Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. III

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Samisk familie samlet foran boligen

Temaside: Samisk religion og mytologi

Källskrifter till Lapparnas mytologi

af
Edgar Reuterskiöld


III.
Paulus Samilins uttydning
af de lapska orden i von Westens bref.


Förklaring öfwer de Afgudars namn, och andra lappske ord, som i Norske Missionerens bref till de Swänske Lapp Präster, af den 11. Martii, åhr 1723. befintege äro, hwarjämte äfwen anföres något om de andra Lapparnes Afgudar, gifwen, till ödmiukast efterlefnad af Högwördige Herr Professorns Hallenii gunstige befallning, af undertecknad, och är som följer, nembl:n


a. 1. Radien eller som den kallas uti Norska Missionerens bref Radienatsie, kallas en sådan gud, som skal nedsända andan till menniskans aflelse i moder lifvet, och öfwerlefwererar den gudinnan Muderakka[1] i händer, hwilken återigen straxt antwardar densamma sin dotter Sarakka, som låter wäxa kiött på andan, till des thet blifwer ett fullkomligit foster. Radien säjes ock uptaga de döda till sig, sedan de en tid lång warit i jabmi aimo, eller i dödzens land.


b. 2. Radiengedde, deriveras och härkommer utaf Radien, hwilcken bemärcker en gud, som jag ofwan före nämde, och gedde, som betecknar en slätt plan eller fält, på hwilcken en dehl Lappar om Sommaren pläga kiöra i hop sina Renar, och i ansende til sitt ursprung betyder det en sådan afgud, som har omwårdnad om Renens skiötsel och upwachtning.


c. 3. Varalden olmai, kommer eller deriveras af werald, som betyder thenna wärlden, och ålmai, man, och bemärcker altså en gud, hwilckens macht är stor, och denne säjes styra och regera werlden; dock förstå lapparne med varalden olmai icke den rätta och sanna guden; utan en annan mächtig gud, oansedt de icke wilja tilstå det.


d. 4. Maderaja, som uti Norska Missionerens bref står, wet icke jag, ei heller har jag hört något berättas om henne, utan hon lärer utan twifwel dyrckas af Norske lapparne, och kan skie ock utaf de lappar som wistas långt opp i fiälle.


e. 5. Biegs ålmai, deriveres och härflyter utaf Bieg, weder, och ålmai, en man, och således i ansende till des ursprung, betecknar det en sådan gud, efter deras inbillning och galna mening, som regerar och rader öfwer weder och watn, till honom offra lapparna; på thet han skall stilla wedret och stormen.


f. 6. Thor, kallas en gud, som mycket dundrar i luften, då han wred warder, och slår stora stycken sönder af bergen, nederfäller träderna och slår äfwen menniskiorna i hiäl. och är ei annat än Thorn eller åskian.


g. 7. Horagalles, om hwilcken jag förwisso ej wett giöra någon wiss berättelse; utan i deras fabler och sagor talas mycket om denna Horagalles, och säjes, då synda-floden gick öfwer den förra werlden, at han då blifwit conserverat på en ruten ståck, på hwilcken han sutit till des flodzens watn förtorckades af jorden.


h. 8. Adsiegadh, är ock ibland deras gudars antall, och är ej annat, än som wi kalla Thor eller åskian. Lapparne pläga, när åskian dundrar, stiga under en gran, och slå sin knif i trädet under hwilcket de sittia, eller också flå barcken på en sida af träet, på det at åskian icke skall giöra dem någon skada.


i. 9. Ailekes olmai, äro tre helige män, till hwilkas ähra och tienst lögerdagens och Söndagens helig hållande är skiedt.


k. 10. Beifwe, Solen, den dyrcka ock lapparne för en gud, och det till den ändan, at hon skal skina klar och giöra at gräset wäxer till renens föda.


l. 11. Maderakka, betecknar en gudinna, som hielper qwinnor i deras barns nöd, och deriveras och kommer utaf Mader och akka, som betyder en kiering eller qwinna.


