Den hedniska konungadottern i blomstergården

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Svensk.gif


Svenska folkvisor vignet.jpg
Svensk Folkdiktning


89. Den hedniska konungadottern i blomstergården


Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius



1. En hednisk konungsdotter båld —
Dotter båld —
Gick ut en morgonstunde,
Att plocka rosor margefåld —
Margefåld —
Uti de gröna lunder.


2. När hon fick se de blomster små
Blomster små —
Hon då begynte tänka:
»En mästare stor det vara må —
Vara må —
Som sådant godt kan skänka.»


3. »En mästare stor för visst är Han
För visst är Han —
Dertill båd' stor och mägtig,
Som låter utaf jord och sand —
Jord och sand —
Uppväxa blomster präktig.»


4. »Jag Honom vill af hjertat tro
Af hjertat tro —
Och önskar Honom känna;
Jag vill förlåta min faders bo
Faders bo —
Och mig till Honom vända.»


5 Hon vände sig då hem igen
Hem igen —
I samma tro och tanka,
Och sade: »hade jag den vän —
Jag den vän —
Hvar jag de blomster samka’!»


6. Det hände sig om midnattstid
Midnattstid —
Då hon månd sötast hvila,
En engel, både mild och blid —
Mild och blid —
Till henne månde ila.


7. Han sade: »kongadotter blid! —
Dotter blid! —
Statt upp i denna stunden,
Och följ nu med på denna tid —
Denna tid —
Uti den ljufva lunden.»


8. »Ty du har önskat dig i dag —
Dig i dag —
Att denna Herren känna,
Som låter blomster med behag
Med behag —
Växa på jorden denna.»


9. Hon stod strax upp i samma stund
Samma stund —
Helt glad uti sitt hjerta,
Bekände fritt ut med sin mun
Med sin mun —
»Nu viker bort min smärta.»


10. För jag kan få den Mästarn se —
Mästarn se —
Som jag vill gerna prisa,
Jag följer med; det skall strax ske —
Skall strax ske —
Vill du mig honom visa?»


11. Hon böjde sig för engelen
Engelen —
Och sedan ödmjukt talar:
Hvar finner jag den Mästaren
Mästaren —
Som mig i sorg hugsvalar?»


12. »Säg mig, du vackre, unge dräng —
Unge dräng —
Hvarifrån har du kommit?
Medan du står här vid min säng —
Vid min säng —
Ditt tal har jag förnummit.»


13. »Du äst en skön och välskapt man —
Välskapt man —
Underlig utan like,
Att ingen sådan finnas kan —
Finnas kan —
Uti min faders rike.»


14. »För din skuld är jag kommen hit
Kommen hit —
Du Mästaren skall ära,
Hvars underverk du såg med flit
Såg med flit —
De fagra blomstren vara.»


15. »Min vän, om du har lust att gå —
Lust att gå —
Uti min Faders rike;
All verldens prakt skall du försmå —
Du försmå —
Och från din oro vika.»


16. »Ledsaga du mig dit, min vän —
Dit, min vän —
Med dig så vill jag gånga
Bort från min faders hus och hem —
Hus och hem —
Och hans afgudar många.»


17. »Hans skatter och afguderi —
Afguderi —
Jag gerna vill förlåta;
Den vällust, verlden skänker i —
Skänker i —
Vill jag af hjertat hata.»


18. Han tog då henne vid sin hand —
Vid sin hand —
Och hastelig månd ila,
Långt bort från hennes faders land
Faders land —
Till glädje, fröjd och hvila.


19. Hon följde honom med lust och frid
Lust och frid —
Men ville gerna veta;
Ty frågade hon samma tid —
Samma tid —
Hvad hans namn månde heta.


20. »Mitt namn det är Förunderlig
Förunderlig
Och högt förutan like,
Jag har det haft evinnerlig —
Evinnerlig —
Uti min Faders rike.»


21. »Vill du mig tjena af hjertans grund —
Hjertans grund —
I stadig tro mig ära?
Jag säger mitt namn i denna stund
Denna stund —
Det månde Jesus vara.»


22. Hon sporde honom än yttermer —
Yttermer —
»Säg mig, ho är Din Fader?
Emedan Du så däglig är —
Däglig är —
Af nåd mig till Dig drager.»


23. »Min Fader är den rikaste —
Rikaste —
All jorden månd' Han ega,
Rätt få vi af ditt slägte se —
Slägte se —
Som vandra på Hans vägar.»


24. »Himmel och jord och helvetets magt —
Helvetets magt —
Må Honom lydig vara;
Mång' tusen, tusen englars vakt —
Englars vakt —
Uppvakta Honom och ära.»


25. »Och är Din Fader så rik en man —
Rik en man —
Af välde, magt och ära:
Jag beder, Du Din moders namn —
Moders namn —
Mig äfven ville lära?»


26. »Min moder ar en jungfru ren -
Jungfru ren —
Af kongablod och stämma.
Som födde mig förutan men —
Förutan men —
Men blef som förr den samma.»


27. Blef dock Din moder en jungfru skär —
Jungfru skär —
Stort under utan like!
Säg mig, me’n jag på resan är
Resan är —
Tillståndet af Ditt rike!»


28. Uti min Faders rike är -
Rike är —
Beständig fröjd den bästa:
Ty verldens motgång och besvär —
Och besvär —
Må der ej säte fästa.»


29. »Min käraste och vän så fin —
Vän så fin —
Till det bär jag stor längtan;
Hjelp mig från denna verldens pin'
Verldens pin’ —
Och afgudstjenstens fängslan!»


30. »Vill du mig tjena af hjertans grund
Hjertans grund —
Och ej min bud försaka,
Så skall du uti allan stund —
Allan stund —
Min Faders glädje smaka.»


31. Hon sade: »ja!» och fatta' mod
Fatta' mod —
Att Herrans namn bekänna:
»Ty jag uti mitt hjertans rot —
Hjertans rot —
Allt känner glädjen denna.»


32. »Äst du i trona kommen dit —
Kommen dit —
Till fröjd förutan like,
Sä blif nu här en liten tid —
Liten tid —
Med’n jag går till mitt rike.»


33. »Rum vill jag der bereda dig
Bereda dig —
Hvar du skall hos mig vara
I ständig glädje, fröjd och frid
Fröjd och frid —
Till evig tid i ära.»


34. Hon vakna upp i samma stund
Samma stund —
Den andra morgon blida,
Och tänkte på det hon i blund
Hon i blund —
Had' drömt om nattetida.


35. Hon afsked från sin fader tog —
Fader tog —
Från hedniske rikedomar,
Till främmand' land långt bort hon drog
Bort hon drog —
Och månde ej återkomma.


36. Hon sände bud till lärde män —
Lärde män —
Som henne kunde visa,
Hurledes hon kunde känna den —
Känna den —
Och honom rättlig prisa.


37. Hon lät dem undervisa sig —
Undervisa sig —
I kunskap och i lära,
Och trodde fast, förutan svik —
Förutan svik —
Treenig Gud rätt ära.


38. Hon antog dop och kristendom —
Kristendom —
Och förde gudfruktig vandel,
Och var i alla delar from —
Delar from —
Med rätt och kristlig handel.


39. Si, säleds, när hon dödde hän —
Dödde hän —
Var hon förlöst af våde;
Nu är hon hos sin själavän
Själavän —
Upptagen i Guds nåde.