Forskjell mellom versjoner av «Qvädet I. om Sigurd Fafners bana (AAA)»

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
(5 mellomliggende revisjoner av 3 brukere er ikke vist)
Linje 9: Linje 9:
 
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Qvad om Sigurd Fafnersbane (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane (PAG)]] !!  
 
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Qvad om Sigurd Fafnersbane (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane (PAG)]] !!  
 
|-
 
|-
!  !!  !!  !!  !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet I. om Sigurd Fafners bana (AAA)]] !!  
+
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Kvad om Sigurd Fofnesbane (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet I. om Sigurd Fafners bana (AAA)]] !!
 +
|-
 +
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sigurd Fafnersbane, første Kvad eller Gripers Spaadom (V.B.Hjort)]] !!  !!
 +
|-
 +
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Gripers spådom (JL)]] !!  !!  
 
|-
 
|-
 
|}
 
|}
Linje 21: Linje 25:
  
  
<blockquote>Griper het Eylimes son, Hjördisas broder; han var bland menniskor, den visaste och kände hvad hända skulle. Sigurd red en gång ensam ut och ankom till Gripers boning. Sigurd var ödkänd; han råkade utan för salen, i samtal med en man, som het Gejter: då äskade Sigurd honom till svar - och sporde:
+
Griper het Eylimes son, Hjördisas broder; han var bland menniskor, den visaste och kände hvad hända skulle. Sigurd red en gång ensam ut och ankom till Gripers boning. Sigurd var ödkänd; han råkade utan för salen, i samtal med en man, som het Gejter: då äskade Sigurd honom till svar - och sporde:
<br>
+
 
<blockquote>1. Hvem är, som bor
+
 
 +
<blockquote>
 +
1. Hvem är, som bor
 
<br>i denna borgen?
 
<br>i denna borgen?
 
<br>hur nämner folket
 
<br>hur nämner folket
Linje 112: Linje 118:
 
<br>du månd' de hårda
 
<br>du månd' de hårda
 
<br>Hundings soner
 
<br>Hundings soner
<br>snadig fälla)
+
<br>snadig fälla,
 
<br>och skall seger hafva.
 
<br>och skall seger hafva.
 
<br>
 
<br>
Linje 549: Linje 555:
 
<br>min lefnads dagar,
 
<br>min lefnads dagar,
 
<br>om du det kunde.
 
<br>om du det kunde.
 
+
</blockquote>
</blockquote></blockquote>
 
<br><br>
 
 
 
  
 
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 
[[Kategori:Alfabetisk indeks]]

Revisjonen fra 23. mar. 2021 kl. 17:53

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Edda (Afzelius) Titelside.jpg
Sæmund den vises
Edda



Qvädet I. om Sigurd Fafners bana
(Sigurdar-qvida Fafnisbana I)

äfven kalladt Gripers visdom (Gripisspá)

öfversat af
Arvid August Afzelius


Griper het Eylimes son, Hjördisas broder; han var bland menniskor, den visaste och kände hvad hända skulle. Sigurd red en gång ensam ut och ankom till Gripers boning. Sigurd var ödkänd; han råkade utan för salen, i samtal med en man, som het Gejter: då äskade Sigurd honom till svar - och sporde:


1. Hvem är, som bor
i denna borgen?
hur nämner folket
denna Höfding? —

Gejter:
Griper heter
Folk-styrar'n,
som öfver land
och folk råder.

Sigurd:
2. Är Konungen, den vise,
hemma i landet;
månd' han komma,
med mig att tala?
samtal behöfver
okänd man;
jag vill snarliga
Griper finna!

Gejter:
3. Det lär den blida Konung
Gejter fråga:
hvem den man kan vara,
som beds med Griper tala.

Sigurd:
“Jag heter Sigurd
Sigmunds son;
men Hjördis är
hjeltens moder”. –

4. Och Gejter gick
att Griper säga:
“här ute är kommen
okänd man;
han är herrlig
till att påse,
och vill dig,
O Konung, råka”.

5. Gångar ur kamma'rn
Hjeltars drott,
och väl han helsar
komne Konungen:
”Håll tillgodo här, Sigurd!
(så hade förr bort vara),
men du Gejter,
mottag Grane!” –

6. Samtalades då
och mycket språkades,
när de råd-vise
hjeltar råkades.

Sigurd:
Säg mig, Moderbroder!
om du vet det:
hur månd' Sigurds
lefnad vändas?

Griper:
7. Du varder en man,
störst under solen,
upphöjd öfver
hvarje Konung:
rund att gifva,
sparsam att fly,
utmärkt i skapnad
och vis i ordom.

