Relation om Lappmarckerna
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |  |
Temaside: Samisk religion og mytologi
Hans A. Kruse och Matthias Steuchius
Relation om Lappmarckerna
Till K. M:t från Landshöfdingen Hans A. Kruse och Superintendenten Matthias Steuchius d.
7 Maj 1688 ang. Lapparnes afgudadyrkan m. m.
Eders Kongl. Maij:ts allernådigste bref och befallningar af d. 23 Novemb: 1686, d. 1 februarij, 21 Junij, och 16 Decembris 1687 till aldraunderdånigst föllie, hafwer Jag tillijka med H:r Superintendenten i Hernösand Mag: Matthia Steuchio, uthi nästledne Januarij, och begynnelssen af februarij månader, Uhmeå och Luhleå Lappmarker igenomfahrit, och först i Uhmeå Lappmarck wed Lyckselä kyrkia d. 8 Januarij, som war een Söndag, och fölliande dagar in till onsdagen, warit, derest wij oss om Lapparnas förkoffring i sin christendom och sanna religionen, så och deras afgudadyrkan- och wäsende, allehanda widskepelsse och trummors brukande informerat, och alt sålunda befunnit, som i hoosfölliande Protocoll eller ransakning Lit: A. [a1] förmält finnes. Jag hade fuller och så wid det tillfället i samma dagar, iempte Häradzhöfdingen och nembden flijtigt inquirerat om Lappens Erich Eskelssons och dess Consorters afguderie, argheet och widskepelsse, om det sig så förhålla skulle, som H:r Pehr Noræus för Consistorio i Hernösand genom dess skrifwelsse af Pitheå d. 24 Novembris 1686, [a2] angifwit och förebracht hafwer, hwilken Noræi relation Consistorium till Eders Kongl. Maij:tt i underdånigheet öfwersändt, den Eders Kongl. Maij:tt aldranådigst behagat uthi dess skrifwelsse af d. 1 februarij 1687 mig tillskicka, med aldra nådigst befallning, att Jag om den Saken widare inquirera skulle, Men som hwarken H:r Pehr Noræus, Lappen Erich Elskielson (!) och dess anhang, eller dhe som wittna skulle, i Lyckselä tilstädes kommo, måste inquisitionen opskiutas till samptelige wederbörandernes enhälleliga sammankomst.
J medlertijd continuerade H:r Superintendenten ransakning med dhe gamble Lappar, och deras qwinfolk, sampt examinerade och förhörde Lappgossarne der i Scholan, hwilka befunnos af den progress, som ransakningen omrörer. När detta förrättat war, reste H:r Superitendenten med mig till Uhmeå Stad igen, och 3:die dagen der effter, fortsatte wij resan genom höfdingedömet till Luhleå Sochn kyrkia, hwilken 27 mijhl ifrån Uhmeå belägen är, och dädan till Luhleå Lappmark, och Jockmockz kyrkia och marcknadzplatz, ongefehr 19 mijhl ifrån Luhleå Sochn kyrkia, der wij om een Lögedagz affton, som war den 28 Januarij anlände, och om Söndagen Gudztiensten bijwistade, hwarest een myckenheet af Lappar, så wäl mans- som qwinspersoner församblade woro, med hwilka uthi examinerande och informerande om Gudz kundskap dess willie och wäsende blef procederat äfwen som i Uhmeå, det i ber:de Protocoll och så författat är. När wij nu i Jochmock ifrån Logerdagen till Torssdagen dröijit hade, öfwerlade H:r Superintendenten med migh och resans widare fortställande, och befunno, att oss omöijeligit falla skulle komma öfwer dhe elaka och långa fiåll, som emellan Jochmock och Arieplog äro, serdeles emedan under wägen intet annat herberge finnes, än Lappkåtor, man och den wägen uthi Ackieer med Rhenar och stoor lijfzfahra (synnerl: den som owahn är) resa måste; Jag och så för mitt siukliga tillstånd, hwar medh Jag tå (ty wärr) behäfftat och plågat war, eij tordes wåga mig den wägen; Ty stämbde wij H:r Pehr Noræum, Lappen Erich Eskielsson och hans Consorter tillijka medh wittnen till Jochmåck, dem der att förhöra, men som ingen uthan allenast H:r Noræus tillstädes kom, fördenskull blef Jag förorsakat häradzhöfdingen och Befallningzman att beordra, det dhe inquisitionen och ransakningen, om ofwannämbde Lappz och dess Consorters i Arieplog oskick och afgudawäsende, förrätta, och att häradzhöfdingen dom i saken