Kvädet om Trym (KL)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk	Latin
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904

Gudasånger
Kvädet om Trym
(Þrymskviða)

1.

Tryms bryllupsfest (W.G. Collingwood, 1908)

Vred vardt Vingtor,

som han vaknade,

ty sin hammare

strax han saknade.

Skägget han drog i,

håret han slet i,

trefvade Jordens

son omkring sig.

2.

Och det ordet

först han fällde:

'Hör nu, Loke,

hvad jag säger,

hvad i himlen

och på jorden

ingen vet: man

hammarn stulit.'

3.

Strax till Freyias

gård de gingo,

och det ordet

Tor först fällde:

'Du må nu din

fjäderhamn mig

låna, så jag

hammarn hittar.'

4. Freyia kvad:

. . . . . . . . . .

. . . . . . . . . .

. . . . . . . . . .

. . . . . . . . . .

jag den skulle

gifva dig, om den

vore af silfver,

vore af guld.

5.

Flög då Loke

— vingarna hveno —,

tills han kom till

jättevärlden.

Trym satt å högen,

tursadrotten,

åt sina hundar

guldband snodde.

6. Trym kvad:

'Hvad är med asar,

hvad är med alfvar?

Hvi har du kommit

till jättevärlden?’

Loke kvad:

'Illa med asar,

illa med alfvar.

Har du Hlorrides

hammare tagit?'

7. Trym kvad?:

'Jag har Hlorrides

hammare tagit,

åtta, mil den

gömt i jorden.

Ingen kan den

åter upp hämta,

för han ej till mig

Freyia som brud.'

8.

Flög då Loke

— vingarna hveno —,

tills han kom till

asars gårdar.

Honom Tor på

tunet mötte,

och det ordet

först han fällde:

9. Tor kvad?:

'Har du lönen

för din möda?

Säg ren i luften,

hvad du fått veta. 

Den, som sitter,

föga kan säga;

den, som ligger,

gärna vill ljuga.'

10. Loke kvad?:

'Jag fått lönen

för min möda.

Trym har hammarn,

tursadrotten.

Ingen den kan

åter upp hämta,

om icke Trym får

Freyia till brud.'

11.

Strax till fagra

Freyia de gingo,

och det ordet

Tor först fällde:

'Nu i bruddräkt

må du dig kläda.

Vi skola åka

till jättevärlden.'

12.

Vred vardt Freyia,

fnyste så hårdt, att

Brisingasmycket

brast i bitar:

'Mest karlgalen

bland alla kvinnor

vore jag väl, om

med dig jag åkte.'

– – –

13.

Snart voro alla

asar på tinget,

och asynjorna

alla i samtal.

Mäktige gudar

rådslag höllo,

huru de hammarn

skulle få åter.

14.

Sade då Heimdall,

solljuse guden

— sia han kunde

likasom vaner —:

'Må vi då kläda

Tor i bruddräkt,

Brisingasmycket

han må bära.'

15.

'Låt på honom

nycklar skramla,

ned kring knäna

kjolar falla,

bind på bröstet

breda stenar

och med brudlin

hölj hans hufvud.'

16.

Sade Tor då,

starke guden,

. . . . . . . . . .

. . . . . . . . . .

'Fritt månde asar

käring mig kalla,

läte jag mig i

bruddräkt kläda.'

17.

Sade då Loke,

sonen af Laufey:

'Tig du, Tor, nu

med det talet!

Snart skola jättar

bo här i Asgård,

hämtar du ej din

hammare åter.’

18

. . . . . . . . . .

. . . . . . . . . .

. . . . . . . . . .

. . . . . . . . . .

Sen i bruddräkt

Tor de klädde,

hängde på honom

Brisingasmycket.

19.

Läto på honom

nycklar skramla,

ned kring knäna

kjolar falla,

bundo på bröstet

breda stenar

och med brudlin

höljde hans hufvud.

20.

Sade då Loke,

sonen af Laufey,

. . . . . . . . . .

. . . . . . . . . .

'Som din tärna

vill jag dig följa,

två må vi åka

till jättevärlden.'

– – –

21.

Snart hem drifna

bockarna voro,

spändes för skaklorna,

hurtigt de sprungo.

Rämnade bergen,

flammade jorden,

Asator åkte

till jättevärlden.

22.

Sade Trym då,

tursadrotten:

'Stånden upp, jättar,

bänkarna pryden!

Nu man för mig

Freyia till maka,

vanagudens

fagra dotter.'

23.

'Gånge på gården

kor med förgyllda

horn, helsvarta

oxar till gamman!

Massor jag har af

skatter och smycken,

endast Freyia

har mig fattats.'

24.

Tidigt kvällen

kom, och ölet

vardt framburet.

Åt Tor ensam

en hel oxe,

åtta laxar,

därpå hela

efterrätten,

drack till detta

tre tunnor mjöd.

25.

Sade Trym då,

tursadrotten:

'Har någon brud väl

glupskare ätit?

Jag ingen brud sett

bredare bita,

aldrig så mycket

mjöd heller dricka.'

26.

Satt framför dem

kloka tärnan

färdig strax att

jätten svara:

'Freyia på åtta

nätter ej ätit,

så har hon längtat

till jättevärlden.'

27.

Trym då på linet

lyfte att kyssa,

men for tillbaka

längs hela salen:

'Hvi äro Freyias

blickar så hvassa?

Eld tyckes brinna

i hennes ögon.'

28.

Satt framför dem

kloka tärnan

färdig strax att

jätten svara:

'Freyia på åtta

nätter ej sofvit,

så har hon längtat

till jättevärlden.'

29.

In kom jättens

åldriga syster

bruden att bedja

om brudgåfva:

'Drag af handen r

ingarna röda,

om du vill min

ynnest vinna.'

30.

Sade Trym då,

tursadrotten:

'Bären in hammarn

bruden att viga!

Läggen i hennes

sköte Miolner,

vigen oss med

Vars hand samman!'

31.

Hlorride gladt

i hågen log, när

han hårdhjärtad

hammarn kände.

Trym han först drap,

tursadrotten,

jättens hela

ätt sen lamslog.

32.

Drap han jättens

åldriga syster,

som nyss bedit

om brudgåfva.

Slag hon fick i

stället för skänker

och för röda

ringar hugg.

– – –

33.

Så kom hammarn

åter till Tor.

---

Noter: