Första delen: Gudalära (Læstadius)
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |  |
Fragmenter i Lappska Mythologien
1845
Första delen
Gudalära
SIDEN ER UNDER OPBYGNING
§. 1.
Lapparna såsom icke egande hvarken undervisnings anstalter eller skrifkonst, kunde alldrig blifva så stora Philosopher, att de genom tänkande kunnat komma till erkännende af en enda Gud. Af samma skäl kunde de icke blifva Naturalister, rationalister eller Deister. Det fordras nemligen en viss tankestyrka, för att kunna känna till ett sådant resultat i religionen. Men känslan för Religion, eller tron på det öfvernaturliga, var hos Lapparna lika lefvande, som hos andra nationer. Man kan icke heller påstå, att Deras Gudalära varit orimligare än andra Hedningars. De hade väl bilder, men dessa skulle endast föreställa det Gudomliga. På sin höjd trodde kanske de allra dummaste, att något af Gudakraften meddelades den helgade Bilden. Offer voro brakliga; men att de äfven skolat braka mennisko-offer, torde vara mindre troligt. Uti sin Gudstjenst hafva de varit mycket nitiske, och den minsta förseelse emot antagna bruk skulle fösonas med offer.
Tron på ett lif efter detta, tyckes hafva varit allmän hos hela nationen. Dermed var också föreställningen om straff och belöning i en annad verld förenad. Uti tron på de dödas uppståndelse, hafva Lapparna gått vida längre än greker och Romare.
Ty Lapparna trodde, att både menniskor och Djur skulle få nya kroppar i en annan verld. Om Grækernas Hjeltar företogo resor till de dödas rike, så voro icke heller Lapparna obekante med den färden; hvarje ryktbar Nåid eller Spå Lapp måste vid viktigare tillfällen anställa en färd till de Dödas rike, dock icke med kroppen, utan i andananom. Hade Grækerne sina orakel, så voro icke heller Lapparna utan. Deras Spåtrumma var det orakel, som flitigt rådfrågades. Detta är i korthet innehållet af Lapparnas mythologi.
§.2.
Emedan menniskan tänker i tid och ram, och den ena ideen alltid gifver anledning till en följande, så har jag här framstält den Lappska mythologien i ett slags system. Genom den alphabetiska ordningen tappar sammanhanget allt för mycket, och ett register i slutet, gör samma tjenst, som en alphabetiske ordning. Det är derföre icke meningen, att de Mythologiska föremålen skola hafva tillkommit i den ordning, som systemet utvisar. Det är nämligen troligt, att onda eller för menniskan Skadliga väsenden framträda först i inbillningen, och att fruktan för dem gifvit anledning, att tänka sig Goda,de förre motsatte och öfverlägsne Gudamakter. Hela mythologiens väsende tyckes icke vara annat än en strid mellan Goda och onda magter, liksom striden mellan det Goda och Onda i menniskans inre, är den axel hvar om kring hela hennes lif och väsende hvälfer sig.
Som Lapparnas Gudalära finnes mycket fullständigare hos de Norrsk-Danske än hos de Svenske Författarena, och Jessens ofvannämde afhandling, grundar sig på flere missionärers Upgifter; så har jag ansett för bäst, att taga den till grund, och vid hvarje särskilt föremål, bifoga de öfrigas upgifter jämte egna anmärkningar.
§. 3.
Lappske Gudarnes rang, och indelning i Classer. Nåiderne hade förmodligen icke Classificerat sina Gudar. Likväl förekommer uti Missionärernas berättelser en slags Rangordning, hvilken, då den grundar sig på Nåidernes upgifter, kan tjena till grund för indelningen, för att bättre inse sammanhanget.
"Lapparnas Gudomligheter" säger Jessen, "indeltes i 3ne Classer; nemligen: Öfverhimmelska, Himmelska och Jordiska", hvartill väl ännu kunna läggas Underjordiska, samt sådana mythologiska föremål, som utan att anges eller dyrkas, som gudomliga, dock höllos för öfvernaturliga väsenden, och spelte en vigtig roll i deras mythologi.