fälla skulle, hwilket dhe och så efterkommit, och mig både ransakning och domb öfwergifwit, hwilka nu här bijfogade sub Lit: B. Eders Kongl: Maij:tt aldraunderdånigst till handa sändes; warandes i medlertijd och till dess Ehrs Kongl: Maij:ts allernådigste Resolution, huru man sig med honom förhålla skall, ankommer, denne dömbde Lappen, hwilken elliest hafwer stort anhang och många Lappar i löffte för sig, som äro af god förmögenheet, uthi Pitheå Landzfängzle insatt. Sedan detta således bestält war, reste H:r Superintendenten och Jag ifrån Jochmock til Luhleå igen, och satte sedan wår resa genom mitt anförtrodde höfdingedöme längre fort, beställlandes i alle Sochner om det, som af Ehrs Kongl. Maij:tt aldranådigst oss anbefallt war, neml. om Pastoralierne, hwadh som åhörarne och allmogen till deras Kyrkoherde åhrl. gifwa, och hwad Pastores af dem fodra och anamma, som bijfogade Extract af ransakningen om Pastoralierne i hwar Sochn Lit: C. uthwijsar, dessförutan underrättade wij oss om kyrkornes inkompst och uthgiffter. — — — — Till Torneå Lappmark höllo wij fåfängt att förresa, effter såsom Tingen och marknaden, wid samma tijd, som i dhe andre Lappmarkerne, derest wij warit hade, håldne blifwa, och Lapparna sedan den tijden passerad och förbij är, intet tillsammans bringas kunna. Uthi Kiehmi Lappmark kunde wij icke heller komma, emedan den mycket af lägen och widlyfftig är, och resan med Rhenar och Ackieer förrättas måste, tijden iämwäl och så för oss låpp alt för långt uth, ity dhe som dijt opp resa, eij förr än långt fram uthi Martij månad till Torneå Stad tillbakas komma kunna; besynnerl. lembnades denne resan tillbakas, aldenstund wij förnummo uthaf åthskillige, som på den orten wistatz hafwa, som och af Prostens öfwer Lappmarken H:r Johan Tuderi Pastoris i Kiemi, håldne ransakning, som här bijgår Lit: D, ehrfohro, att Kiehmi Lappar i sin Christendomb tämmel. wäl informerade äro. Elliest begärte Jag och af Kyrkoherden i NederTorneå, effter dhe andra Pastores opp i Lappmarken woro, och H:r Gabriel Tuderus förr Pastor i Lappmarken warit hafwer, een uthförlig Relation om Torneå Lappparnas lärdom och lefwerne, men den ännu eij bekommit, försporde lijkwist af åthskillige, att dhe äro nästan så färdige i sin Chritendomb, som Kiehmi Lappar. Jfrån Luhleå reste wij altså till Sochnarne Råhneå, neder och öfwer Calix, sampt öfwerTorneå, af hwilka desse effterste bägge Sochnar liggia öfwerst i höfdingedömet, och kommo d. 23 februarij till Torneå Stad. — — — — Derifrån reste wij tillbakas till Luhleå igen, hwarest H:r Superintendenten för andre angelägne ährender skull från mig skildes. Sedan continuerade Jag lijka som tillförne i förber:de Sochn med Tingzhållande och restantieransakningen, till d. 20 Martij, då Jag till Skelleffteå Sochn och Kyrkia ankom. — — — —
Detta är nu, Allernådigste Konung och Herre, hwad, om den Commission och förrättning, som Ehrs Kongl. Maij:tt offtabem:te Superintendent och migh aldranådigst anförtrodt. Jag har att berätta. — — — — — — — —
Hans A. Kruse Mp.
Matthias Steuchius.
SRA: Landshöfdingarnes skrifv. till K. M:t, Westerbottens län 1684—1699 Ib.
Anm. af utgifv. Enligt å denna skrifvelse gjord anteckning har K. M:t i anledning deraf resolverat den 13 Juni 1688.
Bil. Lit. A (a1) till n:o 24.
Relation om Lappmarckerna.
Såssom Hans Maij:tt wår allernådigste Konungh och Herre, haar allernådigst befallat, igenom särskilte breef af Dato Stockholm d. 1 Februarij 1687 att undertechnade, skulle reesa upp i Lappmarckerne i denna Superintendentien och inqvirera om deras gudztienst som där boo, och särdeles giöra sigh kunnigh om dedt owäsendet och grofwa afgudadyrckan, som LappePrästen H:r Per Noræus i en sin berättelsse föregifwit, där föröfwas, Ty ähr sådant wärckstält innewarandhe åhr 1688 och befunnitz Saaken sigh hafwa som fölliande relation uthwijsar.
