Samisk religion – Trommen

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Temaside: Samisk religion og mytologi

Samisk religion
– en tematisk kildesamling

Carsten Lyngdrup Madsen
© 2026

Trommen

Denne side er under opbygning

Retsprotokol 1627 "Naar nogen ville ruune, da haver de en Runbom(me); er giort af Furre-Roed, overdragen med sterkt Oxereen-Skind eller (Buck)-Skind. Saa haver de et Stökke Træ til Handtag under (neden) Bommen og en Klov af alle de Slags Dyr, her er i Landet at bekomme, som hænger omkring paa samme Bomme. Og er paa Bommen malet 9 Streger med Olderbark, som de maler Benkedyner med. — Den 1:ste Streg betyder deres Gud, den 2:den Solen, den 3:die Maanen, og siden bemerker de andre alle Slags Dyr, hvormed de kand have Lykke, saa og Fiendskab att forraade hverandre med. Og naar tvende Gan-Mænd vil forsöge, hvis Kunst der er sterkest, saa maler de paa Bommen 2 OxeReen, som skal stanges med Hornene imod hverandre. Hvilken der bliver sterkest, naar de löber sammen, hans Husbond bliver sterkest, og hans Kunst bliver fixest. Kilde: Retsprotokol, 1627: Häxprocesser i norska Finnmarken av Hulda Rutberg. Svenska landsmål ock svenskt folkliv,1925.

Olaus Petri Niurenius 1630 Skåltromme set fra under- og overside. Nordiska museet, Stockholm, Ill.: clm. Till begagnande vid sina ceremonier ha de en trumma, gjord av en stor, urhålkad trästock ock lik dem, som begagnas vid krigshären. De överdraga endast den ena, övre ändan av den med ett skinn, på vilket överallt utefter kanterna äro ritade allehanda slags fyrfota djur, fåglar ock fiskar; på mitten avmåla de sin gud, på vilken de så lägga en groda eller något annat föremål av mässing. — — — Med en därtill avsedd hammare slå de så på trumman med täta slag. Detta redskap användes för trenne ändamål: till att utrannsaka det som rör jakt ock offer ock fjärran ting. När de skola gå på jakt, värma de trumskinnet framför elden, för att det skall bli spänt, lägga grodan på dess mitt ock  låta den medels täta hammarslag hoppa så länge, tils den stannar på något av de målade djuren ock visar mot öster eller väster, norr eller söder eller rör vid de nyssnämnda linjerna i mitten ock undervisar trumslagaren ock jägaren, vart han denna dag bör styra sin kosa ock vad slags djur, fisk, fågel eller annat villebråd han denna dag bör fånga. De försäkra med dyra eder, att de vid detta slag av trollkonst varken begagna besvärjelser eller sånger eller andra vidskepelser. Den må tro det, som det gitter. På ungefär samma sätt gå de tillväga, då de ämna offra. De slå oavlåtligt på trumman ock offra så åt gudarne ett levande djur av det slag, till vars bild grodan hoppar. Huvudet hänga de upp i ett träd; det övriga koka de ock äta upp det tillsammans med sina tillkallade vänner ock begjuta sig alla med det spad, i vilket offerdjuret kokats. — — — Då de skola utforska fjärran ting eller giva svar på andras frågor därom, ha de en trumma, som är gjord på ovan omtalade sätt, men nedre delen av densamma, vilken trollkarlen tager i ena handen, delas i fyra delar av ett kors. På själva trumman hänga med senor fastknutna klor ock ben av allehanda djur, som de fångat. Den av mässing förfärdigade grodan, som är deras orakel, är överallt besatt med ringar. Då man så slår hastigt med den tvåhövdade, med mässing beslagna hammaren ock grodan ligger på mitten av trumman, skramla ringarne på grodan ock klorna ock benen på trumman ock göra ett förskräckligt buller. Trollkarlen trummar ock framsäger besvärjelser, ock liksom Jamblichus säger sina landsmän begagna sånger, då de spå, ock betvinga sina gudar med dem, så sjunger även denne sina sånger med avskyvärd röst som en skällande hund ock vill liksom bita omkring sig åt bägge sidor. Till slut hoppar grodan ned på marken ock hoppar av egen kraft åter upp på trumskinnet några gånger. Man trummar ock sjunger beständigt, tils grodan stannar på någon efterfrågad bild ock trollkarlen faller ned sanslös som en fallandesjuk, så att ingen ande vidare tyckes finnas i honom ock intet livstecken förspörjes, utan själen synes hava lemnat kroppen. Då måste vaktare vara tillstädes, som se till, att den framstupa liggande, livlösa kroppen icke vidröres av det minsta  ting, eljes tror man, att kroppen icke återkommer till liv. Då anden slutligen återkommer, uppvaknar kroppen liksom ur en djup sömn ock kan svara på alla de framställda frågorna, om också det efterfrågade befunnit sig på några hundra mils avstånd. De kunna också inom 24 timmar åstadkomma, att de som så önska få underrättelse om vad någon på ett annat ställe sysslar med, eller huru deras vänner ock käraste må, ock allt fullständigt noggrant. Ock för att bättre bestyrka sina utsagor medföra de en kniv, en sko, en ring eller någon annan för den efterfrågande känd sak såsom vittnesbörd om att ärendet blivit väl uträttat. Den som önskar veta mera härom, läse Olaus Magnus, tredje boken. Kilde: Olaus Petri Niurenius, 1630: Lappland eller beskrivning över den nordiska trakt, som lapparne bebo i de avlägsnaste delarne av Skandien eller Sverge. Gengivet i Wiklund, 1905a., ss. 20-22

