Hymers qväde (AAA)

Fra heimskringla.no
Revisjon per 16. jan. 2019 kl. 13:11 av Carsten (diskusjon | bidrag)
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Edda (Afzelius) Titelside.jpg
Sæmund den vises
Edda



Hymers qväde
(Hýmisqvida)

öfversat af
Arvid August Afzelius


1. Fordom Gudarne
gästning togo,
drucko tillsamman,
och nöjde voro:
Vig-qvastar skakade;
och offerblod skådade
men funno hos Äger
brist på kittlar.

2. Satt bergbo’n der framme
glad som ett barn,
mycket lik
Myskblindes son;
Odins ättling
såg stint i hans öga:
“Du skall åt Gudar ofta
“dryckesgille göra”.

3. Sorgtalande mannen
gaf Jätten bekymmer,
snar hämnd han beslöt
mot Gudarne:
då bad han Thor
sig hämta en kittel
“deri åt Er alla
“Öl jag brygger”.

4. Ej någorstädes
de Herrlige Gudar,
och ej de heliga Magter
kunde det finna:
till dess af trohet
Tyr gaf rådet,
det kärkomna dyra,
och Thor det förtrodde:

5. “Den hundrafallt vise
Hymer bor
vid himlens ända
östan för Elivåg
min fader bold;
en kittel han eger;
ett rymligt käril,
mils-djupan”.

6. 'Tror du vi erhålla
must-sjudaren”?
“ja stallbroder! om vi
list använda” —
Så gingo de fort
den dagen fram
från Asgård till dess
de kommo till Jättens.

7. Å stall han satte
de hornfagra bockar;
så till den sal de gå
som Hymer egde:
sonen der fann
så led en qvinna,
hufvuden hade hon
hundrade nio.

8. Fram gick en annan
helt klädd i gull,
med ögonbryn fagra,
bar mjöd för sonen:
“Jättars ättling!
“bakom kittlarne
“vill jag Er sätta,
“hugfulle tvenne;

9. “Ty mången gång
“är min husbonde
“nidsk mot gäster
“och gnyr af ondska” -
Men vanskapad
grymme Hymer
sent vardt färdig
hem från jagten.

10. Gick in i salen,
is-bergen klungo,
och var hans kindskog
islupen mycket:
“Var välkommen, Hymer!
“god i lynnet,
“nu är sonen kommen
“till dina salar,

11. “Den vi väntat
“från resan långa:
“Honom följer
“vår rycktbare fiende,
“menskornas vän,
“Veor han heter.

12. “Ser du, vid gaflen
“af salen, hvar de sitta,
“står pelarn för dem,
“så de sig skydda” -
Sönder sprang pelarn
vid Jättens blick,
och i tu
brast en bjälke.

13. Föllo af bjälken,
åtta stycken,
och af dem en hel,
välsmidd kittel:
Fram trädde de,
men gamle Jätten
sin fiende
med ögonen mätte.

14. Ej anade honom
godt, då han såg
Jättqvinnors Sorg,
i salen kommen:
Der vordo tjurar
trenne tagne;
och Jätten bjöd
fort gå att koka.

15. Hvarje gjorde de
hufvudet kortare
och å elden
buro dem sedan:
Sifs man ensam
åt upp med allo
två af Hymers oxar,
förr'n han gick att. sofva.

16. Tyckte den gamle
Hrungners frände
Hlorides aftonvard
fullgodt mål vara:
nästa afton
“månde vi trenne
af fiskemat
få lefva!”

17. Thor sade sig vilja
å vågen ro,
om starke Jätten
bete gåfve:
“Gack du till hjorden,
“tror du dig till det,
“Bergfolkets krossare!
“bete att söka.

18. “Det kan jag tänka
“alt dig månde
“agn at oxen
“lättfånget varda:
Hurtigt Svennen
snodde till skogs,
der en allsvart
oxe stod för honom.

