Om Christendomens fortplantande och tilwäxt ibland Lapparna

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Pehr Högström (1714-1784)


Pehr Högström

Om Christendomens fortplantande
och tilwäxt ibland Lapparna

1747


Uddrag af
Beskrifning Öfwer de
til Sweriges Krona lydande Lapmarker


§. 1
OM det kunde bewisas at Lapparna woro Abrahams barn, så finge man kanske ej säga om dem, at de warit Hedningar. En Lapp i ume Lapmark förtröt så högt för några år tilbaka, det en af hans Själesörjare sagt om dem, de woro wärre än Hedningar, at han wille för et sådant tilmäle anklaga honom wid Proste-Visitarion. Det må wara härmed huru det wil, så kan jag med godt samwete säja om dem, at de warit Hedningar och gått til stumma Afgudar: hwarpå jag uti nästföregående Capitel förmodar mig hafwa gifwit tilräckeliga prof. Och är jag försäkradt de i äldre tider måste i den delen hafwa skickat sig ännu gröfre. Det är ock kunnigt at det med deras omwändelse til Christum gått nog långsamt til, som förmodeligen mycket härkommit af deras flyktiga lefnadssätt, wida aflägsenhet, famt språkets okunnighet, hwilket alt kunnat hindra både dem och andra, som deras andeliga wälfärd åtagit sig at befrämja,


§. 2
At wåra fordna Konungar ifrån urminnes tider gjort försök och stora omkostningar på detta folket at ibland dem fortplanta Christendomen, är af Kyrkohistorierna och andra documenter bekant. Man har orsak at tro med Scheffero, at sedan de i Konung Magni Ladulås tid kommo under Swenska kronan, har man ej underlåtit at omwända dem til Christum. Som ock Högstsal. Konung CARL IX bewjst sin rätt på Lapmarkerne ibland annat derutaf, at Konung Eric af Pommern, som regerade omkring år 1400, hade skrifwit Upsala Capitel til, at de skulle förordna Prester uti Lapmarken[1].

Man wet just ej, huru wida de samma befalning efterkommit[2], men det är wist, at Lapparna ännu til en del tyckas beholla några Ceremonier tagne af Påfwedömet Det mästa man under de Papistiske tiderna hunnit uträtta war, at de kunde förmå Lapparna i somliga Lapmarker at låta döpa sina barn, samt under Christna Presters närwarande och wälstgnande träda i äktenskap, hwartil Lapparna förmodeligen af de Swenska Konungar blefwo i förstone twungne. Imedlertid är det wist, at de ej hunno den tiden komma til den ordentlighet, at man kunde säja om dem, de woro Christne. Ty ehuru Damianus a Goës berättar, at man i östra Lapmarkerne hade under polens högd af 84. gr. et prägtigt och kostbart Tempel helgadt åt den hel. Andrea, hwilket af lärda och uplysta män blef förestått (hwad han dermed förstår, är mig okunnigt), få bekänner han dock uti förenämde sin Skrift til Påfwen i Rom, at detta folket ej kände wår Frälsare Christum, eller wiste af hans Lag, etc. Orsaken säger han wara dels prelaternas dels Adelens (hwarmed han förstår Birkarlarnas) omåtteliga egennyttiga, som ej tolde at desse blefwo Christne, emedan de i den händelsen ej kunde lägga så ochristeliga utlagor på dem, som nu medan de woro Hedningar och ej wiste sin frihet, eller hwad de woro skyldige at gifwa sin Öfverhet.


§. 3
Det wet man, at ehuru de nästgränsande Prester på Landsbygden torde desse tider hafwa ibland rest op til dem i somliga Lapmarker, och de jemwäl, genom Commerce med de Swenska och Norrska folken, kunnat komma til någon ringa kännedom af Guds Ord, så at de wiste af Christo, låto sig döpa och sådant mer, så höllo de sig likwäl ej til några wissa Församlingar förr än i Konung GUSTAV den Förstas tid, som under alla andra hälsosamma inrättningar ej eller glömde bort detta folket, i det han ej allenast satte deras Politie i bättre stånd, hwarom framdeles något skal talas, utan böd ock til at med större eftertryck plantera den Christna Läran ibland dem, samt sända Prester til dem[3]. Då ock Lapparna den följande tiden blefwo underwiste i Christendomen, så mycket möjeligit war, af Presterna i de nästgränsande Swenska Förfamlingar, hwilka merendels reste op til dem åt minstone Marknadstiderne at se dem i det målet til godo.