Samuel Rheen 1671 Illustrationen föreställer en spåtrumma ock är i förminskad skala reproducerad ur S 163. På densamma äro följande föremål avritade ock betecknade: Stiernor — Måna — foglar — Thor — tienare—Stohrjunckar — Tienare — Biörn — wargh — Reen — Christ[us] — Apostlar. — Siöö. — oxe — Solen — Räff — Orm — Hare. Lapparnas trumbor ähro giorde antingen af graan, tall eller biörck, doch måste thet trä af huilken Trumban skall giöras wara wäxter på ett särdeles Rum, såsom och efter Solennes gångh Rätt omkringh och icke emoth dess gångh; denne trumban  öfwerdraga the medh Skin, hwarpå the måhla medh ahlbarck äthskillige figurer. Mitt på trumban draga the een lineam eller twå på huilken linea the måhla sina afgudar som the mäst dyrcka, såsom är Thor den förnämste med sin tienare; Stoorjunckaren den andra medh sin tienare, och desse ståå på den öfwerste linien: där näst in Vnder är een half linea, ther på ståår afrijtat Christi bälete med någre af hans Apostlar, hwadh som ofwan desse linier är Rijtatt, ähro foglar och himmelske tingh som är Månen och stiernor. Men näst Vnder desse linier ähr först Sohlen afrijtat som den medleste planeet, på huilken the läggia een stoor knippa MessingzRingar så ofta the willia slå på trumban, sedan under desse linier ähro afrijtadhe alla jordiske diur, Biörnar, wargar, Reenar, Ottrar, Räfwar, ormar, sedan siöar och strömmar, alt som figuren uthwijsar. Mange lappar, doch icke alle bruka denna trumban at Spå medh och brukas förnemligen för efterfölliande Ordsaaker skull. 1. Att förfara huru på fremmande och fierran orter tillståår. 2. Att förfara om lycka och olycka, om hällssa och ohällssa. 3. Att där medh boota siukdomar och krankheeter. 4. Att förnimma om theras Afgude offer, och åth hwem the af sine Afgudar offra skole the Creatuur the willia offra antingen Thor, Stoorjunckaren eller Sohlen. Och detta Skier på fölliande Sätt. I. När the willia förfara huru på fremmande orter tillståår, slåår lappen på trumban således: att een stoor knippa Messingz Ringar tillsamman bundna widh ett Messingzkiädh lägges på sohlennes figuur, sedan hafwer lappen een tueklufwat hammar af been giord, där medh han slåår på trumban, at Ringarna lööpa omkringh på des botn, i medler tijdh siunger lappen med een högh Röst och stämma, huilket the kalla Joijke, der till medh siunga alle Lapparna och Lappqwinfolcken som tå ähro tillstädes, Manfolcken medh een högre och quinfolcken med een lägre stämma, huilket the kalla duura, i denne sångh bruka the någre ordh, såsom i synnerheet att the nämpna then ortt, ifrån huilken the willia hämpta tijender. När han nu länge hafwer slagitt på trumban, faller han neder som een soffwande Menniskia, doch i medier tijdh måste the som tillstädes ähro Män och qwinnor Continuera medh sin sångh, alt till dess trumbslagaren Opwachnar af sin sömpn, hwarmedh the skohle påminna honom, hwadh hans begiäran war eller hwadh han wille weeta; och tå begynner trumslagaren förtällia, hwadh han medh sitt trumbslagh förfarit hafwer eller huru på fierran orter tillståhr. II. När the willia weeta och förfahra om lycka och olycka läggia the sammaledes sin tillsammans bundne Ringh knippa på Sohlennes figuur, om nu Ringerna lööpa Rätt omkringh och efter Sohlennes gångh när the slåå på trumban, betyder dett lycka, godh hällssa och wälltrefnadt, bådhe för menniskior och andre Creatuur, Antingen dhe ähro när eller fierran. Men om Ringarne icke lööpa Rätt omkringh efter Sohlennes gångh, thet betyder olycka ohällssa och alt ondt. [Sammaledes see the och, om the skolo hafwa lycka att fånga fisker, diur, foglar, af the figurer som ståå på Trumban afmåladhe: Ty när Ringarne willia gåå Rätt omkringh bemte figurer eller diur som ståhr afmålat, ähr ett täckn at han fåhr samma Creatuur.] III. När the willia boota siukdomar och kranchheeter medh trumban, Skier det således: Den siuke måste gifwa Trumbslagaren een Messingzoch een sölfwer Ringh, och dem binda kring om Trumbslagarens högre arm, huilka han skall hafwa för sitt hafda omaak, sedan binder Trumbslagaren dem i sin Ringhknippa som altijdh brukas när the slåå på trumban. I medler tijdh emädan han slåhr måste alle närwarande Män och qwinnor siunga, Manfolcken medh een högre och qwinfolcken medh een lägre stämma, och tå förnimmer Trumslagaren om siukdomen är Naturligh eller af Spåådomb påkommen. Sedan måste den siuka uthlofwa at willia giöra någott offer af något creatuur, Antingen 1 Reentiur, Oxe, bock, wäduur eller något annat, och det till någon wiss Stoorjunckar som ståhr i dett eller dett fiället, och hwadh trumslagaren den siuka föreskrifwer, det måste han strax antingen offra och uthgifwa, eller förplichta sigh till een wiss tijdh, hwadh han uthlofwat hafwer fullkomna. IV. När the willia förfara hwem the offra Skohle, antingen Thor, Stoorjunckaren eller Sohlen, Skier thet således: När the hafwa bundit thet Creatuur som the willia offra baak om sine kottar (:dijt intet qwinfolck ähr lofligit at komma:) taga the ett håår Vnder Creaturens halss, huilket bindes kring om een Messingz Ringh af the Ringar som äro tillhoopa bundne, och altijdh brukas när thet slås på trumban, tå nu lappen slåhr, gåå Ringarna kringh om trumban, och när Ringen om huilken hååret är bundit, kommer till Stoorjunckarens, Thorens eller Sohlennes Figuur, Stadnar han och kan intett längre komma där ifrån, förr än offret till wederböranden uthlofwat bliffwer. När Creaturet uthlofwat ähr, uthmärkes dett medh een ylle trådh, huilken the sy genom Rehns högra öra, så at om offret Skahl hööra Stohrjunckaren till, syes een Rödh trådh genom Rehns högra öra: Skall Thor offret hafwa Syes een graå trådh  och genom högra öra: Men skall Sohlen offret tillhöra brukas een hwijt trådh igenom bemte öra. Sin trumba skatta lapparna högt, hafwa henne altijdh inswepat i Skin, sampt sina Ringar och hamrar i ett loomskin förwarade; där till medh fåå inge qwinfolck som Manwuxne ähro komma wijdh henne. När lapparna booflyttia ifrån thet ena Rummet till dett andra skall trumban föras efterst och icke fremst, och dett af een Mans och icke qwinnos pehrsson; Vndertijden warder hon och förder på den wägh der ingen annan framreeser, föregifwandes at om någon Manwuxen qwinna skulle reesa öfwer samma wägh på huilken trumban wohre framfördh, förr än tree dagars förlopp, skulle hon antingen strax döö, eller något ondt henne wederfahras, som the med många Exempel bewijsa Skiedt wara. Men i fall där änteligen så fordrades att een qvinnos pehrsson skulle Reesa den wägen, hwarest trumban wore framfaren, så måste den qwinna een Messingz Ringh till Trumban förähra. Kilde: Samuel Rheen, 1671: En kortt Relation om Lapparnes Lefwerne och Sedher, wijd-Skiepellsser, sampt i många Stycken Grofwe wildfarellsser. Gengivet i Wiklund, 1897., s. 42f.

