Helligsteder i svensk Lapland

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Temaside: Samisk religion og mytologi

Helligsteder i svensk Lapland

En etnografisk beskrivelse
gengivet som »En frågelista och dess svar«
i Ernst Mankers »Lapparnas Heliga ställen« (ss. 80-95)

v/ Carsten Lyngdrup Madsen
2023

Indledning

Det svensk-samiske område med de anførte lokaliteter

I den svenske sameforsker Ernst Mankers store værk om samiske helligsteder fra 1957 gengives en liste med 127 spørgsmål og svar om førkristne helligsteder. Det fremgår ikke, hvem der har formuleret spørgsmålene og udarbejdet listen. Men med dens placering i bogen kunne man få det indtryk, at der var tale om et forstudium til bogen udført af Manker selv. Dette er dog ikke tilfældet, hvilket fremgår af hans egen indledning. Listen er ældre end Mankers værk. Som led i en kortlægning af samisk kultur havde Nordiska Museet siden 1941 udsendt en række spørgeskemaer med spørgsmål om forskellige kulturrelaterede emner til samtlige samebyer. Størstedelen handlede om materielle forhold, og ifølge Manker var svarfrekvensen generelt høj. I 1943 udsendtes så en liste med spørgsmål til samernes gamle trosforestillinger under overskriften »Seitar och heliga ställen». Der indkom ikke helt så mange svar som ved tidligere lister men dog nok til at repræsentere hele det svensk-samiske område. Ialt 21 informanter indsendte svar fra 15 forskellige lokaliteter:

Fjeldsamebyer:

1. Lainiovuoma — (Henrik Simma)

2. Saarivuoma — (Johan Svonni)

3. Talma — (A: Thomas Nutti og B: Olof Tuuri)

4. Norrkaitum (Girjas sameby) — (Nils Nilsson Skum)

5. Mellanbyn (Baste sameby) — (Panna Jannok)

6. Sirkas (Sirges sameby) — (A: Nils Anders Grufvisare, B: Jowa Spik og C: Matto Kuoljok, førstnævnte gennem Manker, sidstnævnte gennem Sven Sundius)

7. Umbyn (Ubmeje tjeälddie) — (Abraham Nilsson Winka, gennem Bo Wickman)

8. Vapsten — (J. O. Israelsson)

9. Vilhelmina norra — (A: Lars Jonas Kobdok, B: Karin Stinnerbom og C: Anna-Greta Jonsson, gennem Bertil Robberts)

Skovsamebyer:

10. Udtja — (Sigurd Stocke)

11. Östra Kikkejaure — (Wilhelm Öhberg)

12. Mausjaure — (Nils Persson-Bäckström)

13. Malå — (K. H. Lundmark)

14. Arjeplog — (Abraham Gustaf Westerlund, gennem Knut G. Eriksson)

15. Arvidsjaur — (A: Karin Stenberg og B: Nils Ranberg)

Informanternes svar skal dog læses med forbehold. Der er tale om et meget lille undersøgelsesgrundlag. Der spørges ind til forhold, som informanterne har ringe eller slet ingen erindring om. Der vil nødvendigvis være en betydelig grad af vilkårlighed i svarene. Manker selv var helt opmærksom på dette: "Ett källmaterial av detta slag får givetvis behandlas med viss försiktighet och reservation. En fråga kan vara missförstådd, och det stundom alltför knapphändiga svaret kan missförstås. . . Stundom är den förkristna innebörden i kulthandlingarna nästan helt skymd av den kristna uppfattningen." (s. 95). Manker påpeger dog, at forskelle og modsigelser i svarene kan være udtryk for lokale variationer og forskel i vægtlægning. Han slutter af med disse ord: "Men trots bristerna innehåller detta frågelistmaterial så pass många uppgifter och fakta av autentisk art, att det synes mig värt beaktande."

Listens spørgsmål var grupperet under nedenstående overskrifter:

I. Seitar

A. Seitar av sten

B. Seitar av trä

C. Seitar av annat slag

D. Seitarnas betydelse m.m.

E. Seitarnas dyrkan

II. Offerplatser

III. Gravplatser

IV. Andra heliga ställen

Seitar

1. Vilka slag av seitar (seiteh, gudabilder) har man i forna tider dyrkat inom lappbyn?

Lainiovuoma: »Det finns många slag av seitar i lappmarken, såsom kullar, fjällvidder, klippor, stenar och träd.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Inom lappbyn har man dyrkat gudabilder av sten.»

Norrkaitum: Höga bergtoppar, toppiga stenar och högar av renhorn och ben; av sten, ej trä.

Mellanbyn: »Dom har dyrkat någon slags sten.»

Sirkas: A. Stenar. B. Stora stenar eller »människoliknande avbilden).

Umbyn: Man har dyrkat seitar av sten och trä. Även fjäll har varit föremål för dyrkan.

Vapsten: Stenar.

Vilhelmina norra: »Har gjort dem i trä och även sten. Samma betydelse. Dom i trä liknade en same.»

Udtja: Udde i sjö.

Östra Kikkejaure: »De enda seitar som jag känner till att ha dyrkats i dessa trakter är seitar av sten.»

Mausjaure: »av sten».

Malå: Stenar.

Arjeplog: Av sten.

Arvidsjaur: Fristående, underligt formade stenar, mestadels vid sjöar och fiskevatten.

2. Har ordet seite betecknat någonting annat än gudabild eller gudasten, och i så fall vad?

Lainiovuoma: »Ordet seite betyder dyrkplats och offerplats.

Saarivuoma: —

Talma: A. »Ordet seite torde inte ha betecknat annat än gudabild.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: Gudabild.

Sirkas: A. Nej. B. I stället för seite användes ordet passe, samlingsplats för offer.

Umbyn: —

Vapsten: Ordet seite ej känt; en offersten kallades verokerke.

Vilhelmina norra: Ordet seite ej känt som benämning på gudabild (se fråga 21).

Udtja: —

Östra Kikkejaure: »Ordet seite har icke efter vad jag kunnat utröna betecknat någonting annat än gudabild eller gudasten.»

Mausjaure: Gudabild, gudasten; udde med seite kallas seite njonne.

Malå: —

Arjeplog: Endast gudabild.

Arvidsjaur: —

Seitar av sten

3. På vilka ställen inom lappbyn har det funnits seitar av sten?

Lainiovuoma: »Här och där i Norge, så långt jag hört och vet.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Samtliga seitar som dyrkats inom lappbyn befinner sig på norskt område och på följande platser: Ståhgi-vuopmie, Vuoitaskallio, Polno-runguo, Haugaluopal och Ohrienjarga (offerudden).» B. Se 82.

Norrkaitum: På holmen Haltesaari i Saivojärvi (= Isosaivo) norr om Passeåive en människolik stengud, bortförd av disponent Lundbohm.

Mellanbyn: Här och var i lappbyn, »men bara männen fick gå till en sådan plats».

Sirkas: A. Vidjakuoika, Skerfe, Tjakkeli, Passåive, Piutjapakte, Seitevare och Sepirpuolta i Vaisa (från sistnämnda stället togs en seite av greve Henrik Horn av Åminne); varje trakt sin seite i gamla tider. B. I Vaisa och vid Sitojaure. C. Sepirpuolta, Vidjakuoika och Tjågnoris.

Umbyn: »De seitar som dyrkats av Umbyns samer har befunnit sig på andra sidan norska gränsen.»

Vapsten: Två offerstenar, båda med namnet Verokerke, den ena på Ryfjället, söder om Boksjön, den andra på Arefjällets sydsluttning, norr om västra änden av Nedre Vapstsjön.

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: Vid sjöarna Hapstra och Lambur.

Mausjaure: —

Malå: På Tjamstanberget, en stor platt sten, »Erik-Sjulssasten»; »har nog varit ett lapparnas offerställe under hednatiden».

Arjeplog: »I närheten av Västerfjäll.»

Arvidsjaur: »Avgudar» i form av stenar vid Mausjaure, Östra Njallejaure och Suolojaure. Se även 1.

4. På vilka ställen finnes ännu någon seite kvar?

Lainiovuoma: »Seitarna finns kvar, där dom är», fasta stenar, ingen lös; en i Dividalen [»Ruksiskerke»] och en vid Anjajaure.

Saarivuoma: —

Talma: A. »På alla ovannämnda platserna utom Polno-ronguo finns seitarna kvar.» B. Se 82.

Norrkaitum: —

Mellanbyn: Ingen längre kvar.

Sirkas: A. Vidjakuoika och Passåive. B. Vid Sitojaure [= Piutjapakte]. C. Tjågnoris. Om bortförandet av seiten i Sepirpuolta berättas, att den med nöd kunde bäras av två man. Från Vidjakuoika bortförde greve Eric von Rosen två härkbördor seitar och offerben.

Umbyn: —

Vapsten: De båda under nr 3 nämnda seitarna bortförda.

Vilhelmina norra:

Udtja: —

Östra Kikkejaure: Seitarna i Hapstra och Lambur förmodligen kvar. Det berättas, att en gubbe vid Hapstra, Erik Mattias, som fiskade i sjön, en gång i ilskan över att han fått för lite fisk slog till seiten med åran, så att huvudet föll av och trillade i sjön. Men efter den dagen blev fisket ännu sämre, så gubben ångrade sitt tilltag.

Mausjaure: Finns kvar på flera ställen.

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: De nämnda (se 3) kvar.

5. Hurudan brukade platsen för en seite vara (t. ex. undangömd eller öppen, på kala fjället, vid en klippvägg, i skog eller vid en sjöstrand, på en höjd eller i en sänka, på en grön gräsfläck eller på grå blockmark)?

Lainiovuoma: »... på gröngräsfläck, vid klippvägg, vid sjöstrand, älvstrand, i skog, på höjd, sänka, grå blockmark».

Saarivuoma: —

Talma: A. »En seite brukar stå på en öppen plats; södra stranden av en sjö har varit mest ändamålsenlig, men ensamma jättestenar på flyttningsstigarna har också dyrkats. Växtligheten på marken torde inte ha spelat någon roll.» B. Se 82

Norrkaitum: —

Mellanbyn: Både på öppen plats och i skog men mest vid sjöstrand, vanligen på ett sådant ställe, att man inte kunde komma dit från vilket håll som helst.

Sirkas: A. Olika; Vidjakuoika slät mark vid älvstrand, Passåive fjällsluttning. C. Ofta vid sjöstrand, t. ex. vid Suobbatjaure under Tjakkeli; ibland på höjd med gott renbete.

Umbyn: På en höjd.

Vapsten: På en öppen platå (vid Arefjället).

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: På öppen plats, den ena i sjön, den andra på stranden (se 3 o. 4).

Mausjaure: Vanligen öppen plats, på kala fjället, vid sjöstrand, vid klippvägg, på kullar eller i stenskravel.

Malå: »överst på berget».

Arjeplog: —

Arvidsjaur: Se 1.

6. Voro seitarna placerade i något förhållande till väderstrecken — t. ex. å södersluttning, mot norr eller i annat väderstreck?

Lainiovuoma: »I alla väderstreck; som det passat.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Seitarnas placering i förhållande till väderstrecken är svår att bestämma, eftersom de inte [alltid] ligger på sina ursprungliga platser. Alltid har det färdats någon klåfingrig människa förbi platsen och granskat seiten lite närmare och sedan kastat den utan vidare på marken.»

