Gestumblindes gåtor. Hedreks död

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Gestumblindes gåtor. Hedreks död

översatt av A. U. Bååth

Albert Bonniers Förlag

Stockholm, 1925

Gestumblinde hette en mäktig man i Redgotaland. Han hade fallit i onåd hos konung Hedrek. Denne hade vid sitt hov sju män, vilka ägde att döma i alla mål, som i riket kommo före. Han dyrkade guden Frö. Åt honom lovade han att offra den största galt, han kunde erhålla. Den galten ansågs så helig, att över dess borst skulle ederna svärjas i alla stora mål; och den skulle givas guden såsom ett försoningsoffer. På julaftonen hade man att föra försoningsgalten inför konungen i hallen. Den kvällen plägade männen lägga händerna över dess borst och giva heliga löften. Med sin ena hand på galtens huvud och den andra på dess borst framsade konung Hedrek det löftet, att envar, som gåve sig i hans våld, skulle, huru svårt han än förbrutit sig, få sin dom given av hans vise män; full fred skulle han ock få, ifall han kunde komma fram med gåtor, sådana, att Hedrek ej förmådde lösa dem. När man sedan prövade på att framlägga gåtor för honom, kunde man ej nämna någon, som han icke tydde. Han sände då bud till Gestumblinde, att denne på utsatt dag skulle komma till honom, eller ock kunde han vänta sig ett besök av hans folk. Ingendera hälsningen syntes Gestumblinde god, ty han visste sig skola ligga under i ett ordskifte med konungen, och av de vise männens dom väntade han sig ingen hugnad, enär hans förseelser voro skäligen många; och han var även viss om, att det skulle kosta honom livet, ifall konungens män hemsökte honom. Han gav Oden offer, anropade honom om hjälp och lovade stora gåvor.

En afton kom en främling till Gestumblindes gård. Han kallade sig ock Gestumblinde. De bägge liknade varandra så, att man ej kunde skilja dem åt. De bytte kläder, och husbonden drog sig undan och gömde sig. Alla höllo sedan den nykomne för den verklige Gestumblinde. Denne man begav sig till konungen. Efter det han hälsat, såg Hedrek tigande på honom. »Hit har jag kommit, herre,» sade Gestumblinde, »för att förlika mig med eder.» »Lyster det dig att höra de vises dom?» sporde konungen. »Gives det icke flera försoningssätt?» återtog han. »Du kan få säga mig några gåtor,» återtog Hedrek, »förstår jag dem icke, så är du fri.» »Till sådant är jag föga duglig,» sade han, »men det andra är icke heller gott att välja.» »Vill du då helst dömas?» frågade konungen. »Nej,» förklarade han, »jag vill låta dig höra några gåtor.» »Rätt så,» utbrast kungen, »men mycket står här nu på spel. Besegrar du mig, så skall du få min dotter till äkta, och äger man då ej att förmena dig det brudköpet. Dock ser du mig icke ut att vara synnerligen vis, och ännu har det aldrig hänt, att jag icke gissat de gåtor, man för mig framlagt.» Sedan sattes en stol hän till Gestumblinde; och man gladde sig åt att få höra visa ord. Gestumblinde sade:

Det, i går jag hade,

jag hava ville.

Finn det, kung, om du kan!

Det styrkan förlamar,

det stäcker talet,

det talet att livas tvingar.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Må honom räckas ädelt mjöd: det förlamar mången mans vett; somliga varda språksamma av det; på andra bringar det tungan till ro.» Gestumblinde sade:

Jag lämnade hemmet,

jag hemifrån gick;

på vägen jag vägar såg:

väg var under,

och väg var över,

runtom mig vägar voro.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Du for över en bro; ån strök sin väg under den; fåglar flögo över ditt huvud och på bägge sidor om dig — det var deras vägar; du såg en lax i ån; där gick hans väg.» Gestumblinde sporde:

Vilken var drycken,

jag drack i går?

Ej vin det var eller vatten,

ej mjöd och icke

annan föda;

otörstig jag drog dock dädan.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Den gången lade du dig i skuggan och kylde dina läppar med dagg. Men är du den Gestumblinde, jag trott dig vara, så är du klokare än jag hittills hållit före; väl har jag sport ovist tal av dig, men orden te sig nu förståndiga, allt som gåtorna lida.» »Väntas kan,» sade Gestumblinde, »att de snart tryta mig; dock önskar jag ännu, att I måtten lyssna:»

Vem är den stojande

å stigar hårda,

dem ofta förr han farit:

han kysser tungt,

har tvenne munnar,

och blott på guld han gångar.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestuinblinde!

»Det är guldsmedens hammare, som guldet varder slaget med.» Gestumblinde sporde:

Vem är den store,

som stryker över jord ?

Han sväljer vatten och ved,

storm han fruktar,

men folk icke,

med solen han städse strider?

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Det är tjockan; för den ser man icke sjön och skogen, men den svinner, när vinden kommer, och människorna förmå intet emot den; den förgör solens sken. Fintligt kommer du dock fram med slika gåtor och vanskliga ting — vem du än är.» Gestumblinde sporde:

Den store, som mycket

styr — vem är han?

