Håkansmål
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |  |
 |
 |
 |
||
|
|
Håkansmål
(af Öivind skaldespillarn)
öfversatt och förklarad af
Hans Olof Hildebrand Hildebrand
från
Snorre Sturleson: Konunga-boken
Abr. Bohlin
Örebro, 1869
Gandul och Skagul
sände Göta-Ty
att kora bland konungar,
hvem af Yngve-ätten
skulle med Oden fara
och i Valhall vara (1).
Björns (2) broder funno de
i brynja kläda sig
den kostelige konung,
kommen i striden.
Skräck slog skaran,
och skälfde lansen,
då vard slagtningen slagen.
Hetsar Hålöger,
liksom Holmryger
jarla-ödarn,
striden öppnade.
Fridt hade försten
följe af Nordmän,
ö-Daners ängslare
arlahjelm (3) bar.
Strids-skrud afdrog,
slängde å mark brynjan
hirdmännens herre,
förrn han i strid gick,
lekte med lydmän (4),
skulle land värja,
gramen gladlynte
guldhjelm bar.
Så bet då svärdet
i siklings händer
å Valfaders (5) våder
som i vatten det sänktes
Broddar (6) brakade,
— brusto sköldar,
klingade klangringar (7) —
i kämpa-hjessor.
Trampade sköldar
och Nordmanna-skallar
ring-Tys-hjaltenas (8)
hårda fötter;
strid stod på ön.
Konungar stänkte
bjerta sköldborgar
med kämpars blod.
Brunno såreldar
i blodiga skråmor,
sänktes långsvärd
att lif stjäla,
sorlade sår-Gyme (9)
å svärdens näs,
föll ett flöde af pilar
i Stords fjärd.
Rasade kampen
under rödskölds himmel,
i Skagulskyns väder
lektes om ringar (10),
udd-strömmar (11) brusade
i Odins väder,
fälldes folkhopar
af svärdets flöde.
Suto der daglingar (12)
med svärden dragna
med skurna sköldar
och skjutna brynjor,
var ej den här
glad, som hade
till Valhall att vandra.
Gandul nu sade,
stödde sig vid ger-skaft (13):
«ökas nu Äsers följe,
då Håkan bjudit
med här mycken
gudar (14) till gästning.»
Visen (15) det hörde,
hvad Valkyrjor sade,
höga, från hästens rygg,
kloka de voro
och hjelmklädda suto
och med sköldar skylda.
HÅKAN:
Hvi skiftar du så
striden, Ger-skagul?
Voro vi dock gagn värde af gudar.
SKAGUL:
Vi det vållade,
att du vallen (16) behöll.
men dine fiender flydde.
«Rida vi nu skola»,
qvad den rika (17) Skagul,
«till gudars gröna hem,
Odin att säga,
att nu månd’ enherrskarn komma
å honom sjelf att se.»
«Härmod och Brage»,
qvad Ropta-Ty (18),
«gången emot gramen,
ty att konung kommer,
som en kämpe tyckes,
till hallen hitåt.»
Kungen då sade,
var från kampen kommen,
stod helt af valdagg (19) våt:
«oblid mycket
tyckes oss Odin vara,
skådom hans stolte hug.»
«Enhärjars grid (20)
du skall all hafva
tag du hos Äser öl.
Jarlars segrare,
du eger inne här
åtta bröder», qvad Brage.
«Krigsrustning vår»,
qvad den gode konung,
«vilja vi sjelfve hafva,
hjelm och brynja
bevarom väl,
godt är till ger att taga.»
Då kändt det blef,
hur konungen hade
väl hägnat vina [templen] (21),
när Håkan bådo
helsad komma
alla goda gudar.
I en god stund
är den gramen boren,
som får sådant sinne,
alltid hans
lif i godo
man minnas skall.
Mån’ obunden
till jordens folk
Fenrisulf fara,
innan jemngod
å öde rum (22)
konungsman kommer.
Dör fä,
dö fränder,
öde lägges land och jord;
sedan Håkan for
till hedna gudar,
mången träldom trycker.
Anmärkningar:
- Göta-ty (Odin) sände de två valkyrjorna att samla kämpar. ▲
- Björn farman, Håkans broder, omtalas i Harald hårfagers saga. ▲
- Arlahjelm, morgonklar, klart skinande hjelm. ▲
- Lydmän, efter orden folket, landsinvånarne. ▲
- Valfaders (ordagrant: Våfads) våder, vapenrustningen. ▲
- Broddar, pilar. ▲
- Klangringar, de rasslande ringarne i stålbrynjan. ▲
- Ringarnes Ty (guds) kämpens hjaltenas hårda fötter, svärden. ▲
- Gyme var ett binamn på Öge och kom sedan att betyda haf; sårhafvet, bloden. ▲
- De dyrbare ringarne voro segrarens lön. ▲
- Udd-strömmar och svärd-flöden, bloden. ▲
- Daglingar, konungar. ▲
- Gerskaft, spjutskaft. ▲
- Gudar, efter orden: banden. ▲
- Vise, konung. ▲
- Vallen, valplatsen. ▲
- Rik står här i ordets gamla betydelse af stor, mäktig. Konungen i Danmark och England Knut den store hette på det gamla språket Knut den rike. ▲
- Ropt är ett af Odins binamn, men har troligen äfven haft betydelsen gud i allmänhet, ty Ropts Ty måste vara Odin. ▲
- Valdagg, blod. ▲
- Enhärjars grid, frid hos Enhärjar. ▲
- Vina (plur. af vi), hofven, helgedomarne. ▲
- I öde rummet, i tomrummet efter Håkan, kommer aldrig någon. ▲
