Forskjell mellom versjoner av «Sången om Hamder»

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
m
Linje 32: Linje 32:
 
<br>över världens ve
 
<br>över världens ve
 
<br>väcka sorgen.
 
<br>väcka sorgen.
 
 
<br><br>2.<br>Ej har det skett nu,
 
<br><br>2.<br>Ej har det skett nu,
 
<br>ej heller i går,
 
<br>ej heller i går,
Linje 43: Linje 42:
 
<br>sina unga söner
 
<br>sina unga söner
 
<br>att Svanhild hämna.
 
<br>att Svanhild hämna.
 
 
<br><br>3.<br>"Eder syster
 
<br><br>3.<br>"Eder syster
 
<br>Svanhild hette,
 
<br>Svanhild hette,
Linje 52: Linje 50:
 
<br>gråa, gångvana
 
<br>gråa, gångvana
 
<br>gotiska hästar.
 
<br>gotiska hästar.
 
 
<br><br>4.<br>Tillbaka I ären trängda
 
<br><br>4.<br>Tillbaka I ären trängda
 
<br>fast båda konungar;
 
<br>fast båda konungar;
 
<br>av alla ättens grenar
 
<br>av alla ättens grenar
 
<br>I ensamma leven.
 
<br>I ensamma leven.
 
 
<br><br>5.<br>Ensam jag blivit
 
<br><br>5.<br>Ensam jag blivit
 
<br>som asp i skogsbacken,
 
<br>som asp i skogsbacken,
Linje 66: Linje 62:
 
<br>då kvistsvedande sol
 
<br>då kvistsvedande sol
 
<br>kommer en het dag."
 
<br>kommer en het dag."
 
 
<br><br>6.<br>Då sade Hamder
 
<br><br>6.<br>Då sade Hamder
 
<br>i hågen djärv:
 
<br>i hågen djärv:
Linje 75: Linje 70:
 
<br>Du satt på bädden,
 
<br>Du satt på bädden,
 
<br>men banemännen skrattade.
 
<br>men banemännen skrattade.
 
 
<br><br>7.<br>Dina blåvita täcken
 
<br><br>7.<br>Dina blåvita täcken
 
<br>i blod av din man
 
<br>i blod av din man
Linje 84: Linje 78:
 
<br>glömsk av all glädje;
 
<br>glömsk av all glädje;
 
<br>så Gunnar dig velat.
 
<br>så Gunnar dig velat.
 
 
<br><br>8.<br>Mot Atle du ämnade strida
 
<br><br>8.<br>Mot Atle du ämnade strida
 
<br>genom att Erp mörda
 
<br>genom att Erp mörda
Linje 93: Linje 86:
 
<br>med sårbitande svärd,
 
<br>med sårbitande svärd,
 
<br>att han sig därvid ej skadar."
 
<br>att han sig därvid ej skadar."
 
 
<br><br>9.<br>Det sade då Sorle,
 
<br><br>9.<br>Det sade då Sorle,
 
<br>snabbtänkt han var:
 
<br>snabbtänkt han var:
Linje 102: Linje 94:
 
<br>Varom beder du nu, Gudrun,
 
<br>Varom beder du nu, Gudrun,
 
<br>som till din gråt du ej får?
 
<br>som till din gråt du ej får?
 
 
<br><br>10.<br>Begråt dina bröder
 
<br><br>10.<br>Begråt dina bröder
 
<br>och barnen kära,
 
<br>och barnen kära,
Linje 111: Linje 102:
 
<br>som här dödsvigda rida;
 
<br>som här dödsvigda rida;
 
<br>dö vi skola fjärran."
 
<br>dö vi skola fjärran."
 
 
<br><br>11.<br>Det talade den stolta,
 
<br><br>11.<br>Det talade den stolta,
 
<br>stod ovan dem hon skyddat,
 
<br>stod ovan dem hon skyddat,
Linje 124: Linje 114:
 
<br>binda och besegra
 
<br>binda och besegra
 
<br>i borgen den höga."
 
<br>i borgen den höga."
 
 
<br><br>12.<br>I rasande vrede
 
<br><br>12.<br>I rasande vrede
 
<br>de redo ut från gården
 
<br>de redo ut från gården
Linje 131: Linje 120:
 
<br>"Vad bistånd vill oss
 
<br>"Vad bistånd vill oss
 
<br>brunhåringen giva?"
 
<br>brunhåringen giva?"
 
 
<br><br>13.<br>Halvbrodern svarade
 
<br><br>13.<br>Halvbrodern svarade
 
<br>och sade sig skola
 
<br>och sade sig skola
Linje 140: Linje 128:
 
<br>eller handen, som hänga
 
<br>eller handen, som hänga
 
<br>vid hullet, åt den andra?
 
<br>vid hullet, åt den andra?
 
 
<br><br>14.<br>Ännu en gång
 
<br><br>14.<br>Ännu en gång
 
<br>Erp då talade,
 
<br>Erp då talade,
Linje 149: Linje 136:
 
<br>Oförskräckt man säger
 
<br>Oförskräckt man säger
 
<br>en oäkting vara.
 
<br>en oäkting vara.
 
 
<br><br>15.<br>De drogo ur skidan
 
<br><br>15.<br>De drogo ur skidan
 
<br>skidejärnet,
 
<br>skidejärnet,
Linje 158: Linje 144:
 
<br>läto unge mannen
 
<br>läto unge mannen
 
<br>till marken segna.
 
<br>till marken segna.
 
 
<br><br>16.<br>Över fuktiga fjäll
 
<br><br>16.<br>Över fuktiga fjäll
 
<br>färdades de unge
 
<br>färdades de unge
Linje 167: Linje 152:
 
<br>de ädelborna satte
 
<br>de ädelborna satte
 
<br>silkeskläder på.
 
<br>silkeskläder på.
 
 
<br><br>17.<br>Framåt förde vägen,
 
<br><br>17.<br>Framåt förde vägen,
 
<br>de funno olycksstigar,
 
<br>de funno olycksstigar,
Linje 176: Linje 160:
 
<br>tranans kost där krälade.
 
<br>tranans kost där krälade.
 
<br>kusligt var att bida.
 
<br>kusligt var att bida.
 
 
<br><br>18.<br>Glam var i hallen
 
<br><br>18.<br>Glam var i hallen
 
<br>de voro glada av ölet,
 
<br>de voro glada av ölet,
Linje 183: Linje 166:
 
<br>förrän modige kämpen
 
<br>förrän modige kämpen
 
<br>tjöt uti hornet.
 
<br>tjöt uti hornet.
 
 
<br><br>19.<br>För Jormunrek
 
<br><br>19.<br>För Jormunrek
 
<br>de gingo att säga,
 
<br>de gingo att säga,
Linje 192: Linje 174:
 
<br>för mäktiga män
 
<br>för mäktiga män
 
<br>ni mön låtit trampa."
 
<br>ni mön låtit trampa."
 
 
<br><br>20.<br>Storskrattade då Jormunrek,
 
<br><br>20.<br>Storskrattade då Jormunrek,
 
<br>mustaschen drog med handen,
 
<br>mustaschen drog med handen,
Linje 201: Linje 182:
 
<br>lät guldbägaren
 
<br>lät guldbägaren
 
<br>gunga i handen.
 
<br>gunga i handen.
 
 
<br><br>21.<br>"Säll jag mig syntes,
 
<br><br>21.<br>"Säll jag mig syntes,
 
<br>om se jag kunde
 
<br>om se jag kunde
Linje 210: Linje 190:
 
<br>Gjukes goda barn
 
<br>Gjukes goda barn
 
<br>på galgen fästa."
 
<br>på galgen fästa."
 
 
<br><br>22.<br>Strid blev i huset,
 
<br><br>22.<br>Strid blev i huset,
 
<br>ned störtade bägare
 
<br>ned störtade bägare
 
<br>i blodet, där männen lågo,
 
<br>i blodet, där männen lågo,
 
<br>ur bröstet på goter kommet.
 
<br>ur bröstet på goter kommet.
 
 
<br><br>23.<br>Då sade Hamder,
 
<br><br>23.<br>Då sade Hamder,
 
<br>i hågen djärv:
 
<br>i hågen djärv:
Linje 226: Linje 204:
 
<br>slungade, Jormunrek,
 
<br>slungade, Jormunrek,
 
<br>i svedande eld."
 
<br>i svedande eld."
 
