Forskjell mellom versjoner av «Första Sången (Kalevala, Collan)»
Hopp til navigering
Hopp til søk
Temaside: Finsk religion og mytologi
(Första Sången (Kalevala, Collan)) |
|||
Linje 45: | Linje 45: | ||
::Tränga tätt uppå hvarandra. | ::Tränga tätt uppå hvarandra. | ||
::Skynda fram uppå min tunga. | ::Skynda fram uppå min tunga. | ||
− | ::10. Träda Öfver mina tänder. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>10.</small></FONT> Träda Öfver mina tänder. |
Linje 57: | Linje 57: | ||
::Att hvarandra mer vi möta | ::Att hvarandra mer vi möta | ||
::Här i dessa öde trakter, | ::Här i dessa öde trakter, | ||
− | ::20. Dessa nordens sorgsna nejder. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>20.</small></FONT> Dessa nordens sorgsna nejder. |
Linje 69: | Linje 69: | ||
::Bland det slägte, som här uppgår — | ::Bland det slägte, som här uppgår — | ||
::Dessa sångens ord, som tagits, | ::Dessa sångens ord, som tagits, | ||
− | ::30. Dessa qväden, dem man hemtat | + | ::<FONT COLOR=grey><small>30.</small></FONT> Dessa qväden, dem man hemtat |
::Från den gamle Wäinös bälte, | ::Från den gamle Wäinös bälte, | ||
::Ifrån Ilmarinens ässja, | ::Ifrån Ilmarinens ässja, | ||
Linje 81: | Linje 81: | ||
::Då han slöjdade sitt yxskaft. | ::Då han slöjdade sitt yxskaft. | ||
::Dessa lärde mig min moder | ::Dessa lärde mig min moder | ||
− | ::40. Under det hon vred sin slända. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>40.</small></FONT> Under det hon vred sin slända. |
::Medan jag, ett barn, på golfvet | ::Medan jag, ett barn, på golfvet | ||
::Tumlade vid hennes fötter | ::Tumlade vid hennes fötter | ||
Linje 91: | Linje 91: | ||
::Louhi omkom under trollord, | ::Louhi omkom under trollord, | ||
::Wipunen förgicks vid sånger, | ::Wipunen förgicks vid sånger, | ||
− | ::50. Under lekar Lemminkäinen. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>50.</small></FONT> Under lekar Lemminkäinen. |
Linje 103: | Linje 103: | ||
::Rifvit lös vid stigens kanter. | ::Rifvit lös vid stigens kanter. | ||
::Då som barn jag gick att valla , | ::Då som barn jag gick att valla , | ||
− | ::60. Följde hjorden ut på marken | + | ::<FONT COLOR=grey><small>60.</small></FONT> Följde hjorden ut på marken |
::Öfvar honungsrika tufvor, | ::Öfvar honungsrika tufvor, | ||
::Öfver fältets gyllne kullar. | ::Öfver fältets gyllne kullar. | ||
Linje 115: | Linje 115: | ||
::Hemtades af hafvets vågor; | ::Hemtades af hafvets vågor; | ||
::Ord af foglarne mig skänktes, | ::Ord af foglarne mig skänktes, | ||
− | ::70. Talesätt af trädens toppar. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>70.</small></FONT> Talesätt af trädens toppar. |
Linje 129: | Linje 129: | ||
::Länge låg min sång i kölden, | ::Länge låg min sång i kölden, | ||
− | ::80. Dvaldes länge i det dolda; | + | ::<FONT COLOR=grey><small>80.</small></FONT> Dvaldes länge i det dolda; |
::Skall jag sången nu ur kylan, | ::Skall jag sången nu ur kylan, | ||
::Runorna ur kölden rycka, | ::Runorna ur kölden rycka, | ||
Linje 139: | Linje 139: | ||
::Uppslå asken, full af sägner, | ::Uppslå asken, full af sägner, | ||