Olaus Graan 1672 Om Lapparnas Trumbor och deras Delineation, sampt huru och hwarföre the them bruka. Lapparnas spåå trumbor ähre giorde af trää, Antingen graan, tall eller biörck, och måste dätta trää wara wäxt både på ett särdeles Rum, såsom och effter Sohlennes gångh, eller Rätt syes, som Man säger, ofwan på öfwerdraga the trumban medh Skin, huilket the taga fram på hallsen af een Reen tiur, där på the måhla medh ahlebarckz safft åthskillige figurer, huilka the således fördehla: Mitt på trumban dragha the een linie, ther på the Måhla sina afgudabäleten; som ähr Thors och hans tienares: Stoorjunckars och hans tienares: Vnder denne linie, draga the åter een half på wänstra sijdan, ther på ståhr fremst Christi bälete, och sedan någre hans Apostlar afmåhlade. Ofwan för desse linier afmåhla the Månen, stiernor och flygande foglar: Vnder desse linier ähr först Solen afrijtadt, såsom den Medleste planeet, på huilken the läggia een stoor knippa MessingzRingar, så offta the willia slå på trumban. Sedan ähro afrijtade alle kräkande och Simmandhe Diur; såsom: Biörnar, wargar, Reentiurar, Vttrar, Räfwar, Ormar, fiskar. Jtem Siöar och strömmar. Vthi Kiemi lappmarck, afmåhla the tillijka medh detta alt och så helfwetitt aldranederst. 1. När the willia weeta huru på andre ortter i werlden tillståår, lägger lappen een stoor knippa MessingzRingar tillsamman bundne widh ett Messingz kiedh, på Sohlennes figuur, sedan begynner lappen slåå på trumban medh een tweklufwat hammar af been giordh, där af Ringarne lööpa kring om des botn, i medler tijdh siunger lappen som the kalla joijke, sampt alle lappar och lappquinfolck som tillstädes ähro, doch måste Manfolcken siunga medh een högre, och quinfolcken med een lägre stämma, huilket the kalla duura, i denna sångh nämpna the thet bergh eller Fiäll, hwarest the mena them wistas, som skohle kunna dem vppenbahra, hwadh the begära at weeta: Jtem nempna the och then ortt ifrån huilken the willia hämpta tijender. När nu lappen således länge hafwer slagit på trumban, och aldrahögst med åthskillige toner ¼ tijma sunget, stahna Ringarna, och han trumbslagaren swartnar af i Ansichtet, och begynner gåå pä knää och sätter händer i sijda och joijker alt fort medh högh stämma, till dess han niderfaller som han wore döder, i medler tijdh siunga Män och quinnor som närwarande ähro, alt till des han vpwachnar, medh huilken sångh the påminna honom, hwad hans begäran war, när han såsom bortdånande nederföll, elliest skulle hans förespående wara alt förgäfwes, och intet wärckande medh sigh hafwa; Och tå han kommer sigh före igen, ähr han så wahnmächtigh ock swettigh, såsom han ett stort arbete giordt hade, tå han begynner förtälia hwadh han medh sitt trumbslagh förfarit hafwer, och huru på den orthen eller den tillståår. 2. När the willia förfara om lycka eller olycka, läggia the sammanledes the sammanbundne Messingz Ringar (: som the hafwa till 10. 20. 30: 40. :) på trumban och Solennes figur, Om Ringarna gåå eller lööpa efter Solennes gångh Rätt omkring, betyder det godh lycka, hällssa och wälltrefnadt, bådhe för Menniskior och Andre Creatuur: Om Ringarna gåå afwogt eller emoth Sohlen, betyder det olycka, ohällssa och alt ondt. 3. När the willia boota siukdomar och kranckheeter, måste den som will låtha boota sigh. gifwa Spåman som på trumban slåår een Messingz Ringh och een sölfwer Ringh, eller ett annat stycke Sölfwer för sitt omaak, huilka Ringar eller sölfwer skall bindas om trumbslagarens högra arm, hållandes detta Sölfwer för ett lius som skall them vplysa, och siukdomens ordsaak tillkänna gifwa, såsom och hwem een sådan siukdomb them påfördt hafwer, om han ähr naturligh eller genom Spåådomb påkommen, och huru the åther skole wederfåes, och komma till sin hällssa igen. Jtem till hwem af sine Afgudar, eller huadh offer the giöra skohle, huilket när spåman hafwer genom sin Spädombs konst förfarit, måste den siuka offret antingen strax uthgifwa till den eller den Stoorjunckaren i det eller det fiället ståndandes, eller han förplichte sigh till een wiss tijdh, hwadh han uthlofwat hafwer fullborda willia. 4. När the willia förfara och genom trumban förnimma hwem the skole offra sina Reentiurar, som the om höstetijdh slachta, antingen till Thor, Stoorjunckaren eller Sohlen, Skeer thet på fölhande sätt: — — — — — — — — — — — Dhe Argaste trumbslagare bruka och i Nödhfall Byttelock för trumba, der inga figurer uppå Rijtade ähro, såsom Skedde af een lapp Kobdask Påhl benemdh, huilken togh Byttelocket uthi dess handholld i sin wenstra handh, och yppwände den slätha sijdan, tager så een Ringh af bältet, och lägger den uppå bemälte lock begynner så medh sin knijf den han brukadhe för hammar slåå uppå locket, till des han Nidhföll och war bortta ½ tijma. När han då vpwacknade, sade han det som åstundat war af honom. Dhe lappar som intet äga, eller kunna bruka trumban, willia doch gärna warda kunnige om de ting som långt bortto skee och hafwas för händer, huilket alt han således förnimmer. Kilde: Olaus Graan, 1672: Relation – Eller En Fulkomblig Beskrifning om Lapparnas Vrsprung, så Wähl som heela dheras Lefwernes Förehållande. Gengivet i Wiklund, 1899, ss. 58-61.

