Kvädet om Hymer (KL)

Fra heimskringla.no
Revisjon per 18. jul. 2022 kl. 15:05 av Carsten (diskusjon | bidrag)
(diff) ← Eldre revisjon | Nåværende revisjon (diff) | Nyere revisjon → (diff)
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904


Gudasånger
Kvädet om Hymer
(Hymeskviða)


1.

Midgårdsormen på krogen (W.G. Collingwood, 1908)
En gång stridens
gudar vid ett
festligt lag ej
mjöd nog hade.
De i blodet[1]
sågo, att det
fanns hos Äger[2]
riklig tillgång.


2.
Barnaglad satt
bergets herre,[3]
lik en son af
den dimögde.[4]
Då såg Tor skarpt
i hans öga:
'Gör åt asar
ofta gille!'


. . . . . . . . [5]


3.
Hårda orden
stungo jätten,
och på hämnd han
genast tänkte:
'Skaffa mig en
så stor kittel,
att åt alla
jag kan brygga.'


4.
Ingen bland de
höga gudar
fanns, som visste
om en sådan,
tills att Tyr åt[6]
Tor ett mycket
vänligt råd i
tysthet sade:


5.
'Öster bortom
Elivågor
Hymer bor vid
himlens ända.
Min stridslystne
fader har en
rymlig, milsdjup,
väldig kittel.


6. Tor kvad:
'Tror du, att vi
få den kokarn?'


Tyr kvad:
'Ja, min vän, om
list vi bruka.'


– – – –


7.
Långt de hela
dagen foro
ut från Asgård
hän till Egel,[7]
som Tors bockar
vårda skulle.
Gladt mot Hymers
sal de sprungo.


8.
Tyr sin leda
farmor mötte;
nio hundrad
hufvu’n hade
hon; men fram en
annan guldprydd,
ljushyllt kom att
öl Tyr bjuda.[8]


9.
'Jättars ättling!
Jag vill er, I
tappre, under
kitteln sätta;
mången gång min
herre är mot
gäster snål och
snar till vrede.'


10.
Kom vanskapad
hårdsint Hymer
sent på kvällen
hem från jakten;
istapp emot
istapp skrällde:
full af is var
karlens kindskog.[9]


11. Kvinnan kvad:
'Hell dig, Hymer!
Var nu vänlig!
Till din sal vår
son är kommen.
Honom följer
Hrodrs motkämpe,
mänskors vän,
som Veor heter.'[10]


12. 'Ser du, hvar vid
salens sidvägg
de bak pelarn
gömda sitta?’
Pelarn brast för
jättens blick, och
bjälken i två
bitar bräcktes.


13. Föllo åtta
kittlar ned, blott
en hårdtimrad
höll i fallet.
Fram de gingo.
Gamle jätten
med sin blick sin
ovän följde.[11]


14.
Godt hans håg ej
honom sade,
när han gygjors
skräck såg hos sig.[12]
Fram tre tjurar
fördes. Jätten
bjöd, att strax de
skulle stekas.


15.
Af enhvar man
hufvu’t högg, och
sedan de på
elden buros.
Åt Sifs make[13]
före sängdags
ensam två af
Hymers oxar.


16.
Tyckte grånad
Hrungners gästvän,[14]
att Tors måltid
var väl duktig:
'Nästa dag vi
tre visst måste
lefva blott af
jaktens byte.'


– – – –


17.
Sade Tor, att
ro han ville,
ifall jätten
gåfve bete
. . . . . . . .
. . . . . . . .
. . . . . . . .
. . . . . . . .
18. Hymer kvad:
'Gå till hjorden,
om du vågar,
jättars bane,[15]
efter bete!
Lätt för dig, jag
tror, det är att
af en oxe
bete hämta.'


19.
Genast Tor till
skogen gick och
där en helsvart
oxe mötte.
Jättars bane
bröt från tjuren
ofvan de två
hornens högberg.[16]


. . . . . . . . [17]


20. Hymer kvad:
'Båtars drott, än[18]
större tycks din
kraft i handling
än i hvila.'


. . . . . . . . [19]


21.
Bockars drott bad[20]
apors ättling[21]
längre köra
ut rullhästen,[22]
men då jätten
kvad, att ringa
lust att längre
ro han hade.


