Sextonde Runan (Kalevala, Castrén)
Hopp til navigering
Hopp til søk
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► |
Kalevala
Sextonde Runan
Öfversatt af
- Nu ett gny från tåget hördes,
- Nära piskens smällar ljödo,
- Slädens rassel ljöd från stranden,
- Stängers brak från gårdens brunnsväg.
- Sjelf nu Ilmarinens moder
- Yttrade ett ord och sade:
- "Det är sonens vackra släde,
- Ren från Pohjola han kommer.
- Vackra gökarna de gala
- Fram uppå den granna korgen,
- Ekorrarna skyndsamt ila
- Långsmed stängerna af lönnträd,
- Sköna orrarna de kuttra
- På hans loka, gjord af almen.
- Byn har bidt på månens skifte,
- Solens uppgång folket väntat,
- Barnen mark med smultron färgad,
- Rullarna en tjärad farkost;
- Jag min son allenast väntat,
- Sonen och hans unga hustru.
- Nu du må dig hitåt vända,
- Komma hit till dessa gårdar.
- Stugor af din fader byggda,
- Redda af den ålderstegna."
- Sjelf han smeden Ilmarinen
- Vänder nu sin kosa hemåt,
- Till af fadren byggda gårdar,
- Af den ålderstegne redda.
- Slädens begge sidor prydas
- Utaf nystan blå och röda,
- Mellan dem en räf är målad.
- Sade Ilmarinens moder:
- "Brudgum, du min gode broder!
- Har nu frisk och sund du färdats,
- Har du gjort en ljuflig resa?
- Fick du jungfrun, vann du borgen,
- Krossade du stridens portar?
- Fick du hundarna att skälla,
- Fick du borgens mör att gråta,
- Fick du flickan till att skratta,
- Vann du unga jungfruns kärlek,
- När din svärmor du besökte,
- Då du dröjde hos din svärfar?
- Men jag ser det, hvarför fråga?
- Märker det, hvarför då spörja?
- Visst är knipan i din värjo,
- Dufvan uti dina armar.
- Hvem bar hit det falska budskap,
- Att vår fästman tom har kommit,
- Att förgäfves hästen sprungit?
- Tom ej kom vår fästman åter,
- Hästen icke sprang förgäfves.
- Något hingsten har att draga,
- Den hvitmanige att föra.
- Stig, du sköna, nu ur släden,
- Ur dess korg, du goda gåfva;
- Res dig, utan att du lyftas,
- Höj dig, utan att du höjes,
- Om han är for ung, som lyftar,
- Och för stolt, som höjer upp dig.
- Ställ på meden ena foten
- Och den andra uppå tvärträ't,
- Gå uppå den dunkla vägen,
- På den lefverlika marken,
- Som är slätad utaf suggan,
- Trampad utaf lilla grisen,
- Utaf fårets fötter jemnad
- Och af hästars manar gniden.
- Stig med dufvans nätta fötter,
- Trippa som en årta trippar,
- Uppå dessa rena gårdar,
- Gårdar herrliga och sköna,
- Hvilka här din svärfar tillredt
- Och din svärmor bragt i ordning.
- Ofta svågern på dem vandrat,
- Svägerskan beträdt dem ständigt.
- Gå nu i den släta farstun.
- Farstun utaf andben fogad.
- Redan uppå denna sommar,
- Sommarn, som så långsamt skridit,
- Dörrarna sig städse öppnat,
- Väntande på öppnarinna;
- Dörrars handtag ofta knarrat
- Efter ringprydd slutarinna
- Trösklarna sig städse nedböjt
- För den stoltas fina fållar.
- Redan uppå denna sommar,
- Sommarn, som så långsamt skridit,
- Här sig farstun sidlängs flyttat,
- Väntande på städarinna;
- Stugan vändt sig om af längtan
- Efter den, som golfvet sopar.
- Redan uppå denna sommar,
- Sommarn, som så långsamt skridit,
- Andbens golfvet ofta ljudit
- För den, som skall stå på golfvet;
- Gyllne taket ofta klingat
- För den, som skall gå derunder;
- Fönstren öfver den sig fröjdat,
- Som skall invid fönstren sitta.