::Taga upp mitt nystans ända, | ::Taga upp mitt nystans ända, | ||
− | ::90. Lösa knuten uppå bundten? | + | ::<FONT COLOR=grey><small>90.</small></FONT> Lösa knuten uppå bundten? |
Linje 151: | Linje 151: | ||
::Qväder vid en droppe vatten | ::Qväder vid en droppe vatten | ||
::För vårt nöje nu i afton, | ::För vårt nöje nu i afton, | ||
− | ::100. Denna sköna dag till ära, | + | ::<FONT COLOR=grey><small>100.</small></FONT> Denna sköna dag till ära, |
::Kanske inpå nästa morgon, | ::Kanske inpå nästa morgon, | ||
::Till vår fröjd vid dagens gryning. | ::Till vår fröjd vid dagens gryning. | ||
Linje 163: | Linje 163: | ||
::Bars i ljuset gamle sångarn, | ::Bars i ljuset gamle sångarn, | ||
::Af sin höga fostrarinna, | ::Af sin höga fostrarinna, | ||
− | ::110. Utaf Ilmatar, sin moder. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>110.</small></FONT> Utaf Ilmatar, sin moder. |
Linje 177: | Linje 177: | ||
::Ledsnade vid denna lefnad, | ::Ledsnade vid denna lefnad, | ||
::Att beständigt ensam vara, | ::Att beständigt ensam vara, | ||
− | ::120. Att som mö allena lefva | + | ::<FONT COLOR=grey><small>120.</small></FONT> Att som mö allena lefva |
::Uti luftens vida gårdar, | ::Uti luftens vida gårdar, | ||
::På dess tomma, öde slätter. | ::På dess tomma, öde slätter. | ||
Linje 189: | Linje 189: | ||
::Stark en stormil ifrån öster, | ::Stark en stormil ifrån öster, | ||
::Som i skum uppdrifver hafvet, | ::Som i skum uppdrifver hafvet, | ||
− | ::130. Jagar böljan upp i fradga. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>130.</small></FONT> Jagar böljan upp i fradga. |
Linje 203: | Linje 203: | ||
::Bar den mödosamma bördan | ::Bar den mödosamma bördan | ||
::Väl sjuhundra år igenom. | ::Väl sjuhundra år igenom. | ||
− | ::140. Under nio menskoåldrar. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>140.</small></FONT> Under nio menskoåldrar. |
::Men ej föddes något foster, | ::Men ej föddes något foster, | ||
::Icke afgick hennes lifsfrukt. | ::Icke afgick hennes lifsfrukt. | ||
Linje 213: | Linje 213: | ||
::Svåra smärtor i sitt sköte: | ::Svåra smärtor i sitt sköte: | ||
::Kunde dock ej fostret föda, | ::Kunde dock ej fostret föda, | ||
− | ::150. Icke bringa fram sin lifsfrukt. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>150.</small></FONT> Icke bringa fram sin lifsfrukt. |
Linje 225: | Linje 225: | ||
::Att af hafvets vågor vräkas | ::Att af hafvets vågor vräkas | ||
::Öfver dessa vida vatten, | ::Öfver dessa vida vatten, | ||
− | ::160. Här bland dessa breda böljor. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>160.</small></FONT> Här bland dessa breda böljor. |
::Vida bättre hade varit | ::Vida bättre hade varit | ||
::Att som luftens jungfru lefva, | ::Att som luftens jungfru lefva, | ||
Linje 237: | Linje 237: | ||
::"O du Ukko, högst bland gudar, | ::"O du Ukko, högst bland gudar, | ||
− | ::170. Du som hela himlen uppbär, | + | ::<FONT COLOR=grey><small>170.</small></FONT> Du som hela himlen uppbär, |
::Kom hit ner, der du behöfves, | ::Kom hit ner, der du behöfves, | ||