Sidenius hos Ganander har indelat Lapparnes Gudomligheter i 4ra Classer; Öfverhimmelska, Underhimmelske, jordiske och Underjordiske. Samma indelnings grund följer äfven den anonyme hos Leem. De Svenske Förff. som i allmänhet känna ett ringare antal Gudomligheter, nämna icke de öfverhimmelske. Hos dem förekomma deremot, några Jordiska Gudomligheter, som blifvit otydligt upfattade af de Norrske. Det kommer naturligtvis deraf, att Lapparnes Gudomligheter voro olika i särskilta Lappmarker.
§. 4.
"Radien" eller öfver Guden. Till de öfverhimmelske Gudar räknas först Radien atzhie, som var den Allra högsta och största Guden. Han beteknas med ett enkelt korss stående öfver Radien Kiedde (No. 2 på Trumfig.). NB. Här menas Spåtrumma, som Jessen låtit aftekna, och i Kåppar gravera, om hvilken Trumma samme Förf. anmärker, att den blifvit meddelad af Thomas von Vesten i Trondhjem; emedan alla de Exemplar af Spåtrummor, som blifvit till Missions Collegium i Köpenhamn inlemnade, och i dess archiv på Kongl. Waysenhuus förvarade, hade förkommit i Köpenhamns brand 1728. Figuren på denna Trumma förekommer äfven hos Leem, och tycks vara tagen efter ett Exemplar, som tillhört Helgelands Lappar.
"Radien atzhie" troddes regera med oinskränkt magt öfver himmel och jord, öfver alla andra Gudar, samt öfver Lapparna sjelfva. Derför hade de gifvit honom namnet Radien, som betyder magt och välde, och dertill fogat ordet Atzhie, som betyder: källa och Ursprung." Jess. l. c.
§.5.
Uti ideen om en öfvergud, som herrskar öfver allt, ligger ingenting orimligt. Den förekommer uti alla Nationers Mythologi, och är en Nödvändig följd af de menskliga ideernas utveckling. Den bevisar, att sjelfva tanken, vädjar slutligen till en Öfvermagt, som är hufvudkällan till allt.
Men huruvida Namnet Radien är ursprungligen lappskt, kan icke nu mera med säkerhet afgöras. Att det är taget från Helgelands Lappar, synes troligt, emedan Spå Trumman, på hvilken Radien finnes utmärkt med ett korss, tyckes vara af Helgelands Lappar.
Både Sidenius, v. Vesten och den Anonyme hos Leem skrifva Radien; de intyga, att ibland de Gudar, som bo öfverst i Stjemhimmelen, är Radien den förnämsta.
Utom Lindahl och Öhrling tyckes ingen af de Svenske Förff. hafva känt Radien. Lindahl har (i Lexic. Lappon.) anfört namnet Radien, och Möjligt är, att han hört det omtalas i Lycksele Lappm. I Jockmock och Arjeplog har jag icke hört det omtalas, ej heller förekommer namnet hos Högström.
§.6.
Jessen menar, att Radien betyder "magt och välde", men det kommer an på huru den Lappska berättaren uttalat ordet. Vore det så, som Jessen menar, så skulle ordet kunna deriveras af Verb. raddit, som betyder råda, possidare, dominare, men raddit är icke ursprungligen lappskt, utan lånadt af Sv. ordet råda, på samma sätt som Finskan fått sitt "raadi" af Sv. råd, senatus, magistratus, och raadia, af samma råda. Efter denna derivation skulle Radien icke vara någon äkta Lappsk Gudomlighet, utan en lånad. Snarare skulle ordet och Gudomligheten blifva Lappsk, om man deriverade Radien, af lappska ordet radje, eller raje, som betyder gräns, terminus; då skulle Radien attje betyda Gränse Fadren. NB. Efter Leems orthogr. är Atzhie, det samma som Attje efter Lind. et Öhrl. och betyder Fader.
