Beowulf (RW) 0

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Beowulf

En fornengelsk hjältedikt

Översatt av

Rudolf Wickberg

Kapitel 0
Scylds likfärd

Ja, vi ha sport spjut-danernas

Folkkonungars bragder i flydda dagar,

Huru de ädle övade mandom.

Ofta ryckte Scefingen Scyld¹ mjödbänkarna

5 Från fiendeskaror, från många stammar,

Skräckslog jarlar. Efter att först ha blivit

Funnen hjälplös, fick han tröst därför,

Växte under molnen, vann allt större ära,

Till dess att alla kringboende

10 Över valarnas väg måste lyda honom,

Gälda gärder: det var en god konung!

Åt honom föddes sedan en son,

Ung i gården, vilken Gud sände

Folket till tröst; han såg den stora nöd,

15 Som de herrelöse länge lidit.

Honom gav därför livets herre,

Härlighetens konung, världsära.

Konung Scylds son Beowulf blev frejdad,

Hans rykte for vida i Scedelanden.²

20 Så skall den unge öva frikostighet

Med rika gåvor åt sin faders vänner,

Att på ålderdomen honom sedan omgiva

Villiga följeslagare, och folket följer,

Då striden kommer: i lovvärda dåd

25 Skall mannen gå fram bland alla stammar!

Sedan gick Scyld efter många strider.

I dödsstunden i herrens vård.

Hans kära följeslagare — den dyre landsfursten

Hade länge ägt dem — buro honom då

30 Till havets svall, som han själv bett,

Medan Scyldingarnas vän ännu kunde tala

Där stod i hamnen med ringad stäv

Den ädles isblanka skepp och längtade ut.

De lade sedan på skeppets barm

35 Den dyre kungen, ringarnas utdelare,

Den fräjdade vid masten. Där var en massa smycken,

Klenoder bragta från fjärran vägar.

Ej jag har hört, att man präktigare utrustat

En köl med stridsvapen och med härkläder,

40 Men svärd och brynjor; på hans barm låg

En mängd smycken, som skulle med honom

Fara fjärran i havets våld.

Ej utstyrde de honom med ringare gåvor

Eller mindre folkskatter, än de hade gjort,

45 Som i livets vår, då han ännu var barn,

Sänt honom åstad ensam över vågorna.

Vidare satte de ett gyllene fälttecken

Högt över hans huvud, läto vågorna bära honom,

Övergåvo honom åt havet. Deras håg var dyster,

50 Sorgset sinnet. Ej kunna män,

Hjältar under himlen, boende i salar,

Säga för sant vem som fick denna last.

Noter:

1. Enligt sagan blev Scef (= kärve) eller hans son Scyld utsatt i havet, fastbunden på en kärve, och sedan vinddriven till Danmark, där han upptogs och sedermera blev landets furste.

2. Scede-landen = Sca(n)dinavia; här särskilt om danernas rike.