Vis kilden til Qvädet II. om Sigurd Fafners bana (AAA)

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"  
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Reginsmál]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Reginsmål]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Anden Sang om Sigurd Fåvnesbane]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om Regin]] !! 
|-
!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Reginsm&#491;&#769;l]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Regensord (Regensmǫ́l)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Regin og Sigurd (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Reidmars ordskifte. Andra kvädet om Sigurd Fafnersbane (NFS)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Andet Kvad om Sigurd Fofnesbane (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Andra kvädet om Sigurd Fåfnesbane (PAG)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sigurd Fafnersbane 2 (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Qvädet II. om Sigurd Fafners bana (AAA)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Uddrag af Reginsmál]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om Regen (KL)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sigurd Fafnersbane, andet Kvad (V.B.Hjort)]] !!  !! 
|-
|}


[[Bilde:Edda (Afzelius) Titelside.jpg|thumb|250px]]

<center>'''[[Sæmund den vises Edda (Afzelius)| Sæmund den vises<br><big>Edda]]'''</big><br><br><br><big><big>'''Qvädet II. om Sigurd Fafners bana'''</big></big>'''<br>(Sigurdar-qvida Fafnisbana II) <br><br>
öfversat af<br>'''[[Arvid August Afzelius biografi| Arvid August Afzelius]]'''</center>



Sigurd gick till Hjalpreks stall och utvalde sig den häst, som sedan vardt kallad Grane. Då var kommen till Hjalprek, Reginn Hrejdmars son; han var händigare än alla och dverg till växten. Han var vis, vredsam och trollkunnig. Reginn gaf Sigurd uppfostran och lärdom och älskade honom mycket: han berättade Sigurd om sina föräldrar, och denna tilldragelse: att Odin, Häner och Loke en gång hade kommit till Andvara-fors: I denna fors voro många fiskar. — En dverg het Andvare; han var som oftast i forsen i Gädd-hamn och fick sig mat. “Ottar het vår broder, qvad Reginn, “som ofta for i forssen i Otter-hamn: Han hade tagit en lax och satt på å-balken och åt blundande. Loke kastade honom med en sten till döds. Då tyckte sig Asarne hafva varit mycket lyckliga och flådde huden af Ottern. Den samma qväll sökte de gästning hos Hrejdmar och visade sin fångst. Då grepo vi dem och förelade dem, till lifs-lösen, att fylla Otterskinnet med gull, och utan hölja det med röda gullet. Då sände de Loke, att skaffa gullet. Han kom till Ran och fick hennes nät och for så ut till Andvara-fors: han kastade det ut för en gädda och hon lopp in i nätet; - Då sade Loke:


<blockquote>
1. Hvad är det för en fisk, 
<br>som far i floden 
<br>och vet ej sky för faran? 
<br>du ditt hufvud löse
<br>ifrån döden,
<br>mig skaffa flodens låga! (''gull'')
<br>
<br><small>''Gädden:''</small>
<br>2. Andvare jag heter,
<br>Oinn het min fader:
<br>jag mången fors igenomfarit:
<br>Oblid Norna
<br>oss förelagt i tidens början, 
<br>att uti vattnet vada.
<br>
<br><small>''Loke:''</small>
<br>3. Säg du, Andvare!
<br>om du vill behålla
<br>lif i mensko-salen:
<br>huru vedergällas
<br>mensko-söner,
<br>om med ord de slå hvarandra?
<br>
<br><small>''Andvare:''</small>
<br>4. Öfverhårda straff
<br>få de mensko-söner
<br>som i Vad-gelmer vada:
<br>osanna ord
<br>hvem på en annan ljuger,
<br>öfver-länge vara straffen.
<br>
<br>''Loke såg allt det gult, Andvare egde; men när han hade framplockat gullet, hade han en ring qvar; den tog äfven Loke af honom: Dvergen gick in i stenen, och qvad:''
<br>
<br>5. Det skall, — detta gull,
<br>som Guster egde,
<br>bröder tvenne
<br>till bane varda;
<br>och Furstar åtta
<br>till fiendskap;
<br>månde mitt gods
<br>ej någon njuta!
<br>
<br>''Asarne utbredde för Hrejdmar godset och stoppade upp Otterhuden och reste den på fötterna: Då skulle Asarne uppstappla gullet och öfverhölja; men når det var gjort, gick Hrejdmar fram och såg ett bart hår och böd hölja det: Då drog Odin fram ringen Andvara-Naut (Andvares skänk) och höljde håret. Loke qvad:''
<br>
<br>6. Gull har du nu,
<br>och hafver lösen
<br>stor, för mitt hufvud:
<br>Ej för din son
<br>bestämd är sällhet;
<br>det varder bådas eder bane.
<br>
<br><small>''Hrejdmar:''</small>
<br>7. Gåfvan den du gaf,
<br>gaf du ej vänskapsgåfva,
<br>gaf du ej af redligt hjerta:
<br>edra lif beröfvade
<br>J skullen vara,
<br>hade jag förut det vetat.
<br>
<br>8. Men värre är
<br>det jag veta månde,
<br>ättlingarna strida om en jungfru:
<br>än de Furstar vet jag
<br>icke födde vara,
<br>dem det blef till hat bestämdt.
<br>
<br>9. Gullet röda
<br>tror jag mig få ega,
<br>länge som jag lefver:
<br>För ditt hot
<br>jag ringa fruktar:
<br>hem skynden hädan!
<br>
<br>''Fafner och Reginn kräfde slägt-bot af Hrejdmar efter Otter, broder sin: han svarade nej dertill: men Fafner genomstack med sitt svärd sin fader, då han sof. Hrejdrnar ropar på sina döttrar:''
<br>
<br>10. Lynghejd och Lofnhejd!
<br>veten att mitt lif är ute;
<br>mycket är det, hvartill ödet drifver.
<br>
<br><small>''Lynghejd:''</small>
<br>Få systrar månde, 
<br>fast sin far de mista, 
<br>på sin broder sorgen hämna. 
<br>
<br><small>''Hrejdmar:''</small>
<br>11. Fostrar du en dotter, 
<br>ulf-hugade Tärna! 
<br>föder du ej son; 
<br>med din Konung, 
<br>skaffa mö'n en man, 
<br>(om så behöfves) 
<br>då hennes son,
<br>skall sorgen hämna.
<br>
<br>''Sedan dog Hreidmar och Fafner tog gullet allt. Då begärde Reginn att få sitt Fäderne-arf: men Fafner svarade nej dertill. Då sökte Reginn råd af Lynghejd sin Syster, huru han skulle taga sitt Fäderne-arf: — hon qvad:'' 
<br>
<br>12. Blidliga du fordre 
<br>af din Broder 
<br>arf, och billigare sinne: 
<br>ej är det höfviskt, 
<br>att med svärd du skulle 
<br>gods af Fafner fordra. 
<br>
<br>''Denna sak sade Reginn för Sigurd. En dag då han kom till Reginns hus, blef han väl undfägnad — Reginn qvad:''
<br>
<br>13. Hit är kommen
<br>Sigmunds ättling,
<br>den råd-snare mannen,
<br>till våra salar:
<br>han har mera mod
<br>än gamla mannen,
<br>ock är mig hopp om fångst
<br>af vilda ulfven.
<br>
<br>14. Jag månd’ fostra
