Vis kilden til Mythologia Fennica

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"  
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Mythologia Fennica]] !!  
|-
|}


[[Fil:Mythologia Fennica.jpg|thumb|380px]]
<center>


'''[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]] – [[Finsk religion og mytologi|Temaside: Finsk religion og mytologi]]'''<br><br><big><big><big>'''MYTHOLOGIA FENNICA'''</big></big></big><br>
<small>ELLER</small><br>
<big><big>'''FÖRKLARING'''</big></big><br>
<small>ÖFVER</small><br>
<big>'''De NOMINA PROPRIA DEASTRORUM, IDOLORUM, <br>LOCORUM, VIRORUM &c.'''</big><br>
<small>ELLER</small><br>
Afgudar och Afgudinnor, Forntidens Märkelige Personer,<br> 
Offer och Offer-Ställen, Gamla Sedvänjor, Jättar, <br>
Troll, Skogs-Sjö- och Bergs-Rån m. m.<br>
<small>Som</small><br>
Förekomma i de äldre Finska Troll-Runor, Synnyt, Sanat,<br>
Sadut, Arwotuxet &c. samt än brukas och nämnas i dagligt tal; <br>
<small>Til deras tjenst,</small><br>
Som vela i grund förstå det Finska Språket, och hafva smak för Finska <br>
Historien och Poësin, Af Gamla Runor samlad och uttydd<br>
<small>Af</small><br>
<big>'''CHRISTFRID GANANDER, Thomasson'''</big><br>Philos. Mag. & Sacell.<br>

<small>ÅBO, Tryckt i Frenckellska Boktryckeriet 1789.<br>
På egen Bekostnad.</small><br>
</center> 



----
{| border=0 class="#ffffff plainlinks" style="padding:10px; font-size: 110%;" align=center 
|'''[[#A|A Ä]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#B|B]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#C|C]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#D|D]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#E|E]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#F|F]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#G|G]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#H|H]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#I|I]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#J|J]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#K|K]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#L|L]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#M|M]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#N|N]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#O|O]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#P|P]] &nbsp;&nbsp;&nbsp;[[#R|R]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#S|S]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#T|T]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#U|U]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#W|W]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#Y|Y]]  &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#Ä|Ä]] &nbsp;&nbsp;&nbsp; [[#Ö|Ö]]'''
__NOTOC__
|}
----


'''Kongl. Maj:ts'''

Tro-Tjenare och Professor i ''Vältaligheten och Skaldekonsten'',<br> 
vid Kongl. Åbo Academie,<br> 
''Högädle och vidtberömde'',<br> 
''Herr Mag. HENRIC GABRIEL PORTHAN,''<br>

''Höggunstige Gynnare!''


''Med hvad berömvärd nit, beledsagad af de vidsträktaste insigter, Herr'' Professoren ''sökt uplysa vår'' Finska historie, ''updaga landets'' ålderdoms minnings-märken, ''granska, upodla, tilöka och fullkomna'' Finska Språket, ''samt stadga dess'' poësie, ''därom vitna Herr'' Professorens ''utkomna arbeten, som icke allenast äro kända och högaktada innom eget land, utan ock med bästa loford emottagne och granskade af de lärde i'' Göttingen, London ''och'' Pettersburg, ''samt flerestädes; hvarigenom'' Hr. Professoren ''altså hedrat sig sjelf, sin fosterbygd och sina landsmän, samt förskaffat vårt'' Finska Språk ''all aktning.''

''Utom dess har'' Hr. Professoren ''satt sine Landsmän i en berömlig medtäflan, at upodla och lära bättre känna sit'' Landsspråk, ''som härtils blifvit föga agtadt.''

''Herr'' Professorens ''outtrötteliga Bref-växlingar och täta resor, hafva alla syftat därhän, at befrämja et så lofligt andamål.''

''Jag, får min del, har förmon, at härmedelst offenteligen tacka Herr'' Professoren ''för, nu snart i 21 års tid, gunstigt, så munteligen som skrifteligen meddelte underrättelser och upmuntringar, at fortfara til'' Finska Litteraturens ''förmon.''

''Denna'' Finska Mythologie, ''som til större delen är samlad af Hr.'' Professorens ''egna skrifter, både'' trykta ''och i'' handskrift ''varande, mig gunstigt meddelte'', gamla Finska Runor, ''tilägnas vördsammast hel och hållen Hr''. Professoren, ''såsom et vedermåle, huru jag använt'' Finska Vitterheten ''til fördel, de undervisningar jag haft äran, at handfå af Hr''. Professoren.

''Tillika utbeder mig ödmjukast, at detta må få blifva til'' evärdelig åminnelse ''af'' den agtning, ''hvarmed har förmon at framhärda 

Högädle och Vidtberömde Herr Professorens''

allerödmjukaste tjenare'' 

'''Christfrid Ganander'''.

Frantzila i Siikajoki Socken och<br>
Uhleåborgs Län d. 28 Apr. 1785.




<big>'''Företal'''</big>


''Finska Mythologien'' är, så vål som alla andra folkslags, inveklad i många mörka sagor och berättelser om Landets fordna Gudar och Gudinnor, med tillämpningar eller allusioner til naturliga händelser och borgerliga förrättningar, som behöfva sin utläggning och förklaring, hvilken bäst vinnes af ''Finska'', så kallade, gamla ''troll-Runor''; då de jämföras med hvarandra, och til hjelp tages andra Nationers Mythologie.<ref>''Profess''. Henr. G. Porthans ''Disp. de poësi Fennica'' P. V:ta p. 94. – Adde, quod in plurimis (sc. ''Runis Magicis'') ''Mythica'' illa rerum incunabula, quæ narrant, studio plerumque indicantur obscurius; ac ''Mythologia'' præterea ''priscæ Fennicæ'' ratio hodie fere ignoratur, unde munia & attributa ''Idolorum Veterum'', quorum sæpe mentio injicitur, ægerrime explicantur; ut ''allusiones'' taceam ad ''instituta & mores Majorum'' jam antiquatos.</ref>

Våra Finska Runor likna mycket i det Mythologiska eller Fabelagtiga Ovidii Metamorphoses; som ses i synnerhet under namnen ''Luonnottaret, Louheatar, Joukawainen'' o.s.v.

Våre Finnar voro dock ej ensamma de, som nyttjat detta inbundna sätt, at föreställa höga sanningar, om Gud, verlden, dess skapelse, naturens ändringar och verkningar, tingens uphof, själens odödlighet, et tilstånd efter döden i et glädje- eller plågo-rum m.m. under förtäkta ord och i liknelsetal, som, för deras sinlighet, bättre kunde fattas och, i brist af skrifkonst, i väl sammanhängande Runor, i minnet bibehållas, alt ifrån hedentimma til närvarande tid; utan nästan alla Slägter på jorden hafva älskat dessa sinnebilder och mythiska sagor. – Alla hedningar hade en otalig mängd af Gudomligheter.

Nästan alla ting i naturen, dalar, berg, trän, vatn, luft hade sin egen vålne, eller, om man skall så säga, Gud.

De ''Ægyptier'', den äldste och lärdaste nation, tilbädo ''Osiris, Isis'', och en outsägelig hop af apor och andra djur.

''Phænicierne'', de störste handlande i gamla verlden, ärade ''Baal, Baalsemen''.

''Chaldaerne, Bel, Mylitta''.

''Perserne, Mithra'', Solen och de 4 Elementerna, såsom Gudomligheter:

Så trodde ock de ''Araber'' och ''Indianer''; och et tallöst antal af Gudar, af större och mindre rang, hade de ''visaste folkslag'' i ålderdomen, de ''Græker'' och ''Romare''.

Dock tillade de sine Gudar och Gudinnor de största och gemenaste laster; såsom, ägtenskaps-brott, afvund, hämd, ondska och grufsamhet, som voro deras vanliga dater, hvilket ''Homer, Aristophanes'' och ''Æschines'' ådagalägga. Til exempel kan ''Jupiters'' och ''Junos'' äfventyr vara nog tilräckeligt bevis.

Ehuru de äldste Scribenter, ''Herodotus, Plato'' och ''Aristoteles'', antaga den äldre tidens berättelser för helt sanfärdiga och i egentelig mening, och hafva så trodt dem, som de berättas; så hafva dock sednare tiderne ansedt dem för ''kloka fabler'' af ''Allegorisk betydelse'', och de vise hafva gjort dem til ''Physiska'' eller ''Moraliska vehiclar'', och formerat deraf ''Philosophiska sanningar, klädde i sinnebilder'' och ''Mythologiska Sannsagor''. ''Zeno'', den Stoiska Sectens stiftare, var, som det synes, den förste, som utveklade sanningen ifrån dess lindor. Cicer. N. D. I: 14. II: 24. – Närmast bidrogo därtil de ''Platoniker'', efter ''Christi börd'' i det 3:dje och 4:de århundrade, hvilka, til at afhjelpa den insmygande hedendomen, förvandlade desse fabler i Allegoriska hölsor, som gömde de högsta sanningar.<ref>Se Prof. Meiners ''hist. Doctr. de vero Deo'', p. 162. ''sq''. Jämför ''Gottfried'' Less ''Geschichte von Religion'', tr. 1784 i ''Göttingen i 8:0. I. Theil pag. 90''.</ref>

Jag kan icke undgå, at här anföra något af det Hr. ''Abboten och vice Presid.'' m.m. ''J. Fr. v. Jerusalem'' i sina ''Betraktelser öfver Religionens Förnämsta Sanningar'', angående denna sak, skrifver: 2. Del. sid. 15. "Hvarföre skulle Stjernorna allena vara upfylde af Gudomlighet? Någre menniskjor hafva framför andre så utmärkt höga egenskaper, at de omöjeligen kunna härstamma af naturliga människjor; deras ande måste vara af högre art, och de således vara en högre Guda afföda. Efter döden återtaga de sit rum ibland Gudarne; dock behålla de altid utmårkt böjelse för deras förra fädernesland och äro dess Skyds-Gudar t.ex. ''S. Niclas'' i Ryssland, ''Wäinämöinen, Ilmarinen'' i Finland.

Luft, haf, floder och vädret äro i den grofva menniskans ögon, som icke känner naturens lagar och dessas gemensamma ändamål, så många särskilde magter, som til deras verkningar icke bero af hvarandra; hvarföre skola ock icke de vara fulle af en lika osynlig kraft? – Åter igen nye Gudar – Deras storhet är väl sins emellan åtskild, men de äro sjelfrådande i deras Herradömen, och måste altså blifva ombedne af Gudar och menniskor om deras välvilja. ''Juno'' nödgas gifva ''Æolus'' goda ord, när hon vil hafva storm på hafvet, och lofva honom til tacksamhet en af sina skönaste Nympher; ''Neptunus'' åter finner ganska illa, at Väder-Guden dristar besatta sig med hans element; och således blifver aldrig någon ände på dikter om Gudar och Gudinnor.

Uti Naturen och i hennes eget lefverne, vederfares den enfaldiga menniskjan både ljuft och ledt, både goda och förskräckande händelser, hvilkas närmaste orsak hon icke inser; alt detta kan icke komma af annat, än af ''sådane'' osynlige och verksamme väsenden. Så mycket ''flere blifva Gudarne''; altid nye ''under-gudar'', goda och illa görande ''spöken, vålnader'' och ''féer''. ''Trettio tusend'' voro de redan vid Hesiodi tid. Och alle desse Gudar, så månge de äro, större och mindre, blifva altid människorna like: kunna altså icke dyrkas utan på människjo sätt och bibehållas i deras goda vilja, eller försonas; äro de icke för mägtige, kunna de ock för deras oginhet straffas, och förmås til mera tjenstfärdighet, medelst indragning af deras vanliga offer och lofsägningar. ''Augustus'', at hämna sig på Neptun för en utstånden storm, vågade förbjuda, at uti en högtidlig procession bära hans bild med de öfrige Gudarnas.

Sådane äro Gudarne hos Homerus, sådane voro de hos de uplyste Romare, och sådane äro de i denna dag hos Samojederne och Villarne i Canada.

Sid. 17. Det enda man af dem begärte, var endast tilfredsställandet af närvarande behof och begärelser, samt at få veta sit tilkommande öde – Dygdig kunde man sjelf vara.

Satis est orare Jovem, qui donat & aufert, <br>
Det vitam, det opes: æquum mi animum ipse parabo.

Sid. 39. Genom många ''Symboliska föreställningar'', som til äfventyrs skulle betekna vissa ''Nationale händelser'' och naturs verkningar, dem hvarken de eller deras ''mästare'' sjelfve mera förstodo, så väl som genom de mångfaldiga diktade små ''Guddomar och Andar'', hade den gamle Religionens sanningar förlorat deras första enfald. Se vidare sid. 27, 40 och ''Apolog. Conf. Aug. p. m''. 229.

Sammalunda utmärka våre ''Finnar'' i sin Mythologie ofta naturliga verkningar och orsaker, under flera Guda-namn, såsom til exempel, åskan med ''Ukko'' och ''Ilmarinen'', Järnets uphof med ''Luonnotar'' – samt ådagalägga en mycken naturlig insigt i naturens kännedom, dels kraft och verkningar.

Sjelfve ''Götherne'' i sin äldsta Mythologie komma öfverens i samma idéer om troll i Berg, Sjöar, Dalar, Skogar, Resar och Jättar – som äro aldeles de samme med Romarenas, Grækernas och Finnarnes samt Lapparnes Mythiske varelser.

Vi hafve inga andra spår qvar til ''Finnarnes'', såsom ostridigt de äldste<ref>Af Botins ''Sv. hist''. p. 10.</ref> ''Nordens'' inbyggares, ''härkomst, regering'' och ''lefnadssätt'', än dem man spridda och strödda kan komma öfver och blifva varse i ''Finska Mythologien'', i Finska Språket och i landets uråldriga hemseder<ref>Se Prof. Gadds ''Företal til Kyrkoh''. och Probst. D. Nils Idmans ''afhandl. om Finska och Grækiska Språkens gemenskap''.</ref>

Så vål ''Finska ordspråk'', som ''Runor'' eller ''Poëtiska Sånger'', aldeles olika andra nationers, 8 stafvige Rythmer utan rim, gifva anledning at sluta om Språkets fordna häfd – i de ''förra'', är folkets gamla ''Sedo-'' och ''Vishets''-lära förvarad; de ''sednare'' eller Runorne angå deras ''Hedniska Gudalära, Metamorphoser, Theogonie'', slögder, näringar, ''vidskeppelser'' m.m, – Därigenom at desse blott i allmogens minne många secler igenom varit bibehållne och först i nyliga tider, utur dagligt tal samt mundteliga sånger, blifvit fattade i Skrift, har händt, at de i et och annat tyckas vara försämrade; ''men i dem är ock mycket qvar, som en kännare af språket välbefogad fötter i jämförelse med det man i upodlade tungomål anser starkt ock vackert''.<ref>"Den äldsta Verlds-Historien består af idel Original urkunder eller ''Historiska Sånger'', såsom de enda minnesmedel hos alla gamla folkslag, och med hvilka de första menniskjorna sökte, at hos sig bibehålla och til efterverlden öfverlämna de märkvärdigaste –" Jerusalem loc. cit. pag. 185.<br>"Gamla ''Kämpe-Visor'' hafva länge uti Norden förlustat hopetals samlade åhörare, och samma bruk är ännu hos de vilda Americaner gångbart." ''En gammal Mans Bref til en ung Prins 2. Del. sid. 304. ed''. 1785.</ref> I gamla ''Finska Runor'' finner man ock, under regelbunden och ''Sinrik ordaställning'', et med ''Allegorier, Metaphorer'' och flera sådana prydligheter lifligt lekande snille.<ref>D. N. Idmans ''Afhandl. l. c, pag. 9. not. c.</ref>

Til at kunna därföre begagna sig af den äldre Finska Poësin, och med nytta, nöje och smak läsa våra ''Finska Runor'', och ''igenfinna det höga, det vackra, det intagande i de samma'', är en ''Mythologisk kundskap oundvikeligen nödig'', Finska Mythologien är en clavis poëseos Fennicæ. Lika så litet som ''Ovidius, Wirgilius'' och ''Homerus'' skulle förstås, och deras rätta mening, hvartil de alludera, inhämtas utom Mythologisk insigt, och kundskap om Romares och Grækers hemseder; lika så litet kommer man ock til rätta med Finnarnes Runor, utom ''Mythologie''.

I den afsigt, at gifva ljus åt den äldre ''Finska poësien'', har jag gjort den ''Mythologiske Samling'', som jag nu ställer inför allmänhetens ögon, under det jag i flere år genomgått alla ''tilgängelige'', och möjligen i landet ''existerande Runor'', af hvilka jag tillika utplockat flere hundrade ord, til en vacker ''tilökning'' til et nytt ''Finskt Lexicon'', med ''phrases'', som nu äfven är under renskrifning.

Under en tid af några och 20 år, som jag samlat och granskat Finska ord, har jag väl blifvit varse, at flere ord til ljud och betydelse äro lika med Grækiska, men huruvida Probsten ''D. Nils Idman'' (l.c. p. 39.) rätteligen slutar, at ''Finnarnes Hedniska Gudalära varit til största delen Grekisk''; hvilket däraf skulle bestyrkas, at de ''fläste Gudars namn äro i Finska Språket främmande och komma intet af Finska ord''; det är något som jag, för min ringa del, anser vara betydande tvifvelsmål underkastadt; emedan de med samma skäl, i min tanka, kunde hänledas ifrån Hebraiskan, eller flere Europäiska än lefvande språk. Så väl Stam-orden i Finskan och ändelserne, hvilka äro Finske, som den Mythologiska. Genealogien tyckes bevisa motsatsen; härtil kommer, at samma begrep, som Romare, Græker, Göther, med flere, sig gjort om sina större och mindre Gudamagter, hafva ock Finnarne. Dessutom äro någre Mythologiska namn verkeliga Stam-familiers, märkelige i lifstiden och efter döden ihågkomne personers samt än varande orters namn.

Med den ''Finska Mythologien'' har jag ock velat förena den ''Lappska''.

Hvad jag af ''Lappska Mythologien'' anfört, har jag tagit af et Manuscript, författadt af ''Danske Missionairen, Lenart Sidenius'', och öfversändt ifrån ''Öfver-Sallsetter i Astafjorden'' d. 17 Oct 1726. til Kyrkoherden ''Johan Tornberg i Jukkasjärfvi'' och af honom til Probsten mag. ''Hinr. Forbus'' d. 1. Jan. 1728. Det är öfverensstämmande med en annan Dansk Missionarii ''Jöns Kijhldals'' berättelser.

Lapparne hafva classificerat och rangerat sine Gudar i följande ordning:

1:o Til de ''Gudar'', som äro ''allerhögst'' uppe i Stjernhimmelen, eller ''Öfver-Gudar'', räknas ''Jubmel, Rariet, Radier'' och ''Rana-neida''.

2:o Til ''Gudar, som äro lägre ned i luften'', höra, ''Beiwe, Torden, Bjegs-olmai, Gissen-olmai, Akklikkes-olmai''.

3:o ''Gudar'', som äro ''på jorden'', räknas ''Stor- och Lill-Junkker, Leib-olmai, Kiase- olmai, Mader-akka'' och dess 3 döttrar: ''Sarakka, Ux-akka'', och ''Jux-akka, Saiwa- olmai, Saiwo-neides, Saiwo-serva, Saiwo-lodde, Saiwo-gwelle''.

4:o ''Underjordiska Gudamagter'' och ''Orter'' äro ''Jabmiaimo, Jabmi-akka, Nemagwelle, Rota, Rotaimo, Rota-landa, Jamikiatser''; hvilka alla i detta Mythologiska Lexicon, under sina alphabeter, kommas at utredas och beskrifvas, efter Danska Missionairen ''Sidenii'' upgifter i nämnde Mscr.

För den likhet, som fins i ''Lapparnes'' och ''Finnarnes Mythologie'', såsom ''folks'', hvilka synas vara af en Stam och extraction<ref>''De convenientia Lingvæ Hungaricæ cum Lapponica, Præside Ihre, Upsaliæ'' 1772. cfr. ''De origine lingvarum P. 11. Præs. Ihre, Upsaliæ'' 1761.</ref> så til ''Språkets'', som fordna ''lefnadens'' öfverensstämmelse, (hälft som det är bevist, at ''Lapparne'' bodt förut i landet och ''Finnarne'' med dem äro befryndade) har jag velat förena bägges Mythologie; samt här och där i detta arbete jämföra dem med hvarandra; och hvarest ske kunnat, äfven visa då och då til den ''äldre Svenska Mythologien'', hvarest äfven förekomma, om icke samma och lika lydande Mythologiska namn, dock dylika idéer. Som hos de bägge andra; hvartil äröfringar, commerce och folkflyttningar måtte bidragit.

Af alla dessa 3, nu under Sveriges Krono lydande folkslags Mythologie, kan aftagas och lätteligen slutas til deras likhet i tänkesätt om Religion; at de trodt själens odödlighet och et annat lif efter detta; som kan ses då man efterslår ''Tuoni, Jabmiaimo, Manala, Kipumäki, Kivutar'' o.s.v.

Man skulle förmoda, at af denna ''Finska Mythologien'' vinna tillika någon uplysning i ''Finska folkets historie'' och ''geographie''; då här och där anföras fordna ''Sedvänjor'', af hvilka många än äro bibehållna, och någre ''orter blifva updagade'', som förut varit föga kände.

At denna Mythologie må vinna det påsyftade ändamålet, at uplysa, samt dess mera trovärdighet och pålitelighet hos Finska vitterhets älskare, bör jag til slut upgifva de källor, ur hvilka jag hämtat dessa närvarande Mythologiska uplysningar, näml.

Af ''Ol. v. Dalins'' och ''Af Botins Sv. R. historie''. Af ''Björners Brew om Finnars, Lappars'' och ''Samojeders ursprung. Archtopolitani Disp. de Religione & origine Fennnorum, Upsaliæ 1728''. Magist. ''Christ. Er. Lencquists Disp. de Superstitione Veterum Fennorum – Aboæ, Præs. Prof. Eloqv. Hinr. Gabr. Porthan, edit. 1782''.

Biskop ''Agricola'' har, som bekant är, i sina kända rim, nämnt Finska Gudars och Gudinnors namn, dem jag ock, ehuru råbråkade, här uptagit.

Finska så kallade ''troll-Runor'', hafva præsterat mig de fläste Mythologiske personers och orters namn, som förklarat sig sjelfve, genom det sammanhang som i dem träffats.

Hvad jag sjelf sett och hört, har jag med all trygghet kunnat anföra.

Denne Finske Mythologie tryckes i qvart-format, för at kunna framdeles biläggas det under arbete varande nya Finska Lexicon.

Om mine värde Landsmän och älskare af Finsk Vitterhet, kunna hafva häraf någon nytta, skall det vara mig en ogemen fägnad.




==<big><big><big>'''A'''</big></big></big></center>==

====='''AARNI'''=====
en vålne, som tros ligga öfver gömda skatter i jorden; kallas ''Aarnion haltia'', ''Aarni haudan isäntä, joka makaa Aarteen päällä''. Då skatten nedlades, gjordes flere löften, såsom: at en röd tupp, eller 3 fårhufvuden, m.m. skulle offras åt ''Aarni haudan haltia'', eller draken, af den som ville uptaga de gömda penningarna &c. Se ''Kratti''. – Skattgräfvare hafva så väl här, som i Tyskland, hvarjehanda vidskeppeliga uptåg, då de leta efter skatter. Se ''Fresenii Past. Saml. om Skattgräfvande'': de mumla, läsa troll-ord, kasta tärningar af bly, offra, bruka slagruta; och finna sig dock ofta bedragne såsom Alchemisterne.

''Aarni'' ses om Solskensdagar, och nattetid vid eld, i skogar och på backar uptorka och skura sina möglade skatter; ofta höres han skallra sina Riksdalrar, då han är gunstig åt någon melancholisk penningekär.

Dock, oaktadt all vidskeplighet, finnas än ofta här i Finland penninge-gömmor, som blifvit af invånarena nedgräfde dels i förra seculo, då ''Wenäjän Räikkä, pelko wuosi'' var, eller Ryssens fiendtliga infall befarades, 1656. (Se Finska ''Ajan-Tieto''), dels i sednare krigstider omkring 1713 til 21; kanske också af någon gammal Penninge-Gud, som af afvund och illvilja frivilligt nedgräfvit sina pengar och redbarheter, på det hvarken barn eller slägt måtte efter döden få någon del af deras svett och möda. – Ännu händer någon gång, at med notdrägter utur insjöar fås hela penninge-kistor, hvilket händt för någre år sedan i Pijppola här i Sijkajoki Socken. I Kemi och annorstädes har funnits, efter stora Ryskasegden och än i våre tider, i gropar nedgömd Spanmål i skogarne. Se ''Haltia''.

Af ''Aarni'', såsom rikedomars och skatters gömmare, synes ''Arils''tider fått sit namn; såsom de äldste i verlden och de sällaste fordom varit i ''Jothanhem'' (Jothers, de Finnars land) långt förr, än ''Krake'' fådde guld och et så dyrbart mjöl dambade af ''Frodes'' qvarnar, mjölk lopp i floderne och ekarne svettades honing.


====='''AATES'''=====
eller ''Audes''; en Finsk Drott, om hvilken ''v. Dalin'' säger, at dess dotter var gift med ''Wisbur'', son af ''Wanlander'' och "''Drifva'', en dotter af Finska Höfdingen ''Snö'' eller ''Nieu''; och vidare: ''Wisbur'' emottog efter Fadren ''Wanlander'' Upsala öde, och förlikt med Finska huset gifte sig med Finska Drotten ''Athes'' eller ''Aude'' den rikes dotter, som födde honom Sönerne ''Gisl'' och ''Audr'' (i Finska Krönikan kallade ''Gris'' och ''Amund''), men snart förskjuten måste med dem resa hem; hvarpå Wisbur med en annan qvinna aflade sonen ''Domalder'': den Finska ''Hulda'' gaf då åter förbannelser, med hvilka Gisl och Audr sändes til honom, at utkräfva åtminstone Modrens morgongåfva, som var tre stora byar och en guldkädja. Resan var dock fåfäng, oaktadt Gudarnas försäkran: at ''Ynglingarne från den stunden skulle sins imellan strida'' och ''guldkädjan en gång blifva en bane för den ypperste man i deras ätt''. Modren ''Hulda'' ville med vidskeppelser fördärfva ''Wisbur''; men sönerne gjorde det med vapen: de sköflade i Sverige och anstälte upror, hvarvid Fadren en natt blef innebränd vid år 340.

Men ''Domalder, Wisburs'' Son af andra giftet, ärfde dock sin Faders rike tillika med kriget, hvarigenom han intog många länder och kallades ''Jota-Dolge'' eller ''Finnars förföljare''. Finland kallades ock fordom ''Jätteland''.

Domalder blef offrad åt afgudarne för missväxt vid år 365. Denne hungers nöd orsakade en stor folkflyttning ur Skandinavien, ''Wiliner, Wendler'' eller ''Bergfinnar'' drogo ned åt landet in i ''Skåne'', sedan anförde af ''Ajo'' til ''Småland'', och vid år 370 til Gottland, samt sedan til Tyskland." ''Finnmarkken'' i Småland, och ''Gottländska'' Språkets sträfhet, äro bevis til ''Finnarnes'' därvaro. Se ''Vinder, Joter, Jättiläiset, Drifva''.


====='''AATINS'''=====
barn, Nordens äldste invånare, se ''Jätit''.


====='''AHTI'''=====
En Sjö-rå, som gaf fisk och anropades af vidskeppelige Fiskare. Kanske Lapparnes ''Akte'' eller ''Ahti'', den Lapske Afguden ''Stor-Junckarens'' Hustru, (Se ''Veden-emä'') Finnarnes ''Akka''. De Grækers ''Actæon, Pan'', piscatoribus & venatoribus favens, synes vara den samma.


====='''AHIKAINEN'''=====
Se ''Ritikainen'', den samma som ''Ahtolainen''.


====='''AHTOLAINEN'''=====
En stygg ond vålne; et troll, som bandt ormar om sina gärdsgårds-störar, i stället för vidjor. Ödlan kallas därföre i Runorne: ''Ahtolaisen aidan wittas''.


====='''AJATTARA'''=====
''Ajattarot'' in pl. Skogs-Spöken – Priapus. En ond förskräckelig vålne af könet i skogar: förvillade Skogsmän och jägare: nämnes i Finska Bibel-version i plurali 3 Mos. B. 17. v. 7. ''Ej pidä Ajattaroille uhrattaman'' – i Svenska öfversättningen: åt djeflomen – Se ''Hattara''.


====='''AKKA'''=====
''Ukkos'' Hustru: en mägtig Gudinna, jämföres med ''J. Maria'', och tyckes vara den samma i medeltiden. I ''Runor'' heter det om ''Mehiläinen'':

:Pistä siipesi simaan, 
:Toinen siipesi meteen, 
:Akan wanhan wakkaseen; 
:Tuo sitten simoa tuolta...

och straxt därpå anropas ''Mariatar''. Se ''Ukko''.


====='''AKKA'''=====
äfven en Sjö-Råderska, Hafs-Fru: bodde vid et sund; hon kammade eller borstade sig, och då därvid hände at en tinne eller borst flög i sjön; blef däraf genom böljornes skummande en tomt-orm och metmaskar. Se ''Ahti''.

:Akka Salmen Korwallinen 
:Oli päätään sukiwa, 
:Hapsiaan harjaawa, 
:Pii harjasta pirahti 
:Lawialle lainehelle, 
:Selwälle meren selälle...

Se ''Syöjätär''.


====='''AKKA'''=====
''wanha Kaiwo-Keträ'', en flitig käring i spånad och väfnad; planterade furun och tallar. Se ''Sämsä'' och ''Wennon-härkä''.


====='''AKLIKKES'''-''Olmai''=====
trenne Gudamagter hos ''Lapparne'', lägre ned i luften, til hvilkas ära lördagen och Söndagen hölts helig. De fleste Lappar hafva helgat Fredagen ''Sarakka'', Lördagen ''Rariet'' och Söndagen de 3:ne ''Aklikes-olmai'' til ära. Därföre när Lapparne hafva försedt sig med Fredags- Lördags- och Söndags-arbete, hafva de gifvit offer i förlikning. ''Sidenius''.


====='''ALAMAN'''-Järvi=====
samma som ''Aloen-järvi'', Fennorum Lerna malorum sive Styx; en eldputt, där elden fants sedan flere varp dragits; skall finnas ytterst i Lappmarken, äfven af samma namn i Pudasjärvi, Pedersöre, och Ilmoila Soknar i Österbotn &c.

Uti en gammal Runa, där det berättas om eldens upkomst, genom det at ''Ilmarinen'' flintade eld af en orm, säges, at gnistan flög ''keskelle Alaman-järwen'':

:Iski tulta Ilmarinen, 
:Wälkytti Wäinämöinen, 
:Ylhännä Taiwoisessa, 
:Eläwällä ennuxella, 
:Kirjawalla kärmehellä, 
:Kirpaisi kipuna yxi. 
:Läpi Taiwoisen yhdexän, 
:Taiwas puolen kymmenettä. 
:Meni ajna mennesään, 
:Wieri ajna wiertessään 
:Keskellen Alaman järwen, 
:Nieli tuon tuli Soroisen...


====='''ALOEN'''-järwi=====
Finnarnes Styx, i högsta Lappmarken. En eldpuss; där elden fanns i en sarf. Då ''Ilmarinen'' och ''Wäinämöinen'' slogo up eld, for en eldgnista i ''Alue-träsk'', som deraf 3 gångor i sommarn uptorkades, så at Stengruset på botnet syntes. Där drogs sedan not, at upsöka elden; först med en not af ''bast'', och man fångade väl fisk, men ej den hvari elden var; sedan gjordes en annan not af lin och hampa: ''J. Maria'' rodde och ''Wäinämöinen'' satt i styret; noten drogs mot och med strömmen; och då fångades en ''krampfisk''; men hvarken ''Wäinämöinen'' eller ''Maria'' tordes gripa den. En svart karl 3 tum hög steg då up från hafvet, som hade stenskor, en hjelm af flinthårda hällen, långt hår til hälarne och skägg alt til midjan: han släkte med bara händer ''Krampfisken'', fann i den en ''lax'', i laxen en ''gädda'', i gäddan en ''sik'', i siken en ''sarf'', i sarfven et rödt ''nystan'', i nystanet ''eldstrimman'' och elden, hvars sveda och värk sedan manas och hänvises til ''Kipumäki''.


====='''ALWA'''-järvi=====
En insjö vid Kammola hemman i ''Wijtasaari'' Socken, där rudera funnits vid en källa af fordna tiders åbyggnader djupt in i jorden, vid hvilkas gräfvande flere blifvit illa betagne, samt sårade med blemmor och utslag på kroppen.

Denna ''Alwa-järwi'' insjö såsom ock ''Pudasjärwi'' Sjö äro förr besökte af Tavastlänningar för fiskeri: – Krono-skyttar hafva först nedsatt sig här på orten. Af de 3 första som här stadnat at bo har en hett H. ''Leppanen'', den andra uptagit ''Urpela'' hemman vid ''Kiwijärvi'' Sjön, den 3:dje med tilnamnet ''Hassinen'' stadnat vid ''Alwa-järvi'' forssen, och förmenas, at alla desse varit Savolax-boer, hvilka uppå någon viss årlig ränta bekommit Kongl. tilstånd, at uptaga denna ort.

I en gammal ''Runa'' om eldens upkomst heter det: ''Tuosta tuo tuli soroinen, pahan tehtyä pirahti, Alwejärwen ala päähän...''


====='''ALUEN'''-järvi=====
eller ''Ljemon-wesi'', en så eldhet Sjö, at ock Sjöfoglarne där ömkeligen qvidde:

:Koskelot kiwuttelexen, 
:Keskellä Aluenjärwen 
:Tuon tuiman tulen käsissä, 
:Waiwatessa walkiaisen.


====='''AMUND'''=====
den 6:te. Sextus Rex Finlandiæ, vestes pelliceas, quæ tum in usu erant, auro argentoque distingvi curavit, vestes autem corpori proximæ a capite ad calcem cohærebant. ''Messenius in Chronic. Finland. Mscr''. Limnels Disp. de ''Tavastia'' p. 17. Præs. Hinr. Hassel, Aboæ.


====='''ANTERETTOIN'''=====
''Löylyn-haldia'': en bad-patronessa, som förvarar sår, at ej värman i dem ingår. Se ''Auterinen''.


====='''ARNGRIM'''=====
''Audins'' Präst i Finland. Se ''Aate''.


====='''ASAR'''=====
Se ''Esiwalda''.


====='''AUDE'''=====
Se ''Aate''.


====='''AUTERINEN'''=====
Bad-qualme. Finnarne äro mycket rädda, at badångan skall gå i et öppet sår, hvarföre de hafva ''Löylyn Sanat'' eller ''Synty'', som äro Signelser til bad:

:Löyly poika Auterinen, 
:Auterettären tekemä, 
:Hiki wanhan Wäinämöisen, 
:Herran hengestä hywästä.


====='''AUTERETAR'''=====
& ''Auterinen'': så kallas badet i Runor, och anses för botande och sundgörande Gudomligheter; ty Finnarne viste ej af bättre medicament än badstugugång.


====='''ÄHKY'''=====
en sjukdom med bukref, troddes vara ''Äimeröises'' Son.


====='''ÄJÄTÄR'''=====
en af Juuttaas döttrar; däggade ormar.


====='''ÄIMÄTÄR'''=====
en stolt mö, blef hafvande af vårvädret; födde vargar.


====='''ÄIMERÖINEN'''=====
ordsak til ref, ''Ähkys'' fader.


====='''ÄMMÄN'''-Koski=====
Se ''Qwena ström'' och ''Cajana''.


====='''ÄRJÄMÖINEN'''=====
en kall buse, med rimfrost, stel och skyf; härmed förstås en sträng alfvarsam vinter. Se ''Puhuri'' och ''Hyytämöinen''. 
 



==<center><big><big><big>'''B'''</big></big></big></center>==

 

====='''BEIWE'''=====
Solen: Lapparne räkna Solen ibland sine Gudar, som äro längre ned i luften. – De offrade åt Solen, på det hon skulle skina väl och befordra gräsväxt och hvita Kreatur, samt åto gröt om midsommars qvällen Solen til heder; de offra ock åt Solen för åtskilliga Sjukdomar, besynnerligen för mangel på förstånd. ''Lenardt Sidenius''.


====='''BERG'''-Finnar=====
Se ''Aate, Winder, Jätit, Joter''.


====='''BJARMER'''=====
Se ''Jumala''.




==<center><big><big><big>'''C'''</big></big></big></center>==


====='''CAJANA'''=====
De Gamlas ''Qwenland'', eller ''Amazoners'' land, fingeras hafva fått namn af ''Janus'', en afgudabild, som nedslutit utför ''Ämmänkoski'', då Finnarne ropat; ''Ca – Janus!'' Se Janus! jämför ''Qwenland, Qvenaström''.

''Cajana Slott'' är funderadt i K. Carl IX tid 1606 af ''Clemens Eriksson'', mot Ryssarnes anfall, 15 mil ifrån Ryska gränsen. 1716 in Jan. intogs det af 4000 man Ryssar. Se ''Ol. v. Dalins Sv. R. hist. 3. D. p. 562''.




==<center><big><big><big>'''D'''</big></big></big></center>== 


====='''DOMALDER'''=====
Se ''Aate, Joter, Jätit. Domalder'' hämnades grymmeligen ''Finnarnes'' trolöshet emot sin Fader, däraf blef han kallad ''Jota Dolgi'' eller Finnarnes fiende.


