Vis kilden til Det första Gudrun kvädet

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"  
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Guðrúnarkviða in fyrsta]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Den fyrste Gudrunkvida]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Förste Sang om Gudrun]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Gudrun]] !! 
|-
!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Goðrúnarkviða (I)]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Gudrunskvæde I. (Goþrúnarkviþa I)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det første Kvad om Gudrun (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Det första Gudrun kvädet]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Kvad om Gudrun (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Gudrun (NFS)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=1. Qvad om Gudrune (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Gudrun (PAG)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Gudrunskvad (V.B.Hjort)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet I. om Gudrun (AAA)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det første Gudrunskvad]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Första kvädet om Gudrun (KL)]] !! 
|-
|}


<center>Skrifter utgivna av modersmålslärarnas förening<br>'''<big>[[Sånger ur den äldre Eddan]]</big>'''


Översatta av Axel Åkerblom<br>1923


<big>'''Det första Gudrun kvädet'''</big><br>(Gudrun och Brynhild vid Sigurds lik)
</center>



Gudrun satt hos den döde Sigurd. Hon grät icke, såsom kvinnor eljes bruka, men hon var färdig att brista av sorg. Både kvinnor och män kommo till henne för att trösta henne, men det var ingen lätt sak. Det är en allmän sägen, att Gudrun hade ätit av Fåvnes hjärta och därigenom hade fått förmåga att förstå fåglars tal. Följande är också diktat om Gudrun.

