Vis kilden til Det korta kvädet om Sigurd

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"  
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Sigurðarkviða in skamma]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Den stutte Sigurdskvida]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Tredie Sang om Sigurd Fåvnesbane]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Det korta kvädet om Sigurd]] !! 
|-
!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Sigurðarkviða hin skamma]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Det korte Sigurdskvæde (Sigurþarkviþa en skamma)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det korte Kvad om Sigurd (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Tredje kvädet om Sigurd Fafnersbane (NFS)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Fjerde Kvad om Sigurd Fofnesbane (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Tredje kvädet om Sigurd Fåfnesbane (PAG)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sigurd Fafnersbane 3 (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet II. om Brynhild Budles dotter (AAA)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sigurd Fafnersbane, tredje Kvad (V.B.Hjort)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Det korta kvädet om Sigurd (KL)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Det korte Sigurdskvad]] !!  !! 
|-
|}


[[Fil:Reprint Add.jpg|right|210px|link=https://heimskringla.no/wiki/Heimskringla_Reprint]]<br>
[[Fil:Brates Edda Cover.jpg|thumb|200px|link=https://www.bod.dk/bogshop/eddan-erik-brate-9788743010777| <center>Erik Brate: '''Eddan''' <br>'''[[Heimskringla Reprint]]'''</center>]]
<center><big>'''[[Eddan]]'''</big><br>'''De nordiska guda- och hjältesångerna'''


Översättning från isländskan av<br>'''[[Erik Brate]]'''


<big>'''Det korta kvädet om Sigurd'''</big></center>


<blockquote>
1.<br>En gång var det, Sigurd
<br>till Gjuke kom,
<br>den unge volsungen,
<br>som ormen dödat;
<br>fick tvänne bröders
<br>tro och loven;
<br>de växlade eder
<br>de väldiga kämpar.
<br><br>2.<br>Mö de honom bjödo
<br>och en mängd av skatter,
<br>unga Gudrun,
<br>Gjukes dotter
<br>Mången dag tillsammans
<br>de drucko och språkade,
<br>Sigurd den unge
<br>och sönerna av Gjuke.
<br><br>3.<br>Tills de foro att bedja
<br>om Brynhilds hand
<br>och Sigurd i deras
<br>sällskap red,
<br>den unge volsungen,
<br>vapenövad;
<br>han hade henne ägt,
<br>om ödet så velat.
<br><br>4.<br>Hjälten från södern
<br>lade svärdet draget;
<br>den sirade klingan
<br>kom dem emellan.
<br>Han kysste icke
<br>tjusande mö,
<br>ej hunske konungen
<br>tog henne i famn,
<br>åt Gjukes arvinge
<br>ungmön bevarade.
<br><br>5.<br>Vid sitt liv ej last
<br>hon låda visste
<br>och vid sin bana
<br>ingen brist,
<br>som vore en fläck
<br>eller föreföll vara;
<br>grymma skickelser
<br>skilde dem åt.
<br><br>6.<br>Ensam satt hon ute
<br>på aftonen av dagen,
<br>hon tog att tänka
<br>och tala om mycket:
<br>"Hava skall jag Sigurd
<br>eller se honom död,
<br>jag ynglingen skall
<br>i mina armar sluta.
<br><br>7.<br>Ett ord jag nu talte
<br>och ångrar det sedan.
<br>Hans hustru är Gudrun,
<br>men Gunnars jag;
<br>oss längtan lång
<br>gåvo leda nornor."
<br><br>8.<br>Ofta går hon ut
<br>av ondska fylld,
<br>av isar och ispiggar,
<br>om aftonstund,
<br>när Gudrun med maken
<br>går till sängs
<br>och Sigurd i lakanet
<br>sveper henne,
<br>den hunske konungen
<br>sin hustru att smeka.
<br><br>9.<br>"Brudgum och lycka
<br>bägge jag mister;
<br>mig glädja jag skall
<br>åt grymma tankar."