§. 4
At ännu widare fullborda detta nyttiga werket, lät Konung CARL. IX. omkring år 1600 upbygga Kyrkor i Ume-Pithe-Lule-Torne- och Kimi Lapmarker. Hwilka Kyrkor nästan på en gång förfallit, och äro nya på de fläste ställen desse förflutne åren igen opsatte. Desse Kyrkor blefwo den följande tiden mäst räknade såsom Annexer under de nästgränsande Landsförsamlingar, intil Drottning Christine tid, som på somliga ställen lät bygga ordentliga Prestgårdar samt förse Församlingarna med egna Prester, som skulle wid sina Prestebol blifwa ständigt wistande, lät ock i Pite-Lapmark nya Kyrkor på beqwämligare ställen upbyggas, af hwilka dock en del ej kommo at nyttjas innan de af wådeld blefwo upbrände.


§. 5
Ifrån den tiden har man ei allenast kommit alt längre och längre til ändamålet, i det man efter handen ökt antalet på Församlingarna medelst nya Kyrkors och Annexers upsättande, flera Presters förordnande, o.s.w. utan man har förnåmligast desse förflutne åren om Missionariers afsändande, samt Scholars inrättande i de fläste Lapmarker warit sorgfällig, under det man sökt genom goda skick och ordningar de förr anlagde Församlingar at uprätta, stödja och wid magt holla.

Den första Lapp Schola blef, efter Schefferi berättelse, anlagd as Konung GUSTAV ADOLPH i Pite-stad omkring år 1619. Men i anseende til de af honom nämnde swårigheter, nämligen at holla en Lapp-Schola wid magt utom Lapmarken och holla den Lapska ungdomen dit, blef åter af Kon. GUSTAV ADOLPH faststält, at Scholan i Lyksele i Ume-Lapmark skulle inrättas, hwilket skedde genom då warande riksrådet etc. sal. Herr Johan Skytte, som af egna medel köpte af kronan 400 dal. Sjlf:mt Hemmans Ränta i Ume Sokn och den til samma Schola donerade. Om denne Scholas öfriga inrättning, ses widlyftigt hos Schefferum[4]. Så har ock en skadelig mistanka hos dem, som haft sin båtnad af Lapmarkerne, somliga tider warit Lapparnas omwändelfe til hinders. At Högstsalig Konung GUSTAVS I. nyttiga anstalter ej fingo eftertryck, dertil war, efter en del wåra Scribenters berättelse, orsaken, at man begynte holla Presterne misstänkte at upköpa af Lapparna dyrare skinwaror, och förböd dem altså at oftare resa dit, än en gång om året. I senare tider var wäl afunden och misstankan ej kunnat så wida komma, men huru högt den onda Andan genom en del människor sökt at hindra alla nyttiga inrättningar, kan man til en del skönja af den berättelse, som den nitälskande Danska Läraren sal. Thomas Von West gjort om de smädetidningar, som de handlande i Norrige om honom och hans företagande utspridde.


§. 6
Men at man under alla goda anstalter ei ändå de förflutna tider fått alla anlagda Församlingar i det stånd man önskat, dertil hafwa warit flera orsaker. Ty, utom detta folkets flyktiga lefnadssätt, som hindrar dem at så ofta, som de borde, infinna sig wid Kyrkorne, och warit en orsak at jag funnit folk, som warit öfwer 20 år gamla, hwilka aldrig i theras lifstid sedt någon Prest, så hafwa ock större delen af Lärarena haft mycken swårighet och hinder af deras okunnighet i språket, då de antingen på et främmande språk eller genom en olärd tolk måst föreholla sina åhörare Guds heliga Ord, hwaraf det enfaldiga folket haft ringa eller intet gagn och nytta, De som warit Lapfödde och således förstått språket, hafwa gemenligen slagit sig til liderlighet och undertiden fört et för detta folket förargeligit lefwerne. Af de andra hafwa ganska få beflitat sig om at lära språket, och en del af dem, som emot sin wilja blifwit det samma mägtige, hafwa det ej welat tilstå eller betjena sig deraf, af fruktan de hade då aldrig någon befordring derifrån til någon annan ort widare at förwänta.