§. 7.
Den Anonym. hos Leem säger, att "en del Lappar gjorde skilnad mellan Radien och Zhioaarve Radien, hvilken skulle vara den förra underordnad. Denna Zhioaarve Radiens göromål är, att nedsända andan vid en menniskas afling i Moderlifvet, hvilken ande den quinnan Madder Akko, emottager af Radien,men öfverlemnar den. Strax till sin dotter Zarakka, som låter en kropp växa på anden."
Denna distinction känner ingen annan Förf. Hos Jessen tillegnas den ofvannämde handlingen åt Madder-Attje och möjligt är, att Zhioaarve Radien är samma föremål. NB. Zhioaarve, efter Lind. et Öhrl. tjårwe, betyder egentligen horn, Cornu, metonym. Magt, det förnämsta i sitt slag. Vanligen kallas den rikaste Lapp i Socknen: Tjårwe.
§.8.
"Radien Kiedde utmärkt under No. 2 på Trumfiguren, sades vara en son af Radien Attje. Man förestälde honom såsom en Byggning, hvars bägge pelargångar på båda sidor, skulle bemärka hans bägge händer, med hvilka han gjorde, förmådde och styrde allting. Radien Attje var så helig ibland Lapparne att de icke vågade benämna honom med något annat namn. Till och med hans enda son Radien kiedde, måste anse och ära honom, såsom en helgedom. Radien Attje skapar egentligen sjelf intet; deremot verkar han i sin Son en så stor kraft, att denne skapar Allting. Dessa bägge befalla öfver allting, öfver alla andra Gudar, vare sig himmelska, jordiska eller underjordiska. Man trodde äfven, att Radien Attje styrde Radien Kiedde, och genom honom verkade allting. Dock uträttade Radien Kiedde ingenting af sig sjelf, utan hans kraft att verka, berodde af Radien Attje". Jessen l.c. pag.ll.
Man kan likväl draga i tvifvelsmål huruvida denna ide är ursprungligen lappsk. Jag tycker, att historien om Radien Kiedde röjer för mycken bekantskap med första Capitlet af Johannis Evangelium. Radien Kiedde är icke nämnd af någon annan än v. Vesten och Jessen. Det är således svårt att veta, från hvilken trakt af Helgeland eller Trondhjems trakt berättelsen emanerat. "Kiedde" betyder hed eller gräs beväxt plan, hvarest Lapparne vanligen pläga slå opp sina tält, och mjölka sina Renor. Så mycket mera främmande förekommer då den bemärkelse, som Jessen gifver Radien Kiedde. Den omständigheten att Radien Kiedde föreställdes på Trumman under form af en byggning, tyckes antyda att Radien Kiedde ansågos som en boning för Radien Attje, hvilken efter Lapparnes begrepp icke kunde placeras på något bättre ställe; än en gräsbeväxt plan. Men att denna Kiedde sedermera blifvit förvandlad till en son af Radien Attje tyckes härröra af berättarens bekantskap med Christendomen.
§.9.
Hos Sidenius förekommer ännu 2ne andra Gudomligheter med Liknande Namn, nemligen Radier och Rariet, men dessa tyckes endast vara, antingen synonyma med Radien, eller föranledda af olika uttal, eller och endast Skriffel. "Radier, ehuru högst uppe i stjemhimmelen är något ringare än Rariet, som skall nedsända anden till menniskofostret i moderlifvet". Siden, hos Ganand. man ser att samma förrättning tillegnas Madder Attje, Tjårwe Radien och Radier, hvaraf man kan sluta, att de alla betekna ett och samma föremål. När man slutligen sammanhåller alla Upgifter om Radien, Radier, Rariet, Radien Attje och Radien Kiedde, samt Tjårwe Radien, så kan man göra följande slutsattser: 1mo Alla dessa namn äro tagne af Helgelands Lappar; 2do De betekna ursprungligen ett och samma föremål; 3tio De tyckas vara oäkta, eller icke ursprungligen Lappska, så vidt man kan sluta af namnen, hvilka härleda sig från Svenskan eller Danskan. Utom de tekn, som finnas på den omtalade trumman, nämnes icke, att Lapparna förestäldt några af dessa Gudomligheter under beläten eller bilder. Den ofvannämda Madder attje, förekommer framdeles.
