Forskjell mellom versjoner av «Baldersbålet (Viktor Rydberg)»
Hopp til navigering
Hopp til søk
Naturlyrik och romantik
Viktor Rydberg
(1828-1895)
(Baldersbålet (Viktor Rydberg)) |
|||
| Linje 14: | Linje 14: | ||
| − | + | ::Världens oskuld vilar | |
| − | + | ::på det vigda bålet. | |
| − | + | ::Genom allt, som andas, | |
| − | + | ::går en iskall rysning. | |
| − | + | ::Blodröd sjunker solen, | |
| − | + | ::fjällens skuggor växa, | |
| − | + | ::och i askens krona | |
| − | + | ::susar tidens höst. | |
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | + | ::Gudar stumme bida | |
| − | + | ::kring den bleke Balder. | |
| − | + | ::Fimbulnatten nalkas, | |
| − | + | ::nu må bålet brinna! | |
| − | + | ::Himlens fäste mörknar. | |
| − | + | ::Oden fattar facklan; | |
| − | + | ::ännet, skumt av sorger, | |
| − | + | ::sänkes mot hans bröst. | |
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | + | ::Nu är ändad varje | |
| − | + | ::hugfull hjältehärnad, | |
| − | + | ::mänskobarm skall avla | |
| − | + | ::endast onda uppsåt, | |
| − | + | ::stark skall niding stånda, | |
| − | + | ::god i länkar ligga, | |
| − | + | ::tills att Surters låga | |
| − | + | ::över världen far. | |
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | < | + | ::Som i dvale domnad |
| − | + | ::dröjer vise fadern, | |
| − | + | ::gudens tanke grubblar | |
| − | + | ::över mörka gåtor, | |
| − | + | ::dyker ned i djupen | |
| − | + | ::efter dolda runor, | |
| − | + | ::lyssnar ned i andens | |
| − | + | ::urgrund till ett svar. | |
| + | |||
| + | |||
| + | ::Fann den vise fadern, | ||
| + | ::vad han fjärran letat? | ||
| + | ::Lugnat änne lutar | ||
| + | ::Lopt<sup>1</sup> till Balders änne, | ||
| + | ::viskar till den döde, | ||
| + | ::vad ej Valhall vetat, | ||
| + | ::viskar det som ingen, | ||
| + | ::ingen anat har. | ||
| + | |||
| + | |||
| + | ::Vill du gissa gåtan, | ||
| + | ::gå en natt i skogen, | ||
| + | ::lyss till stormens stämmor | ||
| + | ::i de skumma moar! | ||
| + | ::Lyss till kvalfull kvidan, | ||
| + | ::lyss till rop och klagan, | ||
| + | ::hör den djupa bikten | ||
| + | ::ur naturens bröst! | ||
| + | |||
| + | |||
| + | ::Helig tystnad följer | ||
| + | ::fridlös fasas verop, | ||
| + | ::och som orgeltoner | ||
| + | ::svävar genom skogen | ||
| + | ::Odens högsta aning, | ||
| + | ::världsförsoningslöftet: | ||
| + | ::livets strid har mening, | ||
| + | ::djupsta fall har tröst. | ||
| + | |||
1) Oden. | 1) Oden. | ||
Nåværende revisjon fra 23. des. 2013 kl. 15:40
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |
Viktor Rydberg
(1828-1895)
- Världens oskuld vilar
- på det vigda bålet.
- Genom allt, som andas,
- går en iskall rysning.
- Blodröd sjunker solen,
- fjällens skuggor växa,
- och i askens krona
- susar tidens höst.
- Gudar stumme bida
- kring den bleke Balder.
- Fimbulnatten nalkas,
- nu må bålet brinna!
- Himlens fäste mörknar.
- Oden fattar facklan;
- ännet, skumt av sorger,
- sänkes mot hans bröst.
- Nu är ändad varje
- hugfull hjältehärnad,
- mänskobarm skall avla
- endast onda uppsåt,
- stark skall niding stånda,
- god i länkar ligga,
- tills att Surters låga
- över världen far.
- Som i dvale domnad
- dröjer vise fadern,
- gudens tanke grubblar
- över mörka gåtor,
- dyker ned i djupen
- efter dolda runor,
- lyssnar ned i andens
- urgrund till ett svar.
- Fann den vise fadern,
- vad han fjärran letat?
- Lugnat änne lutar
- Lopt1 till Balders änne,
- viskar till den döde,
- vad ej Valhall vetat,
- viskar det som ingen,
- ingen anat har.
- Vill du gissa gåtan,
- gå en natt i skogen,
- lyss till stormens stämmor
- i de skumma moar!
- Lyss till kvalfull kvidan,
- lyss till rop och klagan,
- hör den djupa bikten
- ur naturens bröst!
- Helig tystnad följer
- fridlös fasas verop,
- och som orgeltoner
- svävar genom skogen
- Odens högsta aning,
- världsförsoningslöftet:
- livets strid har mening,
- djupsta fall har tröst.
1) Oden.