Emil Olson biografi

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Emil Olson

Biografisk oversigt

Emil Olson
(1876-1937)

Olson, Johan Emil, språkman, f. 9 juni 1876 i Brandstad, Malmöhus län, blef filos. doktor och docent i nordiska språk i Lund 1904 och professor i samma ämne där 1917. O. har utom ett flertal smärre afhandlingar och uppsatser författat Östgötalagens ljudlära (1904), Östgötalagens 1300-talsfragment (1911), Studier över pronominet Den (s. å.) och De appellativa substantivens bildning i forn-svenskan (1916), utgett ”Utdrag ur Magnus Erikssons landslag” (1909; ny uppl. 1917), Jacob Wallenbergs ”Min son på galejan” (1921) och ”Florez och Blanzeflor” (s. å.) samt öfversatt Snorre Sturlassons ”Konungasagor” (2 bd, 1919–22). [Tredje bandet utkom 1926 (jl)].

Källa: Nordisk familjebok (Uggleupplaggan, 1925)

Bibliografi

• Norges konungasagor