Vis kilden til Hertig Fröjdenborg och fröken Adelin

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"  
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Hertig Fröjdenborg och fröken Adelin]] !! 
|-
|}


[[Fil:Svenska folkvisor vignet.jpg|300px|right]]

<center>'''[[Folkdiktning |Svensk Folkdiktning]]'''

<br><big><big>'''18. Hertig Fröjdenborg och fröken Adelin'''</big></big>


'''<big>[[Svenska folkvisor]]</big>'''<br>Erik Gustaf Geijer och [[Arvid August Afzelius biografi|Arvid August Afzelius]]
</center>




::1. Fröken Adelin hon gångar sig i rosende gård — 
:::För allt hvad som kärt är i verlden — 
::Att hemta de rosor, både hvita och blå. 
:::Mig tyckes det är tungt till att lefva. 


::2. Hon plockade rosor, både hvita och blå, 
::Att binda hertig Fröjdenborg en krans derutaf. 


::3. Hertig Fröjdenborg sig ut genom fönstret såg, 
::Der fick han se, hvar fröken Adelin hon går. 


::4. Hertig Fröjdenborg han tager sin hatt under arm; 
::Så gångar han sig för fröken Adelin fram. 


::5. Han klappar fröken Adelin på rosende kind: 
::»Ack, gifve du vore allrakärasten min!» 


::6. »Och kära hertig Fröjdenborg, ni talen inte så! 
::Jag fruktar min fader detta höra må.» 


::7. »Och höra det hvem som höra det vill, 
::Jag bjuder inte annat än med äran dertill.» 


::8. De falska tärnor gingo för konungen in: 
::»Hertig Fröjdenborg lockar unga dotteren din.» 


::9. »Och lockar hertig Fröjdenborg unga dotteren min, 
::Så skall jag sätta honom i mörka tornet in.» 


::10. Och konungen han talte till småsvenner två: 
::»I läggen hertig Fröjdenborg bojorna uppå!» 


::11. Och konungen han talte till tjenaren sin: 
::»Ni sätten hertig Fröjdenborg i mörka tornet in.» 


::12. Fröken Adelin hon gångar sig åt rosende gård, 
::Att hemta de rosor både hvita och blå. 


::13. Hon hemta' de rosor både hvita och blå, 
::Att göra hertig Fröjdenborg en krans derutaf. 


::14. Konungen sig ut genom fönstret såg, 
::Der fick han se hvar fröken Adelin hon går. 


::15. Konungen han talte till tjenaren sin: 
::»Ni bedjen fröken Adelin komma till mig in!» 


::16. Tjenaren han talte till fröken Adelin så: 
::»Behagar fröken Adelin för konungen ingå?» 


::17. »Och huru skall jag för min fader ingå? 
::Han har ej velat se mig på femton år.» 


::18. Fröken Adelin sig in genom dörren steg, 
::Hennes fader henne med vreda ögon neg. 


::19. Och konungen han talte till Adelin så: 
::»Hvad gjorde du i rosende lund uti går?» 


::20. »Jag hemtade rosor både hvita och blå, 
::Att göra hertig Fröjdenborg en krans derutaf.» 


::21. Och konungen talte till Adelin så: 
::»Har du inte glömt hertig Fröjdenborg ändå?»  


::22. »Om jag än lefde uti hundrade år, 
::Hertig Fröjdenborg aldrig utur mitt sinne går.» 


::23. »Har du inte glömt bort hertig Fröjdenborg ännu, 
::Så skall jag på er kärlek väl göra ett slut.» 


::24. Och konungen han talte till småsvenner två: 
::»I tagen hertig Fröjdenborg ur tornet det blå!» 


::25. De togo hertig Fröjdenborg ur tornet det blå; 
::Hans hår det var grått och hans skägg likaså. 


::26. »Här hafver jag suttit uti femton år, 
::Mig tyckes det har varit uti dagarne få.» 


::27. »Om jag än i dag skulle mista mitt lif, 
::Jag vet jag det mister för ädelt ett vif.» 


::28. De bundo hertig Fröjdenborg under ett träd, 
::De slagtade honom som bönder slagta fä. 


::29. De falska tärnor de stego dernäst, 
::De togo hertig Fröjdenborgs hjerta så färskt, 


::30. De togo hertig Fröjdenborgs hjerta så färskt, 
::Och lagade åt fröken en så kostelig rätt. 


::31. När rätten var lagad och färdiger gjord, 
::De buro honom in på fröken Adelins bord. 


::32. »Hvad är detta för en kostelig rättr 
::Mig tyckes, mitt hjerta det blir så förskräckt.» 


::33. »Det är hertig Fröjdenborgs hjerta sä färskt, 
::Tillagad åt fröken en så kostelig rätt.» 


::34. »Är det hertig Fröjdenborgs hjerta så färskt, 
::Så skall det nu blifva min sista rätt.» 


::35. Fröken Adelin hon satt med ett högt bedröfvadt mod. 
::Hon tänkte hvad plåga hertig Fröjdenborg utstod. 


::36. »I gifven mig in de vinglasen två, 
::Deruti vill jag dricka hertig Fröjdenborgs skål.» 


::37. »I gifven mig in ett glas med mjöd, 
::Deri skall jag dricka mig sjelfvan till död.» 


::38. Den första drick hon af mjödglaset drack, 
::Hennes ögon de runno, hennes hjerta det sprack. 


::39. Brådt kom bud för konungen in: 
::»Fröken Adelin sitter död i kammaren sin.» 


::40. Konungen sig ut genom dörren sprang, 
::Han slog igen dörren, så låsen han sang. 


::41. »Ack, Herre Gud nåda mig arma man! 
::Som hafver förrådt mitt endaste barn.» 


::42. »Hade jag trott deras kärlek så stark, 
::Han skulle inte dött för hundratusen mark.» 


::43. »Hade jag vest deras trohet så huld, 
::Han skulle inte dött för hundra tunnor guld.» 


::44. De lade de två liken allt uppå en bår, 
::Och fruar och jungfrur de krusa' deras hår. 


::45. De lade de två liken allt uti en graf, 
::Der sofva de sött till domedag. 


::46. Det växte en lind uppä begge deras graf, 
::Hon ståndar der grön till domedag. 


::47. Den linden hon växte öfver kyrkokam — 
:::För allt hvad som kärt är i verlden — 
::Det ena bladet tager det andra uti famn. 
:::Mig tyckes det är tungt till att lefva. 




[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Folklore]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Arvid August Afzelius]]
[[Kategori:Erik Gustaf Geijer]]