Norrkaitum: Alla håll.

Mellanbyn: Inte i något visst väderstreck.

Sirkas: A. På Passåive mot norr, under Skerfe mot söder, i Vidjakuoika mest mot öster. B. Ja, mot söder, mot solen. C. Mest mot söder.

Umbyn: —

Vapsten: Sydsluttning (Arefjället).

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure:

Mausjaure: :»... mestadels i lutande ställning mot söder eller norr».

Malå: —

Arjeplog: »I regel åt solsidan.»

Arvidsjaur: —

7. Kunde flera seitar finnas på samma plats, och i så fall hur många?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. »Tre seitar på samma plats är det högsta antal som finns på våra offerplatser.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »Dom fick inte vara mer än en på samma plats.»

Sirkas: A. Ja; troligen en huvudseite och de andra tjänsteandar (sagesmannen här något osäker). B. Nej. C. Oftast bara en.

Umbyn: Ja.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: »Inte, efter vad jag hört.»

Mausjaure: »Inte har då jag sett mer än en på varje plats.»

Malå: —

Arjeplog: »Flera, i regel en för varje familj.»

Arvidsjaur: —

8. Av vad slags sten kunde seitarna vara (hård eller lös, tung eller lätt, färg, annan beskaffenhet)?

Lainiovuoma: »Den seite jag sett var en stor sten, fast i marken, till färgen röd och kallades därför »rödsten» (= Ruksiskerke).

Saarivuoma: —

Talma: A. »Seitarnas vikt och färg var olika.»

Norrkaitum: »Fast sten och lös sten, färgad och ofärgad, också färgad av renflott som torkat in till en grann blå färg.»

Mellanbyn: Mest rödfärgad lös sten.

Sirkas: A. Färgen olika; stenen hård och tung. B. Tung.

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra:

Udtja: —

Östra Kikkejaure: »Vanlig gråsten.»

Mausjaure: Jordfast sten, orörlig, »men det kan vara en mindre sten ovanpå».

Malå: —

Arjeplog: Grå och rödbrun.

Arvidsjaur: —

9. Vilken form brukade seitarna ha (fågel- eller annan djurform, människolikhet eller annan skapnad)?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. »Ett människohuvud, en kyrka eller ett hundhuvud.»

Norrkaitum: Människolik.

Mellanbyn: Människolikhet.

Sirkas: A. Vid Vidjakuoika som människa och av annan underlig skapnad, på Passåive seiten fyrkantig, platt ovanpå. B. Som björn och ren men mest som människa. C. Oftast som en människa, kvinna.

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: Människoskepnad.

Mausjaure: Som människa, fågel eller fisk.

Malå: «... ett ansikte med sjöfågelsnäbb» (Lilla Skäppträsket).

Arjeplog: »Mera likhet åt människa.»

Arvidsjaur: Toppformig sten (Mausjaure); »fristående och underligt formade stenar».

10. Hade seitarna fått denna form av naturen själv eller i något fall av människohand? Ha vissa tecken ristats på stenen, och i så fall vilka?

Lainiovuoma: »Formen har dom av naturen och inte av människohand.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Gudabildens form har skapats av naturen, med några få undantag, då människohand har måst hjälpa till, men ingenting har ristats på seiten.»

Norrkaitum: »Seiten fått denna form av naturen själv.»

Mellanbyn: »... av människohand [?], men dom hade inte ristat några tecken» (se även 16).

Sirkas: A. Naturform; ristningar okända. C. »Den naturliga formen. Stenens utseende fick inte änddras.»

Umbyn: Bådadera; vissa uppgifter tyder på att seitar tillverkats.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: »Troligen av naturen själv; inga tecken.»

Mausjaure: »Seitarna har nog mest av naturen fått sin skapnad, i någon mån kanske lagats eller huggits till eller slätats litet; ingen ristning.»

Malå: —

Arjeplog: »I vissa fall seiteform av naturen, i andra fall något arbetade.»

Arvidsjaur: —

11. Om seiten ej hade ett »huvud» av naturen, kunde man då lägga en mindre sten som huvud på den?

Lainiovuoma: »Seiten hade inte något huvud. Dom rörde inte stenen utan dyrkade den sådan den var skapad av naturen.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Ofta placerades en mindre sten på seiten som huvud.»

Norrkaitum: Seitens huvud fast av naturen.

Mellanbyn: »Man lade dit huvud av mindre sten.»

Sirkas: —

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: »Troligtvis kunde man lägga på en mindre sten som huvud» (se 8).

Mausjaure: »Seiten skulle alltid ha huvud, mest vanligt en lös sten, ty sällan fanns en sten med huvud i samma stycke.»

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

12. Bestod seiten av en enda sten, eller kunde den vara sammansatt av flera (en hel stapel eller ett rös)?

Lainiovuoma: »Seiten bestod av en enda sten.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Seiten bestod ofta av ett stort stenblock men även av två eller tre stenar ovanpå varandra. Ett rös torde inte ha förekommit.»

Norrkaitum: En enda sten.

Mellanbyn: En enda sten.

Sirkas: A. En enda sten. B. »Avgudabilden en enda sten.» C. Ibland en stapel.

Umbyn: En enda sten.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: »Hapstra-seiten bestod av en enda sten, ända tills Erik Mattias slog huvudet av den» (se 4).

Mausjaure: Mest vanligt en enda sten men också större sten med mindre ovanpå och även hoplagda stenar.

Malå: —

Arjeplog: Som regel en sten.

Arvidsjaur: —

13. Hur stora voro seitarna (ungefärliga höjden för den största och den minsta)?

Lainiovuoma: »Den seite jag sett var stor som en kåta» (se 4 och 8).

Saarivuoma: —

Talma: A. »En seite kunde vara flera meter hög, om det var en fastsittande sten. De mindre seitarna cirka en halv meter höga.»

Norrkaitum: »Olika stora, den minsta jag sett 30 cm hög, den största, vid Rautasjärvi, ungefär 3 meter.»

Mellanbyn: Ungefär 70 cm.

Sirkas: A. Olika, ingen så stor i Vidjakuoika men den i Passåive stor som en kåta eller större. B. 1-2 m.

Umbyn: »Stora stenar.»

Vapsten: »Stor som en ripa» i ett fall (se 9).

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: »... mest ungefär 1 m, en del 60- 70 cm höga».

Malå: —

Arjeplog: »ungefär 30-40 cm».

Arvidsjaur: —

14. Betraktades inte bara lösa stenar utan även fasta klippor av egendomlig form som seitar?

Lainiovuoma: »Jag har hört att en man sett en hop pengar i en spricka i en klippa. Det var väl en dyrkplats.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Både fasta och lösa stenar av egendomlig form dyrkades, om de låg på lämplig plats.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »... bara lösa stenar, men man kunde lägga en sådan på en fast sten».

Sirkas: A. Känner endast lösa stenar. B. Ja, även fasta klippor.

Umbyn: Ja.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: »Troligt».

Mausjaure: »I enstaka fall någon klippvägg som dyrkades som seite.»

Malå: —

Arjeplog: I regel lösa stenar.

Arvidsjaur: —

15. Kunde stora klippor och hela fjälltoppar dyrkas som seite, i så fall var inom lappbyn?

Lainiovuoma: »Har inte hört, att dom dyrkat fjälltoppar, men väl klippor.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Fjälltoppar och stora klippor har inte dyrkats.»

Norrkaitum: »... ej stora klippor men små stentoppar».

Mellanbyn: »Inte stora klippor eller fjäll, därför att renarna kunde trampa på dessa ställen.»

Sirkas: B. Ja, t. ex. Skerfe.

Umbyn: Ja, Solåive i Ammarfjället (Granbyn) och Vuoggenasse sydväst om Tärnasjön.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: Roudatspakte, ett fjällstup vid Brunmyrheden, har i gammal tid dyrkats som seite.

Malå: —

Arjeplog: »... i så fall Bergholmen i Tjeggelvas».

Arvidsjaur: —

16. Hade de lösa stenarna alltid befunnit sig på platsen eller forslats dit av människor.

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. »De lösa seitarna hade forslats till platsen.»

Norrkaitum: »... passelig sten fraktad till stället» (uppgift i svar på frågan 14).

Mellanbyn: Människorna forslade själva stenarna dit, »sådana som formats av vatten».

Sirkas: A och B. Alltid på platsen. C. Seiten kunde fraktas dit från annat ställe.

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: »De var nog för tunga att forslas och att byta plats».

Malå: —

Arjeplog: De fördes till den plats där de skulle användas.

Arvidsjaur: —

17. Hade man mindre seitar som medfördes på flyttningarna?

Lainiovuoma: »Vet jag inte om.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Seitarna har aldrig förts med på flyttningarna.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »Ja, mindre stenar medfördes på flyttning.»

Sirkas: A. Har inte hört sådant. B. Nej. C. »Knappast. Seitarna samlingsplatsen för byarna.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: Känner inte till sådana seitar.

Malå: —

Arjeplog: Ja, därför fanns så små seitar.

Arvidsjaur: —

18. Ställdes den lösa seiten på en bädd av ris eller annat underlag, på en sten eller på bara marken?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. »Den lösa seiten ställdes ofta på en fast liggande sten och någon gång på bara marken.»

Norrkaitum: På bara marken.

Mellanbyn: Den lösa seiten ställdes på en sten.

Sirkas: A. Direkt på marken. B. »På fast mark.» C. Ej på ris.

Umbyn: —

Vapsten: »... på ett underlag av fint björkris, som utbyttes två gånger årligen, höst och vår».

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: »På bara marken.»

Malå: På en sten.

Arjeplog: Helst på sten.

Arvidsjaur: Granris över och runt om »de avgudar som stodo på land».

19. Var det endast själva gudabilden, som kallades seite, eller menade man därmed även underlaget och hela platsen?

Lainiovuoma: »Jag vet inte om man dyrkade marken, men den plats där Röda sten ligger kallas Röda sten-vidden» (se 4).

Saarivuoma: —

Talma: A. »Endast gudabilder kallades seite.»

Norrkaitum: »Platsen är som ett bönhus.»

Mellanbyn: »Hela platsen kallades Seita.»

Sirkas: A. Endast själva gudabilden, men platsen kunde uppkallas efter denna, t. ex. Seitevare. B. Med passe (=seite) menades både offerplatsen och den närmare omgivningen. C. Möjligen kunde hela platsen kallas seite.

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: Egentligen gudabilden som var seite, men platsen fick sitt namn därav, såsom seite-njonne, seite-pakte och seite-tjåkko.

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

20. Hade man någon annan benämning på en stenseite, såsom kierke, saivo-kierke eller dylikt?

Lainiovuoma: »Saivo-kierke ej känt.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Inga andra namn har förekommit på stenseitar.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »Intet annat namn än Seite och Saivo-kierke.»

Sirkas: A. Passe-kierke. C. Bara seite.

Umbyn: —

Vapsten: Verokierke.

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: Kända var benämningarna seite, kierke, seite-kierke och saivo-kierke.

