Beskrifning öfwer Tornå och Kemi Lappmarker

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Temaside: Samisk religion og mytologi

Johannes Tornæus

Beskrifning öfwer Tornå och Kemi Lappmarker

1681

Uddrag af
Prostens och Kyrko-Herdens J Tornå
Mag. Johannis J. Tornæi Beskrifning,
Öfwer Tornå och Kemi Lappmarker
Författad 1681, Tryckt 1772

IV. De Religione. Om Religionen.

Nu måste man något Specialius i hog komma et och annat uti Lapparnes wäsende. Först om deras Religion, den uti deras första intråde til Fjällar, slått ingen hafwer warit utan idel afguderi och widskepelse. Dock hafwa de intet dyrkat Elden, more Orientalium Det är aldrig igenom någon gammal tradition hördt, ehuru wäl någre, Olaus Magnus, som då Archiepicopus skulle ware, eller någon annan därom så memorera. Hadd fast bättre warit, at den gode Herren Olaus Magnus hade bekymrat sig om Lapparnes Christeliga omwändelse til saligheten, än han sådane ficta in mundo divulgerar.

Det är nog at Lapparne som då woro non baptizati, hafwa dyrkat icke bättre än Elden, utan Creaturas multo viliores: gråstenar, Stockar och Stubbar, hwilka de sjelfwe med fötterna tråda, och röra hwart de wilja. Dem upsatte de för Gudar, dem tjänte de, dyrkade och för sina Gudar ärade; at så många Lappbyar, ja snarast sagt, så många Lappar woro, så många Gudar hade de hwar på sit ställe och Träsk, dem de kallade Seitä. Af hwad Språk det Namnet är tagit, wet jag icke, utan det kan wara af Lappiska Original-Språket. Sådana Stenar upsatte de på högt eminent Rum, den Seitan som hela Byen dyrkade, eller på wacker gräsmark, dem som enskylta hwar i sit Träsk, där bredewid och särdeles tilbådo, och af dem god lycka begärade. Under och alt omkring sådane seitar, strödde de och i ordning wackert struko grönt granris; men om Sommaren grönt Löf. När det war blekt och förtorkades, lade de friskt i stället och beprydde det rummet alt om kring. Där kommo de wißa tider tilstädes om Helge-dagar och eljest, när dem något mißgick, eller de någon olycka fingo, utfriade sig med Högtiders kläder, gjorde sin bön och devotion, där offra de de Will Rens hornar til stora högar, af hwilka Hornhögar än på många rum synas, där någon Seitä har stått. De sten Seiter hafwa ingen Figur eller skapnad, hwarken af Naturen eller med händer gjord, utan en släät och gemen gråsten, somliga swarta, fula, gropota och iholiga, som de af watten och forßar uptagit hafwa. Trä Seitar hafwa icke heller naͤgon skapnad, utan eljest en stubbe på sina rötter, eller en stolpe nedersatt utwald och helgad at tilbedja.

Men där det stora Torna Träsk utfaller , äro på en holma midt uti en stark brinnande forß som kallas darra, lika som människjor: Af dem stå i rad främst en stor Karl efter honom 4 stycken andra i folkskapnad och hattar på hufwudet. Dock ingen Lapp wet säga huru de ditkomne äro ei heller åro de dyrckade wordne, efter folcket swårligen på den holmen komma kan. En Namnkunnig Seita har fordom stått midt i Tornå Lapp-mark, den de kallade Viran Acka; h: e. Lifländers Kärling; til henne hafwa alle omkringliggande Lappar sökt, och henne hafwa de offrat. Birkaler hafwa kastat henne en gaͤng laͤngt bort ifraͤn sit rum, efter hon war intet annat än en trästubbe: likwäl hade hon kommit i sit rum igen; men nu är samma förruttnad. Inga flera afgudar hafwa Lappar dyrkat, förutan Seitar: inga Renshorn, sasom somlige, de där intet annat berätta weta, sagt, at Lappar dyrka Renshorn; huru skola de dyrka det, som de til sina afgudar offra? Stor-Junckaren weta Tornå och Kemi Lappar intet af, näppelig ock Pithå, och Umå Lappar. Utan allenast så mycket jag understått har, är den store Junckaren i Lulå mark allenast wid Grå-Träsk, uti et Berg sig uppenbarandes. Hwilket så är kundskapat, at en Fogde med sit följe, reste däröfwer: da Lappen den honom ledsagade, kom gent emot Berget, satte han sit Yxe hörn uti Isen och hwarflade där omkring, Stor-Junkaren til ära och tjänst. Ty han sade at Stor-Junkaren bor i det Berget. När Fogden frågade: Hwad godt gör Eder den Stor-Junkaren? Sade Lappen: Då wi roo och fiska i detta Träsk, så står han på stranden, har en liten bößa i handen, då wi roo står han i båten, när han ser flyta en fogel, skjuter han honom och gifwer åt oß: Han är wacker, lång karl uti swarta junckare kläder, men fötterne åro lika som Fogla-föttter. Hæc Lappo. Mera tjänst har jag icke kundskapat, at wid grå-Träsk, Lapparne gjöra åt sin Stor-Junckare.