Han vänder sig halvt mot Hel;

han folk räddar,

när han river i jorden,

sänkt av en säker vän.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Det är ankaret med digert och starkt tåg. Det har i sitt våld månget skepp; i jorden griper det med sin egen klo: den vänder sig mot Hel; det frälsar mången. Mycket förundrar jag mig över din talfärdighet och din klokhet.» »Gåtor fattas mig snart,» sade Gestumblinde, »men envar är lysten efter livet.»

Vem fäster på höga

fjällen sitt bo?

Vem faller i djupa

dalar ned?

Vem tiger aldrig?

Vem lever andlös?

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Korpen bygger städse på höga fjäll, daggen faller städse i djupa dalar, fisken lever utan andedräkt, och den tjutande forsen tiger aldrig.» »Nu varder det alltmera vanskligt för mig,» sade Gestumblinde, »jag vet ej, vad för utväg jag nu har.»

Vad var för under

där ute jag såg

framför furstesalen ?

Sitt huvud det vänder

mot Hels boning,

det fötterna sträcker mot solen.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Det är löken; den har huvudet gömt i jorden men håller bladen upp i luften.» Gestumblinde sporde:

Vad var för under

där ute jag såg

framför furstesalen?

De utan ande

sig ängsligt rörde —

bägge de smidde ett svärd.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Du såg smedjans bälgar; de hava vind men ingen ande.» Gestumblinde sporde:

Vad var för under

där ute jag såg

framför furstesalen?

Flygande slogo

stenen de vita,

de mörka i jorden sig gömde.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Nu försämras dina gåtor. Det är hagel och regn, ty haglet piskar stenlagda vägar, men regndropparna sjunka i sanden och söka sig ned i jorden.» Gestumblinde sporde:

Vad var för under

där ute jag såg

framför furstesalen?

En galt såg jag svart

i smutsen vada;

ej borst sig på ryggen reste.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Det var en tordyvel. Från allsköns ting tager du nu dina gåtoämnen, alldenstund du, en slik storman, nedlåter dig att spörja om ett kräk som tor- dyveln.» »Bäst är,» genmälde Gestumblinde, »en frist för vad ont är: mången vill sikta för högt och tager därför miste. Jag ser mig nödd att leta efter alla utvägar.»

Vad var för under

där ute jag såg

framför furstesalen?

Det har tio tungor,

tjugu ögon,

fyrtio fötter,

det fram sig vältrar.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Där såg du en sugga, och i den voro nio grisar.» Konungen lät slakta suggan, och nio grisar funnos i henne, såsom Gestumblinde sagt. »Ej vet jag nu,» utbrast konungen, »om icke en visare man här talar — jag vet icke, vem du är!» Gestumblinde svarade: »Jag är sådan, du kan se mig. Och gärna ville jag nu fä mitt liv till skänks och varda fri från denna tävlan.» »Gåtor skall du säga fram,» återtog konungen, »till dess du icke kan flera, eller jag icke förmår att gissa dem.» Gestumblinde sporde:

Vad var för under

där ute jag såg

framför furstesalen?

Det flyger högt,

högt det klingar,

hårda klor det har.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Det var en pil,» sade konungen. Gestumblinde sporde:

Vad var för under

där ute jag såg

framför furstesalen?

Det har åtta fötter

och fyra ögon,

högre än buken det knäna bär.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

»Det är nu både så,» sade konungen, »att du bär en sid hatt, och att du under den blickar ned framfor dig och ser mera än andra, ty du giver akt på vart jordens vidunder — det var en spindel, du såg!» Gestumblinde sporde:

Vad var för under

där ute jag såg

framför furstesalen ?

Det lyser över

både land och folk,

två vargar stads om det strida.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Du såg solen. Den lyser över alla land, den skiner över alla människor; men Skoll och Hate heta två vargar — den ene far före, den andre efter solen.» Gestumblinde sporde:

Vad var för under

där ute jag såg

framför furstesalen?

Mer hårt än horn,

än hinna mer vitt,

än korp mer svart,

än skaft mer rakt?

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Du såg en svart flinta; solstrålen sken på den, där den låg på ett hus. Men kan du icke säga fram en gåta utan att städse hava samma början — du som synes mig en så vettig man?» Gestumblinde svarade:

Två trälinnor,

ljuslockiga mör,

öl till kammarn

i kar buro,

som händer ej danat

ej hammare klappat —

en krumhalsad ute

vid ön dem gjort.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Ejderfåglar värpa ägg — karen, som tjänstflickorna buro ölet i, voro äggskal, ej hamrade eller av händer formade.» Gestumblinde sade: »Den varder nödd att se sig om efter bistånd, som har ett litet kortsvärd och mycket ringa vett; än mer vill jag spörja:»

Vad kvinnor finnas

på fjällens spetsar?

Kvinna med kvinna där avlar,

mö där föder

med mö en son,

men ingen ett viv får vara.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Det är tvenne angelikor, som stå tillsammans, och en ung stängel spirar upp emellan dem.» Gestumblinde sporde:

Vilka mör,

vapenlösa,

draga till strid om sin drott?