====='''DRIFWA'''=====
Finska Höfdingen ''Snö'' eller ''Nieus'' dotter af Fornjoterska stammen, ''Wanlands'', den 6:te Upsala Konungens af Ynglinga Stammen, gemål; ''Wisburs'' moder, som hon födde i Finland; hon förgjorde sin man. Se ''Aate''.


====='''DUMBR'''=====
Konung i Öster- och Wästerbotn. Se ''Verelii not, ad Herv. S. p. 27''. Han regerade vid pass A. C. 867. ''Messenii Scond. Illustr. T. X. p. 4. Pet. Nic. Mathesii Disp, de Ostrobotnia p. 3 & Stecksenii de Westrobotnia p. 15''. 




==<center><big><big><big>'''E'''</big></big></big></center>== 


====='''EGRES'''=====
skötte ärter och bönor, rofvor, kåhl, lin- och hamp-växten.


====='''ENARA'''===== 
träsk, en af Sveriges urgamla gränsor, längst up i Lappmarken.


====='''ERÄ-pyhä'''=====
offer-hälla i Orihwesi, af samma sorte som Lapparnes ''parse-ware'', Se Uhri-paikka.


====='''ESIWALDA'''=====
kallas all öfverhet af Finnarne. Grefve ''Bonde'', i sit tal om Finnarnes härkomst uti ''Kongl. Vitterhets Academien'', skrifver ''Aesiwalda'', som han deriverar af ''Asar'', eller de sednare Nordens inbyggare, Som kommo från Asien under ''Oden'' den yngres anförande.


====='''ETELÄTÄR'''=====
Sjelfva Sunnan-vädret, anses per allegoriam, som en ljuslig och vän Mö, och kallas ''Etelätär neiti nuori''. Hon anropades af Hofslagare eller hästgällare, at svalka luften ifrån Östan och Wästan. Bön til henne lyder sålunda:

:Etelätär Neiti nuori, 
:Ijätäk ijästä pilwi, 
:Nosta lonkka luotehesta, 
:Syrjin yhtehen syseä, 
:Lomatuxen loukautak, 
:Sada mettä Taiwoisesta, 
:Sima pilwistä pirota, 
:Teoxillen tehtäwillen, 
:Panoxillen pantawillen

Se ''Rana-neida''. 




==<center><big><big><big>'''F'''</big></big></big></center>== 


====='''FINNAR'''=====
Se ''Winder, Wiliner, Aate, Joter'' –


====='''FORNIOTI'''=====
eller ''Fernioti'', är sammansatt af ''Jotun'' eller de ''Joter'', som fordom var Finska folkets namn; härmed öfverensstämmer, hvad ''Suidas'' nämner om et folk, som kallades ''Ιουθουγγοι'', hvilket synes hafva bodt i negden af floden ''Ister'', som nu kallas ''Donau''. ''Fornioter'' var Konung i ''Jättaland'', som kallades ''Finland'', i Qvenland eller Terra Amazonum beläget ''öster'' om hafsbotn. (''Peringskjölds'' ättartal, Genealog VIII p. 86.) Se ''Kare''.

I ''Swewernes'' ställe nalkades Nya ''Schyter'' från ''Mithridatiska'' bullren til ''Scandia''.

En vördig Husfader ''Fornioter'', förmodeligen af ''Jumalers'' ätt, nedsatte sig i en del af ''Jotnahem'', som då kallades ''Kuenland'', nu västra Ryssland, ''Finland, Österbotn''. Se ''Athe''.

====='''FROSTI'''=====
en Finsk Kung. I K. ''Frostes'' tid gjorde Svenska Konungen ''Agne'' anfall på Finnarne. Sic enim ''Sturlesonius'' in vita ''Agni'' Expeditionem bellicam suscipiebat in ''Finlandiam'', ubi proelium committebat cum ''Froste'' Rege Finnorum, quem superabat acie. ''Schefferus'' in Lapponia C. 6: p. 49, 50. 




==<center><big><big><big>'''G'''</big></big></big></center>== 

 
====='''GYLPHO'''=====
Svensk Konung, men til sin härkomst en ''Finne'', ty han var Finska Konungen ''Ferniottis'' Sonason. Loccenii hist. Sv. Lib. I. p. 2. 




==<center><big><big><big>'''H'''</big></big></big></center>==


====='''HAARNI'''=====
et Ähkys tilnamn, it. samma som ''Aarni – menes Haarni hautoja sywiä''. R.


====='''HAGA'''=====
gods, ''Ugglarne'' tilhörigt, i Janakkala Socken i Tavastland; var först ämnadt til Slott. Et högt berg.


====='''HAKOISTEN'''=====
''linna'', vid Haga gård; en djup graf som där finnes, är märke därtil. På 2:ne ställen i Hattula, i Säxmäki och 1/4 mil ifrån Tavastehus emot Norden vid en liten sjö, ses ännu rudera af en mur, uprest af ofanteligen stora stenar, i nog lång sträcka; ehuru nu mera något lägre än tilförene.


====='''HALLGRIM'''=====
en Reese, dräpt af ''Domar'', i dess egen kula. Se ''Mjehen-Syöpä'' och ''Kuippana''.


====='''HALTIA'''=====
en Rådare; ande, som troddes finnas särskild för hvar menniskja, hvar tomt, hus, skogslund, sjö, penninge-gömma och berg.

Denna tanka, om en rådande och en menniskja medföljande ande, har blifvit bibehållen ifrån äldre tider – Se om Petri ande Act. 12: v. 15. och i våra Symboliska Böcker är det uptagit i morgon och afton-bönerne.

Item: ''Haltia'', är en menniskjas kynne och naturell samt hardiesse; t.ex. säges: ''Sillä on kowa'' eller ''hywä haltia, karhia luonto'', han är modig, orädd.

''Aarnen-haudan haltia'', Draken eller Penninge-skratten, som låg öfvar nedgräfna skatter. Denne ''Aarnen-haudan haltia'' kan förliknas med ''Thrain'' i Svenska Mythologien. Et ''troll'', som uti sin graf förvarade sin Rikedom eller en stor skatt, som därföre var svår at röra.

Denne var också efter sin död förskräckelig för den eld och rök, som han pustade ur sin graf; hvilket kan syfta på de lysgubbar (Errones, ignes lambentes), som synas på sådana ställen.

''Huoneen-haltia'', samma som ''Tonttu''. Se ''Tonttu'' custos, præses Domus.

''Weden-haltia'', en ande i insjöar, som skulle blidkas af fiskare. Hans elaka anslag förhindrades genom fjälspeck, tran. Se ''Weden eukko'' eller ''Emä''.

''Wuoren-haltia'', Bergs-rå. Se ''Wuoren-wäki''.

''Wuoren-haltia hupia'', en ''Hijen heimolainen, Hiisis'' frände, och ''Wäinämöises'', Eldgudens, compagnon vid järnsmide.



====='''HATTARA'''=====
''paha hattara''; en troll-kåna i gamla sagor; nästan samma som ''Ajattarot'' och ''Lemmas'', v. infra. Kallas i Finska käringa-sagor ''paha hattara'', för dess okynne. Item ''Hattarat'', bångstyrige jättar och Himmels-bestormare. ''Hattaroita hallitseepi'', håller styr på bångstyrige Rimthussar. Prov. ''Ei tiedä Jumalakaan kuinga kurjaa pitää, hattaraa hallitsee''.


====='''HÄRKÄ'''=====
eller ''Mulli'', En rätt märkelig Mythologisk ''Oxe'', mycket lik de Separatisters och Chiliasters, hvaraf de tänka hålla et fett gästabud på jorden, utan tvifvel i sällskap med Troglodyterne, sedan de få et jordiskt herravälde.

Finska Runorne beskrifva denna Oxe ofanteligen stor, så at dess hufvud rördes i Tavastland och svans fläcktade i Tårneå. Dermed förstås altså förmodeligen Karlvagnen. Svalan flög en hel dag ifrån manken til svansändan, och Ickorn sprang en månads tid imellan hornen, utan at hinna sitt mål.

En liten svart karl slagtade honom, hvaraf fecks 100 såar kött, 7 båtar fulla med blod och 6 tunnor talg eller fett, hvaraf smörjor gjordes, därmed man läkte bränsår, m.m. Runan berättar:

:Hätkä kaswo kaunihisti (aliis, kainuhussa), 
:Lihoi mulli lijotengin, 
:Pää häly Hämeen maassa, 
:Händä torkku Torniossa: 
:Päiwä kauden pääsky lensi 
:Häpeheldä hännän päähän; 
:Kuukauden orawa juoxi, 
:Härjän sarwein wäliä, 
:Eipä wielä päähän pääsnyt, 
:Ensingänä ennättänyt; 
:Hajettiin Tappajata... 
:Mies musta merestä nousi... 
:Ensin wäänsi polwillensa, 
:Sitten käänsi kyljellensä, 
:Sijtä siirsi seljällensä. 
:Saatijn siitä saalihixi, 
:Sata saawia lihoa; 
:Werta seitsemän wenettä, 
:Kuuta kuusi tynnyriä; 
:Täst on woitteet otetut, 
:Tästä kahteet katotut, 
:Jolla wihat wiskotahan, 
:Tulen poltot poltetahan, 
:Tulen woima woitetahan, 
:Tulen pahat paratahan...


====='''HÄRJÄN-pyry'''=====
En Ström, ''Hämeen Linnan takana'', på andra sidan om Tavastehus: förekommer i Runor.


====='''HEIMDALLER'''=====
vishetens Präst på Saaris i Finland.


====='''HELAA'''=====
den årstid, då Pingst-högtiden infaller i Maji eller Junii månad, hvaraf Christi himmelsfärd kallas ''Hela-Tuorstai'' och Pingst ''Heluntai''. Finska folket, i Synnerhet i Tavastland och Åbo anställa då lekar, ''Hiippa'' kallade, enke-lekar, m.fl. dansa kring eldar i åkrar och gröna parker o.s.v. Tyckes träffa in med Grækernes ''ανθεστηζιων'' och ''αλωα'', arealia – hvarom Suidas. De lust-eldar, som på flere ställen i åkrar och på öpna fält göras, kallas på Finska ''Hela walkia'', vid hvilka brasor de sig roa, i synnerhet i Tavastland uti Hattula Socken, med godt öl under musik och hoppande. Elden flintas ej altid up; utan tages med gnidning af trän, såsom villarna göra i Norra ''America''. Detta sker hälft då man underhåller rök på åkern vid koernes fållande. En sådan eld anses för helig, och kallas på Finska ''Kitkan-walkia''.


====='''HELKA'''=====
utan tvifvel ''Helga'', el. ''Olga'', aliis, den heliga ''Helena''. Finnarne beskrifva henne, såsom ''hywä, priski, warsin walittu waimo''. d.ä. hon anses för en ganska god utvald Qvinna och vis Gumma, at, jämte ''Maria'', dämma blodsår efter järnskador; Se ''Luonottaret'', hennes döttrar. Hon anropades, at tilbinda blodsår, på följande vis:

{|
|
:Tule tänne tarwitaan 
:Helka waimo hempiätär, 
:Tukis multa turppailla, 
:Maan saroilla sammaltelek 
:Reikeä rewennyttä, 
:Peitä pienillä kiwillä, 
:Ettei maito maahan pääse, 
:Puna peltoon putoa.
|
:Kom hit, här behöfves 
:Du väna qvinna ''Helka'', 
:Stoppa til med muld torf, 
:Mylsja med tåteltåfs 
:Det uprifna hålet, 
:Täck med små stenar, 
:At mjölken ej må nedrinna, 
:Den röda bloden drypa i åkern.
|}


====='''HELWETTI'''=====
Plågo-rummet för de osälla efter döden; dit, och til ''Kipumäki'', hänvisa ock troll ofta plågorne. Deriveras af Svenska ordet ''Heel'', som emottog dem, som ej voro märkte i tiden med Sverds (''Geirs-uddi''), och sägnade de döda, som lefvat väl.


====='''HERHILÄINEN'''=====
(En Bålgetinge) i Runor; upkom då ''Karilainen'' stötte med sin häl i jorden. Se ''Karilainen''.


====='''HIIDEN'''=====
eller ''Hijjen Emäntä; Hijsis'' Stygga hustru; af dess sträfva hår togs strängar til Wäinämöises nya och märkeliga harpa.

:Kust' on kielet kantelossa? 
:Jouhista hywän orihin, 
:Hiuxista Hijjen emännän, 
:Weden wahoista walitut,

Se ''Hijsi''.


====='''HIIDEN'''=====
eller ''Hijjen'' HEIMOLAINEN, Hijsis Slägtinge och anförvandt. ''Wuorten- haltia Hupia'' rectius, ''Upia'', en som förvarar och gömmer malmstreken i berg – Bergs-rå.


====='''HIJJEN-HEVONEN'''=====
en helfvetes Fri-trafvare, hvarpå ''troll'' och sjelfva ''Pesten'' skjutsades til afgrundens klippor. Pesten (''Rutto'') får denna skjutshäst på följande sätt:

{|
|
:Lähe kumma kulkemaan, 
:Maan paha pakenemaan, 
:Ihosta alastomasta; 
:Kyllä mä sullen annan kyyin 
:Ja annan ajo hewosen, 
:Jonk ej kynnet jäällä nuljak, 
:Jalak räiskyk kalliolla, 
:Sija tuonne kunna käsken, 
:Otas Hijjestä hewonen, 
:Warsa wuoresta walihtek, 
:Kotiis männäxesi; 
:Kuin sinä liet kyytiä kysywä, 
:Anowa ajo hewosta: 
:Tunnema sinua manoan, 
:Ajoaxes hyvästi, 
:Tuonne Turjan kallioon, 
:Wuoreen teräxiseen; 
:Aja sitten kalliot kowastik, 
:Pesät Hijjen pelmuutak.
:Kotiisi männesästi 
:Hijjen hirmu kankahia, 
:Ikusseen helwettijn, 
:Jost et kuulu kuuna päänä 
:Ilman sinä ikänä: 
:Mäne sinne kunne käsken 
:Lapin sysmän synkiään, 
:Pohjan pellon penkereen, 
:Mäne tuonne kunne käsken 
:Pimiäseen pohjolaan.
|
:Far tilvägs du underliga, 
:Fly du landsplåga 
:Ifrån det nakna hullet; 
:Nog skall jag ge dig skjuts, 
:En häst at köra med, 
:Hvars hofvar ej flinta på isen, 
:Hvars fötter ej snafva på hällan, 
:Kör dit jag ber dig, 
:Tag häst ifrån blåkullan, 
:Välj dig en fola ifrån berget, 
:Til din hemresa, 
:Om du frågar efter skjuts, 
:Och begärar en trafvare: 
:Jag manar dig dit, 
:Så at du må köra friskt, 
:Dit til fjälls i Norrige, 
:I ståhlhårda berget; 
:Kör sedan hårdt på hällarne, 
:Häf Blåkulls ugnarne huller om buller.
:Då du far hem. 
:Efter blåkulls hiskliga sandmoer, 
:Til den eviga afgrunden, 
:Hvadan du ej hörs någonsin, 
:Ej heller syns i evärdeliga tider: 
:Far dit jag visar dig, 
:In i Lappmarkens tjockaste skog, 
:I nordens åkerbrink, 
:Far dit jag ber 
:I den mörka Norden.
|}


====='''HIJJEN-HIRWI'''=====
de Göthers ''Alpandir'', et ohyggeligt djur, på hvilket Sigurd ridit. ''Peringskjöld'' gör det til en Elephant. I Finska Runor är det en elg; ''Hijsis'' tamde dragoxe. Af des tagel togs äfven harpsträngar til Wäinämöises välklingande harpa. ''Hiwuxista Hijjen hirwen, karwoista merikateen''.


====='''HIJJEN-IMMI'''=====
en Hijsis hus-jungfru, en dugtig möja; också af dess sträfva tagellika hår tog ''Väinämöinen'' strängar til sin harpa.

:Teki harpun hauwwin luusta, 
:Kandelen kalan ewästä, 
:Pani kielet kandeleseen 
:Hiuxista Hijjen-immin, 
:Jouhista uwet orihin.


====='''HIJDEN-KIUKAAT'''=====
eller ''luolat'', i Björneborgs Lähn, stora stenrösar eller Jättegrafvar, dylike, som ock finnas i ''Österbotn''; förmenas vara af ''Hijsis'' slägt och afföda upstaplade, dels nedfallne boningsrum, dels Grift-ställen ifrån ''Braune''-åldren; hvartil märken funnits i de qvarlefvor af karl- och häst-rustningar, som ibland aska och bengrus träffats under desse stenhögar, hvilka finnas på ansenliga högder i skogarne – Se ''Jätit och Åbo Tidn. 10:de årgången för år 1783, p. 186 – och 9:de årgång, för år 1782, sid. 221 och följ.''


====='''HIJJEN-KISSA'''=====
Se ''Kipinätär''.


====='''HIJDEN-LINNA'''=====
et upstapladt berg, af ''Hijsi'' utsedt til Slott i Paldamo – Se ''Kalewan pojat''.


====='''HIJJEN-LINTU'''=====
i.e. ''Ampiainen'', så kallades Getingen, och ansågs för en blåkulles fogel.


====='''HIJJEN-PESÄT'''=====
Bergstrolls boningsrum, Se ''Hijjen-Kiukaat'' och ''Hijjen hevonen''.


====='''HIJJEN-RAKKI'''=====
En helfvetes hund, cerber, furie –


====='''HIJJEN-RUUNA'''=====
en underjordisk häst. Se ''Hijsi''.


====='''HIJJEN-WÄKI'''=====
alt Hijsis husfolk, en gruflig skara af plågoandar, som uphetsas af troll på dem de vilja illa. ''Voi Hijjen väki'' är en af små-svordomarne.

''Hijsi'' hade et väl försedt hushåll: hus och hem, hustru och barn, hästar, hundar och kattor, som alle voro af et argt kynne och likadana med sin husbonde.

''Hippa'' var en af ''Hijsis'' döttrar, som i lag med ''Kalma'' gaf brådtom åt tjufvar, at återhämta det bortstulna. Se ''Kipinätär''; och alle föregående artiklar under ''Hijjen'' och ''Hijsi''.


====='''HIJLITÄR'''=====
En af skogs-dejorna i Nordanskog, som skulle förtaga svedan af brännsår. Hon anropades vid dylika eldskador således:

:Palon Tytti pohjan neiti 
:Hijlitär Tapion waimo, 
:Tuo polwin porossa pyöri, 
:Kypenesä kyynärwarsin. 
:Oris juoxi Pohjolasta, 
:Jonk on lampi lautaisella, 
:Wesi selwä selkä luula: 
:Ottipa sijtten hyytä, 
:Otti jäätä jähdyttöä, 
:Suusta Pohjolan orihin 
:Tuolla hyyllä hyywytteli 
:Tuolla jäällä jäähytteli 
:Paikkoja palaneita 
:Lihan tuiki tullehita.


====='''HIJSI'''=====
En mägtig Gud eller Gudinna, som fredade för skogsdjur, men var i sig sjelf förfärlig; dyrkades på flera ställen i Finland, hvarom än vitna orter nämnde efter honom, til åminnelse af dess dyrkan: t.ex. ''Hijden-wuori, Hijden linna'' &c. ''Hijsi'' är til namnet mycket lik de Ægyptiers Gudinna ''Isis'', Osiris syster och maka, bägge födde af Saturnus; bonarum artium, morum & agriculturæ promotores.

Se ''Wennerdahls Mythol''. och ''Suidas''.

''Hijsi'' ansågs för en grufvelig stark Jätte, grym och förfärlig; hvilken dref Björnar och Vargar som lamb. Agricola säger: ''Hijsi metseleist soi woiton''. i.e. Hiisi de feris largitus fuit victoriam.

It. med ''Hiisi'' förstås så väl ''Blåkullan'', som ''Hin Onde'', då det säges: ''mene hijteen'', far til faners; ''mistä hijjestä se tuli'', af hvilket elakt rum kom han? ''jo sen hijsi wei: woi hijsi toki'', det var Hin – vox indignantis & admirantis.

''Hijsi'' är af flere slag: 1:o ''Wesi hijsi'', 2:o ''Mettän hijsi'', 3:o ''Wuori hijsi'' eller ''Hijden wäki'' – desse alla, näml. ''vatn-, skogs-, bergsrån'', tro trollen sig kunna uphitsa och utcommendera, at qvälja och plåga i synnerhet tjufvar, at göra en döf, blind, darrande, och med flere sjukdomar behäftad; en sådan önskan är denna:

{|
|
:Ken katehen Kahtonowi, 
:Silmin kierin kexinöwi, 
:Ken kuujalla kuunnelwoo, 
:Wälillä wäjystänöö, 
:Hiijen hursti hurmehinen, 
:Korwiin kohettuoon 
:Korwin kuulemattomaxi.
|
:Ho som afvundsamt ser, 
:Koxar med sneda ögon, 
:Den som lyss på tåget, 
:Lurar på vägen häremellan, 
:Hin ondes blodiga duk, 
:Må svepas om hans öron, 
:Så at han blifver döf.
|}

''Hijsi'' eller ''Hijttis'', anses för Hijsis fula och stygga boning. Et hiskeligit ställe; helfvete. Run. ''Hijden hijli huonet'' – Flere orter i Finland, hemman och sjöar bära namn af Hijsi – i Pijkis och i Paldamo ''Hijsi'' och ''Hijttis'' i Åbo Stad en gård, ''Hijdenala'' i Pemar, ''Hijttis'' i Janakkala, Kimito och Lojo, ''Hiiden kangas'' i Nousis, ''Hijden wesi'' och ''Hijden wainio'' i Wichtis &c. Se ''Kalewa''.


====='''HIJTEIN-KIRKKO'''=====
vid gamla Kunga-Sätet ''Saaris'' i Wirmo Socken, vid berget ''Isomäen wuori, Hijtein Kirkko'', i.e. Templum Deorum sylvestrium; där finnas stenar satte i den ordning, som Tempel brukade grundläggas och upmuras.


====='''HIJTOLAINEN'''=====
eller ''Hittolainen'', et elakt bergstroll af Hijsis familie, hvars sträfva hår förvandlades til ormar; hvarföre ormen titleras: ''Hijtolaisen hiuskarwa, Pannahaisen partakarwa''.


====='''HIPPA'''=====
(Ylimmäinen Metän Kuningas) Faunus el. Pan, den förnämste Skogs-Gud, kanske den samme, som titleras ''Kuippana''; skulle drifva Skogsdjur i giller och fällor, hvarom han anropas således:

{|
|
:Kuippana metän kuningas, 
:Metzä Hippa halliparta, 
:Kulettele kultiasi 
:Mieluussa Mehtolassa, 
:Käyttele hopeitas, 
:Puhalla punainen lanka 
:Poikki Pohjolan joesta, 
:Sini lanka siuwwauta, 
:Tulla suurta tulla pjentä, 
:Wiljaa monen muosta, 
:Kynttä kaiken karwallista, 
:Lapin laajalta mäeltä 
:Nijn säs tu-u tuonnempata 
:Laajasta Lapin perästä &c.
|
:Kuippana du Skogens Kung, 
:Du Skogens lustige Gubbe med skiftande skägg, 
:Led dina guldvärda djur 
:I den nöjsamma skogen, 
:För an dina silfverdyra Kreatur, (i synnerhet Räfvar), 
:Blås ut rakt dit röda garn 
:Tvärs öfver ifrån Nordens elf. 
:Svinga den blåa tråden (tvinna), 
:At både stora och små djur må komma, 
:Villebråd af många slag, 
:Klordjur af alla färgor, 
:Ifrån Laplands vidsträkta högder; 
:Hämta dem längre ifrån, 
:Ifrån det vidlyftiga Lapplands yttersta vrå. –
|}

''Hiippa'', en lek om våren. Se ''Helaa''.


====='''HILLERWO'''=====
en Utter-Gudinna, ''Saukon oma Emuu''. Bodde vid forssar, bäckar och källor; skulle gifva uttrar; kallades ock ''wejen ehtosa Emäntä''; en rik och gunstig vatu-fru; dess man var ''Juoletar''.


====='''St. HINRIK'''===== 
En Lärare ifrån England; kom til Sverige med sin Landsman Cardinalen ''Nicolaus Albanensis'' 1153, och blef af honom förordnad til Biskop i Upsala. Han fölgde med ''Erik den Helige'' til Finland, där han omvände och döpte många hedningar, och styrkte dem, som af ''Eriks'' vapen redan voro tvungne til dop och Christendom.

Men när ''Hendrik'' på Svenskt sätt ville gästa på et gods, som tilhörde ''Lalli'', en förnäm Finne, och i ägarens frånvaro uttog det han behöfde, blef han af den förtörnade ''Lalli'' öfverfallen och ihjälslagen på isen i ''Kjulo'' träsk, först på året 1158. Lalli afhögg St. Hinriks tumm, hvarpå var en gullring, som flög på isen, men glittrade fram om våren, då den gjorde mirakel och en blind, som först blef den varse, feck sin syn igen. Samma tumm, är nu et insigne i Åbo Dom-Capitlets Sigill.

Detta dråp gjorde ''Henrik'' til en Martyr och uphögde honom til et Helgon. ''Påfven Adrian IV'' utgaf en Bulla, at St. ''Henrik'' skulle blifva Canonicerad, och d. 19 Januarii, kallad ''Hindriksmessa'', skulle hans åminnelse heligt firas, och St. ''Henrik'' antagas til Sveriges och ''Finlands Patron''. Hans graf i ''Nousis'' kyrka, tre mil ifrån Åbo, blef mycket besökt. Hans åkallan troddes bota sjukdomar och hela kropps bräkligheter. Dom-Kyrkan i Åbo blef invigd på ''Unikangar'' til hans ära, och hennes underlagde Bönder kallades St. ''Henriks Landtboar''. St. ''Henriks'' bild i Lebens grösse fins af träd, med Biskops mitra, i Pedersöre kyrkas väkenhus.

Se ''Lalli'' och ''Rändämäki''.


====='''HIPPA'''=====
en Skogs-Gud. Se Hiippa – En annan vid namn ''Hippa'' anses för ''Hijsis dotter'', Som skulle plåga tjufvar, hvarom ''Runan'' säger: ''Hippa hijjen tyttäriä – warkahani wartaxi, omoani ottamahan''. – Se ''Hijjen väki, Hijsi, Kipinäter''.


====='''HIRMU'''=====
en förskräckelig Jätte; fördref colique. ''Hirmu kourilla kowilla, kaikkiwallan kahleilla''.


====='''HITTAWANIN'''=====
eller ''hittavainen'', dref, lik en Jagthund, de rädda hararne fram; anropades som en Gudamagt, för at gynna Jagt och djur-fånge i Careln.


====='''HITU'''=====
''Hijjen neitosia'' eller ''Hijten''. En orm-piga, en af Furierne. Ormen liknas vid henne: ''Hitu hijten neitosia, palmikko paulalle nojjan, hius rihma hijten nojjan'' – ormen trollens hårband, at fläta med.


====='''HOMMA'''=====
''Kimmain Kuningas'', skulle stämma blod.


====='''HOMARIN Koski'''=====
En strid Ström med forss, som i ''Runorne'' dels nämnes vara i Sverige, dels tros vara ''Turkin rajalla'', vid Turkiska gränsen.


====='''HONGAS'''=====
En Nordanskogens Fru, skulle hålla styr på björnen, at han ej skadade boskapen:

:Hongas pohjolan emäntä
:Pane panta pihlajainen 
:Nenän ympäri nykerän 
:Kuin ei pihlaja pitäne 
:Niin sä rautanen rakenna...


====='''HONGATAR'''=====
eller ''Hongotar'', n. pr. fæm. En Skogs-nymph, Furuträns beskydderska; Björnens mor och amma; ''Hongonen'' dess man, Björns fader. Beskrifves såsom trumpen och tvär, ''waljo-waimo'', bor i ''Romentola'' – Se ''Tapiola''. Den grymma Björnens amma kan ej heller hafva mildt utseende. Om Björnen heter det i ''Runorne''; ''Hongikosta sinun sukusi, Hongotar sinun sukusi...'' 


====='''HOROGALLEN'''=====
en gammal ''Lappsk'', af dem så kallad, under-himmelsk Gud. Kan äga likhet med ''οξγια'', Bacchi högtider, som höllos på sky-höga berg, hvars Präster nämndes ''οξγεονεσ'', de där höllo sammankomster hjeltar och Gudar til heder. Suidas.


====='''HÖLMÄ'''=====
En underjordisk Järn-Gud. R.

:Hölmä Tuonelta tulowi, 
:Maan alta Manalan poika, 
:Löyti suosta ruoste heinän, 
:Teräs heinän hetteestä, 
:Weipä Ilmarin pajaan – 
:Itte seppä Ilmarinen...

I sjelfva verket ej annat, än tack- och myrjärnets uphof, v. ''Ilmarinen''.


====='''HULDA'''=====
en Finsk trollkäring, hvilken berättas hafva förgjort Svenska Konungen ''Wanlander'' – törhända Taciti ''Welleda'', en jungfru, som kunde spå, och Dalins ''weli öda'', en af honom föregifven Spådoms-Gudinna. Se ''Athe''.


====='''HURUS'''=====
och ''hurus-wäinen'', en välgörande Nymph, ''Wäinämöises'' dotter, hämmade blodflöder.


====='''HYRYITÄR'''=====
eller ''Hyryttär'', n. pr. sæm. af ''Panittares'' afföda, skötte elden i koppar-kettlar.


====='''HYSE'''=====
en skogs-ande, rådande öfver vargar och björnar, samma som ''Hijsi'', Hysi dref skogs-djuren i vall.

''Hysis'' häst eller ''Hijjen Ruuna'' var en underjordisk häst, hvarpå reds til blåkulla efter smörjor, då man blifvit sårad af järn: R. ''hikoowako Hijjen Ruuna, kastuuko Manalan karwas...'' 


====='''HYSISBORG'''=====
eller Hijsi Slott i Österbotn, emellan Sotkamo och Paldamo. Et berg med trappsteg. Se ''Hijsi, Soini.''


====='''HYYTTÖ'''=====
den Rimmiga köldens iskalla moder. Se ''Kijron-koski. Pakkanen.''


====='''HYYTÄMÖINEN'''=====
eller ''Hyyhäröinen'', den af is och snö rimmige och stele ''Pakkases'' Farfader. Vintern kallas ''Talwi poika Hyytämöinen''. Hotades, at ej förr kyla tår och fingrar, än han islagt ''Wuoxen''-forss, så at ingen droppa skulle drypa; äfven en qvinnas händer i deg-tråget och fålan i stod-qveden; kölden skulle höra til dessa orden:

:Pakkanen Puhurin poika, 
:Talwi poika Hyytämöinen, 
:Ellös kylmäk kynsiäni, 
:Warpahiani palelek! 
:Äskensä minuua palelek, 
:Kuinkas kuiwat Wuoxen kosken 
:Weden wuotamattomaxi, 
:Akan kädet taikinahan, 
:Wahtahan hewosen warsan.



==<center><big><big><big>'''I'''</big></big></big></center>==


====='''IHARI'''=====
en forss uti ''Kangasala'' vid Pälkänä i Tavastland, som kom up 1604 vid ''Ihari'' by, då ''Sarsan'' koski flod torkades, hvaraf är detta ordstäf derpå orten: ''Ilkiä Iharin koski saatti Sarjan waiwaisexi'' d.ä.

Imunitis Torrens ''Ihari'' dum nascitur extra <br>Pauperiem peperit, qua pungitur incola ''Sarsæ''.

Vid. Christ. Limnel Disp. de Tavastia P. II. p. 24 & ''Åbo Tidn''. för år 1784. Se ''Inari''.


====='''ILKKA'''=====
eller ''Ilkainen'', Jacob, en bonde från Ilmola Socken i Österbotn, anförare för Bönderne i Klubbe-kriget 1596 mot Claes Flemming. Se ''Nujja eller Klupu-sota''. ''Ilkka'', är et Bonde-hemman vid Ilmola Moderkyrka, straxt bredevid landsvägen.


====='''ILMARINEN'''=====
''Wäinämöises'' yngre bror; Luft-Guden, öfver väder; samme med Æolus, rådde äfven öfver eld och vatn. ''Iski tulta Ilmarinen, wälähytti Wäinämöinen pimiäsä Pohjolasa''. Han gjorde krigståg och färder lycklige. ''Ilmarinen rauhan ja ilman tei ja matkamiehet edes wei''. Denne Wäinämöises Bror och Compagnon, var ock en god järnsmed och masugns mästare vid tack- och myrjärnets kokning – hvarom sjunges i ''Raudan Synty'':

{|
|
:Itte Seppä Ilmarinen 
:Pani orjat liehtomaan, 
:Painamaan palkkalaiset, 
:Orjat liehto löyhytteli:
:Jo päiwänä Kolmantena 
:Kahto ahjosan alustan;
:Mitä mun tuleni tuopi, 
:Kuta ahjoni ajaa? 
:Rauta tungexen tulesta, 
:Iso rauta lähteestä 
:Emä rauta we-en nawoilta 
:Kahteloo, kääntelöö: 
:Hoss! sinua rauta raukka, 
:Ettsäs silloin ollut suuri, 
:Kuins tuotihin pajahan, 
:Kuinssas heilut hetteessä, 
:Wenyt wehnässä tahassa,
:Nousit nuorra taikinana, 
:Kumma sinun ahjoon ajelin.
|
:Sjelfver Smeden ''Ilmarinen'' 
:Satte trälarne at draga bälgen, 
:De legda, at krysta på (pusta), 
:Drengarne drogo bälgen, at de flåsade:
:Redan den 3:dje dagen 
:Besåg han sin ässjas botn (understa lag); 
:Hvad godt förer min eld, 
:Hvad drifver min ässja fram? 
:Järnet tränger sig ut ur elden.
:Det stora järnet från källdyn, 
:Moder-järnet ifrån vatudjupet. 
:Han beser det, vänder om det: 
:O! du stackars Järn, 
:Intet var du då stor, 
:Då du hämtades i Smidjan, 
:Då du välde (gungade) i hängdyn, 
:Var segt och tögdes såsom en hvetmjöls-deg, 
:Uptogs obrukadt likt deg, 
:Då jag föste dig in i ässjan (i masugn)
|}

Se det öfriga under ''Luonnotar, Aluen-järvi''.

Finnarnes ''Ilmarinen'' beteknar ofta regnet, åskan och luften, såsom ''Jofur'' eller Jupiter. I anseende til Smed-kunskapen kunde ''Ilmarinen'' anses för ''Swafnis'', den Finska ''Vulcanus'', ty honom blefvo alla goda vapn tilskrifna.

''Ilmarinen'', såsom en god Pil-smed, anroptes äfven vid Pestskott –

:Jollama puskuja puserran, 
:Ampu-tautia ajelen; 
:Itte llmoinen Jumala, 
:Itse Wanha Wäinämöinen, 
:Itse Seppo Ilmarinen 
:Täsä myöskin tarwitahan,

at utdraga pest-skotten.


====='''IMMI'''=====
En kärleks-mö – Finnarnes Astrild, som skänker ej mindre oro än ro, bryr och sårar de dödeligas hjertan. Se ''Pohjolan impi''.


====='''INARI'''=====
En af Stygis hiskeliga brådstupande forssar. ''Inarin wesi, Pohjolan puolesa''; et afgrundens träsk ytterst i Norden; dit troll, samt alla onda vålnader och gastar hänvises. Se ''Aluen-järwi'' och ''Ihari:'' R.

:Tuonne ma sinun manoan 
:Inarihin ilkiähän 
:Rutian koskehen rumahan, 
:Kust et kuulu kuuna päänä,

är et ''Exorcisternes'' trogna votum mot det onda.


====='''INDOMIEHET'''=====
samme som ''Tietäjät'', eller lika med Grönländares ''Angekokker'' och Persernes ''Magi'' – trodde sig veta alla hemligheter: om något var bortstulit, en häst bortrymd, eller någon skada skedd; så viste de beskrifva alt, endast de sågo i en bränvins-bägare: de viste säga om man hade at förvänta lyckelig eller olyckelig utgång på et ärende, om giftermål &c. Desse voro ''Läkare'', som äfven frånvarande kunde bota, om något af den sjukas kläder eller husgeråd til dem hämtades.

De föreskrifva åtskilliga narraktige botemedel, såsom at gå omkring en kyrka, eller om natten inpå kyrkogården &c. och den som af deras cur ej blir frisk, beskylles at icke hafva observerat alla deras löjeliga uptåg och föreskrifter, eller säger man, at en ond ande eller menniskja varit förhinderlig m.m.

Desse ''Tietäjät'', eller vise Gubbar, sökas på flere mils väg. De äro altid försedde med vidskeplige amuleter, t.ex. menniskjo-hufvudskallar, ben, stoft från kyrkogården, ormhufvuden m.m. hvarmed de tro sig uträtta alt. Ingen törs förtörna desse allvetande herrar; ty då rasa de, bita tänderna, deras hår resa sig, de hoppa af enthousiasme up i vädret, stapla fram några ord, stampa med fötterna och bärga sig som fullkomligen rasande; därföre kallas de ''Indo-miehet'' – ''jotka owat innosansa, haldiosansa liikkuwat'' – Myrrys miehet – Se ''Haltia, Tietäjät, Noider'' eller ''Noidat, Myrrys miehet''. 




