Beowulf (RW) 21

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Beowulf

En fornengelsk hjältedikt

Översatt av

Rudolf Wickberg

Kapitel 21
Han rustar sig till striden.

Ecgtheows son Beowulf talade:

»Sörj ej, du vise! Bättre är för var och en

1385 »Att hämnas sin vän än sörja mycket.

»Var och en av oss skall bida slutet

»Av jordelivet: vinne den som kan

»Rykte före döden! det skall sedan

»Bliva det bästa för den döde kämpen.

1390 »Stig upp, du rikets vårdare! låtom oss genast fara

»Att skåda Grendels frändes gång!

»Jag lovar dig detta: ej skall han fly undan

»I jordens famn eller bergets skog

»Eller havets botten, han må gå vart han vill.

1395 »Hav blott tålamod detta dygn

»Med allt det onda; det hoppas jag av dig».

Upp sprang då den gamle, tackade Gud,

Den mäktige herren, för vad mannen sagt.

Därpå sadlades åt Hroðgar en häst

1400 Med lockig man. Ståtlig red

Den vise fursten; efteråt kom

Sköldbärarnes skara. Spår voro där

Längs skogsvägarna vida synliga

Av gång över marken; hon hade vandrat

1405 Över ett mörkt träsk, bar då en livlös,

Den ypperste av de hirdmän,

Som med Hroðgar rådde i hemmet.

Ädlingars son gick sedan över

Branta bergsluttningar, smala vägar,

1410 Trånga stigar, en okänd väg,

Stupande uddar, många sjötrolls boningar.

Jämte några få vise män

Gick han förut att skärskåda platsen,

Tills han plötsligt fann bergets träd

1415 Luta sig över den grå stenen,

En glädjelös skog; under stod vattnet,

Blodigt och upprört. Alla danerna,

Scyldingarnes vänner blevo dystra till mods;

Mången hirdmän, alla jarlar

1420 Måste lida smärta, då de funno

Äscheres huvud uppå strandklippan.

Strömmen sjöd — krigarne åsågo det —

Av hett blod. Stundom sjöng hornet

En eggande stridssång. Hela skaran satte sig.

1425 De sågo på vattenytan en mängd ormar,

Sällsamma havsdrakar pröva djupet

Samt på uddarnas sluttningar sjötroll ligga,

Vilka vid middagstiden ofta företaga

En sorgfull färd på segelstråten,

1430 Ormar och vilddjur. De rusade i väg

I bitter vrede, då de hörde den gälla

Klangen av stridshornet. Götarnes furste

Skilde med sin pilbåge en av dessa från livet,

Från kampen med vågorna, så att den hårda härpilen

1435 Stod i hjärtat: han blev mycket långsammare

I simning på vågen, då döden bortryckte honom

Snabbt blev på böljorna den sällsamme simmaren

Hårt ansatt med vasshakade

Vildsvinsspjut, och den i striden kuvade

1440 Dragen upp på udden; männen beskådade

Den hemske främlingen. Beowulf klädde sig

I jarlarustning: han ängslades ej för sitt liv.

Den handflätade stridsbrynjan skulle,

Sid och konstrikt smyckad, pröva djupet,

1445 Hon som kunde skydda hans kropp,

På det att den vredgade fiendens lömska stridsgrepp

Ej måtte skada hans bröst och liv.

Huvudet åter värjdes av den vita hjälmen,

Som skulle uppröra sjöbottnen,

1450 Söka brusande vågor, smyckad med guld,

Omsluten av pannband, såsom vapensmeden

Underbart arbetat den i forna dagar,

Satt på den vildsvinsbilder, så att ej sedan

Svärd eller klinga kunde bita därpå.

1455 Ej var då ringast ibland kraftstöd

Det som Hroðgars talare¹ lånade honom för striden:

Detta häftprydda² svärd hette Hrunting

Och var ypperst bland gamla skatter.

Eggen var av järn, skimrande av giftstrimmor,

1460 Härdad i stridsblod: aldrig hade det i striden

Svikit någon man, som omslöt det med händerna

Och vågade gå den fasansfulla färden

Över fiendernas slagfält; ej var det första gången

Som det skulle utföra hjältedåd.

1465 Ej tänkte då Ecglafs son,

Den kraftige mannen, när han lånade vapnet

Åt en bättre svärdskämpe, på vad han förut sagt,

Drucken av vin: själv tordes han ej

Våga sitt liv under de brusande vågorna,

1470 Öva mannamod. Då miste han

Sitt hjälterykte. Ej gick det den andre så,

Sedan han hade rustat sig till striden.

Noter:

1. Eller: länkprydda.

2. Unferð, Eoglafs son.