Hjalmars dödskväde

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Eddaliknande texter

Hjalmars dödskväde

översatt av A. U. Bååth

Albert Bonniers Förlag

Stockholm, 1925

Mårten Eskil Winge:
Hjalmars avsked av Orvar Odd efter striden på Samsö (1866)

— — Om Hjalmars och Angantyrs tvekamp har man att förtälja, det Hjalmar fick sexton sår och Angantyr döden.

Udd gick hän till Hjalmar, där han låg. Han kvad:

Hur har du det, Hjalmar?

Hy du skiftat.

Många sår

jag ser dig pina.

Din hjälm är huggen,

ej hel din brynja!

Snart skall livet

lämna dig.

(Hjalmar:)

Sår har jag sexton

och söndrig brynja.

För blicken det svartnar,

ej ser jag att gå.

Angantyrs svärd,

i etter härdat,

rörde vasst

vid mitt hjärta.

Gårdarna fem

till fullo jag ägde;

jag likväl ej

lycklig var.

Förutan liv

ligga jag skall

av svärdet sargad

på Samsö här.

Med smycken om hals

nu huskarlar dricka

hos min fader

i hallen mjöd.

Mjödet där giver

mången ve,

här mig såren

svårt plåga.

Jag ifrån

den ljusa mön

gick där ute

på Agnefit.

Vad hon mig sade

sannas nu:

aldrig jag skulle

återvända.

Ringen, den röda,

ryck från min arm,

räck den åt unga

Ingeborg.

I hennes sinne

tar sorgen bo,

när icke jag kommer

till Uppsala.

Från kvinnors väna

visor bort

gled jag på skeppet,

glad i hug.

Fort gick färden,

med flocken jag drog

för sista gång

från såta vänner.

Öster ifrån

flyger en korp;

en örn den följer

från furan höga —

det är den siste,

som jag mättar,

den mitt blod

dricka skall.

Sedan dog Hjalmar.