Sigurd:
8. Säg, gode Konung!
mer än jag spörjer,
du vise! för Sigurd,
vet du dig se det:
hvad skall först
till båtnad göras,
då från din boning
jag är gången? –

Griper:
9. Först skall du, Konung!
hämnas din fader;
och Eylinie
all sorg betaga:
du månd' de hårda
Hundings soner
snadig fälla,
och skall seger hafva.

Sigurd:
10. Säg, du ädle Konung!
mig din ättling,
visligen - emedan
vi förtroligt tala:
föreser du Sigurd,
någon utmärkt bragd,
som upphöjas skall
under himlens sköte?

Griper:
11. Du skall ensam döda
glänsande ormen,
som hungrig ligger,
på Gnita-heden;
du de båda,
Regin och Fafne
månd' till bane varda:
sannt nu talar Griper.

Sigurd:
12. Gods får jag nog,
blir jag i strid
med män, så mägtig,
som du vist förtäljer:
för dig till sinnes
och längre säg:
hvad månd' sedan
af min lefnad varda?

Griper:
13. Du skall finna
Fafners håla,
och upp taga
godset fagra:
gullet lada
på Granes bogar
och rida till Gjuke,
stridgode Konung!

Sigurd:
14. Än, i förtroligt samtal,
skall du Konung,
förutseende Furste!
mera säga:
jag gästar hos Gjuke,
och gångar dädan;
hvad månde sedan
af min lefnad varda?

Griper:
15. Hon sofver å fjället
Konunga-dottern,
i blankan brynja,
efter Helges död;
du skall hugga
med svärdet skarpa,
med Fafners bane
brynjan rista.

Sigurd:
16. Bruten är brynjan,
Bruden börjar tala,
som vaknade
upp ur sömnen:
hvad månd' hon väl då
med Sigurd tala,
Herre! det honom
länder till välgång?

Griper:
17. Hon månd', Höfding!
dig runor lära,
alla dem, som men'skor
egnas kunnat:
och hvarje mans
språk att tala -
salva till läkdom; -
lef nu säll, Konung! -

Sigurd:
18. Nu är det lycktadt,
runorne lärde,
och jag dädan
färdig att rida:
för dig till sinnes
och längre säg:
hvad månd' sedan
af min lefnad varda?

Griper:
19. Du skall finna
Hejmers bygder,
och glader vara
hos folkets Konung:
Nu Sigurd! slut är
min framtids visdom;
du skall ej längre
spörja Griper! –

Sigurd:
20. Nu sorg mig bringa,
de ord du talte,
ty du framomser,
Konung! längre:
vet du mycken
ångest för Sigurd?
efter du, Griper!
det ej vill säga.

Griper:
21. Mig din ålders
ungdom låg
ljusast före,
till att skåda:
rätteligen icke
Vis jag varder aktad,
ej framtids-kunnig eller;
slut är hvad jag visste.

Sigurd:
22. Ingen vet jag
ofvan mullen,
som längre fram än du,
Griper! skådar,
skall intet dölja,
fast ondt det vore,
och mehn fölle
på min lott.

Griper:
23. Ej vardt till tunga
dig lifvet lagdt,
lät, store Hjelte!
sådant fara:
ditt namn,
Pil-rägns Höfding!
blifva månde,
länge som verlden.

Sigurd:
24. Värst jag aktar,
varder att Sigurd
skall skiljas från Konungen,
så underrättad:
allt förelagdt är;
visa mig vägen,
täcks det dig, herrlige
Moder-broder!

Griper:
25. Nu allt skall Sigurd
erfara noga,
efter du, Konung!
mig dertill tvingar:
må du då veta,
(att jag ej ljuger)
dig är en dag,
att dö bestämd.

Sigurd:
26. Ej rika Konungens
vrede jag ville;
men väl af Griper
få goda råden:
jag veta vill för visso,
hvad kan synas vara
Sigurd förelagdt.

Griper:
27. Hos Hejmer är en qvinna,
skön till anseende,
henne Brynhild
menniskor kalla, -
Budles dotter:
men hård-lynta mö'n
den herrlige Konung
Hejmer fostrar.

Sigurd:
28. Hvad rör mig det,
fast Jungfrun vore,
skön till anseende,
fostrad hos Hejmer?
det skall du, Griper!
noga säga,
ty du förutser
öden alla.

Griper:
29. Hon aflägsnar
från dig mesta glädjen,
ansigts-fagra
Hejmers fosterdotter:
du en blund ej sofver,
ej om saker dömmer,
ej på menskor aktar,
om du Mö'n ej skådar.

Sigurd:
30. Hvad läkdom månde
vara Sigurd ämnad?
säg du Griper! det,
tror du dig det veta:
skall jag Jungfrun ernå
och för hemgift vinna,
denna fagra
Konunga-dottern?

Griper:
31. Alla eder
månde gifva,
full-fasteliga;
men få utaf dem hålla:
varit har du Gjukes
gäst en enda natt,
minn's ej mer den täcka
fosterdottern Hejmers.