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

Tilbage til top

Seitar av trä

21. Vad kallades en seite av trä (något särskilt namn)?

Lainiovuoma: »Vi vet ingenting om träseitar», men väl om offerträd (se 39).

Saarivuoma: —

Talma: A.»Seitar av trä har ej förekommit inom byns gränser.»

Norrkaitum: Okänt.

Mellanbyn: Okänt.

Sirkas: Okänt.

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: Tsiekku (träbeläte med offer).

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: Seitar av trä okända.

Malå: —

Arjeplog: Okänt.

Arvidsjaur: —

22. På vilka ställen inom lappbyn har det funnits träseitar?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: —

Umbyn: Vid Ailesjaure, söder om Överstjuktan.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: I Marsfjället, närmare bestämt i Offerskalet under Risentjakk, samt i Stalonberget, norr om byn Stalon.

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

23. Finns ännu någon träseite kvar, i så fall var?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: —

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Jon Andersson Neiner lär ha påträffat träguden i Lillstalonberget, där den skall stå i en skreva, med ingången täckt med en häll. För frälsningsmajoren Wilks i Grundfors berättade Neiner detta samt talade om, att det gått fram en skogsbrand där, dock utan att skada träbelätet; det var så väl skyddat. Vid flera tillfällen har man sökt efter den bilden utan att finna den.» Tillägg: »Lars Johan Kobdok har hört en sägen, som berättar om hur seiten i Stalonberget, ’stalongubben’, kommit till. En kväll under höstflyttningen tappade lapparna bort ett barn där vid det berget och kunde inte återfinna det. De hade också så bråttom, att de inte kunde söka så noga. Men när de återkom på våren och drog förbi samma plats, fick de se barnet stå i en bergskreva och vinka åt dem. De blev förstås glada, men de fick inte ta barnet, förrän de gjort en gudabild och ställt denna på just den plats där de fann barnet. Detta skulle så att säga vara betalningen för att guden tagit hand om barnet över vintern.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

24. Hurudan var platsen för en träseite: en grotta, under ett skyddande klipputsprång, en lutande bergvägg eller dylikt?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: B. Solsidan av ett berg, under en klippvägg.

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: I en grotta eller under ett skyddande klipputsprång.

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

25. I vilket väderstreck brukade man placera en träseite?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: B. Mot solen.

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra:

Udtja: —

Östra Kikkejaure:

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

26. Av vilket träslag var denna seite?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: B. Av knöligt eller på annat sätt underligt träd.

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »av gammal torrfuru, så att det ej rötar».

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

27. Var den formad av naturen eller av människohand?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: B. »Av naturen».

Umbyn: »av människohand».

Vapsten: —

Vilhelmina norra: Av människohand, »men bara i grova drag, så att den liknade en same».

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

28. Vad liknade den mest, människa eller djur?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: B. »Man tillbad för jaktlycka en björnseite, för renlycka en renseite och mot sjukdom en människoliknande bild.» (Meddelaren torde vid detta svar ha haft seiten överhuvudtaget i tankarna.)

Umbyn: Bådadera lika vanligt.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: Se 27.

Udtja: —

Östra Kikkejaure:

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

29. Hade seiten några inskurna tecken (t. ex. kryss över bröstet)?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: B. »Ja.»

Umbyn: »Ja, olika slags tecken.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Vet inte, men i kragen fanns ett mönster.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

30. Hur stor kunde en träseite vara: längd och tjocklek?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: B. »Som motsvarande djur» (torde avse stenseite; se 28).

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Ca 75 cm hög; smal, kanske 15 cm i genomskärning.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

31. Hur var träseiten ställd: nedstucken i jorden, fastkilad mellan stenar eller på annat sätt?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: B. »Oftast bland stora stenar.»

Umbyn: »Den var lös, så att den kunde tagas fram eller gömmas undan alltefter behov.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Stödd med stenar kring nederänden.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

32. Var träseiten spetsad som en påle i nedre änden?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: —

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Nej, aldrig hört det omtalas.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

33. Kunde en trädstam eller en stubbe på rot betraktas som seite?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: B. Nej.

Umbyn: Nej.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Nej, nog skulle den vara gjord av människohand.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

34. Brukade man ha en träklyka eller någon ställning vid träseiten? Vad användes då denna till, och vad kallades den?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: B. Okänt.

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

35. Kunde seiten vara en upp och nedvänd stubbe, och vad kallades då denna (»Thors beläte»)?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: B. Okänt.

Umbyn: Nej.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

36. Vilka tillbehör hade en sådan seite (hammare, offerlave eller annat)?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: B. »Hammare, offerarran[?], brända ben.»

Umbyn: »Bilder av ren, fisk m.m. kunde höra till seiten, beroende på vad slags gud det var frågan om.» — Svaren torde avse seiten i allmänhet.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

37. Har det funnits gudabilder av trä med annat namn än seite?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: B. »Vet inte.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: Se 21.

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

Tilbage til top

Seitar av annat slag

38. Har det funnits seitar av annat slag och av annan form?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: »Vet inte.»

Mellanbyn: —

Sirkas: A och B. Okänt.

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »Nej, inte inom Arjeplog.»

Arvidsjaur: —

39. Dyrkade man några växande eller på rot stående träd eller andra växter, i så fall vilka?

Lainiovuoma: »Ja, man dyrkade växande träd, t.ex. björkar ... Jag kan berätta om ett träd, som stod på rötter men för många år sedan [uppgiften lämnad 1943] höggs av. Nu är det en stubbe. Denna finns på flyttningsvägen eller vintervägen mellan Idivuoma och Liedakka. Jag har sett en tioöring i stubben. Trädet kallades på finska Ansvuollin kåjo. En annan björk finns här i närheten av Linakerro, som kallas Vanko-sågi på lapska. Det berättas, att en lappgubbe med namnet Vanko dyrkade den björken.»

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: »Ej trä här.»

Mellanbyn: —

Sirkas: B. »Ja, träd av något underligt slag.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

40. Ägnades rönnen någon särskild dyrkan?

Lainiovuoma: »Vi har inte hört det.»

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: »Ej som jag vet.»

Mellanbyn: —

Sirkas: B. »Ja, då det gällde jaktlycka eller något annat med blod» (torde innebära en förväxling med al).

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

Tilbage til top

Seitarnas betydelse m.m.

41. Var en seite en gud (guden själv), en bild av en gud eller en boning för en gud?

Lainiovuoma: »Man har inte dyrkat seiten som en gud. Man har bara [vid denne] betalt jorden för att renarna skulle få bra renbete osv.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »En seite var guden själv.»

Norrkaitum: Guds vittne till syndaförlåtelse och ro (?).

Mellanbyn: —

Sirkas: A. »Inte gott att veta; kanske en bild.» B. »En gudsföreträdares bild och bönebärare.» C. »En bild av eller boning för en gud.»

Umbyn: »Seiten var en bild av en gud.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Det var guden själv.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »Den var betraktad som en gud.»

Arvidsjaur: —

42. Vilka gudar eller andra kunde ha seitegestalt eller bo i en seite?

Lainiovuoma: Vet inte; »dom har bara betalt till marken där dom bott».

Saarivuoma: —

Talma: A. »Vet ingenting att svara på den frågan.»

Norrkaitum: »Den gud som skapat hela världen.»

Mellanbyn: —

Sirkas: A. »Inte gott att veta.» B. Gudar till skydd mot sjukdom, rovdjur, dåligt väder och otur m.m.

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »Gud som tillbads för egen del och för renens välfärd.»

Arvidsjaur: —

43. Hade vädrets makter sina seitar, såsom åskan, regnet, vinden, solen, kölden och dylikt?

Lainiovuoma: »Vädrets makter har dom inte haft som seitar.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Några särskilda seitar för vädrets makter har inte förekommit.»

Norrkaitum: »Ej vädersaker.»

Mellanbyn: —

Sirkas: A. »Kanske.» B. Okänt.

Umbyn: Ja.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »Knappast.»

Arvidsjaur: —

44. Hade själva marken, fjället, berget, skogen, myren och vattnet sina seitar?

Lainiovuoma: »... hela sommarplatsen och vad där inuti var, berg, fjäll, myr och sjö m.m. Där har dom gemensamt betalt lönen på något ställe.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Seitar för dessa har inte heller [jfr 43] förekommit.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: A. »Ja, på sätt och vis; varje trakt sin seite.»

Umbyn: »Nej, knappast.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

45. Funnos särskilda seitar för renskötsel (renseite), jakt (jaktseite), fiske (fiskeseite) och andra näringar och ändamål?

Lainiovuoma: »Förr inte någon som [levde som] fiskare. Därför har dom inte haft någon seite för fisket, bara renseitar.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Nej.»

Norrkaitum: »Vet inte riktigt. Kanske sjöseite, för den som vill be om fiskelycka, men här bara seite för ren och vilt.»

Mellanbyn: —

Sirkas: A. »En seite var både för renskötsel och annat.»

Umbyn: Ja.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: Se 1 och 65.

46. Brukade man ha seitar på platser som voro viktiga för renskötseln, såsom kalvningsplatser, brunstplatser, slaktplatser och dylikt?

Lainiovuoma: »På sommarplatserna har dom i alla fall funnits.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Nej.» B. Se 82.

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: A. Vidjakuoika mitt i sommarbeteslandet, Passåive i höstbeteslandet, här även brunst- och ibland kalvningsplats. B. »Ja, vid kalvningsplats, även slaktplats.»

Umbyn: Nej.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Alltid vid flyttningsvägen.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »Seiten var till för att vara på boningsplatsen, där folket var mest.»

Arvidsjaur: —

47. Brukade man ha seitar vid goda fångstplatser (för vildren, älg eller annat villebråd) och fiskeställen?

Lainiovuoma: Bara på renens sommarbetesplatser (se 44-46).

Saarivuoma: —

Talma: A. »Nej.»

Norrkaitum: »Vet inte.»

Mellanbyn: —

Sirkas: »Vet inte.»

Umbyn: Nej.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »Inte oss veterligt.»

Arvidsjaur: —

48. Brukade man ha seitar vid särskilt farliga ställen, såsom branter, jöklar, vattenfall, svåra vadställen och dylikt?

Lainiovuoma: Nej.

Saarivuoma: —

Talma: A. »Nej.» B. Se 82.

Norrkaitum: Vet inte.

Mellanbyn: —

Sirkas: Vet inte.

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »Svårt att veta.»

Arvidsjaur: —

49. Trodde man, att en seite kunde flytta sig själv från en plats till en annan, och hur förflyttade den sig i så fall (som fågel, som djur på marken eller som fisk)?

Lainiovuoma: »Nej, det trodde man inte, för seiten var ju fast i marken.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Det trodde man inte.»

Norrkaitum: Vet inte.

Mellanbyn: »Man trodde inte, att Seita kunde flytta till annan plats.»

Sirkas: A. »Har aldrig hört det.» B. »Genom anden, vid rätt bönhörelse.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: Nej.

Arvidsjaur: —

50. Fanns det någonting, som kunde kallas »gudens väg» eller liknande, och vad menades därmed?

Lainiovuoma: Har inte hört det.

Saarivuoma: —

Talma: A. »'Gudens väg' fanns inte.»

Norrkaitum: Okänt.

