Kvädet om Vägtam (NFS)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Edda

Öfversättning:
Nils Fredrik Sander

Kvädet om Vägtam

Odin i Dødsriget (W.G. Collingwood, 1908)

1. Samman voro alla
asar till tings
och asynjorna
alla till samtal:
därom höllo råd
se högmäktiga gudar,
hvi Balder hade
så brydsamma drömmar.

2.
Mäkta slem var
slummern för guden,
det stärkande i sömnen
syntes förtaget;
jättarne sporde
spådoms utslag,
om detta månde
å mandomskraften gånga.

3.
Lottspånen därom sade,
att dödsdömd vore
den för Ulls frände
ensam käraste;
fingo då ångest
Frigg och Svafner
och andra furstar,
de fäste sig slikt råd:

4.
Ut skulle bud sändas
och alla väsen
bedjas om trygghet
att Balder ej skada
gafs då allsköns
ed om skoning,
Frigg tog alla
aftal och löften.

5.
Valfader fruktar dock
vansklig utgång,
tyckte, att hamingjor
hållit sig undan;
han asarne kallar
och kräfver ett rådslut;
vid denna målstämma
vardt mycket ordadt.

6.
Upp steg Oden,
åldrarnas fader,
nu å Sleipner
sadel han lade;
dädan red han ned
åt Nifelhel till
och mötte hvalpen,
som ur hålan kom.

7.
Blodig var han
å bringan framtill,
mot galderns fader
gläfste han länge.
Fram red Oden —
fältstigen dånade —
och han kom till Hels
höga boning.

8.
Då red Oden
östan för dörren,
där valans lä-ide
han visste vara.
Valgalder kvad han
för kunniga trollmön,
tills tvungen hon reste sig,
talande likord:

9.
»Hvem är det bland män,
för mig ej kända,
som syftar att öka
min svåra vandring?
Jag var inyrd i snö,
var slagen af regn
och däfven af dagg,
död var jag länge.« 

10.
Oden kvad:
»Vägtam jag heter,
är son af Valtam;
tala du ur Hels hem,
jag talar ur lifvets:
för hvem äro bänkarna
bredda med ringar,
fager en bädd,
böljande i gull?« 

11.
Valan kvad:
»Här för Balder
ren bryggdt står mjödet,
skiran dryck —
ligger sköld däröfver;
men asafränder
i ängslan bida.
Nödgad jag sagt det,
nu må jag tiga.« 

12.
Oden kvad:
»Tig ej, vala,
jag vill dig fråga,
tills allt jag känner;
än vill jag veta:
hvem månde Balder
till bane varda
och Odens son
å hans ålder råna?« 

13.
Valan kvad:
»Höd bringar hit ned
den härliga telning,
han månde Balder
till bane varda
och Odens son
å hans ålder råna.
Nödgad jag sagt det,
nu må jag tiga.« 

14.
Oden kvad:
»Tig ej, vala,
jag vill dig fråga,
tills allt jag känner;
än vill jag veta:
hvem månde hårdhändt
å Höd hämnas
eller Balders bane
å bål bringa?« 

15.
Valan kvad:
»Rind föder Vale
i västersalar,
blott en natt gammal
skall Odens-sonen strida;
ej händerna tvår han
eller håret kammar,
förrn å bål han bär
Balders ovän.
Nödgad jag sagt det,
nu må jag tiga.»

16.
Oden kvad:
»Tig ej, vala,
jag vill dig fråga,
tills allt jag känner;
än vill jag veta:
hvilka äro de mör,
som månde därvid gråta
och om himlen svepa
halsarnas slöjor?« 

17.
Valan kvad:
»Ej är du Vägtam,
som visst jag trodde,
förr är du Oden,
åldrarnas fader.« 

18.
Oden kvad:
»Ej är du en vala
eller vis kvinna,
förr är du trenne
tursars moder.« 

19.
Valan kvad:
»Rid hem du, Oden,
i hugen till freds!
Så komme ej mer
en man att mig söka,
förrn Loke ur banden
går lös och de makter,
som rifva upp allt,
till ragnarök komma.«