Vis kilden til Ur lappsk mytologi Förord

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"  
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Ur lappsk mytologi Förord]] !!  
|-
|}


<center>

'''[[Ur Lappsk Mytologi och Lappländsk Sägen]]'''

<br>'''Jakob Fellman '''

<br><br><big><big>'''Förord'''</big></big> 
<br>af '''Isak Fellman'''

1906</center>



Den uppsats, som följer här nedan, har varit utsatt för vexlande öden och har derföre sin egen lilla historia. Då en redogörelse för densamma möjligen kunde gifva någon vägledning till uppdagande af ett utaf L. L. Læstadius på 1840-talet författadt, men härintills icke offentliggjordt mytologiskt arbete, hvilket, på sätt af det nedan anförda kommer att framgå, står i ganska nära samband med här föreliggande uppsats, har det synts utgifvaren icke vara olämpligt att något utförligare omtala särskilda, med dessa begge arbeten sammanhängande omständigheter. 

I ett bref, som utgör svar till J. L. Runeberg å en den 14 November 1839 dagtecknad skrifvelse till förf. af dessa anteckningar, omtalar den sistnämnde, att han under senare hälften af 1830-talet genom sin vordne lärare Professor Linsén åt Finska litteratursällskapet erbjudit nu ifrågavarande uppsats till publikation, sedan den likväl först genom sällskapets försorg blifvit af någon sakkunnig person genomsedd och förbättrad — men dock utan rätt för en eller annan att deraf "något excerpera eller plockvis utgifva". Med eller utan fullt skäl — utgifvaren har ej undersökt förhållandet — anmärker förf. emedlertid i samma bref, att detta oaktadt i landets tidningar flyga omkring åtskilliga af hans uttalanden i uppsatsen, hvilken, tillägger han, kostat honom allt för mycket besvär för att låta en hop unge vetenskapsmän utplocka det bästa deraf och lemna resten på hyllan. Närmaste anledningen till detta uttalande gaf dock måhända ett af Litteratursällskapet till förf. framstäldt förslag, hvars innehåll kommer att af det nedansagda framgå. 

I förberörda bref vänder sig förf. nu till Runeberg med förfrågan, huruvida ej han, som tidigare utlofvat förf. sitt biträde vid offentliggörandet af någon del utaf "anteckningarna" — af hvilka "första och andra året" jemväl sedermera år 1844 utkommo i Borgå under Runebergs inseende — ville genomse nu ifrågavarande manuskript, hvilket förf. emedlertid återfått från Litteratursällskapet jemte dess nyssnämnda uttalande. 

I detta Runeberg nu delgifna uttalande, som ingår i sällskapets protokoll för den 1 Maj 1839, heter det bland annat: 

<blockquote>att ifrågavarande Lappska Mythologiska Lexicon väl innehåller icke obetydliga bidrag till kännedom om Lapparnes gudalära, om de traditioner, hvilka om hjeltar och trollkarlar, dels ifrån den Mythiska tiden, dels ur en sednare tidsålder finnas i behåll, äfvensom uti Lappland befintliga forntidsminnen och monumenter; men som äfven artiklar ur den finska traditionen ingått, utan att de blifvit kritiskt skiljde från de Lappska föreställningssätten; förf. äfven betraktat de Lappska traditionerna endast ur historisk synpunkt och derföre antingen alldeles förbigått sådana, som blott ur den mythiska synpunkten kunna vara vigtiga, äfvensom än lefvande eller nyligen aflidne personer blifvit någon gång uppräknade som mythologiska, ansåg sällskapet, som låtit granska arbetet af ett utskott, detsamma hvarken i anseende till valet af artiklar eller deras behandling och framställning äga den kritiska noggrannhet, att sällskapet kunde åtaga sig omsorgen och bekostandet af dess tryckning i dess nuvarande skick; men som sällskapet derjemte fann detsamma icke blott vittna om författarens lofvärda nit för den fosterländska litteraturen utan äfven innehålla rika bidrag till ett fullständigt arbete af ifrågavarande art, beslöt sällskapet att hos förf. anhålla om tillåtelse att för sitt ändamål begagna manuskriptet. </blockquote> 

Till detta förslag af Litteratursällskapet gaf förf., såsom redan antydts, dock icke sitt bifall. Men för sitt projekt synes det ej heller hafva lyckats honom att vinna Runeberg, hvars svarsbref dock ej finnes i behåll. 