Mellanbyn: »Det fanns inte någon annan väg än den man följde [till seiten], och över den vägen fick inte kvinnfolk gå, för då missbrukades guden,»

Sirkas: A och B. Okänt.

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: Nej.

Arvidsjaur: —

51. Hur förhöll sig en sådan »gudens väg» till flyttningslederna?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »Den [vägen till seiten, se 50] var inte på själva flyttningsleden utan i mer öde trakt.»

Sirkas: —

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

52. Av vem, när och hur användes en sådan »gudens väg»?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: (tydligen avseende själva kultplatsen): Vår och höst, då man stannar på en plats och har sitt arbete där.

Mellanbyn: »Av sådana som dyrkade [seiten].»

Sirkas: —

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

53. Vilken seite ansågs ha den största kraften: den som liknade en människa eller den som liknade en fågel eller annat djur?

Lainiovuoma: »Var och en trodde sig ha kraft av sin egen seita.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »En seite hade samma förmåga, hur den än såg ut.»

Norrkaitum: Den människoliknande, mest lik Gud (?).

Mellanbyn: »De hade samma kraft.»

Sirkas: A. »Vet inte.» B. »Den människoliknande bilden.»

Umbyn: »Den som liknade människan.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »Den som liknade människan.»

Arvidsjaur: —

54. Om flera seitar stodo på samma plats, kunde de då höra samman som en familj (gudapar med barn och tjänare), eller föreställde de helt skilda gudar?

Lainiovuoma: »Seiten har dom inte haft som Gud utan bara för att deras renar skulle leva.» Se vidare 55.

Saarivuoma: —

Talma: A. »Flera seitar på samma plats har inte funnits. Däremot ligger flera små stenar på några av offerplatserna, men dessa har nog en gång legat ovanpå varandra och därmed bildat en större seite.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: A. »Inte gott att veta.» B. Okänt.

Umbyn: »De föreställde helt skilda gudar.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »De föreställde helt skilda gudar.»

Arvidsjaur: —

55. Hur voro seitarna på samma plats ställda i förhållande till varandra?

Lainiovuoma: »Dom finns inte bredvid varandra eller familjevis utan spridda här och där. I min tid har ingen dyrkat dem, bara de gamla har berättat därom. Och de gamla ställena är kvar, där de dyrkats.»

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »På ett ställe inte mer än en Seita.»

Sirkas: —

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »Hur som helst.»

Arvidsjaur: —

56. Fanns det någon förbindelse mellan seitar eller makter på skilda ställen, och i så fall på vad sätt?

Lainiovuoma: Har inte hört något därom.

Saarivuoma: —

Talma: A. »Nej.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: Okänt.

Sirkas: Okänt.

Umbyn: Okänt.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: Okänt.

Arvidsjaur: —

57. Var seiten eller seiteplatsen kringgärdad, och i så fall på vad sätt; med trästängsel, horngård (tjuorvegarde) eller annat?

Lainiovuoma: »Det finns inte någon tjuorvegarde eller annat stängsel kring seiten.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Offerplatsen var inte kringgärdad.»

Norrkaitum: Nej.

Mellanbyn: »Seiteplatsen var inte kringgärdad.»

Sirkas: A. Horngård, men inte som stängsel. B. »Ja, med sten och horn, som en altarring.»

Umbyn: Nej.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »Nej, ingen inhägnad.»

Arvidsjaur: —

58. Hade man vid seiten en tsiekku, och vad var detta?

Lainiovuoma: Okänt.

Saarivuoma: —

Talma: Okänt.

Norrkaitum: Okänt.

Mellanbyn: Okänt.

Sirkas: A. »Inte hört. Tsieggut något som sticker upp ur marken, står i marken.» B. »Okänt, troligen en offerhåv.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Tsieggjuen [tsiekku] var guden själv.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »Vet inte.»

Arvidsjaur: —

59. Kallade man någon seite »storjunkare»; hurudan var då denne, och vilken betydelse hade den?

Lainiovuoma: »Man har inte fått veta, hur andra kallat de seitar de dyrkat.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Nej.»

Norrkaitum: Okänt.

Mellanbyn: Okänt.

Sirkas: Okänt.

Umbyn: Okänt.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: Okänt.

Arvidsjaur: —

60. Ansågs en naturskapad seite ha större makt än en som bearbetats av människohand, eller var det tvärtom?

Lainiovuoma: »Vi har inte hört talas om någon gud som bearbetats av människohand, och vi vet ingenting om en sådans kraft.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Samma makt, hur den än såg ut.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »Naturskapad seite hade inte större kraft än den som bearbetats av människohand.»

Sirkas: A. »Vet inte; konstgjord seite okänd.» B. »Av naturen skapad seite [starkast].»

Umbyn: »En naturskapad seite hade större makt.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »En naturskapad seite ansågs ha större makt.»

Arvidsjaur: —

61. Ansågs en seite eller platsen för seiten vara farlig (tabu) och i så fall för vem och på vad sätt?

Lainiovuoma: »Man har inte hållit seiten för en farlig plats.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Offerplatsen var mycket farlig för en obehörig.»

Norrkaitum: »... den var som en berömd plats».

Mellanbyn: »Platsen var farlig för syndare som inte trodde på avguden.» Se även 62.

Sirkas: A. »Kanske för gamla tiders folk. Nu inte så farlig. Man går som vanligt över både Vidjakuoika och Passåive.» (Se dock 67: doch 69.) B. »Ja, [på grund] av andarna, ijmatalla.»

Umbyn: »Ja, om man vanhelgade den.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: Nej.

Arvidsjaur: —

62. Brukade man några särskilda försiktighetsåtgärder, när man nalkades platsen för en seite, och i så fall vilka?

Lainiovuoma: »Man talade inte om för någon, när man gick till seiten, och ingen vet vad dom sade, när dom närmade sig seiten.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Vet inte.»

Norrkaitum: »Vet inte riktigt, men man aktade sig nog litet.»

Mellanbyn: »Inte något särskilt, annat än att kvinnor inte fick gå där ensamma, i synnerhet på söndagar.»

Sirkas: B. »Ja, man bad en bön på knä och gjorde korstecken en tyst stund, anden till ära.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »Vet inte.»

Arvidsjaur: —

63. Brukade seitarna döljas för främmande blickar, och i så fall på vad sätt?

Lainiovuoma: Nej.

Saarivuoma: —

Talma: A. »Seiten var alltid synlig på långt håll, och ingen vågade dölja den, än mindre röra på den.»

Norrkaitum: Vet inte.

Mellanbyn: Vet inte.

Sirkas: B. »Ja, man var rädd att andarna följde efter den som inte offrat till guden.»

Umbyn: »Ja, sedan kristendomen införts.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Stalongubben [se 22] var dold av en häll för ingången, kanske mest för väder och vind.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: Nej.

Arvidsjaur: —

Tilbage til top

Seitarnas dyrkan

81. I vilka syften dyrkade man seitarna: a. För renlycka? b. För gott renbete? c. För lyckad flyttning eller resa? d. För fiskelycka? e. För jaktlycka? f. För gott (tjänligt) väder? g. För god hälsa? h. För att få leva länge? i. För att väcka kärlek (få sin kärlek besvarad)? j. För fruktsamhet (att få barn)? k. För skydd och hjälp mot onda makter? l. För att skada en ovän?

Lainiovuoma: »Man har dyrkat seitarna för renlycka, för att renarna skall förökas. Men man har inte talat om varför de dyrkats. Mannen har inte talat om för hustrun, hur han dyrkat.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Seiten dyrkades för: a. renlycka, b. renbete, c. lyckad flyttning, d. knappast för fiskelycka (På den tiden hade man inga båtar eller nät häruppe; man fångade fisken med en rotsnara i någon liten bäck, och om man inte fick någonting var man lika nöjd. Det var ingen livsviktig näring dåförtiden, snarare som ett tidsfördriv.), e. för jaktlycka, f. knappast för väder (Seiten var ingen leksaksgubbe att röra vid varje dag för väder och vind.), g-k. ja (Man läste vid offerplatsen en längre bön, liksom prästen i kyrkan, och den omfattade säkert god hälsa, ett långt liv, besvarad kärlek, skydd mot onda makter samt många barn.); l. Att skada en ovän anförtroddes nåiden.» B. Seitarna dyrkades för »tro, lycka och framgång ... Det var levande gudatro. Seiten förstod all bön, vad man än kunde bedja om: hälsa, starka krafter, lycklig vandring, rättsinnig levnad, frihet från girigheter, framgång med renhjorden under flyttning, betning, kalvning och brunst. Man lämnade seiten i fast tro.»

Norrkaitum: a. Renlycka. b. Troligt, c. Möjligt det också, d. Ja, nog ännu av några fiskare, e. Likadant, f. och g. Vet inte. h. Inte heller; »döden kommer på olika vis». i och j. Förstår inte. k. »... om hjälp dag och natt». l. Förstår inte.

Mellanbyn: a-k. Ja (l. ej besvarat).

Sirkas: A. »För att seiten skulle gagna ett och annat.» B. a. Ja. b. Okänt, c-e. Ja. f. Okänt. g-h. Ja. i. Ja, av stor betydelse för äktenskap. j-l. Ja.

Umbyn: a-g. Ja. h. Nej. i. Ja. j. Nej. k och l. Ja.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Tsieggjuen [tsiekku] fick offer för allt som var, för hjälp vid flyttningar och annars.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: a-k. Ja. l. »Även det.»

Arvidsjaur: För renlycka och fiskelycka.

65. Hur dyrkade man en seite: a. Med vördnadsbetygelser och i så fall vilka (åtbörder, knäfall eller dylikt)? b. Med vissa ord eller sånger och i så fall vilka? c. Med offer och i så fall av vad slag och på vad sätt? d. Med smörjelse (av blod, fett, fiskflott eller annat), och betraktades i så fall även detta som offer? e. Dyrkade man seiten på något annat sätt, och i så fall hur?

Lainiovuoma: »Ingen såg dem, när de gick till dyrkplatsen.» (Se även 66.)

Saarivuoma: —

Talma: A. a-b. »Har ej fått reda därpå.» c. »Den vackraste rentjuren offrades.» d. »Dessa metoder har ej tilllämpats.» e. »Nej.» Se även 94. B. »Under högtidligheten dekorerades seiten med färggranna kläder, som sparades för ändamålet.»

Norrkaitum: a. Knäfall, b. Vad den personen kunde, c. ? d. »Olika slags flott, ben och horn.» e. Vet inte.

Mellanbyn: a. Knäfall, b. »Böneord och Sionsånger.» c. »Brännvin och tobak samt renhorn och ben.» d. »... ingen annan smörja än brännvin». e. »Inte på något annat sätt.»

Sirkas: A. a-b. Okänt, c. »Bara benen och hornen av ren, sedan kött och märg förtärts.» d-e. Okänt. B (se även 121). a. »Med korstecken och knäfall under jämrande klagoljud.» b. »Ord för vilka ändamål man bär fram sitt offer.» c. Offret bars fram »med rena, tvättade händer, på flatsidan», d. »Fett av ren eller fågel, ej av rovdjur.»

Umbyn: a. Ja, med knäfall, b. Ja. c. »Ja, man offrade ren, fisk, fågel o.d.» d. Ja.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: se 66.