1:o. Emedan Lappallmogen intet offtare kan tillsammans bringas i någon myckenheet, ähn dhe tijder, på hwilka marcknader där å orthen hållas, och Cronones Ränttor upbäras, Hwar- före måste wij medh denne visitation låta beståå till den 7 Januarij, då uthi Uhmeå Lappmarck, marcknaden skieer, och warar nästan till fiorton dagar. Den 6 reeste wij ifrån Uhmeå Församblingh effter hållen gudzTienst, och skyndade oss att wij kunde wara i Lycksehle kyrckia till Söndagen, som war den 8 ejusdem.
2:o. J denne Uhmeå Lappmarck ähro 2:ne Präster och Pædagogus i Skolan, alla Tree Lappspråket mechtige, så att dhe sin Tienst i Församblingen giöra på Lapska, den ena af Prästerna Olaus Stephani Graan ähr Pastor där sammastädes, den andra H:r Henrich ähr Cappelan widh en kyrckia som ligger 20 mijhl till fiäldz ifrån Lycksele, och Predikar för 2:ne byar Raan och Graan, men Pastor haar dhe andre twenne stadigare hoos sigh, Uhmeå Lappby och Wapsten. Uthi Marcknadztijden komma alla byarna tillsammans i Lycksell. Desse förnämbde Präster woro och nu tillstädes medh sine åhörare uthi en stoor Freqvens, som icke plägade skee så allment.
3:o. Om Söndagen som war den 8 Januarij, höltz först en Prädikan af Pastore på Lapska, undantagande, att han för Borgerskapet i Uhmeå och andra Swenska, talte understundom på Swenska, hwadh han till sine åhörare elliest sade på Lappska, hwilken Prädikan han doch stälte, icke särdeles till att wijsa dhe stoora missbruuk och Synder som hoos Lapparna föröfwas, uthan giorde effter dedt sätt som man plägar hoos mehra cult folck Texterne medh sine lärdomar förklara.
4:o. När GudzTiensten war ändat, företogz förhöret i kyrckan, trädandes Superintendenten till altaret, och framkallades allmogen i Choren, hwilcken bestodh af en 60 Personer Manfolck, som en kunde i hastigheet räkna, alla gambla och medh ållders män, den yngste kunde räknas till 16 eller 18 åhr: Åndoch ganska fåå wore så unga. Hwarföre tillspordes dhe om sina Barn och ungdom, som nu intet woro tillstädes, för hwadh orsak dhe dem icke hade medh sig att underwijsas i sin Christendom? Lapparna förebåro, att dhe måste skiöta Reenarna i deeras aflägne heemwister; Men Pastor sade orsaken wara, att dhe fruchtade deras Barn skulle blifwa tagne i Scholan, hwilken räddhåga ähr gammall hoos dem, så att en måste medh trugh taga Barnen ifrån dem, hwar på ett klaart prof denne gången skiedde som här effter förmähles. Sammalunda woro inga Unga iblandh qwinfolcken som såtho i Bänckerna uthan medhållders och ålldrige menniskior, undantagande någre späde lindbarn som bores af möderna.
5:o. När opsåtet till denne sammankompsten war korteligen förklarat, och särdeles Hans Maij:ttz trogna försårgh öfwer deras timmeliga och ewiga Sahligheet, begyntes examen Catecheticum, uthi hwilken man ingen widlyfftigheet brukade, uthan allenast frågadhe om dhe wiste hwadh Gudh wore, huru dhe honom wore förplichtade att tiäna effter tijo budorden, och huru dhe kunde komma till synders kiändzlo, sampt en nådigh försoningh igenom troona på Jesum Christum. Till att så mycket mehra föllia den method som Prästerna där öfwat, befaltes Pastor att giöra prof till sin anlagde flijth, och sielf dem fråga effter sitt sätt. Då bekiände Pastor att dhe som i skolan gått, kunde wetta något giöra beskiedh för sigh i frågor och swar, men dhe andre har han allenast kunnat lära Catechismum, som han i A.B.C booken ståår, den och dhe läste färdigt ända fram, icke stannandes, förr ähn dhe heela stycket Uthläsit, om då en begiärte särskilt att läsas det Trijdie budet eller fiärde etc. så wiste dhe dät sigh intet påminna. Särdeles klagade han på wapsterne som alldranärmast ligga till Norrie och sällan komma till kyrckan.