Kort derefter emottog förf. emedlertid från L. L. Læstadius ett bref, som är dateradt Karesuando i Torneå Lappmark den 15 December 1839 och har följande lydelse: 
<blockquote>"Jämte det jag tar mig friheten till Herr Kyrkoherdens upplysta pröfning öfverlemna följande korta afhandling, såsom prof på den äktaste Luleå Lappmarks dialekt, (ehuru såsom vanligt belastad med tryckfel, då ingen i språket kunnig behandlar Correcturet), vågar jag äfven framställa till Herr Kyrkoherdens öfvervägande följande: Den såkallade franska vetenskapliga Expeditionens medlemmar hafva nu 2:ne år årad velat förmå mig att skrifva en afhandling i Lappska mythologien, hvartill jag, såsom född och uppväxt i den ramaste delen af Lappmarken, förmodas äga goda materialier. Denna deras önskan har jag väl icke alldeles kunnat vägra; men som Lappmarken är vidsträckt och de mythologiska föremålen, lika som språket, klädedrägten och lefnadssättet, befinnas vara mycket olika i olika Lappmarker; så har jag vågat taga min tillflyckt till herr Kyrkoherdens erfarenhet i den delen af lappska mythologien, som rörer de finska lappmarkerna, häldst jag icke vet, om något öfver dessa Lappmarkers mythologi blifvit publiceradt, utom Tornei och Tuderi afhandlingar<ref>Wahlenberg har ingenting i den vägen, och Sjögren (i anteckningar öfver Kemi Lappmark) är alltför fattig; såsom icke varande hemma i språket.</ref>. Jag föranledes till att begära råd i denna del af Herr Kyrkoherden, så mycket häldre, som jag hört att Herr Kyrkoherden utarbetat en skrift i detta ämne. Min anhållan är således, att Herr Kyrkoherden täcktes underrätta mig, om detta arbete snart utkommer af trycket, då jag naturligtvis väntar med min afhandling; men om arbetet icke är ämnadt att snart befordras till trycket, så vågar jag anhålla, om det vore möjligt, att genom Doktor Castrén i Kemi eller direkte, få låna manuskriptet på en kortare tid, för att deraf göra excerpter. — Utom de Svenska förf. som äro af något värde, har jag äfven studerat de Norsk-Danske, hvilka i alla afseenden äro rikhaltigare i det som rörer lappska mythologien"<ref>Uti sitt svarsbref, hvartill ej något fullständigt konsept, utan endast anteckningar föreligga, säger förf. bland annat: "Danskamissionären Lenart Sadenii manuskript, hvaraf utdrag ingår i Gananders mythologia fennica, borde efterforskas hos Tornbergska slägten i Vesterbotten eller i Torneå. Jag såg det fordom hos Doctor Wegelius (i Uleåborg), som var en samlare. Måhända förstördes det dock vid Uleåborgs brand." Utgifvaren har velat låta denna notis inflyta här till möjlig vägledning för forskare.</ref>. — — — — — — — —</blockquote>  

Då emedlertid manuskriptet, såsom af det ofvansagda framgår, för tillfället ej befann sig hos förf., tillsände han Læstadius ett något otydligt utkast dertill, som delvis ännu finnes i behåll med några af Læstadius dera gjorda anteckningar. Då synes förf. äfven hafva föreslagit Læstadius att i samarbete med honom utgifva ett arbete i Lappsk mytologi. Derom vittnar nedanstående utdrag ur ett den 31 Juli 1840 af Læstadius skrifvet bref, hvaraf största delen berör annat ämne och derföre kommer att i annat sammanhang meddelas, men det hithörande lyder som följer: 