Anmärkning. Radien Gudde, som nämnes af v. Vesten i dess bref är tydligen tryckfel, och bör läsas: Radien Kiedde. Alskin i v. Vestens B. är också säkerligen ett tryckfel, och bör läsas ihop med förgående Radien. Troligen skall det vara "Attje", emedan Alskin är ett namn, som icke alls förekommer hos någon annan Förf. Veralden Olmai på samma ställe, skall enligt v. Vesten vara synonym med Radien Kiedde. Veralden Olmai betyder verldsmannen, och är att bevis på, att detta namn är från Helgeland, emedan "Verald" är af Svenska Verld, och förekommer icke i Finnmarkens dialect.
§.10.
"Näst Radien" säger den Anonym. hos Leem, "räknas Ruonaneid i rang. Hon bor öfverst i stjemhimmelen icke långt ner om Radien. Ruona neid är de fjellars Gudomlighet, som först Grönska om Våren. Hon låter nytt gräs växa till renarnes föda, och på det att den första grönskan må bekomma renarne väl, pläga Lapparna offra om våren till denna Gudomlighet." Siden, hos Ganader. har alldeles samma beskrifning på denna Gudomlighet, men han skrifver Rananeid, hvilket utan tvifvel är den rätta Skrifarten. Jessen skrifver också Rananeid, men han anför den icke bland Stjernhimmelens innevånare; utan nämner pag. 63, att Rana Neid var Lapparnas Flora, som frambragte gräs och örter på Jorden. Hvarken v. Vesten eller de Svenska Förff. veta något om denna Gudomlighet.
Att denna Rananeid varit en verklig Lappsk Gudomlighet, betviflas väl icke, men hvarifrån Lapparna fått ordet "Rana" är icke så lätt att utgrunda, då det i språket mig veterligen icke har någon betydelse. Lindahl och Öhrl. hafva ifrån Södra Lappmarkens dialect uptagit "ranot" och "ranom ", men dessa ord komma tydligen af Sv. "råna", och "rån". I Gananders Mythol. Fen. förekommer "Rauni" såsom "Ukkos" (Åskans) maka och vårsädets Gudinna; Rauna är äfven ett temmeligen allmänt quinno Namn i Nordligaste Lappmarkerne, ehuru det anses vara sammandraget af "Ragnild". Uti Scandin. Mythol. säges, att "Ran" var Ägirs maka och en hafvets Gudinna. Som nu "Rana" ingen betydelse har i Lappskan så är det troligt, att ordet blifvit lånadt antingen af Finska "Rauni", eller Göthernas "Ran"; troligen eger det sednare alternativet rum, emedan Rana neid, tyckes snarare höra till Helgelands än Finmarkens Lappar. "Neid" betyder Jungfru, och antyder, att Rananeid var en quinlig Gudomlighet.
§.11.
"Till andra Classens Gudar eller de himmelska höra Beiwe och Ailekis Olmak. Beiwe, eller Solen beteknas med en fyrkant, No. 4 på Trumfig. Ifrån den beteknade quadratens hvarje vinkel utgår en egen väg (linea) som på Lappska kallades "Beiwe Labtje" (Solens tömmar, d.v.s. strålar). Dessa tömmar voro till antalet 4ra, och betekna solens kraft att verka i verldens 4ra väderstrekk." Jessen. l.c.
"De Gudar, som hafva sitt tillhåll längre ner i luften, äro: Solen Peiwe. Till henne offrade man hvita kreatur, att hon måtte skina väl, och om Midsommars afton åt man till hennes ära en gröt, som kallades Solgröt." Den Anonym. hos Leem.