m. 12. Sarakka, bemärcker äfwen en gudinna, som gifwer barnet kiött, sedan Radien har uedsändt andan, och deriveras af Sar, och akka, af hwilcka det förra betyder signa, och det senare bemärcker en kiering eller gamal qwinna.


n. 13. Ugsakka, betecknar en döra gudinna, och deriveras utaf ugs eller ux dör, och akka kiäring.


o. 14. Juxakka, betyder en båga gudinna och kommer utaf Jux eller juex, som bemärcker en båge eller byssa, och akka kiäring eller en gamal qwinua.


p. 15. Sergvedni, om denna har jag icke hört talas; utan han lärer wara bruklig hos Norske lapparna.


q. 16. Leibolmai, kommer utaf det ordet leib, som egenteligen bemärcker ahl, och olmai, man: men emedan ahl barck, när den warder tuggat eller kokat, blifwer röd såsom blod ; ty hafwa lapparne begynt kalla detsamma leibålmai, som då, efter deras mening, betyder en sådan, som råder öfwer skytterij, och till honom offra lapparne, på det han skal giöra dem lyckliga uti deras skytterij och jägerij.


r. 17. Giase olmai, betecknar en watuman, och deriveras utaf giase, heller som det rättare bokstafwäres tiatze, som betyder watn, och olmai, man, och i ansende till sitt ursprung och derivation, bemärcker det en sådan, som råder och regerar watn.


s. 1. Fudno, betyder diefwulen, brukas då, när lapparne swärja, Rautu, verto, Idni Kiebs olmai bemärcka äfwen det samma, som Fudno.


t. 2. Saivo, brukas af Noidar eller spåmän, när de wilja tillskynda sin nästa någon skada, till exempel, om en Noidar har till sin saivo, wargen, så skickar han, genom diefwulens macht, den samma till sin owän, hwilcken då antingen i hiäll rifwer den andras Renar, eller Eljest tillskyndar honom skada, och i ansende härtill, är saivo ej annat än Noidarns el: spåmäns hielpe medel, hwarigenom han tillfogar något ondt på sin nästa, heller ock på hans ägodehlar.


u. 3. Bisse eller Passe, betyda ett heligt berg, somlige kalla det Bisse, och somlige Passe: men betyda dock båda ett och detsamma.


v. 4. Gadhe, som står i Norske Missionerens bref, wet jag icke, om det brukas här hos wåra lappar, ty jag har icke hördt nämnas om det, icke heller wet jag hwad det betyder[2].


w. 5. Saivo olmai, brukas jämväl af spåmän, och betyder en man, som warder brukat till at giöra skada, och deriveres af Saivo, som betyder ett hielpe medel och olmai, en man.


x. 6. Noidesvoligne, betyder Spåmanswisa, den de siunga, när de slå på Spåtrumman[3].


y. 7. Saivoguelle, kommer utaf Saivo, och guelle, som betyder en fisk; men när det warder sammansätter med Saivo, bemärcker det Spåmans wercktyg, eller hielpe medel.


z. 8. Saivoladde, bemärcker äfwen ett sådant hielpe medel, hwilcken Noidar eller spåmän bruka, och deriveres utaf Saivo och ladde eller lådde, af hwilcka den förra bemärcker ett hielpe medel, och den senare betyder en fogel; men när det blifwer sammansatt med Saivo, betecknar det en sådan fogel som brukas af spåmän såsom ett Instrument eller wercktyg.


aa. 9. Kobda, betyder lapparnas spåtrumma.


bb. 10. Jamiker, betyder en döder.


cc. 11. Jamikaimo, bemärcker dödzens land och är sammansatt af jamik, som betecknar en döder, och aimo, hwilket betyder ett land.