::Närma dig, då hit du kallas, | ::Närma dig, då hit du kallas, | ||
Linje 249: | Linje 249: | ||
::Någon ringa tid förflutit, | ::Någon ringa tid förflutit, | ||
::Kom i säker flygt en hafs-and, | ::Kom i säker flygt en hafs-and, | ||
− | ::180. Flaxande med korta vingslag, | + | ::<FONT COLOR=grey><small>180.</small></FONT> Flaxande med korta vingslag, |
::Sökte för sitt bo ett ställe, | ::Sökte för sitt bo ett ställe, | ||
::Plats att bygga sig ett hemvist. | ::Plats att bygga sig ett hemvist. | ||
Linje 261: | Linje 261: | ||
::Långsamt af och an hon sväfvar, | ::Långsamt af och an hon sväfvar, | ||
− | ::190. Eftersinnar, öfverlägger: | + | ::<FONT COLOR=grey><small>190.</small></FONT> Eftersinnar, öfverlägger: |
::"Bygger jag mitt bo i vinden, | ::"Bygger jag mitt bo i vinden, | ||
::Reder jag mitt hem på vågen, | ::Reder jag mitt hem på vågen, | ||
Linje 273: | Linje 273: | ||
::Skulderbladet upp ur böljan | ::Skulderbladet upp ur böljan | ||
::Till en plats för andens bostad, | ::Till en plats för andens bostad, | ||
− | ::200. För den goda fogelns hemvist. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>200.</small></FONT> För den goda fogelns hemvist. |
::Anden då, den vackra fogeln. | ::Anden då, den vackra fogeln. | ||
::Flyger långsamt fram och åter. | ::Flyger långsamt fram och åter. | ||
Linje 285: | Linje 285: | ||
::Uppå knät hon ner sig sänker, | ::Uppå knät hon ner sig sänker, | ||
::Deruppå sitt bo hon bygger, | ::Deruppå sitt bo hon bygger, | ||
− | ::210. Lägger gyllne ägg i boet: | + | ::<FONT COLOR=grey><small>210.</small></FONT> Lägger gyllne ägg i boet: |
::Sex af äggen äro gyllne, | ::Sex af äggen äro gyllne, | ||
::Men det sjunde är ett jernägg. | ::Men det sjunde är ett jernägg. | ||
Linje 297: | Linje 297: | ||
::Vattnets moder, luftens tärna, | ::Vattnets moder, luftens tärna, | ||
::Kände i sitt knä en hetta, | ::Kände i sitt knä en hetta, | ||
− | ::220. Rönte ren en brand i huden. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>220.</small></FONT> Rönte ren en brand i huden. |
::Trodde då sitt knä förbrännas, | ::Trodde då sitt knä förbrännas, | ||
::Alla sina ådror smälta. | ::Alla sina ådror smälta. | ||
Linje 311: | Linje 311: | ||
::Ej i dyn förkommo äggen, | ::Ej i dyn förkommo äggen, | ||
− | ::230. Deras bitar ej i vattnet; | + | ::<FONT COLOR=grey><small>230.</small></FONT> Deras bitar ej i vattnet; |
::Skönt förbyttes äggens spillror, | ::Skönt förbyttes äggens spillror, | ||
::Vackert blef hvar bit förvandlad: | ::Vackert blef hvar bit förvandlad: | ||
Linje 321: | Linje 321: | ||
::Blef den sol som lyser dagen, | ::Blef den sol som lyser dagen, | ||
::Och af öfra deln det hvita | ::Och af öfra deln det hvita | ||
− | ::240. Blef till nattens klara måne, | + | ::<FONT COLOR=grey><small>240.</small></FONT> Blef till nattens klara måne, |
::Men hvad brokigt fanns i ägget, | ::Men hvad brokigt fanns i ägget, | ||
::Blef förbytt till himlens stjernor, | ::Blef förbytt till himlens stjernor, | ||
Linje 333: | Linje 333: | ||
::Vid den nya månens skimmer; | ::Vid den nya månens skimmer; | ||
::Ständigt flyter vattnets moder, | ::Ständigt flyter vattnets moder, | ||
