Föreläsningar i finsk mytologi - Förord
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |  |
Matthias Alexander Castrén
Utarbetandet af en finsk mytologi var nära nog den första tanke, som sysselsatte Matthias Alexander Castrén, sedan han beslutit att egna sitt lif åt fosterlandets språk och litteratur; och utförandet af denna tanke blef äfven det, sista, hvarvid hans ansträngda verksamhet var fästad. Redan det första året efter sin filosofie kandidat-examen ärnade Castrén utgifva ifrågavarande arbete, samt genomgick för detta ändamål både Lönnrots och Topelii runosamlingar. Men då han till ett helt skulle ordna sina härunder gjorda anteckningar, och derjemte tagit en närmare kännedom af Gananders, Lencqvists o. a:s mytologiska arbeten, kom han bland annat äfven till den öfvertygelse, att den finska mytologin hade så mycket gemensamt med den lappska, att den förra icke kunde skrifvas utan någon bekantskap med den sednare. Han afbröt derföre sitt knappast påbegynta verk, samt anträdde år 1838 om våren sin första resa till Lappmarken, för att derstädes på ort och ställe förvärfva sig den bristande kunskapen. Likaledes besökte han följande sommar ryska Karelen, och sysselsatte sig äfven der hufvudsakligast med mytologiska studier.
Efter denna tid kom dock Castrén att småningom allt mera och mera aflägsna sig ifrån detta sitt arbete, egnade sig, isynnerhet med anledning af Kejserl. Vetenskaps-Akademiens i S:t Petersburg då tillämnade etnografiskt-lingvistiska expedition till norra Sibirien, uteslutande åt språkliga studier. Och då han sedermera uti flere års tid upptogs af de bekanta sibiriska resorna, samt derefter var sysselsatt med redaktionen af sina under desamma gjorda vidlyftiga samlingar, skulle Castrén, äfven med förutsättning af en högre uppnådd ålder, säkerligen först i en aflägsen framtid kommit att återvända till detta sitt tidigare studium, om icke hans slutliga utnämning till professor i finska språket och litteraturen vid hemlandets universitet gifvit honom en förnyad anledning dertill. I denna sin egenskap var han nemligen skyldig att hålla föreläsningar uti till dessa grenar af vetandet hörande stycken, och för att fullgöra detta, öppnade han höstterminen år 1851 en kurs föreläsningar öfver den finska mytologin, samt utarbetade derunder för hvarje lektion fullständigt sitt föredrag. Denna termin kom han likväl icke längre, än till Underjordens Gudomligheter, ty han höll endast en mytologisk föreläsning i veckan, och detta ungefär i 2½ månads tid. Men med afsigt att följande läsetermin åter vidtaga desamma, arbetade han på fortsättningen af dem under största delen af då infallande vinterferier, äfvensom i början af vårterminen år 1852, då han redan för tilltagande sjuklighet nödgades hålla sig inom hus, samt fortfor dermed ännu resa sig upp från densamma, hvarföre han ock i liggande ställning endast med blyerts kunde nedskrifva nära nog hela det sista kapitlet, eller ifrån och med pag. 250 framåt, tilldess han omsider, någon vecka före sin bortgång, nödgades böja sig under sjukdomens ständigt vexande styrka, och för alltid taga sin hand från det ofullbordade verket.
Sådan är uppkomsten af detta arbete, det sista bland de många, som framträdt genom Castreéns rastlösa, ehuru alltför tidigt afbrutna verksamhet, och hvilket härmedelst i tryck öfverlemnas till den vördade allmänheten. Ofvan stående korta redogörelse för den aflidnes tidigare mytologiska studier torde till någon del för läsaren kunna förklara, huru det under loppet af endast några flyktiga månader, hvilka derjemte voro upptagna af andra vetenskapliga sysselsättningar och tjensteåligganden, samt slutligen qvalda af de smärtsammaste plågor, för professor Castrén var möjligt att åstadkomma någonting sådant, som närvarande kurs af föreläsningar i den finska mytologin. Sjelfva ämnet för dem hade nemligen redan från fordom tillvunnit sig hans fulla uppmärksamhet, och om han också icke förr, än på sina sednaste tider, hann företaga sig utarbetningen af detsamma, så stod det dock städse inför honom sjelf på det klaraste utredt, äfvensom han under sina mångåriga resor försattes i tillfälle att vinna en ytterligare utredning deri genom jemförelsen emellan Finnarnes och andra med dem befryndade folkslags mytologiska föreställningar. Det behöfdes således endast, att han i ord fick kläda de mognade åsigter, som hvilade på djupet af hans inre, för att den finska mytologin skulle framträda i en förut icke anad dager, och oaktadt en del utaf dem för alltid försjönk i hans tidiga graf, så blef dock det mesta lyckligtvis räddadt genom hans egen, sjelfva döden trotsande arbetsförmåga.