Man kommer åter til det förriga. Efter Diefwulen icke hade magt de Seitar viva voce gifwa swar, såsom Oraculum Appollonis; Så stiftade satan et annat medel därtil, nemligen, et Instrument, som de sielfwe kalla quoubdas och Kanuns h. e. Lapp trumba, rättare troll-trumba. Hon är gjord af trä aflaͤng, figura ovali, öfwerdragen med sämskadt Ren-Kalfskin, därpå med röd färgad alebarck målade allehanda Imagines. Först hafwa de denne dividerat med öfwerdragna Linier, uti trenne regioner: uti den södra ändan är Norrland, och neder-Tornå Kyrcka, Prästen, Fogden, samt andra saker, hwadi Norrland wanckar, så ock en gerad wäg ifrån Tornå til Lappmarck, därpå se de och spå hwad där händer, huru snart Prästen och Fogden eller någon annan wordig til dem skickad warder. Et hi vocant se beneficos, utpote qui mala non tentant, aut sinistri quid ominantur..

Uti Norr-ändan är Norrige med sina saker och Lägenhet afmaͤladt: midt på är Lappmark, som största Regio är, och har uti Instrumentet största spatium; Derpå äro med rödt afmaͤlade allehanda Djur som hos dem wancka, såsom will-renhopar, hwar de skola finnas; tamd Ren borttappad, hwar han är; Ren-Kalfwar om de skola lefwa; därpå står Björnar, Räfwar, Ulfwar och allehanda skogs-Djur; godt Notewarp och Fiske-drägt; därpå är målad en sjuk människja, om hon skal blifwa bättre; Barna föderskan, om hon må få en lyckelig födelse: Döden, om den eller den människja, eller den kranke på sote-sängen dö skal etc. Ehuru wäl somlige kalla sig med deß usu, beneficos, men man maͤ hålla dem alla maleficos; ty de bruka alla uno principe ac seductore diabolo, quamvis fere nescientes. Huru de bruka detta Instrumentet: om det är hela byß solennis caussa, så kläda de sig, synnerlig deras Qwinnor om helgedagen uti sin prydning och bästa kläder, komma tilsamman: Instrumenti peritus faller på knä, de andra med honom: han tager Trumman i sin wänstra hand uti grepet som under är: han har en indicem löös därpä (som de kalla arpa) midt in Centro instrumenti, af allahanda Järn, Koppar, Mäßing, Silfwer-länkar in forman ranæ reptantis sammanfogat: sedan har han en liten Ben-hammar i handen den högra; forma T, tau: han håller trumman uppe högt med wänstra handen, begynner slå sakta alt kring om indicem, hwilken sakta upspringer på trumskinnet, och rörer sig til någondera sidan: då begynner han slå hårdare på, så länge index kommer på något Signum som han weta will: då menar han sig rätt hafwa drabbat; hwarom icke så går det Contra och hans Propositum lyckas intet. Alt sådant spectakel sker med en hög ljud sång, så at Præsentes intonera med, lydandes: Så bedje wi, så bedje wi etc. Sed quem adorant Kan ingen annan wara, utan deras Skogs Gud Seitä. Ty om de låtta på will-Renar, hwar de finnas och råka på; tå låtta de straxt efter på samma sätt hwad Offer afguden för sin wälgerning hafwa will, at han wist dem will-Renar. Såsom det allom dem, som med Lapparne förr umgaͤts hafwa, wäl kunnigt är. En mig wäl bekänd, hade uti Enarby, Kemi mark sedt, at de med sådan trullkonst laͤttade, hwad Creatur afguden, för sin wälgärning hafwa wille, då föll Låtten på en hund: Strax caputerade de hunden, och foro därmed solenniter til afguden. Woro mycket referera om sådan deras oloflig konst; men det förtryter tala om sådana djefwulska saker och hans bedrägeri.

Dock maͤ iag det uppenbara, huru de blifwa trullkarlar? Alla Lappar hafwa intetsamma natur, ej heller äro lika konstiga däruti, icke heller weta, eller nu på denna tiden, willja weta af Trolleri. Men somlige blifwa sådane af naturen, somlige ex informatione et usu.