 
<br><br>24.<br>Då röt den gamle
 
<br><br>24.<br>Då röt den gamle
 
<br>från gudarne stammande
 
<br>från gudarne stammande
Linje 235: Linje 212:
 
<br>då järn icke biter
 
<br>då järn icke biter
 
<br>på Jonakrs söner!"
 
<br>på Jonakrs söner!"
 
 
<br><br>25.<br>Det sade då Hamder
 
<br><br>25.<br>Det sade då Hamder
 
<br>i hågen djärv:
 
<br>i hågen djärv:
Linje 242: Linje 218:
 
<br>fördärvliga råd
 
<br>fördärvliga råd
 
<br>rikligt ur den komma."
 
<br>rikligt ur den komma."
 
 
<br><br>''Sorle sade:''
 
<br><br>''Sorle sade:''
 
<br>26.<br>"Mod hade du, Hamder,
 
<br>26.<br>"Mod hade du, Hamder,
Linje 248: Linje 223:
 
<br>på en människa felas mycket,
 
<br>på en människa felas mycket,
 
<br>då manvett fattas."
 
<br>då manvett fattas."
 
 
<br><br>''Hamder sade:''
 
<br><br>''Hamder sade:''
 
<br>27.<br>Av vore nu ock huvudet,
 
<br>27.<br>Av vore nu ock huvudet,
Linje 258: Linje 232:
 
<br>han som skyddade sig i striden;
 
<br>han som skyddade sig i striden;
 
<br>vi skickade oss då till kamp."
 
<br>vi skickade oss då till kamp."
 
 
<br><br>''Sorle sade:''
 
<br><br>''Sorle sade:''
 
<br>28.<br>"Ej oss anstår
 
<br>28.<br>"Ej oss anstår
Linje 266: Linje 239:
 
<br>glupska hundar,
 
<br>glupska hundar,
 
<br>som i ödemarken avlas.
 
<br>som i ödemarken avlas.
 
 
<br><br>29.<br>Väl hava vi stridit
 
<br><br>29.<br>Väl hava vi stridit
 
<br>vi stå över goter,
 
<br>vi stå över goter,
Linje 276: Linje 248:
 
<br>den som kallats av
 
<br>den som kallats av
 
<br>nornor."
 
<br>nornor."
 
 
<br><br>30.<br>Där foll Sorle
 
<br><br>30.<br>Där foll Sorle
 
<br>vid salens gavel,
 
<br>vid salens gavel,

Revisjonen fra 24. des. 2013 kl. 21:42

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Svensk.gif


Eddan
De nordiska guda- och hjältesångerna


Översättning från isländskan av
Erik Brate


Sången om Hamder


1.
Sorgliga sysslor
sattes i gång
en glädjelös morgon
på gården framför dörren.
Tidigt på morgonen
många bekymmer
över världens ve
väcka sorgen.

2.
Ej har det skett nu,
ej heller i går,
lång tid har
lidit sedan dess,
få ting äro så forna,
att det ej framom är i ålder,
då Gudrun manade,
Gjukes dotter,
sina unga söner
att Svanhild hämna.

3.
"Eder syster
Svanhild hette,
som Jormunrek
givit att trampas
på stora vägen
av vita och svarta,
gråa, gångvana
gotiska hästar.

4.
Tillbaka I ären trängda
fast båda konungar;
av alla ättens grenar
I ensamma leven.

5.
Ensam jag blivit
som asp i skogsbacken,
fränder från mig fallit,
som från furan kvistar,
förlamad är livsfröjd
som lövet på trädet,
då kvistsvedande sol
kommer en het dag."

6.
Då sade Hamder
i hågen djärv:
"Högt du ej lovade
Hognes gärning,
när Sigurd de väckte
ur sömnen upp.
Du satt på bädden,
men banemännen skrattade.

7.
Dina blåvita täcken
i blod av din man
färgades röda,
flöto i mordvätska.
Då dog Sigurd;
hos den döde du satt,
glömsk av all glädje;
så Gunnar dig velat.

8.
Mot Atle du ämnade strida
genom att Erp mörda
och Eitils liv taga;
det ännu värre dig själv var.
Så mot annan var och en
till dess ofärd sig må värja
med sårbitande svärd,
att han sig därvid ej skadar."

9.
Det sade då Sorle,
snabbtänkt han var:
"Mot vår moder jag vill ej
motstridig vara.
Ett ord tyckes än osagt
av eder båda vara.
Varom beder du nu, Gudrun,
som till din gråt du ej får?