==<center><big><big><big>'''J'''</big></big></big></center>==


====='''JABMIAIMO'''=====
Lapparnes ''Wallhall'' eller ''Gripnis-Salar'', Finnarnes ''Tuonela, Manala'', dödens boning, et stycke ned i jorden. När någon dör, säga Lapparne, at själen är faren til ''Jabmiaimo''. Äfven mena de, at själen är faren til ''Jabmiaimo'', när man är blefven sjuk, hvarföre Lapparne sluta, at kroppen vil komma efter och dör. Då de falla i sin ecstas eller dvala (''Lappi lankeepi loween''); fara de til ''Jabmiaimo''; när ''Noiden'' är kommen til Jabmiaimo, begärer hans slägt, at själen må äterkomma i kroppen och menniskjan framdeles lefva. De sjungas dädan up med troll-Runor. ''Sidenius''.

Alla döda äro i ''Jabmiaimo'' lika så väldiga, som de hafva varit häruti verlden, och de få en ny lekamen i dess stad och ställe, som här förrutnat i jorden. Se ''Rotaimo, Rota'' och ''Tuoni''. 

''Jabmiaimo'' kan jämföras med gamla ''Göthernes Gripnis-Salar''; de döda hjeltars boning och hemvist, där de möttes och bodde i de dödas rike. Här satt ''Jallwadur'' på en gyldene stol, och omkring honom de berömdaste hjeltar, hvilka verlden någon tid sedt. Här sjöngs ''Gymesliod'', en sång, som förnögde de aflednas öron i Gripnis-Sal eller Jabmiaimo.


====='''JABMIAKKA'''=====
är dödens moder, härskarinna i ''Jabmiaimo''. Til ''Jabmiakka'' offra Lapparne, på det menniskjorna må så lefva; ty ''Jabmiakka'' och dödningarna sjelfve stå efter, at af de lefvande få ned til sig dem, som äro i slägt med dem, såsom barn, barnabarn &c. ''Sidenius''.


====='''JAMI-kiatser'''=====
underjordiske andar, åt hvilka Lapparne offra ben och några små stycken, som de taga af de förnämsta lemmar på offer-altaret, och om hvilka de säga, at Gudar och ''Jamikiatser'' skola däraf kunna göra sig nya kreatur och skapa kött på benen. Alla tider bruka de ock tilbedja på knä och låfva Gudarna med deras sånger. ''Sidenius''.


====='''JÄTIT'''=====
el. ''Jättiläiset'', samma som ''Kalewan-pojat'', eller Bibelns ''Enakims'' barn, ''Nephilim'' et ''Gibborim, Resar'' och ''Goliather'', Jättar, tyranner och väldige.

Dem tilägnas än de Stenrösor (ehuru de mästa äro Lapparnes qvarlefvor, af fattiga kojor), som finnas nästan öfver alt i Finland, i synnerhet i Haliko, äfven i Björneborgs Län, där de ock heta ''Hijjen kiukaat, luolat''; i Vijtasaari, ''Lapinrauniot''; i Laihela och Sijkajoki i Österbotn ''Jättiläisten haudat, asunsiat, huoneet''.

Desse ''Atins'' barn. Nordens äldste invånare, lekte i sina tjocka skogar, hvarest träden äro lika gamla med verlden och stå med sina lummoga qvistar snärde kring hvarandra, och gömma i sina snären de villaste djur.

Vårt gamla Sverige och Finland kallades ''Jotanhem'' eller ''Jättars land'', af sina Reslika inbyggare, som då hade ben och ej bråsk, blod och ej vassla, hvilkas kroppar hvarken veklighet, eller vällust, eller utländske drycker hade gjort qvinliga.

''Jättstrikar'' bodde i Norrland. Fordna invånarena i ''Jästrikeland'' och i vårt ''Paldamo''. (Se ''Hijsi'' och ''Calevan pojat'') i längd och styrka, nästan Jättarne lika. Se ''Kalewan-pojat''.


====='''JORTANA'''=====
Styggie flod, öfver hvilken de döda skuggor skulle föras, dit svedor förvistes: i Runor, stundom en ''Elf'', stundom heter det: ''Jortana, Jumalan Poika, Tulek työsi tuntemahan''.

Bukrefven (Ähky) manas til ''Juortanin jokiin suuhun (Ilomantzin) rajoilla yxi Juortanin joki'' där säges ock qvesan (Se ''Kotalahti'') vara upkommen, ''Juordanin jokijn suissa'' – dit förvises ock qvesan från fingret:

:Hoss sinua koitu hoihka 
:Menes Tuonne kunne käsken, 
:Jordanin jokiin suihin; 
:Sielt olet kutta kulkenunna 
:Mieron herjä heittänynnä, 
:Märkinä märättämään, 
:Panemahan paisumina...

Då de läsa öfver ''ormbett'', gifva de in åt boskapen qvicksilfver, salt, camphert, dyfvelsträck och bäfvergäll, som de blanda med vatten, hvilket de mana ifrån ''Jordanin joki'' af ''Kyytöläinen'':

Tuo wettä Jordanin joesta, 
Hywän wirran pyörtehestä 
Wettä Wennon lähtehestä... 
Laula wettä kielelleni, 
Tuolta wettä tuota kohden, 
Jordanaisesta joesta.


====='''JOTUN'''=====
''Joter'', Finska folkets fordna namn, hvarföre ''Domalder'' heter ''Jota-Dolgi'', Finnarnes Baneman eller mördare, häraf är ock ''Fornijoti'' sammansatt – Se ''Fornioti, Athe, Jätit.''


====='''JOUKKAWAINEN'''=====
En Jätte, som ville täfla med Wäinämöinen; men Wäinämöinen stack honom genom hjertat med et spjut; då ''Nuori-Joukawainen'' anropade alla Gudamagter så til lands som sjös, och äfven i sin nöd vände sig til J. ''Maria'', som på en natt läkte såret, så at han blef helt frisk. 

Han öfvertalte sedan ''Wäinämöinen'', at sjunga, hvaraf ''mörkrets portar öpnades, luften daldrade, klipporne brusto''; härom heter det i ''Runan'':

:Leuwwat liikku, pää järisi, 
:Kiwet rannalle rakoowi, 
:Paaet paukku kalliolla, 
:Wäinämöisen laulaissa; 
:Portit pohjalla repesi, 
:Ilman kannet katkieli, 
:Wäinämöisen laulaissa...

''Joukawainen'' mötte ''Wäinämöinen'' på en väg och retade honom, hvarom ''Runan'' berättar sålunda:

:Ennen Wanha Wäinämöinen 
:Ja Tuo nuori Joukkawainen 
:Tulit tiellä wastuxuta, 
:Aisa aisahan takisti; 
:Wembel tarttui wembelehen...

''Joukaiwainen'' sade då i sin ungdoms hetta:

:Se nyt tiellä olkohon, 
:Joka tienneepi enemmin; 
:Se tieldä pois poiketkohon, 
:Joka tienneepi wähemmin! 
:Muistan meret kynnetyxi, 
:Sarka jaot sauwwotuxi, 
:Ilma pielet pistetyxi, 
:Mäet myllermöitetyxi, 
:Kiwet luoduxi kokohon.

Jussit & extendi campos, subsidere valles, <br>Fronde tegi silvas, lapidosos surgere montes. <br>Ovid. ''metamorph.'' Lib. I: v. 43, 44.

Men ''Wäinämöinen'' beviste sig vara äldre, och fattade i ''Joukkawainen'', för at kasta honom i sjön, säjande:

:Lapsen tieto, waimon muisto, 
:Ja ei Uron parta-suisen! 
:Minun on meret kyntämäni, 
:Sarka jaot sauwwomani – etc.

Han lockade sedan ''Wäinämöinen'' at sjunga;

:Laula, laula Wäinämöinen, 
:Hyräile hywä sukuinen... 
:Tuopa wanha Wäinämöinen 
:Warmon kyllä wastaeli... 
:Warainen on laulamaxi 
:Aikainen on ilon teoxi.

Men när ock ''Wäinämöinen'' började sjunga; så måste alt daldra och röras, såsom det åfvanföre är berättadt. Se ''Wäinämöinen''.

''Joukkawainen'' var lik ''Thormoder'', som sjunger när han drager pilen ur hjertat, och lifvet följer efter handen. ''Joukawainen'' kan ock liknas vid Göthernes ''Hogne och Håward''. Den förre sönderslet ''Swiphalder'', när han förvandlat sig i et lejon, och log när man skar ur honom hjertat. Håward, kämpen, hotar då han står på knä, och kämpar ännu när han mistat bägge benen: kroppen är stympad, men hjertat oförsagdt.


====='''JOULU'''=====
kalla Finnarne Julen, den de af gammalt och ännu hålla för den yppersta högtid, och hvartil i synnerhet välplägning af mat och dricka beredes, samt då framför andra tider nyttjas; däraf är äfven detta ordspråk gängse: ''Juoman l. juoda Jouluna pitäwi syödä lihaa laskiaissa'' – Se ''Laskiainen'', d.ä. om Julen skal man dricka.

Biskop ''Jesper Swedberg'' i dess ''Schibboleth'' och ''Ol. v. Dalin'' i ''Sw. Rik. Hist''. derivera ordet af ''Jul, rota'', som fans på Runestafven för denna dag, til tecken, at Solen återvände tilbaka mot Norden; eller af ''Jola, Joldra'', för de lekar och dryckes-lag, med ''Odens'' galtens förtärande, som då anstältes ''Oden'' til heder, och för at vinna god årsväxt, i det inträdande nya året. Om den påföljande kornväxten mycket lagt sig härs och tvärs, säga Finnarne än i dag, at husbonden, eller den som sådt, varit full om Juldagen.

Hos ''Gräkerne'' firades en Högtid af mäst lika namn, hvarom ''Suidas''. ''Ιολεια'', festi dies, qui in ''Jolai'' honorem celebrantur. ''Ιολαοσ'', Heros quidam, qui apud Athenienses colitur; Hos ''Scapula'' finner man följande: ''Ουλω'' vocabatur ''Ceres'': '''Ουλοσ & Ιουλοσ'', hymnus, qui in honorem Cereris concinnebatur. ''And. Wennerdahl'', i dess ''Mythol. Lex''. förmäler ock, at ''Cereri'' til ära firades en högtid i December månad; hvilket alt leder ''Julen'', Finsks ''Joulu'', i hänseende på namn, tid och äfven vällefnads plägsed, åtminstone för Christendomen, til gemenskap med Grækernas omrörde fest. Vist och aldeles afgjordt är det, at våre ''Joter'' och äldste landets invånare, långt för ''Christum'' uti hedenhös, i uråldriga tider firade Jul rätt högtideligen, just samma tid i ''December'', som vi nu för tiden, ehuru i andra afsigter.


====='''JUMALA'''=====
Den Högste Guden: är ej Nom. propr. utan Apellativum. ''Jumala Tempel'' var beryktadt i Helsingeland. v. ''Hervara'' ''Sagan'' med ''Verelii'' noter. De ''Bjarmer'', som voro af Finsk härkomst, dyrkade en afgud, under namn af ''Jomala'', hvars Tempel högst heligt förekommer äfven i gamla ''Isländska Sagor''. I ''Herrauds Saga'' p. 27: ''thar är gofgad God, thad er Jumala heitir'', och hos ''Snorro Sturleson'' i St. ''Olofs Saga'' P. VII. 143. ''i garthinom stendur Goth Bjarma, er Jomali heitir''.

Ordets ''Jumala'' derivation se ''Dalins Sv. Rik. Hist, I. Del. C. III. not. r. C. IV. not. m''. Andre derivera det af Ebreiska ''Jom'', dag, och ''El'', Gud, som ock kommer öfverens med Lapparnes ''Jubmel'': andre af ''Jom'', dag, och ''Malech'', full, (plenus fuit) plenus dierum, evig, alsmägtig &c. Andre af Samojediska ''Jum'', himmel, och ''Baal'' (Syriska) Herre, eller Esthiska ''pallua'', dyrka, tilbedja, det samma som Finnarnes ''palvella''.

Den Högste Guden kalla Finnarne, efter inkommen Christendom ''Luoja'' och ''Kaikkiwalda'', Skapare och alsmägtig. De gamle Finnar hade likväl redan i hedentima begrep om et alltings skapare, som de kalla ''kaiken mailman takoja, ilman kannen kalkuttaja'', expansi fabricator, fästets utsmidare, uttänjare.

''Wäinämöinen'' i striden med ''Joukawainen'' tyckes ock ådagalägga sin allmagt.

Så väl Finnar, som Lappar, nämna alltings Skapare ''Jumala'' – Finnarne ''Jumo'', Lap. ''Jumi'' eller ''Jubmel''. Se ''Archtopolitans Disp. p. 12. de origine & Relig. Fennonum''.

''Schefferus in Lapponia'' och ''Petr. Bång hist. Eccles''. nämner en ''Jumala'', som ''Bjarmerne'' skola hafva dyrkat: ''inne i gårdenom står ock de Bjarmers Gud och heter Jumala, St. Olows Saga'' supra cit. Häfdateknarena äro ej viste, hvarest de skola sätta detta ''Bjarme'' land (''waara, wuori maa'', Bergland, Fenn.), där ''Jumala'' såsom en Öfver-Gud, bland andre små-gudar, dyrkades. Somlige sätta det emellan ''Wäster-'' och ''Österbotn'', andra i ''Cajana'' Län, andre i Finnland &c. v. ''Architopolitani Disp loc. cit. De Wotaker i Kasan'' dyrka Gud, under namn af ''Jumar'', de ''Ctscherennisser'' – ''Jama''.

Af gamla Konunga-Sagor är otvifvelacktigt, at Finska folket ansågo ''Jumala'' för en Öfver-Gud, och gåfvo honom en präcktig dyrkan. Mycken likhet är, at Finnarne kallat Gud ''Jumala'', af Grækiska ''ομολωιοσ ζευσ'' hvilket Epitheton Grækerne tillagt ''Jupiter'' och derunder dyrkat honom som en fridgifvande Gud. ''Ceres'' har äfven i Thebæ blifvit för lika orsak dyrkad, och kallad ''ομολωια'' – ''Suidas'' in voce ''ομολωιοσ''.


====='''JUMALERS'''=====
eller de Amalers ätt härstammade af Gudar, de äldste och förste landets invånare; af hvilka ''Fornioti'' var. Se ''Fornioti, Aathe, Jätit''.


====='''JUMO'''=====
''Jymi, Yme'' – En af öfverboer i Västerbotn af Resa-slägte, som skulle bestorma himmelen. Umeå Stad är efter honom nämnd. Se ''Pohjolan poika, Jätit, Kalewan-pojat''.


====='''JUNKKER'''=====
eller ''Junkari'', En Lapsk afgud, hvilken dyrkades såsom gynnande jagt och djur-fånge: han anroptes vid en stor sten eller träd-stubbe, dit ock, honom til heder, Renblodet och alla hornen af hvar Lappsk famille samlades: han var tilbeden under namn af ''Stor-Junker'' och ''Lill-Junker''. Af Renhornens myckenhet i dessa stora högar på gamla offer-ställen, kastade ''Stor-Junker'' til åminnelse, kan dömmas til Lapparnes ålder.


====='''JUOLETAR'''=====
Neptunus. ''Hillervos'' man; styrde i lag med henna uttrar i giller. Han bodde eller hölt til i källor och gölar, hvarifrån han upmanas:

:Juoletar ukko kaunis, 
:Wejin kultanen kuningas, 
:Nouse tänne liettehestä, 
:Antomahan ainoasi...


====='''JUORTANI'''=====
Se ''Jortana''.


====='''JUUKELI'''=====
den samme med ''Juutas''. Se ''Kyytöläinen, Ahtohinen''.


====='''JUUTAS'''=====
Sjelfver Hin onde, ormens uphof, ''Loke''. Härmed utmärka Finnarne en elak, ond, arglistig, som ormen. ''Juutas'' bemärker äfven i ''Esthniskan'', djefvulen eller hin onde. Se ''Katrinatar''. 

I ormens tjusnings-ord heter det:

:Uupu Juutas juostuahan, 
:Wäsy wäipäs käytyään, 
:Ukon uuelle kiwelle... 
:Kuola tippu konnan suusta, 
:Kino ilkiön kiasta... 
:Äsken Herra hengen antoi 
:Käskyn Pietarin perästä...

Juutas hade med sin Hustru ''Catrinatar'' 9. stygga afgrundens foster. Efter honom äro än dessa Finska talesätt: ''Jo sen Juutas wei'' – han for til faners: ''mihenkä juuttaalle se meni: mikä Juutas sinun on: Juutaskos sen on, joss ei se lähde'' &c.


====='''JUXAKKA'''=====
den 3:dje ''Maderakkas'' dotter hos Lapparne, hvars beställning är, at emottaga barnen, när de äro födde, och bevara dem ifrån stöt och fall. Hon hjelper ock qvinnorne i deras sedvanliga månads-sjuka; Lapparne offra til henne, på det hon må vara flitig därutinnan – ''Sidenius''.


====='''JYRY'''=====
''St. Jöran, Georg'', d. 23 April; en dag, hvars märkvärdighet efter Sanct Jöran säkert kommit ifrån Påfvedömet. ''Jyryn päivä'' helgades, som en sabbath, än i detta seculo; ingen fick då arbeta, hugga eller bulta, eller gå hårdt i dörrarne; hvarföre ock dörr-gångjärnen smordes, på det de ej skulle knarka. Alt detta skedde, för at förekomma åskan (Ukko) om sommarn, på det ej årsväxten skulle skadas. Ändteligen fingo qvinfolken denna dag sticka strumpor, men alt annat groft arbete var förbudit: Eljest skreks nog starkt, i synnerhet om isen sköt denna dag: at supa sig full var likväl ingen synd. Denna dag offrades ock mjölk eller hela silbunckar under vissa helgade träd i skogs-lundarne. 




==<center><big><big><big>'''K'''</big></big></big></center>==


====='''KAINU'''=====
''Kainun maa'', Sjökanten i Österbotn. item, de gamlas Qvenland eller Cajana Län.


====='''KAINULAISET'''=====
kallas, så af Savolänningar, som af alla öfverboar uti Sokneskatarne i Österbotn, alle de som bo åt Sjökanten och tala finare eller förnämare Finska; hvaraf denna phrasis är: ''se puhuu'' – ''murtaa kainuuxi'', talar fin Finska.


====='''KAISAN, KAJJAN, KATHARINAN PÄIWÄ'''=====
En af de Påviske antagen helg hos Finnarne för detta. Då samlade värdinnan utomgårds af dess grann-qvinnor par näfvar mjöl af hvarje; hvaraf tilreddes en moos, ''mämmi'' kallad. Därtil kokades med et härtil spardt Kohufvud, hvaraf tungan allenast med ''mämmi'' blef i fähuset förtärd. Då kliptes fåren 3:dje gången på året, som det ock än sker. Se ''Katrinatar''.


====='''KALARI'''=====
En strid forss. lika med ''Ihari'', dit sveda förvises:

:Tuonnema sinun manoan, 
:Kutian koskehen kowahan, 
:Iharihin ilkiähän, 
:Kalarihin karkiahan, 
:Siell on hywä huiskatasi...


====='''KALEWA'''=====
En Jätte, förfärlig och stark, alla Jättars General och Fader för 12 Söner, hvilkas namn äro förgätne, dock nämnes ''Hijsi'' som bygde Slott af berg i Paldamo; ''Soini'', hvilken rodde på en dag til Limingo, och satte sig där ned (et hemman nämnes än efter honom): ''Kihawanskoinen'' och ''Liekiöinen'' rögde ängar och brukade svidjor. Sjelfva ''Wäinämöinen'' och ''Ilmarinen'' tros vara Calewas Söner. De bodde förut å sin Faders hemort i Paldamo, men begåfvo sig sedan til flera orter; äfven voro de i Kemi.


====='''KALEWAN-pojat'''=====
Jättar, som arbetade öfvernaturligt och gjorde storvärk; de voro goda slotter-karlar; ty de bärgade ängar på en natt. Biskop ''Agricola'' räknar dem bland de Tawasters Gudamagter. ''Calewan pojat'' (Calebs Söner) ''niitut ja mwdh löit''. Filii ''Calebi'', Fennice, ''Calewan pojat'', talas än om i Finland; de tros varit Jättar, af större kropps växt, än vi. ''Arngrimus Jonæ'' säger, at de voro de Cananeiske Jättar, som skolat flytt åt Norden för ''Josuae'' och ''Calebs'' Svärd. Jfr. ''Disp, de Borea Fennia p. 20''.

''Österbotn'' styrdes i ''Ingialds'' tid af Jätten ''Calewas'', Califas, kanske den Skandiske Drott af Gylfes ätt, som ännu i den orten behåller namnet af ätteläggar. (''Dalin.'')

''Calewa'' hade, såsom sagt är, 12 Söner, otroligen starke, af hvilka förnämligast 3 bygdt stora Slott i Österbotn. En Hijsi upförde en ofantelig Byggnad 10 mil öfter om Cajaneborg, midt i moras och kärr, af grufveligen stor sten och jord, med trappsteg af mer än en famn mellan hvartdera.

''Calewas'' andre Söner ''Wäinämöinen, Ilmarinen'' och ''Lieköinen'' bodde i Finn-, Tavast- och Savoland.

Med desse Kalewas Söner hafver Konungen i Finland underkufvat sig hela Ryssland, som de gamle Finnar därom ännu qväda. ''Pass. & præp. Joh. Cajani bref til Probst. P. N. Mathesius införd i Disp. de Ostrobotnia''.

Se ''Hijsi, Soini, Jättiläiset, Kyrialsbotn, Miehen Syöpä''.

''Kalewan pojat'' tilskrifves i uråldriga muntliga sagor och berättelser åtskilliga hjelte- och jätte-dater. Deras öfvermage Jungfru-döttrar voro så starka och karlvulna, at de i sina förkläden buro ofanteliga stenar och lade dem i högar, hvaraf berg äro upkomne. Et sådant berg, af Jättar ihopburit af lösa stenar, är vid Päjände i Hattula Socken i Tavastland, et stycke från Rahkola hemman i en bro-ända, hvarom jag hörde där dylikt berättas.

''Hijsis'' Slott i Paldamo är ej annat, än et berg af lösa stenar.

Desse Jättar (Kalewan pojat) måtte ock hafva bodt i Kemi Socken. Följande anecdot tycks bekräfta det. För 20 år sedan lefde i Rouwwanjemi i Kemi, i Paawoniemi gård, en gammal gumma Caisa vid namn, som berättat: ''Kalewan tyttären ottaneen hewosen ja kyntäjän ja auran, jotka toi äitilleen ja sano: mikä sitti sontiainen tämä on, jonka minä löysin, äiti, maata tonkimasta? äiti sanoi: wie pois pijkani: meidän pitää pois paeta täldä maalda; ne tulewat tänne asumaan''. Det är. En Jätte-flicka uptog i sin famn ''en häst, plöjarn'' och ''plogen'', bar dem til sin moder och frågade: hvad för en torndyfvel månde detta vara, som jag fant, min mamma, gräfva eller böka i jorden? Modren svarade: för dem bort, min pia, vi måste bort från detta land, och de komma hit at bo.


====='''KALKI'''=====
et af ''Soinis'', Calewas Sons, tilnamn, for dess skalkstrek; Se ''Soini''.


====='''KALMA'''=====
likstank, följer med ''Kejjuset'' och deras anhang. Anses ock i troll-Runor, för en särskild underjordisk magt, som skal näpsa tjufvar, mot hvilka han uphetsas således:

:Nouse Kalma kaaheille, 
:Hippa Hijjen tyttäriä, 
:Warkahani wartiaxi, 
:Omoani ottamahan.


====='''KALMISTO'''=====
Begrafnings platser, i synnerhet sådane, som finnas än i skogar och på holmar efter Lapparne och fordna landets invånare, för hvilka de vidskepplige bära mycken aktning, och upggräfva där fordna lik til sina trollskap. Sådane finnas flerestädes i Finland, t.ex. i ''Sijkajoki'' Socken vid ''Frantzila'' Capell, ''Pungerä'' gamla kyrkogård, och ''Kalma-saari'' i ''Mangila'' träsk &c.


====='''KALLIIT-ILLAT'''=====
dyra Helgedags-qvällar, voro måndags och hela torsdags qvällen; äfven Söndagen. Om Söndags-morgonen i dagjämningen, då koerna varit i fållan, har värdinnan gådt omkring dem 3 gångor mot Solen, och i en besynnerlig kropps ställning burit imellan tänderna en knif, och i handen gårdsens nycklar, lija, yxa, m.m. i andra handen brinnande stickor af torrved.

Om Torsdags qvällen fick ingen spinna, om det icke skulle spöka.


====='''KAMMO'''=====
n. pr. den samma som ''Kimmo''. En förskräckande och hiskelig vålne i Sten-rösor; hvadan det Finska verb. neutr. se ''kammoo'' – se ''kammotaa kattoaxeni'', det fasar mig, at se.

Synes i troll Runor vara en stenarnes patron. Se ''Sjöjätar, Camus'' Fennorum.


====='''KAMULAINEN'''=====
et bergs-troll af samma calibre med ''Koljumi'' och ''Pirus'' anhang. Se ''Ukko''.

Lik ''Geirskagel'', en af de underjordiska plågo-andar; plåga med ''Piru'' de osälla skuggor.


====='''KANGATAR'''=====
En skogs-mö, bodde på sandåsar, där hon ruskade, i lag med ''Tuuletar'', furuträn, at de bättre växte i längd och tjocklek.


====='''KAPEET'''=====
Se ''Kawet''.


====='''KARE'''=====
Jätten Forniots Son, af hvilken de Carelare eller ''Karjalaiset'' härstamma. Björner säger ''(Sv. R. Häfd. åld. p. 17''.): ''Kyre'' och ''Kare''-boerne härstamma af ättfadren ''Kare''.

''Fornioter'' hade med sin hustru ''Laufeja'' Sönerne ''Kare, Loge'' och ''Hlar'' eller ''Ägir''. ''Kare'' blef genom sina lyckliga Sjöresor en väder-Gud och i Fadrens ställe domare i ''Kuenland'' (Finnland), Kajana, ''Karjalan'' maa eller Carelen.

Se ''Trägårds Utdrag af Ol. v. Dalins Sv. R. hist p. 19''.


====='''KARELN'''=====
Fennis ''Karjalan maa'', nämnd af Kare. ''Fornioteri'' tertius filius ''Kari'', Fenningiæ Aboriginum, eorundemque pastorum (nominis sui originem habet a fennica voce ''Karja'', pecus), alterius instar Romuli, ''Rex'' erat. De regione ''Carjala'' ad pagum ''Carjala'' in Wirmo coloniam accessisse probabile videtur. Nam ''Carelia'' Fennis Carjala audit. Regio quædam vasta quoque nomine ''Carja'' in ''desertis Russiæ'' esse dicitur a Rudbeck ''Atl.'' T. I: p. 363.


====='''KARHUN-pejjahaiset'''=====
Se ''Kouwwon-päälliset''.


====='''KARILAINEN'''=====
''Kiwi karista'', hemma från stenklipporne, skulle göra järnet slött (''Raudan sulkia''), eller förtaga dess värkan. Han var halt och ofärdig, som Vulcanus; men med sin tå och häl gräfde han i jorden, hvadan ''Herhiläinen'' och ''Mehiläinen'' utflögo, at hämta honings-smörjor åt järn-skadorne:

:Karilainen kaita poika 
:Kaiwo maata kannallaan, 
:Warpa allaan watusti; 
:Herhiläinen maasta nousi, 
:Karilaisen kannan tiestä; 
:Jo päiwänä kolmantena 
:Karilainen kaita poika 
:Kaiwo maata wielä kannallaan, 
:Mehiläinen maasta nousi, 
:Karilaisen kannan tiestä; 
:Lähitti mein perään, 
:Ylitze meren yhexän, 
:Meri puolen kymmenettä, 
:Simoa tawottamahan...

Til ''Karilaises'' klippa förvises ''Ähky:'' ''Tuonnema sinun peto manaan, Karilaisen kallioon''...


====='''KATI'''=====
n. pr. fæm. ''puiden Emuu''; En Skogs-Gudinna, som alstrar trän i skogen.

:Kati kaunis, neito nuori 
:Pisti karwan kankahaseen, 
:Ukon mustihin mutihin, 
:Sijtä eppä synty synty 
:Sijtä Eppä suku sikisi... 
:Honka puu Romentolasta, 
:Mesi lauhto mehtolasta...

''Meri-kate'' – id. ac ''Wesi-Hijsi'' – ''Karwoista meri kateen'', eller en Sjö- Häst, hippopotamus.


====='''KATRINATAR'''=====
Sanct Catharina; Et af Helgonen, hvilken ock anropas som Deja, God Ladugårds gumma i sällskap med J. ''Maria'', hafvande sina pigor och stillerskor, som skulle hägna och sköta boskapen. Bön til henna lyder således, där hon tillitas om, at stilla eller hejda Björn ifrån hjorden:

{|
|
:Katrinatar Waimo kaunis! 
:Aita rautanen rapa-ak 
:Ympäri minun eloni, 
:Kahen puolen karjastani 
:Ettei koske konnan poika; 
:Yön Tytti, hämärän neiti, 
:Wiisi pijkoa pityö, 
:Kuusi käskyn kuuliata, 
:Karjoani kahtomassa. 
:Neity Maria Emonen, 
:Maasta asti aita pannuk, 
:Wilun ilman wiskomatak, 
:Kowan ilman koskematak, 
:Käywwä karjan kaunihistak, 
:Tänä kiesuxen kesänä, 
:Jumalan suwena suurra, 
:Pelkomata pieni kynnen, 
:Wasikan warajamatak! 
:Kiwexi minun omani, 
:Pääxi kannon kaunoseni 
:Suulla-annik suun suun e-essä! 
:Ano Luojalta lupoa, 
:Jumalalta uskallusta, 
:Tänä kiesuxen kesänä, 
:Köywwä karjan kaunihisti.
|
: ''Catharina'' du väna Fru! 
:Sätt up i hast en gärdsgård så stadig som järn, 
:Omkring min egendom, 
:På ömse (båda) sidor om min boskapshjord, 
:At den gemena styggans afföda ej må komma åt; 
:Nattens flicka, daggryningens mö, 
:Må hålla (bestå sig) 5 pigor, 
:6 lydige underhafvande, 
:At vårda (valla) min boskap. 
:J. Maria du väna moder! 
:Sätt up alt ifrån jorden (marken) börjandes en gärdesgård, 
:Så at skogs kalla vädret (björn) ej må kullkasta den (slänga öfver ända), 
:Och et hårdt väder ej röra vid den, 
:På det boskapen må så gå vackert, fredligen, 
:Hela denna sköna sommar, 
:Guds långa sommarn igenom, 
:At de små klöfvarna må få gå utan farhåga, 
:Kalfvarne utan at rädas före! 
:Mine egne må blifva til sten förvände (i hans ögon), 
:Min vackra mjölk-ko til en stubbända 
:Äfven för den glupskastes mun! 
:Begär låf af Skaparen, 
:Förtröstan af Gud, 
:Om denna vackra Sommar, 
:At boskapen må få gå i fredlig stillhet, väl fredad.
|}

Se ''Kaisa'' och ''Juutas''.


====='''KAWE'''=====
''Wäinämöises'' Far, en mägtig Herre i Norden; låg i moderlifvet 30 Somrar, där han ledsnade at längre vara, och som en Pallas eller Mars kom där ut med sköld och hjelm. Runan berättar:

:Kawe ukko pohjan Herra,
:Ikäinen iku Turilas, 
:Isä wanha Wäinämöinen, 
:Makais äitinsä kohdusa 
:Kolme kymmentä keseä; 
:Ikäwystyi aikojaan, 
:Oudostui elämitään; 
:Wijlaisi äitinsä kohdun, 
:Potkaisi punaista tuota, 
:Sormella nimettömällä, 
:Wasemmalla warpahalla... 
:Päästi sotamiehen miekkoneen, 
:Satuloineen orihin, 
:Kupehesta kunottaran, 
:Lapsen waimon lappiosta...


====='''KAWEH, KAWOH'''=====
eller ''Kawet'', anses ock stundom för en stark välgörande Ande, då den anropas til hjelp mot sjukdomar:

:Kaweh ennen jaxon jaxoi, 
:Kaweh ennen päästön päästi, 
:Mixetsä minua päästä?

alluderes til föregående Runa om hans födelse.

''Kawet'' in genit. ''Kapehen'', in pl. ''Kapehet'' eller ''Kapeet''.

Märk 1:o med ''Kawet'' förstås ofta en ''mägtig Förste i Månan'', som hjelpte den mot ''Kuumets'' anslag. Se ''Kuumet''.

2:o Ofta menas med ''Kapeet Skogsdjur'' med släta hår, såsom haror, räfvar och ''hemtamde'', såsom får, hästar – ja, sjelfva menniskjan. – Se mitt Finska Lexicon, sub ''Kawet & Kapeet''. – t.ex. då orm-förgiftet blåses och manas vidskepligen ifrån menniskjohullet, heter det:

:Weeäs wiinana wihasi, 
:Maitona oma makusi, 
:Luojan luonto kappaleesta, 
:Karwasta iso-kapeen, 

det är menniskjan.

Men at med ''Kapeen'' eller ''Kaween'' förstås menniskjan, synes ännu tydeligare af följande Runo-fragment, då sjukdom utmanas utur kroppen:

{|
|
:Ihosta imehnolaisten, 
:Emon tuoman ruumihista, 
:Karwoista Kawon tekemän, 
:Minä mies Jumalan luoma, 
:Luoma kolmen Luonnottaren, 
:Kantama kahen Kapeen.
|
:Ifrån menniskjornes hull, 
:Af dem som äro födde af qvinno, 
:Ifrån et menniskjo barns hullhår, 
:Jag af Gud skapade menniskja, 
:Af de 3 natursens krafter värkad, 
:Buren af 2:ne menniskjor (af et par ägta folk).
|}

Och mot ormstyngets värkan:

:Kuin purit Kapeen karwan, 
:Kuin purit ihon imeisen –

Dessa verser förklara hvarandra, och synes tydel. af repetition, at ''Kapeen karwa'' är det samma, som ''iho imeisen'', menniskjans hull.

''Karwa Emo & Emo-Kawet-Kapeen'', kallas menniskjan, för dess hullhår, ofta i Runor.

3:o ''Kapeet'' beskyllas orätt, så af Biskop ''Agricola'', som Dr. ''Juslenius'' och flere deras anhängare, hafva ''upfrått månan''; utan tvärt om hjelpte och frälste de månan från ''Kuumet''; ty Runan säger: ''Kawet päästi päiwän paistamaan, Päästi kuun kuumottamahan''.

4:o Dessutom deriveras ''Kapeet'', som är pluralis, orätt af ''kapeendua'', coarctari; ty ''kapeet'' har i singulari ''kawet'', gen. ''kapehen'' eller ''kapeen'' och brukas här i Österbotn, på min ort i dagligt tal, om får, haror, ja, om hästar, som äro släthullige, äfven om menniskjor – &c., altså et apellativum och ej proprium – Se ''Rändämäki, kapeetten hauta''.

I Runorne ''Suru Runo-suomalaiset'', eller Klago-Runorne öfver det usla, tilståndet i landet efter Storkyro Slaget 1714, nämnes ''kapeet'', efter vårt dagliga sätt at tala, för får och lamb: om fienden heter det: ''Tuimuuwella tultuansa, söi siat sikiiöinensä, karihtat kapeinensa'', lamben med sina tackhår.

5:o De som påstå at ''kapeet'' äta månan, derivera ordet af Grækiska ordet ''καβαιστοσ'', infatiabilis, inexplebilis.

6:o ''Kapeet'' anses ock för fiskare och at de hade sitt fiskevatn. I Runor heter det, ''Kapeet kalalle läxi'' – item ''Kapeen kala wesi''.


====='''KÄITÖS'''=====
Deus pecorum, Pan; skulle vårda och valla boskapen i skogen. Se ''Kekri''.


====='''KÄMÖINEN'''=====
-sen, ''Kyynäläises'' Bror; en orm-patron.


====='''KÄRES'''=====
(''Käärmetten Emu''). En orm-föderska.


====='''KÄREITÄR'''=====
(''Ketun Emuu''). En Räfvens patronessa, som skulle skaffa honom i saxen; heter

:Käreitär kulta waimo! 
:Otas kullat kulppiisi, 
:Hopiat pikariisi... 
:Nämät on kuulut Ruotsin kullat...

näml. Räfskinnen, Se ''Tornio''.


====='''KÄÄRÄMÖINEN'''=====
En ormödlornes patron. Ödlan kallas i Runor; ''Käin käärek Käärämöisen'' – Se ''Panula, Kyytöläinen''. 

''Käärämöinen'', den samma som ''Fafnis'', en ohyggelig orm, som förvarade en stor skatt.


====='''KEJJUSET'''=====
eller ''Kejjungaiset'', små elfvar, flygande genier: likna i ögonen på dem, som tro sig se desse vid lik, processer, kyrkogårdar och vägar, snösjun, små barn-dockor, eldstrimmor; utan tvifvel ej annat, än förstörda lifs-andar. De tros vara hvita och svarta, onda och goda, infinna sig där någon själas och där lik är, hafva en stank (''kalma'') med sig, hvarmed de upfylla rummet. Det fordras en god imagination och vantro, at få se dem, eller ock et godt bränvinsrus, eller feber-yrsel. Somlige tro dem vara ''mellan-andar'', hvarken änglar eller djeflar.

De som hata hvarannan och vilja straffa sin fiende, sägas bära de dödas ben och stofft ifrån kyrkogårdar, här i yttersta norden, i sängrummet, där då ''Kejjuset'' infinna sig, at oroa och qvälja. Si credere fas est.