"Lapparna räkna solen ibland sina Gudar, som äro längre ner i luften. De offrade åt Solen, på det hon skulle skina väl och befordra gräsväxt, och hvita Creatur; samt åto gröt om midsommars quällen Solen till heder. De offra och åt Soeln för åtskilliga sjukdomar, besynnerligen för mangel på förstånd." Siden. l.c.
NB. Af Miss förstånd har Ganander skrifvit, att "solen skall befordra hvita kreatur." Sidenii mening lär vara, att man offra de hvita kreatur.
"Ibland de offer, som tillställdes efter Trummans anvisning, skulle Solen årligen hafva en Jubtse, Gröt (egentl. välling) hvilken både män och quinnor åto henne till ära om Midsommar quällen, då de före måltiden alltid föllo på knä, och tillbådo Solen, att hon ville sprida ett nådigt sken på deras renar och andra djur. På samma sätt tillbådo de henne efter måltiden med mycken djup andagt, att Solen måtte unna dem en god mjölksommare, och deras renar en god trefnad." Jessen l.c. pag.18.
Samme Förf. talar äfven om en Sola Neid (Solens dotter), som äfven hedrades med offer, tyckes vara tillsatt i sednare tider.
§. 12.
Huru det må hänga ihop med Solens dyrkan, kan numera icke med någon säkerhet afgöras. Alla Norrske Förff. äro enstämmiga deri, att Solen verkligen varit formål för Lapparnas dyrkan. Äfven v. Vesten intygar det samma.
NB. "Pare", som står i hans Bref är tryckfel, och bör läsas: Peiwe.
Scheffer har också låtit berätta sig, att Solen var en ibland Lapparnes gudomligheter, och Högström anför, att det väl icke var bekant i hans tid; dock hade Lapparna berättat för honom, att det hade varit brukligt i fordna tider.
Detta Högströms intygande är i min tanke afgörande. Man måste således tro, att Lapparna verkligen dyrkat Solen, ehuru jag icke kommit underfund med något slags vidskepligt bruk, som skulle hafva afseende på Solens fordna dyrkan. Likväl gör man ännu mycket afseende på, hvad som är eller sker mot och med Solen.
Då vida bättre Civiliserade Nationer Uphöjt Solen till Gudomlighet, så bör man icke undra, att Lapparna, som bäst behöfva ljus och värme af denna himla kropp ärat henne med någon slags dyrkan.
§. 13.
På tre af Solens ofvanbeskrefne Labtjeh, (tömmar eller strålar) stå Lapparnes 3ne Ailekis Olmak, d.ä. Helige dags män, eller sådane Gudomligheter, hvilka för deras helighet, utmärktes med ett korss; nemligen på den första labtje eller tömmen, (anmärkt under No. 43, a på trumfig.) står Burres eller Sodna-peiwe-ailek, det är Gudomen för söndagen, hvilken dag de anse för den kraftigaste och förnämsta, att hålla Trollmessor på." (NB. Med Trollmessor menas här runande, eller sjelva den handling, som bestod i hamring på Trumman med alla dertill hörande cermonier, hvarom framdeles skall talas.). "På den andra Peiwe labtje eller Soltömme (anmärkt under No. 43, b. på Trumfig.) ses Lawa-Ailek, eller Gudomen för Lördagen, hvilken dag skulle vara kraftigast näst den förra. På den 3die Peiwe labtje (anmärkt under No. 43, c på Trumfig.) finnes Frid-Ailek, eller Gudomen för Fredagen, hvilken dag äfven höls helig såsom en förträfflig runedag; dock ansågs denna dag mindre helig, än de 2ne öfrige." Jessen l.c.
"Om Fredagen och Lördagen var för allting förbudit, att hugga ved till bränsle, ty man föregaf att Ailekes Olmak blefvo deröfver förtörnade, och det första hugg man gaf ett träd på dessa dager, kom blod af Skåran." Jessen l.c. pag. 80.
