Forskjell mellom versjoner av «Sången om Hamder (KL)»
Hopp til navigering
Hopp til søk
Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904
Sången om Hamder
(Hamðesmál)
(Sången om Hamder (KL)) |
m (Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten) Tagg: Tilbakestilling |
||
| (2 mellomliggende revisjoner av 2 brukere er ikke vist) | |||
| Linje 17: | Linje 17: | ||
| − | <center>'''[[Valda sånger ur den poetiska Eddan]]'''<br>Karl Ljungstedt<br>1904 | + | <center>'''[[Valda sånger ur den poetiska Eddan]]'''<br>[[Karl Ljungstedt biografi|Karl Ljungstedt]]<br>1904 |
<br> | <br> | ||
<big>'''Hjältsånger'''</big><br><big><big>'''Sången om Hamder'''</big></big><br>(Hamðesmál)</center> | <big>'''Hjältsånger'''</big><br><big><big>'''Sången om Hamder'''</big></big><br>(Hamðesmál)</center> | ||
Nåværende revisjon fra 6. aug. 2022 kl. 08:44
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► | ||||||
Karl Ljungstedt
1904
Sången om Hamder
(Hamðesmál)
- A.[1]
- 1.
- Var ej i dag, ej
- heller i går, — det
- hände för länge
- sedan, att Gudrun,
- dottern af Giuke,
- eggade sina
- söner att hämnas
- mordet på Svanhild.
- 2.
- 'Svanhild er fagra
- syster var kallad,
- lormunrek grymt lät
- henne i gruset
- trampas af hästar,
- hvita och svarta,
- gråa, inridna
- gotiska hästar.'[2]
- 3.
- 'Ensam jag är som
- aspen i skogen,
- fattig på släkt som
- furan på grenar,
- röfvad på fröjd som
- lunden på löf, när
- kvistskadarn den en[3]
- het dag förhärjar.'
- 5.
- Hugstore Hamder
- sade då detta:
- 'Föga du Hognes
- dåd hördes rosa,
- när man din Sigurd
- väckte ur sömnen:
- du vid hans bädd grät,
- mördarne gladdes.'
- 6.
- 'Dina blåhvita
- täcken då blefvo
- röda, i hjältens
- hjärtblod de flöto.
- Sigurd vardt död.
- Du satt hos den döde;
- kunde ej glädjas.
- Gunnar så ville.'
- 7.
- 'Sen för att smärta
- Atle du dräpte
- Eitel och Erp — det[6]
- dig än mer smärtat.
- Svärdet, som sorger
- bringar, man bruke
- andra till död, sig
- själf ej till skada.'
- 8.
- Sade då Sorle,
- känd för sin klokhet:
- 'Ej vill jag skifta
- ord med vår moder.
- Ord tycks ej fattas
- någon af eder.
- Beder du om det,
- sorg dig skall bringa?'
- 9.
- 'Nu du begråter
- bröder och söner,
- närskylda fränder,
- förda till striden.
- Snart skall du, Gudrun,
- oss ock begråta:
- döden i fjärran
- landet oss väntar.'
- 10.
- Sen de från gården
- vredgade gingo
- . . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . . .
- foro de öfver
- fuktiga fjäll på
- hunländska hästar
- mordet att hämna.
- _____________
- B.
- 11.
- Stod på vägen
- den förslagne
- . . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . . .
- 'Skall väl Brunhår[7]
- oss nu hjälpa?'
- 12.
- Kvad halfbrodern:
- 'Jag vill hjälpa
- fränder som en
- fot den andra.'
- Hamder kvad:
- 'Kan en fot den
- andra hjälpa
- eller fastväxt
- hand den andra?'
- 13.
- Då kvad Erp med
- ens, där stolt han
- tumlade på
- ystra springarn:
- 'Svårt att visa
- feg man vägen.
- En oäkting
- bäst ju står sig.'
- 14.
- Då ur skidan
- svärdets skarpa
- eggar drogos
- till Hels glädje.
- De sin kraft med
- tredjedelen
- minskade, den
- unge dräpte.
- 15.
- De högborna
- svepte sig i
- sina kläder,
- svärden fäste;
- foro öfver
- våta fjäll på
- hunska hästar
- för att hämnas.[8]
- 16.
- Sågo Goters
- land och vakttorn,
- Bikkes kämpar
- stå på muren,
- rundt i välska
- salen bänkar,
- på dess väggar
- blanka sköldar.[9]
- ______________
- A.
- 18.
- Sorl var i salen.
- Rusiga kämpar
- dånet af snabba
- hästar ej hörde,
- förrän i hornet
- väktaren blåste
- . . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . . .
- 19.
- Budskap då in till
- Iormunrek sändes:
- 'Hjälmklädda hjältar
- synas hit nalkas.
- Råd dig nu rådvist!
- Stormän ha kommit.
- Mäktige furstars
- syster du dödat.'
- 20.
- Iormunrek hånlog,
- tog sig om skägget,
- beiddiz at brongo[12]
- modig af vinet,
- skakade håret,
- såg på sin hvita
- sköld och i handen
- vände guldbägarn.
- 21.