====='''KEITO'''=====
En af Cycloperne, eller en af underjordiska smidje-drängar, som uptog de pilar, hvilka ''Rampa'' hade med ''perisokia'' och ''pirulainen'' skutit i luften, som däraf daldrade:

:Ampu perisokia, 
:Ampu yhen nuoliahan 
:Ylähäiseen Taiwahaseen, 
:Tahto taiwaskin haleta, 
:Ilman kaaret katkehilla, 
:Mennesä pahan okahan; 
:Risti rautanen putoisi, 
:Tuon keito käsin tapaisi, 
:llman maata maistamatak, 
:Tannerta tawoittamatak.

Han skulle och curera styng, hvarföre han anroptes:

:Otak keito kehähänsi, 
:Tahik woipa wäkehensi 
:Siwalla siansi harja, 
:Wä-äk poisi werinen weihti...


====='''KEITOLAINEN'''=====
-sen, skogs och tufvornes vålne. Af dess pik formerades ormtungan. Aliis, ''kietolainen''. I Troll-Runor, sjelfva ''ormen'', som fick ögon af linfrö, tungan af Jätten ''Calewas'' svärd, tänderne ifrån ''Tuonis'' brodd. Om ormen heter det:

:Mist' on silmät siunailtu? 
:Silmät liinan siemenistä. 
:Mist' on kieli keitolaisen? 
:Miekasta Kalewan pojan. 
:Mist' on hammas keitolaisen? 
:Orahasta Tuonen Otran.


====='''KEKRI'''=====
eller KÄKRI, Befordrare af Boskaps-trefnad. Ansågs af ''Carelare'', såsom en Boskaps-patron. Biskop ''Agricola'' säger i sit rim: ''Kekri se liseis Karian kaswon'' – hvarföre ock ''Kekri'' til heder i November hölts ymniga dryckeslag. Se ''Ollin päiwä''. Huru ''Käkri'' kan jämföras med de Athenieniers lagstiftare ''Kekrops'' och ''Cecropia'', under hvilket namn Minerva dyrkades i Athen, lämnas därhän.


====='''KEKRI'''=====
(Allhelgona), en stor och gammal högtid, at fägna sig öfver god årsväxt och inbärgning. Se ''Wuoden alkajaiset'' och ''sielujen-päiwä''.

Til ''Kekri'' slagta Carelare åter et får, såsom til ''Olsmessan'', och förtära den jämte annan mat, öl och bränvin, med flere vidskeppelser, såsom om Olsmesso-dagen, men nu med än större helgedoms-ceremonier. Man fick ej en gång smaka på maltet, då det var på badstugu-lafven at mältas; ty då skulle halsen svälla på dem, som det gjorde: och utom alt annat tillagades då om aftonen upvärmd mjölk med så kallad ''Mämmi'', hvilket skulle ätas i fähuset, och få noga, at intet åter utbars; eftersågs ock noga, om någon af gästerna dölgt sådant i munnen, det han oförmärkt utbära ville. Men skulle något blifvit qvar, som ej förtärdes på en gång; så spardes det i fähuset til en annan gång. Vid samma tilfälle indoppades en fogelvinge uti öl och därmed öfversmordes koerna på ryggen och sjöngs en ''Kekri Runa'' til ''Tapios'' heder. v. ''Köyry''. Den än i dag brukelige ''Kekri visan'' sjunges som 1, 2, 3, 4. ''låt oss lustige vara'', &c. eller ''yx, kax, kolm, neljä, ann ilonen olla, kosk suru tulee, ann hänen mennä'' – &c. och lyder således:

:Ei aina Kekriä kestä, 
:Ei aina Tupia pestä, 
:Ei aina höyky, 
:Ei aina möyky, 
:Ei aina wiina flaskusa löyky; 
:Kosk juomme hywä oltta, 
:Niin mahdam tupakkaa polttaa; 
:Isken siis walkiat taulaan, 
:Ja wirwoitan kaulaan, 
:Ja wihdoin iloisest laulan.


====='''KEKRITÄR'''=====
en af Kekris dejor.


====='''KIASE-OLMAI'''=====
en Lappsk fiskeriets Gud, som sänder fisken til kroken och nätet eller garnet. ''Sidenius''.


====='''KIJRON-KOSKI'''=====
en strid forss up i kallasta Lappland, dädan kölden har sin första upkomst, efter Runorne mot ''kölden'' (''pakkasen sanat'').

{|
|
:Itki Hyyttö poikojaan, 
:Wesi silmästä tipahti, 
:Pirahti pisaran werta, 
:Toinen toisesta norahti: 
:Tuoll on poikani polosen, 
:Kiiron koskessa kowassa! 
:Äläs kylmä kynsiäni, 
:Ennen kuin kylmät Kiiron kosken 
:Tilkan tippumattomaxi, 
:Pisaran pirahtamatak...
|
:''Hyyttö'' (den af rim och is stela) begret sina söner, 
:Vatnet (tåran) dröp från ögat, 
:En droppa vid lag föll ned; 
:En annan droppa tilrade ned af det andra ögat: 
:Där är, min älendas. Son, 
:I den faseligen strida ''Kijro'' forssen! 
:Förkyl ej förr mina finger-ändar, 
:Föran du tilisar ''Kiiro'' forss, 
:Så at icke en enda tår dryper, 
:At ej mer en droppa spritter ut...
|}

Se ''Packanen, Puhuri, Kyrön-koski''.


====='''KILLAN-KETO'''=====
Svet. Hedendantz och ''kaunis nummi'', en lund vid ''Tursunperä'' by i Wirmo Socken, där ''Wirmo'' och ''Nousis'' boerne fira sina ''ludicra isthmia'' med löpa, springa, bållspel, sjunga. At de Nordiske folkslag således förvärfvat sig armstyrka och vighet berättar ''Ol. Magn. Lib. XV. p. 340. Stephanius in Saxonem Grammaticum.''


====='''KILKA'''=====
– och 


====='''KILO'''===== 
– samma som ''Paholainen'' och ''Piru''.


====='''KIMMO'''=====
och KAMMO, Et Spöke, som knakar och brakar samt slår i knutarne. Grækernes och Romarenas ''Camus''; tyckes vara Stenarnes patron. ''Kiwi Kimmon kammon poika, syöjättären syämmen syrjä''... v. ''Kammo''.


====='''KIPINÄTÄR'''=====
en af Hiisis arga klösande hus-kattor; uphetsas på tjufvar til at truga dem, at med skyndsamhet hämta det stulna igen.

:Kipinätär (en hon-katta) Hiijen kissa, 
:Rewi reisiä jalosti, 
:Kipinänä kiirehtiös...


====='''KIPUMÄKI'''=====
En plågo-ort: berättas vara uppe i ''Kemi'' Socken vid Kemi Älf; en hög kulle, där en flat ihålig sten fins midt uppå backen, lik et bord, med flere sten altaren omkring uti en ring; et gammalt offerställe: men dit nu ingen, af vidskeppelig frugtan, vågar upstiga; ty ingen, som där upgått, skal kommit helbregda tilbaka. Detta hafva lefvande menniskjor i mit tidehvarf berättat.

Beskrifves i troll-Runorne sammaledes, hvilket bekräftar föregående berättelse.

I ''sten på Kipu wuori'', som står midt uppå backen, äro 9 hål, 9 famnar djupa, dit sveda och värk manas och förvises af troll således:

:Kunnek kipuja kiistän? 
:Kunnek tungen turmioita? 
:Kipu wuoren kukkulalle; 
:Tuosa on reikeä yhexän, 
:Joka reikä keskinäinen, 
:Yhexän sylen sywyinen, 
:Sinnek kipuja kiistän...

Sveda och värk skulle fösas in i sprickan af sten, som beskrifves:

:Tuonnema kipuja kiistän, 
:Ajan tuonne aluhia, 
:Kiwen kirjawan sisähän, 
:Maxan karwasen malohon, 
:Korennolla koiwusella, 
:Walkamella waskisella...

Til ''Kipumäki'' var ej så lätt at upklänga; därföre säges ordstäfsvis:

:Annas kattua kokea, 
:Kumman kynnet kilpistywät, 
:Kumman warpahat wajoowat 
:Nostessa nokimäkiä, 
:Kiwetessä kipumäkiä.

Det är: trots, den är karl, som slipper dit up. Se ''Kiwutar''.


====='''KIPULAN NEITO'''=====
eller ''Kipu Tyttö''. En af Parcerna. v. ''Tuoni'',

:Tuo kiwa Kipulan neito 
:Istuu tykyttelöö, 
:Keskellä kipumäkeä, 
:Kipuja kokoiloo, 
:Wammoja walitteloo...

Bodde på Kipumäki och samlade plågorne. Om henna säges:

:Kippu Tytti Tuonen neiti 
:Se ennen kiwussa itki, 
:Sekä waiwoisa walitti... 
:Sinne kiirehen kipuja...

Likaledes:

:Kipu Tyttö Tuonen neitsy 
:Kipuja kokoeleepi, 
:Keskellä kipumäkiä, 
:Kipumäen kukkulalla, 
:Kirja wakkanen käessä, 
:Kirja kansi kainalossa...

Det är: hon hade ''Pandorae'' brokiga ask i handen.


====='''KIPU WUORI'''=====
samma som ''Kipumäki'', där stenarne af en bock föddes.

:Kiwi kimmon kammon poika... 
:Pukin hännästä putoisi, 
:Nostessa kipumäkeä, 
:Kipuwuorta kiiwetessä.


====='''KIRIS'''=====
eller ''Kirsi Tuorstai'', Skär-thorsdagen i dymmel-veckan; höls helig efter införd Christendom: men missbrukades ock til vidskeppelse. I synnerhet skedde flere uptåg i fähuset med liar och med korsande, at förekomma troll-kånors åtkomst.

Träffar, i anseende til kälfall och vanligt årstids arbete, in med Grækernes högtid ''Σκιζον'', hvarom Suidas: ''Σκιζον'', festum apud Athenienses in honorem ''Minervæ'' eo tempore celebratum, quo ædificare & domos tegere solebant.


====='''KIWUTAR'''=====
En af plågo-möerne; Den samma som ''Kipu-Tytär'', en ''Wäinämöises'' dotter: dryftade eld, och bodde på ''Kipumäki'', dit alla onda värkar och svedor förvistes. Hennes syssla var at koka plågorne:

{|
|
:Tuonne Kiirehen Kipuja, 
:Kattila on Kiwuttarella, 
:Pata Wäinen tyttärellä, 
:Jolla keittäwät kipuja, 
:Keskellä Kipumäkeä; 
:Siell ompi kipuset koirat, 
:Hallit hallan karwalliset, 
:Jotka ennen kiwussa ulwo, 
:Sekä waiwoissa walitti.
|
:Dit hänviser jag, manar, plågorne, 
:Där plågo-möen har en kittel, 
: ''Wäinämöises'' dotter en gryta, 
:Hvarmed de koka plågorne, 
:Midt uppå plågo-backen (blå-kullan); 
:Där äro plågfulla hundar, cerberi, 
:Stora gråhårige doggar, 
:Som fordom tjöto (ylde) i plågorne, 
:Qvidde under qvalen.
|}

''Kiwutar'' emottog på plågo-orten, ''Kipumäki'', svedorne, då de dit manades; hvarföre ''Noider'' och ''Indomiehet'' säga:

:Tuonne kiirehen kipuja, 
:Kiwuttaren kinttaiseen... 
:Kattila Kiwuttarella, 
:Pata Wäinen tyttarella, 
:Jolla keittää kipuja, 
:Keskellä kipumäkeä, 
:Kipu wuoren kukkulalla, 
:Reikä siell' on keskellä kiweä, 
:Johon kiirehen kipuja, 
:Johon waiwoja walitan 
:Ihosta alastomasta...

Hon kallas ock ''Kipumäen Iso-Emäntä'' och ''Kiwutar kauhia Emäntä'' – En af ''Hwedrungs'' möerna eller de 3 plågo-andar hos de underjordiska; Furier och Olycks-andar, som plågade de onda efter döden. Se ''Kipumäki''.


====='''KLUPU-SOTA'''=====
Se ''Nujja-sota'' och ''Ilkka''.


====='''KOIRAN KUONOLAISET'''=====
Se ''Kuontolaiset''.


====='''KOLJUMI'''=====
En stark Rese; kanske ''Goljat'' – men anses i Runor för ''Piru, wahwa peto'', som med et eldgnistrande svärd (Risanöth) krossades:

:Tuo Jesus tulinen miekka, 
:Kannas kuuran karwallinen, 
:Säkeinen säihäytäk 
:Käteeni oikiahan, 
:Jolla paiskoan pahoa 
:Rumat henget ruhtasisin 
:Jolla ma hurttia hosusin, 
:Koljumin kowasti löisin.

Se ''Kamulainen''.

I gamla Svenska Sagor nämnes ''Kole'', et troll, til Jätte, som sölat sina händer med mycket oskyldigt blod – Se ''Miehen syöpä''.

Eljest är här i Frantzila en muntlig gammal saga, om 2:ne Jättar ''Koljo'' och ''Kiljo'', som täflat sins imellan, och kastat stora stenar, af hvilka den ene än heter ''Koljon-kivi'' och den andra ''Kiljon-kiwi''. Hundrade årtag är imellan hvardera i ''Sijkajoki'' elf, hvaraf gölen heter ''koljon suando'', och backen där gent emot ''kiljon kangas''. – Ex auditis & visis.


====='''KONTION MAAHAN PANIAISET'''=====
Se ''Kowwon päälliset''.


====='''KOTALAHTI'''=====
et ställe, eller en sjövik, där qvesan är född, af gemene horors byk och kläd-tvätt:

:Koi synty kotalahessa... 
:Huorat huhto huntujaan, 
:Juordanin jokiin suussa... 
:Sieltä läxi koina kulkemaan.


====='''KÖNDÖS'''=====
Förestod svedjor och åkrar (''huhdat'') befrämjade åkrar och Svedersbruk.


====='''KÖPELI'''=====
Gast och spöke, som stimmade i hus, gamla Slott m.m. och syntes vid galgbackar samt ''Kalmistot''. Visade sig i åtskillig skepnad. Allmogen befarade af ''Köpeli'' sig tilfogas skada och hvarjehanda illistiga och oförmodade anfall. I gamla Finska Sagor förekomma ''Köpelin wuori'' och ''Linna''. Namnet tycks vara grækiskt. ''Κοβαλοσ'' (tyskarnes ''Kobolt'') asstuus, qui malis artibus utitur; Latro bipennem gestans, qui exercet latrocinia, ''Suidas''.


====='''KÖÖPELIT'''=====
in pl. samma som ''männingäiset'' och ''kejjuset'', af Grækiska ''Κοβαλοι'', Daemones Asperi & immites. ''Scapula''. Namnet liknar ''Gebeleitzin'', den Thracierne och de Göther dyrkat såsom Seger-Gud. ''Dalins Sv. R. Hist. t. Del. p. 24''.

En ''Göthernes'' Gud, ''Gebleitzin'', nämnes i ''Ek. Bentzelii Utkast til Sv. folkets hist, p. 94''.


====='''KOUWWON-PÄÄLLISET'''=====
Björn-graföl, firades med många ceremonier, under musik af Runor och öldrickande, då Björn-hufvudet uphängdes i et träd: til detta gelag gjordes af grannarne et sammanskott af spanmål och matvaror. En gosse och flicka utvaldes til brudpar i full skrud. Gästerne voro högtids-klädde. Först bars hufvudet, och sedan det öfrige Björn-köttet in, hvarpå ärtsoppa var kokad; när han kom med dessa tilredde rätter til förstugu-tröskelen, sade han dessa orden til introitus:

:Pois olkoon pojjat porstuasta, 
:Pijat pihti puolisista 
:Hywän tullesa Tupaan 
:Autuan sisälle astuisa.

Vidskepelser och löjelige sedvanor vid Björn-jagter äro ännu öflige på visse orter i Lappland. Fordom ansågs det som en trosartikel, at Björn var et heligt djur (på Lapska, ''passe waisie''). De gifva honom på sit språk många besynnerliga titlar. (Efter uttydning på Svenska, kallas Björnen, Berg-gubbe, Berg-farfader, m.m.) Sammalunda gifva Finnarne Björnen flere heders-titlar, såsom ''Ukko, messän wanhin, kulta kämmen, kultainen kuningas''.

Alla hans lemmar, ben och knotor nämnas med vissa ifrån det allmänna Lapska språket åtskilde namn. Man vet icke hvarest de tagit alle orimligheter som endast vid Björnars fångande brukas. De anse alt sådant för hemligheter, hvilka icke för främmande böra uppenbaras. Så snart Björnen blifvit dödad och under det de föra honom hem, upstämmas vissa ''Joikningar'' eller sånger.

''Schefferus, Lappon. ill. p. 233'', omtalar några af deras visor. Deras första compliment til Björnen skal vara denna: ''Kitulis pourra, kitulis i skade tackemis, Sobbi jalla saiti'': det är: de tacka Björnen, at han ej gjort dem skada, sönderbrutit deras stafvar och spjut.

Den förnämste Banemannen slår merendels en mässings-nagel i sit gevär, eller hänger något visst märke på sin hals, det han en lång tid bär, som et heders tecken. De hafva äfven hvarjehanda underliga ceremonier och sånger, sedan de äro hemkomne, samt när de sönderdela och förtära Björnen. Dylika uptåg voro i detta seculo i Österbotten, Savolax och Carelen vanliga.

Alt detta slutas med en sång, angående den heder, som de nu visa emot Björnen, med begäran, at han ville förkunna detta åt andre Björnar, på det desse ock villigt måtte låta fånga sig.

Alla ben i Björnen hopsamlas så hela de äro, och rangeras i behörig ordning uti en upkastad grop, af samma längd som Björn varit, hvarpå lägges fint björkris: gropen betäckes sedan noga med långa klabbar, hvaruppå sedan bredes granris. Desse löjelige ceremonier blifva dock icke hos alle Lappar på lika sätt i akttagne.

Se ''Fischerströms Oeconom. Lex. 2:dra Del. p. 57''.


====='''KÖYRY'''=====
Se ''Kekri''


====='''KRAKLA'''=====
et troll, en Jättinna; gjorde et skepp af spånor, bar endast en och kunde dock aldrig öfverlastas. Fick altid börd hvar det ville.


====='''KRATTI'''=====
En Tavasters Penninge-Gud, samme som Svenskarnes ''Skratt''. Låg öfver de i jorden gömda skatter och Penninge-kistor. Se ''Aarni''.

Probsten Doct. ''Nils Idman'' deriverar ordet af ''Κραταιοσ'' – Rei alicujus potens & Dominus; valens in continendo. ''Kratti'' troddes ock ej upgifva gömman, utan offer och åtskilliga signerier. Viste ofta penninge-kistan vid jord- eller vattu-ytan, men sänkte den åter ned, då han ej var gunstig.

''Kratti'', samma som Svenskarnes ''Wahle'' eller Pluto. ''Wahles'' Tempel var på et rum i en lund utaf Alträn, som aldrig löfvades, utan stodo nakna, också den tid då alla andra skogar frögdades. Inga foglar qvittrade uppå deras grenar; utan några korpar hade där endast bygt sina nästen. Där skrattade skator, där tjöto ufvar och ugglorne skreko. Inga herdar drefvo där sina hjordar; ty backarne voro brände (utan tvifvel af koppar-erg). Luften där ikring var tung. Om nätterna syntes där sällsamma syner.


====='''KUIPPANA'''=====
En Förste i Skogen, lång och förfärlig, med grått skägg; dref harar och räfvar i giller och snaror; han får den hedern, at heta Skogs-kung (tör hända en Finsk Fylckis-kung), ''Kuippana metän Kuningas, messä Hippa halliparta''.

Se ''Hippa''. Lik ''Rhomund Hallgrims'' Son; et troll och Rese, som tillika med blodet hade ärft både växt, krafter och grymhet af sin Fader. Hans gång var så tung, at han ock tyktes vilja vada genom jorden. Alla hans åtbörder voro faselige och sjelfva upsynen grym. Han hölt til i Skogar i ''Kyrials'' botten el. ''Pohjola''.


====='''KUNINGS-KALMAR'''=====
Et berg i Wirmo Socken vid Parsila by, där et sten-bord står, med 12 omkringstälde stensäten. Tecken til Räfste-ting eller Allhärjars-ting med allmogen i Hedendomen.


====='''KUNNARI'''=====
et så kalladt Silfverberg i Kalajoki Socken, emellan Metzäby och Alavieska. Består af stibium, Blyertz och Svafvel-kjes. Jag fick däraf 1783 en spitsglas malmstuff. Finnarne kalla berget ''Hopia-wuori''.


====='''KUNOTAR'''=====
''Kawes'' mor, se ''Kawe''.


====='''KUOHARIT'''=====
Hästgällare, utgifva sig för de ypperste och kunnigaste troll; kunna ock värkeligen än i dag de bästa gamla troll-Runor, ''synnyt'' och ''sanat''. Förr än en lärlinge antages til detta hederliga ämbete, omdöpes han på en sten midt i en strid forss; då han får ''Indo'' och ''haltia'', nästan som ''Lapparne i Nemagwelles'' namn.

''Kuoharin sanat'' läsas vid hästars utskärning, där ''Etelätär neity nuori, neity Maria Emoinen, Wäinämöinen, Mehiläinen'' med flere anropas, at kyla, svalka, förtaga sveda och värk.


====='''KUONTOLAISET'''=====
(''Koiran Kuonolaiset''); Et slags vilda kalmukker, Som tros äta människjo-kött. Skola til mun och ansigte likna hundnos. Anthropophager. Se ''Miehen Syöpä''.


====='''KUUMET'''=====
förmörkade Månan (''Peto, Piru joka rupeis kuun peittämän'') hvarom de hafva en barnslig berättelse; ''Kawet'' hjelpte månan i sit skick; härom lyda orden i en Runa:

:Kuumet ennen kuun kehitti 
:Kawet kuun kehästä päästi 
:(Kawet i.e. lintu, Eläwä Jumalan luoma, Eläin), 
:Riihen rautaisen sisästä 
:(Oli jo peittänyt kuun rautaseen riiheen), 
:Ja mix ett sinä sitten paha pakene? 
:Pakene pakana hengi, 
:Kule kutta kunne käsken, 
:Lähe herja häätämällä; 
:Pääsi ennen päiwän poika, 
:Päiwättären päästäjessä, 
:Jesus kuun kehästä päästi, 
:Päiwän päärlystä ylönti...

Om månans af- och tiltagande bruka Finnarne i dagligt tal följande utlåtelser, utan tvifvel i afseende på föregående fabel: ''Kuu syödään'' månen ätes, ''Kuu syntyy'' månen födes, hvilka likligen leda sit Ursprung af mythologiska historien om ''Saturnus'', som ätit sina barn. ''Isis'' var ''Saturni'' dotter, och dyrkades i eget och äfven i ''Cereris'' namn, under månans bild. Se ''kapeet''. 


====='''KUSTÖ-Capell'''=====
eller Slott, är af Åbo Biskopen Ragwald anlagd 1312. ''Messenii Scond. Illustr. T. X. p. 13''. Sedan Biskops-sätet avbrann 1470 intogs det år 1523 av de ädelmodiga ''Flemmingarne'', nedbröts 1528, så at nu näppeligen några lämningar synas. Nu Öfverste Boställe vid Åbo Läns Infanteri-Regemente. Se ''Tunelds Geographie 5:te uplagan 2 afdeln. sid. 165''.


====='''KUUTAR'''=====
En af månans hus-jungfrur; skulle agta för getingars styng – ''Kätke kuutar poikiasi, päiwätär pereitäsi''...


====='''KYRÖN-KOSKl'''=====
En strid forss i Tavastkyrö, brant och brådstupande öfver en bergshälla. Skall hafva någon gång stadnadt i dess fart, såsom ''Motala'', och då har man sedt under fallet en stor kittel, som, efter forn-sägen, i fegde-tiden skal vara dit nedsatt, full med pengar, dem ingen kan dädan få.


====='''KYRIALS'''=====
botn, där Hallgrims kula var; det stycket af Finland, som ligger högst i Norr; bebodd af ''Jättar, Kalewat'' och ''Jättiläiset'', Samt ''Hijsis'' familie i ''Sotkamo'' och ''Paldamo'' – grymma och hasklige – Se ''Miehen-syöpä''.


====='''KYTÖLÄINEN'''=====
''a Kytö''. En Skogs-planteur. Af dess tårar växte up vide.

:Kowin itki Kytöläinen, 
:Wiholainen wingutteli, 
:Kyynnel juoxi kyön silmästä, 
:Toinen toisesta norahti... 
:Kannoille pajut pakahtu...


====='''KYYNÄLÄlNEN'''=====
En orm kjusare –- Se ''Kämöinen''.

''Kyynäläinen'', deriv. a ''kyy'', en koppar-orm, Aspis; hade ormar til piskor, hvarföre ''Runan'' säger om ormen: ''Kyynnäläisen kyndöruoska, mato musta maan alanen''...


====='''KYYITÖLÄlNEN'''=====
den samme. Et afgrundens foster, som varit uphof til alla maskar och ormar; kallas af Finnarne, ''Matojen Emuu'' – maskarnes moder och uphof. Då han plöjde, betjente han sig af ormar til oxpiska. Ödlan kallas ''Kyytöläisen kyntöruoska''. Se ''käärämöinen, panula, ahtolainen, juutas'' – ''Mitäs itket kyytöläinen Tihiässä Tuomikossa, paxussa paju-metässä''.




==<center><big><big><big>'''L'''</big></big></big></center>==


====='''LALLI'''=====
en finsk bonde som mördade ''St. Hinrik''. Sedan han kom hem ifrån Kjulo-träsk, och hade den mördade Biskopens mitra på hufvudet, sjöng barnflickan vid vaggan: ''Mistä Lalli lakin saanut, Paha mies hywän hytyrin''. Se ''St. Hinrik''.


====='''LAPIN'''=====
''koito kota''. Lappens kalla ''kota'': dit hänvises sveda och värk.


====='''LASKIAINEN'''=====
''Laskiais Tiistai''. Fet-tisdagen i Fastan. De gamlas ''Bacchanalia''. Firades mäst in Februario, då Fastlagen infaller. Samma tid blef i hedendomen årligen<ref>Nic. Hahns Disp. de Sacris Antiqv. Hyperboreorum. Aboæ 1703.</ref> offrat och offergille hållit, hvarvid kött, äfven ''af hästar'', i synnerhet, såsom en gammal Göthisk lif-rätt, blef ymnigt ätit. At äta allehanda fett, såsom ''fläsk'', stekt och kokt, ärt-soppor, korn-bröd med fläsk inbakadt, i agttages än i dag öfver alt i Finland: hvarpå sedan ''skrinnas'' med kälkor och skidor ned för backar, under rop och skrik: ''Pitkiä hamppuja, pitkiä pellawia'', d.ä. lycka til lång hampa – til långt lin – näml. nästa sommar. Dagen användes ock til åkande med bjellror och skällor, samt andra uptåg. En sådan motion och krops-rörelse tyckes ock vara nödig, när man ätit så mycket fett och tagit til lifs af spiritueusa drycker och liqueurer. 

Finnarne hafva om Fet-tisdagen et ordstäf, som betygar om en uråldrig plägsed af kött-ätande denna dag: ''Juoman jouluna pitäwi, syywwä lihaa laskiaissa''... Men at ''Laskiainen'' skulle för köttätande deriveras af ''λασανα'', culinaria vasa, ubi Senatui post sacrificia ''carnes'' parantur, såsom det läses hos ''Suidas'', och Probsten Doct. ''Idman'' i dess ''Afhandling om Finska och Grekiska Språkens gemenskap sid. 40.'' menar, är ej afgjordt. Hälldre synes ordet ''Laskiainen'', härröra af ''skrinnande i backar''; ty ''Lasken, Lasketella'' är skrinna ned med kälcka. Denna dag slutes ock köttätandet och Fastan vidtager för Græker och Catholiker.

Åtskilliga vidskeppelser i akttagas om ''Laskiainen'', såsom: at ingen får spinna eller hugga ved, på det koerna ej må blifva halta: matmodren går tidigt til sängs, och alt folket med dagen, på det äfven kona må hemkomma om Sommarn tidigare om qvällarne; men när man ätit så mycket fett och druckit, samt haft god rörelse på släng-kälckan, eller eljest, torde sömn vara nödig, med mera vällust, som sången åtföljer.


====='''LAURIN-LÄHDE'''=====
St. Laurentii källa i ''Janakkala'' Socken, äfven kallad ''Janakkalan lähde''; är dyrkad och besökt, såsom offerkälla, til sednare tider, därvid de ock öfvade fædissima Veterum Bacchanalia, hvarföre dess besökande ock vid vite är förbudit.


====='''LAWIATAR'''=====
samma som ''Syöjätär''.


====='''LEIB-OLMAI'''=====
En af Lappska Gudar, som äro på jorden. En Gud för skytterier, djur- och fogla-fånge. Lapparne gifva honom offer, at de må vara lyckelige i deras skytterier och fogla-fånge. ''Sidenius''.


====='''LEKIÖ'''=====
samma som ''Liekkiö''.


====='''LEMMAS'''=====
en vän Nymph, kunde tilbinda sår och mildra svedan: ''Lemmas Laukan Hattaria – Suo muron murottaria''. En myrjärnets omrörerska, då järnet koktes, uptaget från kärr och myror.


====='''LEMMINGÄIN'''=====
nuori, idem.


====='''LEMMES'''=====
En Skogs-Gud, eller ''Faun'', som satte al och var dess ''Skyds patron''. ''Leppä on Lemmexen tekemä, Kanelian kasivattama, puu puhdas Jumalan luoma''.


====='''LEMMETÄR el. LEMMÄTÄR'''=====
En smidje-mö, som dragit på bälgen, då järnet danades. Se ''Ruojuatar''.

''Rauta on Lemmättären liekuttama'' eller ''liekuttama'', blåst, pustad med smidje-bälg. Skakade äfven med sin pust på trän i skogen, med en runkande väderil: hvarföre om furun heter:

:Honga Hongattaren huojuttama el. huiskuttama 
:Lemmättären liejuttama, 
:Rangattaren Kajuma 
:Tuulettaren Tuuittama


====='''LEMPO'''=====
En flygande ond ande; trollskott och sjelfver Hin Onde: ''noita nuolia wanuupi, Lempo lehti keihäitä'' – Smidde onda flygande pilar, drakar och trollskott. De Svenskars ''Midgars orm, Loke''. Se ''Piru''.

Med ''Lempo'' förstås ock ''Tapio'' i Björn-Runan; ''Tuoppa Lempo Lepeelle, Tänne saalis saapuille'', Du Skogs-Rå, hämta, skaffa Rofvet på flacka strid-fältet.


====='''LIEKKIÖ'''=====
En gast, som skrek i skogar, efter utkastade barn, och skrämde med sit skrän de resande; hade välde öfver gräs, rötter och trän. – De Græker kallade ''Apollo λυκειοσ''; men tyckes ej hafva någon gemenskap med denna Finska Skogs-gast, om icke för medicinsk insigt och botanisk kunskaps skull.


====='''LIEMO'''=====
Et stilla stående vatn. Et träsk, där elden fans; samme som ''Aluen järwi'', där not drogs, för at finna elden.

:Wietiin wesille nuotta, 
:Liemon wienoon weteen, 
:We-ettiin, wennättiin, 
:Liemon wienossa we-essä... 
:Saatiin sären kalooja... etc.


====='''LIETO-LEMMINGÄINEN'''=====
En stark Roddare, af ''Wäinämöises'' Sjö-gastar, den han satte at ro sin nya båt:

:Sitte wanha Wäinämöinen 
:Pani Lieto Lemmingäisen (soutamaan); 
:Äsken keikku wenehen keula, 
:Purajasi puoren nokka... 
:Souti päiwän suo-wesiä, 
:Toisen päivän maa-wesiä, 
:Kolmannen Emä-wesiä, 
:Laski laiwansa kiwelle 
:Kiwellekko wai hawolle, 
:Waikko hauwwin hartioille...


====='''LlNNA-KANGAS'''=====
et gammalt Fäste i ''Pavola i Sijkajoki'' Socken. Item, mellan ''korsu'' gästgifvare-gård i ''Pavola'' och ''Pattijoki'' af ''Salo'' Socken i Österbottn; där äro 8 portar af et gammalt Slott. Flere sådane, af lika namn, finnas här i landet.


====='''LINNAT'''=====
Slott, fästen, skansar och borg: månge sådane aro i Österbotn och Finland på högder och branta berg anlagda gammeldags-fästen och borgar i ''Rundlar'', til försvar mot fiendtligt anfall, hvarföre de kallades i fordna sagor, ''ormar, drakar'', m.m. i anseende til utseendet. Innom de samma försvarade de sig, och nedkastade stenar på fienden. Sådane fästen, anlagde af Konung ''Erik Emundsson'' eller ''Väderhatt'', hvilken intog sjelf, såsom ''Holmgårdska'' Hofvets skydds-herre, med sin sjömagt, ''Finland, Estland'' och flere ''Östra'' orter, som nu velat draga sig undan Sveriges Herravälde, syntes sedan i långliga tider ''därstädes''. Sådant har skedt vid är 930.

TORGNY ''Torgnyson'', Uplands Lagman, hvars skägg betäkte hela bringan och låg ned på hans knän, i sin tid den visaste och en vördig man, talade på Riksmötet i Upsala vid år 1023 och sade: at hans Farfader ''Torgny'' hade bivistat Konung ''Erik'' Emundssons segrar i ''Finland, Estland, Österbotn'' – &c, och han förebrådde ''Olof Sköt-Konung'', at han vårdslösade sina ''Östra Skattländer'', Se ''Trägårds'' utdrag af ''Ol. v. Dalins'' Sv. R. Hist. p. 204, 182.


====='''LINTUINEN'''=====
Et Björns heders-namn, för dess snabbhets skull. ''Ohtoseni Lintuseni, Kaunoiseni Kultaiseni''.


====='''LINTU-KOTOLAINEN'''=====
Et slags små Dvärgar i ''Turian maa'', som troddes föra strid med tranor, och kunde et par af dem ligga på en tunn botn. Et gammalt rykte och tradition är ibland Finnarne, at sådane små menniskjor existerat, hvilka krigat med tranor, och af dem blifvit öfvervundne. Finnarnes imaginerte ''Lille-pytter'', och Svenskarnes ''Andwar'', en dvärg, fången i en gäddas liknelse, som gaf til at lösa sig en otrolig skatt, hvarpå den ohyggeliga ormen ''Fafnis'' låg, som blef dräpen af ''Sigurd'' Fafnis baneman.


====='''LOAUS eller LAUS'''=====
En Skogsmagt för Renar och Elgar, som anropades vid Ren-jagten – Se dess hustru, ''Pohjan Eukko, Loweatar'' eller ''Laheatar''.

{|
|
:Loaus, Pohjolan Isäntä 
:Anna mulle aika lintu 
:näistä puista puhtaista, 
:Warwuista walanteista; 
:Siitä mä sitten hywää kiitän, 
:Siitä kuuluwa kumarraan, 
:Kuins sas annat aika linnun, 
:Kotosixi tuomisixi...
|
:Loaus Nordens Husbonde, 
:Gif mig et fullkomligt Rodjur 
:Af dessa mina rena trän, 
:Släta (qvistlösa) giller-stickor, 
:Därföre skal jag sedan tacka den goda, 
:Buga mig för (hedra) den beryktade. 
:När du nu ger en dugtig Elg, 
:Til hemkomst gåfvor, at fägna hem-folket med.
|}


====='''LOUHI'''=====
''Pohjolas'' Hustru, den kalla nordens maka, eller ''Louhiatar'', Qvinnor eller Nympher, som rådde öfver Nordanfjäll, och bodde i yttersta Nordens Skogar. Se ''Hongas''.

''Louhi'' skulle svalka med Nordan, at ingen hetta eller inflammation kom i öpna sår.

:Louhi Pohjolan Emäntä, 
:Wetyöön wetinen lumme, 
:Kahden puolen kämmentäni 
:Tulen tuiki polttamata, 
:Walkian warastamata.


====='''LOUHIATAR el. LOWEHETAR'''=====
beskrifves som en arg trollkona; förordsakade många plågor, såsom tandvärk, styng. Risen m.m. Hennes Character är:

:Portto Pohjolan Emäntä, 
:Lowehetar wanha waimo. 
:Selin tuulehen makasi. 
:Persehin pahaan sähän, 
:Toki tuli tiinehexi, 
:Ahawa kohullisexi; 
:Tuota tyyty, Tuosta täyty, 
:Tuosta paxuxi panihin, 
:Lihawaxi lijtettyi... 
:Teki poikoa yhexän, 
:Yhestä wattan wäestä...

Item ''Suen Emuus'', födde ock vargen ur sin qved. ''Kohussansa koiran kandoi, suwen muissa suolissahan, penin alla pernohinsa''...

Hennes Söner voro ''Ruho, Rampa, Perisokia'', samt dessutom hundar och andra rifvande djur.


====='''LOWEEN'''=====
''langeta'', falla in ecstasin och vandra utom kroppen til Wallhall, i synnerhet hos Lapparne til ''Jabmiaimo'' – Se ''Saiwo-neides''.


====='''LUGUT'''=====
ord, som mumlande läsas öfver järnskador och contusioner, eller andra hexerier, at förgöra någon. Sådane läxor läsas med mycken andägtig mine, med blottadt hufvud; sådane voro de Svenskars ''gallrar'' och ''Odens galder''. Se ''Synnyt, Aloen-järvi''.