Johannes Tornæus 1672 Om Lapp-Trumman och des Bruck; Så och huru Trållkonsten läres Effter som diefwulen nu ingen macht hade at igenom dessa Seitär mundteligen tala och swara, såsom igenom Oraculum Apollinis skedt är: derföre, till at lijkwäl förföra det arma förmörkade Folket, han det medlet påfunnit, at medh tecknande uppenbara dem sin wilia öfwer det som dhe åstundade at wetta, i det han dem gifwit hafwer ett wärketygh där till, som af Lapparna sielfwa kallas Quobdas och Kannus, men af oss Lapptrumma, eller rättare, Tråll-trumma. Detta diefwelska Redskapet är uthålkat af ett stycke trä, och öfwer ypningen medh Skin, hwilket af Renkalfskin dhe sielfwa bereda, såsom en Puka öfwerdragit, men så är det inte heller medh Skrufwar häftat, utan medh Träpinnar fastneglat. Det är inte så diupt som en Puka, utan något grunnare och flatare; där till me icke rundt, utan aflångt, och medh twenne aflånge håål på bottnet, som för handgrepans skull dijt skurna ära. Skinnet är alt öfwer medh skapnader af allehanda ting öfwermålat, warandes färgan som där till brukad är rödachtig och af ahlebarck tagin. Alle dessa Figurer ära under deras wissa regiones förde, som förnämbligast ära allenast 3. Den första är Norlandh, ia och flera dehlar af Swerige, och finnes på den Södre ändan af Tingestet med ett streck afdelt, författandes uti sig förnemligast den Staden och Landzorten, som dem närmast är, och medh dem åhrligen handla plägar; Som till Exempel: uti detta stället upå dhe Trummar som i Tornå eller Kemi Lapmark göras, står Tornå Stadh och kyrkia, Prästen, Lapfougden och annat mehra som där är och wankar, och dhe hafwa at göra medh, så och en snörrätt wäg, som löper ifrån Tornå och till dem, upå hwilken dhe see, huru snart som Prästen, Fougden eller någen annan till dem kommandes warder, iämpte alt annat, som på den orten förelöper och förehafwes. På Norre ändan står Noriget, medh hwadh däri begrijpes och wistas, afsatt: men mitt emellan sielfwa Lapmarken, som största delen af Trumman intagar. Därupå ära allehanda diuur, som hoos dem finlige äro, afmålade. Där står Wild-Rens Skåckar, Biörnar, Räfwar, Vlfwar och allehanda slagz diuur, om, och hwarest dhe till finnandes äro. Tambd Reen bort tappat; hwarest han wistas: Reen kalfwar, om dhe skola lefwa. Nootwarp och Fiskedrächt, om det lyckas will. Een siuk menniskia, antingen hon warder frisk eller intet: En barnaföderska, om hon lärer hafwa lyckelig födzel. Döden, om han den eller den, eller och någen på Sotasängen liggiande, antingen på detta eller annat sätt fånga skall: Så och alt annat, som deras bekymmer kan wara om, och dem i hågen faller. Dhe som dessa saker allenast sökia at weta, wilia intet wara räcknade lijka medh dem, som tillfoga androm skada där medh effter som dessa göra det som ont är, men dhe twert emot. Men såsom dhe bruka alla en Förste och Förstörare, som är den leda Satan, altså äre dhe af ett slag, och den ena inte bättre än den andra. När dhe nu skola denna diefwulska konsten bruka, och det en sådan Sack är, som något wichtig wara skal, och ett helt bylag angår, då kläda dhe sig om helgedagarna, synnerligen Quinfolken, uti sin Prydning, och bästa kläder, komma då tillsamman, och den som uti wärket förfaren är, iämpte dhe andra, då på knä faller, tagandes Trumman medh sin wänstra handh i grepet, som inunder är, och mit upå Skinnet lägger en Indicem, den dhe Arpa kalla, och af allehanda Koppar- Järn- Messing- och Silfwer Länkior sammanfattat är. Sädan medh sin högra hand bär han fram en lijten benhammar, som af. T. anseende är, och hållandes Trumman något högt upp, begynner medh den samma at slå alt kring om Indicem, i förstone sachta sachta, in till des at han begynner springa och röra sig. Och när han sig makar åt någandera Sijdan ifrån det stellet han först legat hafwer, då begynner Trumslagaren alt hårdare och hårdare at slå, så länge Index kommer på någotdera Signum, som han åstundar wetta; hållandes före sig då hafwa rätt drabbat. Men hwar Vpsåtet intet skall lyckas, eller at det som företages illa aflöpa skall, då går index alt emot, och intet stadnar på den Figuren, som det borde. Och för rättas detta medh skråål och sammansiungande, så at Trullkaren så wäll, som alle närwarande säija: Så bedie wij, så bedie wij at lyckas wille etc. Men hwem är den dhe bidia? Ingen annan än som diefwulen och deras Skogzgudh Seitä. Hafwer nu Låtten till äfwentyrs fallit på någen WillReenhoop, då låtta dhe ochså strax på samma sätt, at förnimma hwadh slagz Offer som Afguden för sin wälgärning hafwa will. Mig är af en Fougde berättat, det han fordom uti Enareby skall af ett tillfälle sielfwer hafwa sedt, hurusåsom medh denna Trullkonsten omgångit är. Och när som Låtten föll upå en hundh, såsom han wore den gången Afguden för ett Offer behageligast, så hafwa dhe tagit honom wedh hufwudet fast, och strax giort af medh honom, farandes genast Solenniter medh Offret till Afguden. Ehuruwäl ett Christeligit Sinne högt förtryter, wijdare at tala om sådana diefwulska Saker och Satans bedrägerij: lijkwäl har iag Lust at oppenbara, huruledes som Trullkarlarna denna Satans konsten lära och bekomma. Och såsom nu Lapparna icke alla kunne wara af lijke natur, så äre dhe icke heller lijka mächtige i denna konsten, efftersom och rätt många funnitz, som sådant wäsende hwarken brukat, eller där af weta welat. För denskul och dhe som detta braket öfwa, icke få på enahanda sätt denna Anden. Ty sombliga blifwa härutinnan underwijste och af Öfningen färdige giorde: men åter en dehl hafwa detta såsom af naturen, hwilket gruweligit är, alldenstund när dhe samma som Satan till sin Redskap uthsedt hafwer, uti sin barnedom siukna, då kommer dem under Swagheten en hop Melancholiska Syner före, hwarutaf dhe effter förmågan och åhren något indricka och behålla. Siukna dhe andra gången, då kommer dem än mehra förre, hwar af och mehra än förre gången af dem häfftar. Men blifwa dhe tridie resan betagne, hwilket dem så swårt