<blockquote>
Då bar Gudrun
<br>döden i hågen,
<br>när hon satt sorgfylld
<br>vid Sigurds lik.
<br>Högt hon grät ej,
<br>händerna vred ej,
<br>klagade icke,
<br>som kvinnor pläga.
<br><br>Till henne kommo
<br>kloka jarlar.
<br>Sorgens förstening
<br>sökte de lösa.
<br>Men Gudrun fick ej
<br>gråtens hugnad,
<br>och bröstet var färdigt
<br>att brista av sorg.
<br><br>Jarlars hustrur,
<br>höga till ursprung,
<br>sutto hos Gudrun
<br>guldglansprydda.
<br>Sin levnads sorger
<br>sade de alla.
<br>En var då talde,
<br>vad tyngst hon burit.
<br><br>Då talte Gjävlaug,
<br>Gjukes syster:
<br>«Glädjelösast
<br>jag lever på jorden.
<br>Fem dådrika makars
<br>död har jag lidit,
<br>åtta bröders,
<br>och ensam får leva.»
<br><br>Men Gudrun fick ej
<br>gråtens hugnad.
<br>Så hon sörjde
<br>slagne maken,
<br>av kval förstenad
<br>vid konungens lik.
<br><br>Då talte Härborg,
<br>hunnernas drottning:
<br>»Sorgens tunga
<br>mig tyngre har drabbat.
<br>Med min make
<br>mina sju söner
<br>i samma stridslek
<br>söderut föllo.
<br><br>Själv måste jag ansa
<br>de ädlas kroppar,
<br>själv dem smycka,
<br>själv dem jorda.
<br>Det allt har jag lidit
<br>ett enda halvår,
<br>och ingen sade
<br>ett ord till tröst.
<br><br>Sedan blev jag
<br>samma halvår
<br>tagen som byte,
<br>bortförd i träldom.
<br>På hersens<sup>[1]</sup> maka
<br>var morgon jag hade
<br>kläder att skruda,
<br>skotvång<sup>[2]</sup> att binda.
<br><br>I svartsjuk vrede
<br>hon vresig snäste
<br>och med hårda
<br>hugg drev på mig.
<br>Ej någonsin herre
<br>i hus fann jag bättre,
<br>men aldrig värre
<br>var väl en husfru.»
<br><br>Men Gudrun fick ej
<br>gråtens hugnad.
<br>Så hon sörjde
<br>slagne maken,
<br>av kval förstenad
<br>vid konungens lik.
<br><br>Då talte Gullrand,
<br>Gjukes dotter:
<br>»Fast vis, blott föga,
<br>fostermoder,
<br>mäktar du unga
<br>makan trösta.»
<br><br>Lakanet hastigt
<br>hon lyfte från Sigurd,
<br>hon vände hans kudde,
<br>vred den mot makan.
<br>»Se din käre!
<br>Kyss hans läppar,
<br>som slöt du i famnen
<br>fursten i livet!»
<br><br>Blott med en enda
<br>blick såg Gudrun:
<br>håret blodat
<br>på härskaren såg hon;
<br>brusten var blicken,
<br>som brann så glansfull,
<br>den höges hugborg<sup>[3]</sup>
<br>av hugg var skuren.
<br><br>Och mot bolstret
<br>böjd hon nedsjönk,
<br>håret löstes,
<br>hyn fick rodnad,
<br>ett regn av tårar
<br>rann i skötet.
<br><br>Då grät Gudrun,
<br>Gjukes dotter;
<br>tätt och ymnigt
<br>tårarna föllo.
<br>Och gässen skreko
<br>gällt från gården,
<br>de härliga fåglar,
<br>som den höga ägde.
<br><br>''Gullrand:''
<br><br>»Eder kärlek
<br>har ypperst varit
<br>av alla mänskors
<br>ovan mullen.
<br>Om ute, om inne,
<br>aldrig du kände
<br>glädje, min syster,
<br>om Sigurd ej var där.»
<br><br>''Gudrun:''
<br><br>»Så var min Sigurd
<br>bland söner till Gjuke
<br>såsom en spjutlök,
<br>som spirar ur gräset,
<br>och så över furstar
<br>som flammande stenen,
<br>ädelstenen,
<br>i ädlings pannband.
<br><br>Då syntes jag också
<br>för siklingens<sup>[4]</sup> kämpar
<br>mer hög än alla
<br>Herjans diser<sup>[5]</sup>.
<br>Nu är jag så liten,
<br>som lövet ter sig
<br>på sälgens kvistar,
<br>då min konung är fallen.
<br><br>I bänken jag saknar,
<br>i bädden desslikes,
<br>min vän och förtrogne.
<br>Det vålla Gjukes
<br>söner, de vålla
<br>mitt ve, det svåra,
<br>sin syster de vålla
<br>sorgens tårar.
<br><br>Landet I öden
<br>på ädla kämpar,
<br>så, som I hållen
<br>svurna eder.
<br>Ej får du, Gunnar,
<br>av guldet njuta;
<br>den ed, du har svurit
<br>Sigurd, det vållar<sup>[6]</sup>.
<br><br>I gården var ofta
<br>glädjen större,
<br>som när min Sigurd
<br>sadlade Grane
<br>och därpå de foro
<br>att fria till Brynhild,
<br>den osällt elända,
<br>i osäll timma.»
<br><br>Då talte Brynhild,
<br>Budles dotter:
<br>«Måtte ''hon'' aldrig
<br>få man och barn,
<br>som gav dig, Gudrun,
<br>gåvan att gråta
<br>och makt till att tala
<br>i morgonens stund!»
<br><br>Då talte Gullrand,
<br>Gjukes dotter:
<br>«Tig du, avskum,
<br>med ord som dessa,
<br>du, ädla furstars
<br>olycksnorna,
<br>av vefullt ödes
<br>vågsvall kringvräkt.»
<br><br>Då talte Brynhild,
<br>Budles dotter:
<br>«All olycka ensam
<br>Atle vållar,
<br>då vi två i hallen
<br>hos hunnerfolket
<br>å allvalden<sup>[7]</sup> sågo
<br>ormbäddselden<sup>[8]</sup>.»
<br><br>Stödd mot stolpen
<br>sin styrka hon uppbjöd.
<br>Då brann på Brynhild,
<br>Budles dotter,
<br>eld ur ögat;
<br>etter hon fnyste,
<br>när hon såg Sigurd
<br>sargad ligga.
</blockquote>

Gudrun gick därifrån bort till skogs i öde marker och fortsatte ända till Danmark samt vistades där sju halvår hos Tora Håkansdotter.

Brynhild ville icke överleva Sigurd. Hon lät dräpa åtta av sina trälar och fem trälinnor. Därpå stack hon sig till döds med sitt svärd.


----


[1] Herse var i det forntida Norge titeln på den ärftlige härskaren över ett mindre område. Här står ordet som beteckning för en hövding eller furste i allmänhet.
<br>[2] Skotvång: skorem.
<br>[3] «Hugborg»: själens borg, bröstet.
<br>[4] «Sikling»: furste; egentligen: medlem av siklingarnas konungaätt.
<br>[5] «Herjans diser», Odens mör, äro valkyrjorna.
<br>[6] Gudrun förutspår här, att Gunnars och Hågnes edsbrott mot Sigurd skall vålla deras egen undergång.
<br>[7] «Allvalden»: härskaren; här: Sigurd.
<br>[8] «Ormbäddselden»: guldet.

{{DEFAULTSORT: Det førsta Gudrun kvædet}}

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Axel Åkerblom]]