Forskjell mellom versjoner av «Tjugutredje Runan (Kalevala, Castrén)»
Hopp til navigering
Hopp til søk
Kalevala
Tjugutredje Runan
Öfversatt af
(Ingen forskjell)
|
Nåværende revisjon fra 19. mar. 2024 kl. 07:28
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► |
Kalevala
Tjugutredje Runan
Öfversatt af
- En var gamle Wäinämöinen,
- Ilmarinen var den andre
- Och den tredje Lemminkäinen,
- De till Pohjas stugor kommo.
- Sade Pohjolas värdinna:
- "Hvarom veta männer tälja,
- Hvilken nyhet bringa hjeltar?"
- Sjelf den gamle Wäinämöinen
- Yttrade ett ord och sade:
- "Vi om Sampo ha att tälja,
- Orda om det granna locket;
- Komma hit att Sampo dela,
- Att det granna locket skåda."
- Sade Pohjolas värdinna:
- "Hermelinen kan ej delas,
- Ekorn ej förslår åt trenne."
- Gamle trygge Wäinämöinen
- Börjar spela på sin harpa,
- Locka toner ur dess strängar.
- Tröttar det förmätna folket,
- Sömnens tyngd deröfver sprider,
- Känner efter i sin ficka,
- Letar i den lilla pungen,
- Derur sömnens nålar tager,
- Söfver in det tvära folket,
- Sänker hedna-skaran neder
- Uti Pohjola det mörka,
- I det mulna Sariola.
- Går så för att Sampo taga,
- Föra bort det granna locket
- Ifrån Pohja-gårdens stenberg,
- Ifrån kopparbergets gömmor,
- Från de nio låsens stängsel.
- Sjelf den gamle Wäinämöinen
- Låter sångens toner ljuda,
- Och då röras borgens portar,
- Borgens fasta gångjern skakas.
- Derpå smeden Ilmarinen
- Borgens lås med smör bestryker,
- Rosten bort med ister tager,
- Vrider låsen upp med fingrar,
- Stenarna med gräfta rödjar.
- Sade gamle Wäinämöinen:
- "O du Lempi-son den muntre,
- Du bland mina vänner ypperst!
- Gå att goda Sampo taga,
- Bära bort det granna locket."
- Det var muntre Lemminkäinen, —
- Alltid redo och benägen
- Att ett gifvet värf förrätta —
- Sig beger att Sampo taga,
- Bära bort det granna locket.
- Fattar med sin famn om Sampo,
- Stödjande sitt knä mot marken; —
- Får ej Sampo till att röras,
- Kan ej rubba granna locket.
- Finns en oxe god i Pohja
- Ett behornadt djur i gården;
- Oxens sidor äro starka,
- Fasta kroppens alla lemmar
- Och dess senor ganska sega.
- Det är muntre Lemminkäinen,
- Tar nu oxen ifrån betet,
- Tar en plog från åker-renen,
- Plöjer sedan Sampos rötter,
- Granna lockets starka fängsel,
- Med en hundrahornad oxe,
- Med ett tusenhöfdadt villdjur.
- Plöjer dem med eldbetts-plogen,
- Med dess kopparsmidda billar,
- Får så Sampo till att röras,
- Får i lutning granna locket.
- En var gamle Wäinämöinen,
- Ilmarinen var den andre
- Och den tredje Lemminkäinen,
- Grepo med sin famn om Sampo,
- Vände den i sina armar,
- Släpade till vackra båten,
- Lade så uti sin farkost.
- Frågar smeden Ilmarinen:
- "Hvart skall goda Sampo föras,
- Hvart det granna locket forslas
- Uti Wäinämöinens farkost?"
- Sade gamle Wäinämöinen:
- "Jag en liten jordfläck känner,
- Vet utaf ett ringa ställe —
- Icke betadt, icke slaget,
- Ej besökt af männers klingor —
- Vid den dimomhöljda udden,
- På den skogbeväxta holmen;
- Dit må goda Sampo föras,
- Dit det granna locket bringas."
- Derpå gamle Wäinämöinen
- Styrde båten genom svallet
- På det blåa hafvets yta,
- Styrde öfver Pohja-hafvet.
- Sade muntre Lemminkäinen:
- "Du ej qväder Wäinämöinen,
- Sjunger icke ädelborne,
- Fast du goda Sampo vunnit,
- Fast du gjort en lycklig resa."