§. 7
Så har man ock at beklaga, det man i Lapmarkerne ej kommit at betjena sig af de böcker, som tid efter annan blifwit til den Lapska nationens tjenst uplagde. Jag har på sit ställe utlåtit mig om det Lapska tungomålets skiljaktiga dialecter. De samma hafwa twifwelsutan warit förnämsta orsaken, hwarföre man hollit be-rörde böcker, som efter någon wiss dialect blifwit skrefne, för obrukelige, och deraf har det skedt, at hwar och en, som förstått språket, har sällan eller aldrig betjent sig utaf dem, utan brukat sin egen version af Evangelier och böner, så, at man uti en Lapmark hört det enda Faderwår wäl på tjugu sätt och maner läsas. Ja, det man kan förundra sig öfwer, så hafwa en del böcker, som blifwit uti wissa Lapmarker verterade, warit mindre med samma Lapmarks dialect öfwerenskommande, än de, som tilförene efter andra dialecter blifwit öfwersatte. Och emedan man tyckes wilja tro, at ingen af de utkomne Lapska böcker, som blifwit efter någon wiss dialect med besked skrifwen, skal finnas mer afwikande ifrån någon dialect i Lapmarken, än wår Swenska bibel ifrån det språk, som talas af allmogen i wåra mästa landsbygders så torde okunnigheten, afunden och obetänksamheten mycket hulpit til, at berörde böcker, som med Publici stora bekostnad blifwit uplagde, ej kommit at nyttjas til det ändamålet, som höga Öfwerheten och deras berömwärda Auctorer påsyftat.


§. 8
På det man skulle försöka all ting och all möjelighet, så har man, under det man märkt desse hinder, budit til at fortplanta Swenska och Finska i Lapmarkerne, likasom man fordom ärnade göra med Latinen i Christenheten, At Finskan, såsom med deras språk närmare kommande, skulle kunna i Torne- och Kimi-Lapmarker fortplantas, plägar man disputera både pro och contra. Men wid mine uti förenämde Lapmark holne visnationer, har jag funnit wid samma språks bruk mångfaldiga brister förelöpa, emedlertid är det wist, at Swenskan är på de fläste ställen omöjeligit at få inplanta hos dem, at de dermed kunna wara tjente. Ty ehuru en del kunna wäl Swenska, nämligen sådant som wi bruka i allmänt tal, så kunna de likwäl af en Swensk Predikan ej hafwa någon nytta, det jag flere resor förfarit, och det de sjelfwa tilstå. I öfrigit är jag af den tankan beständigt, ehwad någon kan hafwa at inwända deremot, nämligen at ingen förstår bättre et främmande språk, än sit eget Modersmål eller det han dageligen talar, samt at det lärer falla swårt och nästan omöjeligit at hos et folk på det sättet utrota et gammalt och inplanta et nytt tungomål. [5]


§. 9
Om någonsin hopp warit at få detta folket til en önskelig ordentelighet, så är det wisserligen nu, sedan wår Höga Öfwerhet, besynnerligen wid 1733 års Riksdag, gjort de författningar, som skulle synas, under den goda Gudens wälsignande, hafwa til alla delar den frukt och eftertryck, som wår Nådige Konung af Högstbeprislig Kungl. Nit påsyftat och alla rättsinte gemensamt önskat. Ty, under det ibland oss så många härliga anstalter blifwa årligen och dageligen gjorde til wårt kära Fäderneslands wälfärd och widmagthollande, har man ej obilligt behjärtat det wi haft och hafwa innom wårt Rikes gränsor et folk, som wandrat i et Hedniskt mörker och likwäl nu öfwer halffemte hundrade år erkänt sig för Swenska Undersåtare. I anseende så wäl til denna som andra bewekande orsaker har Hans Kongl. Maj:t til detta werkets befrämjande desse åren låtit samla så tilräckeliga medel, som til Kyrkors och Capels upbyggande, Presters och Schole-Betjenters underholl, etc. kunnat pröfwas nödige, och hwars brist hittils warit så många goda Förslag och nyttiga inrättningar til hinders, som beklageligen bekant är, o. s. w.