I deras närvarande skick hade professor Castrén likväl icke för afsigt att i tryck meddela ifrågavarande föreläsningar i hela deras vidd, äfven om honom blifvit beskärdt att fullända den ännu bristande delen utaf dem, utan han betraktade dem endast såsom ett underlag för, och en material-samling till den finska mytologi, hvilken han i en framtid: ärnade utarbeta. Men då Försynen velat det annorlunda, och Castrén kallades hädan, redan innan han ens hunnit afsluta detta material, har man ansett det ej mindre som en helig pligt emot den fosterländska litteraturen, än som en skyldig gärd åt den aflidnes minne, att för en större allmänhet offentliggöra äfven de dyrbara frukter, han hunnit nedlägga i den redan färdiga delen af detsamma, om de också icke ega all den fulländning och mognad, som de under sin mästares hand skulle uppnått, och hvarföre äfven här och der mötande ojemnheter, jemte på sina ställen förekommande upprepningar af enahanda tankar och åsigter benäget måtte af den gunstige läsaren öfverses!
Sidorna 7—51 af dessa föreläsningar äro af Castrén förut offentliggjorda i Suomi, tidskrift i fosterländska ämnen 1851, under titel: "Hvad beteckna i den finska mythologien orden jumala och ukko," hvarefter de i tysk öfversättning ingått uti Kejserl. Petersburgska Vetenskaps-Akademiens Bulletin.
Hvad sjelfva manuskriptet beträffar, så har man ej i detsamma tillåtit sig några större förändringar, än de,som kunnat göras till upphjelpande af någon half eller tvetydig mening, samt till undanrödjande af ett eller annat språkvidrigt uttryck och uppenbart misstag. Tankegången och framställningens ordning hafva ingenstädes blifvit rubbade, äfven om deraf någon gång en eller annan fördel skulle varit att hoppas. Det enda, man egentligen tillgjort vid arbetet, är att i detsamma begagnade ställen såväl ur Kalevala, som åtskilliga författares arbeten, blifvit i möjligaste måtto fullständigt citerade, ehuru Castrén endast här och der antecknat desamma, samt att de flesta uti ifrågavarande, föreläsningar af Författaren endast på finska intagna runo-stycken blifvit med svensk öfversättning försedda. Likaledes har registret sednare tillkommit.
Angående sättet att citera må derjemte anmärkas, att der endast Kalevala (»Kal.») dermed menas den andra upplagan af boken, då åter »g. Kal.» betecknar den äldre editionen.
Dessa föreläsningar utgifvas såsom tredje bandet af »M. A. Castréns Nordiska Resor och Forskningar,» emedan det andra förbehållits en sammanställning af hans bref och rapporter från den sednare, stora sibiriska resan, på det alla den aflidnes för nämnda verk samlade reseminnen måtte kunna följa omedelbart på hvarandra.
Slutligen några ord om ortografin. Vid första påseendet framstår genast den skilnad emellan den första och den nu utgående delen af M. A. Castréns resor och forskningar, att den förra håller sig till en mera föråldrad ortografi, då i den sednare åter ett modernare skrifsätt blifvit begagnadt. Denna förändring är gjord tillfölje af den hädangångnes för sina närmaste i lifstiden yttrade önskan, att framdeles kunna utbyta sin äldre ortografi emot den nyare, såsom enligt hans tanke mera med språket öfverensstämmande, samt derjemte uttalade afsigt, att han med denna förändring ville göra början uti sina härnäst utgifvande skrifter. — Att likväl månget fel så i detta, som äfven i andra afseenden kunnat insmyga sig i nu utgående arbete, lider intet tvifvel, men bör allena tillräknas den ovana hand, som haft sig det hedrande värf uppdraget, att besörja om detsammas utgifvande och tryckning.
Helsingfors, i Maj 1853
Carl Gust. Borg