- Gamle trygge Wäinämöinen
- Svarar yttrande med klokhet:
- "Än för tidigt är att sjunga,
- Bittida att glädje väcka,
- Medan Pohjas portar synas
- Och de onda gångjern glimma.
- Först då är det tid att sjunga,
- Då är glädjen på sitt ställe,
- När vi egna dörrar skåda,
- Egna portars rassel höra,
- Borta bakom hundra fjärdar,
- Sen i fem da'rs tid vi seglat."
- Derpå gamle Wäinämöinen
- Styrde på det blåa hafvet,
- Styrde en dag, styrde tvenne,
- Styrde än på tredje dagen,
- Och nu synas egna dörrar,
- Egna portar höras rassla
- På den dimomhöljda udden,
- På den skogbeväxta holmen.
- Nu den gamle Wäinämöinen
- Låter sångens toner ljuda,
- Mannen röres, skägget darrar,
- Men ej vrida sig hans käkar.
- Tranan satt uppå en stubbe,
- Ofvanpå en fuktig tufva,
- Uti Pohjola det mörka,
- I det mulna Sariola;
- Tranan räknar finger-benen,
- Räknar talet utaf tårna.
- Hörde underbara ljudet,
- Hörde Wäinämöinen sjunga,
- Öppnade sin vida strupe,
- Upphof sen ett gräsligt läte,
- Hvaraf hela Pohja vaknar,
- Onda väldet väcks ur sömnen.
- Louhi Pohjolas värdinna,
- Pohja-gårds tandglesa gumma
- Ilar straxt att Sampo finna,
- Efterse det granna locket
- Uti Pohja-gårdens stenberg,
- Inom kopparbergets gömmor.
- Sade sedan dit hon kommit:
- "Ve nu mina dar, jag arma!
- Hvem har här väl låsen söndrat,
- Sönderbrutit alla gångjern,
- Öppnat alla slottets dörrar,
- Alla borgens portar rubbat?
- Kunde Sampo vara bortförd,
- Granna locket hädan buret?
- Ja, visst är nu Sampo bortförd,
- Visst är granna locket buret
- Ifrån Pohja-gårdens stenberg,
- Ifrån kopparbergets gömmor,
- Från de nio låsens stängsel."
- Louhi Pohjolas värdinna,
- Pohja-gårds tandglesa gumma,
- Sänder upp en bön till Ukko,
- Dunder-guden så anropar:
- "Ukko, sänd en häftig stormvind,
- Väder-ilar oerhörda,
- Lyfta upp det svarta gruset
- Ofvan hafvets klara bölja,
- Att ej Wäinö slipper undan,
- Att ej vattnets vän kan färdas."
- Det var Ukko, öfver-guden,
- Bjöd nu vindarna att blåsa,
- Luftens stränder till att brusa.
- Vindarna att blåsa väcktes,
- Luftens stränder till att brusa;
- Häftigt blåste vestanvinden,
- Sydvestvinden for med styrka,
- Starkare ännu for sunnan,
- Östanvinden hven ohyggligt,
- Nordan dånade förfärligt.
- Barren blåste de från träden,
- Blåste blommorna från ljungen,
- Hylsorna kring frö't från gräsen,
- Blåste äfven gäddbens harpan,
- Harpan gjord af fiskens fenor,
- Bort från Wäinämöinens fartyg.
- Ahto harpan såg på böljan,
- Bergade den snart och förde
- Till sin fiskuppfyllda boning.
- Sade smeden Ilmarinen.
- "Visst har håret vind fått känna,
- Skägget röna onda dagar
- Äfven uppå dessa fjärdar;
- Sällan lära dock de pröfvat
- En så mäktig storm, som denna.
- Ve nu mina dar, jag arme,
- Som for ut på vida hafvet,
- Mig begaf på öppna fjärdar,
- Trampade på träd, som rullar,
- Stödde mig på qvist, som skälfver.
- Vinden är nu mig en tillflykt
- Och förbarmaren är böljan."
- Nu den gamle Wäinämöinen
- Sjelf till orda tog och sade:
- "Ej att gråta uti båten,
- Jemra sig uti en farkost;
- Gråten hjelper ej ur nöden,
- Jemmern ej från onda dagar."