<blockquote>"Karesuando den 31 Juli 1840. <br>Jag får härmed aflägga min ödmjukaste och förbindligaste tacksägelse för 3:ne Bref, samt isynnerhet för den liberalitet, hvarmed Herr Kyrkoherden behagat med mig communicera sitt manuskript i Lappska mythologien, hvilket allt jag bekom först i går den 30 Julii; men som Tit. skrifver att den bör med det första återsändas och något så godt tillfälle, som nu icke lärer så snart yppa sig, nödgas jag med Titul.<ref>Heller, en dorpatsk student, som jemte en sin kamrat vid namn. Nilkenheim, på resa till Lappland, hade några veckor uppehållit sig hos förf. för att blifva af honom något instruerad för sin Lappska färd. ''Utgifv''.</ref> från Dorpat, som nu härifrån afreser, återsända manuskriptet, efter att hafva genomläst detsamma en par gånger, hvarvid jag vågat göra några små anmärkningar i marginalen. Dersammastädes har jag äfven anfört orsaken hvarföre jag icke kunnat antaga Tituli benägna anbud, att utgifva ett gemensamt arbete i den Lappska mythologien<ref>Detta anförande har utgifvaren ej kunnat der återfinna. Men orsakerna voro nu måhända desamma, som angifvas i det längre fram intagna bref vet af den 17 April 1845. </ref>. </blockquote> 

– – – – – – – 

Då manuskriptet återkom, åtföljdes det af följande uttalande: 

<blockquote>"S. H. T. till författaren af detta manuskript:<br>Jag har under några timmars genomläsning af detta manuskript (hvilket för de många interpolationer och öfverstrykningar, som der förekomma, varit något svårt att taga reda på) funnit åtskilliga intressanta upplysningar, men författaren tyckes icke hafva begagnat Jessens sammandrag af alla norska missionairers ingifna berättelser till missions collegium i Köpenhamn, ej heller tyckes Författaren hafva begagnat Den anonyme hos Leem, hvilka äro att anse såsom förnämsta källor för den Lappska mythologien. I allmänhet tyckes Författaren hafva bordt göra ett urval af äkta Lappska traditioner, och framför allt framställa dem i sin helhet, under det de lånade och ursprungligen icke Lappska bordt hafva en underordnad plats i arbetet. Att urskilja äkta Lappska traditioner fordrar mycken bekantskap med Lapparnes fordna och närvarande förhållanden; dock kan man lätt urskilja de ursprungligen Lappska, om man först gör sig närmare bekant med nästgränsande nationers traditioner. Af dem hafva Lapparne lånat en stor mängd af de berättelser, som nu cirkulera bland dem. Såsom ett säkert criterium kan man antaga, att Lapparne ursprungligen icke haft konungar, prester, skepp, Princessor m. m., hvadan alla de traditioner, uti hvilka sådana saker förekomma, icke äro att anse såsom äkta, utan lånade af nästgränsande nationer. Uti äkta Lappska traditioner förekommer alldrig sådant, som har någon gemenskap med konungar, princessor, skepp, prester m. fl. Observeras bör äfven, att traditionerna äro olika uti olika Lappmarker och redan i Torneå Lappmark äro traditionerna om Stalo mycket förblandade. Vida genuinare förekomma dessa traditioner i Luleå Lappmark.<br>Inga utdrag har jag nu kunnat göra af detta manuskript, hvilket äfven kan vara mindre nödigt, då det snart torde blifva allmängjort genom trycket. Af undertecknads ''fragmenter i Lappska mythol''. är ''I delen eller Gudaläran'' färdig i manuskript, hvilket enligt särskildt accord med Franska Expeditionen kommer att lemnas till Prof. Marmier; och ehuru manuskriptet skall till mig återställas, sedan det blifvit begagnadt, torde det likväl vara osäkert om det någonsin kommer att tryckas på svenska, åtminstone icke förr än alla delarna blifvit färdiga och öfversatta på franska. Således komma mitt arbete och författarens af hosföljande manuskript, som härmed tacksammeligen återställes, icke i collision, utan vore det min önskan, att Författaren ju förr dess häldre låter genom trycket publicera detsamma. <br>Karesuando den 1:sta Augusti 1840. <br>L. L. Læstadius." </blockquote> 