är, at det nästan geller Lijfwet; Så warda dem då alla diefwulska Syner och uppenbahrelser förebrachta, där af dhe då så myckit fatta, som till en perfection af Trullkonsten behöfwes. Och dessa ära så igenomlärda, at dhe och utan Trumma see främmande Ting, så och wetta berätta, hwadh som på fremmande orter förelöper, warandes där hoos af diefwulen så myckit intagne, at dhe sådant see, hwadh dhe det wilia eller inte. Lijka såsom för någon tijdh sädan kom en Lapp, som ännu är i Lijfwet, bärandes till mig sin Trumba, den iag länge påyrkat hade, och klageligen bekände, at ändock han denna nu från sig gåfwe, och alldrig någon annan i stället toge, worde han icke dess mindre alla frånwarande Ting seendes, äfwen så wäl som tilförene: tog mig sielf til Exempel, och, sanning och som nogast förtälde alt hwadh mig upå den Resan till Lapmarken händt och wederfarit war: där hoos beklagandes, at han inte wiste, hwadh han måste göra af sijna ögon, mädan honom alt sådant emot hans wilia förekom. Hwar af man seer, hwadh den Ondas krafft uti dem wärkar, som han engång fångat hafwer, i det dhe brede widh den rätta Gudztiänsten och dhe H. Sacramenters bruk måste ochså hafwa sådana diefwulska Syner, på det dhe hans arglistiga wilia och förehafwande therföre ähra och prijsa måge. Men oansedt det så i sanning war, hwadh af Lappen om min Resa berättades, sade iag likwäl alt sådant en uppenbar osanning wara, på det han sig icke berömma måtte öfwer Satans uppenbarelser, som något sandt eller någon Sanning af honom öfwas skulle. Men dhe som igenom underwijssning komma till Trullkonsten, blifwa antingen af sin Fader eller någen annan altijdh styckewijs lärde, öfwade och medhafde, när sådan Öfning förehafwes; hwar igenom dhe snart nog blifwa uti konsten färdige. Jag må bekänna mig icke wäl hafwa trodt, sädan iag berörde Lappes bekännelse hörde, at diefwulen skulle hafwa en sådan macht, eller Gudh honom tillåta wille, at han en Menniskia som är född på nytt af wattn och Andanom, skall så wijda i sitt garn snäria få, at hon så aldeles måste blifwa hans Trääl och handelangare: men så måste iag det nu troo, at af Gudz tillstädielse, för otroo och obotfärdiga Synders skull, Satan kan en till ewinnerligit Lijff nyfödd menniskia intaga, och henne igenom sitt anhang sig till Lijffegen göra: och at en som är kommen till sitt rätta wett och förståndh i Jesu Christi kundskap, och sädan läter förföra sig af den Onde och hans Ledamöter, blifwer fast argare och wärre Trullkarl, än den som af Vngdomen där till böijelse hafft. Åhr 1671 blefwe uti Kemi Mark många Trullkarlar yppade, dhe där af sina Fäder lärde myckit ont bedrifwit hafwa. Desse gåfwo ifrån sig sina Trummor, så stoora och wijda, at dhe där ifrån inte föras kunde, utan måste där opbrännas. Iblandh dessa Troll Lappar fans en om sina 80 åhr, hwilken bekende sig hafwa denna onda konsten på sitt Tijonde ålders åhr af sin Fader lärdt och åhr 1620. hafwa för et Paar Wantars skull förtrollat en bonde uti Kemi Sochn, så at han uti en Forss drunknade. Denna blef fuller till döden dömbd, och fängzliger ifrån Lappmarken neder till Landzbygden förder: men när han på wägen war till Landzens Fängelse, trullade han sig sielf ihiäl, så att han uti ett ögnablek heel andlöser wardt, i det han som bäst frisk och sundh på Slädan satt; hafwandes det förut sagt, at så heller skie skulle, än at han Skarprättaren i händer komma måtte. Vtaf detta Trullepartijet finnes dhe mäste och argaste uti Kemi-Lapmarck, alldenstundh dhe gräntza tillhopa medh Ryska Lappar och Castellet Kålahuus, hwarest dhe störste och förgifftigeste Trull alltijdh warit, och ännu äre. Ty uti Ryska Lapmarker öfwer sådant hwarken ransakas eller straffas, warandes dhe alle uti den Ryske Religionen opfostrade. Men som Gudz sanna wärkan uti detta fallet sig förenar medh wår höga Öfwerhetz alfwarliga handhollande öfwer sådant Sällskap, och Predikanterna där brede widh en Gudelig nijt där widh hafwa; så hoppas man, at Satans macht alt mehra och mehra dämpad och underkufwat warder. Hwilket Gudh, af dess oändeliga kärleck och Lust till Menniskio könetz Saligheet nådeligen gifwa och förläna wille. Kilde: Johannes Tornæus, 1672: Berättelse om Lapmarckerna och Deras Tillstånd. Gengivet i Wiklund 1900, ss. 29-33 __________ Man kommer åter til det förriga. Efter Diefwulen icke hade magt de Seitar viva voce gifwa swar, såsom Oraculum Appollonis; Så stiftade satan et annat medel därtil, nemligen, et Instrument, som de sielfwe kalla quoubdas och Kanuns h. e. Lapp trumba, rättare troll-trumba. Hon är gjord af trä aflaͤng, figura ovali, öfwerdragen med sämskadt Ren-Kalfskin, därpå med röd färgad alebarck målade allehanda Imagines. Först hafwa de denne dividerat med öfwerdragna Linier, uti trenne regioner: uti den södra ändan är Norrland, och neder-Tornå Kyrcka, Prästen, Fogden, samt andra saker, hwadi Norrland wanckar, så ock en gerad wäg ifrån Tornå til Lappmarck, därpå se de och spå hwad där händer, huru snart Prästen och Fogden eller någon annan wordig til dem skickad warder. Et hi vocant se beneficos, utpote qui mala non tentant, aut sinistri quid ominantur.. Uti Norr-ändan är Norrige med sina saker och Lägenhet afmaͤladt: midt på är Lappmark, som största Regio är, och har uti Instrumentet största spatium; Derpå äro med rödt afmaͤlade allehanda Djur som hos dem wancka, såsom will-renhopar, hwar de skola finnas; tamd Ren borttappad, hwar han är; Ren-Kalfwar om de skola lefwa; därpå står Björnar, Räfwar, Ulfwar och allehanda skogs-Djur; godt Notewarp och Fiske-drägt; därpå är målad en sjuk människja, om hon skal blifwa bättre; Barna föderskan, om hon må få en lyckelig födelse: Döden, om den eller den människja, eller den kranke på sote-sängen dö skal etc. Ehuru wäl somlige kalla sig med deß usu, beneficos, men man maͤ hålla dem alla maleficos; ty de bruka alla uno principe ac seductore diabolo, quamvis fere nescientes. Huru de bruka detta Instrumentet: om det är hela byß solennis