Forskjell mellom versjoner av «Johan Göransson biografi»

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Linje 6: Linje 6:
 
|-
 
|-
 
|}
 
|}
 +
 +
 +
 +
[[File:Akademiska Lund.jpg|400px|right]]
  
  

Revisjonen fra 9. okt. 2013 kl. 19:15

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Akademiska Lund.jpg


Biografisk oversigt

Johan Göransson
(1712–1769)



Göransson, Johan, präst och arkeolog. Född 1712 i Gillberga socken i Värmland, där föräldrarna voro bondfolk.

Det berättas, att G., hvilken i ungdomen tjänte som dränggosse hos prosten Nordberg i sin födelsesocken, förälskat sig i en af hans döttrar och att denna kärlek bestämt honom för att utbyta plogen mot boken och framdeles såsom en lärd man komma och anmäla sig som friare. Huru härmed må förhålla sig, är dock visst, att G. slutligen blef Nordbergs måg och att han var öfver tjugu år, när han begynte sina skolstudier i Karlstad. Dessa bedrefvos emellertid med det allvar, att G. 1740 inskrefs till student i Lund och fem år därefter promoverades till filosofie doktor. Sedan han låtit viga sig till präst, antogs han först till »hofpredikant» hos riksrådet grefve Joh. Gyllenborg; befordrades 1754 till kyrkoherde i Gillberga, blef prost 1764 och dog d. 29 aug. 1769.

Såsom forskare och författare var han blindt fången i de Rudbeckska hypoteserna. I sitt arbete: De genealogia regum Suioniæ 1746 låter han Sveriges första konungar härstamma från Saturnus och Jupiter, och i företalet till sin edition af eddan: De yfverborna Atlingars eller Sviogöters ok Nordmänners Edda 1746, påstår han denna vara skrifven i Moses tid och funnen i Sverige under drottning Disas tid, tre hundra år före Trojas anläggning, ritad i mässingstaflor.

I prosten G:s födelseort kvarlefde hans minne i en mängd berättelser, som de flesta häntyda på en man af mycken kraft och stora andliga gåfvor.

Gift 1748 med Margareta Elisabet Nordberg.

Kilde: Svenskt biografiskt handlexikon, (1906)


Göransson, Johan, präst och fornforskare, f. 1712 i Gillberga socken i Värmland, d. 1769, blef 1740 student i Lund, promoverades 1745 till filos. magister och utnämndes 1754 till kyrkoherde i Gillberga samt blef prost 1764. Som fornforskare och författare slöt han sig till O. Rudbecks åsikter, hvilka han stundom öfverdref till löjlighet. I afh. De genealogia regum Suioniæ (1746) låter han t. ex. de förste svenske konungarna härstamma från Saturnus och Jupiter, och i hans Svea Rikes konungars Historia och ättartal uppgifves bl. a., att Jafets äldste son, Gomer, varit Sveriges förste drott, samt att Eddan, skrifven vid Moses tid, fanns inristad på mässingstaflor i Sverige 300 år före Trojas anläggning. 1748 fick G. i uppdrag att utgifva de teckningar af rikets runstenar, som utförts af olika undersökare sedan midten af 1600-talet, och offentliggjorde år 1750 i Bautil, det är: Alle Svea och Götha Rikens runstenar 1.173 teckningar af runstenar. (B-e.)

Kilde: Nordisk familjebok, (1909)