6:o. Men som att läsa och intet förstå ähr föga nyttigt, ty begynte man wijsa, huru hwart och ett budh borde lämpas till dess åhörares willkor, hwilket icke wore widh Prästernas förhör så attenderat, uthan man här till benögt sigh medh en alt för mycket enfalldigh läsningh, effter som i deras aftonböner, som dageligen widh sammankomsteme hålles, läses Catechismus, uthan Lutheri explication för åhörarenas minne skull. Och blef för den skull effter Gudz lagz ingångh beskrifwit, hwadh Gudh wore, och att man intet skulle tänckia honom wara något skapat tingh. Sädan att man effter det 1 budet intet skulle ställa Thor och Diefvwulen sigh för Gudh eller brede wid gudh: icke heller dyrka honom med Spådomar och trulldom, uthan effter dedt 2: afläggia trulldom etc. ock effter dedt tredie gåå flijtigt i kyrkan, fruchta sädan för öfwerheeten etc. efter dedt fiärde etc.
7:o. Sädan dhe så blefwo i gemeen lärde, till spordes dhe om sin afgudiska gudzTienst, bestående i offer, Lapp Trummor, medh alfwarlig förmaningh, dhe wille, så kärt dem wore, undwijka timmeligit och ewigt straff, (hwilket och dem stältes under ögonen, hwar uthi det bestodh) lefwerera ifrån sigh sina trummor och afgudar, och här effter alldeles afståå medh ett så wederstyggeligit lefwerne. Hwar på en strax trädde uthur kyrckan och kom igen medh sin LappTrumma. Dhe andre stodo tysta och wille intet stort uthlåta sigh. Då gafz dem frijheet att betänckia sigh till effter middagen, då man särskilt wille taga twenne byar för sigh och dem öfwa i sin Christendom, hwilket och så skiedde.
Effter middagen höltz åther sammankomsten i kyrckan af twenne byar Raan och graan.
1. Begiärtes åther som tillförenne, dhe wille godwilligt bekiänna sina synder, lefwerera sina afgudiska instrumenter ifrån sigh, och här effter uthlofwa en sann booth och bättringh. När detta alfwarsampt blef dem medh undsäijelsser på den ena, och löfften på den andra sijdan förehållit, framkommo medh sine Trummor, Anders Larsson och Sonen 2 stycken. Jacob Andersson i Granbyn 1 stycke Nills Tommesson Ibm 1 st: Enart Månsson 1 st. Lars Månsson 1 st: Erich Pedersson i Uhmeå byn haar lefwererat till Häradzhöfdingen sin, Lars Mattsson Ibm. Ländzman Nills Nilsson, Olof Clemmetsson. Dhe andre som intet hade sin Trumma medh sigh, lofwade wid hemkompsten lefwerera till Prästen H:r Hindrich. Och woro mehrendels alle som sigh bekände wara af sina förfäder förförde, icke wettandes rättare ähn det wore lofligit bruka sådana trummor, till att see sin tillstundande lycka eller olycka. Men som dhe woro nu annorlunda und[er]rättade, bodo dhe om förlåtelsse, och lofwade alldeles bättra sigh. Afgudarna sade dhe sigh för detta bortkastat, och där någon skulle beträdas medh så grof gierningh, wille dhe honom straxt angifwa. Prästerna sade sigh eij heller funnit i denne Lappmarck på en godh tijdh sådane belåten.
2. När detta war medh desse byar i kyrckan afgiordt, begyntes examen Catecheticum, och tillhölles Prästerskapet att mera idka sådana förhör, ähn Predikningarne, på det sätt dem wistes, nembl. applicerandes alt till deras tillståndh, och lärandes dem widh hwart stycke korteligast och enfalldigast, hwadh som innehållet war. Hwilket och hade sin goda Uthgångh. att en giörligen kunde märkia mångas förbättringh.
Den 9 Januarij
1:o. Höltz allenast en morgonbön i kyrckan, och sädan framkallades dhe 2:ne öfrige byarne Uhmebyn och wapsten i Choren, och förmantes som dhe andra att sigh betänckia och sin willfarelsse. Iblandh Uhmeå Lapparne funnes sex som kunde läsa i book och wore i sin Christendoom färdige. Om hwilka ingen hade annat att betyga, ähn dedt som war lofwärdigt; Dhe andre wore äfwen så enfaldiga som dhe förra, och hafwa intet giordt sigh flijth att lära i sina kottor af dhe Booklärde iblandh sigh. Doch hafwa desse lefwererat sina trommor tillförene till civil betiänta, och lofwade stadigt boot och bättringh.