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: a. »Knästående.» b-e. Vet inte.

Arvidsjaur: a. »När de tillbad en avgud, böjde de sig ned på ett knä, lyfte armarna och tittade upp mot himlen.» c. Med pengar i en fiskesjö, Krutikjaure: »De fick ingenting i början, men så kastade de skillingar i sjön, och då började de få, och ju större slantar de kastade, desto större fiskar fick de.»

66. När brukade man dyrka en seite: a. Vid vilka tider på året? b. Vid vilken tid på dygnet? c. Innan någonting skulle företagas eller äga rum? d. Efter ett lyckat företag eller en uppfylld önskan?

Lainiovuoma: »Det berättas, att när man kom från Norge, gav man seiten, Röda stenen [se 4], en ordentlig sup. Det har också berättats för mig av en norrman, att en lapp brukade binda en ren i en björk, och lämna den så, när han flyttade. En norrman fick se det, och när lappen gått sin väg, tog han renen. Så gjorde lappen många år, och varje år tog norrmannen renen, så att lappen nästa år alltid bara fann repet vid trädet. Inte ett endaste ben fanns kvar. Detta hände på Stalonjarka i sommarlandet.»

Saarivuoma: —

Talma: A. a. »Seiten dyrkades då man flyttade förbi den, på våren och hösten.» b. »Närsomhelst på dygnet.»

Norrkaitum: a. Troligen våren och hösten, b. Vet inte. c. ? d. »Önskan».

Mellanbyn: »Ingen viss tid». d. »Efter ett lyckat företag eller en uppfylld önskan.»

Sirkas: Sirkas: A. »Olika tider och tillfällen.» B. a. »Vid högtider, som kallades passe peive, offerdag.» b-c. Okänt, d. Ja.

Umbyn: c-d. Ja.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: c. Ja, mest vid flyttningstider. På hösten dyrkade man tsieggjuen i Offerskalet för lyckad höstflyttning, och om våren offrade man vid stenen för god flyttning upp i fjällen. Både stenen och guden stodo mitt i rihiken (flyttningsleden, stråket), och på hösten mötte man först guden, som stod längst västerut i skalet, och om våren först stenen, som ligger öster om guden. Då offrade man till den man kom till först. Både vid offerstenen och guden offrade man någon liten personlig tillhörighet av något slag, smycken eller bruksartiklar allt efter råd och lägenhet.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

67. Vilka personer hade rätt eller förmåga att dyrka en seite: a. Nåiden? b. Varje familjefader? c. Vilken man som helst? d. Även en kvinna?

Lainiovuoma: »Envar familjefader som vill att renarna skall leva.»

Saarivuoma: —

Talma: A. a. Ja. b.-d. »Hela familjen hade rätt att vara närvarande.»

Norrkaitum: b. Familjefadern, han är »sin familjs huvud», d. »Inte kvinna efter vad jag hört, för henne är den heliga platsen förbjuden.»

Mellanbyn: a—d. Ja.

Sirkas: A. a. Helst, b. Husbonden (husfadern eller den äldste i en brödraskara). c. Nej. d. Nej, kvinnan fick inte komma nära en seite. B. a. Ja. b. Den som fått makt av nåiden, vid en viss ceremoni (?). c-d. Nej.

Umbyn: »Vem som helst kunde dyrka seitar. För kvinnan fanns en särskild gud.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Tror det var vem som helst och även kvinnorna.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »Vet inte.»

Arvidsjaur: —

68. Fingo även barn vara närvarande vid en seites dyrkan?

Lainiovuoma: »Inget barn.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Ja.»

Norrkaitum: Nej.

Mellanbyn: »Barn fick inte vara med vid en seites dyrkan.»

Sirkas: A. Nej. B. Nej, »endast på kallelse av nåiden(?)».

Umbyn: Ja.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

69. Om en kvinna icke fick deltaga i en seites dyrkan, av vilka skäl gällde detta förbud: för att hon icke ansågs tåla seitens kraft eller för att hennes närvaro skulle vanhelga seiten?

Lainiovuoma: »Vi har inte hört att några kvinna dyrkat Seite, men vi vet inte varför hon inte gjort det.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Vet inte.»

Norrkaitum: »Genom kvinnan skedde syndafallet i paradiset.»

Mellanbyn: »Nog tålde kvinnan seitens kraft, men hennes närvaro skulle vanhelga seiten.»

Sirkas: A. Det var farligt för kvinnan. B. »Därför att hon ansågs vanhelga seiten.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

70. Var alltså detta förbud för kvinnan ett skydd för henne eller för seiten?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »Det var ett skydd för kvinnan.»

Sirkas: A. Skydd för kvinnan. B. »För båda.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

71. Kunde kvinnans menstruationstid eller havandeskap vålla något avbräck i en seites dyrkan, och i så fall på vad sätt?

Lainiovuoma: »Vet inte.»

Saarivuoma: —

Talma: »Vet inte.»

Norrkaitum: »Vet inte.»

Mellanbyn: —

Sirkas: B. »Ja, det ansågs som orent.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

72. Hemlighölls dagen och stunden för familjens övriga medlemmar, när en husfader skulle ägna sig åt dyrkan av en seite?

Lainiovuoma: »Jag tror, att familjens övriga medlemmar inte vetat, när husfadern gick att dyrka seiten.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Nej.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »Dagen hemlighölls, när fadern gick att dyrka seiten.»

Sirkas: B. Nej.

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

73. På vad sätt sökte man hindra obehöriga att störa akten, när en seite dyrkades?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. »Ingen obehörig ville komma dit.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »Obehöriga ville inte störa akten, när man dyrkade seiten.»

Sirkas: B. »Okänt.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

74. Om en seite blivit vanhelgad eller hans dyrkan störd, vad gjorde man då för att blidka honom eller motverka skadan?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. »En seite blev aldrig vanhelgad.»

Norrkaitum: »Genom att tro och offra.»

Mellanbyn: »När en seite blev vanhelgad eller förstörd, så slutade den.»

Sirkas: B. »Okänt.»

Umbyn: »Man höll gråtdagar».

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

75. Framburos tacksägelser eller offer till seiten, när man fått sin önskan eller bön uppfylld?

Lainiovuoma: »Vi vet inte den saken heller så just.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Det fick räcka med offret. Man hade ju offrat det största och vackraste djuret man ägde.»

Norrkaitum: »Naturligtvis tackade alla som fick vad dom ville.»

Mellanbyn: »Dom tacka seiten, när dom fick vad dom begärde.»

Sirkas: B. »Ja ...» (Jämte en notis, som inte hör till frågan: »Det berättas, att en präst kommit och slagit sönder en seite, när lapparna höll på att offra till den. Han skall ha kommit vandrande från söder och haft en bibel under armen; åtföljd av två lappar.»)

Umbyn: Ja.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

76. Bestraffades seiten när man inte blivit bönhörd, och i så fall på vad sätt?

Lainiovuoma: »Vi har inte hört sadant.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Seiten vågade man inte straffa. Om man inte blev bönhörd, var detta inte seitens fel. Man trodde då, att det var något fel med offret.»

Norrkaitum: Nej.

Mellanbyn: »De kunde inte straffa seiten.»

Sirkas: B. »Okänt.»

Umbyn: Nej.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

77. Har det hänt, att man slagit sönder eller kastat bort en seite, när han inte gjort som man bett honom om, och skaffat sig en annan seite i stället? Känner man något fall, då den gamla seiten hämnats för detta?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. »Seiten har aldrig slagits sönder.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »En del människor slog sönder och kastade bort den.»

Sirkas: —

Umbyn: »Om man gjorde det, straffades man av guden.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Det gjorde dom inte. Var det så, att det inte gick som dom bett om, så skyllde de på sig själva.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

78. Dyrkades alltid samma seite (samma seitar), eller valde man ofta (vid behov) en ny seite?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. »Samma seitar dyrkades alltid.»

Norrkaitum: »Troligen samma seite.»

Mellanbyn: »... alltid samma seite».

Sirkas: A. Samma seite. B. »Samma.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Samma seitar dyrkades, då man passerade dem — varje vår och höst samma gud och sten.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

79. Kunde en seite dyrkas både i ensamhet (enskild dyrkan) och i flera personers eller hela byalagets närvaro (allmän dyrkan)?

Lainiovuoma: »...i ensamheten».

Saarivuoma: —

Talma: A. »Hela familjen dyrkade seiten, på samma gång. Men var man ensam, så dyrkade man den ensam.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »... i ensamhet».

Sirkas: A. »Kunde dyrkas av både en ensam och flera tillsammans.» B. »... allmän dyrkan».

Umbyn: Ja.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Ja. Det spelade ingen roll om man var ensam eller flera personer tillsammans.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

80. När, för vad ändamål och inför vad slags seite förekom enskild dyrkan?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »På samma sätt som annars.»

Sirkas: A och B. Okänt.

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra:

Udtja: —

Östra Kikkejaure:

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

81. När, för vad ändamål och inför vad slags seite förekom allmän dyrkan?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. »Allmän dyrkan förekom aldrig.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »Samma» (som 80).

Sirkas: —

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra:

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

Tilbage til top

Offerplatser

82. Vilka offerplatser äro sedan gammalt kända inom lappbyn?

Lainiovuoma: »Det är inte gott att veta något om offerplatserna, för dom har offrat där ensamma.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Följande offerplatser: a. Ohrie-njarga vid den norska sjön Leinavand. Ligger på en udde med en stor sten vid stranden. På denna sten ligger en seite, ungefär en halv meter hög. För några år sedan fanns det två seitar till av samma storlek på samma plats. Nu är dessa bortkastade, och ingen vet vart. Förklaringen till det skedda är, att man började fiska med nät i denna sjö, för ett femtital år sedan. Och snart fann man, att just mitt emot offerplatsen var ett av de bästa fiskeställena. Och fiskarena började bo på offerudden. Men här var det ont om lösa stenar som kunde användas till ankare för näten. En del fiskare började då ta seitarna till nätankare. På grund av sin form med många taggar och urholkningar var dessa seitestenar mycket lämpliga. Det var lätt att med rep binda näten vid seiten. Efter denna användning blev seiten kastad var som helst, b. Polno-runguo. På denna offerplats finns ingenting kvar. c. Hauga-luopal. Denna offerplats ligger vid västra änden av sjön Gebna-jaure i Norge. Tre små seitar finns kvar, en liknande en kyrka, d. Ståhgi-vuobmie. Men jag vet ingenting om den platsen, e. Vuoitas-kallo. Den ligger också i Norge, ett par mil från Pålnoviken. Det är en fastsittande stor sten med flera sprickor i kanterna.» Se även 112. B. De största offerplatserna inom Talma var: Ståhgie-vuopmie i Norge, ovanför Vassdalen; Vojtaskallo, vid Vatvi-vagge i Stordalens sommardistrikt; Ronko offerplats, 6 km från Pålnoviken, på norska sidan, »har inte mycket kvar av resterna»; Hauga-lobbal, på norska sidan, tre och en halv mil från Laimoviken, »näst störst av offerplatserna och använd av de lappar som flyttade till Skörken-Liveltskaret, förbi Hauga-vuobmie och Tihpasfjället»; Ohrie-njarka, på norskt område, vid Leinavand, två mil från Laimoviken, »inte mycket kvar av resterna»; därtill »en del mindre offerklippor och offerplatser på vissa ställen, såsom bäckövergångar och raviner och där det är de trångaste ställena på flyttningsvägarna». Se även 87 och 88.