<br><br>10.<br>Av denna hätskhet
<br>hon hetsade sig till dråp:
<br>"Gunnar, mitt land
<br>helt förlora du skall,
<br>som jag skänkte dig,
<br>och mig själv därhos;
<br>lycklig jag aldrig
<br>lever med dig, furste.
<br><br>11.<br>Dit fara vill jag åter,
<br>där jag förut var,
<br>hos mina närskylde,
<br>närmaste fränder.
<br>Där vill jag sitta
<br>och sova mitt liv,
<br>om icke du Sigurd
<br>omkomma låter
<br>och en härskare bliver
<br>högre än andra.
<br><br>12.<br>Låtom sonen fara
<br>i sällskap med fadern,
<br>ej länge skall man ulvens
<br>unge föda.
<br>Vilken av hjältar
<br>hjälper det väl hämnden
<br>sedan att sona,
<br>det att sonen lever?"
<br><br>13.<br>Ledsen blev Gunnar,
<br>förlorade modet,
<br>satt dagen i ända
<br>dystert grubblande.
<br>Nu han icke
<br>noga visste,
<br>vad honom värdigast
<br>vore att göra
<br>eller honom bleve
<br>bäst att göra,
<br>då han visste sig i ed
<br>av volsungen tagen
<br>och efter Sigurd
<br>saknad stor.
<br><br>14.<br>Han lika länge
<br>var lott betänkte:
<br>förr det icke
<br>förekommit,
<br>att en konungs drottning
<br>från kronan ginge.
<br>Han kallade Hogne
<br>till hemligt samtal;
<br>han fann i honom
<br>en fulltrogen vän.
<br><br>15.<br>"Mig Brynhild ensam
<br>är bättre än alla,
<br>Budles dotter,
<br>hon den bästa av kvinnor.
<br>Förr mitt liv
<br>jag låta skall
<br>än mista denna
<br>mös skatter.
<br><br>16.<br>Vill du, att vi döda
<br>drotten för hans gods?
<br>Gott är att råda
<br>för Renflodens malm
<br>och i ro
<br>rikedom äga,
<br>sitta i fred
<br>och sällhet njuta."
<br><br>17.<br>Hogne på detta
<br>honom blott svarade:
<br>"Oss höves icke
<br>handskas med slikt,
<br>med svärd att bryta
<br>svurna eder,
<br>svurna eder,
<br>sagda löften.
<br><br>18.<br>Visst leva ej på jorden
<br>lyckligare män,
<br>så länge vi fyra
<br>för folket råda
<br>och den hunske
<br>hövdingen lever.
<br>Ej funnes i världen
<br>mer frejdat svågerlag,
<br>om länge vi fem
<br>föda söner
<br>och ätten den goda
<br>öka kunde.
<br><br>19.<br>Väl jag vet,
<br>vilken väg dit leder,
<br>Brynhilds lidelse
<br>brinner för häftigt."
<br><br>''Gunnar sade:''
<br>20.<br>"Låtom oss Guttorm
<br>locka till dråpet,
<br>vår yngre broder,
<br>den oerfarne!
<br>Han var utanför
<br>de eder, som svurits,
<br>svurna eder,
<br>sagda löften."
<br><br>21.<br>Lätt var att egga
<br>den ej länge ville töva;
<br>till hjärtat på Sigurd
<br>svärdet stod.
<br><br>22.<br>Härförarn redde sig
<br>till hämnd i salen
<br>och slungade svärdet
<br>efter snarrådig yngling.
<br>Grams glänsande järn
<br>till Guttorm flög,
<br>med kraft kastat
<br>ur konungens hand.
<br><br>23.<br>Hans fiende tumlade,
<br>i två delar skuren,
<br>hälften med händer
<br>och huvud för sig,
<br>men fotdelen
<br>föll på stället
<br><br>24.<br>Somnad var
<br>i sängen Gudrun
<br>vid Sigurds sida,
<br>från sorger fri;
<br>till ve och vånda
<br>vaknade hon,
<br>då hon flöt
<br>i Frejs väns blod.