12. Mieja, Axstielko, Giergie, wet jag icke hwad de betyda, emedan jag icke sedt, ej heller hört talas om sådana ord[4]


dd. 13. Biergo, betyder kiött, ty då det säjes: dat le Biergo, så är det så mycket sagt, som detta är dens eller dens kiött.


ee. 14. Varra, bemärker blod, när det säjes: dat le mo warra, är på Swänskan, detta är mitt blod.


gg. 15. Mubben aimo, betyder den andra werlden och deriveres utaf Mubbe, som betyder den andra, och aimo, hwilket bemärcker land eller werld.


ff. 16. Jbmelgare, betyder gudz kiärile, och förstås, när det säjes, at lapparne dricka Jbmelgare eller Jubmelgare, Herrans nattward.


hh. 17. Rautu, betyder helfwete.


Jbland desse gudars antall, som uti Norske Missionerens bref finnas upräcknade, kunna äfwen följande anföras.


1. Giesen ålmai, Sommarman, och deriveres utaf giese. Sommar och olmai man, och i ansende till denna sin derivation bemärcker det en sådan afgud, som regerar Sommaren och till honom offra de, på det han skal giöra en god och wacker Sommar.


2. Mano, månan, hwilcken de ock hålla för en gud.


3. Passevara, helige berg, och deriveres utaf Passe, helig, som ei annat hos lapparne bemärker, än sielfwa afguden; ty de kalla den gemenligen Passe, och vara eller varre berg, om sådana Passe vare får ingen utaf lappska qwinnor gå, ty om de det giöra, warder Passe vare på dem wred, och således tillskyndar dem någon skada och olycka, ther före måste deras qwinnor graneligen wachta sig, at de intet gå kring om Passevara.


4. Possio akka, är en gudinna, som har acht om indre dehlen af deras tiäll, och deriveres utaf Possio, som betyder indersta dehlen af tiället, och akka en kiäring heller gamal qwiuna.


5. Niåfwo gedge, är en sten, på hwilcken lapparne pläga kasta fiskens inälfwor och fiäl, på det de skolla få mycken fisk, af sådana siögar ther råå uti wistas, och deriveres af Niåfwo, som betyder fiäl[5], och gedge, som bemärcker en sten, omkring sådan niåfwo gedge få icke heller qwinnor gå, lika som de icke få gå omkring Passevarre, så få de ej heller gå omkring Niåfwo gedge, ty de kalla Niåfwo gedge äfwen Passe, som Passevarre.


6. Nemoguelle, bemärcker Namfisk, den lapparna bruka då, när barnen blifwa siuka, och denne få icke alla; utan allenast de, som äro omdöpte, ty lapparne hafwa gifwit sina barn andra nam, då de blifwit siuke, på det de skulle, efter deras mening, der efter blifwa friskare. Denne Nemoguelle, deriveres utaf Nemo och guelle, af hwilcka den förra betyder nämna, och der af kommer äfwen det ordet namadet, hwilcket bemärcker gifwa namn, och guelle, som betyder fisk.


7. Passevarreguelle, som betyder helig bergz fisk, denna bruka Noidar eller trollkarlar, när de welja tillskynda sin nästa något ondt, och deriveres af Passevarre och guelle, af hwilcka den senare betyder fisk, och den förra helig berg, heller och sielfwa Afguden. Desse äro nu de förnämsta Afgudars namn, så wäl deras, som i Norske Missionerns bref stå, såsom de andre Afgudars, hwilcka jag i ödmiukhet welat ingifwa.


Upsala d: 25. Novemb: 1742.


Paulus Samilin





Fodnoter

  1. Skriffel för Maderakka.
  2. Gadhe är skriffel fur gadse, jfr ofvan sid. 10, not 1.
  3. Förklaringen oriktig och beroende på ett skriffel, jfr ofvan sid. 2, not 1.
  4. Skriffel. jfr ofvan sid. 3 och rad 2 nedifrån (täxten).
  5. Lindahl & Öhrling »Njowo», fisk-rensning, fisk-fjäll och tarmar. Njowo fjällo, et bräde at rensa fisk uppå». Från Lule lappmark känner Wiklund ej detta ord, men väl dess stamverb njuovvat »slakta; flå; rensa fisk».