År 1845 synes Læstadius — troligen emedan hans i ett tidigare bref uttalade förhoppning, att förf:s arbete snart blefve publiceradt, ej gått i fullbordan — åter hafva anhållit att få del af manuskriptet. Detta blef ock, jemte en del andra handlingar, bland dem en afskrift af Litteratursällskapets förenämnda prot. utdrag, under vintern 1845 till honom öfversändt, nu i det skick, hvari det till Litteratursällskapet öfverlemnats. I detta exemplar har Læstadius gjort nästan alla de kantanteckningar, hvilka, af honom signerade, finnas här nedan tryckta såsom noter till förf. uppsats. 

I ett bref af den 17 April sistnämnda år, hvaraf synes att förf. ånyo upprepat sitt förslag om samarbete med Læstadius, skrifver denne bland annat följande: — — — — — — — — 

<blockquote>"I allmänhet tror jag icke att våra arbeten kunna komma i collision, då jag, med förbigående af det locala, sökt sammanfatta de allmännare mythologiska föremålen, vetenskapligen ordnade, jämte antydande af orsakerna till den småningom utbildade Folktron. Jag har till följe af detta behandlingssätt uteslutit allt sådant, som jag ansett vara oäkta eller lånadt af Främmande Nationer, såsom berättelser om konungar, princessor m. m. Deremot har jag utförligare afhandladt de äkta Lappska mytherna, uti hvilka nationens egendomliga tänkesätt afspeglar sig. Detta kan synas af sjelfva indelningen. Första delen innehåller alla allmännare mythologiska föremål, andra delen innehåller offerläran, 3:dje delen spådoms Läran, 4:de delen Fabelläran. Farbrors arbete kan derföre vara lika nyttigt, att gå ut af trycket, som mitt, derest tryckningen kan ske utan förlust. — — — —<br>Af Fransmännens hittills utgifna arbeten har jag fått en hel hop med Planscher, föreställande vuer och Landskaps målningar från Norrige och Spetsbergen, men något särdeles i vetenskapligt hänseende har icke ännu hunnit hit." </blockquote>

— — — — — 

Då Læstadius sedermera i December 1845 återsände manuskriptet och förenämnda handlingar, hade han dertill fogat ett uttalande, som antagligen nedskrifvits under inflytelse af den senare i Lappmarken och dertill angränsande orter vidtutbredda religiösa sekterism, för hvilken han der blef upphofsman. Med utelemnande af den delen, hvari ett af Læstadius för "Fransmännens" räkning utarbetadt manuskript af botaniskt innehåll omnämnes, är brefvet sålydande: — — — — — — — — — 

<blockquote>"Jämte det jag får betyga min förbindligaste tacksägelse för lånet af manuskriptet, jämte öfriga handlingar, hvilka härmed tacksameligen återställas, får jag derjämte, i afseende på innehållet af ett sednare bref, förklara, att jag icke kan taga någon vidare befattning med detta förtjenstfulla manuskript, emedan min upmärksamhet, vänd åt annat håll, tages i anspråk af andra, till Religionen hörande ämnen, hvilka synas mig ega ojämförligt större vigt, än det mythologiska. Ungefärligen en femtedel af manuskriptet har jag lånt, och infört i mitt arbete. Och har jag skrifvit till Gaimard, att Farbror såsom skyldig erkänsla för denna beredvillighet, att låta mig begagna manuskriptet, borde få ett Exemplar af mitt mythologiska arbete, sedan det blir färdigt tryckt. De sednare delarne af detta arbete hafva redan i sommar blifvit affärdade till Gaimards commissionair i Stockholm"<ref> Såsom detta bref utvisar hade Læstadii "befattning" med manuskriptet redan varit ej så alldeles obetydlig, ehuru kanske, att döma af förslaget om samarbete, med författarens afsigt ej fullt öfverensstämmande.<br>Konsept till förf:s bref till Læstadius i dessa ämnen finnas ej i manuskript samlingen. ''Utgifv.''</ref>. </blockquote> 
 