2:o. Men wapsterne wore alldeles förhärdade, dhe hafwa uhtsänt Nills Olofsson och Thomas Jönsson till Pastorem att giöra sigh alldeles frija ifrån en sådan widskippellsse. som dhe andre wore behäfdade medh: ändoch desse woro dhe slemmaste. Desse kunde man intet i förstone medh några ordh förmana till bättringh ehuru en sigh där om wijnlade. Een som stodh i hoopen föll neder och borttswimmade, som dhe pläga giöra hwilka af onda anfächtas. När nu alle förmaningar syntes förgiäfwes anställas, begynte man tillspörja dem som sigh bekiändt, om dhe wiste någon iblandh desse som hade Tromman? Een och annan swarade, att ingen kunde säija sigh frij för henne. Särdeles opnämbdes någre, som för wisso beklagades, som Siuhl Larsson, Anders Mårthensson, Clemet Segersson, Nills Olofsson, Gunnar Olofsson, Siuhl Olofsson medh Tree sijna Söner, Nills Olofsson, Siuhl Jönsson, desse kommo omsider till bekiännellsse att dhe hade Tromman och lofwade tillställa henne till sin Siählesörjare, bediandes som dhe andra, om nådh, och uthfästandes en alfwarsam booth och bättringh.
3:o. Sädan dhe sigh sålunda bekiändt, företogz examen Ca- techeticum som förr, och så mycket mehra idkesamt, som dhe ifrån Wapsten, woro slättaste i sin kundskap. Jngen kunde af den byen läsa i Book, mehra ähn som Ländzman Olof Siuhlsson, hwilken war nu bårta för räddhoga skull, emedan han och ähr funnin medh Tromma.
4:o. Och emedan ingen af Wapsterne har satt sina Sönner i Scholan, ty Uthsågz den yngste iblandh dem att gåå, till dess han kunde läsa i book, men hans Förälldrar stodo där emoth, och giorde sigh heel missnögde medh samma Disposition. Doch på sidstone stälte dhe sigh som de woro wähl tillfredz, till att giöra oss så mycket säkrare om gossen, och som dhe märckte ingen ändringh blifwa, affärdade dhe honom seent om natten till Norrie, gifwandes före, dedt han wore bortlupen emoth deras wettskap: Hwarföre dhe blifwit widh Tinget afstraffade.
5:o. Fölliande dagarna, så förr som effter middagen höltz förhör i Catechismo, och stältes sidst en förmaningh till Prästerna, dhe wille närmare antaga detta fattiga folcketz wällfärdh och sahligheet, och ställa sigh till effterrättellsse hwadh som dem tillförenne här om wore Communicerat af Consistorio, och sedermehra af Hans Maij:ttz allernådigst stadgat.
Den 10 Ianuarii.
6:o. Företogz gossarna i Skolan, hwiika woro till talet Tolff och kunde färdigt läsa Catechismum Lutheri heel och hållin, jempte Spörsmåhlen där öfwer fattade af Pastore loci Dno Olao Stephani Graan. Psalmerna kunde dhe och Siunga, alt på Swenska och lapska tillijka. Somblige kunde och Skrifwa, dhe som wille nu öfwergifwa Scholan och funnes förswarliga i sin Christendom, förmantes att taga böckerna medh sig i kåttorne, läsa sielfva qwell och Morgon och lära andra, sampt siunga och lofwa Gudh alla dagar, men särdeles när dhe om Sabbaterne intet komma till kyrckan. Om dhe något här medh kunde uthrätta, tillsades dem derföre en skiähligh wederkändzlo. Prästerne skulle och reesa kringh och tillsee huru lapparna i sina kåttor sigh öfwade i sin gudzdyrckan.
Sidst sammankallades heela Församblingen, och tillspordes, om icke alla wille hålla hwadh dhe lofwat, och afståå medh all widskipellsser och afguderij, och giöra booth och bättringh? Då alla ropade ja. Uppå hwilken lofwen dhe fingo tillsäijellsse att denne gången fara heem frije i sina wåningar, men där hoos undsäijellsse, att hwar någon beträddes öfwerträda sitt löffte, skulle den uthan nåder blifwa afstraffat, hwar på skulle noga inseende hafwas, och den som en sådan syndare icke uppenbarade, skulle icke heller blifwa förskont.
Altså slötz i kyrckan dhe Concesser, som i begges wår närwaro hölles medh wälsignellsse och böner, och Prästerne som ordinarii woro, giorde sädan allena för sigh sin flijt medh offtabem:te examine.
