Forskjell mellom versjoner av «Fädernas gudasaga - Till läsaren»
Linje 16: | Linje 16: | ||
<br><br><big><big><big>'''Till läsaren'''</big></big></big></center><br><br> | <br><br><big><big><big>'''Till läsaren'''</big></big></big></center><br><br> | ||
+ | För första gången öfverlämnas härmed i den svenska | ||
+ | ungdomens händer vår folkstams myter som ett sam- | ||
+ | manhängande helt. En närmare undersökning har visat, att | ||
+ | de bildat en fortlöpande saga, hvari hvarje myt, äfven om | ||
+ | den i sin uppkomst var fristående, blifvit införlifvad som | ||
+ | länk i en kedja, hvilken börjar med världens, gudarnes och | ||
+ | människoslägtets upphof och ändar med Ragnarök och världs- | ||
+ | förnyelsen. | ||
+ | Dessa kedjans yttersta länkar sammanknytas genom my- | ||
+ | terna om världens lefnadsåldrar, om urfäderna och de hän- | ||
+ | delser, som i deras dagar timade. Det första människoparet | ||
+ | och de närmaste slägtleden efter det lefva i en kulturlös | ||
+ | oskulds- och fridsålder. En af vanagudarne sändes förmänsk- | ||
+ | ligad till Midgard för att undervisa människorna. Han blir | ||
+ | germanfolkets förste präst och lärare. Han efterträdes af den | ||
+ | förste domaren (Sköld-Borgar), och denne af den förste konun- | ||
+ | gen (Halfdan-Mannus). Dennes tre söner åter varda de nu i | ||
+ | tre grenar sig skiljande germanfolkens förste stamkonungar. | ||
+ | Med deras öden afslutas den mytiska urhistorien, men för att | ||
+ | fortsättas i hjältedikter om deras afkomlingar, hvilka dikter | ||
+ | utlöpa i den egentliga historien. | ||
− | + | Alla mytologier, i hvilka berättelser om urfäder ingå, | |
− | + | hafva ställt desse i närmaste förbindelse med gudarne. Him- | |
− | + | melens och underjordens heliga makter värna skapelsen och | |
− | + | människorna, sina skyddslingar, mot fiendtliga väsen och | |
+ | länka, i umgänge med urfäderna, händelsernas gång. Där- | ||
+ | igenom få de vigtigare mytiska tilldragelserna med nödvän- | ||
+ | dighet en kronologisk ordning, emedan en sådan med nöd- | ||
+ | vändighet råder i berättelsen om de hvarandra följande ur- | ||
+ | fäderna. Gudarnes gärningar och öden under Sköld-Borgars | ||
+ | styrelse måste hafva timat före deras gärningar och öden | ||
+ | under Halfdans, och dessa åter före dem, som tilldrogo sig | ||
+ | i Halfdans söners dagar. På samma sätt hafva de indiske | ||
+ | arierna skilt mällan de händelser i guda- och människovärl- | ||
+ | den, som egde rum före, under och efter deras urfäder Manus’ | ||
+ | och Brigus lefnad; de iraniske arierna mällan dem i urpatri- | ||
+ | arken Jimas och i följande patriarkers tid; de helleniske | ||
+ | arierna mällan dem i guldåldern under Kronos’ styrelse, dem | ||
+ | i silfveråldern, då världsspiran öfvergår till Zeus, samt dem i | ||
+ | koppar- och järnåldrarne, likasom åter inom dessa senare | ||
+ | mällan de mytiska tilldragelserna i Kadmos’ och Jasons tider | ||
+ | och dem, som följa hvarandra intill det trojanska krigets. | ||
+ | När Ovidius ville besjunga alla förvandlingar den antika my- | ||
+ | tologien omtalar, kunde han fördenskull göra detta i episk- | ||
+ | kronologisk ordning, börjande med kaos och slutande med | ||
+ | Cæsar. | ||
Revisjonen fra 7. feb. 2020 kl. 17:57
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► |
Till läsaren
För första gången öfverlämnas härmed i den svenska ungdomens händer vår folkstams myter som ett sam- manhängande helt. En närmare undersökning har visat, att de bildat en fortlöpande saga, hvari hvarje myt, äfven om den i sin uppkomst var fristående, blifvit införlifvad som länk i en kedja, hvilken börjar med världens, gudarnes och människoslägtets upphof och ändar med Ragnarök och världs- förnyelsen.
Dessa kedjans yttersta länkar sammanknytas genom my- terna om världens lefnadsåldrar, om urfäderna och de hän- delser, som i deras dagar timade. Det första människoparet och de närmaste slägtleden efter det lefva i en kulturlös oskulds- och fridsålder. En af vanagudarne sändes förmänsk- ligad till Midgard för att undervisa människorna. Han blir germanfolkets förste präst och lärare. Han efterträdes af den förste domaren (Sköld-Borgar), och denne af den förste konun- gen (Halfdan-Mannus). Dennes tre söner åter varda de nu i tre grenar sig skiljande germanfolkens förste stamkonungar. Med deras öden afslutas den mytiska urhistorien, men för att fortsättas i hjältedikter om deras afkomlingar, hvilka dikter utlöpa i den egentliga historien.
Alla mytologier, i hvilka berättelser om urfäder ingå, hafva ställt desse i närmaste förbindelse med gudarne. Him- melens och underjordens heliga makter värna skapelsen och människorna, sina skyddslingar, mot fiendtliga väsen och länka, i umgänge med urfäderna, händelsernas gång. Där- igenom få de vigtigare mytiska tilldragelserna med nödvän- dighet en kronologisk ordning, emedan en sådan med nöd- vändighet råder i berättelsen om de hvarandra följande ur- fäderna. Gudarnes gärningar och öden under Sköld-Borgars styrelse måste hafva timat före deras gärningar och öden under Halfdans, och dessa åter före dem, som tilldrogo sig i Halfdans söners dagar. På samma sätt hafva de indiske arierna skilt mällan de händelser i guda- och människovärl- den, som egde rum före, under och efter deras urfäder Manus’ och Brigus lefnad; de iraniske arierna mällan dem i urpatri- arken Jimas och i följande patriarkers tid; de helleniske arierna mällan dem i guldåldern under Kronos’ styrelse, dem i silfveråldern, då världsspiran öfvergår till Zeus, samt dem i koppar- och järnåldrarne, likasom åter inom dessa senare mällan de mytiska tilldragelserna i Kadmos’ och Jasons tider och dem, som följa hvarandra intill det trojanska krigets. När Ovidius ville besjunga alla förvandlingar den antika my- tologien omtalar, kunde han fördenskull göra detta i episk- kronologisk ordning, börjande med kaos och slutande med Cæsar.