22.
Drog då djärfve
Hymer ensam
upp på en gång
tvenne hvalar,
men i aktern
Odens frände[23]
listigt ut sin
metref lade.


23.
Mänskoskyddarn,[24]
ormens bane[25]
oxens hufvud
hof på kroken.
Gapade mot
agnet alla
länders gördel,
gudahatarn.[26]


24.
Djärft dådsnare
Tor då uppdrog
etterormen
invid skeppsbord,
hammarn slog i
hufvudhårens
högfjäll uppå[27]
ulfvens broder.[28]


25.
Bergens grund då
braka hördes,
urtidsgamla
jorden skälfde
. . . . . . . .
. . . . . . . . [29]
sjönk den fisken
då i hafvet. 


26
. . . . . . . .
. . . . . . . . [30]
misslynt Hymer
var och rodde
åter; tyst han
satt och rodret
vände i en
annan riktning.


27. Hymer kvad:
'Nu med mig du
mödan dele:
bind vid stranden
fast vår sjöbock,[31]
eller hem bär
mina hvalar
öfver skogens
stalp och klyftor.'


28.
Tor i fören
grep och slängde
med kölvattnet
upp hafshästen,
ensam bar till
byn med åror
och med öskar
bränningssvinet.[32]


– – – –


29.
Dock än jätten
envis sökte
att med Tor i
styrka täfla:
'Man ej stark är,
fast man raskt ror,
stark blott om man
bägarn krossar.'


30.
Tor då bägarn,
som han den i
handen fått, slog
genom pelarn,
sittande slog
genom flera;
bägarn bars dock
hel till Hymer.


31.
Då den fagra
kvinnan Tor ett
vänligt råd gaf,
ett hon visste:
'Slå i däste
Hymers skalle!
Mera hård den
är än bägarn.'


32.
Bockars drott på
knä sig reste,
sig iförde
all sin styrka:
hel var upptill
jättens hjälmstam,[33]
men vingömmarn[34]
brast, den runda.


33. Hymer kvad:
'Mången kostbar
sak jag mistat,
när jag bägarn
ned såg falla;
fast mitt ord står,
ej jag taga
kan tillbaka
hvad jag lofvat.'[35]


34.
'Er står fritt att
— om I mäkten —
från min gård min
ölbåt föra.'[36]
Tyr två tag den
sökte lyfta,
men orubbad
kvar stod kitteln.


35.
Modes fader[37]
grep i kanten,
trampade tvärt
genom golfvet,
på sitt hufvud
kitteln hof; dess
handtag kring hans
hälar skrällde.


– – – –


36.
De ej farit
långt, förrn Odens
son ett tag sig[38]
såg tillbaka:
en månghöfdad
skara kom med
Hymer östan
fram ur fjällen.


37.
Då från skuldran
kitteln hof han
och mordlystna
Miolner svängde
. . . . . . . .
. . . . . . . . [39]
och hvarenda
stenhval dräpte.[40]


38.
De ej farit
långt, förrn ena
bocken halfdöd
föll till marken:
skakelhästens[41]
ben var brutet;
det den lömske
Loke vållat.


39.
I hört hafven
— hvar och en i
gudasägner
kunnig vet det —
hvad bot Tor af
bonden kräfde:
han med sina
barn fick böta.[42]


40.
Stolt den starke
Tor i gudars
krets med Hymers
kittel trädde.
Sen de höge
gudar dricka
öl hos Äger
eitt hormeiteð.[43]



Noter:

  1. ↑ D. v. s. offerdjurets blod, af hvars beskaffenhet man kunde sluta sig till förborgade ting.
  2. ↑ Äger = hafvets gud.
  3. ↑ D. v. s. Äger, som var son af jätten Forniot.
  4. ↑ I handskrifterna står miskorblinda. Om detta är felskrifning för mistorblinda, kunde det betyda 'dimögd', nebelblind’. (Gering.)
  5. ↑ Här torde en strof ha bortfallit, i hvilken Tor retat jätten.
  6. ↑ Tyr — krigets gud. Tyr räknas eljest till asagudarne, och man har velat se ett bevis på grof okunnighet i mytologien hos författaren af detta kväde, då han låter Tyr vara son af isjätten Hymer, som väl är en personifikation af den isfyllda oceanen. Men Tyr (= urgerm. tiwaz = lat. divus, grek. Ζευς) var väl ursprungligen den strålande himlaguden, solen; och kanske vi då här ha en reminiscens af Tyrs äldre betydelse: Tyr är Hymers son, ty för isländarne gick solen upp (i »öster bortom Elivågorna») ur den isfyllda oceanen. (Gering.)
  7. ↑ Egel = en bonde, som hade i uppdrag att vårda Tors bockar.
  8. ↑ Denna andra är Tyrs moder.
  9. ↑ Kindskog = poetisk omskrifning för skägg.
  10. ↑ Hrodrs fiende = Veor är Tor; om Hrodr är eljest intet kändt.
  11. ↑ Jättens ovän = Tor.
  12. ↑ Gygjors skräck = Tor. I originalet står gýgiar grøter = 'gygjas gråtvållare'. Gygja = jättekvinna.
  13. ↑ Sifs make = Tor.
  14. ↑ Hrungners gästvän = Hymer. Hrungner var en jätte, som Tor dödat.
  15. ↑ Jättars bane = Tor. I originalet står briótr bergdana = 'bergbornas nedbrytare'.
  16. ↑ Hornens högberg = poetisk omsknfning för oxens hufvud.
  17. ↑ Som början af roddfarten fattas, har här troligen minst en halfstrof bortfallit.
  18. ↑ Båtars drott kallas Tor, när han vill ro ut på hafvet.
  19. ↑ Här har troligen minst en halfstrof bortfallit.
  20. ↑ Bockars drott = Tor.
  21. ↑ Apors ättling = förklenande benämning på jätten.
  22. ↑ Rullhästen = poetisk omskrifning för skepp. Skeppen drogos på rullar upp på land.
  23. ↑ Odens frände = Tor.
  24. ↑ Mänskoskyddaren = Tor.
  25. ↑ Ormens bane = Tor, som i ragnarök skall dräpa Midgårdsormen.
  26. ↑ Alla länders gördel, gudahataren = Midgårdsormen.
  27. ↑ Hufvudhårens högfjäll = poetisk omskrifning för hufvudet.
  28. ↑ Ulfvens broder = Fenresulfvens broder = Midgårdsormen.
  29. ↑ Här väl tvä rader utfallna, i hvilka det berättats, huru jätten afskar metrefven för Tor och därigenom lät Midgårdsormen undkomma. Så berättas nämligen denna myt i Snorre-Eddan.
  30. ↑ Här väl också två rader utfallna, i hvilka Tor förebrått Hymer, att denne afskar metrefven, hvarför Hymer är »misslynt».
  31. ↑ Sjöbock, hafshäst och bränningssvin = poetiska omskrifningar för skepp.
  32. ↑ Samma.
  33. ↑ Hjälmstam = poetisk omskrifning för hufvud.
  34. ↑ Vingömmare = poetisk omskrifning för bägare.
  35. ↑ Hymer hade lofvat, att gudarne skulle få den milsdjupa kitteln, om han kunde öfverträffas i styrka.
  36. ↑ Ölbåt = poetisk omskrifning för bryggkittel.
  37. ↑ Mode = en af Tors söner.
  38. ↑ Odens son = Tor.
  39. ↑ Här torde två rader vara utfallna, i hvilka skildrats, huru Tor dräpt Hymer själf.
  40. ↑ Stenhval = poetisk omskrifning för jätte; egentligen 'lavafältshval' ( = isländska hraunhvalr af hraun = ett ofta milsvidt ökenfält af stelnad lava).
  41. ↑ Skakelhästar = poetisk omskrifning för Tors bockar.
  42. ↑ Bonden, sannolikt densamme som den ofvan nämnde Egel är här tydligen den Egel, som Tor träffar på sin färd till Utgardaloke och hvars båda barn Tialfe och Roskva han då tager med sig. Egel får lämna åt sina barn som böter, för att han ej bättre vårdat Tors bockar än att ena af dem brutit ett ben.
  43. ↑ Ingen rimlig tolkning eller acceptabel ändring af denna 'förtviflade' är öfvers. bekant.


Hentet fra «http://heimskringla.no/index.php?title=Kvädet_om_Hymer_(KL)&oldid=66087»