19. Thor, Jättarnes Bane
afbröt tjuren
de båda hornens
höga fäste:
“Verk dina
“mycket sämre tyckas,
“kjölars Höfding!
“än om du stilla sutte”.

20. Bocka-Drotten
bad Apornas ättling
vidare föra
Plank-folan (båten)
men Jätten
sade ringa vara
sin lust,
alt längre ro.

21. Upp drog Hymer,
den bolde, modige,
på en gång tvenne
hvalar å angeln:
Men i bakstäf
Odins frände
Thor med slughet
gjorde sig vad.

22. Oxens hufvud
på kroken satte
Men'sko-bergaren,
Ormens Bane:
Nappade på agnen
Gudarnes afsky,
som nederst alla
land omgjordar.

23. Drog djerfliga
den dådige Thor
etterglänsande Ormen
upp till skeppsbord,
slog med hammarn
hufvudskallen,
den stygga ofvan,
på Ulfvens stallbror.

24. Klipporna dönade,
hedarne tjöto;
den gamla jorden
trycktes tillsamman:
nedsönk sedan
fisken i hafvet.
Ej var Jätten glad,
då effe åter rodde,
så att brådt
Hymer icke talte.

25. Svängde åran
i annat vederstrek:
“Nu må du göra
“halft verk med mig;
“att du Hvalarne
“bär till gården,
“och flytande gumsen (båten)
“läster i landet.

26. Framgick Hloride,
grep i stäf
drog skeppet å land
med kjölvatten,
åror och ös-kar:
bar till gården
Jättens haf-svin,
slog det midt igenom
Bergboens kittel.

27. Men ändå
envis Jätten
om mandoms rön
trätte med Thor:
“Ej är man stark, han sade,
“fast krafteligen
“man kan ro; men väl
“om du denna bägarn krossar.

28. Men Hloride när
han fick i handom bägar’n
slog han i tu
branta klippan:
slog sittande bägarn
pelarn midt igenom,
dock bars den för Hymer
hel tillbaka.

29. Tills den frida
Väninnan dem lärde
önskliga rådet,
det enda hon visste:
“Slå mot Hymers skalle,
“den store Jättens,
“den är hårdare
“än bägare alla.

30. Stark reste sig å knä
Bocka-Drotten,
försatte sig helt
i Gudakraft;
hel blef Jättens
hjelmblock (hufvud) ofvan,
men rämnad
runda bägarn.

31. “Mycket godt jag vet
“från mig gånget,
“när jag bägar'n ser
“å mina knän plattad”,
Så den gamle sade,
“nu aldrig mera
“kan jag säga:
“Öl! du är för hett”.

32. “Nu står att försöka
“om J kunnen
“kitteln bära
“ut ur salen:
Tyr försökte
två resor röra den,
men stod hvar gång
orörlig kitteln.

33. Modes Fader
fick i brädden,
golfvet midt igenom
han trådde i salen:
hof så Sifs man
kitteln på sitt hufvud,
och mot hälarne
ringarne skramlade.

34. De foro ej länge,
förr'n Odins son
en gång
såg sig tillbaka:
då såg han med Hymer
ur holorna komma
östan ifrån, en skara
mång-höfdade Jättar.

35. Sig af skuldran
hof han kitteln,
slängde Mjöllner,
förkrossaren, framåt
och Berg-hvalarne
drap han alla,
som med Hymer
komne vore.

36. De foro ej länge,
innan Thors
bock för vagnen
halfdöd låg:
blef skackel-djuret
hallt på vägen;
men det vålde
illfundige Loke.

37. Men, det är spordt;
(hvem kan väl, af dem
som tala om Gudarne,
bättre förtäljat?)
hvad skadestånd
han tog af bergbo'n:
med två sina barn
han böta fick derföre.

38. Så kom starke Thor
å Guda-tinget
och hade den kittel,
som Hymer egt:
men Gudarne skola
hvar skördetid
dricka ett rus,
i Ägers boning.