Norrkaitum: »Pietjas tjåkko, Saivasuolo och Passeåive; på Passeåive förbjudet för kvinnorna att trampa med sina syndiga fötter och smörja ner den heliga toppens mark.»

Mellanbyn: »Kända offerplatser inom lappbyn är en vid Njunjesberget vid Sitasjaure, strax vid stranden, och en strax nedanför Sitasfallet, på en holme i Sitasjokk, där renarna brukar simma över jokken. Dom kallar den holmen Passesuolo.»

Sirkas: A. Samma som seitarna. B. »Vid Laitaure, där Unnatj hade sin verksamhet. Enligt påstående finns här en offerhög kvar, dold av torv och även innehållande en trumma; på för mig uppgiven plats. Även vid Sitojaure, vid stora stenar; rester av ben. Likaså vid sommarvistet i Njunjes en offerplats, med hammare av ben. Platsen funnen av Amma Pettersson Åstot, men den är mycket svår att komma till, uppe på en klippavsats. Troligen offerplats för den som en gång ägde den trumma som tillvaratagits av Erland Ström [se Manker 1938, sid. 443-44, 839 ff.].

Umbyn: Vuoggenasse och Ailesjaure.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »I Trollskalet mellan Marsfjället och Risfjället, ungefär mitt emellan Gailansjöarna, ligger en offersten. Den är ungefär 1 m hög, och vid ena sidan lyfter den sig en bit över marken, så att där är en håla inunder.» Tillägg: »I östra delen av Offerskalet, sedan man passerat en liten vattensamling och alldeles innan man når utförlandet österut. Den ligger med en liten dragning åt Girifjället.»

Udtja: »En udde, Offerudden, i västra ändan av Udtjajaure; alledeles i uddkanten; där har dom haft en sten att sitta på när dom har offrat horn och ben.»

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: Se 3.

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

83. Hade alla dessa offerplatser en eller flera seitar, eller fanns det någon offerplats utan seite?

Lainiovuoma: »Jag har bara sett en.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Ingen offerplats har varit utan seite.» Se även 82.

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »Det fanns ingen offerplats utan seite.»

Sirkas: B. »Okänt.»

Umbyn: »Ja, där fanns seitar.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Bägge under nr 82 nämnda offerställena saknar seite.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

84. Hurudan brukade en offerplats vara: a. En större, ensamt liggande sten, och i så fall av vad form och färg? b. Ett klipparti med egendomlig bildning, och i så fall hurudant? c. En källa, ett träd eller någonting annat, och i så fall av vad slag?

Lainiovuoma: »... stenar och kullar, som jag sett... c. En björk, som en vanlig björk.»

Saarivuoma: —

Talma: A. a. »Det kunde vara en ensam fastsittande sten.» b. »ingen klippa har dyrkats här hos oss.» c. »Ej heller någon källa.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: A. a. Vid Piutja (Sitojaure) en stor sten, Piutjakierke, på Passåive likaså, b. Vid Skerfe en klipphåla, c. Träd eller källa som offerplats okänt. B. »En benhög; oftast brända ben [se 95]»

Umbyn: a och b: Ja. c. Nej.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »En större ensamt liggande sten, grå med vita fläckar på östra sidan [se 82]. Helst skulle det finnas rätt mycket ren kvarts i offerstenen.»

Udtja: a. »På Offerudden har dom haft en sten att sitta på, när dom offrade.»

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

85. Vad var det för skillnad på en seite och en offersten?

Lainiovuoma: »Jag vet inte någon skillnad, det är visst samma sak.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Ingen skillnad på en seite och en offersten, båda betyder seite.»

Norrkaitum: »Samma innehåll, bara två olika namn.»

Mellanbyn: »Det var skillnad, det ena var stenen det andra var marken [avser här tydligen offerplatsen].»

Sirkas: A. »Seite underligt formad, offersten kan vara slät och jämn. Vanligen dock samma sten.» B. »En seite tillbad man, vid en offersten brände man sina offer [se 95].»

Umbyn: »Ingen skillnad.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Tror att det möjligen varit större kraft i bilden [se 66], Därför offrade man på hösten till tsieggjuen, ty höstflyttningen var besvärligare och vädret då vanligen sämre.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

86. Vad brukade en offerplats kallas på samiskt språk?

Lainiovuoma: Ohrebaikie.

Saarivuoma: —

Talma: A. »Offerplatsen kallades ohrie-paikie.» Se även 82.

Norrkaitum: Åhpe ibmila balvalus paihki eller uurhe paihki.

Mellanbyn: Passe-paike.

Sirkas: A. Seite eller passe. B. Passe.

Umbyn: Hallasja-sij.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: Sjiele-gierkie.

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

87. Hade byn gemensamma större offerplatser; var lågo i så fall dessa, och när användes de?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. »En hel sita kunde ha gemensam offerplats. De gemensamma offerplatserna användes under flyttningen i tur och ordning av medlemmarna.» B. Offertiden under flyttningen var på våren, på väg till sommarlandet, och hösten, på väg till vinterlandet.

Norrkaitum: »En eller två större i Norrkaitumbyn.»

Mellanbyn: »... inte några särskilda större».

Sirkas: B. Platsen gemensam, tiderna okända.»

Umbyn: »Ja, de användes när folk från större områden samlades till mässa.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

88. Hade vissa eller alla familjefäder sina egna, enskilda offerplatser, och när användes dessa?

Lainiovuoma: »De använde dem ensamma, så att ingen skulle veta av det.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Vissa familjer hade sina egna offerplatser. De användes som sitans under flyttningen.»

Norrkaitum: »Alla.»

Mellanbyn: »... inga enskilda offerplatser».

Sirkas: B. »Okänt.»

Umbyn: Ja.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

89. Var offerplatsen kringgärdad, och i så fall med vad?

Lainiovuoma: »Inte som jag har sett.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Nej.»

Norrkaitum: »Inte.»

Mellanbyn: »Offerplatsen var inte kringgärdad.»

Sirkas: B. »Ja, med ben ...»

Umbyn: Nej.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

90. Hörde olika offerplatser samman på något vis, eller var varje offerplats en fullständigt avskild enhet?

Lainiovuoma: Vet inte.

Saarivuoma: —

Talma: A. »Varje offerplats var en fullständigt avskild enhet.»

Norrkaitum: Vet inte.

Mellanbyn: »Dom hörde till ett och samma, alla offerplatser» (?).

Sirkas: B. Varje en avskild »enhet».

Umbyn: »De voro helt skilda.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: »Bägge [Lars Kobdok och Karin Stinnerbom] tror att tsieggjuen och sjielegierkien [se 21, 58 och 86] hör samman på något vis, men är inte säkra på det.» Tillägg: »Varje offerplats tror hon [Karin Stinnerbom] var en avskild enhet.»

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

91. Användes lövade eller olövade grenar av rönn eller annat trädslag till gärdsel kring en offerkälla eller annan offerplats?

Lainiovuoma: Vet inte.

Saarivuoma: —

Talma: A. »Nej.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »Dom lade inte ris eller träd kring offerplatsen.»

Sirkas: B. »Okänt.»

Umbyn: »Nej.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

92. Användes täljda eller spånkrusade trästycken till gärdsel kring offerkälla, och i så fall av vad slags träd?

Lainiovuoma: »Har inte sett eller hört sådant.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Nej.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: B. »Okänt.»

Umbyn: »Nej.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

93. Fanns det någon bestämd väg för den offrande att följa till och från offerplatsen?

Lainiovuoma: (frågan något missförstådd): »Det hinner inte bli väg, där någon bara går en eller två gånger om året.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Nej.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »... ingen särskild väg till offerplatsen».

Sirkas: B. »Okänt.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

94. Vad brukade man offra: vad slags djur, eller vilka delar av en djurkropp, penningar, smycken eller annat?

Lainiovuoma: »Dom har offrat penningar och renhorn.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Man offrade den störste rentjur man hade, en vit tjur, om man hade en sådan. Av särskilt stor betydelse var offerdjurets hornkrona, att den var stor och tät. Ingen tagg på hornen fick vara avbruten, för då var offret odugligt. Pengar fick också offras.» Se även 95.

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: A. »Vackraste renen; vit ren.» B. »Renhorn och ben, silver, koppar m.m.»

Umbyn: »Renar, jaktdjur, fisk.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: se 66.

Udtja: »Horn och ben.»

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: »Dom brukade slakta en ren, som dom lämnade ute, så Korparna skulle få mat. Därigenom trodde dom att lyckan skulle följa med renhjorden.»

Arjeplog: —

Arvidsjaur: Mynt, »Skillingan».

95. Var lade man offret: på stenen, i en grop i marken, på en plattform eller annan ställning eller på något annat ställe?

Lainiovuoma: »På den offerplats jag sett har dom lagt offren in i sanden.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Offret styckades med största noggrannhet, inga ben fick brytas av, ej heller kastas bort. Man lösgjorde omsorgsfullt alla ben från köttet, såg till att inget var borta och staplade så upp benen i en hög vid seiten... För 35 år sedan [skrivet 1946] var fiskarlappen Per Nilsson Gunnari i Korttolahti, född 1886, ute och letade vargungar i sällskap med några andra karlar från byn. De hade sökt flera dagar utan att finna, och då de befann sig nära Vuoitaskallo offerplats, ville de pröva lyckan så som deras förfäder en gång gjort. De gick alltså till offerplatsen, och där kastade de in några slantar i stenens spricka. När stenens klang i sprickan hördes, var lyckan deras. Nästa dag fortsatte de att leta, och nu fann de också vargens bo. Ungarna fick de, men modern kom undan. Offret var kanske för litet.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »Dom lade offret under stenen.»

Sirkas: A. »Invid stenen; stenen som själva gud.» B. »Offret sattes på en rishög, som tändes av nåiden [se 84-85], medan de närvarande knäböjde och frambar sin önskan.»

Umbyn: »Bredvid seiten.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: På ett offeraltare (se 3).

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

96. Förekom offer av levande renar eller andra djur, som nedgrävdes i jorden, och vad kallades i så fall dessa offer?

Lainiovuoma: »Ja, levande renar offrades också. Jag har hört att renen bands fast i en björk.» Se 66.

Saarivuoma: —

Talma: A. »Nej.» Jfr 98.

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »Inte levande djur, bara ben.»

Sirkas: A. »Inte hört.» B. »Okänt.»

Umbyn: Nej.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

97. Varför offrade man levande djur?

Lainiovuoma: »För att de andra renarna skulle leva bra.»

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: —

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

98. Hur gick det till, när levande djur offrades?

Lainiovuoma: »Som jag hört, har dom bundit renen i en buske [= björk, se 66 och 96] och inte kommit igen förrän nästa år.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Josef Olsson Svonni, född 1894 och nu bofast i Vuosko-jaure, hade hört av sin fader, som i sin tur hört av sin fader, att offerdjuret togs fast med lasso i renhjorden, och hur motsträvig och vild den förut varit, så stod den nu stilla som en körren. Så dekorerades den med tygbitar i alla färger i hornen och överallt på kroppen. Sedan tog man loss lasson och släppte djuret, och renen lämnade hjorden och gick själv till offerplatsen, utan att någon ledde den.» Se 112.

