Niflungarnes ändalyckt (AAA)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Sæmund den vises
Edda


Niflungarnes ändalyckt
(Niflunga-Lok)

öfversat af
Arvid August Afzelius

Gunnar och Högne togo då gullet allt, arfvet efter Fafner. Då Var ofrid mellan Gjukungarne och Attle; han ariklagade dem att hafva vållat Brynhilds död, och blef det bestämdt till förlikning, att de skulle gifva honom Gudrun till hustru. Då gåfvo de henne glömskans dryck att dricka, innan hon biföll att gifvas Attle. Attles söner voro Erp och Eitil; men Svanhild var Sigurds och Gudruns dotter. Konung Attle bjöd hem till sig Gunnar och Högne och sände Vingi, eller Knefröde. Gudrun visste sveket och sände med runor varning, att de icke skulle komma, och till järtecken sände hon Högne ringen Andvara-naut och knöt varghår deruti.

Gunnar hade begärt Oddrun, Attles syster till äkta, men erhöll henne icke: sedan fick han Glömvo; men Högne Kostbera; deras söner voro Solar, Snöar och Gjuke. Men när Gjukungarne kommo till Attle, bad Gudrun sina söner att de skulle bedja för Gjukungarnes lif, men de ville icke. Då vardt hjertat skurit ur Högnes bröst, och Gunnar satt i en ormagård. Då slog han harpan och söfde ormarne; men en huggorm högg honom till lefren.