Uthi Luhleå Lappmarck.
Såssom sammankompsten här, skier näst effter marcknaden i Uhmeå Lappmarck, widh Pauli tijdh, altså måste wij ställa oss effter orthens willkor och gåå Pijtheå Lappmarck förbij: Wij konnno altså till Marcknadzplatzen Iochmoch den 28. Ianuarij, hwarest wore tillstädes en mycket större hoop af Lapparna äkn i Vhmeå, till tahlet öfwer 200 qwinnor och män. Deras Pastor ähr en 70 åhrs man och något där öfwer, Swensk af nation, hwilken icke ståår stort till berömma för många sina särskilta uptågh, Hwarföre och Consistorium har förordnat honom till hielp en ung och skickeligh man, den wähl giordt sigh kunnigh om deras widskipellsse, reest i deras kåijor och winlagt sigh om sine Embetes syslor så mycket han kunnat för Senioris särskilte Comportementer, men språket haar han intet lagdt sigh uppå, uthan lofwade willia det giöra, om han ändteligen skulle behållas widh denne aflägne orthen.
Den 29 Ianuarij, som war en Söndagh, höltz Prädikan i kyrkan af Pastore på Swenska, hwilken Tålcken Uthtydde på Lappska, Prädikan war och intet lämpat till auditorium särskilte nytta. Effter Prädikan framkallades dhe äldsta i Choren och vnderwistes om intensionen till denne sammankomsten, bewekandes dem att tacka Gudh och Konungen, som en så stoor omsorgh drager om deras timmeliga och ewiga wällfärdh och Saligheet. Hwar på fölgde examen Catecheticum, då straxt befans en stoor owetenheet hoos alla, så att ingen kunde här läsa i Book, undantagande klockaren som gått i Uhmeå Lappschola, ingen hade heller sina Barn satt under någon särskilt information, hwarken i Scholan eller hoos Prästen. Allenast woro dhe tillhållne att enfaldigt läsa tijo Guds budh, Troon, Fader wåhr, och Instichtelse Orden på sitt Språk, morgon och afttonbönerne (ändoch monge wore, som intet så widt wore kompne) men hade widh sitt läsande fast ringa förståndh, Hwarföre giordes som tillförenne i Uhmeå en begynnellsse till den methodum informandi, som för desse syntes nödigh, och frågades hwadh Gudh wore? då somblige swarade honom wara en Röök, andra sigh intet hafwa warit så lärde; derföre blef dem enfalldigast en och annan gångh förehållit hwadh dhe på denne nödige frågan skulle swara, och huru dhe elliest intet kunde stå diefwulen emoth och slippa hans margfallige Frästellsser, jaa intet undwijka dedt Ewiga Helfwetit, om dhe icke annorlunda idkade sin GudzTienst, och stälte sigh till effterrättellsse hwadh dhe enfalldigt läst af Catechismo, begyntes fördenskull examen som uthi Uhmeå, medh alfwarligh förmaningh. dhe wille lefwerera sina AfGudar och Trommor ifrån sigh, så kiärt dem wore undwijka timmeligit och Ewigt straff. Hwar på en trädde uthur kyrckan och gick heem effter en trum bottn uthan skin. Dhe andra stodo tysta, till dess man läth upläsa förra åhrs Tingz Protocoll hwarest war annoterat deras bekännelsse, att dhe hade tromman och tiente mästedeles afgudar, och särdeles war en Lapp Erich Karwa nämbdh, som nu påroopades och sade sigh hafft tromman förr, men intet bruka den mehra, men till afguden neekade han, Oluf Olufsson sade sigh öfwergifwit Tromman och låtit den nedersniöga, lofwade lefwerera Henne i wår till Prästen. Effter hoopen war stoor, Ty stältes Cactar byn till särskilt förhör i kyrckan till Måndagen klockan 6. medh en förmaningh de wille sigh uthan widlyfftigh process infinna medh en alfwarsam bekännellsse. Då kommer omsijder fram, Ländzman Anundh Nillsson och bär en gammall Trumbottn. Några öfwertygade Anundh Dagesson att hafwa Tromman. Alet Andersson bekänner sigh hafwa tromman, men intet widh handen, Påhl Paggeson neekar sigh hafwa, ändoch andra betyga honom bruka henne.
Måndagz morgonen som war d:n 30 Ianuarii framkallades i Choren CacteJaur byy.
