Om norra och östra Finlands omvändelse och om befolkningens stora gästfrihet
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |  |
Olaus Magnus
Om norra och
östra Finlands omvändelse
och om befolkningens stora gästfrihet
1555 / 2010
Utdrag ur
Olaus Magnus:
Historia om de nordiska folken
Historia de gentibus septentrionalibus
Fjärde boken, kap. 18
Nyckelord: – Den helige konung Erik. – Den hel. biskop Henrik. – 1155. – Finnarnas omvändelse. – Frikostighet. – Gästfrihet. – Folket bor i byalag. – Predikan genom tolk. – Den naturliga lagen. – Dyr tid afvändes genom böner. – Beaktansvärda medel.
DENNA DEN YTTERSTA af Nordens landsändar var, liksom flera angränsande länder, fordom fången i hednisk vidskepelse. Medan den sålunda for vilse från sanningens väg, visade den förakt för Gud och uppträdde våldsamt gent emot sina grannar. Men sedan de två strålande ljusen, de frejdade helgonen konung Erik af Sverige och ärkebiskop Henrik i Upsala omkring nådens år 1155 genom Guds ords predikan och — då deras fredsanbud försmåddes — genom sina segerrika vapen underlagt Finland den kristna tron och Sveriges rike, byggt kyrkor och tillsatt präster, förvandlades folket och begynte att framför andra beflita sig om allahanda dygder, i synnerhet frikostighet och gästfrihet, som de på det välvilligaste utöfva gent emot anländande främlingar. I sitt umgänge sinsemellan äro de vänliga, saktmodiga och sena till vrede; men om man länge retar dem, blir deras hämnd så mycket värre, ju längre den uppskjutits. De bo i byalag, fördelade på socknar och hemman. De hafva ståtliga kyrkor och ådagalägga stor beredvillighet att uppföra nya sådana. Sina präster visa de den största vördnad och gifva dem tionde af allting. I gengäld få de af dessa, vanligen genom förmedling af en tolk, som biträder dem på predikstolen, mottaga en sådan undervisning i den gudomliga lagen, att de grundligt befrias från sina villfarelser och sedan, ut rustade som de af naturen äro med en ädel sinnesart, upptändas af en brinnande håg att eftersträfva allt godt. Dem likna Västerbottens inbyggare, hvilka, i saknad af all religionsundervisning, af den naturliga lagen lärt att afsky lasten och vinnlägga sig om dygden. Ty de finna, att de människor, som lefva rättskaffens och ej skada någon, i rikt mått blifva välsignade med allt godt, medan däremot sådana afskyvärda synder som otukt och äktenskapsbrott, stöld och mord ofta medfört den följden för sina föröfvare, att fåglar och fyrfotadjur öfvergifvit deras skogar och fiskar deras vattendrag och ej vändt tillbaka, förrän den förtörnade gudomen blidkats genom prästernas böner och välsignelser. Härom skall utförligare talas i 16. boken, där redogörelse ock skall lämnas för åtskilliga beaktansvärda medel mot allahanda öfvergrepp af människor, de där kränka kyrkans och de fattigas rätt.