"Till de tre Ailekis Olmas ära firade man Fredag, Lördag och Söndag, fastän andra Lapper påstå, att de hållit Fredagen helig Zarakka till ära, Lördagen radien till ära, och söndagen de 3 Ailekis Olmak till ära; hvadan och, om en lapp råkade förse sig med arbete på dessa dagar, brottet borde försonas med offer till nämde Gudomligheter." Anonym. hos Leem.
"Aklikes Olmai, trenne gudamagter hos Lapparna lägre ned i luften, till hvilkas ära Lördagen och Söndagen hölls helig. De fleste Lappar hafva helgat Fredagen Zarakka, Lördagen Rariet och söndagen de 3ne Aklikes Olmai till ära. Derföre när Lapparna hafva försett sig med Fredags, Lördags och Söndags arbete, hafva de gifvit offer i förlikning." Siden, hos Ganand.
NB. Af misstag och obekantskap med Språket har Ganand. skrifvit "Aklikes" i stället för Ailekis Olmak.
§.14.
Hela denna historien om de tre Ailekis Olmak, tyckes mig hafva mycken smak af Påfvedömet. Ingen af Svenska Förf. vet något om dem, väl finnes i språket några ord ailes, aileg och ailestattet med fl. som hafva afseende på någonting heligt, för Gudarne afskilt, som icke fick styckas eller huggas sönder, utan det borde vara helt och felfritt. (Lindahl et Öhrl. Lexic. under "ailes".) Aileg betyder också i medel Lappländska dialecten en helig dag, helg eller söndag; men man har annars icke något exempel på, att Lapparna i forntiden firat någon helig dag på bestämd tid, när man undantager vissa offer högtider, och de dagar, som helgades till Runing eller Trummans tjenst. De hafva icke en gång något eget ord i sitt språk, som skulle betekna Månad, Vecka. (Manno och Vakka äro tydligen Lånta). Blott 2ne dagar i Veckan hafva lappska namn, nemligen Kaskavakko, midt i Veckan, d.ä. Onsdag, och Perjetag, Fredag. Huruvida dessa dagars Namn må vara lånta af Finskan (Keskiviiko och Perjentai) eller tvärt om, kan jag icke afgöra, då icke en gång sjelfva Gottlund inlåtit sig i någon undersökning om namnet "Perje", hvilket icke gerna låter härleda sig af Frey.
Arka, örkdag (monne icke äfven detta kan komma af örk?) står väl nu i motsats mot Passe; men med Passe Peiwe lära de gamla Lapparna hafva menat den dag på hvilken men offrade åt Passe, en Gudomlighet hvarom mera framdeles. Men en sådan Passe-Peiwe kunde icke infalla så ofta, som Söndagen hos Oss. Så mycket mindre troligt är det då, att Lapparna, skolat hålla hela 3 dagar i veckan heliga.
Men ideen om de 3 Ailekis Olmak är förmodligen tagen af Chatolicismen, af helgonens tillbedjande, Allhelgona dag, o.s.v. De 3 Ailekis Olmak, äro således efter min enfaldiga tanka, en dunkel föreställning om några katholska Helgona bilder, confunderade med en lika dunkel föreställning om treenigheten. Man kan se af hela den Norrsk-Lappska Mytholo[gi] att Lapparna på den sidan insupit mycket af Katholicismen, hvilket icke kunde undvikas i Helgeland och närheten af Trondhjem.
§.15.
De Gudomligheter, hvilka vi hittils, efter de Norrske Missionäremes Upgifter, beskrifvit kunna anses för mindre äkta, eller icke ursprungligen Lappska. Jessen är också af den tanken, att många af dessa Gudomligheter blifvit lånade af Christendomen, såsom Radien Attje och Radien pardne, hvadan och somlige hade Jubmel Attje (Gudfader) Jubmel pardne (Guds son) och Jubmel ailes vuoigenis (Gud den helige Ande) på sina Trummor, men desse höllos icke i så stor vördnad, som deras fordna Afgudar. Jessen l.c. pag. 17. Vi komma nu till en Class Gudar, som bära en mera Lappsk prägel.