Sigurd:
32. Huru är det? Griper!
det förtälj du mig,
ser du trolöshet
uti Kungens hjerta;
att jag löften bryta
månde mot den Mö,
som jag älska tycktes
så af allt mitt sinne.

Griper:
33. Ja, du skall det, Konung!
för en annans ränkor;
du skall uti Grimhilds
anslag falla:
hon åt dig sin dotter
bjuda månde,
ljus-lockiga mön,
och med svek dig vinna.

Sigurd:
34. Skall jag då med dem,
Gunnar och hans bröder,
stifta vänskap
och gå att Gudrun ega:
väl beqvinnad
vore jag då;
om meneds-sorgen
mig icke gjorde ångest.

Griper:
35. Dig månde Grimhild
väl besvika;
hon dig drifva månde,
Brynhild att begära,
Gunnar till handa,
folkens Höfding:
du hastigt Konungs-modren
lofvar färden.

Sigurd:
36. Olyckor vänta,
det väl jag märker,
mycket är vacklande
Sigurds lycka;
skall jag den herrliga
mö'n begära
en annan tillhanda,
som sjelf jag mycket älskar.

Griper:
37. J skolen alla
eder gifva,
Gunnar och Högne,
och Konung! du den tredje:
ty gestalt J skolen
under vägen byta,
du och Gunnar;
Griper det ej ljuger.

Sigurd:
38. Hvartill gagnar det?
hvi skola vi
gestalt och åtbörd,
under vägen byta?
något annat svek
dermed följa månde,
oerhördt med allo:
men förtälj, du Griper!

Griper:
39. Du har Gunnars
gestalt och åtbörd,
men Din talegåfva,
Din kraftfulla håg;
du månd' dig fästa
den högsinnade
Hejmers foster-dotter;
det förhindrar ingen!

Sigurd:
40. Värst jag aktar,
att ond skall kallas,
Sigurd bland männer,
af sådan gärning;
jag icke ville
med svek dåra
Konungs-bruden,
den bästa jag känner.

Griper:
41. Du skall hvila,
spjutens Höfding!
ren hos jungfrun,
som hos din moder vore,
thy skall vara,
länge som verlden,
mägtige Furste!
ditt namns ära.

42. Samman varder
bådas bröllop druckne,
Sigurds och Gunnars,
i Gjukes salar:
då gestallt J byten
när hem J kommen,
men hvar sitt eget
sinne eger.

Sigurd:
43. Skall goda qvinnan
Gunnar ega,
den lysande bland männer?
mig säg det, Griper!
fastän hjeltens
stolta brud, tre nätter
hos mig sofvit:
oerhördt är detta!

44. Huru till glädje
skall frändskapen sedan
varda bland männerne?
mig säg det, Griper!
månde rådslaget
varda Gunnar,
eller mig sjelf till fägnad?

Griper:
45. Du ederna minnes,
måste tiga;
dock har du Gudrun kär
i godt ägtenskap:
men Brynhild sig tycker
en vanlottad brud,
svek stämplar den sluga,
sig att hämnas.

Sigurd:
46. Hvad hämnd månd’ denna
qvinna taga,
när vi svekit
det väna vif?
hon af mig hafver
svurna eder,
ingen uppfylld,
och liten glädje:

Griper:
47. Hon månde Gunnar
noga förtälja,
att du ej väl förvarat
dina eder,
då den store Konung,
Gjukes arfving',
dig, Furste! af allt hjerta
sig förtrodde.

Sigurd:
48. Huru sedan, Griper!
derom säg för mig:
månd' jag skyldig vara
till beskyllningen,
eller ljuger detta på mig
den låfsälla qvinnan,
och uppå sig sjelf?
det förtälj mig, Griper!

Griper:
49. Dig skall för vrede
och öfversmärta,
ej rika bruden
allt godt bereda:
du gör den Goda
intet ondt,
fast Konungs-dottern
J bedrogen.

Sigurd:
50. Skall tappre Gunnar.
Guttorm och Högne
efter hennes
uppmaning gånga:
skola Gjukes söner,
i mig sin frände,
svärdsegg bloda? —
än tala, Griper!

Griper:
51. Då blir mörkt
för Gudruns hjerta;
Bröder hennes
ditt lif förråda:
af intet sedan
varder glad
den goda qvinna;
det vållar Grimhild.

52. Af detta, Höfding!
skall mod du fatta:
lagd är den gåfva
till din lefnad,
ej skall en större man
på jorden komma
under solens fäste,
än du Sigurd! är aktad.

Sigurd:
53. Nu skiljoms; Hell dig!
På ödet vinner ingen; -
Nu har du, Griper!
gjort, som jag bad dig;
gerna skulle du
sällare tälja
min lefnads dagar,
om du det kunde.