- Redan uppå denna sommar,
- Sommarn, som så långsamt skridit,
- Loften sänkt sig ofta neder
- För den, som skall loften öppna;
- Boskaps-ställen ofta närmat
- Sig till den, som dem skall sköta,
- Fähusgårdar vikit undan
- För den årta, dem skall trampa.
- Redan uppå denna sommar.
- Sommarn, som så långsamt skridit,
- Goda kon här tidigt bölat
- Mot den, som skall knippen gifva,
- Vårens lam har bräkt här tidigt
- Mot den, som skall maten öka;
- Sommar-tackan ropat efter
- Den, som fina hö't skall räcka.
- Hell dig gård med all din fullhet,
- Hell er gäster uppå gården,
- Hell er yttre gårdens kämpar!
- Hell dig trappa med din fullhet,
- Hell er gäster uppå trappan,
- Hell dig skara under taket!
- Hell dig stuga med din fullhet,
- Hell er gäster uti stugan,
- Hell er barn inunder taket!
- Hell dig måne, hell dig konung,
- Hell dig unga bröllops-skara!
- Icke har förut här varit,
- Icke förr, i går ej heller,
- Sådan stolt och prydlig skara
- Och en folkhop, skön som denna.
- Brudgum, du min gode broder!
- Visa fram din köpta maka,
- Den med hundra marker lösta,
- Den med tusende betalta.
- Har du hemtat, den du ärnat?
- Dufva ärnade du hemta,
- Mjellhvit mö i landet välja,
- Bringa med dig fager blomma.
- Men jag ser det, hvarför fråga?
- Märker det, hvarför då spörja?
- Visst har du en dufva hemtat,
- Mjellhvit mö i landet utvalt,
- Bragt med dig en fager blomma.
- Goda fästmö, sköna fästmö,
- Du mjellhvita, fagra fästmö!
- Väl du var i hemmet frejdad,
- Flicka än i faders huset;
- Låt dig alltid väl bli frejdad,
- Såsom gift, i mannens boning."
- Derpå Ilmarinens moder
- Fägnade med mat och drycker
- Alla bjudna bröllopsgäster,
- Att de kära gäster hedra.
- Deras mun i smör sig rörde,
- Näfvarna bland fisk-piroger.
- Länge bryggd ren drycken varit,
- Goda ölet länge färdigt
- Åt de bjudna bröllopsgäster,
- Till de kära gästers heder.
- Rågade der kärlen voro,
- Faten upp till brädden fyllda;
- Der fanns ymnigt till att äta,
- Till att äta, till att dricka
- För de bjudna bröllopsgäster,
- Till de kära gästers heder.
- Humlans saft nu munnen sköljde,
- Hvitt af ölets skum var skägget,
- Ölet rann från sparrens ända,
- Mjödet ifrån spikars gömmen
- Åt de bjudna bröllopsgäster,
- Till de kära gästers heder.
- Hvem blef der väl bedd att sjunga,
- Bedd att sånger skickligt qväda?
- Gamle trygge Wäinämöinen,
- Den evärdelige sångarn,
- Sjelf han börjar på att qväda,
- Sig till sångens värf förfogar.
- Höjande sin röst han säger
- Och med dessa orden talar:
- "Icke har förut här varit,
- Tör härnäst ej heller komma
- Sådan stor och ståtlig fästman
- Och en brud så nätt som denna,
- Icke sådan prydlig skara,
- Ej en ungdom så behaglig.
- Hvem skall här jag först nu prisa?
- Först må jag värdinnan prisa;
- Hvem är gunstiga värdinnan?
- Det är Ilmaris värdinna.
- Hon af korn har bryggt oss ölet,
- Gjort af malt den ljufva drycken.
- Hennes säd är söt och smaklig,
- Smakligt är hos henne maltet;
- Ej värdinnans säd är smaklös,
- Ej är maltet kärft och unket.
- Hvarken fruktade hon vargar,
- Eller andra skogens villdjur,
- När hon gick att se på maltet,
- Hastade till rökfull stuga.
- Ej med krok hon maltet rörde,
- Rörde alltid om med händer,
- Vände det med sina näfvar,
- Jemkade med sina fingrar.
- Sjelf hon bakat stora bröden
- Och de tjocka kakor klappat
- Till den goda skarans gille,
- För att fröjda goda folket;
- Skyndsamt har hon maten framlagt,
- Gladt och vänligt bröden burit.
- Nu jag har värdinnan prisat,
- Skall så värden sjelf ock prisa.
- Hvem är hufvudet for skaran,
- Det mot solen vända äpplet?
- Ilmari den store värden,
- Han är hufvudet för skaran,
- Det mot solen vända äpplet.
- Han ju hit har husen skaffat
- Och allt virke till dem hemtat.
- Släpat väggarna från skogen,
- Stockarna från stora backen,
- Takets bräder ifrån bärmon,
- Näfret från hägghergets höjder,
- Sprötena från stenig jordmon,
- Mossan från de öppna kärren;
- Har af buskar bänken lagat,
- Ställt den på ett lämpligt ställe,
- På en stadig plats den fästat.
- Så jag värden sjelf har prisat,
- Skall nu ock vår talman prisa.
- Hvem är här till talman utsedd,
- Hvem är vald att vägen visa?
- Talman är i byn den bäste,
- Byens sällhet vägen visar.
- Denna talman bär på kroppen
- Skjorta utaf fina linnet
- Och en blå kaftan af vadmal.
- På den fina linne-skjortan.
- Fållarna i sanden släpa,
- På den lefverlika marken.
- Gördel fin har denna talman
- Kring den blåa vadmals-rocken —
- Gördel väfd af Månens dotter
- Och af Solens dotter spunnen
- Utaf fjun från sommar-tackan,
- Utaf ull från vinter-fåret
- På en tid, då eld ej lyste,
- Då man ens om eld ej visste.
- Visst har äfven denna talman
- Skägget uti gyllne flätor,
- Håret uti gyllne lockar,
- Gyllne mössa på sitt hufvud,
- Uppå sina gyllne lockar.
- Mössan upp i molnen susar,
- Skymtar fram bland trädens toppar.
- Nu jag har vår talman prisat,
- Skall så prisa brudens tärna.
- Hvadan fick man brudens tärna,
- Hvadan tog man hjelparinnan?
- Dädan fick man brudens tärna,
- Dädan tog man hjelparinnan:
- Bak Tanika-borgens fästen,
- Utanför den nya borgen.
- Derifrån är hon ej hemtad —
- Ej den minsta grund det äger —
- Hvadan fick man brudens tärna,
- Hvadan tog man hjelparinnan?
- Dädan fick man brudens tärna,
- Dädan tog man hjelparinnan:
- Ifrån vattnen ofvan Dvina,
- Från de vida, öppna fjärdar.
- Ej ens dädan är hon hemtad —
- Ej den minsta grund det äger —
- Hvadan fick man brudens tärna,
- Hvadan tog man hjelparinnan?
- Fanns ett smultron uppå backen,
- Fanns ett lingon-bär på fältet,
- Ljusgrönt gräs på åkern växte,
- Gyllne blomma uti lunden.
- Dädan fick man brudens tärna
- Dädan tog man hjelparinnan.
- Munnen är för brudens tärna
- Nätt som spolen uti Finland,
- Ögonen på henne tindra
- Såsom stjernorna på fästet.
- Hög är hennes hufvudbonad
- Som en upprätt spets af molnet,
- Hennes nätta skor, de likna
- Gässen på en vatten-ruska.
- Brudens tärna har på halsen
- Klingande och klara perlor,
- Händerna af guldband prydas,
- Fingrarna af gyllne ringar,
- Öronen af gyllne hängen,
- Ögonhåren utaf perlor.
- Nu jag prisat brudens tärna,
- Skall så hela skaran prisa.
- Icke har förut här varit,
- Icke förr, i går ej heller,
- Sådan skön och prydlig skara
- Och en ungdom så behaglig.
- Så är folket klädt i vadmal,
- Såsom skogen uti rimfrost —
- Nedantill likt morgonrodnad,
- Ofvantill likt dagens gryning.
- Godt förråd på silfver funnits,
- Penning-påsar här på fälten
- Hos de bjudna bröllopsgäster,
- Gästerna till pris och heder.
- Mynt på mark och vägar legat,
- Halfva rubels mynt för gossar,
- Tre kopeks för gamla qvinnor
- Och för jungfrur fyra grivners."