− | ::250. Vattnets moder, luftens jungfru, | + | ::<FONT COLOR=grey><small>250.</small></FONT> Vattnets moder, luftens jungfru, |
::Uppå hafvets lugna vatten, | ::Uppå hafvets lugna vatten, | ||
::På dess töckenhöljda vågor, | ::På dess töckenhöljda vågor, | ||
Linje 345: | Linje 345: | ||
::Reser hjessan upp ur vågen, | ::Reser hjessan upp ur vågen, | ||
::Börjar sina verk att skapa. | ::Börjar sina verk att skapa. | ||
− | ::260. Påbegynner tingens daning. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>260.</small></FONT> Påbegynner tingens daning. |
::Ute på det öppna hafvet, | ::Ute på det öppna hafvet, | ||
::På dess vidtutsträckta yta. | ::På dess vidtutsträckta yta. | ||
Linje 355: | Linje 355: | ||
::Djup hon danade i hafvet; | ::Djup hon danade i hafvet; | ||
::Der med sidan land hon nådde, | ::Der med sidan land hon nådde, | ||
− | ::270. Åstadkom hon jernna stränder; | + | ::<FONT COLOR=grey><small>270.</small></FONT> Åstadkom hon jernna stränder; |
::Der sin fot mot land hon sträckte, | ::Der sin fot mot land hon sträckte, | ||
::Bildades för laxfångst ställen; | ::Bildades för laxfångst ställen; | ||
Linje 367: | Linje 367: | ||
::Låter dolda grund sig bilda, | ::Låter dolda grund sig bilda, | ||
::Ställen, hvarest fartyg stranda, | ::Ställen, hvarest fartyg stranda, | ||
− | ::280. Ref, der sjömän mista iifvet. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>280.</small></FONT> Ref, der sjömän mista iifvet. |
Linje 381: | Linje 381: | ||
− | ::290. Vandrar i sin moders sköte, | + | ::<FONT COLOR=grey><small>290.</small></FONT> Vandrar i sin moders sköte, |
::Dväljes der i tretti somrar, | ::Dväljes der i tretti somrar, | ||
::Uti vintrar lika många, | ::Uti vintrar lika många, | ||
Linje 393: | Linje 393: | ||
::Denna alltför trånga boning, | ::Denna alltför trånga boning, | ||
::Der han ej fick månen skåda, | ::Der han ej fick månen skåda, | ||
− | ::300. Icke solens ljus betrakta. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>300.</small></FONT> Icke solens ljus betrakta. |
Linje 405: | Linje 405: | ||
::Denna bostad, föga rymlig! | ::Denna bostad, föga rymlig! | ||
::Låt på jorden mannen träda, | ::Låt på jorden mannen träda, | ||
− | ::310. Menskors ättling i det fria, | + | ::<FONT COLOR=grey><small>310.</small></FONT> Menskors ättling i det fria, |
::Att på himlen månen skåda, | ::Att på himlen månen skåda, | ||
::Att åt solens ljus sig fröjda, | ::Att åt solens ljus sig fröjda, | ||
Linje 417: | Linje 417: | ||
::Alltför brydsamt här att lefva. | ::Alltför brydsamt här att lefva. | ||
::Och sitt fängsels port han öppnar | ::Och sitt fängsels port han öppnar | ||
− | ::320. Med det ej benämnda fingret. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>320.</small></FONT> Med det ej benämnda fingret. |
::Läste upp det hårda låset | ::Läste upp det hårda låset | ||
::Med en tå på venstra foten, | ::Med en tå på venstra foten, | ||
Linje 429: | Linje 429: | ||
::Här i fem års tid han kringdrefs, | ::Här i fem års tid han kringdrefs, | ||
