Beowulf (RW) 6

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Beowulf

En fornengelsk hjältedikt

Översatt av

Rudolf Wickberg

Kapitel 6
Beowulf och Hroðgar hälsa varandra.

Scyldingarnes värn Hroðgar talade:

»Jag kände honom, då han var ett barn.

»Hans gamla fader hette Ecgtheow;

»Honom gav göten Hreðel till äkta

375 »Sin enda dotter; hans starke son

»Är nu hitkommen, har uppsökt en huld vän.

»Det sade då sjöfarande,

»Som förde över götarnes gåvor

»Dit efter önskan, att den stridsberömde

380 »Hade trettio männers styrka

»I sitt nävtag. Den helige Gud

»Har i sin nåd sänt honom till väst-danerna,

»Så jag hoppas, att hjälpa oss

»Mot Grendels fasa. Jag vill bjuda

385 »Den gode smycken för hans djärva mod.

»Skynda du dig, bed dem gå in,

»Att jag må se den samlade kretsen av fränder,

»Säg dem också, att de äro välkomna

»Till danamännen.» Då gick Wulfgar

390 Till salsdörren och hälsade inifrån:

»Eder lät säga min segerherre,

»Öst-danernas furste, att han känner eder börd,

»Och att I tappre ären välkomna

»Över havets vågor till honom.

395 »Nu mån I gå i edra rustningar

»Under hjälmarna att se Hroðgar.

»Låten sköldarne och de dödsbringande spjuten

»Bida här på samtalets utgång!»

Upp steg då den mäktige, kring honom mången man,

400 En ståtlig kämpaskara; några stannade där

Att vakta rustningarna, som den starke bjöd dem.

De skyndade samlade efter mannens anvisning

Under Hjorts tak; den hugstarke gick,

Hård under hjälmen, och ställde sig inom hörhåll.

405 Beowulf talade — på honom sken brynjan,

Ett stridsnät flätat av smedens konstflit —:

»Hell dig, Hroðgar! Jag är Hygelacs

»Frände och hirdman; jag har i min ungdom

»Utfört många bragder. På min odalgård

410 »Fick jag noga reda på Grendels sak.

»Sjöfarande säga, att denna sal,

»Det yppersta av hus, står tom och gagnlös

»För alla män, sedan aftonljuset

»Varder dolt under himlens valv.

415 »Då rådde mig mina stamfränder,

»De yppersta män, kloka karlar,

»Att jag skulle söka dig, konung Hroðgar;

»Förty de kände min stora styrka,

»Hade själve sett, då jag kom ur striden,

420 »Blodbestänkt av fiender; fem band jag där,

»Ödde jättarnes släkt och slog om natten

»Havstrollen på vågorna, led stort trångmål,

»Hämnades fiendskapen mot vädergötarne, som råkat illa ut,

»Krossade deras fiender. Och nu skall jag ensam

425 »Avgöra saken med jätten Grendel,

»Skräckbringaren. Nu vill jag då

»Bedja dig, furste över lysande daner,

»Scyldingarnes skydd, en enda bön:

»Att du, krigarnes värn, männens herre och vän,

430 »Ej vägrar mig nu, då jag kommit så fjärran från,

»Att få ensam med mina jarlars skara,

»Denna hårda hop, rensa salen Hjort.

»Jag har också sport, att skräckbringaren

»I sin sorglöshet ej bryr sig om vapen.

435 »Jag försmår då, så sant mig Hygelac,

»Min folkkonung, vare blid i hågen,

»Att bära svärdet eller den sida, gula

»Skölden i striden, utan med näven skall jag

»Fatta tag i fienden och kämpa om livet,

440 »Bröst emot bröst; där får den lita

»Till herrens dom, som döden rycker bort.

»Jag tror nog, att han vill, om han får råda,

»Uppäta götamännen i denna stridssal

»Oförfärat, som han ofta gjort

445 »Med kraftstolte män. Ej behöver du hålla

»Vakt över mitt huvud¹; han vill nog ha mig,

»Bestänkt med blod, om döden bortrycker mig:

»Enslingen bär bort det blodiga liket,

»Tänker kalasa, äter det sorglöst,

450 »Nedblodar kärrets skrymslen. Ej behöver du då längre

»Sörja för vården utav min kropp.

»Sänd till Hygelac, om striden bortrycker mig,

»Den bästa av stridsskrudar, som varnar mitt bröst,

»Den yppersta brynja, ett arv efter Hreðla,

455 »Welands verk. Alltid går ödet som det skall.»

Noter:

1. En hedersgärd åt den döde.