Röfvaren Brun

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

67. Röfvaren Brun

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Brun han rider sig till jungfruns gård —

Brun sofver allena —

Ute för honom jungfrun står.

Det blåser och det regnar nordast ut i fjellen,

Der hvila ock tre nordmän.

2. »Och hör du, min jungfru, hvad jag säger dig:

Och vill du nu resa af landet med mig?»

3. »Och väl vill jag resa af landet med dig,

Men jag har så många, som akta på mig.»

4. Och Brun han breder ut kappan blå,

Och sjelf så lyfter han jungfrun uppå.

5. Och Brun han rider till rosende lund,

Der lyster han hvila en liten stund.

6. »Och hör du, min jungfru, hvad jag säger dig:

Här har jag gjort af med elfva jungfrur för' dig.»

7. Och Brun han lad' sig i jungfruns sköt,

På honom så rann en sömn så söt.

8. Jungfrun tog upp sin förgyllande sno,

Så band hon Brun till hand och till fot.

9. »Statt upp, du Brun, så hastelig!

Jag vill ej i sömnen förgöra dig.»

10. »Och kära min jungfru, du släpp mig lös!

Det var inte annat än jag skämta' med er.»

11. »Och var det inte annat än du skämta' med mig,

Så skall du se, jag skall ej skämta med dig.»

12. Och jungfrun tog upp sin förgyllande knif,

Så stack hon den i Bruns unga lif.

13. »Och ligg nu här båd för hund och för ram!

Ännu skall jag bära mitt jungfrunamn.»

14. »Och ligg nu här på svartan mull!

Ännu skall jag bära mitt jungfrugull.

15. »Och ligg nu här på svartan jord! —

Brun sofver allena —

»Ännu skall jag dra' mina jungfruskor.»

Det blåser och det regnar nordast ut i fjellen,

Der hvila ock tre nordmän.