Vis kilden til Odens likgalder (PAG)

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"  
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Forspjallsljóð]] !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Odins Ravnegalder]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Odens korpgalder (NFS)]] !! 
|-
!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Forspjallsljóð (S.Bugge)]] !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Odins Ravnesang (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Odens likgalder (PAG)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Ravnegalderet]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Odins Korpa-sång (AAA)]] !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Odins Ravne-Besværgelse (B.C.Sandvig)]] !!  !! 
|-
!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Odins Ravnegalder (V.B.Hjort)]] !!  !! 
|-
|}


<center><big>'''[[Edda (P.A.Gödecke)| EDDA]]'''</big><br><big>'''En isländsk samling''' </big><br>'''Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar'''

<br>'''[[Peter August Gödecke biografi| Peter August Gödecke]]'''


<big><big>'''Odens likgalder'''</big></big><br>'''eller Försången (till Vägtamskvädet).''' </center>


<center>[[Bilde:Bort.2.(PAG).jpg|600px]]</center>



<blockquote>
1.
<br>Allfader verkar, 
<br>alfvar skönja, 
<br>vaner veta, 
<br>norner visa, 
<br>troll närer, 
<br>tider föda, 
<br>tursar vänta, 
<br>valkyrior längta. 
<br>
<br>2
<br>Åsar onda 
<br>aningar fingo, 
<br>trolska väsen 
<br>villade med runor; 
<br>Urd skulle 
<br>Odröre vakta, 
<br>mäktig att häjda 
<br>manstark hop. 
<br>
<br>3.
<br>Hugin kretsar 
<br>högt och spanar, 
<br>Åsar ana 
<br>ofärd, om han dröjer; 
<br>tanken är en tung 
<br>Tråins dröm, 
<br>en Dåins dunkla 
<br>dröm tanken. 
<br>
<br>4.
<br>Dvärgarne domna, 
<br>och deras händer, 
<br>hökars verldar, 
<br>i vanmakt digna. 
<br>Allsvinn fäller 
<br>folk ofta, 
<br>ofta de fallne 
<br>åter väcker. 
<br>
<br>5.
<br>Fast stånda ej mer 
<br>mark och sol, 
<br>förödelsens ström 
<br>ej stannar i rymden; 
<br>dold är i Mimes 
<br>dråpliga brunn 
<br>alla väsens vishet; 
<br>veten I än eller hvad? 
<br>
<br>6.
<br>Dväljes i dalar 
<br>disen, den förvetna, 
<br>från Yggdrasils 
<br>ask fallen; 
<br>alfvars ätter 
<br>henne Idun nämde, 
<br>den yngsta af Ivalds 
<br>äldre barn. 
<br>
<br>7
<br>Med sorg och saknad 
<br>sunken neder 
<br>lägrad låg hon 
<br>under löfträdsstammen ; 
<br>hon trifdes ej i natten 
<br>hos Narfves dotter, 
<br>van som hon var 
<br>vid verldarna till boning. 
<br>
<br>8. 
<br>Segergudarne sågo 
<br>sorgen hos Nanna, 
<br>sände till Häls 
<br>hus en ulfpäls; 
<br>hon sig i honom höljde, 
<br>hug bytte, 
<br>skepnad skiftade, 
<br>vard skicklig i hyckel. 
<br>
<br>9.
<br>Vidre utsporde, 
<br>väktarn på Bäfrast, 
<br>af guldstängeln, 
<br>gudamön, 
<br>alt hvad hon viste 
<br>om verldens öde; 
<br>och budskap buro 
<br>Brage och Lopt. 
<br>
<br>10. 
<br>De istämde galder, 
<br>och på ulfvar redo 
<br>till hemmets hus 
<br>herskarn och makterna; 
<br>lyssnande Odin 
<br>i Lidskälf sitter, 
<br>har lemnat de sina 
<br>långt ifrån sig. 
<br>
<br>11. 
<br>Gudavägens vittre 
<br>väktare sporde 
<br>visdomsdryckens 
<br>vårdarinna, 
<br>om hon himlens, Häls 
<br>och hela verldens 
<br>urtid, lefnad 
<br>och lifsmål viste. 
<br>
<br>12. 
<br>Hon intet sade, 
<br>ej med ett ord hon kunde 
<br>glädja de nyfikne 
<br>eller glamma med dem; 
<br>tår efter tår 
<br>tillrade från ögat, 
<br>hennes kraft var domnad, 
<br>död och utrödd. 
<br>
<br>13. 
<br>Sorguppfyld 
<br>syntes Jorun 
<br>stäld för gudar, 
<br>ur stånd att svara; 
<br>ju mer de sporde, 
<br>dess mer hon teg; 
<br>utan framgång 
<br>flödade orden. 
<br>
<br>14. 
<br>Frågo- färdens 
<br>förman drog 
<br>till sin vakt med Härjans, 
<br>vidtskallande horn; 
<br>den af Nål födde  
<br>till följes tog han, 
<br>Grimnes skald, 
<br>vid gudavakten. 
<br>
<br>15. 
<br>Vingolf hunno 
<br>Vidars hjältar, 
<br>båda dit förde 
<br>af Fornjots söner; 
<br>dit in drogo 
<br>till dryckesgillet 
<br>Yggs hjältar 
<br>att Åsar hälsa. 
<br>
<br>16. 
<br>De bådo Hångaty att sund 
<br>och saligast bland Åsar 
<br>vört från högbänk 
<br>vänligt bjuda, 
<br>och diarne att sälle 
<br>sitta i laget 
<br>och med Yggjung 
<br>evigt fröjdas. 
<br>
<br>17. 
<br>Bänkade efter 
<br>Bölverks råd 
<br>med Särimnes galt 
<br>gudar mättas. 
<br>Skögul ur Nikars 
<br>skaftkar på borden 
<br>mjöd skänker 
<br>i minneshornen. 
<br>
<br>18. 
<br>Mycket sporde 
<br>öfver måltidsborden 
<br>gudar Heimdall, 
<br>gudinnor Loke 
<br>dagen i ända, 
<br>tills dunklet kom, 
<br>om hvad sierskan vetat 
<br>af visdom och spådom. 
<br>
<br>19. 
<br>Illa, de sade, 
<br>saken var 
<br>fullföljd vorden 
<br>och föga lofvärdt; 
<br>list borde 
<br>brukad varit 
<br>att svårt den sluga 
<br>till svar tvinga. 
<br>
<br>20. 
<br>Ome svarar, 
<br>alle lyssna: 
<br>"Natt må nyttjas 
<br>till nya råd; 
<br>tills morgon bräcker, 
<br>fram bäre en hvar 
<br>till gudars fromma 
<br>frälsningsråd!" 
<br>
<br>21. 
<br>Fänres föda 
<br>föll trött 
<br>mot randen af bärgen 
<br>kring Rinds fält; 
<br>från gillet de gingo, 
<br>och Ijuft hälsade 
<br>Ropt och Frigg, 
<br>då Rimfaxe for. 
<br>
<br>22. 
<br>Strax kommer östan 
<br>ur Elivågor 
<br>sömntörnets turs 
<br>från tillfrusen åker, 
<br>Dåin, som folken 
<br>dräper alla 
<br>på härligt Midgård 
<br>hvar midnattsstund. 
<br>
<br>23. 
<br>Då digna krafter, 
<br>domna händer, 
<br>i svimning svindlar 
<br>svärdskarpt hufvud; 
<br>medvetslöshet råder 
<br>i midnattens andedrag, 
<br>i tankarnas vacklan, 
<br>i de trötta folken. 
<br>
<br>24. 
<br>Fram körde Dällings son 
<br>med dråpliga hästen, 
<br>af ädelstenar 
<br>strålande prydd; 
<br>af hästens man 
<br>det i Manheim glimmar, 
<br>i vagnen drog han 
<br>Dvalins leksak. 
<br>
<br>25. 
<br>Vid den närande grundens 
<br>norra rand, 
<br>under urträdets 
<br>yttersta rot 
<br>gingo till hvila 
<br>gygjor och tursar, 
<br>spöken, dvärgar 
<br>och svartalfvar. 
<br>
<br>26. 
<br>Upp stego gudar, 
<br>fram strålade solen, 
<br>norr ut till Nifelheim 
<br>natten flydde; 
<br>Ulfruns ättling 
<br>sprang upp på Bäfrast, 
<br>den i hornklang väldige 
<br>på himmelsbärgen. 
</blockquote>