Effter hållen böön begyntes först medh förmaningen till lydno emoth Gudh och wår nådiga öfwerheet, widh straff tillgiörandes. Framkommo altså Alet Andersson som sade sigh lagdt sin Tromma i atkin [ahkion?] att föra henne hijth, men en lapp ifrån Tårneå Knuth Jonsson tagit ifrån honom. Anundh Tomsson och Pär Anundsson bekände sigh, och lofwade lefwerera henne ifrån sigh. Gunnar Hansson will tillställa sin i fastan till Prästen Anundh Michellsson lijka så, Anundh Andersson lofwar det samma, Per Anundsson bekiände att laghmans Tolkens Broor hade och henne.
Desse som sigh godwilligt bekiände, fingo tillsäijelsse på nåder, så frampt dhe här effter öfwergåfwo Satans Tienst, dhe andra undsäijellsse till straff, om dhe beträddes wara sakre och obotfärdige.
Sädan företogz examen Catecheticum, och procederades där medh som förr, då man strax fan att allmogen kunde fatta hwadh som proponerades, och önskade alla sigh här effter kunna blifwa handhafde. Man släpte dem intet förr ähn dhe fattat hwadh Gudh wore, huru man effter Gudz lagh skulle tiena honom, och hwadh Gudh fordrade af oss till wår nästas tienst. Sädan underwistes dhe uthi Troos artiklarna, till dess dhe lärt swara, till dedt som i frågewijs bleef itererat. Prästerna tillhölles att stadigt bruka den methoden och idka examina.
Samma dagh framkallades Silchislochtz, Torpenjaurs, Jochmochz, och Sochzjochz byar.
- Præmissis præmittendis tillstår Nills Joensson sigh hafwa tromman och säger sigh hafwa kastat henne i träsket.
- Anundh Dagesson bekänner sigh hafwa,
- Lars Anundsson säger sin Fader hafft henne, men intet han,
- Erich Nilsson en ungh drängh bekiänner sammalunda,
- Anundh Påhlsson lijka så,
- Nills Nilsson säger sigh brukat i ungdomen, men intet nu, ändoch andra wetta honom wara intet frij.
- Lijka bekiännellsse giorde Erich Anundhsson.
- Joen Anundhsson lofwar lefwerera sin tromma.
- Laghmans Tålcken lefwererade sin uthan Skin.
- Ländzman Pär Anundhsson säger sigh borttkastat henne.
- Påhl Ersson, Mårthen Nillsson, Anders Joensson lofwa lefwerera.
Torpenjauri byn.
Tillspordes i lijka måtto om sin bekännellsse.
- Lars Andersson, Långh Anders Larsson låfwa lefwerera.
- Påhl Andersson öfwertygades hafwa Tromman, och att han welat H:r Johan Graanhammars Hustru intala till att offra afguden, på dedt hennes man som siuk war skulle blifwa godh. Denne, effter han enständigt neekade, blef satt i förwar hoos Befallningzman.
- Påhl Påhlsson sade sigh öfwergifwit Trumman, lofwadhe lefwerera henne.
- Erich Andersson tillstodh sigh hafwa både Trumma och afgudh, lofwade lefwerera alt ifrån sigh.
- Lars Nilsson beskyltes för en mästare att giöra Trumman, hwilket bewittnade H:r Daniel Edin och H:r Iohans Sönner, blef för mothwilligheet stälter till wijdare förhöör på Tinget.
- Jfwar Jddesson will lefwerera, Jfwar Nilsson sammalunda.
- Erich Påhlsson, Anundh Anundsson, Olof Nilsson och hans Broder Joen Nilsson, Anders Joensson, Joen Andersson, Joen Påhlsson, alla lofwade lefwerera sina Trummor.
- Oluf Anundsson gammall gubbe hade swåra beskyllningar emoth sigh af LappPrästen H:r Daniel. Blef stälter till Tinget.
- Anders Nillsson, Erich Anundsson låfwade lefwerera sina Trummor.
Jochmoch.
- Påhl Larsson lofwade strax lefwerera, så och Pagge Andersson.
- Gl. Anders Nillsson öfwertygades af Twenne att hafwa tromman, men neekade, hwarföre hans wijdare förhör giordes widh Tinget.
- Påhl Paggesson lefwererade sielfwilligt sin Trumma, Michell Andersson äfwen så.
Sochzjoch.
- Matz Jfwarsson och Sonen beryctades mycket för sitt Trullwäsende. Pagge Andersson tedde sigh och mothwilligt. Hwarföre blefwo desse stälte under wärldzligh ransakningh wid Tinget.