caussa, så kläda de sig, synnerlig deras Qwinnor om helgedagen uti sin prydning och bästa kläder, komma tilsamman: Instrumenti peritus faller på knä, de andra med honom: han tager Trumman i sin wänstra hand uti grepet som under är: han har en indicem löös därpä (som de kalla arpa) midt in Centro instrumenti, af allahanda Järn, Koppar, Mäßing, Silfwer-länkar in forman ranæ reptantis sammanfogat: sedan har han en liten Ben-hammar i handen den högra; forma T, tau: han håller trumman uppe högt med wänstra handen, begynner slå sakta alt kring om indicem, hwilken sakta upspringer på trumskinnet, och rörer sig til någondera sidan: då begynner han slå hårdare på, så länge index kommer på något Signum som han weta will: då menar han sig rätt hafwa drabbat; hwarom icke så går det Contra och hans Propositum lyckas intet. Alt sådant spectakel sker med en hög ljud sång, så at Præsentes intonera med, lydandes: Så bedje wi, så bedje wi etc. Sed quem adorant Kan ingen annan wara, utan deras Skogs Gud Seitä. Ty om de låtta på will-Renar, hwar de finnas och råka på; tå låtta de straxt efter på samma sätt hwad Offer afguden för sin wälgerning hafwa will, at han wist dem will-Renar. Såsom det allom dem, som med Lapparne förr umgaͤts hafwa, wäl kunnigt är. En mig wäl bekänd, hade uti Enarby, Kemi mark sedt, at de med sådan trullkonst laͤttade, hwad Creatur afguden, för sin wälgärning hafwa wille, då föll Låtten på en hund: Strax caputerade de hunden, och foro därmed solenniter til afguden. Woro mycket referera om sådan deras oloflig konst; men det förtryter tala om sådana djefwulska saker och hans bedrägeri. Dock maͤ iag det uppenbara, huru de blifwa trullkarlar? Alla Lappar hafwa intetsamma natur, ej heller äro lika konstiga däruti, icke heller weta, eller nu på denna tiden, willja weta af Trolleri. Men somlige blifwa sådane af naturen, somlige ex informatione et usu. De som af naturen blifwa sjuke in pueritia, tå lärer han något i sin swaghet begynna at phantisera, blifwer han andra gången hårdare sjuk, då faͤr han se och lära mer; men blifwer han tredje resan betagen, det är swårast och går på lifwet: da får han se alla djefwulska syner och blifwer i trollkonst perfect lärd. Det hafwa de sielfwe, sådane incantatores för mig bekändt, de som hafwa lefwererat sina trummor ifrån sig, och låfwat öfwergifwa sådan ochristelig konst . Men därhos säga de, at de som af naturen och sjukdom sådan konst hafwa fått, at de likwäl utan trumma, se frånwarande ting ehwad de wilja eller icke. Såsom för några år sedan, en medelaͤlders Lapp (han lefwer än) bar til mig sin trumma, den jag länge påyrkar hade. Sade han: ändock jag denna nu bortgifwer och gjör mig ingen annan trumma, så ser jag likwäl, nimirum absentia; och tog mig sjel til Exempel, sade alt hwad på den resan mig händt hade, och det war alt så sant. Hwad skal jag gjöra med mina ögon, sade han, jag ser om jag wil eller icke? Så ser man hwad djefwulens kraft wärkar i dem, hwilka han en gång fångat hafwer, at de bredewid den räͤtta Gudstjensten och de helga Sacramenters bruk, måste och hafwa djefwulska syner, at de hans onda wilja och förehafwande därföre ära och prisa måge. Men jag sade til samma Lapp, at han lög altsammans hwad han om min resa sedt hade. Ty jag wille intet at Lappen skulle berömma sig af satans uppenbarelse, det han någon sanning berätta månde. De Lappar som igenom Information komma til trollkonst, det jag icke wäl hade trodt, sedan jag denna berörda Lappens bekännelse hörde, at djefwulen skulle hafwa en sådan magt, eller at Gud wille tillåta en människä, som är född på nytt igenom Watten och Andanom, skulle så wida warda förd uti diefwulens garn, at hon så aldeles blifwer hans träl och amanuensis. Men nu måste jag tro det, at satan af Guds tilstädjelse, för otro och obotfärdiga syndares skull, kan aldeles en nyfödd människa til et ewinnerligit lif, intaga, och henne genom sit Partie och anhang sig til lif-egen giöra, så at en, sedan han är kommen til sit rätta wett och förstånd i Christi kunskap, låter förföra sig af diefwulen och hans Ledamöter, blifwa argare och wärre trullkarl än den som af ungdomen böjelse därtil haft hafwer. Såsom i denna förflutna Winter År 1671, uti Kemi mark äro många trullkarlar yppade, de där mycket ondt gjordt hafwa, lärde af sina Fäder: De hafwa gifwit ifrån sig sina trummor så stora och breda, at man icke kunde föra dem utföre; ty de rymdes intet uti ackia (som Lappar bruka för släda); utan man måste bränna dem up i Eld. Ibland hwilka trull-Lappar war en sina 80 år gammal, sade sig den diefwulska konsten hafwa lärt af sin fader på sit 10:de ålders år. Densamme bekände sig hafwa uti Kemi socken år 1670 förgjordt en Bonde, at han föll uti forßen, för et par Wantar skull och blef borta: han blef dömd från lifwet och fängslig nederförd; men då han skulle föras i Landsens fängelse til Pithå, trullade han sig sijelf ihjäl, ty när han frisk och sund sattes i Släden, blef han död in puncto, som han förr hade sagt, at jag kommer aldrig under Skarprättarens hand. Wore något säga om deras trollkonst och afguderi, som den onda andan lika som sit Capell, bredewid den rätta Gudstjänsten stiftat och hos Lapparna continuerat hafwer, alt därifrån Lapparne den rätta Religion och Christi tro annamat hade. Men hoppas man, at genom Guds werckan, höga Öfwerhetens alfwariga straff öfwer sådant Partie, och genom Presternes gudeliga nit, satans magt mer och mer dämpad warder. Jag sade detta särdeles om Kemi Lappar, därföre, at hos dem hafwa mest Troll-Karlar warit, efter de gräntsa ihop med Ryska Lappar och Casteller Kåla-Hus, där som största Troll och Venefici af begynnelse warit hafwa och än äro, warande intet ransakade ej heller näpste, alldenstund de alle äro af den Ryska och Grekiska Religionen Kilde: Johannes Tornæus, 1672: Prostens och Kyrko-Herdens J Tornå Mag. Johannis J. Tornæi Beskrifning, Öfwer Tornå och Kemi Lappmarker, 1672/1772 Faksimil: Umeå Universitet – Digitala samlingar