De rödbruna hult

honom värna

emot de mordlystna vita.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Du menar brädspelet; utan vapen slåss brickorna om kungen; de rödbruna följa honom.» Gestumblinde sporde:

Vilka muntra

mör sväva

lekfulla över landen?

Skölden vit

de om vintern bära,

om sommaren är den svart

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Du talar om ripor.» Gestumblinde sporde:

Vilka mör

vagga sig sorgsna

sin fader att tidender föra,

med vita slöjor

kring vällande hår?

De skola i vinden vaka.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Det är böljorna, som kallas Äges mör.» Gestumblinde sade:

Vilka mör

i mängd gånga

sin fader att tidender föra?

Mången man

de men vålla,

men icke de viv få vara.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Du talar liksom förut om böljorna.» Gestumblinde sporde:

Vilka brudar

gå i brusande skjortor

och fara längs fjordarna hän?

Vitslöjade hava

de hårda bäddar.

Föga i lugn de leka.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Åter har du Äges mör i tankarna. Dina gåtor varda allt mattare, och torde du nu vilja underkasta dig de vises dom.» »Därtill är jag icke hågad,» svarade Gestumblinde, »fastän jag väntar, att jag snart måste det.»

Jordinbyggaren

jag såg färdas —

ett lik på ett lik satt,

en blind till havet

på en blind red,

och dock var hästen död.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Du kom till en å. Utmed den drev ett isflak på vilket låg en sten och på den en död orm: här, där dessa tre voro tillsammans, bar en blind på en annan blind.» Gestumblinde sporde:

Vad är för djur,

som hjordar fäller?

Av järn det är omgivet.

Horn har det åtta

men huvud intet.

Det springer, när springa det skall.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Det är den tärning i brädspelet, som kallas björn; den rullar, så snart den kastas.» Gestumblinde sporde:

Vilket är djuret,

som värnar män?

Med blodig rygg

det bärgar dem,

ger livet åt många

och möter spjuten.

Kämpen lugn sig

lutar emot det.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Det är skölden. Många skyddar den, och ofta bär den blodig rygg.» Gestumblinde sade:

Ivrigt värpte

en vuxen näsgås.

Barnkär hon botimmer

burit samman.

Av skaror hon hägnades,

som halm bitit,

men ovan av stenrös,

som stönat vid dryck.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»En and låg på ägg emellan ett oxhuvuds käkar. Dessa kallar du skäror, som bitit halm, stenröset är huvudskålen och botimret är nästet.» Gestumblinde sade:

Fyra gå,

fyra hänga.

Två vägen visa,

två värja mot hundar.

En sig bakefter

alltid släpar,

mycket ofta

den oren är.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Det där är en ko. Hon har fyra fötter och fyra spenar, två ögon och två horn, och svansen släpar hon efter sig.» Gestumblinde sporde:

Vem är, som ensam

på den askgrå sover?

Av sten blott avlad han är;

den girige fick

ej fader och moder —

han där till sin död sig när.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Det är dold eld på härden. Den har slagits till liv med flinta.» Gestumblinde sporde:

Vilka svenner tror du

till tings rida?

Sexton de äro tillsammans;

sitt folk de sända

till främmande land

andras boningar att bebo.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Du talar om schackspelet.» Gestumblinde sade:

I sommar jag såg

vid solnedgång

hirdmän, som voro

på vakt ej muntre:

tigande alla

öl de drucko,

men ölkaret stod

skriande till.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Du såg en sugga med grisar. Då dessa diade henne, grymtade hon, men de tego. Icke vet jag, vad man du är — du som så händigt gör slika ting av ringa ämnen!» Konung Hedrek bjöd med sänkt röst, att man skulle stänga hallens dörrar. Gestumblinde sade:

Mör jag såg

mullen lika;

berg de till bäddar hade,

svarta de voro

i solig dag —

men vänast, när skummast det var.

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

Hedrek svarade:

God den är,

gåtan din —

men gissad, Gestumblinde!

»Du såg falnade glöder på härden.» Gestumblinde sporde:

Vilka tvenne

ha tio fötter,

ögon trenne

och en enda svans?

Tänk på gåtan,

den tyd, kung Hedrek!

»Mycket frestar du nu,» svarade Hedrek, då du till mig ställer fram spörsmål om de ting, som fordom varit. Oden red en gång hästen Slepne; han hade åtta fötter och Oden två; tillsammans hade de tre ögon: Slepne två och Oden ett.» Gestumblinde sade:

Är du mer klok

än kungar andre,

till sist mig, Hedrek, säg:

Vad sade Oden

i Balders öra,

förrn till bål han vart buren?

Konungen svarade:

Under och ilska,

all ömklighet

tror jag det varit, som viskats;

de ord, du sade,

du ensam dem vet,

onda och usla troll!

Konungen drog Tyrving och högg till Gestumblinde, men denne förvandlade sig till en falk och flög ut genom salsgluggen. Svärdet tog i stjärtfjädrarna, och därför har alltsedan dess falkens stjärt varit tvärhuggen, såsom hedna män tro.

Oden vart gramse på kungen för det hugg, han givit; och vart han dräpt i den natten.