Beowulf (RW) 12

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Beowulf

En fornengelsk hjältedikt

Översatt av

Rudolf Wickberg

Kapitel 12
Grendel flyr, stympad och döende.

På intet villkor ville jarlarnes värn

Låta den mordiske gästen få gå med livet

Och ansåg icke hans levnadsdagar

Nyttiga för någon. Där svängde mången

795 Av Beowulfs män sitt gamla svärd,

Ville värna den frejdade furstens,

Hövdingens liv, om så de kunde.

De visste det ej, de tappre krigarne,

Då de kämpade denna strid

800 Och ville hugga den skuldbelastade fienden

På alla håll och nå hans själ,

Att intet det bästa stål på jorden,

Ingen klinga ville bita på honom;

Ty han hade genom trolldom gjort sig hård emot alla

805 Segervapens eggar. Ömkligt skulle

Hans levnads slut bliva den dagen

Av detta livet och den främmande gasten

Fara fjärran i fiendernas våld.

Då kunde märka han som förut

810 Med fröjd i hågen övat många illdåd

Mot människosläktet — han var fiende till Gud —,

Att hans kropp icke ville följa honom,

Utan Hygelacs modige frände

Höll honom med sin hand: den enes liv

815 Var den andre okärt. Kroppssmärta led

Den hemske skräckbringaren: på hans axel skönjdes

Ett oläkligt sår; senorna sprungo,

Benhöljena knakade. Stridsära vart

Given Beowulf; dödssjuk måste

820 Grendel fly därifrån till träskets stränder,

Söka sitt glädjelösa hem. Han visste fullväl,

Att hans levnads slut nu hade kommit,

Hans dagars tal. Alla daners önskan

Blev nu uppfylld genom denna stridsstorm.

825 Den vise och tappre, som kommit från fjärran

Hade då rensat Hroðgars sal,

Frälst den från fiendskap. Han gladde sig åt nattarbetet

Och sin hjälteära. Götarnes hövding

Hade hållit sitt ord till öst-danerna

830 Och även avhjälpt allt det lidande,

Den smygande sorg, som de förut lidit

Och i sin stora nöd hade måst tåla,

En stor nesa. Som uppenbart tecken

Framlade kämpen Grendels arm,

835 Hand och axel — allt vad som hörde

Till Grendels grepp —under det vida taket.