Matthias Steuchius 1693 Om deras Trummor har iag låtit mig informera, ock fått den berättelsen, att de äro af twenne slag. Det förra kalla de med ett särdeles namn, som på wårt modersmål uttolkas igenom ett giängse ord här i landzOrten WånTrumma: den andra heter Spåtromma. Med wåntrumman mena de sig kunna alt godt sig förskaffa, ock förut see sin lycka eller olycka, ock på den kunna nå hwar af manfolken slå. Denne hafwa de nu åtskillige resor framburit, ock om henne finnes mångas beskrifningar. Men Spåtrumman är en Skade trumma, hwar med de skada en, som de förmena till sitt Lijf, godz ock ägodelar. Ock denne brukas af de argeste Trulkarlar som finnas i Lapmarken. hwilka som de hos dem intz äro så giängse, så har man intz kunnat wäl ärfara deras form ock bruk. Som mig är berättat skole de hafwa andra Characterer än de forrä. Kilde: Matthias Steuchius, 1693: Anmärkningar av M. Steuchius till Schefferi Lapponia: – Udgivet af K. B. Wiklund: Bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folkliv. XVII:2, 1899, s. 82.

Anonym 1720-erne Underrettning om Rune-Bommens rette Brug iblandt Finnerne i Nordlandene og Findmarken saaledes, som det har været af fordum-Tiid. Naar en Finn har besluttet et at forrette, adspurde hand sin Rune-Bomme, tog den i sin venstre Haand, vendende den Ende, hvor Rins-Dyrenes Samling præsenteres (No. 1) til sit Bryst, faldt ned paa det venstre Knæ, med det høire oprakt, tog hammeren, som er arbeidet af Rins-Horn, tillige med det lille Messing Instrument |: Viiseren kaldet :| i den høire Haand, lagde Viiseren oven paa Skindet, og med Hammeren bankede paa Skindet. Imedens hand saa bankede, sang hand en Sang paa Finsk, som vel uden Tvil har været vantroende, efterdi ingen Fin vil give Meeningen tilkiende; ved denne banken paa Skindet bevægedes Viiseren fra et Sted til et andet iblant Charactererne, indtil den før Sangen var ude, blev u-bevegelig liggendes, i hvor meget hand vilde banke, paa det Signo, som betegnede Finnernes Forehavende, om hans propos skulde blive lykkelig; men skulde det ikke lykkes, da bevegedes Viiseren under og efter Sangen hist og her ved Finnens Banken, som af Begyndelsen. Dette har været Finnerne et infallible Tegn paa en lykkelig eller u-lykkelig Udgang. Runebommen, som beskrives i teksten. Illustrationen stammer fra Friis' Lappisk Mythologi Charaktererne haver etterfølgende Betydende: No. 1) Det Gierde, hvor Finnerne haver deres Rins-Dyr samlede, særdeles om Sommeren, naar de malker Hinderne. - 2) Finnen gaaer paa Skytterie. - 3) Hermelin-Dyret. - 4) Finne Hytterne. - 5) Træe i Skoven. - 6) Egeren, eller som de kalde det Dyr, Ikorn. - 7) Rune-Bommen, hvilket Signum tilkiende om Rune-Bommen spaaer sandt. - 8) En Fin kommer at besøge den anden. - 9) Fisker-Baaden med Garnet bag efter. - 10) Finnerne gaaer paa Biørne-Skiøtterie. - 11) Biørnen. - 12) Fugle-leeg ɔ: en Sted paa grønne Enger og gierne hos Fiske-Vand, hvor Uhr-Høns og Tødderne om foraaret samler sig og spiller med hver anden. - 13) Finne-Qvinden agter at gaae til Staburet. - 14) Fieldet, hvor Reensdyrene gaae. - 15) Staburet, bygt i Skoven paa 4 ved Toppen afhugne Træer 10 à 12 Alen høi fra jorden, hvori Finnen giemmer sine Madvarer og bedste Varer, alleene forvaret med en Pind for Døren; men naar derfra, da giemmer de Stien saa vel, at en Fremmed ei kand finde den. - 16) Finne-Hytter i andre Finne Byer. - 17) Ulven og Riins-Dyret i Fieldet ɔ: om Ulven har giort Skade: blandt Reens-Dyrene. - 18) Gud den Hellig Aand. - 19) Om Ulven har været i anden Finne-Bye og giort Reensdyrene Skade. - 20) Els-Dyret. - 21) Gud-Fader. - 22) Færge Baaden. - 23) Guds-Søn. - 24) Bøygden, det er Byer, hvor Bønderne boer. - 25) Om mange Kiør skal døe for Bønderne ved foraars Tiid. - 26) Om gamle Hester skal skydes ihiel hos Bønderne, hvorefter Finnerne søger, som de derved fortiener Penge for at tage Huden af Besterne, og beholde Kiødet til Spise. - 27) Gand-Flue til at beskade Qvæget. - 28) Kirken. - 29) Bever-Dyret, som bygger sig selv Huus i stridige Aaer 2 à 3 Etager, at de kand have sine Boliger, som vandet voxer og aftager. - 30) Gand-Flue til at skade Mennisker. - 31) Finnen kiører i sin Kirritz med Rinsdyr for. - 32) Finnernes Begravelse i Fieldet, som er gierne i en Bergrift eller Huule, hvorind de putter deres Liig, iført daglig Klæde-Dragt. - 33) Finne-Tøiten, ɔ: Finne-Konen. - 34 og 35) De Mands-Personer, som vogter Rinsdyrene. - 36) Finnen, som leder efter de Vildfarende Rinsdyr. - 37) Dievelen. - 38) Det Reens-dyr, som er bleven borte i Fieldene. - 39) Solen om den skal skinne og det skal blive klart Veir. - 40) Gand-Find, som har lært at udsende Gann. - 41) Goup-Dyret. Det røde Kaars som paa Rune-Bommen er malet med Biørne-Blod, som Finnen har taget af den skudte Biørns Hierte, og anstrøgen dette sit Oracul med, paa det hand fremdeles skal blive lykkelig i sit Biørne-Skøtterie. De smaae Tinn-Nagler, paa den anden Ende af Ovalen i Træet findes inddrevne, viiser hvor mange Biørne efter denne Runne- Bommes prophetie ere fældede. Ligeledes inddriver de smaae Tin- eller Messing-Nagler udi deres Bøsser for hver Biørn de skyder. Remmerne med Tinn-Traaer omviklede og med gammel Tin og Messing i Enden prydede, ere som Gaver og Taknemmeligheds Tegn til Rune-Bommen, hvilke Finnerne giver, naar de efter dens Anvisning har været lykkelige. Jo ældre en Runebomme er, jo større Tillid er der satt til den; hvorfor Finnerne efter 2de Aars ofte skiede Anmodning neppe vilde nedføre hosfølgende af Fieldene og lade den fare, som samme skal være arved i 4de Leed. Characterernes Betydninger aabenbarer ingen Fin, saalænge hand er ædrue; men bliver hand skiænket med Brendeviin, kand man undertiden lære deres Arcana. Disse Anmærkninger over Rune-Bommens Characterer med meere ere givne af 2de gamle Finner Bendix Andersen FrenningsField og Jon Torchelsen Fiplings-Skov, hvilke Fielde henhører til Brøndøe Præstegield. Kilde: Anonym 1720-erne: Underrettning om Rune-Bommens rette Brug iblandt Finnerne i Nordlandene og Findmarken saaledes, som det har været af fordum-Tiid. Gengivet i Just Qvigstad: Kildeskrifter til den Lappiske Mythologi (1903).

