Fädernas gudasaga - Till läsaren

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Fädernas gudasaga

Viktor Rydberg

Till läsaren

För första gången öfverlämnas härmed i den svenska ungdomens händer vår folkstams myter som ett sam- manhängande helt. En närmare undersökning har visat, att de bildat en fortlöpande saga, hvari hvarje myt, äfven om den i sin uppkomst var fristående, blifvit införlifvad som länk i en kedja, hvilken börjar med världens, gudarnes och människoslägtets upphof och ändar med Ragnarök och världs- förnyelsen.

Dessa kedjans yttersta länkar sammanknytas genom my- terna om världens lefnadsåldrar, om urfäderna och de hän- delser, som i deras dagar timade. Det första människoparet och de närmaste slägtleden efter det lefva i en kulturlös oskulds- och fridsålder. En af vanagudarne sändes förmänsk- ligad till Midgard för att undervisa människorna. Han blir germanfolkets förste präst och lärare. Han efterträdes af den förste domaren (Sköld-Borgar), och denne af den förste konun- gen (Halfdan-Mannus). Dennes tre söner åter varda de nu i tre grenar sig skiljande germanfolkens förste stamkonungar. Med deras öden afslutas den mytiska urhistorien, men för att fortsättas i hjältedikter om deras afkomlingar, hvilka dikter utlöpa i den egentliga historien.

Alla mytologier, i hvilka berättelser om urfäder ingå, hafva ställt desse i närmaste förbindelse med gudarne. Him- melens och underjordens heliga makter värna skapelsen och människorna, sina skyddslingar, mot fiendtliga väsen och länka, i umgänge med urfäderna, händelsernas gång. Där- igenom få de vigtigare mytiska tilldragelserna med nödvän- dighet en kronologisk ordning, emedan en sådan med nöd- vändighet råder i berättelsen om de hvarandra följande ur- fäderna. Gudarnes gärningar och öden under Sköld-Borgars styrelse måste hafva timat före deras gärningar och öden under Halfdans, och dessa åter före dem, som tilldrogo sig i Halfdans söners dagar. På samma sätt hafva de indiske arierna skilt mällan de händelser i guda- och människovärl- den, som egde rum före, under och efter deras urfäder Manus’ och Brigus lefnad; de iraniske arierna mällan dem i urpatri- arken Jimas och i följande patriarkers tid; de helleniske arierna mällan dem i guldåldern under Kronos’ styrelse, dem i silfveråldern, då världsspiran öfvergår till Zeus, samt dem i koppar- och järnåldrarne, likasom åter inom dessa senare mällan de mytiska tilldragelserna i Kadmos’ och Jasons tider och dem, som följa hvarandra intill det trojanska krigets. När Ovidius ville besjunga alla förvandlingar den antika my- tologien omtalar, kunde han fördenskull göra detta i episk- kronologisk ordning, börjande med kaos och slutande med Cæsar.