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: —

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

99. Vilka renar gav det bästa offret?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. Se 94.

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: A. »De vackraste.» B. »Tjiurå, ledrenen, eller ridrenen, som bar barnen, om man offrade för familjen.»

Umbyn: Vita renar.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

100. Hur dödade man offerdjuret (om det inte offrades levande)?

Lainiovuoma: »Har inte hört.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Med ett stick i bröstet.»

Norrkaitum: »Som vanligt, tänker jag; sedan koka och äta köttet och lägga benen på altaret och slå flott som olja över stället.»

Mellanbyn: »Med kniven, som vanligt.»

Sirkas: A. »Vet inte, stacks antagligen som vanligt.» B. »Man ådrade, skar av en pulsåder.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

101. Skedde offerslakten på själva offerplatsen eller vid sidan om?

Lainiovuoma: »Om det har jag inget hört.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Djuret slaktades på offerplatsen.»

Norrkaitum: »... olika plats ...»

Mellanbyn: »Dom slaktade hemma för sitt eget bruk, och så förde dom benen med härk [till offerplatsen].»

Sirkas: —

Umbyn: »På själva offerplatsen. Blodet göts över gudabilden.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

102. Lades djuret på något underlag (ris av visst slag eller någonting annat), när det skulle styckas?

Lainiovuoma: »Inte hört.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Björkris lades under.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: Den stuckna och döda renen lades på björkris.

Sirkas: A. »Antagligen på ris som vanligt.» B. »På ris.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

103. Hölls en offermåltid på eller vid offerplatsen?

Lainiovuoma: Offringen gjordes i hemlighet, vet därför inte.

Saarivuoma: —

Talma: A. »Köttet skulle ätas upp på offerplatsen.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »Offermåltid hölls inte på offerplatsen.»

Sirkas: A. »Antagligen måltiden hemma, varefter benen och hornen bars till offerplatsen — om inte en hel ren offrades på platsen. Har dock endast sett sådana ben på offerplatser, som tyder på att kött och märg förtärts [se 65:c].»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

104. Vilka delar av offerdjuret förtärdes av de offrande, och vilka delar lämnades åt guden?

Lainiovuoma: Vet inte.

Saarivuoma: —

Talma: A. »Guden fick alla ben, och de offrande åt köttet.»

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »De offrande tog köttet, och benen lämnade de åt guden.»

Sirkas: A. »Endast ben och horn åt guden» (se även 103).

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

105. Vad gjorde man med offerdjurets ben: hur handskades man med dem, och hur offrades de?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. Se 95.

Norrkaitum: Har hört, att hals- och ryggben skall vara (=offras) hela.

Mellanbyn: —

Sirkas: B. »Samlades och lades i en hög på offerplatsen.»

Umbyn: »De lämnades kvar.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

106. Vad gjorde man med märgen i offerdjurets märgben: tog man ur den utan att klyva benen, eller fick den vara kvar i benen, när dessa offrades?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. »Märgen togs ut genom kokning.»

Norrkaitum: Nej, benen kluvna.

Mellanbyn: »Dom klöv med yxa djurens märgben.»

Sirkas: A. »Har endast sett kluvna märgben.»

Umbyn: »Märgen fick ej röras.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

107. Fingo hundarna vara närvarande vid djuroffer?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. »Ja.»

Norrkaitum: »Vet inte säkert, men tror, att hundarna inte fick vara med, för de kunde bita i köttet och störa lapparna, så att de började svära och gå miste om sin välsignelse.»

Mellanbyn: »Hundarna fick vara med vid offerplatsen.»

Sirkas: A. Vet inte. B. Nej.

Umbyn: Nej.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

108. Fingo hundarna någonting med av offerdjurets kött eller inälvor?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. »Om hundarna tog en köttbit, var det inte så farligt, men tog de och åt en benbit, var offret förstört.»

Norrkaitum: »Nej, köttvälling hemma.»

Mellanbyn: »Nog fick hunden äta både kött och inälvor.»

Sirkas: B. »Okänt.»

Umbyn: Nej.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

109. Om en hund råkade taga något av det offer, som guden skulle ha, vad gjorde man då med hunden?

Lainiovuoma: Vet inte.

Saarivuoma: —

Talma: A. »Hunden fick leva för det. Man offrade en ny ren.»

Norrkaitum: Vet inte.

Mellanbyn: »Man fick låta hunden äta upp det; man kunde inte göra något åt hunden.»

Sirkas: B. »Dödade hunden.»

Umbyn: »Den dödades.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

110. Har det någon gång i forna tider förekommit, att människor (t. ex. småbarn) offrats, och vad kallades i så fall ett sådant offer?

Lainiovuoma: »Har inte hört, ej heller läst.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Nej.»

Norrkaitum: »Vet inte.»

Mellanbyn: »Det har inte förekommit, att små barn offrats.»

Sirkas: A. »Okänt.» B. »Jo, målsutis, bortbyting, mållöst [=stumt] eller förlamat barn.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

111. Varför företogs människooffer (om sådana förekommit), och hur skedde de?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: B. »För släktens välfärd.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

112. När slutade man inom lappbyn att offra?

Lainiovuoma: »Har inte hört, när de började, ej heller när de slutade.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Ingen av de äldre har varit med om någon offerhögtid. Därför vet man ej, när det offrades sist... Tycks som en saga [se 98], men Svonni är säker på att det hänt under den tiden då Nils Nilsson Svonni levde, i slutet av 1700- och början av 1800-talet. I så fall har offerplatser varit i bruk på 1800-talet.» Se även 95, ett exempel från 1900-talet.

Norrkaitum: »För 150 år sedan ungefär.»

Mellanbyn: »Inte för någon bestämd tid sedan,»

Sirkas: A. »Vet inte.» B. »På 1700-talet.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: Mycket svävande uppgifter. Enligt Karin Stinnerbom skall offrandet ha varit vanligt fram till 1860-talet och hennes far, den store lo- och vargjägaren Jon Andersson Neiner, ha varit den förste som bröt traditionen med offer vid offerstenen i Offerskalet [se 66 o. 82], vilket skall ha skett omkring 1860. Enligt Anna-Greta Jonsson skall hennes far- och morföräldrars fäder ha offrat men ej far- och morföräldrarna. Av de olika uppgifterna framgår, att offrandet pågick in på 1800-talet.

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

113. Vilka fynd av vad slags föremål ha gjorts vid offerplatserna inom lappbyn?

Lainiovuoma: »Horn.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Endast ben och horn av renar har hittats.»

Norrkaitum: »Pengar, ben, renhorn, fett och fiskflott.»

Mellanbyn: —

Sirkas: A. Pilspetsar vid Vidjakuoika. B. Pilspetsar.

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

Tilbage til top

Gravplatser

114. På vilka ställen inom lappbyn har man i forna tider brukat begrava sina döda?

Lainiovuoma: »Där lappbyn var, då en människa dog.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »De döda har begravts på Jukkasjärvi kyrkogård så långt tillbaka man minns.»

Norrkaitum: »På höga backar och på holmar».

Mellanbyn: »Där någon dog, mellan stenar och med flata stenar över.»

Sirkas: A. »Känner inga gravar i fjällen, bara sommargravar.» B. »På holmar.»

Umbyn: »Var som helst.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »Troligen på de ställen där de dött.»

Arvidsjaur: —

115. Hur äro dessa gravplatser belägna: på holmar, på kullar eller i sänkor, i skog eller uppe på kalfjället, i torr eller våt mark eller annan belägenhet?

Lainiovuoma: »På holmar, kullar, osv.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »Inga sådana gravplatser finns.» Se 119.

Norrkaitum: »Torr hög backe eller holme, ej blöt mark.»

Mellanbyn: »Helst i torr mark.»

Sirkas: —

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »Lik har hittats här och där, både på fjäll och i skog.»

Arvidsjaur: —

116. Hur brukade man begrava sina döda: a. I vad slags kläder? b. I vad slags kista eller annat hölje (särskild likkista, akja, hölje av renhud eller tyg), c. I jorden, i klippgrotta, i träd eller på stolpar?

Lainiovuoma: »a. Rakkas. b. Akja. c. I jorden och bland stenar.»

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »a. Renskinnskläder. b. Ingen kista, c. I klippgrotta.»

Sirkas: B. »a. Vita kläder, b. Akja, i hölje av en filt. c. Mellan flata stenar.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »b. Likkista av urholkad stock eller täljda bräder.»

Arvidsjaur: —

117. Brukade man lägga några saker med den döde i graven förr i tiden, och i så fall vad?

Lainiovuoma: »Har inte hört.»

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: »Nej.»

Mellanbyn: »Inte satte de några saker med.»

Sirkas: A och B. »Okänt.»

Umbyn: »Man lade i graven en yxa, kniv e.dyl.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

118. Har man hittat kors eller andra tecken på dessa gamla gravplatser?

Lainiovuoma: Nej, »men på de platser där de dött, finns det kors».

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: Nej.

Mellanbyn: »De satte inga kors på graven.»

Sirkas: Nej.

Umbyn: Nej.

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: Nej.

Arvidsjaur: —

119. På vilka platser inom lappbyn finnas sommargravar, där den döde endast legat tills liket på vintern kunnat föras till kyrkogården?

Lainiovuoma: »De ställen där någon dött.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »På en holme i Vuoskojaure ... sommargravar, där de hade sina döda över sommaren.»

Norrkaitum: »Nästan varje visteplats, och i närheten av fiskeställen.»

Mellanbyn: »Här och där på holmar, några i Läffajaure.»

Sirkas: A. »Vid Vastenjaure på en udde, i Laitaure på en holme.» B. »Vid Virihaure, under Sjöfallet m. fl. ställen.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »Man gjorde en hjäll eller luovve för liket eller lade det under en stor sten eller klippa.»

Arvidsjaur: —

Tilbage til top

Andra heliga ställen

120. Vilka andra heliga ställen äro sedan gammalt kända inom lappbyn?

Lainiovuoma: Vet inga.

Saarivuoma: —

Talma: A. Inga.

Norrkaitum: »Kan inte riktigt säga det, men heliga ställen är de, där den helige ande rör vid människosjälen.»

Mellanbyn: »Inga andra.»

Sirkas: A. »Aileskuoika, heliga forsen, i Blackälven.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

121. Vilken tro hade de gamle om dessa ställen?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: —

Sirkas: A. »Vet inte.» B. »Vi känner än i dag en vördnad inför de gamla offerställena och gravplatserna. Jag har med egna ögon sett, hur en same blottar sitt huvud, när han passerar en grav eller en helig plats. Helgedom och död har dom den största aktning för ännu i denna dag.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

122. Funnos heliga källor, och vad kallades de?

Lainiovuoma: »Okänt.»

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: »Okänt.»

Mellanbyn: »Okänt.»

Sirkas: »Okänt.»

Umbyn: »Okänt.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

123. Betraktades sådana källor, som inte fröso igen under vintern utan ständigt voro öppna, med särskild vördnad, och frambar man vid dem något slags offer?