− | ::330. Uti fem år, uti sex år. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>330.</small></FONT> Uti fem år, uti sex år. |
::Uti sju års tid, i åtta. | ::Uti sju års tid, i åtta. | ||
::På en fjärd han stannar slutligt, | ::På en fjärd han stannar slutligt, | ||
Linje 441: | Linje 441: | ||
::Att åt solens ljus sig fröjda, | ::Att åt solens ljus sig fröjda, | ||
::Att betrakta Karlavagnen | ::Att betrakta Karlavagnen | ||
− | ::340. Och beskåda himlens stjernor. | + | ::<FONT COLOR=grey><small>340.</small></FONT> Och beskåda himlens stjernor. |
::Så blef Wäinö bragt till verlden, | ::Så blef Wäinö bragt till verlden, | ||
::Så den store sångarn föddes | ::Så den store sångarn föddes |
Revisjonen fra 1. mai 2024 kl. 10:27
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► | ||||||
öfversatt af
Karl Collan
Första Sången: Sångaren begynner: vv. 1 —102. — Luftens jungfru sänker sig ner i hafvet, der hon befruktas af vinden och hafvet, och blifver vattnets moder: 103—176. — En and bygger sitt bo och lägger ägg på hennes knä: 177—212. — Äggen rulla ner i hafvet och brista i stycken, hvaraf uppstå jord, himmel, sol, måne, stjernor och skyar: 213—244. — Vattnets moder danar uddar, vikar och stränder, samt djup och grund i hafvet: 245—280. — Wäinämöinen födes af vattnets moder och drifves länge omkring af hafvets vågor, tills han slutligen uppnår land: 281—344.
- Nu mig lyster uti hågen. Begynnelse-sång, v. 1–102.
- I mitt hufvud bor en tanke:
- Lust jag har att börja sjunga .
- Att till runosång mig reda,
- Att en stam-sång påbegynna.
- Stämma upp ett ätte-qväde.
- Orden smälta mig i munnen.
- Tränga tätt uppå hvarandra.
- Skynda fram uppå min tunga.
- 10. Träda Öfver mina tänder.
- Du min egen, gode broder,
- Vän som vuxit vid min sida!
- Red dig nu med mig att sjunga,
- Att med mig till orda taga,
- Då engång vi sammankommit,
- Mött från tvenne håll hvarandra.
- Sällan händer att vi råkas.
- Att hvarandra mer vi möta
- Här i dessa öde trakter,
- 20. Dessa nordens sorgsna nejder.
- Hand i hand vi då må taga,
- Våra fingrar sammanfoga,
- För att sjunga goda qväden,
- Fram de bästa sånger lägga.
- Att de ädle här må höra,
- Våra vänner må förnimma —
- Bland den ungdom, som nu vexer,
- Bland det slägte, som här uppgår —
- Dessa sångens ord, som tagits,
- 30. Dessa qväden, dem man hemtat
- Från den gamle Wäinös bälte,
- Ifrån Ilmarinens ässja,
- Ifrån Kaukomielis svärdsudd,
- Ifrån Joukahainens båge,
- Ifrån Pohjas fjerran åkrar.
- Och från Kalevalas moar.
- Dessa sjöng min fader fordom,
- Då han slöjdade sitt yxskaft.
- Dessa lärde mig min moder
- 40. Under det hon vred sin slända.
- Medan jag, ett barn, på golfvet
- Tumlade vid hennes fötter
- Klen och svag, ännu ett mjölkskägg.
- Blott en dregelmun, helt liten.
- Ord om Sampo då ej tröto,
- Trolldomsformler ej om Louhi:
- Sampo gammal blef i sagan,
- Louhi omkom under trollord,
- Wipunen förgicks vid sånger,
- 50. Under lekar Lemminkäinen.
- Äfven andra ord det finnes,
- Snärje-ord, dem förr jag lärt mig,
- Dem jag upp vid vägen plockat,
- Dem jag brutit mig från ljungen,
- Dem jag ryckt från skogens ruskor,
- Dragit från de späda skotten.