§. 10
Och, at ingen ting af alt hwad i människo-magt kan stå måtte fattas eller underlåtas, lät Hans Kongl. Maj:t i början af år 1739 förordna så höga Personer och högtuplyste Män, hwilka, under namn af Directeurer öfwer Ecclesiastique-Werket i Lapmarken, skulle åtaga sig at holla wård och styrsel öfwer et så angeläget Werks utförande, samt med sin myndighet, ömhet och sorgfällighet uträtta, at alla tjenliga och til ändamålet landande medel måtte utan swårighet kunna winnas, alla hinder lätteligen motas och förebyggas, samt alla uptänkeliga steg och utwägar tagas, som kunna lända ej mindre til skickelige Lärares utwäljande, upmuntring och förswar, än hufwudsakligen sjelfwa Nationen til upwäckelse, hugnad och fromma, o. s. w.

Denna Ecclesiastique Direction består af 3ne Herrar Riksens Råd och Academiarum Cancellerer Archie-Biskopen, Justitiæ Cancelleren och Justitiæ Borgmästaren i Stockholm, de som nu äro, eller framdeles uti samma Embete komma kunna.


§. 11
Under alla desse förenämde högst nyttige anstalter har man ej allenast befunnit den Lapska Nationen så läraktig och böielig til Gudaktighet och en dristelig ordentelighet som någon annan, utan man har ei eller försport någon brist på dem, som welat åtaga sig desse wilsefarande Fåren at upsöka och sammankalla, som hollit all möda och arbete, helsa, lif och krafter osparde, och således dageligen fått med fägnad förfara, at öknen och ödemarken i denna werldenes del begynner lustig warda och wildmarken glädjas och blomstras såsom en lilja etc. [6]

Ty, ehuru man i somliga Lapmarker har ännu nog ämne och orsak at klaga, så kan man dock om en del säja at de redan äro i Christendomen wäl för sig komne och grundade. Och af de andra, som ej ännu hunnit komma så wida, rönes på de fläste ställen ei annat, än årliga framsteg och förbättring af goda skick och ordningar, sedan antalet på Kyrkor, Capeller och Scholar, som ock predikanter och Läraren efter handen blifwit ökadt, och med et ord, all ting genom goda inrättningar och anstalter bragt i ordning och sammanhang.


§. 12
Antalet på Församlingarna eller Kyrkorne äro wäl ej ännu swarande emot Landets widlystighet, dock i anseende til deras belägenheter och anläggningar så tilräckelige, at få Lappar i hela detta Landet lära finnas, som ej åtminstone wissa tider om året kunna komma til sina Kyrkor, och som af sina Siälesörjare ej skulle kunna då och då blifwa besökte. Desse Församlingar wil jag i det följande korteligen up-räkna.

I Jemtelands Lapmark,som ligger längst l söder, har hittils ingen wiss Kyrkoplats warit, emedan desse Lappar, som förståt något Swenska mäst hollit sig til de på Landsbygden nästgränfande Församlingar. Dock har i Jauarii månad 1746 Mag. Olof Sebrelius, efter 5 års tjenstgörande wid Åsele Lapmarks Schola, blifwit såsom Pastor dit förordnad, och fått Annexan Föling til Moderkyrka bestående af 13 Bönder.


§. 13
Ångermanlands Lapmark har til medlet af förra Seculo ej haft egen Kyrka, utan blifwit med gudstjenst besörgd wid Anundsjö Församling. Sedan Kyrkan, efter Drotning Christinæ befallning och på Lapparnas trägna och enhälliga begäran år 1648 blef upsat, lydde hon en tid, efter Kongl. Resolution af år 1686 til Anundsjö, såsom Annexa dock så, at Pastor war pliktig holla der ständigt en Capellan. Men sådant warade ej länge, efter man fant det en så kringspridd Församling behöfde sin egen Herde. Fick altså denna Församling egen Pastor, som ständigt bodt i Åsele, och äfwen nu har, wid et Capell närmare Fjällen belägit, jemte Olgomai sjön, wissa tider om året, sin Lapska Församling tilsammam Här är, om år I730, en Schola inrättad, hwarest sex Lapbarn jemte Schole-Mästaren har sit årliga underhold af Kronan. [7]