Lainiovuoma: »I sådana källor förvarades mjölk i en kagge över vintern.» Offer här okänt.

Saarivuoma: —

Talma: —

Norrkaitum: —

Mellanbyn: »Det finns sådana källor, som inte frös på vintern, men inte offrade man till dem.»

Sirkas: A. »En källa som är öppen hela vintern kallas viessu-aia, levande källa.» B. »Ja, man offrade mynt till vädrets makter.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

124. Finnas några fjäll, berg, sjöar eller annat med »Passe», »Saivo», »Saiva» eller »Pyhä» i namnet?

Lainiovuoma: »Har inte hört Passe.»

Saarivuoma: —

Talma: A. »En liten sjö med namnet Saiva finns vid västra änden av Kåjärvi. Sjön heter Kåa-Saiva.»

Norrkaitum: »Nära Saivorova Passekårsa och Passetjåkko.»

Mellanbyn: »I Svalaksaiva finns det en sten som heter Passekierke.»

Sirkas: A. »Flera ställen, såsom Passåive, Saivajaure (sjön under Skerfe; dess västra strand Saiva) och Saivajokk (bäck väster om Nautijaure)». B. »Passekårso skall finnas nånstans i Pårtefjällen. Även Nåide-vagge finns där.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: »Passegellas ett berg väster om samhället Arjeplog, Passejaure en sjö vid Passegellas och Saivotjåkko ett fjäll väster om Västerfjäll.»

Arvidsjaur: —

125. Vad menas med »passe», och vad trodde man förr om fjäll eller annat med den benämningen?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. »Passe betyder helig. Man trodde, att sådana platser var på något sätt heliga.»

Norrkaitum: Vet inte, men tror att gamla tiders lappar genom någon slags gudsuppenbarelse, syn eller dröm, kom att uppfatta ett ställe som heligt och då kanske satte upp en sten där som märke.

Mellanbyn: »Att de var någon slags offerplats.»

Sirkas: A. »Helig, liksom en avgud; avgudaberg.» B. »Helgedom.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

126. Vad menas med »saivo» och »saiva», och vad trodde man förr om sjöar eller annat med den benämningen?

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. »Vet inte vad som menas med saiva. Men om sjöar med saiva-benämning trodde man, att de var dubbelbottnade och att fisken låg på den undre bottnen om vintern. Än i dag kallas alla sjöar för Saiva, som har grunt vatten och gyttjig botten.»

Norrkaitum: Något som kan hjälpa mot sjukdomar och sår och annat farligt, bota blodförgiftning och stanna blod osv., trollmedicin; »detta kallas saiva»; också namn på sjöar.

Mellanbyn: —

Sirkas: A. »Vet inte riktigt.»

Umbyn: Med saivo menas något djävulskt.»

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

127. Vad menas med »pyhä», och vad trodde man förr om berg eller annat med den benämningen? (Denna fråga gäller endast finsktalande trakter.)

Lainiovuoma: —

Saarivuoma: —

Talma: A. »Pyhä är ett finskt ord, på lapska passie, och betyder söndag. Passie-vare betyder 'heligberg’ och fick sitt namn efter gudadyrkarnas lyckade offer och de saligas vandringar.»

Norrkaitum: »Finska pyhä och lapska passe samma sak.»

Mellanbyn: —

Sirkas: A. »Okänt.»

Umbyn: —

Vapsten: —

Vilhelmina norra: —

Udtja: —

Östra Kikkejaure: —

Mausjaure: —

Malå: —

Arjeplog: —

Arvidsjaur: —

Tilbage til top

Helligsteder i svensk Lapland

Seitar

1. Vilka slag av seitar (seiteh, gudabilder) har man i forna tider dyrkat inom lappbyn?

2. Har ordet seite betecknat någonting annat än gudabild eller gudasten, och i så fall vad?

Seitar av sten

3. På vilka ställen inom lappbyn har det funnits seitar av sten?

4. På vilka ställen finnes ännu någon seite kvar?

5. Hurudan brukade platsen för en seite vara (t. ex. undangömd eller öppen, på kala fjället, vid en klippvägg, i skog eller vid en sjöstrand, på en höjd eller i en sänka, på en grön gräsfläck eller på grå blockmark)?

6. Voro seitarna placerade i något förhållande till väderstrecken — t. ex. å södersluttning, mot norr eller i annat väderstreck?

7. Kunde flera seitar finnas på samma plats, och i så fall hur många?

8. Av vad slags sten kunde seitarna vara (hård eller lös, tung eller lätt, färg, annan beskaffenhet)?

9. Vilken form brukade seitarna ha (fågel- eller annan djurform, människolikhet eller annan skapnad)?

10. Hade seitarna fått denna form av naturen själv eller i något fall av människohand? Ha vissa tecken ristats på stenen, och i så fall vilka?

11. Om seiten ej hade ett »huvud» av naturen, kunde man då lägga en mindre sten som huvud på den?

12. Bestod seiten av en enda sten, eller kunde den vara sammansatt av flera (en hel stapel eller ett rös)?

13. Hur stora voro seitarna (ungefärliga höjden för den största och den minsta)?

14. Betraktades inte bara lösa stenar utan även fasta klippor av egendomlig form som seitar?

15. Kunde stora klippor och hela fjälltoppar dyrkas som seite, i så fall var inom lappbyn?

16. Hade de lösa stenarna alltid befunnit sig på platsen eller forslats dit av människor.

17. Hade man mindre seitar som medfördes på flyttningarna?

18. Ställdes den lösa seiten på en bädd av ris eller annat underlag, på en sten eller på bara marken?

19. Var det endast själva gudabilden, som kallades seite, eller menade man därmed även underlaget och hela platsen?

20. Hade man någon annan benämning på en stenseite, såsom kierke, saivo-kierke eller dylikt?

Seitar av trä

21. Vad kallades en seite av trä (något särskilt namn)?

22. På vilka ställen inom lappbyn har det funnits träseitar?

23. Finns ännu någon träseite kvar, i så fall var?

24. Hurudan var platsen för en träseite: en grotta, under ett skyddande klipputsprång, en lutande bergvägg eller dylikt?

25. I vilket väderstreck brukade man placera en träseite?

26. Av vilket träslag var denna seite?

27. Var den formad av naturen eller av människohand?

28. Vad liknade den mest, människa eller djur?

29. Hade seiten några inskurna tecken (t. ex. kryss över bröstet)?

30. Hur stor kunde en träseite vara: längd och tjocklek?

31. Hur var träseiten ställd: nedstucken i jorden, fastkilad mellan stenar eller på annat sätt?

32. Var träseiten spetsad som en påle i nedre änden?

33. Kunde en trädstam eller en stubbe på rot betraktas som seite?

34. Brukade man ha en träklyka eller någon ställning vid träseiten? Vad användes då denna till, och vad kallades den?

35. Kunde seiten vara en upp och nedvänd stubbe, och vad kallades då denna (»Thors beläte»)?

36. Vilka tillbehör hade en sådan seite (hammare, offerlave eller annat)?

37. Har det funnits gudabilder av trä med annat namn än seite?

Seitar av annat slag

38. Har det funnits seitar av annat slag och av annan form?

39. Dyrkade man några växande eller på rot stående träd eller andra växter, i så fall vilka?

40. Ägnades rönnen någon särskild dyrkan?

Seitarnas betydelse m.m.

41. Var en seite en gud (guden själv), en bild av en gud eller en boning för en gud?

42. Vilka gudar eller andra kunde ha seitegestalt eller bo i en seite?

43. Hade vädrets makter sina seitar, såsom åskan, regnet, vinden, solen, kölden och dylikt?

44. Hade själva marken, fjället, berget, skogen, myren och vattnet sina seitar?

45. Funnos särskilda seitar för renskötsel (renseite), jakt (jaktseite), fiske (fiskeseite) och andra näringar och ändamål?

46. Brukade man ha seitar på platser som voro viktiga för renskötseln, såsom kalvningsplatser, brunstplatser, slaktplatser och dylikt?

47. Brukade man ha seitar vid goda fångstplatser (för vildren, älg eller annat villebråd) och fiskeställen?

48. Brukade man ha seitar vid särskilt farliga ställen, såsom branter, jöklar, vattenfall, svåra vadställen och dylikt?

49. Trodde man, att en seite kunde flytta sig själv från en plats till en annan, och hur förflyttade den sig i så fall (som fågel, som djur på marken eller som fisk)?

50. Fanns det någonting, som kunde kallas »gudens väg» eller liknande, och vad menades därmed?

51. Hur förhöll sig en sådan »gudens väg» till flyttningslederna?

52. Av vem, när och hur användes en sådan »gudens väg»?

53. Vilken seite ansågs ha den största kraften: den som liknade en människa eller den som liknade en fågel eller annat djur?

54. Om flera seitar stodo på samma plats, kunde de då höra samman som en familj (gudapar med barn och tjänare), eller föreställde de helt skilda gudar?

55. Hur voro seitarna på samma plats ställda i förhållande till varandra?

56. Fanns det någon förbindelse mellan seitar eller makter på skilda ställen, och i så fall på vad sätt?

57. Var seiten eller seiteplatsen kringgärdad, och i så fall på vad sätt; med trästängsel, horngård (tjuorvegarde) eller annat?

58. Hade man vid seiten en tsiekku, och vad var detta?

59. Kallade man någon seite »storjunkare»; hurudan var då denne, och vilken betydelse hade den?

60. Ansågs en naturskapad seite ha större makt än en som bearbetats av människohand, eller var det tvärtom?

61. Ansågs en seite eller platsen för seiten vara farlig (tabu) och i så fall för vem och på vad sätt?

62. Brukade man några särskilda försiktighetsåtgärder, när man nalkades platsen för en seite, och i så fall vilka?

63. Brukade seitarna döljas för främmande blickar, och i så fall på vad sätt?

Seitarnas dyrkan

66. När brukade man dyrka en seite: a. Vid vilka tider på året? b. Vid vilken tid på dygnet? c. Innan någonting skulle företagas eller äga rum? d. Efter ett lyckat företag eller en uppfylld önskan?

67. Vilka personer hade rätt eller förmåga att dyrka en seite: a. Nåiden? b. Varje familjefader? c. Vilken man som helst? d. Även en kvinna?

68. Fingo även barn vara närvarande vid en seites dyrkan?

69. Om en kvinna icke fick deltaga i en seites dyrkan, av vilka skäl gällde detta förbud: för att hon icke ansågs tåla seitens kraft eller för att hennes närvaro skulle vanhelga seiten?

70. Var alltså detta förbud för kvinnan ett skydd för henne eller för seiten?

71. Kunde kvinnans menstruationstid eller havandeskap vålla något avbräck i en seites dyrkan, och i så fall på vad sätt?

72. Hemlighölls dagen och stunden för familjens övriga medlemmar, när en husfader skulle ägna sig åt dyrkan av en seite?

73. På vad sätt sökte man hindra obehöriga att störa akten, när en seite dyrkades?

74. Om en seite blivit vanhelgad eller hans dyrkan störd, vad gjorde man då för att blidka honom eller motverka skadan?

75. Framburos tacksägelser eller offer till seiten, när man fått sin önskan eller bön uppfylld?