====='''LUMOUS'''=====
var en konst, at göra sig hård mot skått, förgift, andras trolleri, ormbett och så vidare; ja, at kunna bevara sin boskap. Sina hus förvara de för eld med åskviggen, sina res-slädor med menniskjo-ben – Vid Rättegånger ansågo de sig för stora advocater och oöfvervinnerliga, om de buro hos sig korp- eller ormsten, ormskallar, grod lår-ben, o.s.v.


====='''LUONOTTARET'''=====
3:ne raska Möjor, som i ''Ilmarises'' smidja, mjölkade af sine egne bröst tre slags järn, såsom nedanstående ''Smed-Runa'' ger vid hand.

''Luonnottarat'' äro i sjelfva verket ej annat än naturens värkningar vid järnets tilverkning; därföre kalla ock Finnarne dem sjelf ''Raudan-haltiat, Emuset, Tyttäret, neijet, jotka synnytit rautaa''. Visan eller ''Runan'' berättar således:

{|
|
:Kolme oli neittä Luonotarta, 
:Yxi lypsi mustan majjon, 
:Toinen walkian walotti, 
:Kolmansi punasen maijon. 
:Joka walkian walotti, 
:Sijt on tehty rääky-rauwwat. 
:Jokapa punasen piiotti 
:Sijt on tehtynä teräxet; 
:Joka lypsi mustan majjon 
:Sijt on tehty mellot rauwwat. 
:Ei rauta paha olisik, 
:Ilman käärmeen kähytäk, 
:Maon mustan muojuitak. 
:Hoss sinua rauta raukka, 
:Ettsäs sillon ollu suuri 
:Ett kowan kipusakaan el korjakaan, 
:Kuinssas maitona makaisit, 
:Hettiessä heiluvassa, 
:Wenyt wehnässä tahassa, 
:Sepon Ilmarin pajassa, – &c.
|
:Trenne Jungfrur voro värksamma i naturen, 
:En mjölkade ''svart'' (mörk) mjölk, 
:Den andra lät drypa ''hvit'', 
:Den 3:dje en ''rödbrun'' mjölk. 
:Den som lät sqvala den hvita, 
:Däraf gjordes det spröda ''kallbräkta järnet''; 
:Den som neddröp (fälde) den röda 
:Däraf äro ''stål'' tilverkade; 
:Af den svarta mjölkade mjölken 
:Äro de bästa, segaste ''stång-järnen''. 
:Ej vore järnet sjelf så elakt, 
:Utom ormens ondskefulla hväsande, 
:Den svarta maskens etterfulla illska. 
:O! du stackars järn, 
:Du var ej då stor, 
:Ej heller mycket svedande eller vacker, 
:Då du låg än som en mjölk 
:I den gungande hängdyn (flyn), 
:Töjdes som en hvete-deg 
:I Smeden ''Ilmarises'' hytta, –
|}

Se vidare ''Helka'', som kallas ''Ite Raudan-Emuu'', järnets moder, ''ja näitten Tytärten äiti'', och mor åt dessa 3:ne flickor.

De ''Braminer'' i Indien tilbedja äfven, utom den Högste Guden, 3 andra gudomligheter, ''Brama, Isuren'' och ''Vischnou''. Se ''Gotfrid Less Geschichte der Religion'' I. Th. p. 424 utgifven i 8:o i Göttingen 1784.


====='''LUONOTAR'''=====
är lika med de 4 mjölkströmmar, som i ''Edda'' säges hafva runnit af koen ''Audumblas'' spenar. Tör hända Finnarne härtil alludera vid järnets smältning och tilverkning. Tör ock betekna de 3 Nordens gudomligheter ''Oden, Thor och Frigga''. Se ''Kawet''.


====='''LUPI LUPPA'''=====
En luden Skogs-Gud, Faunus, eller en Satyr. Se ''Ukkonen''.




==<center><big><big><big>'''M'''</big></big></big></center>==


====='''MAAHINEN'''=====
-sen, alt hvad af jorden tros fastna, såsom räform, utslag, exanthemata – Et slags små-andar, ''Elfvar'', som en vis Gubbe på Holmön uti Qvarken i Wästerbotn trodde ligga vid tröskgårdarne, och förböd därföre kasta hett vatn ut, at de ej må skållas – deras små ben sade han sig hafva funnit i skogar. Han lefde än 1760 och var en ''Swedenborgian''; de troddes dansa, hvaraf är elfve-dansen, och bo vid stenar, träd-rötter, i hus, under gålf, vid husknutar och trösklar, oroade någon dem til förtörnelse; så fick han skorf och utslag; hvarföre de borde först påhälsas vid inflyttningen til nytt hus och blidkas med salt, malt och bröd, eller messing skrapad i mjölk. Dödade någon dem, så blef han sjuk. ''Swedenborg'' såg dem vid Stockholms brand 1759 som myror, pissa på en husvägg och fläcka ut elden, som ock där stadnade och huset blef conserveradt. – Ingen fick kasta sit vatn utan farhåga af skada eller åkomma. En ägta ''Ceylonernes'' sats efter Pythagoras i Ostindien, at man först bör sopa med qvastar för sig, för än vatten kastas, at ej dessa elfvar må dö. Se ''Kati, Meri-kati''.


====='''MAAN-EMONEN'''=====
''Ukkos'' hustru; gaf styrka åt de svaga. ''Nouse maasta maan Emoinen, wäixeni woimaxeni'' – v. ''Ukko''.


====='''MAAN-HALTIA'''=====
En Rådare i gårdar, som visar sig under menniskjo-hamn, som en gammal gubbe eller käring, och stökar om nätterna. Se ''haltia''.


====='''MADER AKKA'''=====
En af de Lapparnes Gudinnor, som äro på jorden; som emottager af ''Radier'', det af honom belefvada eller med anda försedda fostret, och lefvererar det åter straxt til dess dotter ''Sar-akka''.

Qvinnan ''Maderakka'' är med sina 3 döttrar, ''Sarakka, Uxakka och Juxakka'', Qvinnorna til hjelp. Lapparne offra til henne, at hon skall tillåta sina döttrar, at tjena qvinnorne. Några säga, at denna ''Maderakka'' sjelf hjelper qvinnorne, i det hon bemänger sig i en hvar sina döttrars gärning. ''Sidenius''. Jämför ''Neity Maria Emonen''.


====='''MAHNA'''=====
Et Svenskt troll och Jättinna; sådana äro många i de fordna sagor – Jämför ''Hattara, krakla''.


====='''MAMMA'''=====
En underjordisk troll-kona, maskarnes och ormarnes Moder. ''Mikä nosti Mamman maasta, tielle teuhakehtamaan, kartanolle kapsamaan''. R. 


====='''MAMMELAINEN'''=====
eller ''Mammeloinen'', En faselig kött- och ben-frätande troll-kona; ordsaken til tandvärk; dess beskrifning är:

:Mammelainen maasta nousi, 
:Kolmikanta kaukahasta, 
:Lihan syöjä, luun puria, 
:Weren urelta wetäjä.


====='''MAMMOTAR'''=====
n. pr. fæm. ''Matoin Emuu'', ormars alstrerska. Anses äfven för en Sten-patronessa, hvarmed skatter betäckas. ''Kiwi kimmon kammon poika, Syöjättären syämmen syrjä, Mammottaren maxan pilppu''.

En af furierne och underjordiska troll, som tros förvara i jorden nedgrafna gamla skatter. ''Hecate'', Plutonis uxor inferorumque regina. Se ''Kratti, Arni, Haltia''.


====='''MANALA'''=====
den samma som ''Tuonela''. De dödas rike. Häraf är talesättet: ''Jo se meni manalaan eli manalle'' han tog farväl af verlden.

''Manala'' eller ''Tuonela'' är Göthernes ''Glitnis'', döden, eller underjordiska Riket, hvarest ''Gandel, Skagel'' och ''Geirskagel'' lupo med brinnande ögon kring dödsens marker (det är i ''Tuonela'' eller ''Jabmiaimo''); förskräckelse, ångest, qval och elände voro i deras följe, och det var en ängslan, at se dem. ''Tuoni'' eller ''Glitnis'' har här utbredt alla sina förskräckelser, hvilka ''Thors'' moder (''neity Maria Emoinen'' eller ''Mariatar'', hvilket liknar de Påfviskas sats), med sina böner hindrat, at ej få utbredas öfver jorden. Se ''Tuonela, Jabmiakka'' och ''Jabmiaimo'' – I ''Manala'' var ock en Pegasus eller Skjutshäst, at föra fram plågorne efter järn-skador. ''Hikowaako Hijjen Ruuna, kastuuko Manalan karwas. Tietä tuonne juostessahan''.


====='''MANALAN MATTI'''=====
döden, härskande i ''Tuonela'', eller ''Tuonen Tuomas. Manalan Matti'' samma som ''Loke'' eller ''Charon''; förde de döda skuggor öfver floden til ''Tuonela'' eller ''Manala''. Finnarnes ordstäf är, då de blifva gamla, ledsna vid at lefva och tro sig ej mer blifva gifta: ''Manalan Matti minun naipi, ja Tuonen Tuomas mun perii''.

''Marta'', samma som ''Tuoni''.


====='''''Neity'' MARIA ''Emonen'''''=====
anropas ofta i de af hedendom och Påfvisk lära blandade vidskeppeliga Runor, som utan tvifvel äro sammansatte för ''Reformations'' seculum. J. ''Maria'' är i alt en förträffelig hjelperska, i synnerhet vid barnsbörder, sjukdomar, pest, blod-sår och eldens upkomst.

:Neity Maria Emonen, 
:Mesi keittä kielelläsi, 
:Sima suussasi suloa, 
:Konnan kuohuun kowaan

tilredde smörja til ''ormbett''.

Är ej heller oförfaren ''til sjöss'', ty det heter: ''Neity Maria Emoinen, itek airollen asehin, Tungeixen Tuho kätehen'' – grep sjelf til årarne.

Beskrifves såsom en god Baderska, Barberska, Apothekerska, olje- och flått- kokerska, til allehanda sår-smörjor, med Silkes Robe och långt släp, samt med en gullslef i handen.

Vid skador eller sår af järn heter det:

:Jos rauta pahan teköö, 
:Teräs hieno hilpasoo; 
:Neity Maria Emonen 
:Pistä sormesi sulonen, 
:Reikään revenneseen, 
:Hienot helmasi kokoak.

Se ''Helka. Neity Maria'' och ''Jesus'' anropas i parallel, til ex. mot ''Rutto''.

:Isäni ikunen JESUS, 
:Esivanhemman Jumala... 
:Tuoltama anon apua, 
:Isältäni Jesuxelta, 
:Emoltani Marialta, 
:Näihin töihin työlähiin: 
:Neity M. Emonen 
:Tule tänne tarwitaan... 
:Woiteles metisin siiwin...

Se ''Mader-akka''.


====='''MARIATAR'''=====
berätta de vidskeppelige hafva varit J. ''Marias'' dotter. Hon kallas:

:Mariatar kaunis waimo, 
:Tu-us pikku kattilansi, 
:Jolla werta keitetään, 
:Jolla ma hurmeen tymeen, 
:Weren wuotamattomaxi... 
:Punasta putoamatak – &c.


====='''MÄNNINGÄISET'''=====
el. ''Menningäiset'', Kyrkspöken, Vålnader, bodde i grifter, bergsskrefvor och öknar; skrämde folk. Se ''Kejjuset'' och ''Köpeli''. Men Biskop ''Agricola'' föreger dem vara Gudar, som befordrade ägtenskap; hvarföre Probsten Doct. ''Idman'', i sin afhandl. om Finska och Grækiska Språkens gemenskap, deriverar ordet af grækiska ''υμην'', Hymenæus, Nuptiarum Deus – ''Suidas''.


====='''MEHILÄINEN'''=====
''ilman lintu'' – En honings-fogel eller ''Trochilus''; ''Linn''. Den minste och lättaste af alla foglar. I Troll-Runor, et honings-bi eller Vise, som skall efter ordres ofta flyga öfver haf och fält, at hämta honing, mjöd, olja, med mera sött, de sjuka til vederqvickelse och trollen til smörja. t.ex.

:Mehiläinen ilman lintu, 
:Lennä tuonne Tyyhyttele 
:Yhexän meren ylitse, 
:Meren puolen kymmenettä... 
:Tuo mettä mehtolasta, 
:Simoa Tapiolasta, 
:Kipiälle woitehexi, 
:Wammollen parantehexi... 
:Wojjak yldä, wojjak pääldä.

Denne honungs-fogel var ock utftäld för Snaror; därföre önskas honom lycka på resan, at hämta honing.''Käy kuin kehää myöten päiwän permetä samoa''. Se ''Karilainen''. Ja, ''Mehiläinen'' flög högre än de som göra luft-resor med aëroflatiska machiner; ty han skulle flyga öfver om stjernorna och in i himmelen, som en ''Mercurius'', och hämta honungs-salfvor och smörjor för brännsår: det heter:

:Mehiläinen ilman lintu, 
:Lennä tuonne, jonne käsken, 
:Yli kuun, alati päiwän, 
:Taiwon tähtein ta-ati, 
:Otawaisten olka päitten; 
:Lennä Luojan kellarihin, 
:Kamarihin kaikkiwalllan; 
:Pistä siipensi simahan, 
:Kasta kaapunsi metehen, 
:Höyräytäk höyhenensi; 
:Tuo simoa siwessänsi, 
:Kanna mettä kaapussansi 
:Kauan rahnoin pahoin, 
:Tulen tuiki polttamihin.

''Item:''

:Mehiläinen ilman lintu, 
:Käy kuun keheä myöten, 
:Päiwän päärmättä samoa... 
:Tuuok mettä Mehtolasta, 
:Simoa Tapiolasta... 
:Tuo simoa siiwelläsi, 
:Mettä kielensi nenällä... 
:Wojjak yldä, wojjak pääldä, 
:Kerran keskeä rapaja.

Se ''Neity Maria''.


====='''MEHTOLA'''=====
En ren barr-skog; annat än ''Tapiola''. En skogsbygd, där skogs-djur, foglar, bien och andre skogens håfvor vanckade – ''Item, en skogs-Guda-magt, Pan'': anses ock i Runor, som en ''Skogs-Fru'' rådande öfver djur och foglar. De titlar, hvarmed hon under tilbedjandet behedrades, äro: ''Mielus Mehtolan Emäntä'', du benägna Skogs-värdinna:

{|
|
:Metän Ehtosa Emäntä, 
:Mielly mejjän miehiimmäk, 
:Antamaan ainuasi, 
:Omas ojentamaan, 
:Mielusasta Mehtolasta.
|
:Du välviljoga Skogs-värdinna, 
:Var benägen åt oss Skogsmän, 
:Til at gifva ditt enda, 
:Räcka åt oss ditt egna, 
:Af den luftiga, nöjsamma, skogsparken.
|}

Hon dref harar i gillren och vippsnarorne i lag med ''Ukkonen'' hvarföre harfångarne bedja:

:Puhas Mehtolan Emäntä, 
:Metän kultanen Kuningas! 
:Kuk on laiska kulkemahan, 
:Sitä sijmalla siwalla, 
:Karkota kari perällä, 
:Mieluusta mehtolasta...

Se ''Ukkonen''.

Ifrån ''Mehtola'' och ''Tapiola'', skulle ''Mehiläinen'' anskaffa honing til sår-smörja. Se ''Mehiläinen''.


====='''MERI-TURSAS'''=====
En strand-bo; kallas ''partalainen'', dels för det han vistades vid hafs-stranden, dels för sit långa våta skägg, hvarmed han krystade Pohjolas dotter som blef moder för 9 barn, alla afgrundens foster. Se ''Pohjolan imbi''.

:Syndy Neitsy Pohjolassa, 
:Impi kylmäsä kylässä, 
:Jok ej suostu sulhaisihin, 
:Mjelly miehijn hywiin; 
:Kuin tulowi immintuska, 
:Pakko neitosen panexen, 
:Syrjin syöstäxen mereen, 
:Kalsoin aaltoin ajaxen. 
:Meri Tursas partalainen 
:Teki neiden tijnehexi, 
:Meren kuohuilla kowilla, 
:Weden wankan waalehilla; 
:Teki poikoa yhexän, 
:Yhestä watanwäestä; 
:Pijlotteli poikiahan 
:Alla wijden willa waipan 
:Sarka kauhtanan kahexan; 
:Nimitteli poikiahan: 
:Minkä pani pakkaisexi – &c.


====='''METELIWAARA'''=====
Se ''Waarat''.


====='''METZISTÖ'''=====
En skogs-lund, där afguderi bedrefs. Item, idolum, forte Priapus. – 2. ''Reg. '' 23; 6: 7.


====='''METZÄN-EUKKO'''=====
''Tapios'' hustru, ''Metän Emäntä''; anroptes af Jägare, at gifva villebråd. Syntes stundom, då hon var gunstig med gyldene ringar och insvept i gyldene duk. – Men onådig viste sig med ringar af vidje-länkar och med ris-ruska. Henne til heder skulle sjungas ''Messän miehin wirsi'', då man gick ut til skogs: Hon var ej blid då Jägaren sjöng:

{|
|
:Mielestä Metän Emännen, 
:Usein hywän Emännän 
:Sormet kulta sormuxisa, 
:Käet kulta käärehissä, 
:Jotk on soaanut<ref>''Soaanut'', Savonica pronunciatio, pro ''saanut'', har fått.</ref> annillahan; 
:Usein pahan Emännän 
:Sormet wihta sormuxissa, 
:Käet wihta kääreissä, 
:Aina auttamattuessa.<ref>Locat. cas. a auttamattuen – essa – är altid, utan at hjelpa –contractum pro auttamattomuessa – a auttamattomuus -uuden hjelplöshet, ogunst.</ref>
|
:Alt efter Skogsvärdinnans godtycko, 
:Är den goda Mors 
:Finger understundom i gullringar, 
:Händerna inveklade i gulldukar, 
:Som hon fått med sina gåfvor; 
:Men ofta då mor är ond, 
:Äro fingren med vidjelänckar prydde, 
:Händerna omvicklade med vidjor, 
:Och altid då hjelplös.
|}

Då ''Wäinämöinen'' slog på sin citra, kom ock Skogs-gudinnan med alla sina skogsdjur, at lyss på den härliga musiken: ''Itekkin metän Emändä, rinnon aidalle ajain''. Se ''Wäinämöinen''.


====='''MIEHEN SYÖPÄ'''=====
Anthropophag, menniskjo-frätare – troddes vara i Norrska Lappmarken; dit hänvisas sjukdomar: ex. gr.

:Mennekkös sinne sekahan (näml. til Rutian koski) 
:Tuol on muutkin murha-miehet 
:Miehen syöpähän kylään, 
:Lapin maahan laukiaseen, 
:Pohjan pitkähän perään...


====='''MIESTEN SYÖJÄIN KYLÄ'''=====
var i ''Kyrials'' land, eller den ort i ''Kyrials'' botn, högft i Norr i Finland, där starke Resar och Anthropophager förfärade de ankommande; se föregående ''miehen syöpä''. Efterföljande saga besannar det. När ''Domar'' (Upsala Kung) ännu var ung och låg uppå sjön, för at förvärfva sig ära och rikedom, blef han genom en häftig storm drifven emot ''Kyrials-botn'', eller til det stycket af Finland, som ligger högst i ''Norr'' (Kemi, Cajana, Paldamo, Sotkamo, där ''Hijsi'' bodde och andre Jättar i berg; ty landet var än segelbart den tiden, emedan skeps-vrak ännu i dag finnas i flere moras i Kemi Socken). Han kastade sit ankare under en stor och mörk skog; han betäckte stranden och gick up, at bese landet. Där råkade han ''Hallgrim'', en ''Rese'', som var, för sina krafter och än mera för sina många konster, den farligaste. Hela vägen til hans kula var betäckt med nakna hufvudskallar och multnade ben, efter dem som han mördat och upätit. Hans grymhet var intet mindre än hans krafter, och det var et vidunder i naturen, hvars blotta åskådande kunde injaga en skräck hos det modigaste hjerta i verlden. Alla de som hördt hans namn, hyste en räddhåga för honom. Men ''Domar'' mötte honom utan fruktan. Deras strid var svår, men ''Risanöth'' (et svärd, det ''Rolf'' tagit i ''Grims'' kula; hörde Ynglinga-stammen til; dess sår läktes aldrig; slog genom sköld och hjelm), som den tiden var i Domars hand, behöll segren. ''Hallgrim'' föll, och ''Domar'' gick in i hans kula, hvarest en större rikedom, än han någonsin tilförene sedt, lyste honom i ögonen. Alla väggar voro klädde med sköldar af blänkande silfver, samt hjelmar af klaraste guld. Där hängde åtskilliga horn med ränder och bilder af den dyraste metall inlagde.


====='''MIKKELIN ''päiwä'''''=====
En stor högtid hos Norr-finnar; Se ''wuoden alkajaiset''. Alla hästar tagas då in i stall; fodras med öl, korn, granris och hermelins kött, som skal præservera dem för hufvudsjukor, m.m. Boskapen drifvas tidigt och utan ljud i fähuset, om eljest väl skall gå. Se ''Ristin päivä''.


====='''MUNNU'''=====
En oculist i gamla Runor. ''Munnu silmän Tytteriä''. Item, en af Nordens möer, som anropas af häst-gällare, at hämta is, rim och kyla. Texten säger:

:Munnu silmän tyttäriä, 
:Höyhenes panuttaria. 
:Tuuwwos hyytä Pohjolasta, 
:Jäätä kylmästä kylästä, 
:Sillä hyyllä hyytele, 
:Jäällä tuolla jäähyttele, 
:Pistän hyyn hyppyseni, 
:Jällä jäähytän käteni, 
:Teen tulen tehottomaxi, 
:Walkian warattomaxi...


====='''MYRRYS MIEHET'''=====
de samme som ''Indomiehet'', trollkarlar och vidskeppelige, som dels med läsningar, ''lugut, synnyt'', spåttande, flåsande och på-blåsande, med troll- Runor, ''synnyt'', tro sig bota ormhund- och vargbett, eldskador m.m. 




==<center><big><big><big>'''N'''</big></big></big></center>==


====='''NÄKKI'''=====
Neptunus, Svenskarnes ''Åge''. Se ''Weden-Emo'' – Efter forntidens berättelser och skrock-sagor (Se ''Urban Hjernes Flocker'' om flere hafs-fruar). Här i Finland beskrifves ''Näcken'' med långa utslagna hår naken visa sig på vatn, i solsken, på stenar vid forssar borsta och kamba sig, eller ajustera sit ljusgula hår äfven stundom sjunga (utan tvifvel en Siren sång eller Crocodils gråt, at låcka barn til stranden, och simmare i vatnet, dem hon kramar så at de blifva kål-blåa, suger deras blod m.m. Hvilket i sjelfva verket är kramp- eller seno-drag.) Käringar och utlefvade Sjö-gastar kunna skräma lätt-trogna med tusende ''Näck-'' och ''hafs-fru sagor'', Se ''Ahti''.

''Näkken'' och alla de små guda-magter, som bo i de våta Riken, voro alla framkomne, at höra ''Wäinämöises'' sång och harposlag, hvars like de aldrig förnummit. Se ''Wäinämöinen''.


====='''NEITONEN NOROSTA'''=====
En vattu-nymph; bodde i våta dälder; kylde och svalkade. Af dess bröst-mjölk upväxte björkar. Hon anmodades af häst-gällare, at förtaga eldens eller det heta järnets kraft.

:Nouse Neironen Norosta 
:Wuotehilta hyisen poijan, 
:Jäisen lapsen lappeasta; 
:Weä wijttasi wilusta, 
:Hamehensi hallan alta, 
:Heitä pahoilllen potowan 
:Kaatoowallen kattehixi; 
:Jottei poikasi potoisi 
:Kaatowaisi kannettunsi, 
:Jonk on huntu huutehessa, 
:Iho lijwi iljannessa, 
:Pajjan kaulus kaikkalassa.


====='''NEMAGWELLE'''=====
En af Lappska jordiska Guda-magter, hvars hjelp ganska få meddelas. De få endast dess bistånd, som första gången omdöpas; ty Lapparne döpas med ''troll-döpelse'' mer än en gång; hvilket sker således, at när menniskjan blifver sjuk, gifver man henne et annat namn, och öser vatn på henne med dessa ord: Jag döper dig i detta namn N. N. och du skall lefva i detta namn N. N. De som få således troll-namnet, få äga, tillika med namnet, ''Nemoigwelle''. Som denne Lapp ser ofta ''Nemoigwelle'' gå för sig öfver bäckar och moras; så har han honom ock när han skall gå tilkyrkan. Han dricker ock ''Sarakkas'' blod i samma bäck, hvar nemoigvelle står. ''Sidenius''.


====='''NEURERNE'''=====
äro stammen til ''Finnar'', Lappar och Esthlänningar, som i Språk mycket liknat Hebreerne.

Se ''Trägårds'' Utdr. af Dalins ''Sv. R. hist. I. Del. Cap, 13, §. 3. pag. 13''.


====='''NOIDER'''=====
Lapparnes troll och vise män, som falla i dvala, under en viss sång; och hämta ifrån långt aflägsna orter något i barmen, samt berätta hvad de sedt och hördt, under sin vandel utur kroppen. Finnarne kalla denna ecstasis, ''langeta loween'' – Om Finnarnes ''Noidat'' och ''Myrrys miehet'' har man ej hördt sådant; utan endast, at de hoppa i raseri och gnissla med tänderna, som kallas, ''olla haltioisaan''. Se ''Myrrys miehet'' och ''Indomiehet''.


====='''NUJJA-SOTA'''=====
eller ''Kluppu-sota'', Klubbe-kriget i Finland 1597. På flere ställen i Finland, Tavastland och Österbotn hölts sådane klubbe-batailler. I Padasjoki by i Tavastland på åkern vid Nystelä by har i Konung Carl IX tid år 1597 klubbe-kriget ock gått för sig, såsom ock på flere orter i Finland; hvarföre ''Säxmåki, Ilmoila, Gamle-Carleby'' jämväl äro af klubbe-kriget märkvärdige. Nästa holmen vid Nystelä åker, på hvilken de slagne blefvo begrafne, heter än ''Nujja saari'', i.e. insula clavorum. Menniskjo hufvud skallar synas där än i dag.

Hertig ''Carls'' afsägelse gjorde öfver hela landet mycket buller. Särdeles utblossade lågan i ''Öserbotn'' och Finland. Bönderne hade därifrån kommit til Hertigen och klagat öfver det betryck de ledo af ''Clas Flemmings'' Rytteri: sedan, då de nu blifvit upmuntrade, och hörde, at Hertigen af missnöje tagit afsked, blefvo de aldeles obändige: en af dem ''Bengt Poutu'', samlade en stor svärm af sine likar, angrep dessa Flemmings Ryttare, ehvar han dem råkade, och öfvade på dem all barbarisk grymhet; hvaribland äfven Lagläsaren ''Erich Olofsson i Woitby'' mördades, för det han ''höll Rustning''. Allmogens hop öktes derpå ansenligen, och valde sig en ny anförare. ''Jacob Ilkainen'' eller ''Ilkk''a från ''Ilmola'' Socken i Österbotn, af hvilken detta buller kallades ''Ilkkainens'' krig eller, af dess vapen, ''Klubbe''-kriget.

Afsigten var nu icke mindre, än at anfalla ''Tavastland'' och ''Carelen'', jaga därifrån hela Konungens (''Sigismunds'') rytteri, upbränna eller sköfla ''Clas Flemmings, Axel Kurks, And. Bojes'' och ''Anders Larssons'' gårdar, samt aldeles förstöra Åbo Slott.

''Clas Flemming'' ryckte up med sit krigsfolk från Åbo den 23. Dec. 1596, tågandes til ''Birkkala'' i Öfredels härad och ''Björneborgs'' Län, där ''Bonde-hären'' vid ''Nockia'' Sätes-gård hade sit hufvud-läger. Han lät skjuta några Falkonet-kulor genom husen, hvaraf Bönderne förskräktes.

''Ilkkainen'' drog sig om natten tilbaka in i en stor skog, som skiljer ''Tavastland'' och ''Österbotn''; men förlorade i afvikningen några 100 man. Han blef sedan fängslad och afrättad. Antalet på de Bönder, som fallit i detta fält-tåg, var grufveligt, och har stigit öfver 11.000, hvilket för ''Österbotn'' var en obotelig skada.


====='''NYKYRI'''=====
Se ''Sotakedot''.


====='''NYRKES'''=====
gaf Ickornar. ''Nyrkkes'' bodde sjelf i granskogar. Se ''Hittavanen''.




==<center><big><big><big>'''O'''</big></big></big></center>==


====='''OHTO'''=====
''Ohtoinen'', Et Björnens namn i Runor, för dess breda änne och stora hufvud. ''Tapios'' starkaste djur. – Se ''Tapio''.

Han anropas, at ej röra vid Boskapen (som kallas ''sonda-reidet''). Och skulle han vela pröfva sina tänders och ramars styrka så hade han därtil stockar och stenar. Dock om hans maj:ts grymhet vore alt för stor; så anropades Skogs- Gudinnan Tapio, at hon ville styra björn, och göra månan för honom mörk, sänka himmelen i moln, och förblinda hans ögon, på det han ej må se kona, som skulle vara i hans ögon som stenar och stubbar. Se ''Sini sirkku''.

''Ohtos'' födelse och höga härkomst alt ifrån himla hvalfvet och Sju-stjernorne, med ''J. Mariæ'' tilhjelp, beskrifves i följande ''Ohtos-synty'' eller ''Archæologie'', ifrån Kuopio i Savolax.

{|
|
:Misä Ohto synnytelty? 
:Mesi kämmen kääunyteldy? 
:Kuun luona, tykönä päiwän, 
:Otawaisten olkapäillä: 
:Sieldä on maahan laskettuna 
:Hihnoisa hopeisisa 
:Kuldaisisa kätkyhisä. 
:Neityt Maaria Emonen 
:Wisko willoja wesillen 
:Kapalolta kuondaloita, 
:Selwälle meren selällen 
:Lakeelle laineellen; 
:Nuoita tuuli tuuwwitteli, 
:Wein hengi heilutteli 
:Nenään metisen njemen, 
:Saloja samoamaan, 
:Pohjan maita polkemaan: 
:Ellys pilloja pityö 
:Häpeseen hämmendyö, 
:Emosi sinun epäsi; 
:Elä sorra sonda reittä, 
:Koaha majjon kandajata 
:Enembi on emoillen työtä, 
:Suuri waiwa wanhimmalle, 
:Kuin poika pahoin tekee, 
:Lapsi kangein asuu: 
:Kule sikana siwuhte, 
:Wierihte wein kalana: 
:Tule tuwissa tulille, 
:Ilman Immin tietämätä.
|
:Hvar är ''Ohto'' född? 
:Gull-ramen vänd som et barn (vaggad)? 
:Hos månan, nära vid Solen, 
:På axeln af karlvagns-stjernorne: 
:Dädan är han nedsläpt 
:I silfrade remmar (seltyg), 
:I gyldene vaggor. 
:''J. Maria'' den lilla modren, 
:Kastade ulltappar på vatten, 
:Lindor som flagor, 
:På de klara hafs-fjälarne, 
:På de vida vågorne; 
:Dem vaggade vädret,
:Vatu-draget omgungade dem 
:Til en honings-rik udd af näset, 
:At springa i skogarna, 
:För at tråka de Nordiska länderne: 
:Gör ej hvad elakt och rasande är, 
:Blanda dig ej i det nedriga (skamliga) 
:Din mor förbjöd dig det; 
:Förtryck ej det gönings orena låret,
:Fäll ej mjölk-bäraren: 
:Mera har din moder at göra. 
:Din fosterska har stort besvär, 
:När sonen gör illa, 
:Dess barn förhåller sig argsint (styfsint); 
:Far förbi som et svin, 
:Där nära bredevid som en fisk i vatnet: 
:Kom hemma vid til vårt vistnings-ställe, 
:Utan at dejan vet deraf.
|}


====='''OLLIN ''päiwä'''''=====
Olsmessan; då tordes ingen bärga hö, af farhåga, at om då rördes vid något boskaps-foder, så skulle björnen göra skada. Då slagtades och åts ''Willa-wuona'' (et oklipt lamb ifrån våren), då skörden slöts, hvartil äfven tilreddes öl och bränvin. Då fåret inbars, skulle med al- och granqvistar vatn kastas öfver Tröskeln. Förr än man tordes smaka af alla anrättningarne, skulle däraf utgjutas något i vrån vid bänken i bordsändan och på golfvet, samt under ''Aaatto-koiwu'' d.ä. en helgad björklund, eller det träd, som om midsommars qvällen sättes på gården. ''Sirppi-juusto'' kokas eller bakas denna dag och ätes i Österbotn.


====='''OTAWATAR'''=====
En Gudinna ifrån Karlvagn eller Sjustjernorne, som synes varit dess make; kallas i gamla troll-Runor ''dagsens dotter''. Hon anropades til hjelp mot natt-tjufvar, och at igenskaffa det bortstulna.

:Otawatar päiwän Tyttö 
:Tule tänne tarwitahan 
:Omoani ottamahan 
:Kadonnutta kaihtemahan...

Se ''Päiwätär''. Med dessa kan Svenskarnes ''Thiodan'' jämföras, eller ''Titan'' hos de Latiner, som skulle köra solens vagn. 




==<center><big><big><big>'''P'''</big></big></big></center>==


====='''PAHOLAINEN'''=====
En ond ande, djefvul, en ond vålne, ormens stamfader – Hade ormar til briskar och söljor; hvarföre ormen titleras i troll-Runor eller dess ''Synty'':

:Mato musta maan alainen 
:Toukka Tuonen karwalllinen, 
:Rinta solki Syöjättären, 
:Paholaisen pajjan naula...


====='''PAINAJAINEN'''=====
Maran, som af mjeltsjuka ses, som en hvit nymph om nätterna under sömn; uplyser med sit sken hela rummet och trycker öfver bröstet, hvarunder de vråla och låta illa. Item ''Painajainen'', som krossar barn och gör dem vindögde: fördrifves af vidskeppelige med stål och betsman, lagdt under hufvudef. Är i sjelfva verket en nerv och convulsiv sjukdom hos barn af syra –


====='''PAKKANEN'''=====
Smäll-kalla kölden, den bistra ''Puhuris'' Son, med dess kulna och surmulna fru ''Hyyttö'' anvises til ''Kijron koski'', at tilisa den, om han vore i stånd. Mot kölden stod man nog, när man fick följande at skyla sig med:

{|
|
:Tuos mulle utunen turkki, 
:Kanna willan karwallinen 
:Jolla tuima turwellennek, 
:Ettei pakkanen palelek, 
:Kowan ilman koskematak, 
:Pakkasen palelematak: 
:Talwen ilma Taiwaellek, 
:Ettei riko riskittyä. 
:Eikä wismoille wiraak: 
:Ämmöni utunen uuwin 
:Turwaxeni tuotuwohon, 
:Päälleni pujettakohon.
|
:Hämta mig den varma svanskinströjan, 
:Bär hit den rikullige lurfviga pälsen, 
:Hvarmed jag förvarar mig mot den bistra kölden, 
:At ej kölden förkyler, 
:At ej den kalla luften får komma åt, 
:Vintern förkyla mig: 
:Den klare vinter-luften fare up under himmeln, 
:At den ej skadar någon christen el. gör någon enda lytter, 
:Eller verkar på huden rinnande fråstskador: 
:Min farfars, farmors varma edderduns paulun-säng el. tält 
:Må hämtas til min skygd, 
:Jag må påklädas, öfverhöljas därmed.
|}

Jag tror man nog skall stå sig mot kölden så väl ombyltad, utan någon trollkonst.


====='''PANNAHAINEN'''=====
En bannlyst, förbannad. Därmed förstås ofta ormen eller en elak stygga.


====='''PANULAN NEITI'''=====
En underjordisk troll-mö, hvars bindel upfattes med ödlor. Ödlan kallas därföre: ''pää-puikko Panulan nejjen'' – En af furierne; upammade ödlor och ormar. Se. ''Kyytöläinen'' – Hon höll til i ''Aluen-järwi'' djup; plågade genom elden.


====='''PANUTAR'''=====
En af ormens däggerskor – ''Juutases'' stygga dotter. ''Panattar'' den samme, förorsakade sveda och värk; åberopas äfven vid läsningar öfver sår och järn-skador. ''Rauta Ruoste hettäriä, höyhenes Panuttaria, maa isänsi, maa emänsi''. –


====='''PARA'''=====
samma som de Svänskas ''Bjära''; en troll-konornes villige tjenste-ande, hvilken skall di mjölk af främmande koer, ysta det i sin mage och bära i Smör-kärnan. Dess underliga födelse ses i Mag. ''Christ. Er. Lincquists Disp. de Superstitione Veterum Fennorum P. I. p. 53''.

För 100 år sedan, då man än förmodeligen var för skumögd och lätt-trogen och såg nog ofta spöken och elfvar dansa, hade man fått se detta kreatur, som til utseende skall varit luden, hvit och svart-spräcklig, mera rund än aflång (utan tvifvelen tjufaktig grannens katta), fötterne smala som en tranas, och 3 til antalet, liknade mycket en gammal dags slända. Då ''Paran'' klämdes imellan en dörr i et mjölk-hus och dog, sjuknade ock värdinnan samt afled straxt därefter.

När ''Para'', bjäran, är född och fått lif, efter description l.c. så säges:

:Kanna woita, kanna maitoa, 
:Tuo woita Wuoren Lukko, 
:Piimä Pirun-emäntä, 
:Pääästä piimä pindehestä, 
:Maito happaman hallusta...


====='''PARAN-WOITA'''=====
Bjär-smör, som i sjelfva värket är en sort blöt svamp i Rötmånan (mucor unctuosus flavus, Linn. Fl. Svec. 1282), bruka de vidskeplige bränna i tjära, salt, svafvel och piska med en vidja, då dess ägarinna, troll-konan, tros komma af med ömkan och visa sig, med förbön för sin tjenste-ande.


====='''PÄIWÄTÄR'''=====
En af vargens foster-möer – It. dagsens brudfrämma, den sköna morgonrådnan, som frälste Solen och månen ifrån förmörkelser, som den elaka ''Kuumet'' anstälde. Se ''Kuumet, Kuutar''.


====='''PÄIWÄIN WALITZIAT'''=====
dagväljare, namnes i Bibeln; utmärkte vissa dagar för olyckelige, af hvilka några kallades ''Katehen päiwät'' och ''Tyhjät päiwät'', då var ej godt, at så åker, ''kuiwat päiwät'' 4, 5, och 6:te i nyet, ej aldeles gillade för goda. ''Tuulen päiwä'', d. 2 Januarii, då skulle ej eld göras, af farhåga för eldsvåda nästa sommar. ''Måndag'' och ''Thorsdag'', gamla teknedagar.


====='''PÄÄSIÄINEN'''=====
en väl de Christnas högtid, men af vidskeppelige mycket vanärad. Om Påsknatten sättes än skällan på skäll-koen och lior på fähus-dörren, at förhindra de flygande troll-konors ingång.

Nu sittes hela natten, och man lyss, som det kallas. De tro sig se trollkonor flygande i luften utan aërostatiska machinens tilhjelp, höra bultas, smidas, tröskas – hvaraf spås om tilkommande ting, om årsväxt, dödsfall m.m. De flygande trollen skola ock nu föra all den ull, kohår, svansar m.m som de samlat, til blåkulla, såsom tionde åt Hin. (Se ''Norrländska troll-väsendet'' Capitain Elin). Nu tros ock, at man ser Solen dansa om morgonen. Jämför Strelings ''Physica''.

At derivera ordet ''pääsiäinen'' af Grækernas ''παιανισαι'', Pæanem aut ''apollinem'' invocare<ref>Doct. och Probst. ''Nils Idmans'' afhandl. om Finska och Grækiska Språkens gemenskap pag. 40-41.</ref> och ''παιανισμος'', Carmen ob liberationem a malis aut præteritis, aut futuris – ''Suidas'', är något tvungit, hälst Finnarne ej vetat af Pääsiäinen eller Påskas firande, förr än efter införd Christendom: häldre kan ordet vara helt och hållit Finskt, af primitivo ''pääsen-stä'' – jag blifver fri, slipper lös – och betyder ''pääsiäinen'', vi vocis, en ''lösnings, befrielses-dag'', i likhet med Ebreernas ''passah'', transitus – en öfver eller förbigång i afseende på mord-ängeln i Egypten vid första Påsk, och övergången öfver röda hafvet &c.


====='''PELLERWOINEN'''=====
En god Skogs-planteur och åkerman, dess son var ''Sämpsä'' – ''Sämpsä poika Pellervoinen''. Se ''Wennon härkä'' och ''Sämpsä''.


====='''PELLON PEKKA'''=====
eller pekko. En korn-gud; befordrade vår-sådden och gaf god vört, som kallas ''pellon maito''.

Probst. ''D. N. Idman'' l.c. deriverar namnet af Grækiska ''πηλω'' eller ''πελιθρω πηκος'', cæni el. jugeri Deus – på finska ''Pellon Jumala'', Agri Deus – ''Pellon pekkoa maistaa el. juoda'', är, dricka vört, eller buska, färskt gäsit dricka.


====='''PERKELE'''=====
djefvul; får flere namn – ''Lempo Hiisi, Piru, Pirulainen, Peiko, Pejjakas, Pejjainen, Pendele, Kilka, Kilo, paha Kurki'' – Græcis ''περκος'', niger, nigris maculis variegatus – Sv. Hin Svarte. Hin onde. Diabolus enim, nescio qvare, nigris coloribus depingitur, nam alias format se in angelum lucis 2. Cor. II:14. Hädan är Finnarnes talesätt: ''Musta kuin perkele''. Den samme som Svenskarnes ''Loke'' och ''Midgards-orm'', hvarmed medel-guden ''Thor'' stridde; hos Lapparne den Gud, som var uphofvet til det onda. Probst. ''D. Nils Idman loc. cit. p. 35''. deriverar ''Perkele'' af ''Απειροκαλοσ'', recti experientiam non habens, Decori ignarus, ineptus; men nog tvungit. Hårdragit är ock, at förege, det ''Perkele'' vore den märkelige ''Bergelmer'', som blifvit räknad ibland Gudar, hvilken, efter ''Eddas'' upgift, varit en ''Jotuner'', namnkunnig af visdom och kallad ''Hin frode Jotun'', af hvilken ''Odin'' den äldre lärt regerings- och krigs-vetenskapen; men hvilken han sedermera med sit anhang drifvit ifrån säte och land. Se ''Schönings afhandl. om Tids Regering i den gl. Nordiska hist''. p. 105. Detta uphäfver ordet ''perkeles'' derivation af ''Απειροκαλοσ'' – dock säga finnarna, i anseende til ''Bergelmer, sillä on Perkeleen konstit – wiekas kuin perkele'', illslug – men naturligen härstammar det af ''περκοσ'', svart, som är lika til uttal och betydelse, emedan ock en sådan idée än i dag åtföljer sjelfva namnet. Se ''Piru, Hijsi''. –


====='''PERI-SOKIA'''=====
En af ''Louheatars'' 9 stygga söner – En af Thussar eller Cycloper – Enögda bestar; smidde viggar åt Thor eller ''Ukko'' och ''Ilmarinen''.


====='''PESUAN KANGAS'''=====
En stenhögd i Pavola af Sijkajoki Socken i Österbotn, där jag d. 16 Sept. 1783 nedraserade 4 stenhögar; det är en sten-rundel, liknande en gammal skants eller fäste, ''Linnat'', med 2 portar på en ganska brant högd, midt uti låg och flät utan stenar, men omkring murad af gråsten. Tör hända en ''Kalmisto''. Se ''Linnat, Linna kangas, Kalewa''.


====='''PIEHINGIN-WUORET'''=====
Bergs-rygg i S. O. ifrån Landsvägen 6/4 ut ifrån Piehingi by i Salo Socken. Där skola än synas tecken til rum och 4 st. portar. De äro första landt-känningar för seglande ifrån ''Brahestad''.


====='''Santta PIETARI'''=====
rådde til ormens födsel – Se ''Juutas''. St. ''Pehr'' åberopas ofta i troll-runor, i anledning af flera Påfviska sagor om hans vandel med sin mästare. Sådane Runor höra til medel åldern för Reformations-tiden.


====='''PIMENTO & PIMENTOLA'''=====
Se ''Pirulainen''.


====='''PINNEUS'''=====
filius Tapionis, aliis, ''Pinneys'', ''Tipion poika''.


====='''PIRU'''=====
djefvulen, ''Perkele''; agerar ock smed; smider pestskotts pilar, som ''Loke''.

:Piru pijliä takoo. 
:Pajassa owettomassa. 
:Ilman ikunattomassa; 
:Isä piiliä takoo. 
:Poika nuo sulitteloo –

Hans gesäller äro ''Ruho'' och ''Rompa'' samt ''Perisokia''. Finnarrnes talesätt, ''Tulinen perkele el. piru'', ger tilkänna, at han umgicks som smed med elden och det glödande järnet.

''Rossæus'' säger, at ''Ryssarne'' dyrkat en Gud, under namn af ''Perun'', den de förestält under en mans bild, hållande en eldhet sten i handen, hvilken til heder de underhöllo ständigt en brinnande eld af ekträd.

För det at ordet ''Piru'', tyckes hafva någon gemenskap med Grækiska ordet ''πυρ'', ignis, eld, den ''Perserne'' dyrkade som en Gud (''Suidas''), och den Finska ''Piru'' förstod sig på eldens kraft i ässjan, såsom smed, sluter Doct. ''Idman p. 36''. loc. cit. at elden i Hedendomen blifvit hållen för Gud, och dyrkad under namnet ''Piru''. Eldens dyrkan i Norden påstår ''Schöning'' i sin afhandl, om Tids Regering i den gamla Nordiska hist. p. 105.


====='''PIRULAINEN'''=====
En ond ande af mindre slaget – Fans unge, ''lång och förskräcklig'', i Runorne. ''Louheatars'' Son. ''Pirulainen pitkä poika hakkasi Tulisen koiwun, Saaressa nimittömässä'' – item – alt hvad som var af ''Pirus'' slägt, kallas ''Pirulainen'', hin ondes pak; Se ''Paholainen''. Dess tilhåll var i –

====='''PIMENTO eller PIMENTOLA'''=====
''pohjan perä'', ultima ''Thule''; yttersta mörkret, dels i afgrunden, dels i Norden vid ''Novaja Zembla'' och ''Turja'' (Norrige).

:Ukko Turjasta tuloo. 
:Mies pitkä pimentolasta. 
:Täynnä hyytä, täynnä jäätä. 
:Syltä on housun lahkeesta. 
:Puolta toista polwen päästä, 
:Kahta syltä Roatiolda, 
:(i.e. ''housun persauxilta'' ifrån byxlinningen) 
:Täynnä hyytä, täynnä jäätä –

Se ''Turja & Tuli poika''.

Denna ''långa man'' ifrån ''Pimentola'', anropas ock som ''Hofslagare'', då hästfoten flintat:

:Tuli poika Pohjalasta, 
:Uros uudesta kylästä, 
:Pitkä mies Pimendolasta, 
:Tuo tulla tuhahteloowi. 
:Suoni wihko kainalossa, 
:Liuta kesseli selässä; 
:Minä nuota anelemaan, 
:Anna miekkonen minullen, 
:Minä nuota tarwihteisin; 
:Tästä liuta liukahtanna, 
:Tästä kalwo katkennunna; 
:Tähän kalwo kaswattele, 
:Tähän liityö lihoa, 
:Ellys märille männy, 
:Ellys wismoillen wiruoo –

Då elden fans i ''Aluanjärwi'', sedan flera notvarp blifvit dragne, kom ock en ''stark Otter'' ifrån ''Pimendola'' –

:Tuli mies Pimendolasta, 
:Mies tarkka Topiolasta, 
:Joka rohkeisi ruweta, 
:Wiilemähän wikkelästi, 
:Rautaisitta rukkaisitta, 
:Wantuitta matoisitta...

I ''Pimendola'' smiddes äfven ''troll-pilar'', som voro dödelige Pestskott.

:Poika lähti Pohjan maahan, 
:Mies pieni Pimendolahan, 
:Nuolia teettämähän, 
:Wasamoita walmistamahan, 
:Ambu nuolia asetti, 
:Ruho nuolia takoi 
:Ramba jousta jännittääpi...

Se ''Pohjola''.


====='''PITKÄINEN'''=====
Et ''Ukkos'' tilnamn. Den långe, store, hederlige, ansenlige, majestätlige ''Ukko'' – at betekna Guds magt i åskan och betyga vördnad för honom. Ordet förekommer i Finska Bibeln.


====='''POHJOLA'''=====
yttersta Norden, beskrifves såsom en mörk och förfärlig ort. Tartarus & ultima Thule – Se ''Pimendola, Pirulainen'' och ''Tuli poika''.


====='''POHJOLAN-EMÄNDÄ'''=====
både god och ond, alt efter nycker och behag; en af Nordens mägtigasta ''Herskarinnor''; kunde både hjelpa och stjelpa, bota och skada, anropas därföre ofta. Hennes namn var ''Louhiatar'' eller ''Louheatar, Loweatar, Lowehetar'' eller ''Louhi''.


====='''POHJAN-EUKKO'''=====
''Loaus'' hustru, en Skogs-gumma i Nordan fjäll, som skulle skaffa Renar och Elgar i vipp-snaran: hade en blå mantel:

:Sini wiitta Pohjan Eukko... 
:Pane juonet juoxemahan, 
:Poikki Pohjolan joesta, 
:Sääret soikelehtamaan 
:Kynnet keikelehtamaan...

Nämligen för Rendjuret. ''Pohjolan Emäntä'', den samma, Nordens värdinna – Se ''Louhiatar''.


====='''POHJOLAN IMBI'''=====
el. ''Neity''; en spotsk, fräck men kättjefull mö – föraktade, som Penelope, friare: men af kättjebad kastade sig i hafvet, för at svalka sin hetta; hon blef där rådd af ''Meri-Tursas'' och födde 9 söner, utbölingar och arge bofvar – ibland dem ''Pakkanen, Rijsi, Puhuri, Hyyttö, Mäntykoiwu'' – Runan om henna säger:

:Synty Neity Pohjolassa 
:Imbi kylmässä kylässä 
:Jok ei suostu sulhaisihin, 
:Mielly miehiin hywiin...

Nordens mö, hvilken, såsom ganska kall af sig, upmanades, at svalka brännsår och eldskador:

{|
|
:Nouse neitonen Norosta, 
:Wuotehilda hyisen pojjan, 
:Ijäisen pojjan Lappeasta, 
:Weä wijttast wilusta, 
:Hame-ensi hallan aIda.
|
:Stat up ifrån den däfviga dälden, 
:Ifrån din rimmiga Sons barnsäng, 
:Ifrån sidan af din Östliga (evärdeliga) Son, 
:Drag din manteau ifrån kölden, 
:Din kjortel undan frosten.
|}

Se ''Meri-Tursas''.


====='''POHJOLAN-ORIS'''=====
En af Nordens Pegaser, som var så smäll fet, at vatten hölts på hans rygg, hvarmed brännsår svalkades. Se ''Hiilitär''.


====='''POHJOLAN-POIKA'''=====
(Se ''Piru'' & ''Pimento'') En af Bores söner, som dräpte ''Yme'' (''Jumo'') och gaf honom så djupa sår, at all Rymthursa slägten drunknade i blodet – Se ''Jumo'' – ''Yme''.


====='''PUHURI'''=====
Köldens Fader: ''Pakkanen Puhurin poika, Talwi poika Hyyhäröinen''; kallas så, för det man blåser i näfvan och är stel om fingren, aliis:


====='''PUPULI'''=====
idem: ''Pakkanen Pupulin poika'' – eljest en hare. Då tänderne skaldra af köld, säges ''hakkaa pupulin-pupuu'' eller ''jänexen kaalia'' –


====='''PUNA-PARTA'''=====
anses för ''Tuonis'' Son och eldens vård-ande.

:Puna parta Tuonen poika 
:Kirnusi Tulisen kirnun, 
:Säkeäisen säywwytteli, 
:Pukumissa puhtaissa, 
:Waatteissa walkeissa –

Se ''Piru.''


====='''PUSKUT'''=====
eller ''Kirouxet'', kallas de bannor och svordomar, hvarmed troll sysselsätta sig, at förgöra folk och boskap, då de i raseri gnissla med tänderne, och uphetsa mörksens andar. En trånsjuka eller annat ondt, som de tilbringat sin ovän. Af samma slag, som ''Göthernes Seidur'' eller kokningar, hvarmed den Finske trollkonan ''Hulda'' om lifvet bragte den Svenske Konungen ''Wanland'', efter ''Sturlesons'' berättelse.


====='''PYHÄ'''=====
Forss, i Ulo elf, 3 gamla mil lång; så svår och strid, at man med båt därigenom ej kan komma upp, utan nödgas de, som med båt vilja ifrån Ulo til Cajana, för berörde forss svårighet skull, släpa sina båtar och foror 3/4 mil öfver land. Et lax-patu ställe är uti Pyhä forss i Muhos, som ännu kallas ''Trattila'' – Se ''Trattila'', ''Ulo'' under ordet ''Uhri paikat''. Se et gammalt Mscr. af 1705 af ''Erik Jacobsson Frosterus'', Præp. & Pastor in Kemi – ''Anmärkningar öfver Ulo Socken af Norra Häradet uti Österbotns Höfdingedöme''.


====='''PYHÄ-MAA'''=====
utom kyrkgården, andre vidskeppelige offerställen. – Se ''Uhri paikat''. Än är den omenskliga oseden här i svang, at rifva och sarga lik; afhämta de kraftigaste Amuleter, panaceer och medicamenter ifrån kyrkogårdarne; eller ock taga dädan trollpossor, at skada menniskjor och kreatur; gå om nätterne i kyrkan och rådfråga de döda; då trollet skall kläda sig in albis, eller messhaka och gå på altaret, upmana ''Kejjuset'', eller de så kallade kyrk-spöken, at förfölja tjufvar, eller ovänner, eller befria en svagsint, som tros plågas af elfvar eller detta följe m.m. Se ''Risti-kannot''. Ehuru detta låter otroligt, i vårt så kallade ''högt uplysta tidehvarf'', får jag dock, efter Assessor ''Swedenborgs'' exempel säga, at alt detta har jag ex ''auditis & visis''; & cum Sacellano in Wöro ol m, ''Tunæo'', Relata refero.




==<center><big><big><big>'''Q'''</big></big></big></center>==


====='''QWENA-STRÖM'''=====
flumen Amazonum, vid Cajana i Österbotn, kallad af Finnarne ''Ämmän- koski''; strid och faselig, där ingen än lefvande kunnat nedfara, eller stiga upföre. Bryter af de största furustockar i et ögnableck i sit brådbranta fall, som pinnor eller pärttor.


====='''QWENLAND'''=====
Cajana Län i ''Österbotn''. Et gammalt säte för de tappra amazoner och skölde-möjor. I Konung Erik IX eller den Heliges tid 1150 underlagd med det öfrige Finland Sveriges Krona.

''Ericus Jacobi Frosterus, Conrector Scholæ Uloënsis, postea Pastor & Præpositus in Pudasjärwi, tandem Præpos. & Pastor in Kiemi'', skrifver om detta land d. 14 Sept. 1705 i sina ''Breves observationes ad Antiquitates Ostrobotnicas spectantes, pag. 2 & 3'' på följande sätt:

<blockquote>»Emedan nu Finland med ''Österbotn'' var medelst denne Konung Eriks vapn lagd under Sveriges Krona, så har detta landet den tiden blifvit kallat ''Cajania'' eller Cajana, ''Cajnun maa'', som det ännu af de ''Savolaxiske'' kallas, och bemärker uti det Finska Språket så mycket som ''Verecundus''. pudicus, tuchtig, å Finska (Sijwollinen) Cainulainen, ty ''Österbotniske'' invånare hafva altid ifrån fordne tider betedt sig uti deras handtering, huus och umgänge sedigare och tuchtigare, än de som boo uti Sawoland; renligare och eljest i mycket annat vijst sig tjenstachtige emot de resande och vägfarande: härtil kan detta lämpas, at ''Hans Kongl. Maj:t, Konung Carl IX'', i Österbotn här låtit i sin Kongl. Titul inflyta de ''Cajaners Konung'', Konung Erik har låtit straxt igenom Biskopen Sanct ''Henrik'' fortplanta den Christeliga Religionen här i landet, at församlingen af vist folks antal inrätta, så at allaredan 170 åhr therefter uti Konung Magni tid (som är vorden kallad ''Smek'') hafver i Österbotn varit några Pastorater, som ''Kjemi, Sahlå'' och andra Sochnar, hvilket kan bevisas af samma Konungs bref daterat Stockholm A:o Christi 1335 på Wåhrfrudags nativitatis, derest desse orden stå: ''Wij Magnus'' med Guds nåde, Sveriges och Noriges Konung, och ''Hemming'' med samma nåde Biskop i Åbo, helsom Eder Kyrkio-Präster i ''Sahlå, Kjemi'', och ''andra Sochnar i Osterbotn'' &c. – Häraf spörjes, at den Christliga läran långt förut hade förkåfrat sig, för än samme Konung ''Magnus'' regerade, hvarföre ock denne Biskopen ''Hemming'' i Åbo är den 22, uti hvilkens tid Församlingarne hafva haft sina Kyrko-präster och visse intrader til Prästes öhl tijonde &c. Som Kongl. bref närmare utvijsar: ibland dessa gamle ''Sahlå'' och ''Kjemi'' Församlingar räknas ock billigt ''Pedersöre'' och ''Gamle-Carleby, Nerpis, Mustasaari'' med ''Storkyrö'', ibland de äldsta, varandes fördenskull undran värdt, at man in til thenne dag icke något annat document har kunnat frambringa af de äldsta Församlingars Handlingar förutan detta Kongl. Brefvets Copia, hvaraf fuller för 80 el. 60 åhr sedan berättas originalet varit til finnandes i ''Calajoki'', men nu icke mera kan framtees, mindre, at man fått namn på dem, som the tiderna varit Pastores uti de 350 åhr, nemligen ifrån 1335 intil 1500, då man befinner några såsom 1525 ''Michael'', Pastor i ''Kalajoki'', 1558 ''Canutus'' Pastor i ''Ijå'', ''Petrus Simonis'' i ''Sahlo'', 1558 ''Thomas Lungonis'' Pastor i Limingå, 1568 ''Jacobus Sigfrid'' i Kyrö, 1546 ''Petrus Andræ'' Pastor i Mustasaari, 1558 ''Eschillus'' i Kjemi, – &c. Utaf thesse Pastorum Fullmachter, utgifne af Konung ''Gustaf I''. och ''Erik XIV''. finnes ännu Copier i behåld.« – &c. </blockquote>




==<center><big><big><big>'''R'''</big></big></big></center>==


====='''RADIEN'''=====
Lapparnes så kallade Öfverhimmelike Gud – Graecis ''Κραλαιοσ'', viribus potens – samma som ''Ilmarinen''. ''Radier'', ehuru högst uppe i Stjernhimmelen, är något ringare än ''Rariet'', som skall nedsända andan til menniskjo-fostret i moderlifvet och lefverera den ''Maderakka'' i händer – Se ''Rariet'' och ''Maderakka''.

''Radier'' uptager de döda til sig, när de efter döden en lång tid hafva varit i de dödas land; Se ''Tuonela''.


====='''RAHKOI'''=====
Et spöke, som de gamle Tawaster trodde förmörka Månan. Se ''Kuumet''.


====='''RAMPA'''=====
född af ''Louheatar'', som blef hafvande af väder – var en arg skytte; sköt dödeliga pestskott. ''Ruhos'' broder, eller en af de 9 syskon, som ''Lowehetar'' födde. ''Piru'' var deras Fader. De Svenskars ''Thoraren'', bekant för sina stygga fötter; hade en fot med 4 stygga tår och den andre med fem sådane, hvilken var styggare.

Äfven kan ''Rampa'' sättas i bredd med ''Welint'', som fyllt de gamla sagor med sina konster. En krympling, gjorde sig en hamn af fjädrar, hvarmed han flög ifrån sit fängsle.


====='''RANA-NEIDA'''=====
En af de Lappska Gudamagter, som bo mycket högt uppe i Stjerne-himmelen. Råder öfver de fjäll, som först om våren grönska, och gifver nytt gräs til Renens föda. Om våren göra Lapparne offer til henna, på det Renen måtte komma i tid til gräs-gång; kan jämföras med Finnarnes ''Etelätär'', Svenskarnes ''Fröjja'' eller ''Frigga'', Romarenas ''Flora''. En Gudinna, som skulle utdela skönhet och gynna kärleken.

Det är under Fröjjas namn, som man vördat jorden, på hvilken vi bygga och af hvars ymnoga qved vi alla näras.


====='''RARIET'''=====
En ibland de förnämsta Lapske Gudar, som äro allerhögst uppe i Stjern-himmelen. Somlige säga, at han är allestädes närvarande, somlige icke; dock förstå de ej den sanna Guden med ''Rariet''.


====='''RAUNI'''=====
''Ukkos'' gemål, lika med Jupiters Juno. En af Carelska afgudamagter i fordna Hedenhös, hvarom Biskop ''Agricolæ'' ord och rim lyda:

:Ja qwin kewä kylwö kylwettijn, 
:Silloin Ukonmalja juotiin''. 
:(dracks skål eller minne, ''Thor'' til heder, som teknades med hammar-merket),
:Siihen haetin Ukon wacka, 
:Nin joopui pika että akka. 
:Sijttä paljo häpie sielle techtin, 
:Qwin sekä cwltin ette nechtin. 
:Qwin Rauni ukon naini härsky, 
:Jalosti ukoi pohjasti pärsky. 
:Se sijs annoi ilman ja woen tulon...

Se ''Ukko''.

En Gudinna dyrkad vid vår-utsädet, hos Græker ''Ρειωνη'', kallades Gudinnan ''Juno''. ''Suidas''. ''Njord'' och ''Freijer'' fingo äfven den äran efter döden, at deras minne dracks, och blefvo med dyrkan ihogkomne, at göra års-grödan ymnig och det allmänna lefvernet fridsamt.


====='''RAUTA MULLAN MÄKI'''=====
En hög backe imellan Sijkajoki Socken och Salo i Österbotn, 3/4 mil ifrån Korsu gästgifvare-gård och 1/2 fjerdedel ifrån Sorkasten suo åt Pattijoki, straxt vid Landsvägen, där äro 6 à 8 st. lapphögar, och marken til fordna tiders järn-smältning och hyttor.


====='''RAUTA REHKI'''=====
eller ''Rauta Rekki'', En Järnets Gud, som behedras med Guld-hjelm – ''Kulta Kilpi''. – Se ''Wuolangoinen & Ruojuatar''. (Ferri genius, aureo scuto insignis). Han anropas vid järnskador:

:Rauta Rehki, kulta kilpi. 
:Tee mullen iku sowindo, 
:Wanno waka el. wankka weljexesi, 
:Wasten syöntäni sylöäk, 
:Wannottele wahtoani. 

Sedan beskrifves Myrjärnets uphof:

:Etpäs silloin suuri ollut, 
:Etkäs suuri etkäs pieni. 
:Et kowin koriakana, 
:Kuins sas suosta sotkettihin, 
:Wetelästä wellottihin. 
:Woi sinua Rauta raukka. 
:Rauta raukka koito kuona 
:Teräs Tenho päivällinen. 
:Poikasi teki pahoa. 
:Lapsesi tihoa työtä. 
:Tule työsi tuntemahan 
:Wikasi parantamaan.


====='''RÄJJÄNNES'''=====
en updiktad ond ande; ansågs for vållande til barntrånsjukan (atrophia): ''Rijsi poika Rijjentehen. Rijjentehen Räjjentehen''... Se ''Rijsi.''


====='''RÄNDÄMÄKI'''=====
Första och äldsta Biskops-sätet i Finland. Uppå Påfven Alexander III:s bref foro Hertig ''Gutorm'' och Arch. Biskop ''Stephan'' til Finland och lade Biskops-säte i ''Rändämäki''. – ''Örnhjelm Hist. Eccl. p. 491''.

K. Erich XIII 1453 inrättade ''Räfstting'', där Biskopen i Åbo med några af Dom-Capitlet och en ''Riksens Råd'', som repræsenterade Konungen, höllo Konungens Dom.

Biskoparnes värdighet var så stor, at de hade 40 vapendragare ifrån ''Österlandia'' eller ''Fenningia''. Se Konung ''Albrechts'' bref 1366 til Åbo Biskopen ''Hemming''. Om Biskop ''Magnus Olai Tavast'' berättas, at han hade Konungslig respect af Adel och Ofrälse, hvarföre han ock kunde båda upp folk, at dämpa et upror i Satacunda – vid. ''Gyllenstolpe in Descr. Sweogoth. L. V. C. XI''.

''Rändämäki'' har varit den första Christna Kyrka i Finland. Biskop ''Johan'' var den 8:de och sidsta Biskop i Rändämäki, de bodde på landet häldre än i Staden för Hedningarnas öfverfall och raseri, som de fruktade före. Biskop ''Magnus'', som var en född Finne, flyttade först til Åbo 1300.

Mot norr ifrån Rändämäki kyrka, åt höger ifrån Landsvägen, är et berg, som tjent til borg och fäste. Innom åkergärdet, åt vänster, är en grop, där vatnet 2 gångor om hösten torkas, för än vintern kommer, och kallas där på orten ''Kapeetten hauta'' – dem jag sjelf besåg 1766.


====='''RIJJENNES'''=====
Se ''Riisi'' & ''Räjjännes''.


====='''RIJSI'''=====
En barnsjuka, troddes vara ''Rijjentehes'' eller ''Räjjäntehes'' afföda – Skulle brännas och utrotas, med den eld, som ''Ilmarinen'' och ''Wäinämöinen'' blänkte från luften – NB. at ''electricera'' barn torde ock ej vara oäfvet; emedan flera led- och trån-sjukor botas med electricitets-kulan. – I troll-Runor heter det härom:

:Iski tulta Ilmarinen, 
:Wälähytti Wäinämöinen... 
:Jolla poltan Rijjen suuta, 
:Rijjen hammasta hajotan –


====='''RISTI KANNOT'''=====
och ''Petäjät'', helgade eller korssade stubbar och trän, tallar. At sådane varit af ålder i mycken helgd och högaktning ses af Påfven Gregorii IX bref 1228 til Biskop ''Thomas i Åbo'', om deras afskaffande, Hans Capellan ''Wilhelm'' fick ock hela den tracten genom öppet bref dat. i ''Nousis'' 1234.

Sådane ''helige lunder'' och ''trän'' nedhögg klockaren ''Påhl Lydikäinen'' vid pass år 1656 i ''Kuopio'' i Savolax. Se ''Åbo Tidning, för år 1772. N:o 14. sid. 3''.


====='''RISTIN PÄIWÄ'''=====
Korsmessan, då fähus-väggarne och koerna korssades och en helgad sten utbärs i skogen, under många löjliga ceremonier: denne dag eller d. 15 Sept. är Tavast-länningarnes, i Hattula och där omkring, års-högtid än i dag efter slutad skörd och inbärgning – Se ''Wuoden alkajaiset, Kekri, Mickelin päivä''.


====='''RITIKAINEN'''=====
En orm-patron. Ormen kallas ''Ritikaisen rinta solki, Ahikaisen ajjan-witzas''.


====='''ROMENTOLA'''=====
En ohyggelig skog. Se ''Hongatar'', där ''Kati'' planterade furu-trän. ''Honka puu Romentolasta'' i.e. ''Sydän-maasta'' – Se ''Kati''.


====='''RONGOTEUS'''=====
gynnade Råg-skörden. En Carelsk afgud efter ''Wexionii'' och Wiborgska Biskopens ''Agricolæ'' upgift, ''Ρωγοσ'' el. ''τρυγησ Θεοσ'', grani aut hordei Deus, Fennice: ''Rukiin Jumala'' hos Finnarne än vanligt talesätt – Se ''Pellon pekko''. Svenskarne dyrkade ''Niord'', en berömlig Konung; dess minne draks. Efter döden dyrkad, at befrämja årsväxten.


====='''ROSTIOF'''=====
En finsk Kung; blef så högaktad af Svenskarne, at de efter döden gåfvo honom Gudommelig heder. ''Joh. Magnus Lib. I. C. 10''.

Rex Fenniae ''Rostiophus'', qui CXXV annos ante natum Christum floruit, delectatus fuit regni sui mediterraneis. d.ä. han bodde up i landet; ty hafs-stranden var osäkrare för Sjö-röfvare.


====='''ROTA'''=====
Lapparne ''Rodaman'', Grekernas och Romarenas ''Proserpina'', Finnarnes ''Tuoni'' och ''Manalan Matti''. Har sitt tilhåll mycket djupt neder i jorden i sitt –


====='''ROTAIMO'''=====
hvart de personer komma, som icke lefvat efter deras Gudars vilja. De som äro i ''Jabmiaimo'' komma til ''Radien'', sedan de hafva varit där en tid; men de som komma til –


====='''ROTALANDA'''=====
slippa icke därifrån, men pinas där som i helfvetet. Til ''Rota'' hafva Lapparne offrat och där sökt hjelp, när ingen hjelp kunde väntas hos de andre Gudar. Lapparne hafva funnit, at Rota kommer med sjukdomar och plågar ut menniskjan och renen, då de intet annat råd funnit, än at de hafva köpt dem ifrån sig med offer; dock hafva de icke gärna offrat til henne på det gemena vis: utan nedsatt en död häst, at ''Rota'' på honom skulle rida bort från dem. ''Sidenius''. Se ''Hiijen hevonen''.


====='''RUHO'''=====
''Louheatars'' Son, smidde pilar och pestskott. Den samme som Svenskarnes ''Egill''; en snäll bogspännare; Sköt fogeln i flykten. ''Ruho jousta jännittää, Rampa rautoja pitää, ampu perisokia'' – v. ''Piru, pimentola''. Han var en obäklig Rese, af de 9 onda foster, som dess moder i en nedkomst framfödde.

:Akka poikia tekeepi. 
:Saunan lautain perällä, 
:Poiki poikoa yhexän, 
:Yhellä wesi kiwellä, 
:Yxi Ruho, toinen Rampa, 
:Kolmas verinen sokia...

Detta Nom. propr. ''Ruho'' fins i gamla handskrefne domar utaf åren 1378, 1391, 1398, 1400 och 1417, så at det varit länge i bruk.


====='''RUOJUATAR'''=====
n. pr. fæm. En järnets foster-moder; nästan samma som ''Wuolangoinen''.


====='''RUOSTEHETAR'''=====
Samma som ''Ruojuatar. Rauta Ruostehettäriä'', d.ä. järnet af Råst-slägtet.


====='''RUOTUSWÄINEN'''=====
En af ''Juutases'' döttrar. En helfvetes furie med ormar kring hufvudet. v. ''Panutar'', lik Göthernes ''Gandel''. En af de underjordiska plågo-andar, plågar de osälla skuggor.


====='''RUSKON-KIWI'''=====
En Rå-sten, i Muhos Socken. Hvarom Probsten ''Erik Jacobsson Frosterus'' i sitt Mscr. af 1705. ''Breves observationes ad Antiquitates Ostrobotnicas spectantes p. 5. skrifver'':

<blockquote>"''Österbotn'', som i Hedendomen är först bebodd af Lapparne, hvilka varit skattskyldige til Finska Regementerne jämte Ryssar och de Svenska eller Helsingiske Föreståndare, bevises af de många namn, som Lapparne efter sit afträde lämna måst, sedan de längre sig i Norden begifvit, sedan landet cultivera begyntes; såsom ''Lappfjerd'' Socken, ''Lappo'' Socken, ''Lapinoja i Calajoki'' Socken, ''Lappi'' by i ''Sijkajoki'', ''Lappiniemi'' by i Limingå. Lappen har ock rodt efter Lax i Uhleå Socken ocn å Turcka holmen, det de äldsta bönder af sina förfäder hördt hafva; men sedan de Finska Regenters Regemente ändades, hvilkets gränsor alt hit til norden sig utsträckt hafva, som den stora ''Rämärks-stenen'' utvijsar, som i dag finnes 3 alnar bred, lång och hög, 4 mihl ifrån Uhleå stad, Öster-Norr belägen i Uleå Socken och Muhos by, kallas af landsfolket ''Ruskon kivi'', därpå finnes uthuggit den ''Svenska Cronan, Ryssens kors'' och ''Lappens hammar'', hvilka märken nu mera ej så grant kunna igenkännas, men för några tider varit helt synlige." </blockquote>


====='''RUTIA'''=====
Norge. ''Rutian-Tundurit'', Norrske fjällen. Aliis ''Rujja''.


====='''RUTIAN KOSKI'''=====
''Tunturin takana''; En strid forss i Norrige. Tör hända härmed förstås ''Målströmmen'', emedan Runan nämner hafsfjälar och sund.

:Tuonne tungen pois turmiot 
:Rutian koskehen kowahan, 
:Hauwin suuren hartioille. 
:Lohen pyrstöhön punaisen; 
:Johon puut tywin tulowat, 
:Hinat helpehin menewät. 
:Eli latwoin lankeawat; 
:Tuonnema kipuja kiistän. 
:Tuonne waiwoja walitan, 
:Sewille meren selille. 
:Ulapoille aukeille. 
:Lakehille lainehille. 
:Se sinun etehäk wiepi, 
:Biwan kauwas kaimoawi. 
:Eikä sinne kuu kuumotak. 
:Eikä sinne päiwä paista...


====='''RUTIAN MERI'''=====
Norrske kusterne, Ishafvet, dädan Norrskenet (chasma Boreale; Se ''Pontoppidans Noriges nat. hist. Beskr''.) tros komma; finnarne kalla Norrskenet eller lyssman ''Rutian el. Rujjan pilwet'' el. ''Rewon-tulet''. ''Rujja'' – samma som ''Rutian meri''.


====='''RUTIMO'''=====
Et stort Skogs-spöke, som förmörkade Månan; ''hakkasi Rutimo rajjan, oxillaan päiwän peitti latwallaan kuun kehitti'' –


====='''RUTTO'''=====
Pesten; får fri skjuts til Norrige – Se ''Hijden hevonen''. 




==<center><big><big><big>'''S'''</big></big></big></center>==


====='''SAARIS'''=====
Et gammalt Kunga-säte i Finland, hvaraf lämningar ännu Synes; i ''Wirmo'' Socken fordna Finska Kungars Hof och Säte. Et schytiskt namn är ''Saar, Ser'' eller ''Sir'', som än brukas; betyder mägtig, stor, och stämmer öfverens med det Latinska ordet ''Cæsar'' eller ''Aesar'', hvarmed de gamla ''Hetruscer'' beteknat all tings Herre och Skapare. Efter Götherne är ''Saragossa'' nämnt. ''Saraeen'' och ''Saarmat'', ''Saarmader'' en stor och myndig man. ''Härsaar, Härsir'' och Ryssarnes ''Saar'' eller ''Czaar''.