<br><br>25.<br>Så hårt hon slog
<br>med händerna sina,
<br>att raske hjälten
<br>reste sig vid sängen:
<br>"Gråt icke, Gudrun,
<br>och gräm dig ej,
<br>min unga brud;
<br>dina bröder leva.
<br><br>26.<br>Alltför ung
<br>arvinge har jag;
<br>fly han kan ej
<br>ur fiendegården.
<br>Med sitt nya tilltag
<br>för nära de sig tagit,
<br>ett ödesdigert
<br>och olyckligt steg.
<br><br>27.<br>Ej med dem sedan,
<br>fast söner sju du föder,
<br>till tinget en sådan
<br>systerson rider.
<br>Väl jag vet,
<br>på vad vis det är;
<br>Brynhild ensam
<br>allt ont vållar.
<br><br>28.<br>Mig älskade mön
<br>mera än någon,
<br>dock grep jag ej in
<br>i Gunnars rätt,
<br>ej svågerskap jag svek
<br>eller svurna eder,
<br>på det icke jag hette
<br>hans hustrus käresta."
<br><br>29.<br>Gudrun suckade,
<br>men Sigurd gav upp andan.
<br>Så hårt hon slog
<br>med händerna sina,
<br>att genljud bägarna
<br>giva i vrån
<br>och gässen på gården
<br>gällt kacklade.
<br><br>30.<br>Då skrattade Brynhild,
<br>Budles dotter,
<br>en enda gång
<br>av all sin själ,
<br>när hon till sängen
<br>höra kunde
<br>högljudd gråt
<br>från Gjukes dotter.
<br><br>31.<br>Då sade Gunnar,
<br>godättades hövding:
<br>"Ej skrattar du därför,
<br>skadeglada kvinna,
<br>nu glad på golvet,
<br>att gott dig anar.
<br>Vi förvandlas i vrede
<br>din vita hy,
<br>illdåds alstrare?
<br>Ofärd dig väntar.
<br><br>32.<br>Du vore av kvinnor
<br>mest värd den lotten,
<br>att för dina ögon
<br>Atle vi dräpte,
<br>att blodigt sår
<br>på din broder du såge
<br>och blödande hugg
<br>förbinda du finge."
<br><br>''Brynhild sade:''
<br>33.<br>"För feghet du ej förebrås,
<br>fullt upp har du dräpit;
<br>föga Atle fruktar
<br>din fiendskap.
<br>Han skall leva
<br>längst av er båda
<br>och alltid hava
<br>övermakten.
<br><br>34.<br>Jag säger dig, Gunnar,
<br>vad du granneligen själv vet,
<br>hurusom sakskyldige
<br>snart I blivit.
<br>Jag var ej förtryckt
<br>och tvång jag ej led
<br>eller brist på gods
<br>i min broders hus.
<br><br>35.<br>Ej heller maka
<br>åt man jag ville bli,
<br>innan ni gjukungar
<br>till gården reden,
<br>på hästarne trenne
<br>härskare över folken,
<br>och eder färd
<br>onödig varit.
<br><br>36.<br>Till mig i enrum
<br>Atle sade,
<br>att av egendomen
<br>intet han gåve mig,
<br>varken guld eller jordagods,
<br>om mig gifta jag ej ville,
<br>och intet av det gods,
<br>som jag erhöll en gång,
<br>när åt mig som liten
<br>han lämnade det att äga
<br>och åt mig som liten
<br>mynt betalade.
<br><br>37.<br>I tvekan då var
<br>min tanke därom,
<br>om väl jag skulle vapen
<br>på valplats bära,
<br>båld i brynja,
<br>för min broders skull.
<br>Vida bekant
<br>vara det skulle
<br>för mången man
<br>till mycket bekymmer.
<br><br>38.<br>Vi läto det så
<br>till förlikning komma;
<br>det lekte mig i hågen
<br>att håvor få,
<br>de röda ringar, som sonen
<br>till Sigmund hade;
<br>ej önskade jag äga
<br>annan mans skatter.
<br><br>39.<br>Åt den folkens furste
<br>jag fäste mig då,
<br>som med guldet satt
<br>på Granes bogar.