§. 14
Ume Lapmark har sin Hufwud-Kyrka i Lycksele[8], som ligger wid Uma-Elf, 32 mil ifrån Ume-stad. Kyrkan, som blef bygd i Konung CARL den IX tid, är förfallen, och en ny i stället, år 1735 opfatt. Om Scholan är tilförene något talt, och der underholles årligen 10 Lapbarn. Sorsele är en Annexa dertil, och ligger 12 mil närmare Fjällen wid Windel-elfwen. Der bor ständigt en Comininister, och Kyrkan, som blef bygd wid medlet af förra Seculo, är borttagen och en ny är i 1744 i des ställe upbygd. Wid Stor-Ume Träsk lärer äfwen et Capel komma at upbyggas til en del af samma Församlings tjenst sommartiden. Utom Lyckiele Swenska Församling, som består af Nybyggare, är den Lapska fördelt i fyra byar[9], nämligen Umbyn, Wapsten, Ran och Gran. [10]


§. 15
I Pite-Lapmark blef uppå Kommg CARL IXdes befallning af Andrea Pithens. Pastore en Kyrka upbygd, förmodeligen wid Gråtræsket. Uppå Drotning Christinæ befallning, af år 1640 blefwo fyra Kyrkor bygde, nämligen Silbojock, Nasafjäll, Arwidsjaur och Arieplog; hwarigenom hela Pite-Lapmark blef indelt i flera Pastorater, och flera Kyrkor der bygde, så at i Schefferi tid upräknas 4 til antalet nämligen Gråträsk, Arvidsjaur, Storawa-wik och Arieplog, utom Silbojocks och Nasafjells Kyrkor, som bägge förestodos af en Pastor. Wid slutet af samma Seculo blefwo genom Kongl. Resolution af den 5 Februar. 1696 Arwidsjaur och Arieplog förenade, då i samma Lapmark blefwo 2ne Pastorer, nämligen i Arieplog och Silbojock, intil år 1734, då Hans Kongl, Maj:ts Resolution utföll den 26 Junii, at Arwidsjaur skulle blifwa et särskildt Pastorat men Silbojock läggas som Annexa til Arieplog. Har altså nu

Arwidsjaur sin egen Pastor, och ligger Kyrkan wid pass 12 mil ifrån Pite-Stad. [11]

Arieplog ligger om 10 mil från Arwidsjaur närmare Fjällen wid stora Hornavan. 1743 blef här en Schola inrättad för 6 Lapbarn. Wid Silbojock Silfwerhytta inemot Fjällen är nu en Annexa til denna Församling, der Pastor har wissa tider om Sommaren sin Församling tilsammans. Arieplogs Kyrka, upbygd i Drotning Christinæ tid, nyttjas ännu. Hela Församlingen består af fem Lapbyar, nämligen Sörwäfterbyn, Norr Wästerbyn, Lokte, Semisjaur och Arieplog[12].


§. 16
Uti Lule-Lapmark äro äfwen twänne Pastorater, nämligen Jockmock och Gellivare. Jockmocks Kyrka, bygd i Konung CARL lX tid, är förfallen, men nyttjas dock ännu. Ligger 16 eller 18 mil från Lule-Stad. Här är, omkring år 1730, en Schola inrättad, hwarest 6 Lapbarn underhollas. Quickjock Silfwerhytta ligger om 15 mil närmare Fjällen, och är Annexa til Jockmock hwarest ock Pastor mäst ständigt bor. Hela Församlingen, utom Nybyggare, består of fyra Byar, nämligen Sirkas, Turpen, Jockmock. och en del af Sockjock. I Jockmock bor ständigt en Comminister[13].

Gellivare Pastorat blef 1742 afsöndradt ifrån Jockmock, med hwilket det tilförene warit et, har sit namn af Gellivare-Järngrufwa, hwarest Församlingen blef anlagd, och lärer ligga midt under Norra Pol-circulen til 16 eller 18 mil i från Lule -Stad. [14] Här är ej ännu någon Schola inrättad, ehuru hon synes wara nödig. Wid Killingesowon är et Capel inrättadt närmare Fjällen wid Kaitom-Elfwen. Men Nafrilokt, som redan i Scheffers tid war förbrändt, är nu mera onyttigt. Hela Församlingen består, utom en hop Nybyggare, af twänne Ådalar, nämligen Kaitom-woma och Teusa-woma, samt Nederbyn, som är en del af Sockiock[15].

