Om Eddan (KL) Grógaldr

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Eddan
om och ur de fornnordiska
guda- och hjältesångerna

Karl Ljungstedt

Sångerna om Svipdagr.
Grógaldr
(pp)

Sångerna om Svipdagr.

Det är ej lätt att veta, hvarest man rättast bör sätta dessa kväden. Det har framställts den hypotesen, att hufvudinnehållet i desamma — den unge Svipdagrs kärlek till den fagra tärnan Mengloð — skulle vara en senare omklädnad för en ursprunglig naturmyt. Och vore detta riktigt, så skulle dessa dikter kunna räknas till gudasångerna.

Men i den form, dessa kväden föreligga, torde de kunna sägas stå närmast den senare nordiska balladdiktningen, och det är på grund häraf jag låtit dem följa efter de öfriga eddasångerna.

De två dikterna om Svipdagr — Grógaldr och Fiolsvinnsmál — äro visserligen från rent yttre synpunkt sedt af hvarandra nästan oberoende, men de ha onekligen ett inre samband som så förenar dem, att den senare i viss mån kan betraktas som ett slags fortsättning af den förra. Detta lilla kväde

Grógaldr

handlar om, huru Svipdagr, hvilken af en ond kvinna, »som famnade hans fader», blifvit bunden vid den unga mön Mengloð, men som han ej vet vägen till hennes borg, uppsöker han sin döda moder Gróa, och väcker med barnakärlekens oemotståndliga kraft henne upp ur grafven. Hon kväder då för sin älskade son en mängd 'lyckogaldrar' för att han skall kunna vara skyddad mot alla faror på färden till sin utkorade brud. Hon börjar med att gifva honom följande råd:

Skaka ifrån dig

allt, som kan skada!

Och själf må du själf dig leda!

Detta — att Svipdagr städse skall vara sig själf — är den bästa lyckönskan den döda modern kan gifva sin son på vandringen genom lifvet. Sedan hon därpå sjungit sina lyckogaldrar, yttrar hon till sist:

Din moders råd

bär med dig nu

och göm dem städse i hjärtat.

Alltid du lycklig

varda skall,

så länge du minns mina ord.