I England och Frankrike heter Konungen ''Sir''. Turkiska förnämste Ministern ''Visir'', aldeles som våre gamle Göther i sine fornsagor och sten-krönikor kallat dem, som i härfärder och eljest varit deras anförare, ''Visir''.

Ordet ''Saar'' finnes i orternes namn i Finland. ''Saar, Odin saari, Hermensaari, Mustasaari, Pietarsaari''. Sjelfva Finland heter ''Suomensaari'', Finska Herradömet el. ''Stor-Förstendömet'', det ena NB. af alla ''3 Stor-Förstendömmen'' i hela Europa. Omkring Åbo har altså varit ''sedes Imperii Fennici'' – vid ''Dissert. de S:to Henrico p. 53. Cancell. R. och Prof. Algoth Scarins Wecko-Tidning'', sub Tit. ''Saar Lovis'' den ''Tartariske'' nation, som nämner sig ''Zeremisser'', af Finska orden ''Saar'' och ''mies'', härman – Efter Sal. Biblioth. Ass. ''Brenners'' bref p. 107 til Biskop D. ''Er. Benzelius'' hafva de ock hos sig många ordasätt och sjelfva ordet ''Jumala'' ur Finskan behållit.

1646 d. 20 Aug. blef detta ''Saaris'' med ''Helgö'' Ladugård i ''Bjermo'' med dess underhafvande bönder, som utgöra en skatt af 2491 Dal. årligen under titel af ''Wasaburgs'' Grefskap, gifvit åt Grefven och Bisk. ''Gustaf Gustafsson''; men 1681 d. 12 Jan. återföll den åter til Kronan.

====='''SAIWO'''=====
En Lapsk öfverjordiak Gud. ''Σαβοι'', Baccho consecrata loca. ''Suidas''.


====='''SAIWOGWELLE'''=====
(Bergfisk) som bevarar Lapske Noidens lif, när han skall begifva sig til ''Jabmiaimo'', antingen til at hämta någon af sin slägt, fader eller moder upp igen, som skall vara Renvaktare, 1, 2, 3, 4 år och längre, eller at hämta en sjuk menniskjas själ upp igen. Se ''Jabmiaimo''. – ''Sidenius''.


====='''SAIWO-LODDE'''=====
Bergsfä, som visar väg, hvarest Noider aktar at resa, och noiden brukar ''Saiwo ladde'' til at antasta andra menniskjor och ''Noider'', när de äro vrede. ''Sidenius''. Se ''Saiwogwelle'' och ''Saiwo-serva''.


====='''SAIWO-NEIDES'''=====
Bergs-qvinnor, som med deras ''saiwo-kiätse'' (bergs vatn) inviga och styrka noider, då de skola i strid mot hvarandra och försöka sin styrka.


====='''SAIWA-OLMAI'''=====
Bergs-Gudar hos Lapparne, tjente ''Noidar'', eller dem som i Noiderskap varit flitige, och sig dem tilköpt mot andre ''Noidar''. Desse ''Saiwo- olmai'' gifva råd uti åtskilliga svårigheter, både uti sömn och eljest. ''Sidenius''.


====='''SAIWO-SERVA'''=====
En Bergs-Ren, som Lapparne sätta mot andra Noidars ''Saiwoserva'', hvilka härdeliga stängas med hvarandra: den lapp, som äger den Ren, som mister hornet eller hufvudet, blifver sjuk och under tiden dör – i detta följe räknas ock ''Saiwolodde''.


====='''SALAMÄNTTI'''=====
En Finsk stark Otter. Beskrifves af Finnarne för ''priiwi ja wäkewä, riski, warsin päälleen oiwallinen mies'', d. ä. en braf stark, frisk, och öfver sig ypperlig, förträffelig karl. R.


====='''SALO'''=====
Den äldsta Kyrka i ''Österbotn. Sahlo'' Kyrkan, som hålles före vara den första och äldsta i hela Österbotn, hafver följande monumenter, som där finnes, neml. ''1:o Liber Missalis'' Papisticus, 2:o Historia Lombardia, 3:o Revelationes Brigittæ uti pergament, 4:o Jungfru Mariæ beläte med dubbla dörrar före, af skönt arbete. 5:o S. ''Brigittæ'' beläte, med dubbla dörrar före, af skönt arbete. 6:o S. ''Jörans'' beläte. 7:o St. ''Petri'' och ''Pauli'' beläten. 8:o 3 st. små beläten. 9:o Christi Crucifix. ''Probst. i Kemi Erik Jacobsson Frosteri brev. observ. ad antiqv. Östrobotnicas spectantes, af 1705 i Mscr''.


====='''SARAKKA'''=====
En af Lapparnes ofvanjordiska Gudinnor af Finnarnes ''Akka'' eller ''Ζαγρευσ'', Bachus infernalis, född af ''Proserpina'', med ''Pluto'' samman aflad. ''Suidas. Sarakka'' är den första ''Mader-akkas'' dotter, som gifver barnet kropp i moderlifvet, när ''Radier'' har nedsänt andan. Sarakka har ock smärta af barns-börden, lika som qvinnan, hvilken är fruktsam och hafvande. Denna är flitigt tilbeden af hafvande qvinnor. – De dricka hennas skål i bränvin och äta ''Sarakka'' gröt, för en god barna-födelse. ''Sidenius''.


====='''SÄMSÄ'''=====
Faunus, en skogs-planterare; sådde alla backar, sandmoer och kärr med träd-frön, som ''wennon härkä'' upplögde. Han var ''Pellerwoises'' Son, och tänkte redan i sin tid på Skogs och villa träns plantering.

:Sämpsä poika Pellerwoinen (Puihin Isäntä) 
:Otti wiisiä jywiä, 
:Seihtemiä siemeniä. 
:Lähti maita kylwämään, 
:Saloja tihittämään. 
:Suot kylwi, kanerwat kaswoi; 
:Norot kylwi, nousi koiwut; 
:Mäet kylwi, nousi männyt; 
:Kylwi kummut kuusikoixi, 
:Karangot kataikoxi...

Se ''Wennon-härkä''.


====='''SIGMUND'''=====
En Finsk Kung. ''Heidrekur'', hans Bror, nämnes i ''Adalriks'' och ''Göthildas äfventyr 8 Bok, I, D. p. 430.''


====='''SIGTUNA'''=====
En by, i Kemi Socken i Österbotn, kallad efter ''Sigtuna'' Stadsboer ifrån Sverige; är i förstone bebodd af Svenskar för fiskeriets skull, hvilket, såsom Regale, var åt dem bort-arenderadt; som af gamla innemot 200 års original-documenter kan bevisas.


====='''SINERVO'''=====
En Roslands-vålne, som födde Rot-maskar, utan tvifvel en blå fjäril. Den lästes, at bortfly ifrån Rosland, på följande vis:

:Sinerwo sinun isänsi, 
:Sinerwo sinun emänsi, 
:Kulaten tulit kulosa, 
:Heläellen heinikossa 
:Minun hengi heinihini. 
:Minun ruoka ruoho-oni, 
:Kulisten kulossa menek, 
:Heläellen heinikossa, 
:Minun ruoka ruohoistani, 
:Syömästä tätä hywää. 
:Kaunista kalwamasta.

Finnarne hade altså begrepp om insecternes förvandling ifrån ägg, larv och puppa til insect eller flygande fjäril, långt för ''Linnæi'' tid.


====='''SINISIRKKU'''=====
Et heders och smickrans namn åt Skogens Moder (''Mehtän Emuu''), som troddes upamma Björnen in i den tjocka skogen; hyssa, gunga, styra och sköta honom:

{|
|
:Tuuwwitteli, lijkutteli, 
:Wijnnä willa kuontalona, 
:Kuuana pellawas kupona, 
:Kirjawassa kammarissa. 
:Kehän kultasen sisällä. 
:Sisällä Salon sinisen.
|
:Vaggade och hyssade på armarne, (Björnen) 
:Som det varit fem ullflagor, 
:Som 6 lin-kärfvor, 
:I den brokiga, tapezerade, utfirade kammaren. 
:I den dyrbara uptimbringen, 
:I den blåskiftande tjockaste skogen.
|}

Hon skall nu agta sin unge och fosterson Björn; därför heter det:

{|
|
:Sini-sirkku pohjan neiti 
:Kielläs pojjes poikojansi, 
:Ettei turhaan tulisik, 
:Häpesehen horjatasik...
|
:Du blåskiftiga sköna Nordens nymph 
:Neka bort (förbjud) din fosterson, 
:At han ej må komma i fåfängan (förgäfves), 
:Råka (snafva) på skam...
|}

''Sini-sirkku'' beskrifves efter dess ajustice, då hon blidkas således:

{|
|
:Hiuxet kullan suurtuassa eller suortuessa, 
:Pää kullan wipeleessa, 
:Käet kullan kääreessä.
|
:Dess hår i gyldene låckar, 
:Hufvudet med gyldene flijkar och bjefs, 
:Händerne invecklade i gyldene svep (dukar).
|}

Madame ''Sini-Sirkku'' skulle ock hålla styr på Björn så, at han ej rörde vid Boskapen: ty det heter åter:

{|
|
:Sini-sirkku Pohjan neiti 
:Peitä kulta peite-ellä, 
:Kata kulta katte-ella, 
:Wijys sikana siwutek, 
:Wyörytä weden kalana. 
:Ohitte minun omani
|
:Sini-sirkku Nordens mö 
:Betäck med et gyldene täcke, 
:Skyl öfver med gyldene skygd, 
:För fram honom förbi som et svin, 
:Vältra honom likt en hafsfisk framom, 
:Förbi min egendom, egna hjord.
|}


====='''SIELUJEN-PÄIWÄ'''=====
dagen efter ''Kekri'' eller Allhelgona, då Badstugu värmes, qvastar, bad-vatn tilredes för ''pyhät-miehet'', de heliga män, som tros komma, at bada. Den dagen drickes tappert; gås ut på visite i gårdarne, och hotas med ugnars och spislars nedstörtande, om ej bränvin gifves.


====='''SKIALWA'''=====
En Finsk Kunga-dotter, som mördade Konung ''Agne'' på ''Fitets-näs'', sedan kalladt ''Agnefit''; där nu ''Stockholm'' är anlagd, ''Agne Skjafr Bonde'' var ''Dags'' son och efterträdare. Han for mycket i härnad och hade stor framgång i ''Finland''. Omsider blef han af sin sednare gemål ''Skjalfva'', Finska Försten ''Frostes'' dotter, uphängd med en guld-kjäd i et trä på den holmen i Mälaren, där Stockholm nu är. Ifrån den tiden kallades orten ''Agnesfit'', som betyder ''Agnes näs''. af ''Botin Sv. R. Hist. Messenii pentatopolis Sw''.


====='''SODAN AJAT'''=====
''Pohjanmaalla''. Stora fejde-tider i ''Österbotn''. Nog många. A:o 1496 brände Ryssen ''Pohjan perä'' under ''Sten Stures'' regering. 1517 brände han andra gången samma tract. 1597 var klubbe strid med ''Clas Flemming''. 1585 upbrände Ryssen Limingå kyrka och by, på 3:dje dag Jul; äfven på samma år i Augusti månad Ijo kyrka och tog Kyrkoherden Hr. ''Jacob'' med dess folk och slägt til fånga. 1591 brände han andra gången Limingå kyrkan. 1714 stod Kytö slaget, hvilken tid intil 1721 kallas ''ison sodan eli wenäjän wallan aika'' – &c.


====='''SOTAKEDOT'''=====
Valplatser, eller fältslags-ställen; flere sådane äro i Finland, i Pälkänä, i Willmanstrand, i Storkyrö – &c. ''Nykyri'', en bonde, hvarefter en gård uti ''Muhos'' ännu kallas, skall med sine anhörige och grannar ena reso så bemött de ströfvande Ryske partier, under stora fejden, at bloden flutit på isen och kyrkan blifvit frälst ifrån fiendens brand, hvilket skal vara händt, då Limingå kyrka af Ryssarne upbrändes år 1591.

Troll hänvisa qvesan, tandvärk och ''luu-walo'' til ''Suurille sotikedoille, siell on luutoinda lihoa, purraxesi, kalwoaxes.'' –


====='''SOINI eller SOLE'''=====
En af ''Kalewas'' söner: får det tilnamnet ''Kalkki'' (en skalk). Han var en ullspegel i alt sit lefverne; redan efter födslen, då han var endast 5 nätter gammal sparkade han sönder sit lindeband, hvaraf man förstod, at han skulle blifva en god busse; han utbjöds ock såldes därföre til ''Carelen'' åt en smed, ''Köyrötyinen'' vid namn, hvarest han gjorde flera skalck-streck: han antogs först til barn-amma, men gräfde ögonen ur barnet, matade det och åt äfven sjelf; dödade det och brände up vaggan, hvarom en gammal Runa säger:

:Se kalki Kalewan poika. 
:Kuin ensin emästä syndyi, 
:Wijdellä wesi kiwellä. 
:Heti kohta kolmidissä, 
:Katkasi kapalowyönsä; 
:Nähtijn hywä tulewan, 
:Kenitihin kelpuawan 
:myyntihin wierahalle. 
:Karjalahan kaupittihin. 
:Sepoille köyrötyiselle, 
:Pandihiinpa lasta katzomahan; 
:Katzoi lasta, kaiwoi silmät. 
:Syötti lasta, söi Itekki: 
:Lapsen tandilla tapatti 
:Kätkyen tulella poltti.

Sedan satte hans husbonde honom at gärda; då han uprykte furur til gärdsel och ökn-granar til störar, samt vidjade med ormar: han sattes til at valla boskap: hans matmoder bakade honom et bröd, hvari hon lade en sten, däri han skar sin knif fördärfvad, då han var med boskapen i vall; hvaraf han så uphittades, at han kallade Björnar och vargar ihop, at rifva och upäta hela boskapshjorden: af koers ben och oxars horn gjorde han sig lurar, i hvilka han blåste och dref den nya hjorden, nämligen Björnar och Vargar, til gårds, hvilka han sjelf klafvade, och ändteligen uphittade björnen, at rifva sin matmoders lår. Så hämnades ''Soini'' det gäck, som matmodren spelt med honom: Runan säger:

:Pani karhut kahleisiin. 
:Sudet rautoihin rakensi; 
:Neuwwolewi karhujaan, 
:Susillehen suin puheli: 
:Repäse Emännän reisi: 
:Tarttui karhu kandapäähän. 
:Repäisi Emännän reiden. 
:Sillä kosti piijan palkan. 
:Naisen naurun paransi. 
:Pahan waimon palkan maxo –

Se ''Kalewa, Hijsi – Jätit''.


====='''SUKKA-mieli'''=====
Asmodæus. En som stiftade oenighet imellan ägta folk, så at mannen bar svarta strumpor; anroptes, at ändra de afvoge sinnen til kärlek och bättre inclination:

{|
|
:Sukka mieli mielen käändäjä. 
:Mesilläs tuon mieli haudo, 
:Haudo mieli mielettömän, 
:Armahi armottoman.
|
:Du svartstrunp-ande, som ändrar sinnen, 
:Uphöra med din honings-söta trut den dårens sinne, 
:Upmök den vetvilligas hjerta, 
:Min kärestas, som är ogin, hård och obarmhertig.
|}


====='''SUMBLE eller SUMBLI'''=====
En Finsk ''Kung'' efter hvilken ''Finland'' förmenes vara nämnd ''Suomen maa'' –


====='''SUMUS'''=====
En stor Sjö i Ryssland; dit förvises värkarne i sår.

:Tuonnema sinun manoan, 
:Sumuxen wesijn päälle; 
:Pohjan pitkään perään, 
:Jost et pääse päiwinään –


====='''SYNNYTÄR'''=====
En Orm-föderska.

:Sen minä miehexi sanosin, 
:Urhohoxi arwelisin, 
:Joka kyytä kynsin lypsäis, 
:Käärmettä käsin pitelisi, 
:Syleilisi synnytärtä...
:Winga wangahan makaisi, 
:Kiwellä ala perällä. 
:Tihiäsä Tuomikosa, 
:Paxysa paju metäsä...


====='''SYNNYT'''=====
Archæologier öfver elden, ormen, sten, alla trän; läses öfver skador och sår af vidskeplige – Sådane äro ''Tulen-synty'' – Se Aloen- järvi – ''Kiven-synty'' – Se Kimmo – ''Madon sanat'' el. ''Kärmeen-synty'' – Se ''Juutas'' – &c.


====='''SYÖJÄTÄR'''=====
n. pr. fæm. ''naaras piru – puoli pirua''. Et halft troll. En af Anthropophagerne, grym och stor kött-äterska. Se ''Miehen syöpä''.

Ödlan kallas dess bröst-brisk – ''Syöjättären rinta solki'' – &c. Af ''Syöjätärs'' spott växte tomt-ormen – ''Syöjätär merellen sylki'' – &c. anses äfven för en Stenarnes patronessa – ''Kiwi kimmon kammon poika, Syöjättären syämmen syrjä''...




==<center><big><big><big>'''T'''</big></big></big></center>==


====='''TAPIO'''=====
En Skogs-Gud, under hvilkens styrsel alla skogs-djur stå; han har magt, at gifva dem i Jägarens händer, och släppa dem därut. Var Gud öfver Jagt-redskap. ''Agricola''.


====='''TAPIO och TAPION WAIMO'''=====
En Skogs-Gudinna, den Jägare anropade om villebråd. Hennes heders-titel är mäst, ''Tuo Tarkka Tapion-waimo''.


====='''TAPIOTAR'''=====
''Waimo tarkka, suuri sulkain Emuu'', du noga agtgifvande Skogs-värdinna, du stora Fjäder-Fänas moder. Item: ''Metzän Eukko, Kaunis karwa'' – dref haror, foglar och smärredjur i giller, flakor och snaror.

{|
|
:Mielus Mehtolän Emändä, 
:Tapiolan Tarkka neito, 
:Wedä riistaista rekiä, 
:Tawaroista taluttele. 
:Kohden kulda langojani.
|
:Du goda, gunstiga, Skogs-värdinna, 
:Löfskogens agtsamma Mö, 
:Drag en rik el. syld släda af peltteri, 
:Led an dina skatter, 
:Åt mina vippsnaror af messing, som blänka som guld.
|}


====='''TAPIO'''=====
ofta sjelfva ''Skogen''; Björn däri är i Norden Herre och Kung öfver djuren. Titleras i Runor: ''Kuldanen Kuningas Tapion kainalossa'' d.ä. En Konung och Herre för alla andra skogsdjur här i Norden, residerar i den dystra skogen. Björn får ock det namnet ''Ohtoinen'' – v. ''Ohto & Ukkonen''.

''Tapio'', sjelfva Skogs-Rån, blir ock för dess ålder och vördsamma skägg hedrad med det namnet ''Ukko'', då Björn och harar (''mettän kapeet'') af honom anhålles. Om harar heter:

Anna Ukko uuhiasi, 
Anna ojnahat omansi 
Ukko kullainen kuningas, 
Tuuwwos ilman tuusimata, 
Waromata waaputtele...

''Tapio'' skulle ock beskydda boskapen för Björnen och andra skogens villdjur:

:Mehän (metzän) kullainen kuningas 
:Mehän Hippa haliparta 
:Pane panta pihlajainen, 
:Ympäri nenän nykerön (nykerän) 
:Kuin ei pihlaja pitäne, 
:Nijn sä rautanen rakenna...

Åt ''Tapio'' låfvades en tupp til offer – ''Kukko sinulle, kukko kaikelle kylälle'', och i slutet af troll-Runor står ofta ''Kukko! Kukku!'' liksom ''Socrates'' på sin dödsstund bad offra en tupp åt Hälsos-Guden ''Æsculapius''.


====='''TAPIOLA'''=====
Löfskog; Tapios trygga hemvist in i tjockaste skogen. – Se ''Mehtola''.

Item, Jagt och Skogs-Gudinnan ''Diana''. Titeleras:

:Tapiola Tarkka waimo. 
:Metän Ehtosa emäntä... 
:Jos lähen minä metällen, 
:Heti mehtä mieltyköön... 
:Mielly mejjän miehihimma. 
:Kostus mejjän koirihimma.


====='''TARANIS'''=====
de Scythers Högsta Gud – tör hända ''Taurione'', Diana, culta a ''Tauris'' Scythiæ populis, ''Suidas''.


====='''TARAN UKKO'''=====
gift med Taranis – En Lappsk och Finsk Öfver-Gud. Finnes i inscriptionerna, hvilka än finnas i Dalmatien samt vid Heilbron i Schwaben.


====='''TIAKKA'''=====
in plurali ''Tiakat'', fordom ''Diar'' eller Präster; förklarade Gudarnas vilja; förestodo afguda-tjensten och voro tillika folksens domare; nu kallas klockare och ringare kyrkjo-betjening, så i Ryssland som Norra delen af Österbotn, ''Tiakar''.


====='''TIETÄJÄT'''=====
Se ''Indomiehet, Noider, Myrrysmiehet''.


====='''TIERMES'''=====
En Lappsk öfver-gud, som rådde öfver åskan, thordön, regnboge, samt menniskjors hälsa, lif och död – Grækemes ''Ερμησ'', Mercurius, ''Δισ ερμησ'', Deus Hermes, famosissimus hic fere per orbem Deus, cui varias tribuebant ethnici functiones – är i lika rang med ''Biegsolmai'' (och ''Thorden'', Lapsker Luft-gud); råder öfver väder och vind, öfver hafvet och vatnet. Har fått offer, på det han skulle nedlägga hafsens storm. ''Sidenius''. Kan jämföras med Æolus, Neptunus och Finnarnes ''Ilmarinen''.


====='''TIJTTY'''=====
En ödlans stamfader – ''Iki Tijtty äjjyn poika''.


====='''TONTTU'''=====
En hus-gud, ''Lar'', gick och rustade i en gård om nätterna; var af många slag; ''Jywä Tonttu'' bar hem skylar och ökte sädes-bingen. ''Raha-Tonttu'', samma som ''Kratti'' – ''Paska-Tonttu'' drog gödsel til gårds – Han skulle hvar morgon få et gröt-fat med smör-öga och flere rätter; hölts i mycken heder; Ficks på et besynnerligt sätt til gårds; Den som ville hafva honom borde Påsknatten taga et par märr-ranckor om halsen och gå omkring kyrkan 9 gångor – då tomten mötte honom, och frågade, hvad vil du ha? Om han då i sin häpenhet sade, ''paskaa'', gödning; så fick han ock til öfverflöd, så at alt öfverflödade af den varan. – Sade han ock pengar, spanmål: så hämtade ''Tontten'' alt; därföre ock ordstäfvet är, där alt är i öfverflöd, ''Tonttu sillä on, Tonttu kantaa'' – Tomten måtte bära åt honom. 

''Tonttu'', Hushållnings-guden, Græcis; ''Θωδ Θωνδ'', Mercurius – ''Suidas''.


====='''TOUKO-LEIPÄ'''=====
Et stort bröd, som bakas i Julii månad. ''Ukko'', åskan eller Thor, til heders; men brytes ej, utan förvaras i sädes-bingen tils vårsåningen följande år, och då med vissa cæremonier utdeles gårdsfolket at äta af.


====='''TORDEN'''=====
(Thordön), Lapparne fruktade den, som en Gud, som oftast blifver vred och slår stora stycken af bergen, nedfäller trän och slår fä och menniskjor ihjäl: ty åskan buldrar ofta i Lappmarken för de höga fjällen skull. När han i sin vrede låtit höra sig i luften, hafva de låfvat honom offer, hvilket de också hållit – ''Sidenius''.

Samma som Finnarnes ''Ukko'' och ''Ilmarinen'', Se ''Tiermes''.


====='''TORNIO'''=====
Staden i Wäster-Norrland, kommer före i Runor, såsom en ort hvadan skinn-varor fås. – Af Räf-fångare heter det om Räfven:

:Torin on tuotu Torniosta, 
:Tappelun Tapiolasta, 
:Toaatani on soasta soaanut, 
:Isän polwen korkeunna, 
:Äitin wärttänän pitussa.

Det är: med trätor hämtad från Torneå, med strid ifrån Tapiola – Min farfar har fått den från kriget, då han var sin fader knäs hög, så lång som modrens slända – <br>– It. samma med ''Ymes'' land (nu Umeå), där Rimthussarne berättes hafva blifvit dränkte i Yme Jättens blod. Se ''Jumo''.


====='''TUISKO'''=====
En Finsk Kung, item de Teutoners, eller gamla Tyskars. Deras bygd – ''Tuiskuland. Tuisku'', Fennica wox – Sv. Urväder. ''Tulee kuin Tuisku – on se Tuiskun nähnyt'' –


====='''TULEN SYNTY'''=====
ord, som läses i troll-Runor öfver brännsår och eldskador, om eldens uphof. Archæologia ignis – Se ''Aloen järvi''.


====='''TULI POIKA POHJOLAINEN'''=====
En kall buse ifrån Norden, som skall släcka elden och förtaga dess sveda, anropas på detta sättet:

{|
|
:Tuli poika Pohjolainen! 
:Tule tummenna tuloja 
:Walkiaista warwentelek; 
:Nouses maasta mamman-Eukko, 
:Kana rautanen kawaak, 
:Syömään Tulen kipuja, 
:Tulen lientä lakkimahan, 
:Hyinen Tyttö, jäinen poika, 
:Tuli hyiseen kotaan, 
:Kiwiseen kellariin, 
:Täynnä hyytä, Täynnä jäätä...
|
:Du eldens Son, Norrbagge! 
:Kom lät elden tassna, 
:Minska eldens hetta (låga), 
:Stig upp ifrån jorden du gamla mormor, 
:Stig hastigt up du järn-höna, 
:At upäta eldens svedor, 
:At läpja lågans velling. 
:Den rimmige flickan, isige gossen, 
:Kom i den rimfulle kåtan, 
:I den sten-kellaren, 
:Full med rim, full med is...
|}

Se det följande ''Turja''.


====='''TULKKILA'''=====
Et bonde-hemman i Kemi, där den Påfviske tolcken bodde. Guds-tjensten skedde här i landet i fordna tider på Latin af de Påfviske Präster, som icke förstodo landets språk; därföre de nödgades bruka med sig å Predikstolarne tålckar, som hafva uttolkat, hvad predikanten på latin först predikade, på Finska för menigheten; häraf kallas ännu i dag et bonde-hemman ''i Kiemi, Tulckila'', hvarå den Påfviske Translatoren eller ''tålcken'' bodt hafver – Probsten ''Erik Frosterus'' i sina ''observ. ostrob.'' 1705 i Mscr. skrifver härom således:

<blockquote>"Til et prof af denna ''Påfviske Tålcken'', berättade för mig fordom Probsten och Kyrkoherden i ''Kemi'' Sal. Hr. ''Johan Tuderus'', som förvisso haft denna tradition utaf sina förfäder; nämligen, när den Påfviske Predikanten å en Juhldag hafver läsit ''Esaiæ II Cap. v. 1.'' och i anledning deraf betygat, at Christus skulle födas af Jesse root, har Translator på Finska tålckat, och sig intet bättre förstått, än meningen skulle vara af ''gjässen'' eller en ''gåås'', hvaröfver menigheten begynt lee, har den Påfviske Predikanten varnat honom til at rätta sig; men han sagt på Finska: ''Jos ei hän ole hanhen jalast, nijn olkohon warpahast'', h.e. är han ej född af foten, så må han vara född af gås-tån."</blockquote> 

Samma fins i Biskopens ''Pauli Justens'' relation utförligare.


====='''TUONI'''=====
Se efter ''Tursas''.


====='''TURILAS'''=====
En stark Jette, som gungade klippor, hällar och berg, lika som bollar: ''Musta mies wäki Turilas, sepä Kijkutti kiweä, waaputti wahan neneä''. Honom liknade Stark Otter i Svenska sagor, hvars namn ännu lefver i fruktan efter hans död, och aldrig lärer dö. ''Swerkker'' plägade slå handen i berget så hårdt, at hvar led syntes i fasta stenen. ''Elgthor'' vadade i hårda bergs-klippan. Sådane Jettar kalla Finnarne ''Wäki-Turilas''.


====='''TURJAN-MAA'''=====
Æthiopien, de Blåmänners, de brända Æthiopiers hemvist. Hiskeligen långt aflägsne varma länder, hvarom Finnarne selfve säga: ''se on kaukana. Ho! Herra Jumala sitä matkaa!'' Det är: Bevars! dit är en grufvelig lång väg! item, et ''föraktligt'' namn på aflägsna orter; fast ock under et sådant namn utmärkes orter, där svartkonster brukades.


====='''TURJAN-MERI'''=====
Nord-Sjön, Ishafvet.


====='''TURJAN TUNTURIT'''=====
Norrska fjällen – item Alperne. ''Turjan kallio'', Norriges klippor, dit ''Rutto'' förvises – Se ''Hijjen hevonen''.

''Ukko Turjasta'', en kall buse, som förtar eldens värkan – Se ''Tuli poika'' – ''Ukko Turjasta tulo...'' – Se följande under T. ''pimentola''.


====='''TURKKA'''=====
Et fördom rikt laxfiske med Pata i Uhleä Elf, 5/4 mil ifrån Uhleå Stad; var det förnämsta Krono-fiske i fordna tider; men nu försämradt, för åmynningens upgrundande.


====='''TURRI-TURRAS el. TURRISAS'''=====
Finska Krigs-Guden, som gaf seger. Mars, lika med Svenskarnas ''Thyr'', mäst afhållen af de gamla Kämpar.

I ''Euräpää'' i ''Carelen'' är ''Tyriän-wuori'', där dennes boning varit, och kallas än ''Tyrjän-Äjjä''. Inbyggarena tro, at han än spökar förr krig, och slår på trumma i skyn, hvaraf de spå krig instunda.

Biskop ''Agricola'' räknar ''Turrisas'' ibland Tavastarnes afgudar, och säger i sina bekanta rim: ''Turisas annoi woiton sodast'', gaf seger i krig. Synes öfverensstämma med ''Θουρασ'', de Assyriers Kung, näst ''Ninus'', som sedan blef kallad Mars, eller ''Θουριοσ'', bellicosus Mars. Andre finna likhet i ''Thor'', de Göthers Öfver-Gud eller Krigs-Guden. ''Thyrarting'' kallas Fältslag i gamla Svenska historien.


====='''TURSAS'''=====
Se ''Meri Tursas''.


====='''TUONI'''=====
Wallhall, döden – v. ''Manala'' och ''Marta'', brukas i Finska Psalmboken och Bibeln ofta för döden, grafven, förruttnelsen, helfvetet och förgängelsen – Se ''Radier''.


====='''TUONELA'''=====
Dödsens tilstånd och underjordiska Rike, full med förruttnelse – it. Audins-åkrar eller de dödas hemvist. ''Tuonella käydä, Tuonelassa waeltaa'' – falla i dvala, bortdåna, komma in ecstasi; a Græc. ''Θανειν'' – Sv. dåna, animo delinqui, ''εθανον, θανησ'', Macedones, Scytharum vicini mortem apellabant ''δανον'', Teste ''Plutarcho'' inde Fennorum ''Tuoni'', död.

I Tuonela trodde de gamla finnas alt hvad som härpå jorden förnögde – där var ägta nöjen – silk, fläsk, korn, m.m. hvarföre de ock med sina döda satte i högen i hedentimma, knifvar, spjut, pilar, mat, kläder, ringar, husgeråd, pengar, gull, silfver, och trodde, at de gingo updaga och räknade sina skatter än efter döden. Se ''Jabmiaimo''. Sådane qvarlefvor har funnits i ättehögarne äfven i ''Laihela'' Socken i Österbotn.

Emedan nu i ''Tuonela'' fans korn, gäddor och flere ätlige varor, kan man föreställa sig lätt, et Turkiskt paradis, där nectar drickes utur gyldene skålar, och de gamla Göthers ''Glyssiswallar'', eller de sällas hemvisten efter döden, hvarest dygdens vänner fägnades. De gamlas föreställningar, i verldenes barndom, voro mycket sinlige; dock slutes billigt häraf, at de trodde själens odödlighet och et annat bättre lif efter detta.


====='''TUONEN NEITO'''=====
En af Parcerne, dödsens brudfrämma. Bor på ''Kipumäki'' eller ''Kipuwuori''. Har en ''Pandoræ'' ask i handen, full med plågor, med et måladt låck.

:Kippu Tytti Tuonen neito, 
:Kipuja kokoiloopi, 
:Kipu wuoren kukkuralla, 
:Kirjo kansi kainalossa, 
:Kirjo wakkanen käessä, 
:Itkiä tihotteloopi...


====='''TUONENOHRA el. OTRA'''=====
brädd af korn i Wallhall; förekommer i Runor, äfven som ''Tuonenhauki'', en Gädda, för älskare af hvardera i andra lifvet; likasom ''Odens galt'' i Svenska sagor; ty fläsket var en lif-rätt för Götherne här i lifvet.

''Wäinämöinen'' lade ''Tuonen otra'' til sträng pinnar i sin harpa. ''Pani naulat kandeleseen, orahasta Tuonen Otran, Tuonen hauwin hambahista''.


====='''TUULETAR'''=====
Väder-gudens Æoli väna Fru, vaggade och omrunkade de upväxande Furu-trän, som Skogs-möjan ''Kati'' planterade – Se ''Kati, Lemmätär, Kangatar''.


====='''TYRJÄN KOSKI'''=====
En strid forss i Norrige, eller Mälströmmen – ''Tuosta tywy Tyrjän koski''. Run. It. ''Tyysty ennen Tyrjän koski, wesi Jordanan wäsähti'' el. ''joki Jortanan kunehuk'' – i.e. ''kuiwu'', lugna – stadna i loppet.


====='''TYRJÄN-WUORI'''=====
Se ''Turri''.


====='''TYYTIKKI'''=====
(''Orawan Emuus – pjeni waimo'') Tapion neiti.

:Metsän pijka pikkuruinen, 
:Aukase rahanen aitta. 
:Mun metälle mäntyäni, 
:Luinen lukkosi murennak. 
:Mieluussa mehtolassa 
:Et Emäntä ljenekkään. 
:Jos et anna ajallani. 
:Jijälläni ilmuutak...

Ickornarnes Patronessa.




==<center><big><big><big>'''U'''</big></big></big></center>==


====='''UHRI PAIKAT'''=====
Offerställen; sådane hade Finnarne så väl som Lapparne, så i hedendomen, som än nästan til våra tider, flere, såsom helgade lunder, stora trän, furun och tallar, stenar, hällar, berg, källor, kyrkor och kyrko-gårdar, dit mjölk, pengar, ja, ända til knappnålar offrades, at återfå sin syn, hälsa – och den som tog af källan eller Offerstället, sådane dit lagde persedlar, troddes krossas, få ögonsjuka, blifva blind. I ''Hattula'' Socken i Tavastland är en sådan sten, där regn-vatten stannar i en ihålighet, där flera surögde tvätta sig och offra dit nålar; det finnes ock källor och träsk, som man besöker för at löga sig. v. ''Eräpyhä & Pyhä maa, Janakkala'' källa &c.

Probsten ''Er. Frosterus'' i ''Anmärkn. öfver Ulo Socken i Mscr''. berättar om ''Offerställen'' följande: 

<blockquote>"Beträffande gl. offerställen, så kunna icke monge af them mera namngifvas, förutan hvad som skedt på ''Kehkoses'' hemman 1/4 mihl ned ifrån Mohos kyrka på norra sidan af Elfven, hvars första åboer kommit ifrån ''Kandalaxi'' Sochen i Ryssland, på hvilket hemman en korsboda mitt på gården varit, i hvilken boda blifvit offrat genom särskilte fönster för gåss- och flickebarn, sölfver, tenn, penningar &c. tå the skulle föras ther förbi til kyrkan at döpas, efter alle barn i annor händelse hafva fått något lyte, så at the antingen blifvit döfve, blinde eller dumbe" o.s.v. </blockquote>

En Soldat stjelpte bodan i elfven. Gården som förr varit förmögen blef utfattig.

''Trattila'' et lax-patu ställe uti Pyhä fors och Muhos Capell-gäld; har äfven varit offer-ställe, där en vid namn Philippus offrat kokad lax i en ''tratt'', at ärnå godt lax-fånge, då hans granne åt up det och sade, ''Ruton rualle, Jumala rohkiast andamaan'', h. e. fort til mats och fort at ernå lycka af Gudi.

''Ulo Salå'' kyrka är et offer-ställe, i synnerhet på 2:dra dag Jul.

Landshöfdingen Friherre ''Conrad Gyllenstjerna'' har, efter gjordt löfte, vid et särdeles tilfälle skänkt til detta Capell en Silfver-kalk, med drifvit arbete, samt en rar liten Communion-kanna, med et långt glas-rör samt foten och locket af Sölfver förgylde, med dess namn och vapn.

''Er. Frosteri Mscr. l. c. p. 5. 11 & 10''.


====='''UKKO'''=====
Den äldsta Finnarnes Gudamagt, näst ''Jumala''. Dyrkades vid vår-utsädets görande (''Agricola'') i parallel med ''Wäinämöinen'' och ''Ilmarinen''. Äldre än ''Fornioter'' Finnarnes Stamfader, och efter döden tilbeden som Gud – Se ''Åbo Tidning''. N:o 20, för år 1772.

Honom tilägnas flere egenskaper och värs. Han anropades til alla företaganden, och fruktades för dess ålder och magt.