Uti alla förenämde Lapmarker holler man nu mera gudstjenst på Lapparnas eget Modersmål, ändock ingen af de upräknade Lärare warit Lapfödd eller af Lapsk härkomst. Men i de Församlingar, hwarest äro nybyggare, holler man på bägge språken, nämligen Swenska och Lapska til skistes.


§. 17
I Torne Lapmark äro ock twänne Pastorater, nämligen Jucksjerfwi och Kautokeino.

Juckasjerfwi på Lapska Tjockeres) ligger om Torne-Elf, wid pass 34 mil från Torne-Stad. Kyrkan, som blef upsatt i Konung CARL IX tid, wardt förfallen och en ny för en tid sedan upsatt. Annexa til detta Pastorat är Enontekis, ligger 14 mil längre emot Norr och betjenes af en Comminister, som der ständigt bor. För den gamla Kyrkan, som bygdes af Konung GUSTAV I. är för en tid sedan en ny upbygd. Scholan blef inrättad 1744. I denna Forsamling holler man nu gudstjenst på Lapska och Finska til skiftes. [16] Rounala Kyrka, som Schefferus talar om, ligger 6 à 7 mil från Enontekis, är ännu i behold, men nyttjas ej. Klockan är förd til Enontekis.

Kautokeino är det andra Pastoratet och ligger norr om Fjällryggen 50 mil up om Torne. Dertil hörer en Annexa Utsjocki som gränsar ungefer 10 mil nära NordCap. och belägen 30 mil ifrån Kautokeino, dit Pastor wissa tider om året rest, lärer framdeles med Enare blifwa et särskildt Pastorat. Men 1742 blef en Schol-Mästare ditsänd, som jämte Scholan står Församlingen före[17]. Kyrkorne i Kautakeino och Utsjocki äro bygde på Kon. CARL den XI befalning.


§. 18
Uti Kimi Lapmark är et Pasrorat Kusamo, som ligger emot Ryska gränsen. Hufwud-församlingen består förnämligast af Finnar, hwilka, som Nybyggare, upodlat landet. Sodankylæ är en Annexa, hwarest bor en Comminister: och Enare et Capel, 60 mil ifrån des Moder-Kyrka, först anlagdt och upbygdt år 1639. Dit reser Pastor om wintertiden. Denna Kimi Lapmark hwars Inbyggare haft den förmon at de kunnat nyttja Finske böcker, skal wara i Christendomen wäl för sig kommen och har blifwit ifrån Hedendomen omwänd af den nitälskande Prestmannen Gabriel Tudero, omkring år 1670.[18]

Hit bör ock räknas Kimijärwi Församling, hwarest en Kyrka i Konung CARL IXdes tid (andra berätta af Drotning Christina) förmodeligen til Lapmarkens tjenst blef opbygd. Men emedan halfwa Församlingen består af Lappar, och den andra halfwa af Bönder, så hörer Församlingen dels til Kusamo dels til Kimi Moderkyrkor.[19]

Kimi Lapmark hörer allena til Åbo Stift, men alla de andre til Hernosands.


§. 19
Af alt detta skönjes, huruledes uti wåra Swenska Lapmarker äro denna tiden utom 10 Pastorater och Moder-Kyrkor, äfwen 10 Annexer och Capel här och der til allmogens nytta och beqwämlighet inrättade, ibland hwilka äfwen sex ordenteliga Scholar med deras Schole-Mästare blifwa årligen af Kronan underholdne. De ordinaie Församlingarnas Lärare njuta alla, utom den tionde och rättighet dem bör allmogen[20], årlig lön i Spanmål och penningar af Publico. Här til kommer at i somliga Lapmarker blifwit missionarier afsände, hwilkom åligger at tilse det alt skickeligen och ordenteligen tilgår, wara de andra Presten til hjelp, besynnerligen wid Skriftresor och husbesök, under sina resor göra möten och stämningar med Lapparna uti de dertil förordnade Capel och Kyrkostufwor, äfwen wäl biwista visttationerne wid Församlingarna, o. s w. Desse njuta, utom nödiga Respenningar, de förmoner och befordran, som Hans Kongl. Maj:ts Nådige bref af den 16 Jan. 1739 förmår och inneholler.[21]