De som af naturen blifwa sjuke in pueritia, tå lärer han något i sin swaghet begynna at phantisera, blifwer han andra gången hårdare sjuk, då faͤr han se och lära mer; men blifwer han tredje resan betagen, det är swårast och går på lifwet: da får han se alla djefwulska syner och blifwer i trollkonst perfect lärd. Det hafwa de sielfwe, sådane incantatores för mig bekändt, de som hafwa lefwererat sina trummor ifrån sig, och låfwat öfwergifwa sådan ochristelig konst . Men därhos säga de, at de som af naturen och sjukdom sådan konst hafwa fått, at de likwäl utan trumma, se frånwarande ting ehwad de wilja eller icke. Såsom för några år sedan, en medelaͤlders Lapp (han lefwer än) bar til mig sin trumma, den jag länge påyrkar hade. Sade han: ändock jag denna nu bortgifwer och gjör mig ingen annan trumma, så ser jag likwäl, nimirum absentia; och tog mig sjel til Exempel, sade alt hwad på den resan mig händt hade, och det war alt så sant. Hwad skal jag gjöra med mina ögon, sade han, jag ser om jag wil eller icke? Så ser man hwad djefwulens kraft wärkar i dem, hwilka han en gång fångat hafwer, at de bredewid den räͤtta Gudstjensten och de helga Sacramenters bruk, måste och hafwa djefwulska syner, at de hans onda wilja och förehafwande därföre ära och prisa måge. Men jag sade til samma Lapp, at han lög altsammans hwad han om min resa sedt hade. Ty jag wille intet at Lappen skulle berömma sig af satans uppenbarelse, det han någon sanning berätta månde.

De Lappar som igenom Information komma til trollkonst, det jag icke wäl hade trodt, sedan jag denna berörda Lappens bekännelse hörde, at djefwulen skulle hafwa en sådan magt, eller at Gud wille tillåta en människä,som är född på nytt igenom Watten och Andanom, skulle så wida warda förd uti diefwulens garn, at hon så aldeles blifwer hans träl och amanuensis. Men nu måste jag tro det, at satan af Guds tilstädjelse, för otro och obotfärdiga syndares skull, kan aldeles en nyfödd människa til et ewinnerligit lif, intaga, och henne genom sit Partie och anhang sig til lif-egen giöra, så at en, sedan han är kommen til sit rätta wett och förstånd i Christi kunskap, låter förföra sig af diefwulen och hans Ledamöter, blifwa argare och wärre trullkarl än den som af ungdomen böjelse därtil haft hafwer. Såsom i denna förflutna Winter År 1671, uti Kemi mark äro många trullkarlar yppade, de där mycket ondt gjordt hafwa, lärde af sina Fäder: De hafwa gifwit ifrån sig sina trummor så stora och breda, at man icke kunde föra dem utföre; ty de rymdes intet uti ackia (som Lappar bruka för släda); utan man måste bränna dem up i Eld. Ibland hwilka trull-Lappar war en sina 80 år gammal, sade sig den diefwulska konsten hafwa lärt af sin fader på sit 10:de ålders år. Densamme bekände sig hafwa uti Kemi socken år 1670 förgjordt en Bonde, at han föll uti forßen, för et par Wantar skull och blef borta: han blef dömd från lifwet och fängslig nederförd; men då han skulle föras i Landsens fängelse til Pithå, trullade han sig sijelf ihjäl, ty när han frisk och sund sattes i Släden, blef han död in puncto, som han förr hade sagt, at jag kommer aldrig under Skarprättarens hand. Wore något säga om deras trollkonst och afguderi, som den onda andan lika som sit Capell, bredewid den rätta Gudstjänsten stiftat och hos Lapparna continuerat hafwer, alt därifrån Lapparne den rätta Religion och Christi tro annamat hade. Men hoppas man, at genom Guds werckan, höga Öfwerhetens alfwariga straff öfwer sådant Partie, och genom Presternes gudeliga nit, satans magt mer och mer dämpad warder. Jag sade detta särdeles om Kemi Lappar, därföre, at hos dem hafwa mest Troll-Karlar warit, efter de gräntsa ihop med Ryska Lappar och Casteller Kåla-Hus, där som största Troll och Venefici af begynnelse warit hafwa och än äro, warande intet ransakade ej heller näpste, alldenstund de alle äro af den Ryska och Grekiska Religionen

Kilde

Prostens och Kyrko-Herdens J Tornå Mag. Johannis J. Tornæi Beskrifning, Öfwer Tornå och Kemi Lappmarker, 1681/1772
Faksimil: Umeå Universitet – Digitala samlingar