– – – – – – –

Senare blef manuskriptet öfverlemnadt till Professor Gabriel Rein, som synes hafva intresserat sig för dess offentliggörande. I bref af den 16 Oktober 1848 säger Rein sig redan hafva tagit ihop med manuskriptet "för att bereda det till tryckning", men anmärker att läsningen af de lappska namnen och uttrycken beredde honom svårighet, hvarföre han återsände detsamma till förf. för att, enligt dennes erbjudande, utskrifvas med tydligare handstil och derefter till Rein ånyo öfverlemnas. Om allt detta skett eller ej, är för utgifv. obekant, likasom ock orsaken till att arbetet då ej blef utgifvet. 

Derefter synes förf. ej vidare hafva lagt någon hand, åtminstone vid den "lexikaliska" delen af manuskriptet, hvilket derutinnan föreligger oförändradt i öfrigt, utom att, såsom i brefvet till Runeberg äfven antydes, de artiklar i detsamma, som handla om "ännu lefvande personer", blifvit öfverkorsade. 

Huruvida äfven uppsatsens allmänna del varit meddelad Litteratursällskapet och Læstadius kan ej med visshet afgöras. Att så ej skett synes dock vara det antagligaste. I denna del förekomma nemligen inga anteckningar af Læstadius, och den omnämnes ej heller, åtminstone ej särskildt, i Litteratursällskapets förenämnda protokoll. För riktigheten af nyssberörda antagande talar för öfrigt äfven den omständighet, att manuskripten till hvardera delen bär skild pagineringsföljd och att handstilen i den allmänna delen röjer en person, som ej förrän mot slutet af 1840-talet vistades på den ort, der förf. bodde. Denna del har således antingen ånyo utskrifvits (jfr. hvad Rein skrifver här ofvan) eller ock utarbetats långt senare än den lexikaliska delen, måhända för att särskildt för sig offentliggöras. 

Utgifvaren har nu emedlertid till en uppsats sammanfört dessa begge, hvarandra kompletterande manuskript. Dervid har dock den allmänna delen, som synbarligen ej blifvit slutligen utarbetad, undergått en delvis icke obetydlig omgestaltning i afseende å dispositionen af materialet, som derjemte fördelats under skilda rubriker, ehuru sådana ej förekomma i författarens manuskript. Till den allmänna delen, der äfven en del ändringar i afseende å stilen vidtagits, har öfverförts allt som hänför sig till Saivo-läran, hvilken af förf. berörts i begge afdelningarna. Och jemväl några andra mindre öfverflyttningar från den ena delen till den andra hafva egt rum. Derjemte hafva ur uppsatsen uteslutits särskilda af förf. intagna utdrag ur Lappska sånger, emedan de i sin helhet ingå i annat sammanhang. Hänvisningarna från den ena delen till den andra äro tillagda af utgifvaren. 

Manuskripten bära för öfrigt icke ens någon allmän rubrik. Den, hvarmed uppsatsen nu är försedd, har tillagts af utgifvaren, som bland många påtänkta stannat vid just denna. Den har nemligen synts bäst motsvara det som förf., enligt ett uttalande, som han infört i slutet af uppsatsens allmänna del, med densamma — särskildt den lexikaliska delen — egentligen afsett, eller att utgöra en, om ock icke fullständig, samling af sådana, dels redan i folkets minne utdöda, dels ännu bland såväl Finnar som Lappar i Lappland gängse sägner, hvilka hafva en mer eller mindre mytisk karaktär. Synbarligen befarande, att den oegentliga rubrik, hvarmed uppsatsen i Litteratursällskapets protokoll betecknats, gifvit anledning till större anspråk på innehållet än förf. afsett, yttrar han derföre i förenämnda bref till Runeberg, att arbetet ej bör få "det ärofulla namnet mythologi". 