Den samme, som ''Thor'', ty Finnarne kalla än Thordön eller åskan, ''Ukko, ukkosen ilma, ukon ilmajylinä; ukko jylisee''. Än talas ock om åsk-viggen, som man tror sig hitta där askan nedslagit; en svart hård sten-kil. Sammalunda hade ''Thor'' en vigg, til tecken at han var utdelare af mandom och styrka. ''Thors'' skål signades med hammar-märket och blef drucken til styrka och mandom – Sammaledes dracks ''Ukkos'' skål – Se dess gemål ''Rauni''.

''Ukko'' hos Finnarne var altså den samme som ''Thor'' hos Svenskarne, ''Taranis'' hos Celterne, och ''Atia'' eller ''Ajja'' hos Lapparne – Se ''Taranis'' och ''Taran-ukko''. 

''Ukko'' skulle befatta sig med alt; han skulle beskydda alt, äfven boskapen i skogen: hvarföre man, då den utsläptes, önskade:

:Piäk pilwessä käräjät 
:Säkehisä selwät neuwot, 
:Ettei noita kyllin soisi, 
:Kaihi wiljaltan witoisi; 
:Wähän minulla olisik, 
:Ahollen ajettawia, 
:Päällen pälwen pantawia... 
:Pantu Akka paimenexi 
:Luoja karjan kahtojaxi, 
:Iskekk Ukko uta puuta, 
:Komauta kongelota, 
:Miekalla tuli terällä, 
:Kurikalla kultaisella...

Item, vid Björn-jagten sjöngs: ''Ukkoseni lintuseni, käyppä kaiten karjan maita...'' – 

''Ukko'' kallas ock ''Pitkäinen'', eller den längste och Högste, äfven ''Isäinen'' och ''vanha mies'', at beteckna dess Faderliga omsorg och allmagt. Ehuru ''Ukko'' var ''Åske-Guden''; så ägde han dock ej ensam den magten at dundra; ty ''Wäinämöinen'' och ''Ilmarinen'' kunde ock låta blixt och dunder fara fram. 

''Ukko'' gaf styrka åt svaga, mot Bergs-troll, (dem han med sin åskevigg krossade) tillika med sin maka ''Maan Emoinen'' och tilbådos bägge på en gång således:

:Ukon woima taiwahasta, 
:Maasta Maan Emoisen woima 
:Wäixeni woimaxeni, 
:Pirua pusertamaan, 
:Ramulaista kaatamaan... 
:Annas wielä Ukko uuluansi 
:Wäkeänsi mies wäkewä, 
:Wäixeni woimaxeni. 
:Ettän taitaisin tapella. 
:Että mä häjyn häwitän, 
:Tuiki tuimenettomaan, 
:Perkele peri katoon...

Se ''Rauni'' & ''Tapio''.

''Ukkos'' magt sträkte sig altså icke allenast til luften, utan ock til Skogs-lundarne; hvarföre han af Harfängare anropas:

:Kostu korpi, mielly mehtä, 
:Taiwu ajnonen Tapio, 
:Metän Ukko halliparta, 
:Ota kullat kullistasi. 
:Hopiaiset housustasi, 
:Anna Ukko kindaisi, 
:Anna Ukko kirwestäsi, 
:Jolla puuta hakkailen...

''Ukko'' tycks hafva likhet med ''ωγενοσ'', Ogenus, antiquus Deus, Ukko, ''ωχοσ'' et Nom. propr. i Grækiskan. Emedan ''Ukon malja'' skulle drickas, eller ''Thors skål'' såsom Bisk. ''Agricola'' säger, vid vår-utsädet; så kan ''Ukko'' fattas i bredd med ''Frejjer'', en Svensk afgud, hvars minne äfven dracks i samma afsigt, näml. at befordra god årsväxt och befrämja ymnoghet och välsignelse på alt – Och emedan ''Ukko'' nu i Finskan betyder appellative, en gammal gubbe eller man; så får man räkna, ifrån Ukkos tider de lycklige ''Arilds tider'', som voro under ''Frejjer'', som var i sin regering en lycklig Konung, och blef därföre äfven efter sin död dyrkad; til at välsigna årsväxten – I hans tid svettades honing utur ekarne, floderne runno med mjölk och guld maldes på qvarnarne. Så sjunga skalderne, och de enfaldigare tro det; men det är ej annat än Biskötseln. (Se ''Mehiläinen''). Boskapsskötseln och åkerbruket var i högsta flor; de skötte sina bien, vårdade sina hjordar, brukade sina åkrar, hvaraf de ''njöto rika kärfvor''. Det var det ''guld'', som de slogo på sina qvarnar. Ej under om ''Finnarne'' drucko ''Ukkos'' minne om våren, förväntande af ''Ukko'' en god kornskörd, at få godt öl til ''Wuoden Alkajaiset'' och ''Joulu''.

Ukko skulle bevara i krig, hvarföre han åkallades således:

:Ukko kultainen Kuningas 
:Waari wanha Taiwahinen, 
:Tee minulle kiwinen miekka, 
:Eli rautainen rakenna, 
:Eteheni seisomahan, 
:Miehen päätä päästämähän.

''Ukko'' skulle drifva Hararne i gildren:

:Ukko kuldainen Kuningas, 
:Tuuwwos ilman tuusimatta, 
:Waromutta waaputtele. 
:Kynsin kytiyxelle (kynnyxelle), 
:Käpälön kahan eteen...


====='''UKKONEN'''=====
sen i diminut. Väder- och Åske-Gud – anroptes äfven vid harfångst således:

:Ukkoseni ajnoseni! 
:Nostas pilwi luotehesta, 
:Toinen lännestä lähetä. 
:Kolmas ijästä iske, 
:Lomatusten loukautak, 
:Sa-a hyytä, sa-a jäätä, 
:Näille puillen puhtaille, 
:Warwuille walanteille.

Det är: väck up dina väder-ilar ifrån alla streck, låt snöga rim och is på mina giller-stickor...

I sällskap med ''Mehtola mor'' dref han på hararne – Se ''Mehtolæ''. Til honom sjelf heter det:

:Metän kultanen kuningas 
:Anna Ukko lampaasi (uuhiasi), 
:Lupi Luppa karwasesi; 
:Juoxe wimpura wipuhun, 
:Pyyrö silmä pyyxeen...


====='''ULAPPALA'''=====
''Koiran Emuu'', Canum nutrix. En hund-patronessa i gamla Runor; kallas, i anseende til det at hundarna födas blinda, ''Pohjolan sokea umpi, Ulappalan umpi silmä''; skulle hämta mjölk åt hästgällare.

:Lypsä tänne maitoansi, 
:Tipauta nisuxiansi, 
:Rauwan rahnoin pahoin, 
:Tulen tuiki polttamihin...


====='''UROS'''=====
Se ''Weden kuningas''.


====='''UXAKKA'''=====
Maderakkas andra dotter, af Lappar tilbeden. Hon skulle förändra dotter til son i moderlifvet. Lapparne hafva offrat til henne, ty Lapparne synes vara bättre betjente med piltebarn än pigbarn, som icke kunna hållas til fiskeri eller skytteri. För sine piltebarn offra de, at få behålla dem til ''Leib-olmai'' tjenst, som är skytteri, efter som ''uxakka'' är altid i oenighet med ''Leib-olmai'' och emot honom. ''Sidenius''.




==<center><big><big><big>'''W'''</big></big></big></center>==


====='''WAARAT'''=====
Berg, månge sådane äro i landet, dem Jättiläiset tros hafva upstaplat – Se ''Linnat, Jätit''.

''Metelin-waara'', et högt berg emellan Limingå och Uhleå Soknar, på hvilket man kan se 7 kyrkor på en gång. ''Er. Frosten Mscr. l.c''.


====='''WAAWATAR'''=====
samma som ''Wauwutar'', en som har en at skrika; en plågo-qvinna, i hvilkens ullvant svedorne ifrån sår skjutsades af troll. ''Tuonne kiirehin kipuja, Waawuttaren wanttuiseen'' (i.e. ''Wawutar, joka otta kipuja luoxeen – kiputyttären sisar'' – syster åt ''Kipu Tyttö)''. Se ''Kiwutar, Kipumäki'' –


====='''WAIWIOTAR'''=====
En gammal troll-kåna, som troddes vara Vargens foster-moder – ''Woahetar'', ex pronunciatione Savon. idem.


====='''WANGAMOINEN'''=====
En stark kål-brännare och svidje-karl, född af ''Wanga'' med fadren ''Winga''. Herre öfver ormar och ödlor.

:Lieneekö minussa miestä, 
:Ukon pojassa urosta, 
:Wangamoisessa waroa? 
:Tämän pulman purkajata, 
:Tämän jaxon jaxajata? –


====='''WARA MIES'''=====
Vargernings eller Reserve-karl, deriveras af ''Waregis'' Väringar, Nordiske kämpar, som tjente andra Konungar; de gingo ut ifrån Norden i krigstjenst hos andra – Hinc Fennorum ''Wara-mies'', fast än et i sednare tider antagit ord af waregis, väringar, som voro hädan ifrån Norden och tjente som lifvagt Kejsaren i Constantinopel.


====='''WAUWUTAR'''=====
En plågo-möja – Se ''Kiwutar'' och ''Waiwiotar''.


====='''WÄINEN'''=====
idem ac ''Wäinämöinen'' – Se ''Kiwutar''.


====='''WÄINÄMÖINEN'''=====
eller ''Wainemoinen''; en af de förnämsta Finska Gudamagter; beskrifves näst ''Ilmarinen'', såsom rådande i luften, vatnet och elden: ''Wälähytti Wäinämöinen pimiäsä pohjolasa'', ljungade i den mörka Norden. Smidde järn eller åtminstone länte sin eld därtil.

:Wäinämöinen walkia walosa. 
:Tuli wuori arpal arpelemaan, 
:Aarneen hautoi hawitsemaan,
:Maita matkustelemaan. 
:Rotkot wuorten waeltelemaan, 
:Wieläpä runno rohkiasti, 
:Mäen laxosa sywäsä, 
:Wuoren suuren runnakosa. 
:Sielläpä sinä wammuxet rakenat, 
:Keihät teräwät teroitat... 
:Teräwixi teit teräxet...

''Wäinämöinen'' kallas i gamla ''Finska Runor'' redan för Reformation den ''äldste Guden'', Himmelske Fadren, ''synbart och ljusligen kände Guden''. Græc. ''φαινομενοσ'', lucens, splendens. φαιναιοσ Ζευσ'', splendidus Jupiter, nitidus – est & cognomen ''Apollinis. Scapula''.

''Wäinämöises'' kaftan, råck och vepa var så förvarande, at den anropades til et Palladium i häftigaste striden; hvarom det heter:

:Waippa wanhan Wäinämöisen 
:Kaapu kauka Lappalaisen 
:Sepä tänne tuotuwohon, 
:Suurillen sotikeoillen...

''Wäinämöinen'' ansågs för så helig, at hans svett skulle bota, därföre anropas ''Hiki wanhan Wäinämöisen''.

Han kallas ock för sin ålder och styrka samt vördsamma person ''Ukko wanha Wäinämöinen'' –

Han är ofta med ''Ilmarinen'' i sällskap i hedenhös tiden; men efter Påfviska lärans införsel i landet, måste han vara i sällskap med ''Neitsu Maaria Emonen'', som tyckes taga högra handen, såsom et fruentimmer. Då af en ''Carelare'' frågades, hvilka han trodt vara de högsta Guda-magter i hedendomen, svarade han: ''Itte wanha Wäinämöinen ja neitty Maria Emonen'', utan at göra skilnad på tiden. – Än sedan Christendomen infördes och en någorlunda Guds kännedom upkom, blandas den Sanne Högste Guden af de anropande ibland med de fordna inbillade högsta magterna; ty ofta står i gamla Runor: ''Itse llmoinen Jumala, itse wanha Wäinämöinen, itse Seppä Ilmarinen, Neity Maria Emonen täsä myöskin tarwitahan, tämä jaxo jaxamahan, tämä päästö päästämähän'' – När de voro så många, så måste, om den ena ej hjelpte den andra hjelpa.

''Wäinämöinen'' berättas hafva haft en besynnerlig rolig klädedrägt. Hans bälte var beprydt med ''fjädrar'' och ''plumer'' – Han synes varit bevingad som Mercurius, och klädd som en ''American'' i dun, som ses af efterföljande Runa, där ''Maria'' anmodas, at nappa en vingfjäder af ''Wäinämöises'' skärp, at smörja med:

{|
|
:Siwalla simanen sijpi 
:Wyöltä wanhan Wäinämöisen, 
:Wyöltä ainosen kapeen.
|
:Ryck en honingsfull vinge 
:Ifrån den gamla Wäinämöises bälte (midja), 
:Den förnämste mannens lif.
|}

''Wäinämöises barn'' voro en dotter ''Kiwutar'', och en son, af mariage de conscience, med en hafs-fru aflad, som kunde bota bölder; han åberopas i följande stycke.

{|
|
:Sala poika Wäinämöisen!
:Nosta miekkasi merestä, 
:Lapiosi lainehista, 
:Jollas ruhtat rupia. 
:Eli painat paisuita...
|
:Du Wäinämöises naturliga (i löndom aflade) Son! 
:Lyft up dit svärd ifrån hafvet, 
:Din spade (tre-uddiga gaffel) ifrån vågorne, 
:Hvarmed du krossar utslaget, 
:Eller ock krystar bölderna...
|}

Hafsvatnet torde ock vara torkande och helande i synnerhet när en ''Wäinämöises'' son blef Doctor.

Fogelfångare, Jägare och skogsmän anropa ''Wäinämöinen'', at slå på ''sin Harpa'', på det dess ljufliga klang, må låcka fram alt villebråd – såsom följande ''Linnun-pyytäjän sanat'' gifva vid hand:

:Itte wanha Wäinämöinen 
:Teki kalliolla kandeletta. 
:Kust on koppa kandelessa? 
:Koiwusta wisa-perästä. 
:Kust' on naulat kantelessa? 
:Tammesta tasaiset oxat. 
:Kust' on kielet kantelessa? 
:Jouhista hyvän orihin 
:Lemmon warsan wahteista... 
:Ite wanha Wäinämöinen 
:Kuhtu pijjat, kuhtu pojjat. 
:Soittamahan sormillansa. 
:Ei ilo ilolle käynyt, 
:Soitto soittollen tajonnut. 
:Kuhtu nainehet urohot. 
:Ei ilo ilolle käynyt, 
:Soitto soitolle tajonnut. 
:Ite wanha Wäinämöinen 
:Otti soiton sormillensa, 
:Käänsi käyrän polwillensa, 
:Kanteleen kätensä alle: 
:Wasta ilo ilolle käwi. 
:Soitto soitolle tajoisi. 
:Ej sitä metässä ollut. 
:Neli jalkasta jaloa. 
:Lintu parwia parasta. 
:Jok ej tullut tuiskuttain, 
:Karhukin ajdalle kawahti, 
:Soitettua Wäinämöisen. 
:Mielus Mehtolan Emäntä, 
:Tapiolan tarkka neito, 
:Wedä riistasta rekiä, 
:Tawaraista taluttele, 
:Kohden kulta langojani.

Sammaledes anropade ''Fiskare Wäinämöinen'', om likaledes då förfärdigade en ''Harpa'', hvarpå han spelte så ljufligt och kraftigt, at ''Fiskarne'' sprittade af glädje, sjelfver ''Hafs-Frun'', Sirener och Delphiner högde sig up på vattubrynet och på hafs-stranden, at lyss –. Ja, sjelfva ''Wäinämöinen'' var så pathetisk och rörd af sin musique, at tårarne af glädje nedtilrade; såsom föregående och flere sådane gamla Runor tydeligen gifva tilkänna. O! en oförliknelig virtuose!


====='''WÄINÄMÖINEN el. ÄINEMÖINEN'''=====
Poëternes Patron. Sjelf den ypperste Skald – Finlands Apollo – Harpors (''Kanteles'') stämmare och Fabriqueur. En ypperlig Orpheus, som med sin sång feck näcken, fiskar och alla skogs-djur, at glättigt lyss och röras.

Skaffade, som en Promothæus, elden på jorden; ljungade i lag med sin yngre Bror ''Ilmarinen''; bygde skepp och båtar – Den unge Resen ''Joukawainen'' disputerte med honom om styrka, men blef illa belönt – Se ''Joukkawainen''.

Den kunnige och vördige ''Wäinämöinen'' bygde sjelf pråmar och håpar; hvarom Runan berättar:

:Ite wanha Wäinämöinen 
:Weisti wuorella wenettä, 
:Kalliolla kalkutteli: 
:Ei kirwes kiween koske. 
:Eikä kalka kalliohon...

''Wäinämöinen'' ansågs ock i krig för en skyds-gud; hvarföre hans vepa vördades som et palladium mot skott, bly och krut:

:Waippa wanhan Wäinämöisen, 
:Kaapu kauko Lappalaisen, 
:Sepä tänne tuotuwohon, 
:Suurilta sotikedoilda, 
:Weri pellon penkereiltä... 
:Jonga suojasta sotinen, 
:Jonga tappelen takoa...

''Wäinämöinen'' öfverträffade Svenskarnes berömlige Skalder ''Eiwinder'' och ''Smider'', berömlige för sin konst, at leka på harpa. Hans öde hade gömt honom ytterst i Norden, men hans själ var dock ädel i sina tankar. Han hade en särdeles gåfva, at röra alla sinnen när han slog på sin harpa och sjöng sina dikter. Det fick hans medtäflare den unga Jätten ''Joukkawainen'' erfara. Hans infallen voro lifliga och hans tankar höga. Han sjöng de framfarna hjeltars beröm, om verldenes grundläggning, om eldens uphof, om de skapade ämnens förborgade natur, och luften daldrade, och bergen gåfvo genljud; han beklagade den ömkelighet och fåfängelighet, mellan hvilka det menskliga lifvet delas, och de dödelige smulto i tårar. Han kunde beveka de hårdaste hjertan til medömkan, och upmuntra de sorgsnaste sinnen, til frögd. Ofta hade ''Weden Emäntä'', Hafs-frun, Näcken och ''Åge'', med de andra små Gudamagter, som bo i det våta, dansat på vatnet, när han suttit vid stranden och stämt sina strängar. Ofta hafva de Råd-andar, som bo i backar och lundar samlat sig för honom och lekt, när han slagit på sin harpa. Man sade, det den mägtige och vise allfadren ''Kaweh'' eller ''Hallbordur'', den samme som ''Apollo'', vore hans fader, och hade lärt honom, at handtera strängar. Och det, at han kunde beveka stenhårda bröst, och til lek och lust upmuntra halfdöda hjertan, gaf de enfaldigare anledning, at tro, det stenar och liflösa ting, björnar och skogs-djur, näckar och fiskar, ''Tapio och Mehtola'', med foglar och yrfän rördes af hans spel, och samlades at lyss på hans gudomliga sång.

Då den gamle harpo-slagaren, vår Finska Orphæus, slog på sin harpa, sattes hela naturen til sjös och lands i rörelse; och förtjenar den Acten här in extenso at afskrifvas, såsom et mäster-stycke, som trotsar all Grækisk och Italiensk musik:

{|
|
:Sittek vanha Wäinämöinen 
:Istuxen itek ripahan, 
:Otti soiton sormillehen, 
:Käänsi käyrän polwillehen, 
:Kantelen kätensä alle. 
:Soitti wanha Wäinämöinen; 
:Wasta ilo ilolle käwi, 
:Soitto soitolle tajusi. 
:Ei sitä metässä ollut, 
:Jalan neljän juoxewata, 
:Koiwin koikelehtamata, 
:Jok ei tullut kuulemahan, 
:Tehessä Isän iloa, 
:Wäinämöisen soitellessa: 
:Karhukin aidalle kawahti 
:Soitettua Wäinämöisen. 
:Ei sitä metässä ollut, 
:Kahen sijwen suikawata, 
:Jok ei tullut tuiskuttain, 
:Ei sitä meressä ollut, 
:Ewän kuuden kulkewata, 
:Kahexan waeltawata. 
:Jok ei tullut kuulemahan 
:Itekkin Wein (weden) Emäntä, 
:Rinnoin ruoholle rojahti. 
:Wetäy wesi kiwelle, 
:Wahtallehen waiwoaxen. 
:Isestänni Wäinämöisen 
:Wedet juoxit silmistähän, 
:Kaseammat karpaloita, 
:Pyyliämmät pyyn munja, 
:Reheille rinnoillehen 
:Rinnoiltahan polwillehen. 
:Jaloilla jalkansa päälle, 
:Putoisit wesi pisarat 
:Läpi wijden willa waipan, 
:Sarka kauhtanan kahexan.
|
:Sedan satte sig den gamla vördiga ''Wäinämöinen'' 
:Sjelf på stolen (sätet), 
:Tog stränga-spelet emellan sina fingrar, 
:Vände det utgröpta krokiga instrumentet på sina knän, 
:Harpan stälde han på sin hand. 
:Den vördige ''Wäinämöinen'' spelte; 
:Då blef det en fullkomlig glädje utaf, 
:Och spelet liknade en riktig concert. 
:Det var ej i skogen något 
:På fyra fötter löpande, 
:På sina långa ben (belingar) skänglande. 
:Som icke kom at lyss, 
:Då fadren sjelf väkte glädje, 
:Då Wäinämöinen sjelf spelte: 
:Sjelfva björnen äfven sprang häftigt up mot gärdes-gården, 
:Då Wäinåmbinen slog på harpan. 
:Ej fans någon i skogen, 
:Som flyger hvinande med två vingar, 
:Som ej kom lika som ur och damb 
:Ej heller af alt hvad i sjön fans, 
:Som rörs med sex senor, 
:Simmar af och an med åtta årar, 
:Som icke kom at lyss (höra). 
:Sjelfva vatnens moder (hafs-frun), 
:Kastade sig bröstgänges mot sjöstrandgruset, 
:Och makade sig på en strand-hälla', 
:Dragandes sig up besvärligen på buken. 
:Af sjelfva gubben ''Wäinämöises'' ögon 
:Tildrade tårarne, 
:Något större än tranbär, 
:Litet drygare än hjerp-ägg, 
:På hans vidöpna, breda, modiga bröst, 
:Och ifrån bröstet på knän, 
:Och dädan på föttren; 
:Hans tårar (vattudroppar) föllo 
:Genom fem ylle-vepor, 
:Genom 8 valmars jackor.
|}


====='''WÄKI TURILAS'''=====
Se ''Turilas''. En Jätte och stark Otter.


====='''WÄSI WITA'''=====
''Wäinen poika'' – En stark Rese; ''Wäinämöises'' afföda.


====='''WEDEN EMOINEN'''=====
eller ''Weden Emä'', dref fiskar i nät och notvarp, samma som ''Ween'' eller ''Wein Emäntä''. Hon kom at lyss på ''Wäinämöises'' ståtliga musik. ''Itekki Weden-Emäntä wetihin (wetäy) wesi kiwelle, waiwousi wattalolle'' – Se ''Näkki''.


====='''WEEN-KUNINGAS'''=====
och ''Ween Emäntä'', (Neptunus med dess hafs-fru) Sirene, anroptes af Fiskare.

Hafs-Regenten beskrifves hafva en slokig hatt och vått skägg; til honom lyda orden:

:Rätti-hattu tuores parta, 
:Lähes kanssani kalaan, 
:Kerallani Tuoresehen... 
:Ween kultanen kuningas, 
:Annas aika ahwenia.

''Rätti hattu i.e. ween isäntä, kuningas weesä – Hafs-Frun kallas, ''We-en armas anti waimo'' – item:

:Ween Ehtosa Emäntä 
:Sinä olet waimoista wakanen 
:Annas mulle ahwenia, 
:Kuletteles Kuukupoja, 
:Käytteles marut mahoja, 
:Hiekan hieromattomia, 
:Päiwän paistamattomia. 
:Alta aaltojen sywien, 
:Kalaisista kaarteista, 
:Awarasta aitastasi...

En ''Vattu-Rå'', som ''κατ εξοχην'' simplement kallas ''Uros'' el. ''Ukko''. En man, en gubbe; beskrifves som liten, oansenlig, med långt hår och skägg; men ganska tiltagsen och stark, som tordes gripa i eld-fisken, det hvarken ''Wäinämöinen'' eller ''J. Maria'' vågade sig til – Härom lyder ''Runan'' til ''Uros'', denna karlvulne mannens, heder, vid eldens fångst ifrån ''Aloen-järvi''; således:

{|
|
:Mies musta merestä nousi 
:Uros aallosta yleni, 
:Kolmen sormen korkuinen, 
:Neljän peukalon pituinen, 
:Wähän kuollutta parembi, 
:Katonutta kauhiambi. 
:Jalasa kiwiset Kengät, 
:Pääsä paasinen kypärä; 
:Hiwus kannolla takana, 
:Parta rinnolla edessä...
|
:En svart karl steg up ifrån hafvet, 
:En modig man reste sig up ifrån böljan, 
:Tre fingers hög, 
:Fyra tums lång, 
:Litet bättre än en död, 
:Haskligare än en afliden. 
:På foten hade han sten-skor, 
:På hufvudet en hjelm af hafs-hällan 
:Dess hår hängde baktil på hälarne, 
:Och skägget frammantil på bröstet...
|}

Denne tappre ''Uros'' blef den skiljesman, som slet trätan imellan ''Wäinämöinen'' och ''Joukkawainen'', då han företedde sig i följande armatur.

{|
|
:Ej ennen ero tullut, 
:Kuin Uros merestä syndyi, 
:Rautalakki lainehista, 
:Rauta kintahat käessä.
|
:Det blef ingen skilnad. 
:Förän ''Uros'' föddes (reste sig up) från hafvet, 
:Den med järn-hjelmen ifrån vågorne, 
:Hafvande järnhandskar på händerna.
|}

Denne ''Uros'' måtte vara den samma, som ''Meri-Tursas''. Se ''Meri-Tursas, Aloen-järwi, Joukawainen''.

<blockquote>"Alle forntidens Resar äro icke annat än sinnebilder och varelser, dem Skalde- konsten diktat, med hvilka alla gamle folkslag beteknade deras ''stora förfäder'', när de ville föreställa deras sällsynta hjelte-bedrifter. At vara stor på moraliskt sätt, var icke kändt i dessa grofva tider; man kände ingen annan storhet än et ''vildt mod'' med ''ovanlig styrka'', och alt bestod uti en laglös ''våldsamhet''.

At göra Skalde-bilden så mycket större och förskräckeligare, kunde den icke starkare uttryckas än under namn af Jättar och vidunder.

Detta är dessutom naturens eget språk, som icke behöfver något härma och efterfölja.

De gamle ''Nordiske Folken'' beskrifva uti sina skalde-qväden alla ''sina hjeltar'', såsom ''dylike Resar''; af samma beskaffenhet äro Grækernas nio alnar höge ''Aloider'' och ''Titaner'', hvilke hade en styrka, som ingen kunde emotstå, och lade hela berg ofvan på hvarandra – Djärfve nog, at dymedelst vilja bestorma sjelfva himmelen." – ''Jerusalems Betraktelser öfver Religionens förnämsta Sanningar'', 2 Del. sid, 188.</blockquote>

Sådant är språket äfven uti ''sångstycken om Wäki Turilas, Uros, Joukkawainen'' m.m.


====='''WEINÄMÖINEN, WEINEMÖINEN el. WEINEMOINEN'''=====
anses af några för et fruentimmer, och kallas ''Akka wein Emoinen'', – af ''wesi'', vatten-''wein'' och ''Emoinen'', lilla mor, sjö-fru. Se ''Kiwutar''.


====='''WENDLER'''=====
Se ''Aate'' och ''Winder''.


====='''WENNON-HÄRKÄ'''=====
En stark drag-oxe, in i tystaste skogen, som upplögde det ''Sämpsä Pellervoinen'' sådde med trä-frön.

:Wennon härkä Uljamoinen 
:(Puiden Hewonen, joka puita kynti, wäkewä kyntäjä) 
:Lähti maita kyntämään. 
:Saloja wakoamaan, 
:Suot kynti, kanerwat kaswoi; 
:Mäet kynti, nousi männyt...


====='''WESI HIJSI'''=====
En ond ande, eller vattu-råderska (''Wesi-piru''). De vidskepplige säga sig än i dag, kunna upmana henne från vatnet, och bära henne i et vattu-käril, at skada nästan, i synnerhet tjufvar, som skola plågas af henne, eller blifva sur-ögda m.m. Eljest är denna, naturligtvis, en vattu-syrsa (Larva Dytisci), som upäter agn och fisk för fiskare, då fiskeriet vantrifves.


====='''WILLATAR'''=====
En troll-häxa, som födde och upammade Ormen. En ''Juutases'' maitresse.


====='''WILINER'''=====
Se ''Aate'', ''Joter'' och –


====='''WINDER'''=====
Et folk, som förmenas hafva gifvit ''Finland'' sit namn. Hos dem hade visheten sit Tempel.

''Windernes Tempel'' voro upfylda med vidskeppelser. De brände ljus vid de dödas grifter och läste där sina sånger.


====='''WINDLAND'''=====
Beboddes af Winderna. ''Finland''. Det är knapt något land i Norden, som til större ymnoghet, under et omildt luftstreck, genom invånarenas outtrötteliga arbetsamhet, gifver alt, hvad til det menskliga lefvernets nödtorft och beqvämlighet betarfvas. Dess fördelaktiga hamnar befrämja dessförutan handeln, och dess flaggor blifva ärade i de fjärdar, där de synas; invånarena äro höfliga i sina åtbörder och behagliga i sit umgänge; Mot sin Konung trogna; i sina tankar förvetna, och i alla kroppsens öfningar skickeliga i faran oförskräkte; i segren ädelmodiga och i alla sina beslut snara. Se ''Adalrik och Göthildas Äfventyr. 8. Bok: I Del, p. 430''. Se ''Arngrim, Sigmund''.


====='''WINGA'''=====
En Satyr, som besofde ''Wanga'', hvaraf föddes ''Wangamoinen''. ''Winga wangahan makaisi''– deras afföda blefvo ödlor.


====='''WIRAN-KANNOS'''=====
Befordrade hafver-växten.


====='''WUODEN-ALKAJAISET'''=====
En slags Högtid, efter Finska nations smak, på åtskilliga tider om hösten efter slutad tröskning och inbärgning, då måltider hållas och drickes väldeligen. ''Norra Österbotningen'' firar ''Mickels messan'' eller ''Kekri'', Allhelgona, sedan slagten gått för sig; då af det slagtade ätes stekt och sjudit. Kallas ock ''Sonnin-pejjahaiset'' – d.ä. Ox-graföl – Se ''Ristin-päiwä, Kekri''.


====='''WUOLA-HATTARA'''=====
fæm. Uxor Vulcani, forte Venus.

''Wuolahetar'', den samma. ''Raut on poika Wuolahinen, Wuolahattarein tekemä'', eller ''Rauta poika Wuolattaren – Rauta poika Wulangoisen, Emä rauwwan Ruojuatar''.


====='''WUOLANGOINEN'''=====
Järnets fader, Vulcanus. Därmed förstås i Runor et myrjärn, som tages up ifrån kärr, myror och lösa dälder. vid. ''Ruojuatar''.


====='''WUOLAINEN'''=====
Den samme, eller en af Cycloperne. ''Wuolahatars'' man.


====='''WUOREN-WÄKI'''=====
Bergs-Troll. Flere batailloner af dem kunde framvisa sig, arbetande i berg, smälte och förädlade metaller – Röfvade bort Prinsessor och vackra flickor. Höres ofta i gamla Sagor. v. ''Haltia''.


====='''WUOTAR'''=====
En smörje-kokerska och pulfver-häxa. ''Wuotar woitein tekiä kesät keitti woiteita'' – anropades då man fått contusion af något träd. 




==<center><big><big><big>'''Y'''</big></big></big></center>==


====='''YFVER-BOER'''=====
kallas Nordens inbyggare; och än hos oss, de som bo up i landet i Sockne-skatorne – Sättas mot ''Kainulaiset''.


====='''YME'''=====
Dräptes af ''Bores'' Söner. Se ''Pohjolan poika'' och ''Jumo''.


====='''YMES Land'''=====
vårt Västerbotn, Umeå och Lappland.


====='''YRJÄNÄ'''=====
Nom. propr, viri. St. ''Jöran'', vid. ''Jyryn-päiwä''. – Då Boskapen om våren utsläptes ifrån Fähuset, skulle en karl gå så långt i skogen, som koerna pläga gå i bete, och ropa öfverljudt 3 gångor dessa orden: ''Sanct Yrjänä! tuo karjas kotiin''. Detta skulle betyda så mycket, at ''Sanct Jöran'', som var en ''Hus-Gud'', rådande öfver hus-folket och gårds-boskapen, skulle drifva kona hem om aftonen, på det de ej måtte blifva i skogen liggande öfver natten. 




==<center><big><big><big>'''Ä'''</big></big></big></center>==


====='''ÄINEMÖINEN'''=====
Samma som ''Wäinämöinen''.


====='''ÄMMÄN KOSKI'''=====
Samma som ''Qwenaström'' i Cajana. Förmenes hafva sin uprinnelse af en ''källa'', kallad ''Kulda-kaiwo'', gullbrun, eller guld-källa; ligger under ''Maanselkä'' eller Landt-ryggen, å hvilkens ena sida vatnet löper mot öster Norr ut i ''Hvita'' hafvet; men å den andra sidan mot väster in Sinum bothnicum. Här var Cajana Borg eller Slott bygdt, som sprängdes af Ryssarne 1715.


'''NB. De öfrige ord, som begynnas på Ä och Ö, sökas under A och O.'''




==<center><big><big><big>'''Ö'''</big></big></big></center>==


====='''ÖSTERBOTN'''=====
Se ''Qwenland, Ruskon-kivi, Kainulaiset, Kainunmaa''.

Konung Erik IX gjorde ''Korsholm'' til et Herra-säte, lät befästa det och nämnas af det heliga korset. Den ypperste af Riksens Råd i Sverige, ''Erik Puke'', blef A:o Christi 1400 den förste Höfvitsman på ''Korsholm''. Han lefde i Engelbrechts och Konung ''Carl VIII: s Knutssons'' tid. 10 Socknar i ''Österbotn'' behålla deras Finska Språk, hvarutinnan de fulleligen differera sin emellan i anseende til pronunciation, och eljest de, som bo närmare åt Ryska gränsen och Savolax, några particulariteter hafva; men Språket är dock enahanda.

Sedan landet kom under Sveriges lydno, är det straxt besatt med Föreståndare eller Ståthållare, Domare, Fougdar med flere ''Esivallan personat''.

Ifrån är 1400 hafva följande ''Landshöfdingar'' varit här i ''Österbotn'' til år 1734.

:A:o 1400 Erik ''Puuke'' – på Korsholm. 
:1540 Mats ''Mårtensson'' – på Korsholm. 
:1564 Hans ''Swänske'' – på Korsholm. 
:1570 Petrus ''Bagge'' – på Uhleåborg. 
:1597 Hans ''Mönich'' – på Uhleåborg, då Flemmings klubbekrig stod i Ilmola. 
:1600 Isaak ''Behm'' – på Uhleåborg. 
:1611 Erik ''Haare'' – tilförordnad Befallningsman öfver Uleå och Cajanaborgs Fästning Samt dess Län. 
:1622 Christopher ''Werensstedt'' – på Uleåborg. 
:1626 Johan Månsson ''Ulfsparre'' 
:1630 Ernest ''Creutz'' – på Uleåborg. 
:1635 Melchior ''Werenstedt'' – på Uleåborg och Landshöfdinge öfver Öster-Norrlanden. 
:1646 Hans ''Kylle'' – pä Uhleåborg. 
:1650 Erik Akeson ''Soop'' – på Uhleåborg. 
:1656 Thure ''Ribbing'' – på Uhleåborg, Landshöfdinge öfver Öster-Norrlanden. 
:1660 Johan ''Graan'' – på Uhleåborg, Landshöfdinge öfver Öster- och Wästerbotn. 
:1676 Diedrich ''Wrangel'' – på Uhleåborg. 
:1687 Guftav ''Grasse'' – på Korsholm. 
:1694 Johan Ehrensköld – på Korsholm. 
:1707 Lorentz ''Clerck'' – General-Major, Landsh. och Friherre. 
:1720 Reinhold Wilh. ''von Essen'', blef Landshöfdinge öfver Österbotn med Cajanaborgs Slått och Län år 1720. Dödde d. 3 Maji 1732 uti ''Uleå'', därest han ock blef begrafven. Var General Major. 
:1733 Broderus ''Rålamb'', Landsh. och Friherre. Kom til Österbotn 1733. Afsomnade 1734. Var en ganska litterat Herre.

Sednare tiders Höga Herrar, detta Lands Styresmän, äro i så färskt minne, (såsom Herrar, Grefv. och Riddare, ''v. Creutz – G. A. Piper, Groth, L. Göös, Jägerhorn'', (Carl Magnus) som dog d. 29 Apr. 1782. Landshöfdinge i ''Uhleåborg'', den förste efter Österbotns delning i 2:ne Län), at man i en ''urgammal antiquitets samling'', ej velat inblanda så höga namn.

Hvad för öfrigt rörer ''Österbotn'' och dess öden, hörer egenteligen til Historien och Geographien; men denna sidsta Artikel om Österbotn, har man endast velat hit foga som appendix, tagen ifrån gamla papper. 


==Fodnoter==
<references/>
<br><br>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Christfried Ganander]]
[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]
[[Kategori:Samisk mytologi]]