Elfvefärd

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

81. Elfvefärd

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Jagh war Migh en fager Vnger Swen,

Och skulle rijda til Hofwa;

Rider jagh vth om en afftonstund,

Legger Migh i Rosenlund at soffwa.

Sedan Jagh henne först sågh.

2. Jagh lade migh vnder en lind så grön,

Mina ögon fingo en dwahla;

Der kommo twå Jungfruer gåendes fram,

Dhe wille alt medh Migh tahla.

3. Den ena klappar migh på min kind,

[Den] Andra hwiskar i mit öra:

»Statt vp, fagre Vnger Swen,

Om tijgh lyster Elskogh pröffwa.»

4. Dhe ledde fram en Jungfru,

Hennes håår Däth glimbde som guld:

»Statt vp, fagre Vnger Swen,

Om du äst frögdefull.»

5. Den tridie begynte en Wijsa at sjunga,

Thet gjorde hoon af en godh willje:

Derwidh stadnad' den stride Ström,

Som förr war wahn at rinna.

6. Stadnade då den stride Ström,

Som för war wahn at rinna;

Och hinden medh sine brune håår,

Förgath hwart hoon skulle springa.

7. Jagh stogh Migh af Jorden vp,

Och stödde Migh widh mit swerd.

Dhe Elfwe qwinnor dantza ihn och vth,

Alt hade de Elfwe ferd.

8. Had' icke lyckan warit Migh så godh,

Att Hanen slagit vth sine wingar,

Så hade Jagh soffwit i Berget den Natt,

Allt hoos dhe Elfwe qwinnor.

Sedan Jagh henne först sågh.