,
guldet droppar på glödhet sand,
silfverplåtarna smälta.


Allt förloradt! Ur halfbränd sal
eldröd hane sig svingar,
sitter på takets ås och gal,
flaxar med lösta vingar.


Morgonvinden spelar från norr,
högt det mot himlen blossar.
Balderslunden är sommartorr
lågan är hungrig och frossar.


Rasande far hon från gren till gren,
än har hon långt till målet.
Eja, hvad vildt, hvad rysligt sken!
Väldigt är Baldersbålet.


Hör, hur det knakar i remnad rot,
se hur topparna glöda!
Hvad är menniskokraft emot
Muspels söner, de röda!


Eldhaf böljar i Balders lund,
strandlöst svalla dess vågor.
Sol går opp, men fjärd och sund
spegla blott afgrundslågor.


Aska är templet inom kort,
aska tempellunden:
sorgsen drager Frithiof bort,
gråter i morgonstunden.