<br>strid-djerfva Kungen;
<br>Nu är Yngves ättling
<br>till oss kommen;
<br>Han en konung varder
<br>rikast under solen;
<br>kring all land det ljuder
<br>af hans ödes trådar.
<br>
<br>''Sigurd var då ständigt hos Reginn och han sade Sigurd att Fafner låg på Gnita-heden i Orms liknelse: han hade, förskräckelsens (Ägers) hjälm, för hvilken allt lefvande bäfvade. Reginn gjorde Sigurd ett svärd, som kallades Gram; det var så hvasst, att han nedhögg det ofvan i Rehn (Rin) och lät en ulltapp drifva med strömmen och klöf det då ulltappen i tu såsom vattnet: med detta svärd klöf Sigurd Regins smidjestäd. Derefter eggade Reginn Sigurd att dräpa Fafner: Han säger:''
<br>
<br>15. Högt månde Hundings
<br>söner le,
<br>de som stäckte
<br>Eylimes dagar,
<br>om mera Konungen;
<br>lysste söka
<br>guldet röda,
<br>än fadershämnden.
<br>
<br>''Konung Hjalprek lemnade Sigurd skeppsfolk att hämnas sin fader. Dem öfverföll en stark storm och de stadnade utför en bergspets: En man stod å berget och qvad:''
<br>
<br>16. Hvilka rida der
<br>Räfils hästar,
<br>de höga vågor,
<br>å gnyende hafvet?
<br>svettstänkte äro
<br>segelfolarne: 
<br>ej månde vågens hästar
<br>uthärda stormen!
<br>
<br><small>''Reginn svarar:''</small>
<br>17. Vi och Sigurd
<br>äro å skeppen;
<br>en vind är oss gifven
<br>till döden sjelfvan;
<br>brant faller vågen,
<br>högre än bogspröten,
<br>plankhästarne störta:
<br>hvem frågar derefter? –
<br>
<br><small>''Mannen på berget:''</small>
<br>18. Man nämnde mig Hnikar,
<br>när korpen (''Huginn'') jag glädde,
<br>Völsunger unge!
<br>och segrat hade:
<br>Nu må du kalla mig
<br>mannen på berget,
<br>Feng eller Fjölner;
<br>fart vill jag begära.
<br>
<br>''De veko till landet och mannen steg på skeppet: då lade sig stormen:''
<br>
<br>19. Säg du mig, Hnikar,
<br>du som båda känner,
<br>mäns och Gudars lycka;
<br>Vid svärdens svängning hvilka äro,
<br>när stridas skall,
<br>järtecken de bästa?
<br>
<br><small>''Hnikar qvad:''</small>
<br>20. Många äro goda,
<br>kände dem blott folket,
<br>järtecken vid svärdens svängning:
<br>lyckosamt jag menar vara
<br>mörka korpens följe,
<br>för den vapenklädde.
<br>
<br>21. Detta är ett annat:
<br>om du ut är kommen
<br>och å vägen rustad,
<br>och du skådar stånda
<br>två i strid å vägen,
<br>ärelystna männer.
<br>
<br>22. Detta är det tredje:
<br>om du tjuta hörer
<br>ullven under askens grenar;
<br>segerlycka är dig ämnad
<br>öfver hjelmklädd kämpe,
<br>ser du dem (''ulfvarne'') framför dig gånga.
<br>
<br>23. Det må ingen
<br>hjelte strida
<br>mot sent skinande
<br>månens Syster;
<br>de hafva seger,
<br>som se kunna,
<br>de tappre i svärdslekar
<br>och vigglikt hären ordna.
<br>
<br>24. Det är största fara,
<br>om du snafvar,
<br>när till strid du gångar;
<br>Svekets Tärnor stånda
<br>dig å båda sidor
<br>och vilja se dig såran.
<br>
<br>25. Kammad och tvagen
<br>hvar man vare,
<br>och om morgon mättad,
<br>ty så visst det är ej
<br>hvart till qväll’n man kommer:
<br>hårdt är för sitt öde falla.
<br>
<br>''Sigurd höll ett stort slag med Lyngve Hundings son och hans bröder. Då föll Lyngve och trenne dess bröder. Efter slaget qvad Reginn:''
<br>
<br>26. Nu är blodig örn
<br>med svärdet skarpa
<br>å ryggen ristad
<br>på Sigmunds bane:
<br>större är ingen
<br>Konunga-son,
<br>som jorden blodstänkt
<br>och korpen mättat.
<br>
<br>''Hem for Sigurd till Hjalprek. Då eggade honom Reginn, att dräpa Fafner.'' 
</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]