- Det var muntre Lemminkäinen,
- Hvarken gret han, eller gladdes,
- Kom i håg sitt förra läge,
- Mindes väl sitt fordna trångmål;
- Ökade blott sido-bräder,
- Redde sqvättbord uti båten
- Till en höjd af trenne famnar.
- Vinden fick nu skaka båten,
- Böljorna den kasta, rycka;
- Höjd i båten fanns tillräckligt,
- Nog förråd uti dess sqvättbord.
- Sjelf nu Pohjolas värdinna
- Rustar Pohjas båt i ordning.
- Tacklar upp ett örlogsfartyg,
- Radar männer uti skeppet,
- Liksom knipan sina ungar,
- Årtan sina foster ordnar.
- Ställer hundra män att staka,
- Tusen till att åror sköta,
- Hundra män förutan klingor,
- Tusen svärdbeklädde kämpar.
- Hissar sedan upp ett segel,
- Som ett utsträckt moln att skåda,
- Ger sig så åstad och skyndar
- Att förfölja Wäinämöinen.
- Gamle trygge Wäinämöinen,
- Som på blåa hafvet styrde,
- Höjde nu sin röst och sade,
- Talade med dessa orden:
- "O du Lempi-son, den muntre,
- Du bland mina vänner ypperst!
- Stig i toppen utaf masten,
- Klättra opp på skeppets råstång,
- Se åt öster, se åt vester.
- Speja vidt kring Pohjas stränder."
- Det är muntre Lemminkäinen —
- Städse redo och benägen
- Att ett gifvet värf förrätta —
- Steg i toppen utaf masten,
- Klättrade i skeppets råstång.
- Ser åt öster, ser åt vester,
- Spejar vidt kring Pohjas stränder,
- Yttrar så ett ord och säger:
- "Asparna af hökar hvimla,
- Björkarna af örnar skymmas."
- Sade gamle Wäinämöinen:
- "Monne du ej osannt talar?
- Icke må de hökar vara,
- Icke fläckbeströdda örnar,
- Männer äro de från Pohja,
- Speja noga andra gången."
- Spejar noga andra gången,
- Yttrar så ett ord och säger:
- "Der en sky från norr sig höjer,
- Från nordvest en molnkant stiger."
- Sade gamle Wäinämöinen:
- "Monne du ej osannt talar?
- Icke lär en sky det vara,
- Ej en molnkant, som sig höjer;
- Det ett fartyg är i segel,
- Speja noga tredje gången."
- Spejade den tredje gången,
- Yttrar så ett ord och säger:
- "O du gamle Wäinämöinen!
- Der nu kommer Pohja-båten,
- Hundraroddar-skeppet stampar,
- Hundra karlar stå och staka,
- Tusen män vid åror sitta;
- Hundra karlar sakna klingor,
- Tusen bära svärd vid sidan."
- Nu den gamle Wäinämöinen
- Rena sanningen försporde,
- Hörde obestridlig talan,
- Yttrar så ett ord och säger:
- "Ro nu på, du Ilmarinen,
- Ro du muntre Lemminkäinen,
- Ron J alla här i båten!"
- Rodde smeden Ilmarinen,
- Rodde muntre Lemminkäinen,
- Rodde alla uti båten,
- Men ej skrider trädstams-skeppet,
- Wäinö-båten går ej framåt.
- Nu den gamle Wäinämöinen
- Märker ofärd honom hota,
- Nödens dag förhanden vara,
- Börjar tänka och begrunda,
- Hur att vara, hur att lefva,
- Yttrar så ett ord och säger:
- "Bot jag finner än mot detta,
- Mins en konst, ett medel känner."
- Börjar söka efter fnöske,
- Leta uti sina elddon,
- Tager så en liten flinta,
- Tar en liten bit af fnöske.
- Detta slänger han i hafvet
- Upp från högra skulderbladet,
- Genom venstra armens krökning,
- Höjde då sin röst och sade,
- Talade med dessa orden:
- "Stige der en eld-upphöjning,
- Växe upp en hemlig holme,
- Ock mot den må Pohja-båten,
- Hundraroddar-skeppet klyfvas."
- Skapas så en eld-upphöjning,
- Trollas fram en hemlig holme,
- Lång som tiden emot öster,
- Utan ända emot vester,
- Obegränsadt lång åt norden,
- Mot den lopp nu Pohja-båten,
- Klyfdes hundraroddar-skeppet.