§. 20
Utom desse så wäl ordinarie som extraordinarie Lärare i Lapmarken, blifwa äfwen Församlingarna undertiden besökte af sina biskopar: i hwilket mål Sal. Herr Superintendenten Doctor Sternel på de fläste ställen i sin tid dem hugnade; warandes märkeligit, at man somligstädes i Lule Lapmark wet berätta, det sal. Herr Doctorn war den första, af hwars mun de fått höra Guds Hel. Ord predikas på Lapska, som sina Tal lät på samma språk öfwersätta, och sedermera så tydligt utförde, at Lapparna det wäl förstodo, hwilket förekom dem ej mindre hugneligit, än sälsamt och undran wärdt[22]. Så blifwa ock de Lapska Församlingar esomoftast besökte af sina Probstar, som äro de nåstgränsande Kyrkoherdar på Landsbygden, hwilket gemenligen sker Marknadstiderna då äfwen Häradshöfdingar, Fogdar och andra Kronobetjente äro på de wanliga ställen wistande, samt Borgerskapet i Städerna hwilket, jämte det i somliga Lapmarker äro Bruk och Masugnar i gång bragte, samt Nybyggen ( så at uti mången Lapmark är nu förtiden större commerce och rörelse än på mången annan Landsort) tjenar det at upodla detta Folket ej mindre uti Christeliga seder och ordningar, än en Borgerlig omgänges art och opförande. Wore allenast til önskandes, at det Swenska folkets förargeliga lefwerne ej måtte oss förebrås, då man wil til en Christelig dygdewandel dem upmuntra: samt at det ej måtte sannas om oss hwad skrifwit står: För Edra skul warder Guds Namn försmädadt ibland hedningarna.[23]