<br>Han var ej i ögonen
<br>eder alls lik
<br>och för ingen del
<br>till utseende sådan,
<br>och dock kommen I mig
<br>som konungar före.
<br><br>40.<br>En jag älskade,
<br>ej ömsom flera,
<br>ej visste valkyrian
<br>om vacklan i håg.
<br>Allt det skall Atle
<br>efteråt finna,
<br>när min hädanfärd
<br>han höra får.
<br><br>41.<br>Dock livet leva
<br>som lättsinnig kvinna
<br>med en annans man
<br>man aldrig skall.
<br>Hämnd jag skall då ha
<br>för den harm, jag lidit."
<br><br>42.<br>Upp steg följets
<br>furste Gunnar
<br>och om hustruns hals
<br>händerna lade.
<br>Alla gingo
<br>efter varandra
<br>och avrådde henne
<br>av all sin själ.
<br><br>43.<br>Hon kastade från sig,
<br>vem som kom henne när,
<br>lät sig ej lockas
<br>från långa färden.
<br><br>44.<br>Han kallade Hogne
<br>till hemligt samtal:
<br>"Må männen alla,
<br>mina och dina
<br>i salen gå,
<br>ty svår är nu nöden!
<br>Må de se, om vi hindra
<br>min hustrus dödsfärd,
<br>tills med tiden
<br>den timar sedan;
<br>då låtom ödet
<br>över den råda."
<br><br>45.<br>Hogne på detta
<br>honom blott svarade:
<br>"Locke henne ingen
<br>från långa färden,
<br>varifrån återfödd
<br>hon aldrig blive!
<br>Ett missfoster kom hon
<br>framför moderns knän,
<br>till elände född
<br>för all sin tid
<br>och mången man
<br>till mycken sorg."
<br><br>46.<br>Sorgsen Gunnar
<br>från samtalet gick,
<br>då drottningen delade
<br>dyrbarheterna.
<br><br>47.<br>Hon såg sig om
<br>på allt sitt gods,
<br>på tärnorna, som dödats,
<br>och trälkvinnorna,
<br>drog guldbrynjan på,
<br>var ej glad i håg,
<br>innan hon sig sårade
<br>med svärdets eggar.
<br><br>48.<br>Bort åt sidan
<br>mot bolstret hon sjönk
<br>och, sårad av svärdet,
<br>sade sin tanke.
<br><br>49.<br>"Nu gånge de i döden,
<br>som guld vilja
<br>mottaga av mig
<br>och mindre gåvor.
<br>Jag giver envar
<br>ett gyllene halssmycke,
<br>lakan och sticktäcke,
<br>lysande kläder."
<br><br>50.<br>De tego alla
<br>och tänkte sig för
<br>och på samma gång
<br>svar de gåvo:
<br>"Nog liv ha förlorats,
<br>leva vi skola;
<br>tärnorna få göra dig
<br>tillräcklig heder."
<br><br>51.<br>Länge tänkte
<br>linklädd kvinna,
<br>ung till åren,
<br>och orden talte:
<br>"Jag vill ej, att någon
<br>nödbjuden och trögt
<br>livet för vår skull
<br>förlora skall.
<br><br>52.<br>Dock brinna på bålet
<br>över benen av eder
<br>färre skatter,
<br>då fram I kommen
<br>att mig besöka
<br>och mindre guld.
<br><br>53.<br>Sätt dig, Gunnar!
<br>Säga dig skall jag,
<br>att ljuslockig brud
<br>bortgår ur livet.
<br>Ej skall edert skepp
<br>på sjön förgås,
<br>fastän mitt liv
<br>jag låtit har.
<br><br>54.<br>Du och Gudrun försonas
<br>snarare än du tror,
<br>den kloka kvinnan
<br>mot konungen har dock
<br>bedrövat minne
<br>av döda maken.
<br><br>55.<br>En mö blir född,
<br>modern henne fostrar;
<br>vacker som dagen
<br>och vitare i hyn
<br>skall Svanhild vara
<br>än solens stråle.
<br><br>56.<br>Gudrun skall du giva
<br>åt en god man,
<br>hon är det vapen, som skall vålla
<br>ve åt kämpar.
<br>Mot sin vilja
<br>åt man hon gives;
<br>henne skall Atle
<br>äga till hustru,
<br>Budles son,
<br>broder till mig.
<br><br>57.<br>Mycket jag har att minnas,
<br>hur mot mig de förforo,
<br>då I mig svårligen
<br>svikit haden;
<br>min levnads lycka
<br>förlustig jag gick.
<br><br>58.<br>Du skall Oddrun
<br>äga vilja,
<br>men Atle skall
<br>det icke tillåta;
<br>I skolen eder luta
<br>i löndom tillsamman,
<br>hon skall dig älska
<br>så ömt, som jag skolat,
<br>om blid oss skickelsen
<br>blivit hade.
<br><br>59.<br>Dig skall Atle
<br>illa göra,
<br>i trånga ormgården
<br>inlagd du bliver.
<br><br>60.<br>Det lider ej heller
<br>lång tid därefter,
<br>förrn Atle skall
<br>sin anda uppgiva,
<br>sin sällhet mista
<br>och sönernas liv,
<br>ty i sängen honom Gudrun
<br>med svärdets eggar
<br>ur vägen röjer
<br>vred till sinnes.
<br><br>61.<br>Värdigare vore,
<br>att vår syster Gudrun
<br>följde i döden
<br>sin förste make,
<br>om henne gåves
<br>gode mäns råd
<br>eller hon lynne
<br>likt oss hade.
<br><br>62.<br>Tungt är det mig
<br>att tala nu.
<br>Ej livet för vår skull
<br>förlora hon skall;
<br>höga böljor
<br>bära henne skola
<br>till de jordagods,
<br>som Jonakr ärvt.
<br><br>63.<br>[Ättlingar hon föder
<br>och arvtagare],
<br>söner som arvingar
<br>efter Jonakr.
<br>Svanhild skall hon
<br>sända ur landet,
<br>sin dotter
<br>och Sigurds barn.
<br><br>64.<br>Bickes råd
<br>henne bita skola,
<br>ty Jormunrek
<br>gör henne ont.
<br>All Sigurds ätt
<br>då omkommen är,
<br>dess mer att begråta
<br>för Gudrun finns.
<br><br>65.<br>En enda bön
<br>jag dig bedja vill,
<br>i världen den sista
<br>den vara skall
<br>Låt bygga så brett
<br>bål på slätten,
<br>att rum åt oss alla
<br>rikligt bliver
<br>åt oss, som med Sigurd,
<br>sökte döden!
<br><br>66.<br>Gör tjäll över bålet
<br>med bonad och sköldar,
<br>sirat välskt tyg
<br>och slavars mängd!
<br>Må vid min sida
<br>Sigurd brännas!
<br><br>67.<br>Må på andra sidan
<br>om Sigurd brännas
<br>mina svenner,
<br>med smycken prydda,
<br>två vid huvudet
<br>och hökar två;
<br>då är allt skiftat
<br>i skäligt mått.
<br><br>68.<br>Vile ock mellan oss
<br>vapnet med ringfästet,
<br>eggvassa järnet,
<br>åter så lagt,
<br>som när vi båda
<br>bädden delade
<br>och makar hette,
<br>man och hustru!
<br><br>69.<br>Ej hittas han
<br>på hälen då
<br>av porten till salen,
<br>som prydd är med ring,
<br>om honom mitt folk
<br>följer hädan;
<br>ej skall vår färd
<br>vanheder giva.
<br><br>70.<br>Ty honom följa
<br>fem tärnor,
<br>åtta tjänare
<br>av aktad släkt,
<br>min fostersyster,
<br>det fädernearv,
<br>som Budle gav
<br>åt barnet sitt.
<br><br>71.<br>Mycket jag sade,
<br>mera jag skulle
<br>säga, om tala
<br>jag tilläts av döden.
<br>Såren svälla,
<br>svag blir rösten,
<br>blott sant jag sade,
<br>så får jag sluta."
</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Erik Brate]]