<big>'''Noter til Odens likgalder.'''</big>

Denna dikt är här upptagen endast för fullständighetens skull, emedan den samma af ålder räknats till Eddan. »Men han bör», säger Bugge, <blockquote>»för framtiden uteslutas från samlingen af norröna mytiska och heroiska kväden. Han tillhör otvifvelaktigt en helt och hållet annan ståndpunkt än alla de förra dikterna; dessa äro alla folkliga, alla återgifva de omedelbart den tids föreställningar och poetiska uppfattning, i hvilken de tillkommit, alla hafva de gått från mun till mun länge, innan de blifvit upptecknade. Odins likgalder är däremot en lärd dikt, författad i senare tid af en man, som var väl bevandrad, ja beläst i de gamla kvädena, och som med tendens sökte att efterhärma en längst förgången tids diktning. Denna dikt vardt sannolikt genast från början fäst med penna i bok. Förhållandet är ungefär det samma som mellan de homeriska och de alexandrinska episka dikterna. I Odins likgalder är mångt och mycket vanskligt att tyda. Sådant finnes visserligen också i de gamla mytiska kvädena; men dunkelheten i dessa grundar sig väsendtligen därpå, att de tillhöra en tid, som ligger oss så fjärran, och hvars språk, uttryckssätt, föreställningar och tro vi blott känna fragmentariskt. I Odins likgalder äro däremot uttrycken ofta konstlade, bilderna sökta, och författaren har själf höljt dikten i en mystisk slöja. Ehuru dikten icke saknar tankedjup och sköna skildringar, gifver han dock intrycket af en prunkande utställning af mytologisk lärdom».</blockquote> Bugge anser af många skäl vidare, att dikten, hvilken tydligen är gjord för att ersätta den förlorade början af Vägtamskvädet, icke är äldre än (från början af) 17:de århundradet, och han berättar efter Gudmund Magnusson, att den isländske skalden Eirik Hallssön, som lefde omkring 1650, i tio år studerade denna dikt och därpå kastade bort honom med det erkännande, att han förstod litet eller intet däraf.

Att bit för bit söka belysa diktens dunkla gåtor är också föga tacksamt; den i nordisk mytologi obevandrade skulle säkerligen däraf röna blott ringa gagn. 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Peter August Gödecke]]