Thomas von Westen Kilde: Thomas von Westen, 1723: Berättelse om Norrska Lapparnes widskeppelser. Gengivet i Samuel Loenbom, Twå berättelser om lapparnes omwändelse ifrån deras fordna widskeppelser och afguderi, 1773.

Paulus Samilin Kilde: Paulus Samilin, 1723: Paulus Samilins uttydning af de lapska orden i von Westens bref. Gengivet i Reuterskiöld, 1910, s. 13.

Hans Skanke Kilde: Hans Skanke, 1730: Epitomes Historiæ Missionis Lapponicæ, Pars Prima: Anlangende de Nordiske Lappers Hedendom og Superstitioner. Gengivet i Solberg, 1945.

Sigvard Kildal Kilde: Sigvard Kildal, 1730: Efterretning om Finners og Lappers hedenske Religion. Gengivet i Abrahamson, 1807, ss. 452-453.

Carl Solander Kilde: Carl Solander, 1727: Mag. Carl Solanders relation om den norska lappmissionen och lapparnas hedendom. Gengivet i Reuterskiöld, 1910, ss. 17-27.

Pehr Högström Kilde: Pehr Högström, 1747: Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser i Beskrifning Öfwer de til Sweriges Krona lydande Lapmarker, s. 186.

Johan Randulf Kilde: Johan Randulf, 1723: Relation Anlangende Find-Lappernis, saavel i Nordlandene og Findmarkene etc. (= Nærøymanuskriptet). Gengivet i Qvigstad, 1903.

Knud Leem Kilde: Knud Leem, 1767: Beskrivelse over Finmarkens Lapper, s. 411

Jakob Fellman Kilde: Jakob Fellman, 1906: Anteckningar under min vistelse i Lappmarken II. Udgivet 1906.

Jonas Ulrik Grönlund Kilde: Jonas Ulrik Grönlund, 1727: Om Lapparne och deras gudar, s. 8.

Jens Andreas Friis Kilde: Jens Andreas Friis, 1871: Lappisk Mythologi

Gustaf von Düben Kilde: Gustaf von Düben, 1873: Om Om Lappland och Lapparne, Företrädesvis de svenska.

Uno Holmberg-Harva Kilde: Uno Holmberg-Harva, , 1915/1996: Lapparnas religion, ss. 54-56.

Erik Daunius Kilde: Erik Daunius, 1926: "Om de hedniska lapparnas gudabilder" i Västerbottens läns hembygdsförenings årsbok 1926, s. 64.

Rafael Karsten Kilde: Rafael Karsten, 1952: Samefolkets religion, ss. 40-44.

Odd Mathis Hætta Kilde: Odd Mathis Hætta, 1994: Samenes gamle religion og Folketro, s. 14f.

Hans Mebius Kilde: Hans Mebius, 2007: Bissie – Studier i samisk religionshistoria, s. 75-79.

Carsten Lyngdrup Madsen Kilde: Carsten Lyngdrup Madsen, 2024: Samernes gamle religion, ss. 61-63.