På ett så dunkelt och då än mindre än nu utredt område, som den endast fragmentariskt kända lappska mytologin, har förf., som lefde i en aflägsen vrå af landet, utan nödig tillgång till litterära hjelpmedel, aldrig ens velat försöka att ingå i någon djupare kritik. I ett bref till en vän, af tidigare datum än Reins förenämnda skrifvelse, säger han derföre ock, på tal om nu ifrågavarande uppsats, sig beklagligtvis icke vara i samma lyckliga läge som Ganander, hvars mytologi han förmodar ej skulle hafva sett dagen, om arbetet ej utförts under Porthans inflytelserika beskydd och sakkunniga ledning. 

Men hvilket öde har drabbat Læstadii ofvannämnda manuskript? Ligger det måhända förlagdt någonstädes i Paris eller i Stockholm? Eller har det, efter att redan hafva aflemnats hos Gaimards kommissionär på sistnämnda ort, af författaren återtagits och möjligen förstörts; eller har det på något annat sätt gått förloradt? Ibland den Gaimardska expeditionens publikationer ingår i hvarje fall icke någon mytologi af Læstadius, ehuruväl Marmier (Relation du Voyage I sid. 312) uppgifver att en sådan komme att der inflyta<ref>"M. Læstadius, pasteur de Karesuando, devant lui-même expliquer dans tous ses détails cette mythologie qu'il doit si bi en connaitre par la longue étude qu'il en a fait, nous ne voulons point toucher à une tâche, qu'il est mieux que nous en état de remplir." Marmier. l. c.</ref>. Men publikationen af det Gaimardska verket blef ju ock, såsom bekant, aldrig slutförd. 

I sin Lappska Mytologi uppger Friis (s. XI) bland andra källor för detta sitt arbete äfven ett ur Læstadii hand utgånget "defekt Manuskript, indeholdende nogle Fragmenter i Lapska Mythologien, nedskrefvet 1840 og i sin tid af Pastor Stockfleth overladt Författeren til Afbenyttelse". Här synes således vara fråga endast om något konsept, men icke om de för "Fransmännen" afsedda manuskripten, hvilka han säger sig hafva afsändt till Gaimards ombud i Stockholm. 

Enligt ett meddelande af Direktor Qvigstad i Tromsö, som kom utgifvaren tillhanda efter det ofvanstående nedskrifvits. förvaras i Universitets biblioteket i Christiania bland aflidne Professor Friis' efterlemnade manuskripter ett litet defekt häfte, omfattande 14 blad liten oktav, innehållande anteckningar af L. L. Læstadius om Lapparnes Mytologi, gjorda med stöd af J. Fellmans anteckningar i samma ämne. Vägledd af detta meddelande har utgifvaren häraf genom bibliotekets välvilliga tillmötesgående och försorg erhållit afskrift af dessa blad, som befunnos innehålla, utom excerpter ur Jakob Fellmans anteckningar äfven några af Læstadius i anledning af dem gjorda uttalanden. Detta häfte anser Qvigstad, under hänvisning till s. 163 af Stockfleths år 1860 i Christiania tryckta dagbok, vara rester af det manuskript Friis erhållit af Stockfleth, som mot slutet af år 1844 uppehöll sig några dagar hos Læstadius i Karesuanto. Att det var en del af detsamma, som var afsedt att publiceras i Frankrike, eller kopia deraf, tar Qvigstad för gifvet. Utan sammanhang dermed är Læstadii manuskript i Christiania Universitets bibliotek i hvarje fall icke; ty han yttrar der bland annat, att han ej velat i ''detta'' arbete (hvarmed ej gerna kan afses annat än Læstadii oftanämnda mytologi) intaga de många lappska sånger, som förekomma i Kyrkoherden Fellmans manuskript, emedan genom öfversättning af dem det mesta af språkets egendomliga skönhet skulle gå förloradt. 

''Utgifv. '' 



==Fodnoter==
<references/>
<br><br>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Jakob Fellman]]
[[Kategori:Samisk mytologi]]