- Jacob Persson, Påhl Paggeson, Anundh Knutsson Jöns Erichsson Olof Joensson, lofwade tillställa Prästen sin Tromma.
- Alle Uuthfäste en sanskylligh booth och bättringh, och sade sigh här effter alldrigh mehra willia öfwa sina Förfäders widskipellsser, uthan stadigt hålla sigh till Gudh och wara sin öfwerheet lydigh.
Den 31 Ian: et 1 Febr.
Desse dagar ifrån klockan 6 om Morgonen till middagen, höltz Catechismi examen effter hållen morgonböön, och släpte man intet lappen, förr ähn han richtigt kunde läsa så wähl Catechismi partes enfaldigt, vthan explicatione Lutheri, som hwadh som proponerades i frågewijs till hwart och ett styckes bättre förståndh, som mäst ansåg dheras här till förde lefwerne.
Sidst oprächnades alla som sigh icke bekiändt, och stältes på en sijda i Choren, hwilka ähn yterligare tilspordes om dhe intet wille nu betänckia sigh och vthsäija hwadh som dhe här till syntz förtegat? Då dhe stodo på sin oskylldigheet, och sade ingen kunna dem bewijsa något sådant stycke. Och som ingen wille här om giöra wijdare klagomåhl, Ty stältes än nu förmaningen till alla, att dhe wille öfwergifwa Satan och tiäna Gudi, gåå flitigt till kyrckan, hafwa sina Barn i Skolan, och skicka sigh som Christne, hwilket vthlofwades medh en mun af alla.
Till att så mycket mehra förfordra Hans Maij:ttz trogna nijth om detta arma Folcketz ewiga saligheet, blef afskiedat, att GudzTiensten skulle wissa tijder om åhret hållas, för Lapparnas sammankompst skull, nembl. widh Juhlehögtijden i fiorton dagar, då alla dagar skulle hållas examina och tiensten i kyrckan: widh PåskeTijden lijka så, då passion skulle Prädikas; och då skulle den förste Storböndagen fijras. Dhe andra Storeböndagarna skulle och, som möijeligast wore celebreras på sina föreskrefne tijder. Hwar någon förefallelöös försummade att komma tillstädes, skulle han wänta straff. Söndagarna skulle dessuthan begås på sin tijdh för the Lappar, som näst till kyrckan liggia.
Prästerne blefwe och tilhåldne widh sine Embetes förlust, att rätta sigh effter Hans Maij:ttz allernådigste befallningh till Consistorium, och dedt förslagh som dem ähr Communicerat wordit, särdeles att dhe ställa sigh effter åhörarenas willkor och besökia deras kottor, effter som Lapparne tillbödo sigh att willia föra Prästen af och an, om han wille komma och lära dem sina Christendoms stycken. Här på höltz en böön och sädan skilldes man widh denne orthen.
Effter Pijtheå Lappmarck ligger söder bättre, och altså denne gången intet kunde af oss besichtigas, dy kallades Lapp-Prästen H:r Peder Noræus till Jochmoch, medh dhe angifne Lappar, och kom förbem:te Präst till oss men lapparna woro intet tillstädes, Hwarföre emedan Erich Eskillsson war tillförenne i Uhmeå Lappmarck afhörder och stälter till Arfwiplogz [Arjeplogs] Tingh, ty Committerades Ransakningen H:r Häradzhöfdingen i dhe måhl som ännu intet woro klare, ändoch mäst war tillstådt och bekiänt, och den andre Lappen som saaken angick, war döder blifwen.
Ehuruwähl wår högsta åstundan war, att komma denne gången till dhe öfrige Lappmarckerne, fann man doch omöijeligheeten här widh, så i anseende till andre Embetes förrättningar och Commissioner på Landzbygden, som att Marcknadz och sammankompstz tijderne skiedde på dhe andra ställen, samma tijdh som uthi Luhleå Lappmarck, att man tillijka intet kunde wara där och i Tårneå: Förttjgandes den altförstora incommoditet, som desse aflägne orther tillskynda en reesande, där dhe skulle kunna på en winter besichtigas. Slöto altså iagh och H:r Superintendenten Commissionen medh Lapparna och Continuerade dhe andre Ehrender som uti mitt Höfdingedömme oss anförtrodde woro: Torneå d. 9 Martij A:o 1688.
Hans A. Kruse Mpr. Matthias Steuchius.
Kilde
Isak Fellman: Handlingar och uppsatsar angående Finska Lappmarken och Lapparna, 1910, Bd. 1, s. 324–339.