10.
Begråt dina bröder
och barnen kära,
dina nära fränder
förda i striden!
Oss båda ock, Gudrun,
begråta skall du,
som här dödsvigda rida;
dö vi skola fjärran."

11.
Det talade den stolta,
stod ovan dem hon skyddat,
smalfingrad hon sade
till sonen detta.
- - - - - - - - - - - -
- - - - - - - - - - - -
ty fara då finnes
att i fred icke mäkta
två män ensamma
tio hundra goter,
binda och besegra
i borgen den höga."

12.
I rasande vrede
de redo ut från gården
och sågo på gatan
sin sluge halvbror:
"Vad bistånd vill oss
brunhåringen giva?"

13.
Halvbrodern svarade
och sade sig skola
hjälpa sina fränder
som en fot den andre.
"Vad kan ena foten
den andre hjälp giva
eller handen, som hänga
vid hullet, åt den andra?

14.
Ännu en gång
Erp då talade,
härlig han lekte
på hästens rygg:
"Vanskligt är att visa
vägen åt en feg."
Oförskräckt man säger
en oäkting vara.

15.
De drogo ur skidan
skidejärnet,
svärdets eggar,
till sötma för Hel.
Sin makt med en tredjedel
minskade de,
läto unge mannen
till marken segna.

16.
Över fuktiga fjäll
färdades de unge
på hunniska hästar
att hämna mordet.
De skakade sina kappor,
sina klingor omgjordade,
de ädelborna satte
silkeskläder på.

17.
Framåt förde vägen,
de funno olycksstigar,
och systerns son
hängd sårad på trädstammen,
vindkalla vargträdet
väster om byn;
tranans kost där krälade.
kusligt var att bida.

18.
Glam var i hallen
de voro glada av ölet,
och hörde icke
hästarne komma,
förrän modige kämpen
tjöt uti hornet.

19.
För Jormunrek
de gingo att säga,
att varsnade voro
väpnade med hjälmar.
"Styren om råd,
ty stormän hava kommit,
för mäktiga män
ni mön låtit trampa."

20.
Storskrattade då Jormunrek,
mustaschen drog med handen,
önskade till sin ofärd,
uppeggade sig vid vinet.
Sitt bruna hår han skakade,
på blanka skölden såg,
lät guldbägaren
gunga i handen.

21.
"Säll jag mig syntes,
om se jag kunde
Hamder och Sorle
här i salen;
med bågsträngar båda
jag binda skulle,
Gjukes goda barn
på galgen fästa."

22.
Strid blev i huset,
ned störtade bägare
i blodet, där männen lågo,
ur bröstet på goter kommet.

23.
Då sade Hamder,
i hågen djärv:
"Du önskade, Jormunrek,
att oss få se komma,
bröder med samma moder,
i borgen din.
Du ser dina fötter,
du ser dina händer
slungade, Jormunrek,
i svedande eld."

24.
Då röt den gamle
från gudarne stammande
fursten i brynja,
som björnen ryter:
"Kasten sten på männen,
då de stå emot spjuten,
då järn icke biter
på Jonakrs söner!"

25.
Det sade då Hamder
i hågen djärv:
"Ej bra var det broder,
att den bälgen du löste;
fördärvliga råd
rikligt ur den komma."

Sorle sade:
26.
"Mod hade du, Hamder,
blott hovsamhet du hade;
på en människa felas mycket,
då manvett fattas."

Hamder sade:
27.
Av vore nu ock huvudet,
om Erp levde,
vår vapendjärve broder,
som på vägen vi dräpte,
den modige mannen
- därtill manade diser -
han som skyddade sig i striden;
vi skickade oss då till kamp."

Sorle sade:
28.
"Ej oss anstår
ulvars vana
att sak med varandra söka,
likt nornors gråa,
glupska hundar,
som i ödemarken avlas.

29.
Väl hava vi stridit
vi stå över goter,
som av eggarne ödda blivit,
liksom örnar på kvist.
Gott namn ha vi vunnit,
dö vi nu eller i morgon;
till kvällen ej lever
den som kallats av
nornor."

30.
Där foll Sorle
vid salens gavel,
och Hamder stupade
vid husets bakvägg.