- Slitit af från gräsens toppar,
- Rifvit lös vid stigens kanter.
- Då som barn jag gick att valla ,
- 60. Följde hjorden ut på marken
- Öfvar honungsrika tufvor,
- Öfver fältets gyllne kullar.
- Efter Muurikki, den svarta.
- Den med fläckar märkta Kimmo.
- Äfven kölden gaf mig sånger.
- Runor bragtes mig af regnet:
- Andra buros fram af vinden,
- Hemtades af hafvets vågor;
- Ord af foglarne mig skänktes,
- 70. Talesätt af trädens toppar.
- I en bundt jag band dem alla,
- Sammanknöt dem till ett nystan,
- Lade nystanet på kälken,
- Bundten på min lilla släde.
- Hem jag förde dem på kälken.
- I min släde fram till rian.
- Upp på bodens loft dem lade,
- I en kopparask dem gömde.
- Länge låg min sång i kölden,
- 80. Dvaldes länge i det dolda;
- Skall jag sången nu ur kylan,
- Runorna ur kölden rycka,
- Bära in min ask i stugan,
- Skrinet fram till bänkens ända,
- Under vida frejdad takås,
- Under dessa sköna sparrar?
- Skall jag öppna sångarskrinet,
- Uppslå asken, full af sägner,
- Taga upp mitt nystans ända,
- 90. Lösa knuten uppå bundten?
- Så en vacker sång jag sjunger.
- Låter goda runor ljuda,
- Sen med rågbröd mig jag mättat
- Och förplägat mig med korn-öl.
- Men om öl man ej mig hemtar,
- Om ej spisöl ens mig bjudes,
- Sjunger jag mer torr om munnen,
- Qväder vid en droppe vatten
- För vårt nöje nu i afton,
- 100. Denna sköna dag till ära,
- Kanske inpå nästa morgon,
- Till vår fröjd vid dagens gryning.
- Så jag fordom hörde sägas,
- Hörde sången förr begynnas:
- Ensam kommer till oss natten.
- En i sender ljusnar dagen,
- Ensam föddes Wäinämöinen,
- Bars i ljuset gamle sångarn,
- Af sin höga fostrarinna,
- 110. Utaf Ilmatar, sin moder.
- Det var luftens sköna jungfru,
- En ibland naturens döttrar;
- Länge lefde hon i kyskhet,
- I jungfrulighet beständigt,
- Uti luftens vida gårdar,
- Fästets vidtutsträckta rymder.
- Dock hon tröttnade omsider,
- Ledsnade vid denna lefnad,
- Att beständigt ensam vara,
- 120. Att som mö allena lefva
- Uti luftens vida gårdar,
- På dess tomma, öde slätter.
- Lägre ner hon då sig sänker,
- Stiger slutligt ner i vattnet,
- Ute på det vida hafvet,
- På dess breda, öppna yta;
- Väldig kommer då en vindstöt,
- Stark en stormil ifrån öster,
- Som i skum uppdrifver hafvet,
- 130. Jagar böljan upp i fradga.
- Vinden vaggar luftens jungfru,
- Hafvets vågor drifva tärnan
- Af och an kring blåa fjärdar
- Mellan skumbetäckta böljor:
- Vinden henne här befruktar,
- Hafvande hon blir af hafvet.
- Och hon bar sitt tyngda sköte,
- Bar den mödosamma bördan
- Väl sjuhundra år igenom.
- 140. Under nio menskoåldrar.
- Men ej föddes något foster,
- Icke afgick hennes lifsfrukt.
- Kring hon drefs, en vattnets moder,
- Sam mot öster, sam mot vester,
- Emot norr och emot söder,
- Emot alla himlens kanter
- Under pinsam födslovånda,
- Svåra smärtor i sitt sköte:
- Kunde dock ej fostret föda,
- 150. Icke bringa fram sin lifsfrukt.
- Ut i sakta gråt hon brister.
