Sången om Hamder (KL)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904

Hjältsånger
Sången om Hamder
(Hamðesmál)

Gudrun ægger sine sønner.
(Illustration fra Sanders Edda, 1893)

A.

1.

Var ej i dag, ej

heller i går, — det

hände för länge

sedan, att Gudrun,

dottern af Giuke,

eggade sina

söner att hämnas

mordet på Svanhild.

2.

'Svanhild er fagra

syster var kallad,

lormunrek grymt lät

henne i gruset

trampas af hästar,

hvita och svarta,

gråa, inridna

gotiska hästar.'

3.

'Ensam jag är som

aspen i skogen,

fattig på släkt som

furan på grenar,

röfvad på fröjd som

lunden på löf, när

kvistskadarn den en

het dag förhärjar.'

4.

'Kvar nu af all min

ätt I blott ären,

som så från höge

kungar vansläktats'

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

5.

Hugstore Hamder

sade då detta:

'Föga du Hognes

dåd hördes rosa,

när man din Sigurd

väckte ur sömnen:

du vid hans bädd grät,

mördarne gladdes.'

6.

'Dina blåhvita

täcken då blefvo

röda, i hjältens

hjärtblod de flöto.

Sigurd vardt död.

Du satt hos den döde;

kunde ej glädjas.

Gunnar så ville.'

7.

'Sen för att smärta

Atle du dräpte

Eitel och Erp — det

dig än mer smärtat.

Svärdet, som sorger

bringar, man bruke

andra till död, sig

själf ej till skada.'

8.

Sade då Sorle,

känd för sin klokhet:

'Ej vill jag skifta

ord med vår moder.

Ord tycks ej fattas

någon af eder.

Beder du om det,

sorg dig skall bringa?'

9.

'Nu du begråter

bröder och söner,

närskylda fränder,

förda till striden.

Snart skall du, Gudrun,

oss ock begråta:

döden i fjärran

landet oss väntar.'

10.

Sen de från gården

vredgade gingo

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

foro de öfver

fuktiga fjäll på

hunländska hästar

mordet att hämna.

_____________

B.

11.

Stod på vägen

den förslagne

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

'Skall väl Brunhår

oss nu hjälpa?'

12.

Kvad halfbrodern:

'Jag vill hjälpa

fränder som en

fot den andra.'

Hamder kvad:

'Kan en fot den

andra hjälpa

eller fastväxt

hand den andra?'

13.

Då kvad Erp med

ens, där stolt han

tumlade på

ystra springarn:

'Svårt att visa

feg man vägen.

En oäkting

bäst ju står sig.'

14.

Då ur skidan

svärdets skarpa

eggar drogos

till Hels glädje.

De sin kraft med

tredjedelen

minskade, den

unge dräpte.

15.

De högborna

svepte sig i

sina kläder,

svärden fäste;

foro öfver

våta fjäll på

hunska hästar

för att hämnas.

16.

Sågo Goters

land och vakttorn,

Bikkes kämpar

stå på muren,

rundt i välska

salen bänkar,

på dess väggar

blanka sköldar.

17.

Fram de gingo

olycksstigen,

sågo i en

galge kungens

frände hänga

västan borgen

— rundt om ormar —.

Hemskt var stället.

______________

A.

18.

Sorl var i salen.

Rusiga kämpar

dånet af snabba

hästar ej hörde,

förrän i hornet

väktaren blåste

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

19.

Budskap då in till

Iormunrek sändes:

'Hjälmklädda hjältar

synas hit nalkas.

Råd dig nu rådvist!

Stormän ha kommit.

Mäktige furstars

syster du dödat.'

20.

Iormunrek hånlog,

tog sig om skägget,

beiddiz at brongo

modig af vinet,

skakade håret,

såg på sin hvita

sköld och i handen

vände guldbägarn.

21.

'Säll jag mig tyckte,

om jag nu finge

här i min sal se

Hamder och Sorle.

Skulle jag Gudruns

söner med bågens

strängar då binda,

fästa i galgen.'

22.

Stod ärelystna

kvinnan med smala

handen i dörren,

sade till sonen

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

23.

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

þvi at þat heita

at hlydege myne:

ej kunna tvenne

män tio hundra

goter i borgen

binda och dräpa.

24.

Brak vardt i borgen,

ölkrusen bräcktes,

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

hjältar i goters

blod fingo vada.

25. Hugstore Hamder sade då detta:

'Iormunrek, i din

borg har du önskat

se oss två söner

af samma moder.

Nu dina fötter,

nu dina händer

slängda du ser i

glödheta elden.'

26.

Men den i trolldom

kunnige kungen

brynjklädd då röt, som

björnarna ryta:

'Stenen dem, när ej

spjut eller svärdens

eggar på Ionakrs

söner ses bita.'

27. Hugstore Hamder sade då detta:

'Illa det var att

bälgen du löste,

ur hvilken onda

råd ofta kommit.'

Sorle kvad:

'Mod har du, Hamder,

men icke klokhet:

saknar man visdom,

brister en mycket.'

28. Hamder kvad:

'Af vore hufvu’t,

lefde nu Erp blott,

denne vår tappre,

frejdade broder,

som för oss båda

bort vara helig,

som vi af nornor

eggade dräpte.'

29.

'Ej vi böra

liksom ulfvar

strida mot oss själfva,

liksom nornors

gråa hundar

som i öknar fostras.'

30.

'Väl ha vi stridit.

Stå nu på goters

kamptrötta lik som

örnar på grenen.

Ära vi vunnit,

när vi än dö. Till

kvälln den, som nornor

kallat, ej lefver.'

. . . . . . . . . . . . . .

_____________

B.

31.

Sorle föll vid

salens gafvel,

Hamder åter

bakom borgen

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . .

---

Noter: