Vis kilden til Grottesången (Sånger ur den äldre Eddan)

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"  
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Gróttasöngr]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Grottesongen]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Grotte]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grottesången]] !! 
|-
!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Gróttas&#491;ngr]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Grottesang (Grottasǫngr)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grottisangen]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grottesången (Sånger ur den äldre Eddan)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grottesangen (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om kvarnen Grotte (NFS)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grottesangen]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om kvarnen Grotte (PAG)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Grotte (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grottesången (AC)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grottesangen (V.B.Hjort)]]  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvarnsången (AU)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grottisangen (1923)]]  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om kvarnen Grotte (KL)]]!! 
|-
|}


<center>Skrifter utgivna av modersmålslärarnas förening<br>'''<big>[[Sånger ur den äldre Eddan]]</big>'''


Översatta av Axel Åkerblom<br>1923


<big>'''Grottesången'''</big>
</center>



Varför kallas guldet för Frodes mjöl<sup>[1]</sup>? Därom finnes följande berättat.

Sköld hette en son till Oden, från vilken sköldungarna härstamma. Han hade sitt hövdingasäte och styrde i det land, som nu kallas Danmark men då nämndes Gotland. Sköld hade sonen Fridleiv, som var härskare efter honom. Fridleivs son hette Frode; han övertog konungadömet efter sin fader på den tiden, då kejsar Augustus påbjöd frid över hela världen. Det var då, som Kristus föddes.

Men emedan Frode var den mäktigaste av alla konungar i Nordanlanden, så tillskrevs honom den fred, som rådde över alla länder med danskt tungomål<sup>[2]</sup>, och nordmännen kalla den för Frodefreden. Ingen skadade då en annan, även om han träffade på sin faders eller broders baneman, vare sig lös eller bunden. Då fanns ej heller någon tjuv eller rånare, så att en guldring kunde få ligga tre år vid allfarväg på Jalangrsheden<sup>[3]</sup>, utan att någon tog bort den.

Kung Frode kom en gång som gästvän till en konung i Sverge, som nämnes Fjålne. På den färden köpte han två trälinnor, som hette Fenja och Menja; de voro mycket stora och starka.

Vid den tiden fanns det i Danmark två kvarnstenar så stora, att ingen, hur stark han än var, mäktade draga dem. Men den egenskapen hade kvarnen, att det, som den malande sade sig vilja ha, blev malet fram av den. Denna kvarn hette Grotte; Hängekäft<sup>[4]</sup> kallades han, som hade givit den åt kung Frode.

Denne lät föra trälinnorna till kvarnen och befallde dem att mala guld åt honom. Så gjorde de också; de malde guld, fred och lycka åt honom. Och han gav dem ej längre vila eller sömn än så lång stund, som göken teg eller en visa tog att framsägas. Då, säges det, sjöngo de en sång, som har blivit kallad Grottesången; och innan de slutade med kvädet, malde de en här emot Frode, så att det i samma natt kom en sjökonung, som hette Mysing, och drap Frode och tog mycket byte. Och då upphörde Frodefreden.

Mysing förde med sig Grotte och även Fenja och Menja och bjöd dem att mala salt. Vid midnatt sporde de, om Mysing ej tyckte, att han hade fått för mycket salt; men han bjöd dem att mala ännu mer. De malde då en liten stund till, och då sjönko skeppen, och efter dessa vart en strömvirvel i havet, där sjön faller in i kvarnögat. Och det var då, som havet blev salt.


<blockquote>
'''Grottesången.'''<br><br>1.
<br>Nu har det kommit
<br>till konungaborgen
<br>två framsynta<sup>[5]</sup> tärnor,
<br>Fenja och Menja,
<br>Trältjänst krävdes
<br>av kraftiga mörna
<br>där hos Frode,
<br>Fridleivs son.
<br><br>2.
<br>Till kvarnens handtag
<br>hän de leddes
<br>att bringa de gråa
<br>blocken i svängning.
<br>Ej vilans vällust
<br>dem vederkvickte,
<br>ty konungen krävde,
<br>att kvarnen jämt hördes.
<br><br>3.
<br>De läto kvarnen
<br>knarra och gnissla.
<br>»Ställom i ordning
<br>stenar och kvarnverk!»
<br>Då bjöd han mörna
<br>att mala än mer.
<br><br>4.
<br>De sjöngo och svängde
<br>de snurrande stenar,
<br>tills Frodes trälar
<br>de flesta sovo.
<br>Då sade Menja,
<br>till malningen kommen:
<br><br>5.
<br>«Vi mala åt Frode
<br>framgång och rikdom,
<br>lycka vi mala
<br>på lyckokvarnen.
<br>Å guld må han sitta,
<br>sova på dunbädd och
<br>vakna med glädje!
<br>Väl är då malet.
<br><br>6.
<br>Här skall ingen
<br>en annan skada,
<br>bli någons bane,
<br>brygga illdåd,
<br>hugga med svärdet,
<br>det slipade, vassa,
<br>fann han ock bunden
<br>sin broders bane.»
<br><br>7.
<br>Det första ordet
<br>han<sup>[6]</sup> yttrade, lydde:
<br>«Soven ej mera
<br>än mellan två gökrop,
<br>så kort blott, som visa<sup>[7]</sup>
<br>kräver att sägas!»
<br><br>''Menja:''
<br><br>8.
<br>«Frode, ej var du
<br>vis uti allo,
<br>då trälmör du köpte,
<br>du kämpars vän.
<br>Då såg du på styrka,
<br>du såg på det yttre,
<br>på deras härkomst
<br>du hade ej tanke.
<br><br>9.
<br>Hårdför var Hrungne<sup>[8]</sup>,
<br>hårdför hans fader.
<br>Tjatse<sup>[8]</sup> var dock
<br>mer väldig än dessa.
<br>Av Ide<sup>[8]</sup> och Arne<sup>[8]</sup> äro
<br>vi komna, åt bergresars bröder
<br>borna vi äro.
<br><br>10.
<br>Ej Grotte var kommen men
<br>ur gråa klippan,
<br>den hårda hällen
<br>ej hämtad ur jorden,
<br>ej bergresars dotter
<br>droge kvarnen,
<br>om du hade vetat
<br>vilken hon var.
<br><br>11.
<br>Till väldig våldskraft
<br>i vintrar nio
<br>vi lekande uppväxt
<br>i underjorden.
<br>Storverk gjorde
<br>jättemörna.
<br>Vi bröto blocken
<br>ur berget själva.
<br><br>12.
<br>Över jättevärldsstängslet
<br>vi stenarna välte;
<br>mänskornas marker
<br>mycket skälvde.
<br>Vi slängde de snabba
<br>snurrande stenar,
<br>de mäktiga hällar,
<br>till mänskornas hemvist.
<br><br>13.
<br>Vi gingo sedan
<br>i Svitjods bygder
<br>vi framsynta tvenne
<br>fram i kamp,
<br>skuro brynjor,
<br>bräckte sköldar,
<br>gingo genom
<br>järnklädd skara.
<br><br>14.
<br>''En'' stille<sup>[9]</sup> vi störtat,
<br>vi stödde en annan.
<br>Vi gåvo den gode
<br>Guttorm hjälp.
<br>Förr'n Knue fälldes,
<br>fanns det ej lugn<sup>[10]</sup>.
<br><br>15.
<br>De åren i fejder
<br>fram vi så gingo,
<br>att våra strider
<br>storkända vordo.
<br>I kampen vi skuro
<br>med skarpa spjuten
<br>blod ur såren,
<br>och svärdet fick rodnad.
<br><br>16.
<br>Nu ha vi kommit
<br>till kungaborgen.
<br>Misskund ej tes oss,
<br>i träldom vi hållas;
<br>grus fräter vår sula,
<br>och frost tär kroppen.
<br>Att jämt mala fridsmäld
<br>åt Frode blir dystert.
<br><br>17.
<br>Min hand skall nu vila,
<br>hällen skall stanna.
<br>Nu har jag malit,
<br>vad mig är ålagt.»
<br><br>''Fenja:''
<br><br>»Ej vill jag unna
<br>armarna vila,
<br>förr än för Frode
<br>det fullmalet synes.
<br><br>18.
<br>Här skola händer
<br>handskas med yxor,
<br>med blodiga vapen.
<br>Vakna, Frode!
<br>Vakna, Frode!
<br>Vill du nu lyssna
<br>till våra sånger,
<br>till sägner från forno?
<br><br>19.
<br>Eld ser jag brinna
<br>östan om borgen.
<br>Vårdkasen varslar
<br>vaksam om kamp.
<br>Hit om en stund blott
<br>en här skall komma
<br>och bränna borgen
<br>för budlungen ned.
<br><br>20.
<br>Ej längre dig unnas
<br>Hleidras kungsstol<sup>[11]</sup>,
<br>röda ringar
<br>och resarnas stenblock<sup>[12]</sup>.
<br>Slut hårdare handen
<br>kring handtaget, syster!
<br>Tidigt vi vandes
<br>vid valplatsens blod.
<br><br>21.
<br>Min faders dotter
<br>har fruktansvärt malit,
<br>med vetskap om mångas
<br>snart väntade död.
<br>Nu springa stora
<br>stockar ur kvarnen,
<br>fast iklädda järnband.
<br>Dock än må vi mala!
<br><br>22.
<br>Än må vi mala!
<br>Yrsasonen
<br>skall hämnas på Frode
<br>för Halvdans dråp,
<br>han, som skall kallas
<br>konungadotterns
<br>barn och broder<sup>[13]</sup>.
<br>Det båda vi veta.»
<br><br>23.
<br>Mörna malde.
<br>Sin makt i ungdoms
<br>jättevrede
<br>väldigt de spände.
<br>Kvarnstöden skälvde, kvarnen föll samman.
<br>Den fjälltunga hällen
<br>flög i tu.
<br><br>24.
<br>Men bergresens dotter
<br>detta nu sade:
<br>«Nu, Frode, är malet.
<br>Nu månde vi sluta.
<br>Vid mälden vi skola
<br>mera ej stå.»
</blockquote>


----


[1] Så kallas guldet i skaldediktningen.
<br>
[2] «Danskt tungomål»: nordiskt språk.
<br>[3] Jalangrsheden: Jællingeheden i Jutland.
<br>[4] Hängekäft är möjligen en jätte.
<br>[5] Framsynta: som ägde förmågan att skåda in i framtiden.
<br>[6] Han = Frode.
<br>[7] Visa: vers, strof.
<br>[8] Hrungne, Tjatse, Ide och Årne äro alla namn på jättar, med vilka Fenja och Menja räknade sig i släkt.
<br>[9] «Stille»: furste, konung.
<br>[10] De händelser, som i denna strof åsyftas, äro icke kända.
<br>[11] Hleidra: Leire, det gamla konungasätet på Själland.
<br>[12] Resarnas stenblock: Grottekvarnen.
<br>[13] Yrsas son är den berömde Rolv krake, som på Frode hämnades sin farfader Halvdans dråp. «Konungadotterns barn och broder» kallas Rolv, emedan hans fader Helge utan vetskap om blodsbandet gift sig med sin dotter Yrsa, som i detta äktenskap fött Rolv.

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Axel Åkerblom]]