Fodnoter

  1. Lappon. Cap. VIII. pag. 64.
  2. Om man altid haft sådan nit, som Damianus a Goës berättar (se hans Deplorat. Lappianæ Gentis skrifven til Påfwen Paulus III. d. 1 Sept. 1540, bifogad J. B. Aubani mores gentium p.494) om Johanne Magno Gotho, sedan han war drifwen ifrån Riket, så hade man något kunnat uträtta, Ty, om honom säjes: nihil magis cupit, nihil acrius meditatur, qvam qvo pacto hæc gens ad Christi fidem reduci possit; nihil flebilius deplorat, qvam qvod se auctore (id qvod sæpe animo voluerat) hæ miserandæ pecudes adhuc propter impiam religionem, per Christianam fidem Christi oves factæ non sint: nec tam queritur se ab archiepiscopatu, vel bonis avitis depulsum, qvam qvod cæreat nervis, auxilio & facultatibus, qvibus hanc Lappianam plagam & medicari, & sub Christi jugum mittere, & Romanæ Ecclesiæ conjungere poffit etc.
  3. Ibland hwilka Dn. Michaël Agricola, Dn. Benedictus och Jonas Buræus äro bekante, af hwilka den siste war Abbot i Bure-Klöster (Se Högw. Herr Biskop Rhyzelii Monasteriol. Sviogoth. Cap. XIII); men blef, sedan Klöstret war utdömdt och ödelagdt, sänd til Lapmarken, at der lära Guds Ord och bygga dem Kyrkor, men der omsider af Lapparna förtrollad til sin syn, at han måste åter bege sig derifrån.
  4. Lappon. Cap. VIII. pag. 75. seqq.
  5. Conf. Herr Biskop Doct. Juslenii Lexic. Fennic. Præfas §. 15.
  6. Esa. 35:1
  7. Pastor är nu förtiden Herr Petrus Fornberg, ochSchole-Mästare M. Olof Hedenstedt.
  8. Schefferus (pag.75) wille hälre det skulle heta Lycksala, förmodeligen emedan det norrländska ordet Sel war honom obekant, hwarmed man förstår de ställen i Älfwerne, hwarest inga forssar finnas, utan är spakare watn. Att ock samma ord warit öfwer alt brukeligit, ser man af de Soknars och Byars namn, som Selånger, Selö, Degersel, etc., som af samma ord blifwit fordom nämnde.
  9. Desse Byar (på Lapska Sita, Gelde) kunde med bättre skäl kallas Län eller Fjerdingslager, emedan i somliga Lapmarker mången sådan By består af mer, än 100 Skatt-Lappar, och man jemwäl flerestädes i hwar By har marknadsplats och Tingsställe, Schefferus (p. 27) gör samma anmärkning, och holler före det swarar emot Latinernas Pagi då de nämnde pagus Tigurinus, pagi Svevorum, hwarmed förstodos non vici aliqui aut juncti i aliquot agrestium ædes, sed partes spatiosæ alicujus, regionis, quales Græci appellarunt nomos &c.
  10. Församlingen förestås nu förtiden af Kyrkoherden .Herr Petrus Fjelstöm. Schol-Mästare är Herr Bernhard Ask, Comminister Herr Angr. Alenius, Adj. Eric Lindal.
  11. Pastor är Herr Eric Wallinder.
  12. Pastor är Herr Johan Læstadius och Schol-Mästare Herr Johanan Öhrling.
  13. Nuwarande Pastor är Herr Olof Moden. Comminister Herr Jonas Högling. Schol-Mästare Herr Carl Lund.
  14. Pastor Per Högström, Missionarius Herr Joh. Zelberg.
  15. En Lärd man har i sin Disput, om Torneå. (p. 22) ment, at en del af denna Lapmark heter Orjas, nämligen den delen af Sockjock, som gränser til öfwer-Torne Sockn. Men emedan Lapparna hwar för sig kalla dem, som bo söder om sig, Orjas, som betyder foder, så kan ingen wiss tract bindas til det namnet, föga annorledes, än Hesperia hos de gamla.
  16. Presterne i Juckasjärwi: Past. Herr Joh. Tornberg, V Pastor Schol-Mäst. Mag. Lars Engelmark, Comminister Herr Salomon Tornberg, och Adj. Herr Isac Grape.
    I denna Juckasjärfs Kyrka finnes en tafla, på hwilken Frantsoserne de Fercourt, de Corberon och Regnard år 1687 den 18 Aug. låtit skrifwa föliande Latinska verser:
    Gallia nos genuit, vidit nos Africa, Gangem
    Hausimus, Europamqve oculis luftravimus omnem,
    Casibus & variis acti terraqve mariqve,
    Stetimus hic tandem, nobis ubi defuit Orbis.
    I Juckasjärwi Församling äro Lapp-Byar, nämligen Sariwoma, Talma, Rautuswoma och Kalaswoma.
  17. Pastor vacant. Schol.-Mästare Herr And. Helander.
  18. Nuwarande Pastor är Herr Jac. Kydenius och Comminist. Herr Henric Wigelius.
  19. Se M. Pet. Henric Mathesii Disp. de Ostrabothnia, p. 30. Comm. i Kimijärwi är nu förtiden Nils Fellman.
  20. Efter Högstsal. Konung Carl XI. förordning af den 15 Jan. gifwer hwar Skatt-Lapp Pastori i tionde 2 par Laphandskar, eller et halft Lisp. Gäddor. Uti Påskmål et Gråwerk af hwar person, som besöker Nattwarden. I Julkost och näst marknadstiderne et Lisp. af Kött eller Fisk, samt en Renost efter hwar 30de Renko, som Lappen eger. I Likstol efter Skatt-Lapp eller des hustru en Ren, for andra Liket halft Lisp. Gäddor eller 2 par Handskar. För Lysning och Brudewigning, samt barndop och Kyrkogång, lika mycket, eller 12 Gråskin, etc. hwilken ordning, om den framdeles til erhollande af en likare proportion emellan de rikare och fattigare ibland Lapparna, samt bättre utkomst för Lärarena i några mål står at förbättras, gifwer tiden.
  21. Ibland desse äro nu förtiden, Mathes. Lectoren i Hernosand Mag. Petrus Holmbom, Pastores i Åsele och Gellivare, samt Herr Anders Alienius wid Sorsele Församling i Ume-Lapm. och Herr Joannes Zelberg i Kaitom.
  22. In til år 1741 har ej någon Pastor warit i Lule Lapmark, som förstådt Lapska språket, utan brukat Tolk.
  23. Rom. 2: 24.