- Yttrar slutligen och säger:
- "Ve mig, ve min lefnads dagar,
- Ve min irrfärd här, jag arma!
- Illa nu jag ut har råkat:
- Under himlen hit för evigt,
- Att af stormen ständigt vaggas,
- Att af hafvets vågor vräkas
- Öfver dessa vida vatten,
- 160. Här bland dessa breda böljor.
- Vida bättre hade varit
- Att som luftens jungfru lefva,
- Än att nu i alla tider
- Irra kring som vattnets moder!
- Kyligt är det här att vara,
- Mödosamt är här att dväljas,
- Att bland böljor bo beständigt.
- Att omkring i vattnet irra!
- "O du Ukko, högst bland gudar,
- 170. Du som hela himlen uppbär,
- Kom hit ner, der du behöfves,
- Närma dig, då hit du kallas,
- Lindra här en tärnas plågor,
- Lös en qvinnas vedermöda,
- Skynda straxt, o kom nu genast:
- Mer än snart du här behöfves!"
- När en liten stund förlidit,
- Någon ringa tid förflutit,
- Kom i säker flygt en hafs-and,
- 180. Flaxande med korta vingslag,
- Sökte för sitt bo ett ställe,
- Plats att bygga sig ett hemvist.
- Flög mot öster, flög mot vester,
- Flög mot norr och emot söder,
- Fann ej något sådant ställe,
- Ej den allra sämsta plats ens,
- Der sitt bo hon kunnat bygga,
- Sig en hvilostad bereda.
- Långsamt af och an hon sväfvar,
- 190. Eftersinnar, öfverlägger:
- "Bygger jag mitt bo i vinden,
- Reder jag mitt hem på vågen,
- Skall för vinden stugan störta,
- Boet bort af böljor föras."
- Men då höjer vattnets moder,
- Vattnets moder, luftens jungfru,
- Höjer upp sitt knä ur hafvet,
- Skulderbladet upp ur böljan
- Till en plats för andens bostad,
- 200. För den goda fogelns hemvist.
- Anden då, den vackra fogeln.
- Flyger långsamt fram och åter.
- Märker hennes knä omsider
- Ute på det blåa hafvet,
- Tar det för en gräsrik tufva.
- För en torfva, än i grönska.
- Långsamt af och an hon flyger,
- Uppå knät hon ner sig sänker,
- Deruppå sitt bo hon bygger,
- 210. Lägger gyllne ägg i boet:
- Sex af äggen äro gyllne,
- Men det sjunde är ett jernägg.
- Anden börjar nu att ligga,
- Börjar värma knäets ända,
- Ligger en dag, ligger tvenne,
- Ligger inpå tredje dagen.
- Men då kände vattnets moder,
- Vattnets moder, luftens tärna,
- Kände i sitt knä en hetta,
- 220. Rönte ren en brand i huden.
- Trodde då sitt knä förbrännas,
- Alla sina ådror smälta.
- Hastigt på sitt knä hon knyckte,
- Skakade på sina lemmar:
- Äggen rulla då i vattnet,
- Sjunka ner i hafvets vågor:
- Uti spillror krossas äggen,
- Sönderfalla uti stycken.
- Ej i dyn förkommo äggen,
- 230. Deras bitar ej i vattnet;
- Skönt förbyttes äggens spillror,
- Vackert blef hvar bit förvandlad:
- Nedra delen utaf ägget
- Blef den låga modren jorden:
- Öfra delen utaf ägget
- Blef det höga himlafästet.
- Men af öfra deln det gula
- Blef den sol som lyser dagen,
- Och af öfra deln det hvita
- 240. Blef till nattens klara måne,
- Men hvad brokigt fanns i ägget,
- Blef förbytt till himlens stjernor,
- Och af äggets svarta delar
- Blefvo skyarne i luften.