- 'Säll jag mig tyckte,
- om jag nu finge
- här i min sal se
- Hamder och Sorle.
- Skulle jag Gudruns
- söner med bågens
- strängar då binda,
- fästa i galgen.'
- 22.
- Stod ärelystna
- kvinnan med smala
- handen i dörren,
- sade till sonen
- . . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . . .
- 24.
- Brak vardt i borgen,
- ölkrusen bräcktes,
- . . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . . .
- hjältar i goters
- blod fingo vada.[15]
- 25. Hugstore Hamder sade då detta:
- 'Iormunrek, i din
- borg har du önskat
- se oss två söner
- af samma moder.
- Nu dina fötter,
- nu dina händer
- slängda du ser i
- glödheta elden.'
- 26.
- Men den i trolldom
- kunnige kungen
- brynjklädd då röt, som
- björnarna ryta:
- 'Stenen dem, när ej
- spjut eller svärdens
- eggar på Ionakrs
- söner ses bita.'[16]
- 27. Hugstore Hamder sade då detta:
- 'Illa det var att
- bälgen du löste,
- ur hvilken onda
- råd ofta kommit.'[17]
- Sorle kvad:
- 'Mod har du, Hamder,
- men icke klokhet:
- saknar man visdom,
- brister en mycket.'
- 28. Hamder kvad:
- 'Af vore hufvu’t,
- lefde nu Erp blott,
- denne vår tappre,
- frejdade broder,
- som för oss båda
- bort vara helig,
- som vi af nornor
- eggade dräpte.'
- 29.
- 'Ej vi böra
- liksom ulfvar
- strida mot oss själfva,
- liksom nornors
- gråa hundar
- som i öknar fostras.'[18]
- 30.
- 'Väl ha vi stridit.
- Stå nu på goters
- kamptrötta lik som
- örnar på grenen.
- Ära vi vunnit,
- när vi än dö. Till
- kvälln den, som nornor
- kallat, ej lefver.'
- . . . . . . . . . . . . . .
- _____________
- B.
- 31.
- Sorle föll vid
- salens gafvel,
- Hamder åter
- bakom borgen
- . . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . . .
Noter:
- ↑ Rörande betydelsen af A och B se nedan Anmärkningar.
- ↑ Sigurds och Gudruns dotter Svanhild blef gift med den gotiske konungen Iormunrek (= den historiske Ermanarik), och misstänkt af honom för otrohet blef hon söndertrampad af vilda hästar. Gudrun eggar nu sina söner med konung Ionakr, Hamder och Sorle, att hämnas detta.
- ↑ Kvistskadaren = kenning för den förbrännande sommarsolen.
- ↑ Öfvers. följer här Möbius och Gering och fattar originalets þrunget i betydelsen 'herabgedrückt', 'degeneratus'.
- ↑ Här torde en halfstrof eller mera ha bortfallit, hvari Gudrun utfört jämförelsen mellan sina vansläktade söner och deras frejdade fränder (Giukungarne).
- ↑ Eitel och Erp voro Atles och Gudruns, af Gudrun mördade söner.
- ↑ Brunhår = nedsättande öknamn på Hamders och Sorles halfbroder Erp, hvilket egennamn är besläktadt med adjektivet iarpr (= brun).
- ↑ Dessa strofer gissningsvis utfyllda af Bugge och Grundtvig. Jämför ofvan strof 10 och Kvädet om Atle strof 14, hvarest det i originalet står Bikka för Buðla, hvilket tyder på en hopblandning af två relativt lika strofer i dessa tvenne dikter. Bikke = lormunreks rådgifvare.
- ↑ Se not 2 å föregående sida.
- ↑ Nämligen Randver, Iormunreks son, med hvilken Bikke beskyllde Svanhild att ha begått äktenskapsbrott och hvilken därför hängdes, — eller ock någon annan 'frände', som Iormunrek låtit hänga, nämligen Emerca (Imbrecke) eller Fridla (Fritele). Dessa kallas i alla tyska källor för Iormunreks brorsöner, men af Saxo för hans systersöner. I originalet står systorsun. Jämför ofvan Det korta kvädet om Sigurd strof 53.
- ↑ Originalets trono hvot oklart och väl korrumperadt. Måhända trono bráð — tranors spis = ormar.
- ↑ Denna rad oklar, väl korrumperad.
- ↑ Dessa rader oklara. Ingen rimlig tolkning har, såvidt öfvers. känner, framställts.
- ↑ Dessa två defekta strofer, mellan hvilka dessutom något kanske bortfallit, äro ytterst dunkla och ha måhända hit inkommit från något annat kväde.
- ↑ I de utfallna raderna har väl skildrats, huru Iormunrek dödligt sårades. Öfvers. har följt Sijmons, som läser óðo i stället för originalets lágo.
- ↑ Gudrun hade enligt Volsungasagan gifvit sina söner rustningar, på hvilka järn ej kunde bita.
- ↑ Nämligen att du ej högg hufvudet af Iormunrek, utan lät hans 'bälg' (= mun) vara fri, så att han kunde gifva detta oss fördärfbringande råd.
- ↑ Denna strof tydligen inkommen från någon annan dikt.
