Om farliga färder bland fjällen
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |  |
Olaus Magnus
Om farliga färder bland fjällen
1555 / 2010
Utdrag ur
Olaus Magnus:
Historia om de nordiska folken
Historia de gentibus septentrionalibus
Fjärde boken, kap. 14
Nyckelord: – Den fint fördelade snön farligare. – Fjällens namn. – Stora älfvar. – Bergen få namn af djur m. m. – Lejon, kameler o. d. förekomma ej i Norden.
ÄNNU STÖRRE FARA hotar dem som färdas bland de af ligheter uppfyllda fjällen, i ty att så våldsamma vindar blåsa där och hopa sådana massor af fin snö, att, om man ej medför skoflar eller hackor för att hålla vägen klar, man näppeligen kan hoppas att taga sig fram öfver de skyhöga fjällen och djupa dälderna. De förnämsta bland dessa fjäll äro Dovre (Doffra), Skars, Sula, Horvilla jämte många andra liknande, från hvilkas fot eller sida väldiga älfvar utgå, dels åt öster och dels åt väster. Sammanhängande berg sträcka sig nämligen med ryggarna liksom i en fortlöpande linje söder ifrån norr ut, och dessa få sina namn efter landskap, älfvar, naturformationer eller djur som lefva där, t. ex. björnar, vargar och hjortar eller bäfrar och andra täthåriga djur, hvilka alltefter ortens beskaf fenhet äro på ett ändamålsenligt sätt genom sin beklädnad skyddade mot kölden. Därför kunna hvarken lejon, kameler, apor, åsnor eller mulor, som blifvit dit införda, annat än med svårighet hållas vid lif, såsom redan förut i 1. boken yttrats på tal om den förskräckliga kölden. Men öfver dessa fjäll färdas invånarna vintertiden med tama renar, som likna hjortar spända för åkdon, och därtill med ingalunda oansenlig last, utöfver en sträcka af bortåt 200 italienska mil. En man kan äga sina 40 tama renar, och af dessa kan hvar och en bära en börda af 200 skålpund och ännu mera.