- Louhi, Pohjolas värdinna,
- Pohja-gårds tandglesa gumma
- Kunde sig till annat byta,
- Dristade förändra skepnad,
- Svängde årorna till vingar,
- Gjorde sig en stjert af styret;
- Derpå börjar hon att flyga,
- Höjer upp sig liksom örnen.
- Flyger flaxande i luften,
- Ofvan hafvets klara yta,
- På den vida, öppna fjärden;
- Hundra män inunder vingen,
- Tusen kämpar uppå stjerten,
- Hundra män förutan klingor,
- Tusen svärdbeklädde kämpar.
- Flyger ömsom, ömsom stadnar,
- Såsom örn hon upp sig svingar,
- Sätter sig vid mastens ända,
- Slår sig ned på segel-stången
- Uti Wäinämöinens farkost.
- Båten hade nästan kantrat,
- Nästan störtat öfverända.
- Sade gamle Wäinämöinen:
- "O du Pohjolas värdinna!
- Kommer du att Sampo dela
- Till den dimomböljda udden,
- Till den skogbeväxta holmen?"
- Sade Pohjolas värdinna:
- "Ej jag går att dela Sampo
- Jemte dig, du afskyvärde,
- I ditt följe, Wäinämöinen."
- Sjelf hon söker taga Sampo
- Ifrån Wäinämöinens farkost.
- Det var smeden Ilmarinen,
- Drog nu med den högra handen
- Fram sitt eget svärd ur slidan,
- Som på venstra sidan hängde.
- Hugger dermed örnens näfvar,
- Klorna på den starka fogeln,
- Hugger en gång, hugger tvenne,
- Hugger än den tredje gången,
- Men ej skadar han det minsta,
- Sårar ens ej yttre hullet.
- Nu den muntre Lemminkäinen
- Drager svärdet från sin sida,
- Grymma jernet utur slidan.
- Tog till orda Pohja-gumman,
- Talande från båtens mast-topp:
- "Ve dig Lempi-son, den muntre!
- Nu din moder har du svikit,
- Har din gamla mor bedragit,
- Lofvade i krig ej färdas,
- Aldrig under tio somrar,
- Om du äfven guld behöfde,
- Eller finge lust till silfver."
- Men den gamle Wäinämöinen
- Drager ej sitt svärd ur slidan,
- Rycker icke fram sitt eldbett,
- Höjer endast upp sitt styre,
- Lyftar ekens spån från böljan,
- Slår dermed på örnens vingar,
- Sönderkrossar så dess fötter,
- Att af dem ej mera qvarblef
- Än ett litet finger endast.
- Männerna i hafvet störta,
- Falla ned från örnens vingar,
- Hundra männer ifrån vingen,
- Tusen karlar ifrån stjerten,
- Tio ifrån hvarje fjäder.
- Sjelf hon Pohjolas värdinna
- Damp från masten ned i båten,
- Liksom, träffad utaf pilen,
- Tjädern dimper ifrån trädet,
- Ekorn ifrån granens qvistar.
- Griper sedan tag i Sampo
- Med det ej benämnda fingret,
- Vräker Sampo så i hafvet,
- Granna locket ut på böljan,
- Ut på hafvets klara yta,
- På den vida, öppna fjärden.
- Gick nu Sampo der i stycken,
- Granna locket uti bitar.
- Dessa vaggades af vinden,
- Drefvos hit och dit af stormen
- På det blåa hafvets yta.
- Alla stycken, som af Sampo
- Sjönko under klara vattnet,
- Ofvanpå det svarta gruset,
- Byttes der till hafvets rikdom,
- Ahti-barnens dolda skatter.
- Hafvet rikedom ej saknar,
- Skatter tryta ej för Ahti. —
- Endast några smärre stycken
- Blefvo förda hän till stranden
- Af det isbeströdda hafvet;
- Deraf plöjning, deraf såning,
- Deraf all slags växt och gröda,
- Deraf en evärdlig lycka
- På den dimomhöljda udden,
- På den skogbeväxta holmen.
- Sjelf hon Pohjolas värdinna
- Fick till Pohja endast locket,
- Bar till Sariola grepen
- Med det ej benämnda fingret,
- Men ej fick hon andra stycken.
- Derför är i Pohja jemmer,
- Är ett brödlöst lif i Lappland.