Konungavalet (Frithiofs saga)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Frithiofs saga
af Esaias Tegnér
(1782-1846)

Konungavalet

Till tings! Till tings! Budkaflen går

kring berg och dal.

Kung Ring är död: nu förestår

ett kungaval.

Då tager bonden svärd från vägg,

det stål är blått.

Med fingret pröfvar han dess egg,

den biter godt.

De piltar se med glädje på

det stålblå sken;

de lyfta svärden två och två,

för tungt för en.

Men dottern skurar hjelmen ren -

blank skall han bli -

och rodnar, när hon skådar se'n

sin bild deri.

Sist tar han sköldens runda värn,

en sol i blod.

Hell dig, du frie man af jern,

du bonde god!

All landets ära växer ur

ditt fria bröst.

I striden är du landets mur,

i frid dess röst.

Så samlas de med sköldegny

och vapenbrak

på öppet ting, ty himlens sky

är deras tak.

Men Frithiof står på tingets sten,

hos honom står

den kungason, en liten en

med guldgult hår.

Då går ett sorl kring bondelag:

"För liten är

den kungsson, kan ej skipa lag,

ej leda här." -

Men Frithiof lyfte pilten ung

på skölden opp:

"I nordmän, här är eder kung

och landets hopp.

Sen här den gamle Odens ätt

i bild så skön.

På sköld han känner sig så lätt,

som fisk i sjön.

Jag svär att skydda rike hans

med svärd och stång

och sätta faderns gyllne krans

på son en gång.

Forsete, Balders höge son,

har hört min ed;

och om jag viker derifrån,

slå han mig ned!" -

Men pilten satt på skölden lyft,

lik kung å stol,

lik unga örnen, som från klyft

ser opp mot sol.

Den väntan blef det unga blod

till slut för lång,

och med ett hopp i mark han stod,

ett kungligt språng!

Då ropte böndren högt på ting:

"Vi Nordens män,

vi kore dig, blif lik kung Ring,

sköldburne sven!

Och Frithiof före dina bud,

tills du blir stor.

Jarl Frithiof, dig ge vi till brud

hans sköna mor." -

Då blickar Frithiof mörk: "I dag

är kungaval,

men bröllop ej; min brud tar jag

af eget val.

Till Balders hage vill jag gå,

har möte stämt

med mina nornor der: de stå

och vänta jämt.

Ett ord jag måste tala med

de sköldemör.

De bygga under tidens träd,

och ofvanför.

Ljuslockig Balder vredgas än,

den bleke gud.

Han tog, blott han kan ge igen

mitt hjertas brud." -

Då helsade han nyvald kung,

på pannan kysst,

och långsamt öfver hedens ljung

försvann han tyst.