- Tider åter framåt ledo,
- År allt vidare förgingo
- Vid den nya solens strålar,
- Vid den nya månens skimmer;
- Ständigt flyter vattnets moder,
- 250. Vattnets moder, luftens jungfru,
- Uppå hafvets lugna vatten,
- På dess töckenhöljda vågor,
- Ser det våta haf framför sig,
- Öfver sig den klara himlen.
- När då nio år förflutit ,
- Tio somrar hunnit skrida,
- Höjer jungfrun upp sitt hufvud,
- Reser hjessan upp ur vågen,
- Börjar sina verk att skapa.
- 260. Påbegynner tingens daning.
- Ute på det öppna hafvet,
- På dess vidtutsträckta yta.
- Der sin hand hon framåt sträckte.
- Der anordnade hon uddar;
- Der hon bottnade med foten,
- Gräfde hon för fiskar gropar:
- Der hon eljest ned sig sänkte,
- Djup hon danade i hafvet;
- Der med sidan land hon nådde,
- 270. Åstadkom hon jernna stränder;
- Der sin fot mot land hon sträckte,
- Bildades för laxfångst ställen;
- Der mot land hon vände hufvu’t,
- Der uppstodo breda bugter.
- Ut från land hon sedan simmar,
- Stannar ute uppå fjärden,
- Danar klippor uti hafvet,
- Låter dolda grund sig bilda,
- Ställen, hvarest fartyg stranda,
- 280. Ref, der sjömän mista iifvet.
- Redan hade öar bildats,
- Klippor uti hafvet uppstått,
- Resta voro luftens stolpar,
- Jord och marker frambesvurna,
- Brokigt randad hvarje stenart,
- Refflor ristade i bergen:
- Men ännu ej föddes Wäinö,
- Den evärdelige sångarn.
- Gamle trygge Wäinämöinen.
- 290. Vandrar i sin moders sköte,
- Dväljes der i tretti somrar,
- Uti vintrar lika många,
- Uppå hafvets lugna vatten,
- På dess dimomhöljda vågor.
- Eftersinnar och betänker
- Hur det föll sig här att lefva,
- Uti denna mörka gömma,
- Denna alltför trånga boning,
- Der han ej fick månen skåda,
- 300. Icke solens ljus betrakta.
- Höjer då sin röst omsider.
- Yttrar dessa ord och säger:
- "Lös mig, måne! Sol, befria,
- Och du Karlavagn, ledsaga
- Mig från obekanta dörrar,
- Ifrån portar, icke kända,
- Ifrån detta trånga hemvist,
- Denna bostad, föga rymlig!
- Låt på jorden mannen träda,
- 310. Menskors ättling i det fria,
- Att på himlen månen skåda,
- Att åt solens ljus sig fröjda,
- Att få se på Karlavagnen
- Och betrakta himlens stjernor!"
- Då ej månen honom löser.
- Solen honom ej befriar,
- Tyckes honom tungt att vara,
- Alltför brydsamt här att lefva.
- Och sitt fängsels port han öppnar
- 320. Med det ej benämnda fingret.
- Läste upp det hårda låset
- Med en tå på venstra foten,
- Föll på händerna från tröskeln,
- Ner på knä från farstudörren;
- Sjönk i hafvet hufvudstupa,
- I dess våg med öppna händer;
- Qvar i vattnets våld förblef han,
- Hjelten uti hafvets böljor.
- Här i fem års tid han kringdrefs,
- 330. Uti fem år, uti sex år.
- Uti sju års tid, i åtta.
- På en fjärd han stannar slutligt,
- Stannar vid en namnlös udde,
- På ett fastland, obevuxet.
- Här på knä han upp sig svängde.
- Höjde sig på sina armar,
- Uppsteg nu att månen skåda,
- Att åt solens ljus sig fröjda,
- Att betrakta Karlavagnen
- 340. Och beskåda himlens stjernor.
- Så blef Wäinö bragt till verlden,
- Så den store sångarn föddes
- Af sin höga fostrarinna,
- Utaf Ilmatar, sin moder.